Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Amlodipine Teva

ReceptstatusFörmånsstatus
Teva

Tablett 10 mg
(vit, rund, diameter 11 mm, en sida är något konkav med brytskåra och präglad med A10, andra sidan är välvd och utan markeringar)

Kalciumantagonist

Aktiv substans:
ATC-kod: C08CA01
Läkemedel från Teva omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Texten nedan gäller för:
Amlodipine Teva tablett 5 mg och 10 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2018-03-16.

Indikationer

Hypertoni.
Kronisk stabil angina pectoris.
Vasospastisk (Prinzmetals) angina.

Kontraindikationer

Amlodipin är kontraindicerat hos patienter med:

  • överkänslighet mot den aktiva substansen, andra dihydropyridinderivat eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

  • svår hypotoni

  • chock (inklusive kardiogen chock)

  • utflödeshinder i vänster kammare (t.ex. höggradig aortastenos)

  • hemodynamiskt instabil hjärtsvikt efter en akut hjärtinfarkt

Dosering

Vuxna
För såväl hypertoni som angina är den vanliga initiala dosen 5 mg amlodipin en gång dagligen. Dosen kan ökas till maximalt 10 mg beroende på patientens svar på behandlingen.


Hos patienter med hypertoni har amlodipin använts i kombination med tiaziddiuretikum, alfablockerare, betablockerare eller ACE-hämmare. Vid angina kan amlodipin användas som monoterapi eller i kombination med annat läkemedel mot angina till patienter med angina som är refraktär mot nitrater eller mot adekvata doser av betablockerare.


Ingen justering av dosen av amlodipin krävs vid samtidig administrering av tiazid­diuretika, betablockerare eller ACE-hämmare.


Särskilda populationer


Äldre
Samma doser amlodipin till äldre och yngre patienter tolereras lika väl. Normala dosregimer rekommenderas till äldre, men ökning av dosen bör ske med försiktighet (se avsnitt Varningar och försiktighet och avsnitt Farmakokinetik).


Nedsatt leverfunktion
Någon dosregim för patienter med mild till måttligt nedsatt leverfunktion har inte fastställts; amlodipin ska därför administreras med försiktighet och startdosen bör läggas på den lägre delen av dosintervallet (se avsnitt Varningar och försiktighet och avsnitt farmakokinetik). De farmakokinetiska egenskaperna av amlodipin har inte studerats bland patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion. Amlodipin bör inledas med den lägsta dosen och upptitreras långsamt hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion.


Nedsatt njurfunktion
Förändringar av plasmakoncentrationen av amlodipin är inte relaterade till graden av njurfunktionsnedsättning. Den normala dosen rekommenderas därför. Amlodipin elimineras inte genom dialys.


Pediatrisk population


Barn och ungdomar med hypertoni i åldern 6 till 17 år
Den rekommenderade antihypertensiva orala dosen till pediatriska patienter i åldern 6-17 år är 2,5 mg en gång dagligen som startdos. Dosen upptitreras till 5 mg dagligen om inte avsett blodtryck uppnåtts efter 4 veckor. Doser över 5 mg dagligen har inte studerats hos pediatriska patienter (se avsnitt Farmakodynamik och avsnitt Farmakokinetik).


Barn under 6 år
Inga data finns tillgängliga.


Administreringssätt
Tablett för oral användning.

Varningar och försiktighet

Säkerhet och effekt av amlodipin vid hypertensiv kris har inte fastställts.


Hjärtsvikt:
Patienter med hjärtsvikt ska behandlas med försiktighet. I en placebokontrollerad långtidsstudie av patienter med svår hjärtsvikt (NYHA klass III och IV) var den rapporterade incidensen av lungödem högre hos gruppen som behandlades med amlodipin än i placebogruppen (se avsnitt Farmakodynamik). Kalcium­antagonister, inklusive amlodipin, ska användas med försiktighet av patienter med kronisk hjärtinsufficiens eftersom det kan öka risken för framtida kardiovaskulära händelser och mortalitet.


Nedsatt leverfunktion:
Amlodipins halveringstid är förlängd och AUC värdena är högre hos patienter med nedsatt leverfunktion. Inga dosrekommendationer har fastställts. Amlodipin bör därför inledas i den lägre delen av doseringsintervallet och ges med försiktighet till dessa patienter, både vid initial behandling och när dosen har ökats. Långsam upptitrering av dosen och noggrann övervakning kan vara nödvändig för patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion


Äldre
Hos äldre patienter ska dosökning göras med försiktighet (se avsnitt Dosering och avsnitt Farmakokinetik).


Nedsatt njurfunktion
Amlodipin kan användas till dessa patienter i normala doser. Förändring av plasmakoncentrationen av amlodipin är inte relaterad till graden av funktionsnedsättning. Amlodipin elimineras inte genom dialys.

Interaktioner

Effekter av andra läkemedel på amlodipin

CYP3A4-hämmare: Samtidig användning av av amlodipin med starka eller måttliga CYP3A4-hämmare (proteashämmare, azol-antimykotika, makrolider så som erytromycin eller klaritromycin, verapamil eller diltiazem) kan ge upphov till signifikanta ökningar i exponering av amlodipin. Den kliniska effekten av dessa PK variationer kan vara mer uttalad hos äldre. Klinisk övervakning och dosjusteringar kan därför vara nödvändigt.


Klaritromycin är en CYP3A4‑hämmare. Det finns en ökad risk för hypotoni hos patienter som får klaritromycin samtidigt med amlodipin. Nära observation av patienter rekommenderas när amlodipin administreras samtidigt med klaritromycin.


CYP3A4-inducerare:

Vid samtidig användning av kända inducerare av CYP3A4 kan plasmakoncentrationen av amlodipin variera. Därför ska blodtrycket övervakas och dosjustering övervägas både under och efter samtidig medicinering, särskilt med starka inducerare av CYP3A4 (t.ex. rifampicin, hypericum perforatum).


Administrering av amlodipin tillsammans med grapefrukt eller grapefruktjuice rekommenderas inte eftersom biotillgängligheten kan öka hos vissa patienter och leda till större blodtryckssänkande effekt.


Dantrolen (infusion):

Hos djur har letalt ventrikelflimmer och kardiovaskulär kollaps observerats i samband med hyperkalemi efter intravenös administrering av verapamil och dantrolen. På grund av risken för hyperkalemi rekommenderas att undvika samtidig administrering av kalciumantagonister inklusive amlodipin till patienter som är känsliga för malign hypertermi och vid behandling av malign hypertermi.


Effekter av amlodipin på andra läkemedel
Den blodtryckssänkande effekten av amlodipin förstärker den blodtryckssänkande effekten av andra läkemedel med antihypertensiva egenskaper.


I kliniska interaktionsstudier påverkade inte amlodipin farmakokinetiken hos atorvastatin, digoxin, warfarin eller ciklosporin.


Takrolimus

Det finns en risk för förhöjda takrolimusnivåer i blodet vid samtidig administrering med amlodipin. För att undvika takrolimustoxicitet är det vid administrering av amlodipin till patienter som behandlas med takrolimus nödvändigt med övervakning av takrolimusnivåerna i blodet, samt i tillämpliga fall dosjustering av takrolimus.


Ciklosporin

Inga interaktionsstudier har utförts med ciklosporin och amlodipin på friska frivilliga eller andra populationer med undantag av njurtransplanterade patienter, där varierande ökningar av dalkoncentrationerna (genomsnitt 0 % ‑ 40 %) av ciklosporin observerades. Övervakning av ciklosporinnivåerna hos njurtransplanterade patienter som behandlas med amlodipin ska övervägas och vid behov ska ciklosporindosen sänkas.


Simvastatin

Samtidig användning av multipla doser med 10 mg amlodipin tillsammans med 80 mg simvastatin resulterade i en 77 %-ig ökning av exponeringen för simvastatin jämfört med simvastatin enbart. Begränsa simvastatindosen till 20 mg dagligen till patienter som får amlodipin.


I kliniska interaktionsstudier påverkade inte amlodipin farmakokinetiken hos atorvastatin, digoxin eller warfarin.


Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  C.

Säkerheten vid användning av amlodipin hos gravida kvinnor har inte fastställts.
Reproduktionstoxikologiska effekter vid höga doser har observerats i djur­studier (se avsnitt Prekliniska uppgifter).
Användning under graviditet rekommenderas endast då det inte finns säkrare alternativ och när sjukdomen i sig innebär en större risk för modern och fostret.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVb.

Amlodipin utsöndras i bröstmjölk hos människa. Man beräknar att den andel av moderns dos som överförs till barnet ligger inom kvartilavståndet 3–7 %, med ett maximalt värde på 15 %. Det är inte känt vilken effekt amlodipin har på spädbarn. Beslut måste fattas om fortsatt/avbruten amning eller fortsatt/avbruten behandling med amlodipin, med hänsyn till fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för modern.

Fertilitet

Reversibla biokemiska förändringar i spermiers huvud har rapporterats hos vissa patienter som behandlats med kalciumantagonister. Kliniska data om amlodipins eventuella effekt på fertiliteten är otillräckliga. I en studie på råttor sågs negativa effekter på manlig fertilitet (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Trafik

Amlodipin har liten eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Om patienter som tar amlodipin får yrsel, huvudvärk, trötthet eller illamående kan reaktionsförmågan vara nedsatt. Försiktighet rekommenderas, särskilt i början av behandlingen.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen
De vanligast rapporterade biverkningarna under behandling är sömnighet, yrsel, huvudvärk, hjärtklappning, vallningar, buksmärtor, illamående, ankelsvullnad, ödem och trötthet.


Biverkningar i tabellform

Följande biverkningar har observerats och rapporterats vid behandling med amlodipin med följande frekvenser: mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000,  <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Inom varje frekvensgrupp redovisas biverkningarna efter fallande svårighetsgrad.

Systemorganklass

Frekvens

Biverkningar

Blodet och lymfsystemet

Mycket sällsynta

Leukocytopeni, trombocytopeni

Immunsystemet

Mycket sällsynta

Allergiska reaktioner

Metabolism och nutrition

Mycket sällsynta

Hyperglykemi

Psykiska störningar

Mindre vanliga

Depression, humörsvängningar (även ångest), sömnsvårigheter

Sällsynta

Förvirring

Centrala och perifera nerv-systemet

Vanliga

Sömnighet, yrsel, huvudvärk (särskilt i början av behandlingen)

Mindre vanliga

Tremor, dysgeusi, synkope, hypestesi, parestesi

Mycket sällsynta

Hypertoni, perifer neuropati

Ingen känd frekvens

Extrapyramidal sjukdom

Ögon

Vanliga

Synrubbningar (inklusive diplopi)

Öron och balansorgan

Mindre vanliga

Tinnitus

Hjärtat

Vanliga

Palpitationer

Mindre vanliga

Arytmi (inkl. bradykardi, ventrikulär takykardi och förmaksflimmer)

Mycket sällsynta

Hjärtinfarkt

Blodkärl

Vanliga

Vallningar

Mindre vanliga

Hypotoni

Mycket sällsynta

Vaskulit

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Vanliga

Dyspné

Mindre vanliga

Hosta, rinit

Magtarmkanalen

Vanliga

Buksmärtor, illamående, dyspepsi, förändrade tarmvanor (inklusive diarré och förstoppning)

Mindre vanliga

Kräkningar, muntorrhet

Mycket sällsynta

Pankreatit, gastrit, gingival hyperplasi

Lever och gallvägar

Mycket sällsynta

Hepatit, gulsot, förhöjda leverenzymer*

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga

Alopeci, purpura, hudmissfärgningar, hyperhidros, klåda, hudutslag, exantem, urtikaria

Mycket sällsynta

Angioödem, erytema multiforme, exfoliativ dermatit, Stevens-Johnson syndrom, Quinckes ödem, fotosensibilitet


Ingen känd frekvens

Toxisk epidermal nekrolys

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanliga

Ankelsvullnad, muskelkramper

Mindre vanliga

Artralgi, myalgi, ryggsmärtor

Njurar och urinvägar

Mindre vanliga

Miktionsstörningar, nokturi, ökad urineringsfrekvens

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mindre vanliga

Impotens, gynekomasti

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket vanliga

Ödem

Vanliga

Trötthet, asteni


Mindre vanliga

Bröstsmärtor, värk, sjukdomskänsla

Undersökningar

Mindre vanliga

Viktökning, viktminskning

* oftast i samband med kolestas.


Exceptionella fall av extrapyramidalt syndrom har rapporterats.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Erfarenheterna av avsiktlig överdosering hos människa är begränsade.


Symtom
Tillgängliga data tyder på att kraftig överdosering kan ge uttalad perifer vasodilatation och eventuellt reflexutlöst takykardi. Utpräglad och troligtvis förlängd systemisk hypotoni som övergår till chock, även med dödlig utgång, har rapporterats.


Behandling
Kliniskt signifikant hypotoni på grund av överdosering av amlodipin kräver aktivt kardiovaskulärt stöd med frekvent övervakning av hjärt- och andningsfunktion, extremiteterna i högläge och övervakning av cirkulerande blodvolym och urinproduktion.


En vasokonstriktor kan bidra till att återställa kärltonus och blodtryck, förutsatt att användningen inte är kontraindicerad. Intravenöst kalciumglukonat kan bidra till att motverka effekterna av kalciumkanalblockad.


Ventrikelsköljning kan vara värdefullt i en del fall. Hos friska frivilliga försökspersoner har administrering av aktivt kol i upp till 2 timmar efter administrering av amlodipin 10 mg visats minska absorptionshastigheten av amlodipin.


Eftersom amlodipin i stor utsträckning är proteinbundet gör dialys sannolikt ingen nytta.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism och farmakodynamisk effekt

Amlodipin är en kalciumjonhämmare i dihydro­pyridin­gruppen (långsam kanalblockerare eller kalciumjonantagonist) och hämmar transmembrant-flöde av kalciumjoner till glatt muskulatur i hjärta och kärl.


Mekanismen bakom amlodipins antihypertensiva effekt är en direkt relaxerande effekt på kärlens glatta muskulatur. Den exakta mekanismen med vilken amlodipin lindrar angina är inte helt klargjord men amlodipin minskar den totala ischemiska belastningen genom följande två mekanismer:


  1. Amlodipin vidgar perifera arterioler och minskar därmed det totala perifera motståndet (afterload) mot vilket hjärtat arbetar. Eftersom hjärtfrekvensen inte påverkas medför denna minskade belastning på hjärtat att myokardiets energiförbrukning och syrebehov minskar.


  2. Amlodipin verkar troligen också genom att dilatera de stora koronarkärlen och hjärtats arterioler, såväl i normala som ischemiska områden. Denna dilatation ökar syretillförseln till myokardiet hos patienter med koronarkärls­spasm (Prinzmetals angina eller variantangina).


Klinisk effekt och säkerhet

Hos patienter med hypertoni ger en daglig dos kliniskt signifikant lägre blodtryck under hela dygnet i såväl liggande som stående. På grund av sin långsamt insättande verkan orsakar amlodipin inte akut hypotoni.


Hos patienter med angina ökar administrering av amlodipin en gång dagligen total arbetsförmåga, fördröjer anginaattacker och ger längre tid till en 1 mm ST-sänkning. Detta minskar både frekvensen av anginaattacker och nitro­glycerin­konsum­tionen.


Amlodipin har inte satts i samband med några negativa metabola effekter eller förändring av plasmalipider och är lämplig för patienter med astma, diabetes och gikt.


Kranskärlssjukdom (CAD)
Amlodipins effektivitet för att förhindra kliniska händelser hos patienter med kranskärlssjukdom (CAD) har undersökts i en oberoende, randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad multicenterstudie med 1 997 patienter, ”Comparison of Amlodipine vs Enalapril to Limit Occurences of Thrombosis” (CAMELOT). Av dessa patienter behandlades 663 med amlodipin 5-10 mg, 673 patienter behandlades med enalapril 10-20 mg och 655 patienter behandlades med placebo, förutom standardbehandling med statiner, betablockerare, diuretika och acetylsalicylsyra, under 2 år. De viktigaste resultaten redovisas i tabell 1. Resultaten visar att amlodipinbehandling gav färre sjukhusinläggningar på grund av angina och färre revaskuleringsingrepp hos patienter med CAD.


Tabell 1. Förekomst av signifikanta kliniska resultat i CAMELOT

 

Frekvens kardiovaskulära händelser, antal (%)

Amlodipin vs placebo

Resultat

Amlodipin

Placebo

Enalapril

Riskkvot

(95 % CI)

P-värde

Primärt effektmått

Kardiovaskulära bi­verk­ningar

110 (16,6)

151 (23,1)

136 (20,2)

0,69 (0,54-0,88)

0,003

Enskilda komponenter

Koronar revaskularisering

78 (11,8)

103 (15,7)

95 (14,1)

0,73 (0,54-0,98)

0,03

Sjukhusinläggning p.g.a. angina

51 (7,7)

84 (12,8)

86 (12,8)

0,58 (0,41-0,82)

0,002

Icke-fatal hjärt­infarkt

14 (2,1)

19 (2,9)

11 (1,6)

0,73 (0,37-1,46)

0,37

Stroke eller TIA

6 (0,9)

12 (1,8)

8 (1,2)

0,50 (0,19-1,32)

0,15

Kardiovaskulär död

5 (0,8)

2 (0,3)

5 (0,7)

2,46 (0,48-12,7)

0,27

Sjukhus­inläggning p.g.a. hjärt­svikt

3 (0,5)

5 (0,8)

4 (0,6)

0,59 (0,14-2,47)

0,46

Återupplivning efter hjärtstopp

0

4 (0,6)

1 (0,1)

Ej tillämplig.

0,04

Nydebuterad perifer kärl­sjukdom

5 (0,8)

2 (0,3)

8 (1,2)

2,6 (0,50-13,4)

0,24

Förkortningar: CI – konfidensintervall, TIAtransitorisk ischemisk attack.


Hjärtsvikt
Kontrollerade kliniska studier avseende hemodynamik och arbetsförmåga på patienter med hjärtsvikt i NYHA klass II-IV visade att amlodipin inte ledde till klinisk försämring uppmätt som arbetsförmåga, vänster­kammar­ejektions­fraktion och klinisk symtombild.


En placebokontrollerad studie (PRAISE), utformad för att utvärdera patienter med hjärtsvikt i NYHA-klass III-IV och som behandlades med digoxin, diuretika och ACE-hämmare visade att amlodipin inte ledde till ökad mortalitetsrisk eller kombinerad mortalitets-morbiditetsrisk vid hjärtsvikt.


Den totala kardiovaskulära mortaliteten påverkades av amlodipin i en uppföljande placebokontrollerad långtidsstudie (PRAISE-2) av amlodipin på patienter med hjärtsvikt NYHA-klass III-IV utan kliniska symtom och objektiva fynd som tydde på underliggande ischemisk sjukdom, på stabila doser av ACE-hämmare, digitalis och diuretika. I denna population observerades ett samband mellan amlodipin och ökat antal rapporter om lungödem.


Behandling för prevention av hjärtattack (ALLHAT-prövningen)
I en randomiserad, dubbelblind morbiditets-mortalitetsstudie kallad ”Anti­hypertensive and Lipid-Lowering Treatment to Prevent Heart Attack Trial" (ALLHAT) jämfördes nya läkemedelsbehandlingar: amlodipin 2,5–10 mg/dag (kalciumantagonist) eller lisinopril 10-40 mg/dag (ACE-hämmare) som första linjens behandlingar med tiaziddiuretikum, klortalidon 12,5-25 mg/dag vid lindrig till måttlig hypertoni.


Totalt 33 357 hypertensiva patienter i ålder 55 år eller äldre randomiserades och följdes under i genomsnitt 4,9 år. Patienterna uppvisade minst ytterligare en riskfaktor för kranskärlssjukdom, så som tidigare hjärtinfarkt eller stroke (> 6 månader före studiestarten) eller annan dokumenterad aterosklerotisk hjärtkärlssjukdom (totalt 51,5 %), typ 2-diabetes (36,1 %), HDL-C < 35 mg/dl (11,6 %), vänsterkammarhypertrofi fastställd med EKG eller ekokardiografi (20,9 %), pågående cigarettrökning (21,9 %).


Primärt effektmått var en kombination av fatal kranskärlssjukdom och icke-fatal hjärtinfarkt. Man såg ingen signifikant skillnad i primärt effektmått mellan amlodipinbaserad behandling och klortalidonbaserad behandling: Relativ risk (RR) var 0,98, 95 % CI (0,90–1,07) p = 0,65. Bland de sekundära effektmåtten var incidensen av hjärtsvikt (en komponent i det kombinerade kardiovaskulära effektmåttet) signifikant högre i amlodipingruppen än i klortalidongruppen (10,2 % resp. 7,7 %, RR 1,38, 95 % CI [1,25–1,52] p < 0,001). Däremot sågs ingen signifikant skillnad i total mortalitet mellan amlodipinbaserad behandling och klortalidonbaserad behandling. RR 0,96 95 % CI (0,89–1,02) p = 0,20.


Barn (6 år och äldre)
I en studie med 268 barn i åldern 6-17 år med övervägande sekundär hypertoni, jämfördes amlodipindoser på 2,5 mg och 5,0 mg med placebo. Båda doserna gav en signifikant större sänkning av det systoliska blodtrycket jämfört med placebo. Skillnaden mellan de båda doserna var inte statistiskt signifikant.


Amlodipins långtidseffekter på tillväxt, pubertet och generell utveckling har inte studerats. Långtidseffekten av behandling med amlodipin i barndomen i syfte att reducera kardiovaskulär morbiditet och mortalitet i vuxen ålder har inte heller fastställts.

Farmakokinetik

Absorption, distribution och plasmaproteinbindning
Amlodipin absorberas väl efter oral administrering av terapeutiska doser med maximal plasmakoncentration 6-12 timmar efter dosen. Absolut biotillgänglighet har beräknats till 64-80 %. Distributionsvolymen uppgår till cirka 21 l/kg. In vitro-studier har visat att ungefär 97,5 % av cirkulerande amlodipin är bundet till plasmaproteiner.


Amlodipins biotillgänglighet påverkas inte av födointag.


Metabolism/eliminering
Terminal halveringstid i plasma är cirka 35-50 timmar och är konstant vid administrering en gång per dag. Amlodipin metaboliseras i hög utsträckning i levern till inaktiva metaboliter. Cirka 10 % av modersubstansen och 60 % av metaboliterna utsöndras via urinen.


Nedsatt leverfunktion
Väldigt begränsad klinisk data finns tillgänglig för administrering av amlodipin hos patienter med nedsatt leverfunktion. Patienter med leversvikt har en minskad clearance av amlodipin, vilket resulterar i längre halveringstid och högre AUC-värden på ungefär 40-60 %.


Äldre
Tid till maximal plasmakoncentration av amlodipin är jämförbar för äldre och yngre patienter. Clearance för amlodipin tenderar att vara lägre vilket leder till ökad AUC och halveringstid hos äldre patienter. Ökningarna av AUC och halveringstid hos patienter med hjärtsvikt var förväntade för den undersökta åldersgruppen.


Pediatrisk population
En populationsfarmakokinetisk studie har utförts på 74 hypertensiva barn i åldern 1 till 17 år (varav 34 patienter var 6-12 år och 28 patienter var 13-17 år). Barnen fick mellan 1,25 och 20 mg amlodipin en eller två gånger dagligen. Vanlig oral clearance (CL/F) hos barn mellan 6-12 år och ungdomar 13-17 år var 22,5 respektive 27,4 liter/timme hos pojkar och 16,4 respektive 21,3 liter/timme hos flickor. Det var stora individuella variationer i exponeringen. Data från barn under 6 år är begränsade.

Prekliniska uppgifter

Reproduktionstoxikologi
Reproduktionsstudier på råtta och mus har visat försenad förlossning, förlängt värkarbete och lägre överlevnad hos avkomman vid doser som är runt 50 gånger större än maximal rekommenderad dos för människa räknat i mg/kg.


Nedsatt fertilitet
Man fann ingen effekt på fertiliteten hos råtta som behandlades med amlodipin (hanråttor under 64 dagar och honråttor under 14 dagar före parning) vid doser upp till 10 mg/kg/dag (8 gånger* den maximala rekommenderade dosen till människa på 10 mg beräknat som mg/m2). I en annan studie på råttor, där hanråttor behandlades med amlodipinbesilat i 30 dagar med en dos jämförbart med en human dos baserad på mg/kg, fann man minskade nivåer av follikel­stimulerande hormon och testosteron i plasma, samt en minskning i sperma­densiteten och i antalet mogna spermatider och Sertoliceller.


Carcinogenes, mutagenes
Inga tecken på carcinogenicitet kunde konstateras hos råtta och mus som fick amlodipin i fodret under två år i en koncentration som beräknades ge dagliga doser på 0,5, 1,25 och 2,5 mg/kg/dag. Den högsta dosen (för mus densamma som och för råtta två* gånger den maximala rekommenderade kliniska dosen på 10 mg beräknat som mg/m2) låg nära maximal tolererad dos för mus men inte för råtta.


Mutagenicitetsstudier visade inga läkemedelsrelaterade effekter på gen- eller kromosomnivå.


*Beräknat på en patientvikt på 50 kg

Innehåll

Varje tablett innehåller amlodipinbesilat motsvarande 5 mg respektive 10 mg amlodipin, mikrokristallin cellulosa, vattenfri kalciumvätefosfat, natriumstärkelseglykolat (typ A) samt magnesiumstearat.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Förvaras vid högst 25°C.
Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt. Fuktkänsligt.

Egenskaper hos läkemedelsformen

Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Förpackningsinformation

Tablett 5 mg vit, rund, diameter 8 mm, en sida är något konkav med brytskåra och präglad med A5, andra sidan är välvd och utan markeringar
100 tablett(er) blister, 65:48, F
30 tablett(er) blister (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
50 tablett(er) blister (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
Tablett 10 mg vit, rund, diameter 11 mm, en sida är något konkav med brytskåra och präglad med A10, andra sidan är välvd och utan markeringar
100 tablett(er) blister, 49:49, F
250 tablett(er) burk (endast för dosdispensering) (fri prissättning), EF
30 tablett(er) blister (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
50 tablett(er) blister (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej

Hitta direkt i texten
Av