Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Valganciclovir Teva

ReceptstatusFörmånsstatus
Teva

Filmdragerad tablett 450 mg
(Oval, rosa, filmdragerad tablett med fasade kanter, med ”93” präglat på ena sidan och ”5465” präglat på andra sidan.)

Virushämmande medel, direkt verkande, nukleosider och nukleotider.

Aktiv substans:
ATC-kod: J05AB14
Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2018-05-15.

Indikationer

Valganciclovir Teva används för induktions- och underhållsbehandling av cytomegalovirus (CMV)-retinit hos vuxna med förvärvat immunbristsyndrom (AIDS).


Valganciclovir Teva är indicerat som profylax mot CMV-sjukdom hos CMV-negativa vuxna och barn (från födseln till 18 år) som fått ett organtransplantat från en CMV-positiv donator.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot valganciklovir, ganciklovir eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.


På grund av den likartade kemiska strukturen hos valganciklovir (den aktiva substansen i Valganciclovir Teva) och aciklovir och valaciklovir, kan en korsöverkänslighetsreaktion mellan dessa läkemedel vara möjlig. Därför är Valganciclovir Teva kontraindicerat hos patienter med överkänslighet mot aciklovir och valaciklovir.


Valganciclovir Teva är kontraindicerat under amning (se avsnitt Graviditet).

Dosering

Dosering

Försiktighet – Strikt följsamhet till doseringsrekommendationerna är nödvändig för att undvika överdosering (se avsnitt Varningar och försiktighet och Överdosering).


Valganciklovir metaboliseras snabbt och fullständigt till ganciklovir efter oral dosering. Oralt valganciklovir 900 mg 2 gånger dagligen är terapeutiskt ekvivalent med intravenöst ganciklovir 5 mg/kg 2 gånger dagligen.


Behandling av cytomegalovirus (CMV) retinit


Vuxna


Induktionsbehandling vid CMV-retinit:

För patienter med aktiv CMV-retinit är den rekommenderade dosen 900 mg valganciklovir (2 tabletter Valganciclovir Teva 450 mg) två gånger dagligen i 21 dagar och bör, om möjligt, tas tillsammans med föda. Förlängd induktionsbehandling kan öka risken för benmärgstoxicitet (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Underhållsbehandling vid CMV-retinit:

Efter induktionsbehandling, eller för patienter med inaktiv CMV-retinit, är den rekommenderade dosen 900 mg valganciklovir (2 Valganciclovir Teva 450 mg tabletter) en gång dagligen och bör, om möjligt, tas tillsammans med föda. Patienter vars retinit förvärras kan behöva upprepad induktionsbehandling, emellertid bör möjligheten för resistens mot antiviral behandling beaktas.


Profylax mot CMV-sjukdom vid organtransplantation



Vuxna

För patienter som fått ett njurtransplantat, är den rekommenderade dosen 900 mg (2 Valganciclovir Teva 450 mg tabletter) en gång dagligen, med början inom 10 dagar efter transplantation och t.o.m. 100 dagar efter transplantation. Profylaxen kan fortsätta t.o.m. 200 dagar efter transplantation (se avsnitt Varningar och försiktighet, Biverkningar och Farmakodynamik).


För patienter som fått ett organtransplantat, annat än njure, är den rekommenderade dosen 900 mg (2 Valganciclovir Teva 450 mg tabletter) en gång dagligen, med början inom 10 dagar efter transplantation och t.o.m. 100 dagar efter transplantation.


Om möjligt ska tabletterna tas tillsammans med föda.


Pediatrisk population

Hos pediatriska patienter, barn från 0 år, som fått organtransplantat och som löper risk att utveckla CMV-sjukdom, är den rekommenderade dosen av Valganciclovir Teva en gång dagligen baserad på kroppsyta (Body Surface Area (BSA)) och kreatininclerance (CrCl) erhållen från Schwartz-formel (CrCLS) och räknas ut med ekvationen nedan:


Barndos (mg) = 7 x BSA x CrCLS (se Mosteller BSA-formel och Schwartz kreatininclearance-formel nedan).


Om uträknat Schwartz kreatininclearance överstiger 150 ml/min/1,73 m2, ska ett maximalt värde på 150 ml/min/1,73 m2 användas i ekvationen:


Formel


formel2


där k = 0,45* för patienter i åldern <2 år, 0,55 för pojkar i åldern 2 till <13 år och flickor i åldern 2 till 16 år och 0,7 för pojkar i åldern 13 till 16 år. Se dosering för vuxna för patienter äldre än 16 år.


k-värdena som erhålls är baserade på Jaffe-metoden för mätning av serumkreatinin och kan kräva korrigering när enzymatiska metoder används.


*För lämpliga subpopulationer kan en minskning av k-värdet också vara nödvändigt (t ex hos pediatriska patienter med låg födelsevikt).


För barn med njurtransplantat ska den rekommenderade dosen i mg en gång dagligen (7 x BSA x CrCLS) starta inom 10 dagar efter transplantationen och fortsätta till och med 200 dagar efter transplantationen.


För barn som erhållit ett organtransplantat förutom njure, ska den rekommenderade dosen i mg en gång dagligen (7 x BSA x CrCLS) starta inom 10 dagar efter transplantationen och fortsätta till och med 100 dagar efter transplantationen.


Alla beräknade doser ska avrundas till närmaste 25 mg intervall för den faktiska dosen som ska ges. Om den uträknade dosen överstiger 900 mg, ska den maximala dosen 900 mg administreras. Den orala lösningen är den läkemedelsform som är att föredra eftersom den gör det möjligt att administrera en dos som beräknats med ovanstående formel. Valganciclovir Teva filmdragerade tabletter kan emellertid användas om den beräknade dosen är inom 10 % av den tillgängliga dosen för tabletter och patienten kan svälja tabletter. Till exempel, om den beräknade dosen är mellan 405 mg och 495 mg kan en 450 mg tablett tas.


Det rekommenderas att monitorera serumkreatininnivåerna regelbundet och ta förändringar i längd och kroppsvikt i beaktande och anpassa dosen som det är lämpligt under profylaxperioden.


Särskilda doseringsföreskrifter


Nedsatt njurfunktion:

Serumkreatininnivåerna eller kreatininclearance skall noga kontrolleras regelbundet. Dosjustering bör göras utifrån värdet på kreatininclearance enligt nedanstående tabell (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).


Kreatininclearance (ml/min) kan relateras till serumkreatinin enligt följande formel:


formel4


För kvinnor = 0,85 x värdet för män


CrCl (ml/min)

Induktionsdos av valganciklovir

Underhålls-/profylaktisk dos av valganciklovir

≥ 60

900 mg (2 tabletter) två gånger dagligen

900 mg (2 tabletter) en gång dagligen

40 – 59

450 mg (1 tablett) två gånger dagligen

450 mg (1 tablett) en gång dagligen

25 – 39

450 mg (1 tablett) en gång dagligen

450 mg (1 tablett) varannan dag

10 – 24

450 mg (1 tablett) varannan dag

450 mg (1 tablett) två gånger per vecka

< 10

Rekommenderas inte

Rekommenderas inte


Hemodialys:

För patienter som genomgår hemodialys (CrCl < 10 ml/minut) kan dosrekommendation ej ges. Valganciclovir Teva filmdragerade tabletter skall därför inte användas till dessa patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).


Nedsatt leverfunktion:

Säkerhet och effekt av valganciklovir har inte undersökts hos patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt Farmakokinetik2).


Pediatrisk population:

Säkerhet och effekt för valganciklovir för barn vid behandling av CMV-retinit har inte fastställts i adekvata och välkontrollerade kliniska studier. Tillgänglig information finns i avsnitt Biverkningar, Farmakodynamik och Farmakokinetik men ingen doseringsrekommendation kan fastställas.


Dosering till barn som erhållit organtransplantat är individuell baserat på patientens njurfunktion tillsammans med kroppslängd och vikt.


Äldre:

Säkerhet och effekt har inte fastställts för denna patientgrupp.


Patienter med svår leukopeni, neutropeni, anemi, trombocytopeni och pancytopeni:

Se avsnitt Varningar och försiktighet innan behandling påbörjas.


Om antalet blodkroppar minskar markant under behandling med Valganciclovir Teva, bör behandling med hematopoetiska tillväxtfaktorer och/eller avbrott av behandlingen övervägas (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkingar).


Administreringssätt

Valganciclovir Teva administreras oralt och bör, om möjligt, tas tillsammans med föda (se avsnitt Farmakokinetik).


Försiktighetsåtgärder före hantering eller administrering av läkemedlet

Tabletterna skall inte brytas eller krossas. Eftersom Valganciclovir Teva anses vara potentiellt teratogent och karcinogent hos människa, skall försiktighet iakttas vid hantering av trasiga tabletter (se avsnitt Varningar och försiktighet). Undvik att trasiga eller krossade tabletter kommer i direkt kontakt med hud eller slemhinnor. Om detta inträffar, tvätta noga med tvål och vatten, skölj ögonen med riklig mängd sterilt vatten, eller med vanligt kranvatten om sterilt vatten inte finns tillgängligt.

Varningar och försiktighet

Innan behandling med valganciklovir påbörjas, skall patienterna informeras om de potentiella riskerna för fostret. I djurstudier har ganciklovir visat sig vara mutagent, teratogent, aspermatogent och karcinogent, och minska fertiliteten hos honor. Valganciclovir Teva skall därför betraktas som potentiellt teratogent och karcinogent hos människa med risk att orsaka fosterskador och cancer (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Det anses också sannolikt att valganciklovir orsakar temporär eller permanent hämning av spermatogenesen. Kvinnor i fertil ålder skall rådas att använda effektiv antikonception under behandling. Män skall rådas att använda kondom under behandlingen, och ytterligare i minst 90 dagar, om det inte är säkert att den kvinnliga partnern inte riskerar att bli gravid (se avsnitt Graviditet, Biverkningar och Prekliniska uppgifter).


Valganciklovir har potential att orsaka cancer och reproduktionstoxicitet på lång sikt.


Svår leukopeni, neutropeni, anemi, trombocytopeni, pancytopeni, benmärgsdepression och aplastisk anemi har observerats hos patienter som behandlats med valganciklovir (och ganciklovir). Behandling skall inte sättas igång om det absoluta neutrofilantalet är färre än 500 celler/µl eller om antalet trombocyter är färre än 25000/µl eller om hemoglobinvärdet är lägre än 8 g/dl (se avsnitt Dosering och Biverkningar).


Vid förlängd profylax, längre än 100 dagar, bör risken för att utveckla leukopeni och neutropeni tas i beaktande (se avsnitt Dosering, Biverkningar och Farmakodynamik).


Valganciclovir Teva bör användas med försiktighet hos patienter med tidigare hematologisk cytopeni eller en sjukdomshistoria med läkemedelsrelaterad hematologisk cytopeni och hos patienter som får strålbehandling.


Det rekommenderas att komplett blodstatus tas och att trombocytvärdet kontrolleras regelbundet under behandlingen. Ytterligare blodkontroll kan vara befogad för patienter med nedsatt njurfunktion och hos barn, minst varje gång patienten besöker transplantationskliniken. Hos patienter som utvecklar svår leukopeni, neutropeni, anemi och/eller trombocytopeni rekommenderas att behandling med hematopoetiska tillväxtfaktorer och/eller dosuppehåll övervägs (se avsnitt Dosering och Biverkningar).


Biotillgängligheten av ganciklovir efter en enkeldos på 900 mg valganciklovir är cirka 60 %, jämfört med cirka 6 % efter administrering av 1000 mg oralt ganciklovir (som kapslar). Överexponering för ganciklovir kan vara förenat med livshotande biverkningar. Därför bör dosrekommendationerna noggrant följas då behandling startas, vid övergång från induktion till underhållsbehandling och hos patienter som kan övergå från oralt ganciklovir till valganciklovir eftersom Valganciclovir Teva inte kan användas i stället för ganciklovirkapslar i antalet en mot en. Patienter som byter från ganciklovirkapslar skall informeras om risken för överdosering om de tar mer än förskrivet antal Valganciclovir Teva tabletter (se avsnitt Dosering och överdosering).


Hos patienter med nedsatt njurfunktion krävs dosjustering baserat på kreatininclearance (se avsnitt Dosering och Farmakokinetik).


Valganciclovir Teva skall inte användas av patienter som behandlas med hemodialys (se avsnitten Dosering och Farmakokinetik).


Kramper har rapporterats hos patienter som tar imipenem-cilastatin och ganciklovir. Valganciclovir Teva skall inte tas tillsammans med imipenem-cilastatin såvida inte de förväntade fördelarna överväger de eventuella riskerna (se avsnitt Interaktioner).


Patienter som behandlas med Valganciclovir Teva och (a) didanosin, (b) läkemedel som är kända för att vara benmärgshämmande (t.ex. zidovudin) eller (c) substanser som påverkar njurfunktionen skall kontrolleras noga avseende tecken på ökad toxicitet (se avsnitt Interaktioner).


Den kontrollerade kliniska studien med valganciklovir för profylaktisk behandling av CMV-sjukdom vid transplantation, som beskrivs i detalj i avsnitt Farmakodynamik, inkluderade inte lung- och tarmtransplanterade patienter. Därför är erfarenheten av dessa transplantationspatienter begränsad.


Valganciclovir Teva innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Interaktioner

Läkemedelsinteraktioner med valganciklovir

Interaktionsstudier med Valganciclovir Teva in vivo har inte utförts. Eftersom valganciklovir fullständigt och snabbt metaboliseras till ganciklovir, förväntas samma läkemedelsinteraktioner med valganciklovir som de som är förenade med ganciklovir.


Läkemedelsinteraktioner med ganciklovir


Imipenem-cilastatin

Kramper har rapporterats hos patienter som tar ganciklovir och imipenem-cilastatin samtidigt. Dessa läkemedel skall inte användas samtidigt såvida inte de förväntade fördelarna överväger de eventuella riskerna (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Probenecid

Probenecid som gavs tillsammans med oralt ganciklovir resulterade i en statistiskt signifikant minskning i njurclearance av ganciklovir (20 %), vilket ledde till en statistiskt signifikant ökad exponering (40 %). Dessa förändringar överensstämde med en interaktionsmekanism som involverar konkurrens om njurtubulär sekretion. Därför skall patienter som tar probenecid och Valganciclovir Teva kontrolleras noggrant för ganciklovirtoxicitet.


Ganciklovirs effekt på andra läkemedel

Zidovudin

När zidovudin gavs med oralt ganciklovir påvisades en liten (17 %), men statistiskt signifikant, ökning av AUC för zidovudin. Det fanns också en tendens mot lägre ganciklovirkoncentrationer vid administrering med zidovudin, även om detta inte nådde statistisk signifikans. Eftersom emellertid både zidovudin och ganciklovir kan förorsaka neutropeni och anemi, kan det inträffa att vissa patienter inte tolererar samtidig behandling med full dos (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Didanosin

Plasmakoncentrationerna av didanosin visade sig följdriktigt öka vid intag tillsammans med ganciklovir (både intravenöst och oralt). Vid orala doser av ganciklovir på 3 och 6 g/dygn har en ökning av AUC för didanosin med mellan 84 och 124 % observerats, och på samma sätt har vid intravenösa doser om 5 och 10 mg/kg/dygn en ökning av AUC för didanosin med mellan 38 – 67 % observerats. Man fann ingen kliniskt signifikant effekt på ganciklovirkoncentrationerna. Patienterna ska kontrolleras regelbundet för didanosintoxicitet (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Mykofenolatmofetil

Baserat på resultat av en enkeldosstudie av rekommenderade doser oralt mykofenolatmofetil (MFF) och intravenöst ganciklovir och de kända effekterna av njurfunktionsnedsättning på farmakokinetiken av MMF och ganciklovir är det att förmoda att samtidig tillförsel av dessa substanser (som båda utsöndras via renal tubulär sekretion) kan resultera i förhöjning av fenol-glukuroniden av mykofenolsyra (MPAG) och ganciklovirkoncentrationerna. Någon påtaglig förändring av farmakokinetiken för mykofenolsyra (MPA) förväntas inte och justering av MMF-dosen krävs inte. För patienter med nedsatt njurfunktion och samtidig tillförsel av MMF och ganciklovir skall dosrekommendationerna för ganciklovir observeras och patienterna bör följas noga.

Eftersom både MMF och ganciklovir har potential att orsaka neutropeni och leukopeni bör patienter kontrolleras för additiv toxicitet.


Stavudin

Inga kliniskt signifikanta interaktioner observerades när stavudin och oralt ganciklovir gavs i kombination.


Trimetoprim

Ingen kliniskt signifikant farmakokinetisk interaktion observerades efter samtidig behandling med trimetoprim och oralt ganciklovir. Emellertid finns en risk för ökad toxicitet eftersom båda substanserna är kända för att vara benmärgshämmande och därför skall dessa substanser endast användas samtidigt då den möjliga nyttan överväger riskerna.


Andra antiretrovirala läkemedel

Vid kliniskt relevanta plasmakoncentrationer är det osannolikt att det finns en synergistisk eller antagonistisk effekt på hämningen av antingen HIV i närvaron av ganciklovir eller av CMV i närvaron av andra antiretrovirala läkemedel. Metabola interaktioner med t.ex. proteashämmare och icke-nukleosida omvänd transkriptashämmare (NNRTI) är osannolika på grund av att cytokrom P450 inte är inblandat i metabolismen av vare sig valganciklovir eller ganciklovir.


Andra eventuella läkemedelsinteraktioner

Toxiciteten kan öka när valganciklovir administreras samtidigt med, eller ges omedelbart före eller efter, andra läkemedel som hämmar replikationen av snabbdelande cellpopulationer såsom sker i benmärg, testikel och i germinallagren i hud och mag-tarmslemhinna. Exempel på dessa typer av substanser är dapson, pentamidin, flucytosin, vinkristin, vinblastin, adriamycin, amfotericin B, trimetoprim/sulfa-kombinationer, nukleosidanaloger och hydroxiurea.


Eftersom ganciklovir utsöndras via njurarna (se avsnitt Farmakokinetik) kan toxiciteten också öka när valganciklovir administreras samtidigt med läkemedel som skulle kunna sänka renalt clearance av ganciklovir och därmed öka exponeringen för ganciklovir. Renalt clearance av ganciklovir kan hämmas via två mekanismer: (a) njurtoxicitet orsakad av substanser som cidofovir och foskarnet och (b) kompetitiv hämning av aktiv tubulär sekretion i njurarna av t.ex. andra nukleosidanaloger.


Samtidig användning av valganciklovir med alla dessa läkemedel ska följaktligen endast övervägas om den möjliga nyttan överväger möjliga risker (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  D.

Graviditet

Det föreligger inga data från användning av valganciclovir hos gravida kvinnor. Den aktiva metaboliten, ganciklovir, diffunderar lätt igenom den humana placentan. Baserat på den farmakologiska mekanismen för verkan samt reproduktionstoxiciteten som observerats i djurstudier med ganciklovir (se avsnitt Prekliniska uppgifter), finns en teoretisk risk för fosterskadande effekt hos människa.

Valganciclovir Teva ska inte användas vid graviditet, om inte den terapeutiska nyttan för modern överväger den potentiella risken för fosterskadande effekt på barnet.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Det är okänt om ganciklovir utsöndras i bröstmjölk, men möjligheten att ganciklovir utsöndras i bröstmjölk och orsakar allvarliga biverkningar hos ammade barn kan inte uteslutas. Därför måste amningen avbrytas (se avsnitt Kontraindiktationer).

Fertilitet

Fertila kvinnor ska uppmanas att använda effektiva preventivmedel under behandlingen. Manliga patienter ska uppmanas att använda kondom under behandlingen med Valganciclovir Teva samt därefter i minst 90 dagar efter avslutad behandling om det inte är säkert att den kvinnliga partnern inte riskerar bli gravid (se avsnitt Kontraindikationer).

Trafik

Inga studier på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts.


Kramper, sedering, yrsel, ataxi och/eller förvirring har rapporterats vid användning av Valganciclovir Teva och/eller ganciklovir. Om detta inträffar kan uppgifter som kräver skärpt uppmärksamhet påverkas, såsom t.ex. patientens förmåga att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningar

Valganciklovir är en prodrug av ganciklovir, och metaboliseras snabbt och fullständigt till ganciklovir efter oral administrering. De biverkningar som är kända från användning av ganciklovir kan förväntas förekomma även med valganciklovir. Alla biverkningar som observerats i kliniska studier med valganciklovir har tidigare observerats med ganciklovir. De flest rapporterade biverkningarna efter administrering av valganciklovir hos vuxna är neutropeni, anemi och diarré.


Valganciklovir är förenat med en högre risk för diarré jämfört med intravenöst ganciklovir. Dessutom är valganciklovir förenat med en högre risk för neutropeni och leukopeni jämfört med oralt ganciklovir.


Allvarlig neutropeni (ANC < 500 celler/μl) ses oftare hos patienter med CMV-retinit som genomgår behandling med valganciklovir än hos organtransplanterade patienter som får valganciklovir.


Frekvensen av biverkningar rapporterade i kliniska prövningar med antingen valganciklovir, oralt ganciklovir eller intravenöst ganciklovir presenteras i tabellen nedan. De biverkningar som är listade rapporterades i kliniska prövningar hos patienter med AIDS för induktions- och underhållsbehandling av CMV-retinit, eller hos lever-, njur- eller hjärttransplanterade patienter för profylax av CMV-sjukdom.

Termen (svår) inom parentes i tabellen indikerar att biverkningen har rapporterats hos patienter med både mild/måttlig och allvarlig/livshotande intensitet vid den specifika frekvensen.


Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Organsystem

Mycket vanliga (1/10)

Vanliga (1/100 <1/10)

Mindre vanliga

(1/1000 < 1/100)

Sällsynta

(≥1/10 000 <1/1000)

Infektioner och infestationer


Oral candidainfektion, sepsis (bakteremi, viremi), cellulit, urinvägsinfektion



Blodet och lymfsystemet

(Svår) neutropeni, anemi

Svår anemi, (svår) trombocytopeni, (svår) leukopeni, (svår) pancytopeni

Benmärgsdepression

Aplastisk anemi

Immunsystemet



Anafylaktisk reaktion


Metabolism och nutrition


Aptitlöshet, anorexi



Psykiska störningar


Depression, oro, förvirring, onormala tankar

Agitation, psykotisk sjukdom, hallucination


Centrala och perifera nervsystemet


Huvudvärk, sömnlöshet, dysgeusi (smakstörning), hypestesi, parestesi, perifer neuropati, yrsel, kramper

Tremor


Ögon


Makulaödem, näthinneavlossning, glaskroppsstörning, ögonvärk

Synrubbning, konjunktivit


Öron och balansorgan


Öronvärk

Dövhet


Hjärtat



Arytmi


Blodkärl



Hypotoni


Andningsvägar bröstkorg och mediastinum

Dyspné

Hosta



Magtarmkanalen

Diarré

Illamående, kräkningar, buksmärta, övre buksmärta, dyspepsi, förstoppning, gasbildning, sväljsvårigheter

Utspänd buk, munsår, pankreatit


Lever och gallvägar


(Svår) onormal leverfunktion, förhöjt alkaliskt fosfatas i blod, förhöjt aspartat-aminotransferas

Förhöjt alanin-aminotransferas


Hud och subkutan vävnad


Dermatit, nattliga svettningar, klåda

Alopeci, urtikaria, torr hud


Muskuloskeletala systemet och bindväv


Ryggsmärta, myalgi, artralgi, muskelkramper



Njurar och urinvägar


Minskat renalt kreatininclearance, njurfunktions-nedsättning

Hematuri, njursvikt


Reproduktions-organ och bröstkörtel



Manlig infertilitet


Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället


Trötthet, feber, frossa, smärta, bröstsmärta, sjukdomskänsla, asteni



Undersökningar


Viktnedgång, ökat blodkreatinin



Svår trombocytopeni kan associeras med potentiellt livshotande blödning.


Näthinneavlossning har endast rapporterats hos AIDS-patienter som behandlats med valganciklovir för CMV-retinit.


Pediatrisk population

Valganciklovir har studerats hos 179 pediatriska patienter som fått organtransplantat och som löpte risk att utveckla CMV-sjukdom (i åldrarna 3 veckor till 16 år) och hos 133 nyfödda med symtomatisk kongenital CMV-sjukdom (i åldrarna 2 till 31 dagar), med en exponering för ganciklovir som varierade mellan 2 till 200 dagar.


De vanligast rapporterade biverkningarna vid behandling i pediatriska kliniska prövningar var diarré, illamående, neutropeni, leukopeni och anemi.


Hos patienter som erhållit organtransplantat var den övergripande säkerhetsprofilen likvärdig hos barn jämfört med vuxna. Andelen av vissa biverkningar, såsom övre luftvägsinfektion, pyrexi, buksmärta och dysuri, vilka kan vara karaktäristiska för den pediatriska populationen, rapporterades emellertid med en högre incidens hos barn än hos vuxna. Neutropeni rapporterades också med en något högre incidens i de två studierna som utförts på pediatriska patienter med organtransplantat jämfört med vuxna. Det fanns dock inget samband mellan neutropeni och infektiösa biverkningar i den pediatriska populationen.


Hos njurtransplanterade pediatriska patienter förknippades inte förlängd exponering för valganciklovir upp till 200 dagar med en övergripande ökning av incidensen av biverkningar. Incidensen av allvarlig neutropeni (ANC <500/µl) var högre hos barn som fått njurtransplantat och som behandlades upp till 200 dagar jämfört med barn som behandlades upp till 100 dagar, att jämföra med vuxna patienter med njurtransplantat som behandlats upp till 100 dagar eller 200 dagar (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Endast begränsade data finns tillgängliga för nyfödda och spädbarn med symtomatisk kongenital CMV-infektion som behandlats med valganciklovir. Säkerheten verkar dock vara överensstämmande med den kända säkerhetsprofilen för valganciklovir/ganciklovir.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Erfarenhet av överdosering med valganciklovir

En vuxen person utvecklade fatal benmärgsdepression (medullär aplasi) efter flera dagars dosering som var minst 10 gånger större än vad som rekommenderats för patientens grad av njurfunktionsnedsättning (minskat kreatininclearance).


Det kan förväntas att en överdos av valganciklovir eventuellt också skulle kunna resultera i förhöjd njurtoxicitet (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).


Hemodialys och hydratisering kan vara till nytta för att reducera blodplasmanivåerna hos patienter som får en överdos av valganciklovir (se avsnitt Farmakokinetik).


Erfarenhet av överdosering med intravenöst ganciklovir

Rapporter om överdosering med intravenöst ganciklovir har inkommit från kliniska studier samt efter lanseringen. I några av dessa fall har inga biverkningar rapporterats. Majoriteten av patienterna fick en eller flera av följande biverkningar:


  • Hematologisk toxicitet: pancytopeni, benmärgsdepression, medullär aplasi, leukopeni, neutropeni, granulocytopeni.

  • Hepatotoxicitet: hepatit, leverfunktionsrubbning.

  • Njurtoxicitet: försämring av hematuri hos en patient med tidigare njurfunktionsnedsättning, akut njursvikt, förhöjt kreatinin.

  • Gastrointestinal toxicitet: buksmärta, diarré, kräkningar.

  • Neurotoxicitet: generaliserad tremor, kramper.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism

Valganciklovir är en L-valinsyraester (prodrug) av ganciklovir. Efter oral administrering metaboliseras valganciklovir snabbt och fullständigt till ganciklovir av tarm- och leveresteraser. Ganciklovir är en syntetisk analog av 2’-deoxiguanosin och hämmar replikation av herpesvirus in vitro och in vivo. Känsliga humanvirus inkluderar humant cytomegalovirus (HCMV), herpes simplex-virus-1 och -2 (HSV-1 och HSV-2), humant herpesvirus-6, -7 och -8 (HHV-6, HHV-7, HHV-8), Epstein-Barr-virus (EBV), varicella-zoster-virus (VZV) och hepatit B-virus (HBV).


Hos CMV-infekterade celler fosforyleras ganciklovir initialt till ganciklovirmonofosfat av virusproteinkinas, pUL97. Ytterligare fosforylering sker med hjälp av cellulära kinaser till ganciklovirtrifosfat, som sedan långsamt metaboliseras intracellulärt. Metabolism av trifosfat har visat sig förekomma i HSV- och HCMV-infekterade celler med halveringstider på 18 respektive mellan 6 och 24 timmar, efter avlägsnande av extracellulärt ganciklovir. Eftersom fosforyleringen i hög grad är beroende av viruskinas, sker fosforylering av ganciklovir huvudsakligen hos virusinfekterade celler.


Ganciklovirs virostatiska aktivitet beror på hämning av syntesen av virus-DNA genom: (a) kompetitiv hämning av inkorporering av deoxiguanosintrifosfat i DNA genom virusets DNA-polymeras, och (b) inkorporering av ganciklovirtrifosfat i virus-DNA, vilket medför att ytterligare förlängning av virus-DNA avbryts, eller blir mycket begränsad.


Antiviral aktivitet

Den antivirala aktiviteten in vitro mätt som IC50 för ganciklovir mot CMV är inom området 0,08 µM (0,02 µg/ml) till 14 µM (3,5 µg/ml).


Valganciklovirs kliniska antivirala effekt har påvisats vid behandling av AIDS-patienter med nyligen diagnostiserad CMV-retinit (klinisk prövning WV15376). Förekomsten av CMV-utsöndring i urin minskade från 46 % (32/69) av patienterna vid studiestarten till 7 % (4/55) av patienterna efter fyra veckors behandling med valganciklovir.


Klinisk effekt och säkerhet


Vuxna


Behandling av CMV-retinit:

Patienter med nyligen diagnostiserad CMV-retinit randomiserades i en studie för induktionsterapi med antingen valganciklovir 900 mg 2 gånger dagligen eller intravenöst ganciklovir 5 mg/kg 2 gånger dagligen. Andelen patienter med fotografisk progression av CMV-retinit vid vecka 4 var jämförbar i båda behandlingsgrupperna. Antalet patienter som förvärrades var 7/70 i gruppen som fick intravenöst ganciklovir respektive 7/71 i valganciklovir-gruppen.


Efter induktionsbehandlingen fick samtliga patienter i denna studie underhållsbehandling med valganciklovir i dosen 900 mg en gång dagligen. Medel- (median-) tiden från randomisering till progression av CMV-retinit i den grupp som fick induktions- och underhållsbehandling med valganciklovir var 226 (160) dagar, och i gruppen som fick induktionsbehandling med intravenöst ganciklovir och underhållsbehandling med valganciklovir var 219 (125) dagar.


Profylax mot CMV-sjukdom vid transplantation:

En dubbel-blind klinisk prövning har genomförts med hjärt-, lever- och njurtransplanterade patienter (lung- och magtarmtransplanterade patienter inkluderades inte i studien) med hög risk för CMV-sjukdom (D+/R-) som antingen fick valganciklovir (900 mg 1 gång dagligen) eller oralt ganciklovir (1000 mg 3 gånger dagligen) med början inom 10 dagar och t.o.m. 100 dagar efter transplantation. Incidensen av CMV-sjukdom (CMV-syndrom + vävnadsinvasiv sjukdom) var under de första 6 månaderna efter transplantation 12,1 % i valganciklovir-armen (n=239) jämfört med 15,2 % i armen med oralt ganciklovir (n=125). Den övervägande delen av fallen uppträdde efter avbrottet av profylax (efter dag 100) som i valganciklovir-armen i genomsnitt uppträdde senare än de i armen med oralt ganciklovir. Incidensen av akuta avstötningsepisoder under de första 6 månaderna var 29,7 % hos patienter randomiserade till valganciklovir jämfört med 36,0 % i armen med oralt ganciklovir, med en likvärdig incidens av transplantatförlust som uppträdde hos 0,8 % av patienterna i varje arm.


En dubbel-blind, placebokontrollerad studie har genomförts på 326 njurtransplanterade patienter med hög risk för CMV-sjukdom (D+/R-) för att bedöma effekt och säkerhet av förlängt CMV-profylax med valganciklovir från 100 till 200 dagar efter transplantation. Patienter randomiserades (1:1) att få valganciklovirtabletter (900 mg en gång dagligen) inom 10 dagar t.o.m. 200 dagar efter transplantation eller t.o.m. 100 dagar efter transplantation följt av 100 dagar med placebo.


Andelen patienter som utvecklade CMV-sjukdom under de första 12 månaderna efter transplantation visas i tabellen nedan.


Procent av njurtransplanterade patienter med CMV-sjukdom1, 12 månader ITT population A



Valganciklovir 

900 mg en gång dagligen

100 dagar

(n=163)

Valganciklovir 

900 mg en gång dagligen

200 dagar

(n=155)

Skillnad mellan behandlings-grupper

Patienter med bekräftad eller förmodad CMV-sjukdom2

71 (43,6 %)

[35,8 % ; 51,5 %]

36 (23,2 %)

[16,8 % ; 30,7 %}

20,3 %

[9,9 % ; 30,8 %]

Patienter med bekräftad CMV-sjukdom

60 (36,8 %)

[29,4 % ; 44,7 %]

25 (16,1 %)

10,7 % ; 22,9 %]

20,7 %

[10,9 % ; 30,4 %]

1 CMV-sjukdom definieras som antingen CMV-syndrom eller vävnadsinvasiv CMV.

2Bekräftad CMV är ett kliniskt bekräftat fall av CMV-sjukdom. Patienter förmodades ha CMV-sjukdom om utvärdering vecka 52 saknades och om bekräftelse på CMV-sjukdom före denna tidpunkt saknades.


A Resultaten som sågs upp till 24 månader var i linje med resultaten upp till 12 månader: Bekräftad eller förmodad CMV-sjukdom var 48,5 % i gruppen med behandling i 100 dagar jämfört med 34,2 % i gruppen med behandling i 200 dagar; skillnaden mellan behandlingsgrupperna var 14,3 % [3,2 % ; 25,3 %].


Signifikant färre njurtransplanterade högriskpatienter utvecklade CMV-sjukdom efter CMV-profylax med valganciklovir t.o.m. 200 dagar efter transplantationen jämfört med patienter som fick CMV-profylax med valganciklovir t.o.m. 100 dagar efter transplantationen.


Transplantatets överlevnad såväl som incidensen av biopsidokumenterad akut avstötning var likvärdig i båda behandlingsgrupperna. Transplantatets överlevnad vid 12 månader efter transplantationen var 98,2 % (160/163) vid dosering i 100 dagar och 98,1% (152/155) vid dosering i 200 dagar. Upp till 24 månader efter transplantationen rapporterades ytterligare fyra fall av transplantatförlust, alla i gruppen med dosering i 100 dagar. Incidensen av biopsidokumenterad akut avstötning vid 12 månader efter transplantationen var 17,2 % (28/163) vid dosering i 100 dagar och 11,0 % (17/155) vid dosering i 200 dagar. Upp till 24 månader efter transplantationen har ytterligare ett fall rapporterats i gruppen med dosering i 200 dagar.


Virusresistens


Virusresistens mot ganciklovir kan uppkomma under underhållsbehandling med valganciklovir genom vissa mutationer i viruskinasgenen (UL97), som svarar för monofosforylering av ganciklovir och/eller genom mutationer i viruspolymerasgenen (UL54). Virus som innehåller mutationer i UL97-genen är endast resistenta mot ganciklovir, medan virus med mutationer i UL54-genen är resistenta mot ganciklovir men kan eventuellt visa korsresistens även mot andra antivirala medel som också verkar på viruspolymeras.


Behandling av CMV-retinit:

En genotypisk analys av CMV hos polymorfonukleära leukocyt-isolat (PMNL-isolat) från 148 patienter med CMV-retinit som inkluderats i en klinisk studie har visat att 2,2 %, 6,5 %, 12,8 % och 15,3 % innehåller UL97-mutationer efter 3, 6, 12 respektive 18 månaders behandling med valganciklovir.


Profylax mot CMV-sjukdom vid transplantation:


Studie med aktivt jämförelseläkemedel

Resistens undersöktes genom genotypisk analys av CMV i PMNL-prov insamlade i) på dag 100 (vid slutet av profylax med studiemedicin) och ii) vid fall av misstänkt CMV-sjukdom upp till 6 månader efter transplantation. Från de 245 patienterna randomiserade till att få valganciklovir fanns 198 prover från dag 100 tillgängliga för analys och i dessa observerades inga mutationer för ganciklovirresistens. Detta kan jämföras med 2 mutationer för ganciklovirresistens som detekterades i de 103 prover som testades (1,9 %) från patienter i jämförelsearmen med oralt ganciklovir.


Av de 245 patienterna som randomiserades till att få valganciklovir, testades prover från 50 patienter med misstänkt CMV-sjukdom och inga mutationer för resistens observerades. Av de 127 patienterna som randomiserades till jämförelsearmen med ganciklovir, testades prover från 29 patienter med misstänkt CMV-sjukdom från vilka två mutationer för resistens observerades, vilket gav en incidens för resistens på 6,9 %.


Förlängd profylaxstudie från 100 till 200 dagar efter transplantation

Genotypisk analys utfördes på UL54- och UL97-generna från virus extraherade från 72 patienter som uppfyllde kriterierna för resistensanalys: patienter med en positiv virusmängd (>600 kopior/ml) vid slutet av profylaxen och/eller patienter som hade bekräftad CMV-sjukdom upp till 12 månader (52 veckor) efter transplantationen. Tre patienter i varje behandlingsgrupp hade känd ganciklovir resistensmutation.


Pediatrisk population


Behandling av CMV-retinit:

Den europeiska läkemedelsmyndigheten (the European Medicines Agency) har tagit bort kravet att utföra studier med valganciklovir för alla grupper av den pediatriska populationen för behandling av infektion på grund av CMV hos patienter med nedsatt immunförsvar (se avsnitt Dosering för information om pediatrisk användning).


Profylax mot CMV-sjukdom vid transplantation:

En fas II farmakokinetik- och säkerhetsstudie hos barn som erhållit organtransplantat (i åldrarna 4 månader till 16 år, n = 63) och som fick valganciklovir en gång dagligen i upp till 100 dagar enligt doseringsalgoritmen för barn visade en exponering som liknar den hos vuxna (se avsnitt Farmakokinetik). Uppföljningstiden efter behandling var 12 veckor. Status för CMV D/R serologi vid baseline var D+/R- hos 40 %, D+/R+ hos 38 %, D-/R+ hos 19 % och D-/R- hos 3 % av fallen. Förekomst av CMV-virus rapporterades hos 7 patienter. Biverkningarna som observerades liknade de hos vuxna (se avsnitt Biverkningar).


En fas IV tolerabilitetsstudie på pediatriska mottagare av njurtransplantat (i åldrarna 1 till 16 år, n=57) som fick valganciklovir en gång dagligen upp till 200 dagar enligt doseringsalgoritmen (se avsnitt Dosering) resulterade i en låg incidens av CMV. Uppföljningstiden efter behandling var 24 veckor. CMV D/R serologistatus vid studiestart var D+/R+ hos 45 %, D+/R- hos 39 %, D-/R+ hos 7 %, D-/R- hos 7 % och ND/R+ hos 2 % av fallen. CMV-viremi rapporterades hos 3 patienter och ett fall av CMV-syndrom misstänktes hos en patient men det bekräftades inte genom CMV-PCR av centrallaboratoriet. De observerade biverkningarna var av liknande karaktär som de hos vuxna (se avsnitt Biverkningar).


Dessa data stödjer extrapolering av effektdata från vuxna till barn och ger doseringsrekommendationer för pediatriska patienter.


En fas I farmakokinetisk- och säkerhetsstudie hos hjärttransplanterade patienter (i åldrarna 3 veckor till 125 dagar, n=14) vilka erhöll en daglig singeldos med valganciklovir enligt doseringsalgoritmen för barn (se avsnitt Dosering) under två dagar i följd gav en exponering som liknade den hos vuxna (se avsnitt Farmakokinetik). Uppföljningstiden efter behandling var 7 dagar. Säkerhetsprofilen överensstämde med andra studier på barn och vuxna, även om patientantalet och exponeringen för valganciklovir var begränsad i denna studie.


Kongenital CMV:

Effekten och säkerheten av ganciklovir och/eller valganciklovir studerades på nyfödda och spädbarn med kongenital symtomatisk CMV-infektion i två studier.


I den första studien, studerades farmakokinetiken och säkerheten av en singeldos med valganciklovir (dosintervall 14-16-20 mg/kg/dos) hos 24 nyfödda barn (i åldrarna 8 till 34 dagar) med symtomatisk kongenital CMV-sjukdom (se avsnitt Farmakokinetik). De nyfödda barnen fick 6 veckors antiviral behandling, varav 19 av de 24 patienterna fick upp till 4 veckors behandling med oralt valganciklovir och under de återstående 2 veckorna fick de ganciklovir intravenöst. De 5 återstående patienterna fick ganciklovir intravenöst under den mesta delen av studietiden. I den andra studien studerades effekt och säkerhet vid sex veckors behandling jämfört med sex månaders behandling med valganciklovir hos 109 spädbarn i åldrarna 2 till 30 dagar med symtomatisk kongenital CMV-sjukdom. Alla spädbarn erhöll valganciklovir oralt i en dos om 16 mg/kg två gånger dagligen under 6 veckor. Efter 6 veckors behandling randomiserades spädbarnen 1:1 för fortsatt behandling med valganciklovir med samma dos eller att få matchande placebo för att fullfölja 6 månaders behandling.


Denna behandlingsindikation rekommenderas för närvarande inte för valganciklovir. Designen av studierna och resultaten som erhölls är alltför begränsade för att kunna dra riktiga slutsatser om effekt och säkerhet för valganciklovir.

Farmakokinetik

Valganciklovirs farmakokinetiska egenskaper har utvärderats på HIV- och CMV-seropositiva patienter, patienter med AIDS och CMV-retinit och på organtransplanterade patienter.


Absorption

Valganciklovir är en prodrug av ganciklovir. Den absorberas väl i mag-tarmkanalen och metaboliseras snabbt och fullständigt till ganciklovir i tarmväggen och levern. Systemexponeringen av valganciklovir är kortvarig och låg. Den absoluta biotillgängligheten av ganciklovir från valganciklovir är cirka 60 % över samtliga patientpopulationer som studerats och den resulterande exponeringen av ganciklovir är likartad den som efter intravenös administrering (se tabell nedan). Som jämförelse är biotillgängligheten av ganciklovir 6-8 % efter administrering av 1000 mg oralt ganciklovir (som kapslar).


Valganciklovir hos HIV-positiva, CMV-positiva -patienter:


Systemisk exponering hos HIV-positiva, CMV-positiva-patienter efter administrering av ganciklovir och valganciklovir 2 gånger dagligen i en vecka är:


Parameter

Ganciklovir

(5 mg/kg, intravenöst)

n=18

Valganciklovir (900 mg, p.o.)

n=25


Ganciklovir

Valganciklovir

AUC (0-12 h)(µg tim/ml)

28,6 ± 9,0

32,8 ± 10,1

0,37 ± 0,22

Cmax (µg/ml)

10,4 ± 4,9

6,7 ± 2,1

0,18 ± 0,06

Effekten av ganciklovir som ökad tid till progression av CMV-retinit har visat sig korrelera med systemexponering (AUC).


Valganciklovir hos organtransplanterade patienter:


Systemexponering vid steady state av ganciklovir hos organtransplanterade patienter efter daglig oral administrering av ganciklovir och valganciklovir är:

Parameter

Ganciklovir

(1000 mg 3 gånger dagligen)

n=82

Valganciklovir (900 mg 1 gång dagligen)

n=161

Ganciklovir

AUC (0-24 h)

(µg tim/ml)

28,0 ± 10,9

46,3 ± 15,2

Cmax (µg/ml)

1,4 ± 0,5

5,3 ± 1,5

Systemexponeringen av ganciklovir hos hjärt-, njur- och levertransplanterade mottagare var likartad efter oral administrering av valganciklovir enligt dosalgoritmen för renal funktion.


Effekt av födointag:

Dosproportionalitet med avseende på AUC för ganciklovir efter administrering av valganciklovir inom dosområdet 450 till 2625 mg visades enbart då föda intogs samtidigt. När valganciklovir gavs tillsammans med föda och i den rekommenderade dosen 900 mg, sågs högre medelvärden av både AUC för ganciklovir (cirka 30 %) och av Cmax för ganciklovir (cirka 14 %), än vid fasta. Den interindividuella variationen i exponering av ganciklovir minskar också då valganciklovir tas med föda. Valganciklovir har endast administrerats tillsammans med föda i kliniska studier. Därför rekommenderas att valganciklovir administreras tillsammans med föda (se avsnitt Dosering).


Distribution

På grund av den snabba omvandlingen av valganciklovir till ganciklovir, fastställdes inte valganciklovirs proteinbindning. Ganciklovirs plasmaproteinbindning var 1-2 % i koncentrationsområdet 0,5 till 51 µg/ml. Distributionsvolymen vid steady state var 0,680 ± 0,161 l/kg (n = 114) efter intravenös administrering av ganciklovir.


Metabolism

Valganciklovir metaboliseras snabbt och fullständigt till ganciklovir; inga andra metaboliter har detekterats. Ingen metabolit av oralt administrerat, radioaktivt märkt ganciklovir (1000 mg enkeldos) uppgick till mer än 1-2% av den radioaktivitet som återfanns i feces eller urin.


Eliminering

Efter dosering med valganciklovir, är den viktigaste elimineringsvägen för valganciklovir renal utsöndring av ganciklovir genom glomerulär filtration och aktiv tubulär sekretion. Renalt clearance uppgår till 81,5 % ± 22 % (n = 70) av ganciklovirs systemiska clearance

Halveringstiden för ganciklovir från valganciklovir är 4,1 ± 0,9 timmar i HIV- och CMV-seropositiva patienter.


Farmakokinetik i speciella kliniska situationer


Nedsatt njurfunktion

Försämrad njurfunktion resulterade i minskat clearance av ganciklovir från valganciklovir med motsvarande ökning av den terminala halveringstiden. Därför krävs dosjustering för patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).


Hemodialys

För patienter som genomgår hemodialys kan dosrekommendationer för Valganciclovir Teva 450 mg filmdragerade tabletter inte ges. Detta eftersom den individuella dos av valganciklovir som krävs för dessa patienter är mindre än tablettstyrkan på 450 mg. Därför ska valganciklovirtabletter inte användas av dessa patienter (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).


Nedsatt leverfunktion

Säkerhet och effekt av Valganciclovir Teva filmdragerade tabletter har inte undersökts hos patienter med nedsatt leverfunktion. En nedsatt leverfunktion bör ej påverka farmakokinetiken eftersom ganciklovir utsöndras via njurarna och därför ges ingen speciell dosrekommendation.


Pediatrisk population

I en fas II farmakokinetik- och säkerhetsstudie hos barn som erhållit organtransplantat (i åldrarna 4 månader till 16 år, n=63) gavs valganciklovir en gång dagligen i upp till 100 dagar. Farmakokinetikparametrarna var likvärdiga för alla organtyper och åldersintervall och jämförbara med vuxnas. Populationsfarmakokinetisk modellering antydde att biotillgängligheten var cirka 60 %. Clearance var positivt influerad av både kroppsyta och njurfunktion.


I en fas I farmakokinetisk- och säkerhetsstudie hos barn som erhållit hjärttransplantat (i åldrarna 3 veckor till 125 dagar, n=14) gavs valganciklovir en gång dagligen under två studiedagar. Populationsfarmakokinetiken uppskattade att medelvärdet för biotillgänglighet var 64 %.


En jämförelse av resultaten från dessa två studier och de farmakokinetiska resultaten från den vuxna populationen visar att intervallen av AUC0-24 h var likvärdiga över alla åldersgrupper, inklusive vuxna. Medelvärdena för AUC0-24 h och Cmax var också likvärdiga över alla pediatriska åldersgrupper <12 år, även om det fanns en trend av minskade medelvärden för AUC0-24 h och Cmax över hela det pediatriska åldersspannet, vilket föreföll att höra samman med ökande ålder. Denna trend var mer tydlig för medelvärden av clearance och halveringstid (t½). Detta kan emellertid förväntas eftersom clearance påverkas av förändringar i vikt, längd och njurfunktion i samband med att patienten växer, såsom indikeras av populationsfarmakokinetisk modellering.


Nedanstående tabell sammanfattar de modellberäknade AUC0-24 intervallen för ganciklovir från dessa två studier, liksom medelvärden och standardavvikelser för AUC0-24 h, Cmax, CL och t½ för de relevanta åldersgrupperna för barn jämfört med data för vuxna:

PK Parameter

Vuxna*

Barn


≥ 18 år

(n=160)

< 4 månader

(n = 14)

4 månader - ≤ 2 år

(n=17)

> 2 - < 12 år

(n=21)

≥ 12 år – 16 år

(n=25)

AUC0-24h (μg.h/ml)

46,3 ± 15,2

68,1 ± 19,8

64,3 ± 29,2

59,2 ± 15,1

50,3 ± 15,0

Intervall av  AUC0-24h

15,4 – 116,1

34 - 124

34 – 152

36 – 108

22 - 93

Cmax (μg/ml)

5,3 ± 1,5

10,5 ± 3,36

10,3 ± 3,3

9,4 ± 2,7

8,0 ± 2,4

Clearance (l/h)

12,7 ± 4,5

1,25 ± 0,473

2,5 ± 2,4

4,5 ± 2,9

6,4 ± 2,9

t1/2 (h)

6,5 ± 1,4

1,97 ± 0,185

3,1 ±1,4

4,1 ± 1,3

5,5 ± 1,1

* Utdrag från studierapport PV 16000


Dosering med valganciklovir en gång dagligen i båda studierna som beskrivs ovan baserades på kroppsyta (Body Surface Area (BSA)) och kreatininclearance (CrCl) erhållen från en modifierad Schwartz-formel och räknades ut med doseringsalgoritmen som presenteras i avsnitt Dosering.


Farmakokinetiken för ganciklovir efter administrering med valganciklovir har också utvärderats i två studier på nyfödda och spädbarn med symtomatisk kongenital CMV-sjukdom. I den första studien fick 24 nyfödda barn i åldrarna 8 till 34 dagar 6 mg/kg ganciklovir intravenöst två gånger dagligen. Patienterna behandlades därefter med oralt valganciklovir där dosen med valganciklovirpulver till oral lösning varierade från 14 mg/kg till 20 mg/kg två gånger dagligen. Total behandlingstid var 6 veckor. En dos på 16 mg/kg två gånger dagligen med valganciklovirpulver till oral lösning gav en jämförbar ganciklovir-exponering som 6 mg/kg ganciklovir intravenöst två gånger dagligen till nyfödda. Exponeringen för ganciklovir som uppnåddes liknade också den effektiva dosen för vuxna som är 5 mg/kg intravenöst.


I den andra studien fick 109 nyfödda barn i åldrarna 2 till 30 dagar 16 mg/kg valganciklovirpulver till oral lösning två gånger dagligen under 6 veckor och därefter randomiserades 96 av 109 inkluderade patienter till att fortsätta få valganciklovir eller placebo under 6 månader. Medelvärdet för AUC0-12 h var lägre jämfört med medelvärdet för AUC0-12 h från den första studien. Följande tabell visar medelvärden för AUC, Cmax och inklusive standardavvikelser jämfört med data för vuxna:

PK Parameter

Vuxna

Barn (nyfödda och spädbarn)


5 mg/kg GAN

Singeldos

(n=8)

6 mg/kg GAN

Två gånger dagligen
(n=19)

16 mg/kg VAL

Två gånger dagligen

(n=19)

16 mg/kg VAL

Två gånger dagligen

(n = 100)

AUC0-∞ (μg.h/ml)

25,4 ± 4,32

-

-

-

AUC0-12h (μg.h/ml)

-

38,2 ± 42,7

30,1 ± 15,1

20,85 ± 5,40

Cmax (μg/ml)

9,03 ± 1.26

12,9 ± 21,5

5,44 ± 4,04

-

t1/2 (h)

3,32  ± 0,47

2,52 ± 0,55

2,98 ± 1,26

2,98 ± 1,12

GAN = Ganciklovir, i.v.

VAL = Valganciklovir, oralt


Dessa data är alltför begränsade för att dra några slutsatser angående effekt och doseringsrekommendationer till barn med kongenital CMV-infektion.

Prekliniska uppgifter

Valganciklovir är en prodrug till ganciklovir och därför är de effekter som observerats med ganciklovir lika för valganciklovir. Toxiciteten av valganciklovir i prekliniska säkerhetsstudier var densamma som den som framkallades med ganciklovir vid exponeringsnivåer jämförbara eller lägre än de i människa efter en induktionsdos.


Fynden var gonadotoxicitet (cellförlust i testiklar) och njurtoxicitet (uremi, degeneration av celler) som var irreversibla, myelotoxicitet (anemi, neutropeni, lymfocytopeni) och gastrointestinal toxicitet (nekros av slemhinneceller) som var reversibel.


Ytterligare studier har visat att ganciklovir är mutagent in vitro i muslymfom och i mikronukleustester hos mus. Ganciklovir ökade förekomsten av tumörer i preputiala körtlar hos hanmöss, förmagen hos både hanmöss och honmöss och i reproduktionsvävnad och levern hos honmöss.


Ganciklovir ökade dessutom förekomsten av fosterresorption och missbildningar hos mus och kanin (t.ex. gomspalt, anoftalmi/mikroftalmi och hydrocefali).


Ganciklovir har också visat sig ge nedsatt fertilitet hos hanmöss och orsaka hypospermatogenes hos hundar. Dessa cancerogena och reproduktionstoxikologiska effekter uppkom vid systemisk exponering som var lägre än eller bara något högre än vad som förväntas kliniskt.

Innehåll

496,3 mg valganciklovirhydroklorid motsvarande 450 mg valganciklovir. Tablettkärna: mikrokristallin cellulosa (E460(i)), mannitol (E421), magnesiumstearat (E572), kolloidal vattenfri kiseldioxid (E551), krospovidon, typ A (E1202). Tablettdragering: Opadry II 32K54870 Pink innehållande: hypromellos (E464), titandioxid (E171), laktosmonohydrat (6, 365 mg), triacetin (E1518), röd järnoxid (E172)


Blandbarhet

Ej relevant.

Hållbarhet, förvaring och hantering

2 år


För burkar:

Används inom 9 månader efter första öppnande.


Inga särskilda förvaringsanvisningar.


Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Egenskaper hos läkemedelsformen

Filmdragerad tablett.


Oval, rosa, filmdragerad tablett med fasade kanter, med ”93” präglat på ena sidan och”5465” präglat på andra sidan.

Förpackningsinformation

Filmdragerad tablett 450 mg Oval, rosa, filmdragerad tablett med fasade kanter, med ”93” präglat på ena sidan och ”5465” präglat på andra sidan.
60 tablett(er) blister, 3720:29, F

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av