Indikationer
Ampitar är avsett för behandling av följande infektioner hos vuxna och barn (se avsnitt Farmakodynamik):
-
akut exacerbation av kronisk bronkit
-
pyelonefrit
-
bakteriell meningit
-
samhällsförvärvad pneumoni när penicillin G inte har gett önskad effekt eller är olämpligt av andra skäl
-
intraabdominella infektioner
-
bakteriemi som inträffar i samband med, eller som misstänks ha samband med, någon av de infektioner som anges ovan
-
behandling och profylax av endokardit.
Officiella riktlinjer om korrekt användning av antibakteriella medel ska beaktas.
Kontraindikationer
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot andra betalaktamantibiotika (t.ex. penicilliner, cefalosporiner).
Dosering
Vuxna:
Intramuskulärt: 500 mg 4 gånger per dygn.
Intravenös injektion: 500 mg till 2 g 4‑6 gånger per dygn. Injicera långsamt, 2 g under minst 3‑4 minuter.
Kontinuerlig intravenös infusion: 6‑12 g per dygn. Infusionspump bör om möjligt användas.
Intravenös intermittent infusion: 2 g 4‑6 gånger per dygn.
För profylax mot endokardit kan 2 g ges intravenöst som en engångsdos 30‑60 minuter före ingrepp.
Högre doser än de rekommenderade kan ges intravenöst vid behov.
Barn:
Intramuskulärt: 50 mg/kg kroppsvikt och dygn. Dygnsdosen ska fördelas på fyra doser med 6 timmars intervall. Till nyfödda och prematura barn rekommenderas 25‑50 mg/kg fördelat på två doser.
Intravenöst: 100‑200 mg/kg kroppsvikt och dygn vid svåra infektioner. Vid bakteriell meningit kan den intravenösa dosen till barn vid behov ökas till 400 mg/kg kroppsvikt och dygn (fördelat på fyra doser).
För profylax mot endokardit hos barn kan 50 mg/kg ges intravenöst som en engångsdos 30‑60 minuter före ingrepp.
Behandlingskontroll
Vid långvarig behandling (mer än 2‑3 veckor) ska lever- och njurfunktion samt blodbild följas.
Vid akut meningit orsakad av Listeria monocytogenes samt vid neonatal septikemi ges Ampitar i kombination med annat antibiotikum.
Vid intraabdominella infektioner ska ampicillin användas i kombination med andra lämpliga antibakteriella medel i de fall anaeroba patogener och/eller gramnegativa patogener konstaterats eller misstänks bidra till infektionen.
Särskilda patientgrupper
Nedsatt njurfunktion
Dosen behöver inte justeras hos patienter med kreatininclearance (CrCI) som överstiger 30 ml/min.
Vid gravt nedsatt njurfunktion med en glomerulär filtrationshastighet på 30 ml/minut eller lägre rekommenderas sänkt dos eftersom en ansamling av ampicillin kan förväntas:
-
vid kreatininclearance på 20 till 30 ml/min ska den vanliga dosen minskas till 2/3
-
vid kreatininclearance under 20 ml/min ska den vanliga dosen minskas till 1/3.
Generellt ska en dos om 1 g ampicillin var 8:e timme inte överskridas hos patienter med svår njurinsufficiens.
Anvisningar om beredning/spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.
Varningar och försiktighet
Korsallergi mellan penicilliner och cefalosporiner förekommer.
Höga urinkoncentrationer kan ge falskt positiv reaktion i vissa glukostester.
Diarré kan vara symtom på pseudomembranös kolit orsakad av Clostridioides difficile. Patienter med diarré ska därför följas noggrant.
Ampitar 1 g:
Detta läkemedel innehåller 70,2 mg natrium per injektionsflaska, motsvarande 3,51 % av WHOs högsta rekommenderat dagligt intag för vuxna (2 gram natrium).
Den maximala dagliga dosen av detta läkemedel motsvarar 42,1 % av WHO:s högsta rekommenderat dagligt intag av natrium.
Natriuminnehållet i Ampitar bedöms som högt. Detta bör särskilt beaktas för patienter som står på saltfattig kost.
Om detta läkemedel löses upp eller spädes med isoton natriumkloridlösning ska även tillägget av natrium från lösningen beaktas.
Ampitar 2 g:
Detta läkemedel innehåller 140,4 mg natrium per injektionsflaska, motsvarande 7,02 % av WHOs högsta rekommenderat dagligt intag för vuxna (2 gram natrium).
Den maximala dagliga dosen av detta läkemedel motsvarar 42,1 % av WHO:s högsta rekommenderat dagligt intag av natrium.
Natriuminnehållet i Ampitar bedöms som högt. Detta bör särskilt beaktas för patienter som står på saltfattig kost.
Om produkten löses upp eller späds ut med isoton natriumkloridlösning ska även den ytterligare mängden natrium från lösningsmedlet beaktas.
Interaktioner
Följande kombinationer med ampicillin kan kräva dosjustering: allopurinol och metotrexat.
Allopurinol
Samtidig administrering av allopurinol och ampicillin ökar risken för allergiska hudreaktioner.
Metotrexat
Svår toxisk reaktion på metotrexat har beskrivits hos en patient som samtidigt behandlades med furosemid och penicillin V. Dessa organiska syror kan hämma den tubulära sekretionen av metotrexat. Denna möjliga interaktion har också beskrivits efter kombination av metotrexat och mezlocillin samt metotrexat och amoxicillin.
Graviditet
Lång klinisk erfarenhet tyder på att risken för biverkningar på graviditet, foster eller nyfödda barn är låg. Det finns emellertid inga omfattande kontrollerade studier utförda på gravida kvinnor. Detta läkemedel kan användas under graviditet om ansvarig läkare anser att den potentiella nyttan överstiger de potentiella riskerna för såväl moder som barn.
Amning
Ampicillin utsöndras i bröstmjölken i små mängder vid terapeutiska doser (1 mikrogram/ml efter injektion av 2‑4 g ampicillin). Barn som ammas kan därför få överkänslighetsreaktioner, diarré eller svampinfektion i slemhinnor, vilket i vissa fall kan göra att amningen måste avbrytas.
Fertilitet
I djurstudier visade ampicillin ingen effekt på fertiliteten.
Trafik
Ampitar har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Biverkningar
Biverkningar klassificeras enligt följande:
Mycket vanliga (≥1/10), Vanliga (≥1/100, <1/10), Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), Mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Vanligast är hudutslag som förekommer hos cirka 5 % av behandlade patienter.
Organsystem |
Frekvens |
Biverkningar |
---|---|---|
Infektioner och infestationer |
Mindre vanliga |
pseudomembranös kolit |
Blodet och lymfsystemet |
Mindre vanliga |
anemi, trombocytopeni, eosinofili, leukopeni och agranulocytos |
Immunsystemet |
Sällsynta |
anafylaktisk reaktion |
Magtarmkanalen |
Vanliga |
lös avföring |
Mindre vanliga |
glossit, stomatit,illamående, kräkningar, enterokolit,diarré |
|
Hud och subkutan vävnad |
Vanliga |
exantem |
Mindre vanliga |
urtikaria |
|
Sällsynta |
exfoliativ dermatit och erythema multiforme |
Lokal smärta kan förekomma vid intramuskulär injektion.
Vid mononukleos är förekomsten exantem hög. En ökad frekvens av exantem har också observerats vid leukemi.
Ökad frekvens av utslag har också observerats vid leukemi.
Förhöjda ASAT-värden har konstaterats på grund av lokal frisättning vid injektionsstället och behöver inte tyda på leverengagemang.
För behandling av anafylaktisk reaktion, se avsnitt Överdosering.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Överdosering
Toxicitet: Stora doser tolereras vanligen väl. Vid t.ex. nedsatt njurfunktion och defekt blod-hjärnbarriär har dock parenteral administrering i höga doser lett till toxiska symtom. Akuta reaktioner beror främst på allergiska reaktioner.
Symtom: Toxiska reaktioner;illamående, kräkningar, diarré, elektrolytrubbningar, medvetandesänkning,muskelfascikulationer, myoklonus, kramper, koma. Hemolytiska reaktioner, njursvikt, acidos.
I undantagsfall kan anafylaktisk reaktion uppkomma inom 20‑40 minuter.
Behandling: Symtomatisk behandling. I svåra fall hemoperfusion eller hemodialys.
Vid anafylaktisk reaktion: Adrenalin 0,1‑0,5 mg långsamt intravenöst. Hydrokortison 200 mg intravenöst, eventuellt prometazin 25 mg intravenöst. Vätska. Korrigering av acidos.
Farmakodynamik
Ampitar (ampicillin) är ett penicillin med utvidgat antibakteriellt spektrum. Ampicillin hämmar bakteriers cellväggssyntes. Effekten är baktericid.
Brytpunkter vid känslighetstester
MIC-brytpunkter (lägsta hämmande koncentration) för ampicillin följer de som anges av Europeiska kommittén för resistensbestämning (EUCAST) version 12.0, giltig från 2022-01-01.
Mikroorganism |
MIC-brytpunkt (mg/l) |
|
Känslig |
Resistent |
|
Enterobacterales |
≤ 8 |
> 8 |
Enterococcus spp. |
≤ 4 |
> 8 |
Haemophilus influenzae 1,4 |
≤ 1 |
> 1 |
Staphylococcus spp.2 |
- |
|
Streptococcus A, B, C, G 3 Streptococcus pneumoniae1 Streptococcus pneumoniae 5 |
- ≤ 0,5 ≤ 0,5 |
- > 1 > 0,5 |
Viridans-streptokocker |
≤ 0,5 |
> 2 |
Neisseria meningitidis 1 |
≤ 0,125 |
> 1 |
Listeria monocytogenes |
≤ 1 |
> 1 |
Aerococcus sanguinicola och urinae |
≤ 0,25 |
> 0,25 |
Ej artrelaterade brytpunkter 6 |
≤ 2 |
> 8 |
1 För andra indikationer än meningit. 2 De flesta stafylokocker producerar penicillinas och en del är meticillinresistenta. Båda mekanismerna gör stafylokocker resistenta mot ampicillin. Isolat som är resistenta mot bensylpenicillin eller cefoxitin är resistenta mot ampicillin. Staphylococcus spp. som är känsliga för bensylpenicillin är också känsliga för ampicillin. 3 Känsligheten härleds från bensylpenicillin. 4 Betalaktamaspositiva isolat kan vara resistenta mot ampicillin utan hämmare. Tester baserade på kromogena cefalosporiner kan användas för detektion av betalaktamas. 5 Gäller endast indikationen meningit. 6 Ej artrelaterade brytpunkter baseras på doser på minst 2 g 3‑4 gånger dagligen (6‑8 g/dag). |
Prevalensen för resistens kan variera geografiskt och över tid för vissa arter, varför lokal information om resistens är önskvärd, särskilt vid behandling av svåra infektioner. Expert bör konsulternas när så behövs om den lokala prevalensen för resistens är sådan att läkemedlets användbarhet vid åtminstone vissa typer av infektioner kan ifrågasättas.
Antibakteriellt spektrum
Känsliga |
Pneumokocker Streptokocker Enterokocker Listeria monocytogenes Meningokocker Haemophilus influenzae Proteus mirabilis Stammar av anaeroba streptokocker och peptostreptokocker |
Intermediära |
E coli och Acinetobacter |
Resistenta |
Stafylokocker Moraxella catarrhalis Betalaktamasproducerande Haemophilus influenzae Citrobacter Klebsiella Enterobacter Morganella morganii Proteus vulgaris Providencia Serratia Pseudomonas Legionella Clostridium difficile Bacteroides fragilis Mykoplasma spp. Chlamydia |
Resistens förekommer (1‑10 %) hos pneumokocker och Enterococcus faecalis.
Resistens är vanlig (>10 %) hos Enterococcus faecium, Haemophilus influenzae och gramnegativa tarmbakterier.
Resistensmekanismer
Resistens kan bero på bakteriell syntes av ett stort antal betalaktamaser som hydrolyserar penicillinet. Flera av dessa kan hämmas med klavulansyra. Resistens kan dessutom vara orsakad av produktion av förändrade pencillinbindande proteiner (PBP). Resistens är ofta plasmidmedierad.
Korsresistens förekommer inom betalaktamgruppen (penicilliner och cefalosporiner).
Resistensutveckling
Penicillinresistenta pneumokocker är resistenta mot ampicillin. Dessa är ovanliga i Sverige men vanliga i vissa delar av Europa.
Bakterieresistens varierar geografiskt och information om de lokala resistensförhållandena bör inhämtas från lokalt mikrobiologiskt laboratorium.
Farmakokinetik
Vid administrering av 2 g ampicillin som intermittent infusion uppnås en maximal serumkoncentration på cirka 100 mikrogram/ml, som efter 4 timmar minskat till cirka 4 mikrogram/ml. Biologisk halveringstid i serum är 55‑60 minuter. Ampicillin passerar lättare blod-hjärnbarriären vid meningit. I genomsnitt uppgår koncentrationen till 10‑35 % av serumkoncentrationen.
Prekliniska uppgifter
Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.
Innehåll
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
Ampitar 1 g: 1 injektionsflaska innehåller 1 g ampicillin (som ampicillinnatrium).
Varje injektionsflaska innehåller 70,2 mg natrium.
Ampitar 2 g: 1 injektionsflaska innehåller 2 g ampicillin (som ampicillinnatrium).
Varje injektionsflaska innehåller 140,4 mg natrium.
Förteckning över hjälpämnen
Inga.
Blandbarhet
Substanser för vilka kompatibilitetsstudier saknas ska inte tillsättas till penicillinlösningar.
Hållbarhet, förvaring och hantering
Hållbarhet
2 år.
Efter beredning ska lösningen användas omedelbart.
Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Särskilda anvisningar för destruktion
Lösningen ska inspekteras visuellt före användning. Lösningen ska vara klar och så gott som helt fri från partiklar.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Beredning av lösning
Intramuskulär injektion
Lös upp 1 g i 4 ml vatten för injektionsvätskor.
Intravenös injektion
Lös upp 1 g i 10 ml vatten för injektionsvätskor.
Lös upp 2 g i 20 ml vatten för injektionsvätskor.
Intermittent infusion
Lös upp 1 g i 100 ml isoton natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %). Lösningen ska beredas i behållare av polyolefin.
Lös upp 2 g i 100 ml isoton natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %) eller i vatten för injektionsvätskor. Lösningen ska beredas i behållare av polyolefin.
Kontinuerlig infusion
Lös upp 2 g i 15 ml vatten för injektionsvätskor. Den erhållna lösningen blandas med 500 ml isoton natriumkloridlösning (0,9 %). Lösningen ska beredas i behållare av polyolefin.
Egenskaper hos läkemedelsformen
Pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning
Vitt till ljusgult pulver. Färdigberedd lösning har ett pH-värde på 8,0‑10,0.
Förpackningsinformation
Pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning 1 g
Vitt till ljusgult pulver. Färdigberedd lösning har ett pH-värde på 8,0‑10,0
10 x 1 gram injektionsflaska (endast för sjukhusbruk) (fri prissättning), EF, Övriga förskrivare: tandläkare
Pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning 2 g
Vitt till ljusgult pulver. Färdigberedd lösning har ett pH-värde på 8,0‑10,0
10 x 2 gram injektionsflaska (endast för sjukhusbruk) (fri prissättning), EF, Övriga förskrivare: tandläkare