Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Atenolol Actavis

ReceptstatusFörmånsstatus
Teva

Filmdragerad tablett 25 mg
(Tillhandahålls för närvarande ej) (vit, rund, bikonvex filmdragerad tablett med brytskåra och präglad med AI på ena sidan)

Beta-receptorblockerande medel, selektiva

Aktiv substans:
ATC-kod: C07AB03
Läkemedel från Teva omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Texten nedan gäller för:
Atenolol Actavis filmdragerad tablett 25 mg, 50 mg och 100 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Subventioneras vid nyinsättning för behandling av högt blodtryck endast för patienter som först provat andra läkemedelsklasser.

Texten är baserad på produktresumé: 2016-02-23.

Indikationer

För behandling av:

  • Hypertoni

  • Kronisk, stabil angina pectoris

  • Supraventrikulära arytmier:

    • paroxysmal supraventrikulär takykardi (som behandling eller profylax)

    • förmaksflimmer och förmaksfladder: vid otillräckligt svar på maximaldos av hjärtglykosider; när hjärtglykosider är kontraindicerade eller riskerna är större än den möjliga nyttan

  • Ventrikulära arytmier:

    • ventrikulära extrasystolier (som profylax eller behandling), i de fall extraslagen orsakas av ökad sympatisk aktivitet

    • ventrikulär takykardi och kammarflimmer (som profylax), särskilt då den onormala kammaraktiviteten orsakas av ökad sympatisk aktivitet

  • Sekundärprevention efter akut hjärtinfarkt.

Kontraindikationer

- hjärtblock av grad II eller III

- kardiogen chock

- okontrollerad hjärtsvikt

- sick-sinus syndrom (inklusive sino-atrialt block)

- obehandlat feokromocytom

- metabolisk acidos

- bradykardi (färre än 45–50 slag per minut)

- hypotoni

- Överkänslighet mot den aktiva substansen (atenolol) eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

- allvarlig perifer cirkulationsrubbning

- samtidig användning av floktafenin

- samtidig intravenös användning av verapamil eller diltiazem

- allvarlig astma och allvarlig kronisk obstruktiv lungsjukdom, såsom luftvägsobstruktion

Dosering

För oral administrering.

Dosering

Dosen skall anpassas efter den enskilde individen. Behandlingen bör inledas med lägsta möjliga dos så att hjärtsvikt, bradykardi och bronkrelaterade symtom kan upptäckas så snart som möjligt. Detta är särskilt viktigt hos äldre. Ytterligare dosanpassning bör ske gradvis (t.ex. en gång per vecka) under kontrollerade former eller baserat på klinisk effekt.


Vuxna

Hypertoni: Den rekommenderade initialdosen är 25 mg. Vanlig underhållsdos vid hypertoni är en tablett (50 100 mg) dagligen. Maximala effekt uppnås efter 1–2 veckor. Om man vill sänka blodtrycket ytterligare, kan man kombinera atenolol med ett annat blodtryckssänkande medel, t.ex. ett diuretikum.


Angina pectoris: 50 100 mg dagligen beroende på klinisk effekt för att erhålla en hjärtfrekvens i vila på 55–60 slag per minut. Högre doser än 100 mg dagligen ger vanligtvis inte någon ökad effekt på angina. Om så önskas kan den dagliga dosen på 100 mg delas upp på två administreringstillfällen.


Arytmier: Initial kontroll sker med hjälp av intravenös tillförsel. Lämplig oral underhållsdos är 50 100 mg dagligen, given vid ett doseringstillfälle.


Sekundär prevention efter hjärtinfarkt: Initial kontroll sker med hjälp av intravenös tillförsel. Efter ungefär 10 minuter ges 50 mg oralt förutsatt att inga biverkningar inträffat. Detta ska efter 12 timmar följas av administrering av ytterligare 50 mg oralt. Underhållsdosen är 100 mg dagligen, uppdelad på 1 2 doser, under 6 dagar eller till utskrivning från sjukhuset.


Äldre: Dosen kan behöva reduceras, särskilt hos patienter med nedsatt njurfunktion. Dosen ska titreras i enlighet med klinisk effekt.


Pediatrisk population: Användning av atenolol rekommenderas inte till barn eller ungdomar under 18 års ålder.


Nedsatt njurfunktion: Atenolol utsöndras via njurarna och därför måste dosen justeras till patienter med svåra njurproblem.


GFR (ml/min/1,73 m2 kroppsyta)

Rekommenderad dygnsdos av atenolol (mg/dygn)

> 35

Dosjusteringar är inte nödvändiga.

15 35

25–50 (eller 50–100 varannan dag)

< 15

25–50 varannan dag

Vid hemodialys ges en 50 mg tablett efter varje dialys. Behandlingen bör ske på sjukhus eftersom det arteriella trycket plötsligt kan sjunka.


Nedsatt leverfunktion: Ingen dosjustering är nödvändig.

Varningar och försiktighet

Ischemisk hjärtsjukdom: Det är särskilt viktigt hos patienter med ischemisk hjärtsjukdom att behandlingen inte avbryts plötsligt. För att tillståndet av angina pectoris inte ska försämras bör dosen minskas gradvis under 1–2 veckor. Om det är nödvändigt bör även ersättningsterapi insättas. Hypertoni och arytmier kan även utvecklas. Dessutom finns risk för hjärtinfarkt och plötslig död.


Obehandlad hjärtsvikt: Atenolol skall inte ges till patienter med obehandlad kronisk hjärtsvikt. Detta tillstånd skall först stabiliseras.


Kirurgi: Om det beslutas att avbryta betablockad inför operation, bör behandlingen avbrytas under minst 24 timmar. Fortsatt betablockad minskar risken för arytmier under induktion och intubering, men risken för hypotoni kan dock öka.

Om behandlingen fortsätts bör försiktighet iakttas vid användning av vissa anestesimedel. Intravenös administrering av atropin kan ha skyddande effekt mot vagala reaktioner.


Perifera cirkulationsrubbningar: Atenolol bör användas med stor försiktighet hos patienter med perifer cirkulationsrubbning (Raynauds sjukdom eller syndrom, claudicatio intermittens), eftersom dessa sjukdomstillstånd kan förvärras. Allvarlig perifer cirkulationsrubbning är en kontraindikation (se avsnitt Kontraindikationer).


Hjärtfrekvensrubbningar: Atenolol kan orsaka bradykardi. Dosen bör minskas om pulsen sjunker till under 50–55 slag/minut vid vila och patienten får symtom i samband med bradykardin.


Luftvägsrubbningar: Luftvägsmotståndet kan öka hos patienter med kronisk obstruktiv lungsjukdom. Största försiktighet måste därför iakttas om atenolol används för dessa patienter.


Hjärtblock: På grund av den negativa effekten på överledningstiden bör atenolol endast ges med försiktighet till patienter med grad I hjärtblock.


Nedsatt njurfunktion: Hos patienter med nedsatt njurfunktion skall dosen justeras efter glomerulusfiltrationen (se avsnitt Dosering och administreringssätt).


Äldre: Äldre patienter bör behandlas med försiktighet och behandlingen inledas med en lägre dos (se avsnitt Dosering och administreringssätt).


Prinzmetals angina: Atenolol kan öka antalet angina-attacker och varaktigheten av dessa hos patienter med Prinzmetals angina på grund av alfareceptormedierad sammandragning av kranskärlen. Därför måste största försiktighet iakttas om atenolol används för dessa patienter.


Psoriasis: Patienter med känd psoriasis i anamnesen bör endast använda atenolol efter noggrant övervägande.


Allergier: Atenolol kan öka känsligheten mot allergener och förvärra anafylaktiska reaktioner. Atenolol kan även minska effekten av den normala dosen adrenalin (epinefrin) som används för att behandla allergiska reaktioner.


Överkänslighet: Atenolol kan orsaka överkänslighetsreaktioner, inklusive angioödem och urtikaria (se avsnitt Biverkningar).


Hypoglykemi: Atenolol kan dölja symtom på hypoglykemi, särskillt takykardi. Patienter med diabetes ska informeras om att dessa ”varningstecken” kan försvinna. Insulinkänsligheten kan minska hos patienter som behandlas med atenolol.


Diabetiker: Behandlingen bör inledas med övervakning av blodsockernivåerna.


Tyreotoxikos: Betablockad kan dölja kardiovaskulära tecken på tyreotoxikos.


Behandlat feokromocytom: Atenolol kan ges till patienter med behandlat feokromocytom under samtidig övervakning av blodtrycket.

Interaktioner

Kontraindicerade kombinationer:

Floktafenin

Betareceptorblockerare kan hämma kompensatoriska kardiovaskulära reaktioner förknippade med hypotoni eller chock som orsakas av floktafenin.


Kalciumantagonister av verapamil- eller diltiazemtyp

Negativ påverkan på kontraktilitet och AV-ledning.


Rekommenderas ej tillsammans med:

Digitalisglykosider

Digitalisglykosider kan tillsammans med atenolol öka AV-ledningstiden och minska hjärtfrekvensen. Samtidig användning kan öka risken för bradykardi.


Monoaminoxidashämmare (utom MAO-B hämmare)


Klonidin

Betablockerare kan öka risken för ”rebound” hypertoni. Om de två läkemedlen administreras samtidigt ska betablockeraren sättas ut flera dagar innan behandlingen med klonidin avslutas. Om klonidin ska ersättas med betablockerare ska insättningen av betablockeraren fördröjas till flera dagar efter det att klonidin har satts ut.


Sultoprid

Atenolol skall inte ges tillsammans med sultoprid eftersom det ökar risken för ventrikulära arytmier, t.ex. torsades de pointes.


Försiktighet vid användning:

Antiarytmika klass I (t.ex. disopyramid, kinidin) och amiodaron

Kan förlänga ledningstiden i förmaket och ha en negativ inotrop effekt.


Insulin och orala diabetesläkemedel

Kan förstärka den blodsockersänkande effekten av dessa läkemedel (speciellt icke-selektiva betablockerare).

Betablockad kan dölja tecken på hypoglykemi (takykardi).


Anestesimedel

Försvagning av reflex-takykardi och ökad risk för hypotoni.

Fortsatt behandling med betablockerare minskar risken för arytmi under induktion och intubering. Man bör informera anestesiläkaren om att patienten behandlas med betablockerare.

Anestesimedel som ger hjärtpåverkan såsom cyklopropan, trikloretylen, lidokain, prokainamid och betaadrenoceptorstimulerande medel såsom noradrenalin (norepinefrin) bör helst undvikas.


Baklofen

Ökar den antihypertensiva effekten.


Joderade kontrastmedel

Atenolol kan hämma kompensatoriska kardiovaskulära reaktioner i samband med hypotoni eller chock orsakad av joderade kontrastmedel.


Amiodaron

Kombination med atenolol kan ge additiv dämpande effekt på överledning och negativa inotropa effekter, särskilt hos patienter med underliggande defekter i sinus- eller AV-knutan.


Ta hänsyn till följande:

Kalciumantagonister; dihydropyridinderivat såsom nifedipin:

Risken för hypotoni kan öka. Hos patienter med latent hjärtinsufficiens kan behandling med atenolol leda till hjärtsvikt.


Prostaglandinsyntetashämmare (såsom NSAID):

Kan minska den blodtryckssänkande effekten av atenolol.


Sympatomimetika (t.ex. adrenalin (epinefrin))

Kan motverka effekten av atenolol.


Samtidig behandling med tricykliska antidepressiva medel, barbiturater och fentiaziner samt andra antihypertensiva medel

Kan öka den blodtryckssänkande effekten och/eller risken för bradykardi.


Ampicillin

Kan minska biotillgängligheten av atenolol. Läkare bör därför vara uppmärksam på tecken på ändrat svar på atenolol, speciellt när höga doser av ampicillin ges samtidigt.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  C.

Det saknas tillräckliga data från behandling av gravida kvinnor med atenolol för att dess potentiella skadlighet ska kunna fastställas. Atenolol passerar placentan och uppträder i blodet i navelsträngen.

Djurstudier har inte visat några teratogena eller fostertoxiska effekter efter systemisk administrering inom det terapeutiska dosintervallet.

Administrering av atenolol vid graviditet har förknippats med reducerad fostertillväxt.

På grund av läkemedlets farmakologiska egenskaper kan det ge upphov till biverkningar hos fostret och det nyfödda barnet om det används under den andra och tredje trimestern (särskilt hypoglykemi, hypotoni och bradykardi). Betablockerare minskar genomblödningen i placenta. På grund av otillräcklig erfarenhet rekommenderas inte atenolol i samband med graviditet.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  III.

Atenolol utsöndras i bröstmjölk där koncentrationen är högre än i plasma. Risker för barnet som ammas kan inte uteslutas (betablockad). Amning ska därför avbrytas under behandling med atenolol.

Trafik

Inga studier har gjorts rörande effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Vid framförande av fordon eller användning av maskiner ska det tas hänsyn till att tillfällig yrsel eller trötthet kan förekomma.

Biverkningar

Följande biverkningar har observerats i samband med behandling med atenolol med följande frekvenser:

Mycket vanliga (≥ 1/10)

Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)

Mindre vanliga (≥ 1/1000, < 1/100)

Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1000)

Mycket sällsynta (< 1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)


Blodet och lymfsystemet

Sällsynta: purpura, trombocytopeni


Endokrina systemet

Ingen känd frekvens: betablockerare kan dölja symtom av tyreotoxikos eller hypoglykemi


Psykiska störningar

Mindre vanliga: sömnstörningar

Sällsynta: humörförändringar, mardrömmar, depression, förvirring, psykoser och hallucinationer.


Centrala och perifera nervsystemet

Sällsynta: yrsel, huvudvärk, parestesi


Ögon

Sällsynta: torra ögon, synstörningar


Hjärtat

Vanliga: bradykardi

Sällsynta: försämrad hjärtsvikt, hjärtblock


Blodkärl

Vanliga: kalla extremiteter

Sällsynta: postural hypotoni som kan förknippas med synkope, försämrad existerande claudicatio intermittens, Raynauds fenomen (hos känsliga patienter)


Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Sällsynta: bronkospasm hos patienter med bronkial astma eller med astmatiska besvär i anamnesen


Magtarmkanalen

Vanliga: gastrointestinala problem

Sällsynta: muntorrhet


Lever och gallvägar

Sällsynta: hepatisk toxicitet, inklusive intrahepatisk kolestas


Hud och subkutan vävnad

Sällsynta: alopeci, psoriasis-liknande hudreaktioner, försämring av psoriasis, utslag

Ingen känd frekvens: reaktioner till följd av överkänslighet, inklusive angioödem och urtikaria


Muskuloskeletala systemet och bindväv

Ingen känd frekvens: lupusliknande syndrom


Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Sällsynta: impotens


Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga: trötthet


Undersökningar:

Mindre vanliga: förhöjda transaminaser

Mycket sällsynta: en ökning av antinukleära antikroppar (ANA) har observerats; dess kliniska relevans är oklar.


Utsättning av läkemedlet ska övervägas om man efter en klinisk bedömning anser att patientens välbefinnande påverkas negativt av någon av ovanstående reaktioner. I samtliga fall ska behandlingsutsättningen göras gradvis.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Symtom

Hjärtsymtomen är viktigast. Bradykardi, hypotoni, lungödem, synkope och kardiogen chock kan uppträda. AV-block grad I eller II kan förekomma och i sällsynta fall även arytmier.


Behandling

Efter intag av en överdos eller vid överkänslighet bör patienten övervakas noga och behandlas på intensivvårdsavdelning.


Aktivt kol och ett laxermedel ska användas för att förhindra att läkemedel som eventuellt finns kvar i mag-tarmkanalen absorberas (inom en timme). Plasma eller plasmaersättning kan användas för att behandla hypotoni eller chock. Hemodialys eller hemoperfusion kan övervägas.


Svår bradykardi kan behandlas med intravenös tillförsel av atropin 1–2 mg och/eller en pacemaker. Om det är nödvändigt kan detta följas av en intravenös bolusdos av glukagon 10 mg och om så krävs kan detta upprepas eller följas av en intravenös infusion av glukagon 1–10 mg/timme beroende på hur patienten svarar på behandlingen. Om administrering av glukagon inte har någon effekt eller om glukagon inte finns att tillgå kan en beta-adrenoceptorstimulerare såsom dobutamin 2,5 till 10 mikrogram/kg/minut ges genom en intravenös infusion. Dobutamin skulle på grund av dess positiva inoptropa effekt också kunna användas för att behandla hypotoni och akut hjärtinsufficiens. Det är troligt att dessa doser är otillräckliga för att vända hjärteffekterna från en betablockerarblockad om en stor överdos har tagits. Om det är nödvändigt bör därför dosen dobutamin ökas utifrån patientens kliniska tillstånd för att få det önskade svaret. Bronkospasm kan vanligen vändas med hjälp av bronkdilaterande medel.

Farmakodynamik

Atenolol är en selektiv beta-adrenoreceptorblockerare som huvudsakligen verkar på betaadrenerga receptorer i hjärtat. Det har inga inneboende sympatomimetiska eller membranstabiliserande egenskaper och har liksom andra betablockerare negativ inotrop effekt (och är därför kontraindicerat vid icke kompenserad hjärtsvikt). Dess verkningsmekanism vid behandling av hypertoni är oklar. Det är troligen de effekter atenolol har i form av sänkt hjärtfrekvens och minskad kontraktilitet som gör att det effektivt kan eliminera eller reducera symtomen hos patienter med angina. Det är inte troligt att eventuella ytterligare egenskaper hos S-(-)-atenolol jämfört med dem hos den racemiska blandningen ger upphov till annorlunda terapeutiska effekter.


Atenolol är effektivt och tolereras väl av de flesta etniska befolkningsgrupper. Svaret kan dock vara något sämre hos svarta patienter.


Atenolol är effektivt under åtminstone 24 timmar efter en enskild oral dos. Efterlevnad med läkemedelsbehandlingen är hög på grund av att läkemedlet är patientvänligt och lätt att dosera. Det smala dosintervallet och de tidiga effekterna säkerställer att en läkemedelseffekt snabbt kan påvisas hos varje enskild patient. Atenolol är kompatibelt med diuretika, andra blodtryckssänkande medel och läkemedel mot angina (se avsnitt Interaktioner). Eftersom det huvudsakligen verkar på betareceptorer i hjärtat kan atenolol med försiktighet administreras till patienter med andningssjukdomar, vilka inte tål icke-selektiva betablockerare.


Studier på människor har visat att försumbara mängder atenolol passerar över blod-hjärnbarriären. Tidig intervention vid akut hjärtinfarkt minskar storleken på infarkten och kan minska morbiditet och mortalitet. Färre patienter med tillstånd som hotar att utvecklas till uttalad infarkt; incidensen av ventrikulära arytmier minskar och avsevärd smärtlindring kan leda till minskat behov av opiatbaserade analgetika. Tidig mortalitet minskar. Atenolol är en ytterligare behandling för standardvården av kranskärlstillstånd.

Farmakokinetik

Absorption: Den orala biotillgängligheten är ca 50–60 %. Biotillgängligheten minskar med 20 % när medlet intas med föda. Maximala plasmakoncentrationer ses efter 2–4 timmar efter upprepad oral tillförsel. Förhållandet mellan dos och plasmakoncentration är linjärt. Den interindividuella variationen i AUC och Cmax är ca 30–40 %.


Distribution: Distributionsvolymen är 50 till 75 liter. Endast små mängder har rapporterats passera blod-hjärnbarriären och proteinbindningen i plasma är minimal (mindre än 5 %).

(Kvinnor: läkemedlet passerar placentan och utsöndras i bröstmjölk där koncentrationer som är högre än de i moderns plasma har påvisats.)


Metabolism: Atenolol genomgår ringa eller ingen hepatisk metabolism.


Elimination: Den absorberade dosen utsöndras huvudsakligen (85–100 %) oförändrad i urinen. Clearance är ca 6 liter/timme och halveringstiden är ca 6–9 timmar. Hos äldre patienter är clearance lägre och halveringstiden i eliminationsfasen är förlängd. Clearance är korrelerat till njurfunktionen och eliminationstiden är förlängd hos patienter med nedsatt njurfunktion. Nedsatt leverfunktion påverkar inte kinetiken hos atenolol.

Prekliniska uppgifter

Det finns inga prekliniska data av relevans för förskrivaren utöver vad som redan har beaktats i andra delar av denna produktresumé.

Innehåll

En filmdragerad tablett innehåller 25 mg, 50 mg respektive 100 mg atenolol


Tablettkärna:

Cellulosa, mikrokristallin typ 101 (E460), majsstärkelse, krospovidon typ A (E1202), kalciumvätefosfatdehydrat (E341), kolloidal vattenfri kiseldioxid, magnesiumstearat (E572), hydrerad vegetabilisk olja, natriumlaurylsulfat.

Filmdragering

Titandioxid (E171), hypromellos 5cP, propylenglykol (E1520), talk (E553b)

Förpackningsinformation

Filmdragerad tablett 25 mg vit, rund, bikonvex filmdragerad tablett med brytskåra och präglad med AI på ena sidan
100 styck blister, tillhandahålls för närvarande ej
Filmdragerad tablett 50 mg vit, rund, bikonvex filmdragerad tablett med brytskåra och präglad med AH på ena sidan
100 styck blister, tillhandahålls för närvarande ej
Filmdragerad tablett 100 mg vit, rund, bikonvex filmdragerad tablett med brytskåra och präglad med AJ på ena sidan
100 styck blister, tillhandahålls för närvarande ej

Hitta direkt i texten
Av