Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Meloxicam Teva

ReceptstatusFörmånsstatus
Teva

Tablett 7,5 mg
(Tillhandahålls för närvarande ej) (gulfläckig, rund, platt, med fasad kant, märkt MLX/7.5 på ena sidan och med en skåra på den andra)

Icke-steorida antiinflammatoriska och antireumatiska medel, NSAID, oxikamer

Aktiv substans:
ATC-kod: M01AC06
Läkemedel från Teva omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Texten nedan gäller för:
Meloxicam Teva tablett 7,5 mg och 15 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2017-08-25.

Indikationer

Symtomatisk korttidsbehandling av exacerbationer av osteoartros.
Symtomatisk långtidsbehandling av reumatoid artrit eller ankyloserande spondylit.

Kontraindikationer

Meloxicam Teva är kontraindicerat vid följande tillstånd:

  • Graviditetens tredje trimester och amning (se avsnitt Graviditet)

  • Barn och ungdomar under 16 års ålder

  • Överkänslighet mot meloxikam eller något hjälpämne eller överkänslighet mot medel med liknande effekt, t ex NSAID-preparat, acetylsalicylsyra. Detta läkemedel ska inte ges till patienter som tidigare besvärats av astma, näspolyper, angioneurotiskt ödem eller urtikaria vid behandling med acetylsalicylsyra eller andra NSAID-preparat.

  • Anamnesgastrointestinal blödning eller perforation, i samband med NSAID-behandling.

  • Aktivt, eller anamnes på återkommande gastrointestinalt sår/blödning (två eller flera tydliga episoder av påvisad ulceration eller blödning)

  • Svår leverinsufficiens

  • Svår njurinsufficiens utan dialysbehandling

  • Gastrointestinal blödning, anamnescerebrovaskulär blödning eller andra blödningsrubbningar.

  • Svår hjärtinsufficiens

Dosering

Oral användning.


Hela dygnsdosen ska tas vid ett tillfälle. Tabletterna ska sväljas med vatten eller annan vätska i samband med måltid.


Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga behandlingstid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt Varningar och försiktighet). Patientens behov av symtomatisk lindring och terapisvar ska utvärderas regelbundet, särskilt vid behandling av patienter med osteoartros.


7,5 mg tablett:

  • Exacerbationer av osteoartros: 7,5 mg en gång dagligen (1 tablett à 7,5 mg). Vid behov, vid utebliven förbättring, kan dosen höjas till 15 mg en gång per dag (2 tabletter à 7,5 mg).

  • Reumatoid artrit, ankyloserande spondylit: 15 mg en gång dagligen (2 tabletter à 7,5 mg). (Se även ”Speciella patientgrupper”)


Beroende på det terapeutiska svaret, kan dosen reduceras till 7,5 mg per dag (1 tablett à 7,5 mg).


15 mg tablett:

  • Exacerbationer av osteoartros: 7,5 mg en gång dagligen. Vid behov, vid utebliven förbättring, kan dosen höjas till 15 mg en gång per dag (1 tablett à 15 mg).

  • Reumatoid artrit, ankyloserande spondylit: 15 mg en gång dagligen (1 tablett à 15 mg). (Se även ”Speciella patientgrupper”)


Beroende på det terapeutiska svaret, kan dosen reduceras till 7,5 mg per dag.


7,5 mg och 15 mg tablett:


DYGNSDOSEN 15 MG MELOXIKAM FÅR EJ ÖVERSKRIDAS.


Speciella patientgrupper


Äldre patienter och patienter med ökad risk för biverkningar (se avsnitt Farmakokinetik):
Den rekommenderade dosen vid långtidsbehandling av äldre patienter med reumatoid artrit och ankyloserande spondylit är 7,5 mg/dag. Patienter med ökad risk för biverkningar bör påbörja behandlingen med 7,5 mg per dag (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Patienter med nedsatt njurfunktion (se Farmakokinetik):
Hos dialyspatienter med svår njurinsufficiens bör dosen 7,5 mg dagligen inte överskridas. Hos patienter med lätt till måttlig njurinsufficiens, kreatininclearance mer än 25 ml/min, behöver dosen inte justeras. (För patienter med svår njurinsufficiens som inte dialysbehandlas, se avsnitt Kontraindikationer).


Patienter med nedsatt leverfunktion (se Farmakokinetik):
Dosreduktion är inte nödvändig hos patienter med mild till måttlig leverfunktionsnedsättning. (För patienter med svår leverinsufficiens, se avsnitt Kontraindikationer).


Barn och ungdomar:
Detta läkemedel ska inte användas av barn och ungdomar yngre än 16 år (se avsnitt Kontraindikationer).


Meloxikam finns tillgängligt i andra doser som kan vara lämpligare.

Varningar och försiktighet

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt Dosering och effekter på magtarmkanal och hjärta/kärl nedan).


Den rekommenderade maximala dygnsdosen skall inte överskridas pga otillräcklig terapeutisk effekt, inte heller ska ytterligare ett NSAID-preparat läggas till behandlingen, eftersom detta kan leda till ökad toxicitet, utan att någon terapeutiska nytta har visats. Samtidig behandling med meloxikam och andra NSAID-preparat inklusive selektiva hämmare av cyklooxygenas-2 bör undvikas (se avsnitt Interaktioner).


Meloxikam är inte lämpligt för patienter som behöver akut smärtlindring.


Om ingen förbättring noteras efter några dagar, skall den kliniska nyttan av behandlingen omvärderas.


Patienter som tidigare haft esofagit, gastrit och/eller magsår måste utredas i syfte att garantera fullt tillfrisknande innan behandlingen med meloxikam påbörjas. Man bör vara uppmärksam på eventuell debut av återfall hos dessa patienter under behandling med meloxikam.


Gastrointestinala effekter
Gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation, som kan vara livshotande, har rapporterats för alla NSAID-preparat. Dessa tillstånd kan uppkomma när som helst under behandlingen med eller utan varningssymtom eller tidigare förekomst av allvarliga gastrointestinala besvär.


Risken för gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation är högre med ökande doser av NSAID-preparat hos patienter med tidigare förekomst av magsår, i synnerhet i komplicerade fall med blödning eller perforation (se avsnitt Kontraindikationer) samt hos äldre. Dessa patienter skall påbörja behandlingen med lägsta tillgängliga dos. Kombinationsbehandling med ett skyddande medel (t ex misoprostol eller protonpumpshämmare) ska övervägas för dessa patienter, liksom för patienter som behöver samtidig behandling med låga doser acetylsalicylsyra eller andra läkemedel, som kan antas öka risken för gastrointestinal påverkan (se nedan och avsnitt Interaktioner).


Patienter med anamnesgastrointestinal toxicitet, i synnerhet äldre, bör rapportera alla ovanliga symtom från buken (i synnerhet gastrointestinal blödning), särskilt under behandlingens inledande stadier.


Försiktighet skall iakttas för patienter som samtidigt behandlas med läkemedel som kan öka risken för ulceration och blödning, såsom heparin som botande behandling eller givet i geriatrik, antikoagulantia såsom warfarin eller andra icke-steroida anti-inflammatoriska läkemedel inklusive acetylsalicylsyra givet i anti-inflammatoriska doser (≥1 g som engångsdos eller ≥3 g som total daglig dos) (se avsnitt Interaktioner).


I de fall där gastrointestinal blödning eller ulceration uppkommer hos patienter som behandlas med meloxikam, ska behandlingen avbrytas.


NSAID-läkemedel ska ges med försiktighet till patienter med tidigare gastrointestinal sjukdom (t ex ulcerös kolit, Crohns sjukdom) eftersom dessa tillstånd kan förvärras (se avsnitt Biverkningar).


Kardiovaskulära och cerebrovaskulära effekter:
Adekvat monitorering och rådgivning krävs för patienter med hypertension och/eller mild till måttlig hjärtsvikt i anamnesen, eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling.


Klinisk monitorering av blodtryck hos riskpatienter rekommenderas vid baseline och speciellt under inledande behandling med meloxikam.


Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av vissa NSAID inklusive meloxikam (särskilt i höga doser och vid långtidsbehandling) kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke). Tillgängliga data är otillräckliga för att utesluta en sådan risk för meloxikam.


Patienter med okontrollerad hypertension, hjärtsvikt, etablerad ischemisk hjärtsjukdom, perifer arteriell sjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom bör endast behandlas med meloxikam efter noggrant övervägande. Liknande övervägande bör göras innan längre tids behandling av patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t ex hypertension, hyperlipidemi, diabetes mellitus, rökning) påbörjas.


Hudreaktioner
Livshotande hudreaktioner såsom exfoliativ dermatit, Stevens-Johnsons syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN), har rapporterats i samband med användning av meloxikam. Patienter bör informeras om tecken och symtom och bör övervakas noga med avseende på hudreaktioner. Risken att drabbas av SJS eller TEN är störst under den första behandlingsmånaden. Behandling med meloxikam ska sättas ut vid symtom eller tecken på exfoliativ dermatit, SJS eller TEN (t.ex. progressivt hudutslag, ofta med blåsor eller slemhinneskada) eller vid andra tecken på överkänslighet. Bäst resultat av hanteringen av dessa reaktioner uppnås vid tidig diagnos och omedelbar utsättning av misstänkt läkemedel. Tidig utsättning är associerad med bättre prognos. Om patienten har utvecklat exfoliativ dermatit, SJS eller TEN under behandling med meloxikam, ska meloxikam aldrig återinsättas..


Lever- och njurfunktionsparametrar
Liksom med de flesta andra NSAID-preparat har en tillfällig ökning av transaminaser och bilirubin i serum samt andra leverfunktionsparametrar, liksom serumkreatinin och urea samt störningar i andra laboratorievärden rapporterats. Huvuddelen av dessa förändringar var övergående och obetydliga. Skulle en sådan förändring visa sig signifikant eller ihållande, ska behandlingen med meloxikam avbrytas och lämplig utredning utföras.


Funktionell njursvikt
Genom att hämma den vasodilaterande effekten av renala prostaglandiner, kan NSAID-preparat leda till njursvikt på grund av reducerad glomerulär filtration. Detta är en dosberoende biverkan. I början av behandlingen, eller efter dosökning, rekommenderas noggrann monitorering av diures och njurfunktion hos patienter med följande riskfaktorer:


  • Äldre

  • Samtidig behandling med ACE-hämmare, angiotensin-II-antagonister, sartaner, diuretika (se avsnitt Interaktioner)

  • Hypovolemi (oberoende av anledning)

  • Hjärtsvikt

  • Nefrotiskt syndrom

  • Lupus nefropati

  • Svår leverinsufficiens (serumalbumin <25 g/l eller Child-Pugh ≥10)


I sällsynta fall kan behandling med NSAID-preparat leda till interstitiell nefrit, glomerulonefrit, njurmärgnekros eller nefrotiskt syndrom.


Dosen av meloxikam hos patienter med terminal njursvikt under hemodialys ska inte överstiga 7,5 mg. Dosreduktion är inte nödvändigt hos patienter med mild till måttligt nedsatt njurfunktion (dvs hos patienter med kreatininclerance större än 25 ml/min).


Natrium-, kalium- och vätskeretention
NSAID-preparat kan leda till retention av natrium, kalium och vätska samt interferera med den natriuretiska effekten av diuretika. Minskad antihypertensiv effekt av antihypertensiva läkemedel kan förekomma (se avsnitt Interaktioner). Detta kan utlösa eller förvärra ödem, hjärtsvikt eller hypertension hos känsliga patienter. Klinisk monitorering av riskpatienter är därför nödvändig (se avsnitt Dosering och Kontraindikationer).


Hyperkalemi
Hyperkalemi kan utlösas vid diabetes eller vid samtidig behandling som leder till ökad kaliumnivå (se avsnitt Interaktioner). Regelbunden monitorering av kaliumnivån ska genomföras i dessa fall.


Andra varningar och försiktighetsmått
Biverkningar tolereras ofta sämre hos äldre och hos patienter med nedsatt allmäntillstånd och kräver därför noggrann uppföljning. Liksom med andra NSAID-preparat krävs särskild varsamhet hos äldre, vilka ofta har nedsatt njur-, lever- och hjärtfunktion.
Äldre patienter har en högre frekvens av biverkningar i samband med NSAID-behandling. I synnerhet gäller detta gastrointestinala blödningar och perforation som kan vara livshotande (se avsnitt Dosering).


Meloxikam kan, liksom andra NSAID-preparat, maskera symtom av en underliggande infektionssjukdom.


Användning av meloxikam eller andra läkemedel som hämmar cyklooxygenas/prostaglandinsyntesen kan minska fertiliteten och rekommenderas därför inte till kvinnor som önskar bli gravida. För kvinnor som har svårt att bli gravida eller genomgår en infertilitetsutredning bör man överväga att sätta ut behandlingen med meloxikam.


Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Interaktioner


Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.


Farmakodynamiska interaktioner:


Andra icke-steroida anti-inflammatoriska läkemedel (NSAID-preparat) och acetylsalicylsyra ≥3 g/dag:
Samtidig användning av icke-steroida anti-inflammatoriska läkemedel inklusive acetylsalicylsyra givet i anti-inflammatoriska doser (≥1 g som engångsdos eller ≥3 g som total daglig dos) rekommenderas inte (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Kortikosteroider (tex Glukokortikoider):
Samtidig behandling med kortikosteroider kräver försiktighet på grund av en ökad risk för blödning eller gastrointestinal ulceration (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Antikoagulantia eller heparin administrerat i geriatrik eller i botande doser:
Ökad risk för blödning, genom hämning av trombocytfunktionen och skador på den gastrointestinala mukosan. NSAID kan förstärka effekten av antikoagulantia såsom t ex warfarin (se avsnitt Varningar och försiktighet). Samtidig användning av NSAID och antikoagulantia eller heparin i geriatrik eller vid botande doser rekommenderas ej (se avsnitt Varningar och försiktighet).


I resterande fall av heparinanvändning är försiktighet nödvändig på grund av en ökad blödningsrisk.


Noggrann monitorering av INR är nödvändigt om det visar sig omöjligt att undvika en sådan kombination.


Trombolytika och trombocythämmande läkemedel:
Ökad risk för blödning, genom hämning av trombocytfunktionen och skador på den gastrointestinala mukosan.


Selektiva serotoninåterupptagshämmare:
Ökad risk för gastrointestinal blödning (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Diuretika, ACE-hämmare och Angiotensin-II-Antagonister:
NSAID-preparat kan reducera effekten av diuretika och andra antihypertensiva läkemedel. Hos vissa patienter med nedsatt njurfunktion (t ex dehydrerade patienter eller äldre patienter med nedsatt njurfunktion) kan samtidig tillförsel av ACE-hämmare eller angiotensin-II-antagonister och läkemedel som hämmar cyklooxygenas leda till ytterligare försämring av njurfunktionen, inklusive eventuell akut njurinsufficiens, som vanligen är reversibel. Kombinationen ska därför användas med försiktighet, särskilt till äldre patienter. Patienterna ska hydreras adekvat och njurfunktionen bör monitoreras när behandlingen påbörjas och regelbundet under behandlingstiden (se även avsnitt Varningar och försiktighet).


Andra antihypertensiva läkemedel (t ex beta-blockerare):
Liksom för ovanstående, kan en minskning av den antihypertensiva effekten av beta-blockerare förekomma (pga hämning av prostaglandiner med vasodilaterande effekt).


Kalcineurinhämmare (t ex ciklosporin, takrolimus):
Den nefrotoxiska effekten av kalcineurinhämmare kan öka vid samtidig behandling med NSAID-preparat via renala prostaglandinmedierade effekter. Vid samtidig behandling bör njurfunktionen därför följas noga, särskilt hos äldre.


Intrauterina inlägg:
NSAID-preparat har rapporterats minska effekten av intrauterina inlägg. Minskad effekt av p-spiraler på grund av NSAID-preparat har tidigare rapporterats, men behöver bekräftas ytterligare.


Farmakokinetiska interaktioner (effekt av meloxikam på andra läkemedels farmakokinetik).


Litium:
NSAID-preparat har rapporterats öka plasmakoncentrationen av litium (genom minskad renal utsöndring av litium), vilket kan leda till toxiska värden. Samtidig användning av litium och NSAID-preparat rekommenderas ej (se avsnitt Varningar och försiktighet). Om denna kombination anses nödvändig, ska plasmakoncentrationen av litium monitoreras noga under inledning, justering och utsättning av meloxikambehandlingen.


Metotrexat:
NSAID kan reducera den tubulära sekretionen av metotrexat och därigenom öka plasmakoncentrationen av metotrexat. Vid högdosbehandling med metotrexat (15 mg/vecka) är samtidig behandling med NSAID-preparat ej rekommenderad (se även avsnitt Varningar och försiktighet).
Risken för interaktion mellan NSAID-preparat och metotrexat måste beaktas även vid lågdosbehandling med metotrexat, speciellt när det gäller patienter med nedsatt njurfunktion. Om kombinationsbehandling anses nödvändig ska blodbild och njurfunktion följas.
Försiktighet bör iakttas om både NSAID och metotrexat ges inom 3 dagar, då plasmahalten metotrexat kan öka och resultera i ökad toxicitet.


Även om farmakokinetiken av metotrexat (mer än 15 mg/vecka) inte påverkas väsentligt av samtidig meloxikambehandling, bör man ta hänsyn till att den hematologiska toxiciteten av metotrexat kan förstärkas genom behandling med NSAID-preparat (se ovan) (se avsnitt Biverkningar).


Farmakokinetiska interaktioner (effekt av andra läkemedel på meloxikams farmakokinetik)


Kolestyramin:
Kolestyramin påskyndar eliminationen av meloxikam genom att bryta den enterohepatiska cirkulationen så att clearance för meloxikam ökar med 50 % och halveringstiden sjunker till 13 ± 3 timmar. Denna interaktion bedöms ha klinisk betydelse.


Inga klinisk relevanta farmakokinetiska interaktioner noterades vid samtidig behandling med antacida, cimetidin och digoxin.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  C.

Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och/eller embryonal/fosterutveckling på ett negativt sätt. Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall, samt risk för hjärtmissbildning och gastroschisis efter intag av en prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %. Risken tros öka med dos samt med behandlingens längd. Hos djur har tillförsel av prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökad förekomst av pre- och postimplantationsförluster samt embryo/fetal död. Ökad förekomst av flera missbildningar, inklusive kardiovaskulära, har dessutom rapporterats hos djur som exponerats för en prostaglandinsynteshämmare under den organbildande perioden.


Under den första och andra trimestern av graviditeten ska meloxikam användas endast då det är absolut nödvändigt. Om meloxikam används av en kvinna som försöker bli gravid, eller tas under den första och andra trimestern av graviditeten, bör dosen vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt.


Under tredje trimestern av graviditeten kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta

  • fostret för:

    • Kardiopulmonell toxicitet (prematur slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension)

    • Störd njurfunktion, som kan leda till njursvikt och därmed oligohydramnios.

  • modern och fostret, vid graviditetens slut, för:

    • Risk för förlängd blödningstid – en antikoagulationseffekt som kan uppträda även vid mycket låga doser

    • Hämning av uteruskontraktioner, vilket kan leda till försenad eller utdragen förlossning


Ovanstående medför att meloxikam är kontraindicerat under tredje trimestern av graviditeten.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Även om det inte finns några specifika data för meloxikam, är det känt att NSAID-preparat passerar över i modersmjölk. Meloxikam är därför kontraindicerat för ammande kvinnor.

Trafik

Det finns inga specifika studier av dessa effekter. Baserat på farmakodynamisk profil och rapporterade biverkningar antas meloxikam emellertid ha inga eller försumbara effekter på dessa färdigheter. I de fall synstörningar, trötthet, yrsel och annan påverkan på centrala nervsystemet förekommer bör man dock avstå från att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningar

a) Allmänt


Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av vissa NSAID (särskilt i höga doser och vid långtidsbehandling) kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke) (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Ödem, hypertoni och hjärtsvikt har rapporterats i samband med NSAID-behandling.


De biverkningar som ses oftast är gastrointestinala. Ulcus, perforation eller gastrointestinal blödning, som kan vara fatala, särskilt hos äldre, kan förekomma (se avsnitt Varningar och försiktighet). Illamående, kräkningar, diarré, uppkördhet, förstoppning, dyspepsi, magsmärtor, melena, hematemes, ulcerativ stomatit, exacerbationer av kolit och Crohns sjukdom (se avsnitt Varningar och försiktighet) har rapporterats efter administrering. Gastrit har observerats mer sällan.


Frekvenserna av biverkningarna nedan baseras på motsvarande förekomster av rapporterade biverkningar i 27 kliniska kliniska prövningar med en behandlingstid på minst 14 dagar. Informationen baseras på kliniska studier med 15 197 patienter som har behandlats med dagliga doser på 7,5 eller 15 mg meloxikam tabletter eller kapslar under en period på upp till ett år.


Biverkningar som har framkommit till följd av rapporter som mottagits i samband administrering av den marknadsförda produkten ingår.


Biverkningarnas frekvens anges på följande sätt:
Mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


b) Tabell över biverkningar



Blodet och lymfsystemet

Mindre vanliga:

anemi

Sällsynta:

förändring av blodkropparna (inklusive differentialräkning av vita blodkroppar); leukopeni, trombocytopeni.

Mycket sällsynta fall av agranulocytos har rapporterats (se avsnitt c).


Immunsystemet

Mindre vanliga:

allergiska reaktioner, förutom anafylaktiska eller anafylaktoida reaktioner.

Ingen känd frekvens:

anafylaktiska/anafylaktoida reaktioner.


Psykiska störningar

Sällsynta:

humörförändring, mardrömmar.

Ingen känd frekvens:

förvirringstillstånd, desorientering.


Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga:

huvudvärk

Mindre vanliga:

yrsel, somnolens.


Ögon

Sällsynta:

synstörningar inklusive dimsyn, konjunktivit.


Öron och balansorgan

Mindre vanliga:

vertigo.

Sällsynta:

tinnitus.


Hjärtat

Sällsynta:

palpitationer.

Hjärtsvikt har rapporterats i samband med NSAID-behandling.


Blodkärl

Mindre vanliga:

förhöjt blodtryck (se avsnitt Varningar och försiktighet), flush (plötslig rodnad).


Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Sällsynta:

astma hos individer som är allergiska mot acetylsalicylsyra eller andra NSAID.


Magtarmkanalen

Mycket vanliga:

dyspepsi, illamående, kräkningar, magsmärtor, förstoppning, uppkördhet, diarré.

Mindre vanliga:

ockult eller makroskopisk gastrointestinal blödning, stomatit, gastrit, rapningar.

Sällsynta:

kolit, gastroduodenalsår, esofagit.

Mycket sällsynta:


Ingen känd frekvens:

gastrointestinal perforation.


pankreatit


Gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation kan ibland vara allvarliga och potentiellt livshotande, särskilt hos äldre (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Lever och gallvägar

Mindre vanliga:

leverfunktionstörning (t ex förhöjda nivåer av transaminaser eller bilirubin).

Mycket sällsynta:

hepatit.


Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga:

angioödem, klåda, hudutslag.

Sällsynta:

allvarliga hudreaktioner (severe cutaneous adverse reactions, SCARs):
Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys har rapporterats (se avsnitt Varningar och försiktighet), urtikaria.

Mycket sällsynta:

bullösa utslag, erythema multiforme.

Ingen känd frekvens:

fotosensibilisering.


Njurar och urinvägar

Mindre vanliga:

Avvikandenatrium och vätskeretention, hyperkalemi (se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner), avvikande njurfunktionsdata (förhöjt serumkreatinin och / eller serumurea).

Mycket sällsynta:

akut njursvikt särskilt hos patienter med riskfaktorer (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mindre vanliga:

Ödem inkl ankelödem.


c) Information beträffande allvarliga och/eller ofta förekommande biverkningar


Mycket sällsynta fall av agranulocytos har rapporterats hos patienter som behandlats med meloxikam och andra potentiellt myelotoxiska läkemedel (se avsnitt Interaktioner).


d) Biverkningar som ännu inte observerats i förhållande till produkten, men som är allmänt accepterade och som kan tillskrivas andra föreningar i klassen


Organiska njurskador vilka troligen resulterar i akut njursvikt: mycket sällsynta fall av interstitiell nefrit, akut tubulär nekros, nefrotiskt syndrom och papillär nekros har rapporterats (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Symtom efter akut överdosering med NSAID-preparat är vanligen begränsade till slöhet, trötthet, illamående, kräkningar och magsmärtor, som normalt är reversibla med understödjande behandling. Gastrointestinal blödning kan förekomma. Svår förgiftning kan orsaka hypertension, akut njursvikt, nedsatt leverfunktion, andningsdepression, koma, konvulsioner, kardiovaskulär kollaps och hjärtstillestånd. Anafylaktoida reaktioner har rapporterats efter terapeutiska doser av NSAID-preparat och kan förekomma efter en överdos.


Patienter ska behandlas symtomatiskt och understödjande efter överdosering med NSAID. I en klinisk studie har snabbare utsöndring av meloxikam visats efter oral tillförsel av 4 g kolestyramin givet 3 gånger/dag.

Farmakodynamik

Meloxikam tillhör gruppen icke-steroida antiinflammatoriska och antireumatiska medel (NSAID), oxikam-familjen, med antiinflammatorisk, analgetisk och antipyretisk effekt.


Den antiinflammatoriska aktiviteten av meloxikam har visats i klassiska inflammationsmodeller. Liksom med andra NSAID är den exakta verkningsmekanismen okänd. Det finns dock åtminstone en gemensam verkningsmekanism för alla NSAID (inklusive meloxikam): hämning av syntesen av prostaglandiner, som är kända mediatorer för inflammation.

Farmakokinetik


Absorption


Meloxikam absorberas väl från mag-tarmkanalen, vilket visas genom en hög absolut biotillgänglighet på 89% efter oral tillförsel (kapslar). Tabletter, oral suspension och kapslar har visats vara bioekvivalenta.
Efter engångstillförsel av meloxikam, uppnås maximala plasmakoncentrationer inom två timmar för oral suspension och inom 5-6 timmar för fasta orala beredningsformer (tabletter och kapslar). Vid upprepad dosering, uppnås steady state inom 3-5 dagar. Dosering en gång dagligen leder till plasmakoncentrationer med relativt liten skillnad mellan max- och min-koncentration i storleksordningen 0,4 – 1,0 µg/ml vid doseringen 7,5 mg och 0,8 – 2,0 µg/ml vid doseringen 15 mg (Cmin respektive Cmax vid steady state). Maximala plasmakoncentrationer av meloxikam vid steady state, uppnås inom 5-6 timmar efter intag av tabletter, kapslar och oral suspension. Kontinuerlig behandling under perioder längre än ett år ger likartade koncentrationer av meloxikam som när steady state första gången uppnåddes. Absorptionsgraden vid oral tillförsel av meloxikam ändras inte vid samtidigt födointag.


Distribution


Meloxikam är mycket starkt bundet till plasmaproteiner, huvudsakligen albumin (99 %). Meloxikam går över i synovialvätskan, koncentrationen där är ungefär hälften av plasmakoncentrationen. Distributionsvolymen är låg, i genomsnitt 11 liter. Den interindividuella variationen är 30 – 40 %.


Biotransformation


Meloxikam genomgår en omfattande hepatisk biotransformation. Fyra olika metaboliter av meloxikam har identifierats i urin, alla är farmakodynamiskt inaktiva. Huvudmetaboliten, 5´- karboximeloxikam (60 % av dosen) bildas genom oxidation av en intermediär metabolit, 5´-hydroximetylmeloxikam, som också utsöndras i mindre grad (9 % av dosen). In vitro-studier tyder på att CYP 2C9 spelar en betydelsefull roll för denna metaboliska väg, med smärre bidrag av CYP 3A4 isoenzym. Patientens peroxidas-aktivitet är troligen förklaringen till ytterligare två metaboliter, som svarar för 16 % respektive 4 % av tillförd dos.


Eliminering


Meloxikam utsöndras framförallt som metaboliter och förekommer i lika delar i urin och faeces. Mindre än 5% av dygnsdosen utsöndras oförändrad i faeces, medan endast spår av modersubstansen utsöndras i urin.
Den genomsnittliga eliminationshalveringstiden är ca 20 timmar. Total plasmaclearance är i genomsnitt 8 ml/min.


Linjäritet /icke linjäritet


Meloxikam uppvisar linjär farmakokinetik i det terapeutiska dosområdet 7,5 mg – 15 mg efter peroral eller intramuskulär tillförsel.


Speciella patientgrupper


Lever-/Njurinsufficiens:
Varken leverinsufficiens eller mild till måttlig njurinsufficiens påverkar farmakokinetiken av meloxikam avsevärt. Vid terminal njursvikt, kan den ökade distributionsvolymen leda till förhöjda koncentrationer av fritt meloxikam, och en daglig dos av 7,5 mg får ej överskridas (se avsnitt Dosering).


Äldre:
Genomsnittlig plasmaclearance vid steady state var något lägre hos äldre än hos yngre.

Prekliniska uppgifter

Den toxikologiska profilen för meloxikam har i prekliniska studier visats vara identisk med övriga NSAID-preparat: gastrointestinala sår och erosioner, renal papillarnekros vid höga doser vid kronisk tillförsel till 2 djurslag.


I djurstudier har administrering av prostaglandinsynteshämmare visats resultera i ökad pre- och postimplantationsförlust och embryo-fetal dödlighet. Dessutom har ökad incidens av olika typer av missbildningar, inklusive kardiovaskulära, rapporterats efter tillförsel av prostaglandinsynteshämmare till djur under organogenesen.


Orala reproduktionsstudier med meloxikam på råtta har visat reducerad ägglossning samt hämning av implantation och embryotoxiska effekter (ökat antal resorptioner) vid dosnivåer som är toxiska för moderdjuren, 1 mg/kg och högre.


De dosnivåer som användes överskred den kliniska dosen (7,5 – 1 5mg) med en faktor på 5 – 10 baserat på dosen i mg/kg (75 kg person). Fostertoxiska effekter i slutet av dräktigheten har beskrivits, liksom för andra hämmare av prostaglandinsyntesen. Inga tecken tyder på mutagena effekter, varken in vitro eller in vivo. Ingen carcinogen risk har visats hos mus eller råtta vid doser som överstiger de som används kliniskt.

Innehåll

1 tablett innehåller: meloxikam 7,5 mg respektive 15 mg, natriumcitrat, laktosmonohydrat 73,34 mg respektive 66,22 mg laktos, mikrokristallin cellulosa, povidon K-30, kolloidal vattenfri kiseldioxid, krospovidon A och magnesiumstearat.

Förpackningsinformation

Tablett 7,5 mg (gulfläckig, rund, platt, med fasad kant, märkt MLX/7.5 på ena sidan och med en skåra på den andra)
30 tablett(er) blister, tillhandahålls för närvarande ej
100 tablett(er) blister, tillhandahålls för närvarande ej
Tablett 15 mg (gulfläckig, oval, märkt MLX/15 på ena sidan och med en skåra på den andra)
30 tablett(er) blister, tillhandahålls för närvarande ej
100 tablett(er) blister, tillhandahålls för närvarande ej

Hitta direkt i texten
Av