Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Ingår i högkostnadsskyddet
Läkemedel från STADA Nordic ApS omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Fass-texten är Lifs läkemedelsinformation som är särskilt framtagen för förskrivare och vårdpersonal. Texten är baserad på produktresumén som är godkänd av Läkemedelsverket eller motsvarande myndighet på EU-nivå.
Texten är baserad på produktresumé: 2022-09-27.
Texten är baserad på produktresumé: 2022-09-27.
Brinzolamid Stada är indicerat för sänkning av förhöjt intraokulärt tryck vid:
okulär hypertension
öppenvinkelglaukom
som monoterapi till vuxna patienter som ej svarat på betablockerare eller till vuxna patienter då betablockerare är kontraindicerade eller som tilläggsterapi till betablockerare eller prostaglandinanaloger (se även “Farmakodynamik”).
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.
Överkänslighet mot sulfonamider (se även “Varningar och försiktighet”).
Gravt nedsatt njurfunktion.
Hyperkloremisk acidos.
Dosering
När Brinzolamid Stada används som monoterapi eller tilläggsterapi är dosen 1 droppe i konjunktivalsäcken i det påverkade ögat/ögonen 2 gånger dagligen. Vissa patienter kan svara bättre på 1 droppe 3 gånger dagligen.
Särskilda populationer
Äldre
Någon dosjustering är inte nödvändig till äldre patienter.
Nedsatt lever- och njurfunktion
Brinzolamid har inte studerats på patienter med nedsatt leverfunktion och rekommenderas därför inte till sådana patienter.
Brinzolamid har inte studerats på patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min) eller på patienter med hyperkloremisk acidos. Eftersom brinzolamid och dess huvudmetabolit främst utsöndras av njurarna är därför Brinzolamid Stada kontraindicerat till sådana patienter (se även avsnitt Kontraindikationer).
Pediatrisk population
Systemiska effekter
Brinzolamid är en karbanhydrashämmare av sulfonamidtyp, som även vid lokal tillförsel absorberas systemiskt. Samma typer av läkemedelsbiverkningar som gäller för sulfonamider kan uppkomma vid lokal administrering, inklusive Stevens-Johnsons syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN). Vid förskrivningstillfället bör patienterna informeras om tecken och symtom samt övervakas noggrant med avseende på hudreaktioner. Om tecken på allvarliga reaktioner eller överkänslighet uppkommer ska brinzolamid omedelbart sätts ut.
Syra-basrubbningar har rapporterats med orala karbanhydrashämmare. Använd med försiktighet till patienter med risk för nedsatt njurfunktion på grund av den möjliga risken för metabolisk acidos (se avsnitt Dosering).
Brinzolamid har inte studerats på för tidigt födda barn (mindre än 36 veckors havandeskapstid) eller barn yngre än 1 vecka. Patienter med signifikant renal tubulär omognad eller avvikelse bör endast erhålla brinzolamid efter noggrant övervägande av risker kontra fördelar beroende på risken för metabolisk acidos.
Perorala karbanhydrashämmare kan försämra förmågan att utföra uppgifter som kräver mental vakenhet och/eller fysisk koordination. Brinzolamid Stada absorberas systemiskt och därför kan detta uppstå vid topikal administration.
Samtidig behandling
Det finns risk för en additiv effekt till de kända systemeffekterna av karbanhydrashämmare hos patienter som erhåller perorala karbanhydrashämmare och Brinzolamid Stada. Samtidig tillförsel av Brinzolamid Stada och perorala karbanhydrashämmare har ej studerats och rekommenderas därför inte (se avsnitt Interaktioner).
Särskilda interaktionsstudier med andra läkemedel har ej utförts med brinzolamid.
I kliniska studier användes brinzolamid tillsammans med ögonpreparat innehållande prostaglandinanaloger och timolol utan att några interaktioner sågs. Kombination av brinzolamid med miotika eller adrenergika har inte utvärderats som tilläggsterapi vid glaukom.
Brinzolamid är en karbanhydrashämmare som absorberas systemiskt även om den tillförs lokalt. Syra-basförändringar har rapporterats efter behandling med perorala karbanhydrashämmare. Risken för interaktioner ska beaktas hos patienter som erhåller brinzolamid.
De cytokrom P-450-isoenzymer som ansvarar för metabolismen av brinzolamid innefattar CYP3A4 (huvudsakligen), CYP2A6, CYP2C8 och CYP2C9. Man kan förvänta sig att CYP3A4-inhibitorer som ketokonazol, itrakonazol, klotrimazol, ritonavir och troleandomycin kan hämma metabolismen av brinzolamid via CYP3A4. Om CYP3A4-inhibitorer ges samtidigt som brinzolamid bör försiktighet iakttas. Ackumulation av brinzolamid är dock osannolik då brinzolamid huvudsakligen utsöndras renalt. Brinzolamid hämmar inte cytokrom P-450-isoenzymer.
Det finns inga eller begränsad mängd data från användningen av oftalmiskt brinzolamid i gravida kvinnor. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter efter systemisk administrering (se även “Prekliniska uppgifter”).
Brinzolamid Stada rekommenderas inte under graviditet eller till fertila kvinnor som inte använder preventivmedel.
Det är okänt om brinzolamid/metaboliter utsöndras i bröstmjölk efter lokal administrering i ögonen. Djurstudier har visat utsöndring av minimala nivåer av brinzolamid i modersmjölk efter oral administrering.
En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas. Ett beslut måste fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta/avstå från behandling med Brinzolamid Stada efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan.
Djurstudier med brinzolamid visade ingen effekt på fertilitet. Inga studier har utförts för att utvärdera effekten av lokal administrering av brinzolamid i ögonen på human fertilitet.
Brinzolamid har mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Övergående dimsyn eller andra synstörningar kan påverka förmågan att framföra fordon eller använda maskiner (se även “Biverkningar”). Om dimsyn uppträder vid instillationen ska patienten vänta med att köra bil och använda maskiner tills synen klarnat.
Perorala karbanhydrashämmare kan försämra förmågan att utföra uppgifter som kräver mental vakenhet och/eller fysisk koordination (se även “Varningar och försiktighet” och “Biverkningar”).
Summering av säkerhetsprofilen
I kliniska studier omfattande mer än 2 732 patienter behandlade med brinzolamid som monoterapi eller som tilläggsbehandling till timololmaleat 5 mg/ml var de vanligaste behandlingsrelaterade biverkningarna: dysgeusi (6,0 %) (bitter eller ovanlig smak; se beskrivning nedan) och övergående dimsyn i samband med tillförseln (5,4 %). Dimsynen varade från några sekunder till några minuter (se även avsnitt Trafik).
Biverkningslista i tabellform
Följande biverkningar har rapporterats med brinzolamid 10 mg/ml ögondroppar, suspension och de klassificeras i enlighet med följande konvention: mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000,l <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad. Biverkningarna har hämtats från kliniska prövningar och spontana rapporter efter godkännandet.
Beskrivning av selekterade biverkningar
Dysgeusi (bitter eller ovanlig smak i munnen efter tillförseln) var den vanligast förekommande systemiska biverkningen förknippad med behandling med brinzolamid under de kliniska studierna. Förändringen orsakas troligen av passage av ögondropparna till nasofarynx via den nasolakrimala kanalen. Nasolakrimal ocklusion eller försiktigt slutande av ögonen efter instillationen kan minska incidensen av denna biverkan (se även avsnitt Dosering).
Inget fall av överdosering har rapporterats.
Behandling av överdosering bör vara symptomatisk och understödjande. Elektrolytobalans, utveckling av acidos och möjligen effekter på nervsystemet kan förekomma. Serumelektrolytnivåer (särskilt kalium) och pH-nivån i blod ska mätas.
Verkningsmekanism
Karbanhydras (CA) är ett enzym som återfinns i många vävnader i kroppen, inklusive ögat. Karbanhydras katalyserar den reversibla reaktionen där koldioxid hydreras och karbonsyra dehydreras.
Hämning av karbanhydras i de ciliära processerna i ögat minskar utflödet av kammarvatten, troligen genom att försena bildningen av bikarbonatjoner med följd att transporten av natrium och vätska minskar. Effekten av detta blir en minskning av det intraokulära trycket (IOP), som är en stor riskfaktor för skador på synnerven och synfältsbortfall orsakat av glaukom. Brinzolamid är en hämmare av karbanhydras II (CA-II), det dominerande isoenzymet i ögat, med en IC50 på 3,2 nM in vitro och en Ki på 0,13 nM mot CA-II.
Klinisk effekt och säkerhet
Den IOP-sänkande effekten av Brinzolamid Stada vid tilläggsterapi med prostaglandinanalogen travoprost har studerats. Efter en fyra veckors initial terapi med travoprost randomiserades patienter med IOP ≥19 mmHg till att erhålla ytterligare behandling med brinzolamid eller timolol. För brinzolamid erhölls en ytterligare sänkning av dygnsmedeltrycket på 3,2 till 3,4 mmHg och motsvarande sänkning för timolol var 3,2 till 4,2 mmHg. En högre incidens av icke allvarliga ögonbiverkningar, huvudsakligen lokalirritation, sågs i gruppen som erhöll brinzolamid/travoprost. Biverkningarna var milda och påverkade inte andelen patienter som avbröt studien (se även “Biverkningar”).
En klinisk prövning utfördes med brinzolamid på 32 pediatriska patienter mindre än 6 år gamla. Patienterna led av glaukom eller okulär hypertension. Vissa patienter erhöll ögontryckssänkande läkemedel för första gången, medan andra stod på andra trycksänkande läkemedel. De som tidigare behandlats med trycksänkande läkemedel behövde inte upphöra med denna behandling förrän monoterapi med brinzolamid insattes.
Efter lokal tillförsel i ögat absorberas brinzolamid systemiskt. Beroende på sin affinitet till CA-II distribueras brinzolamid i hög grad till de röda blodkropparna (RBK) och uppvisar en lång halveringstid i helblod (medelvärde cirka 24 veckor). Hos människa bildas metaboliten N-desetylbrinzolamid; även denna binds till CA och ackumuleras i RBK. Denna metabolit binds i huvudsak till CA-I i närvaro av brinzolamid. I plasma återfinns både brinzolamid och N-desetylbrinzolamid i låga koncentrationer, ofta under detektionsgränsen (<7,5 ng/ml).
Bindningen till plasmaproteiner är inte stor (ungefär 60 %). Brinzolamid elimineras huvudsakligen genom renal utsöndring (ungefär 60 %). Cirka 20 % av dosen återfinns i urinen i form av metaboliter. Brinzolamid och N-desetylbrinzolamid är de huvudsakliga substanserna som återfinns i urin tillsammans med spårmängder av N-desmetoxipropyl- och O-desmetylmetaboliter.
I en oral farmakokinetisk studie erhöll friska frivilliga kapslar med 1 mg brinzolamid 2 gånger dagligen i upp till 32 veckor, och CA-aktiviteten i RBK mättes för att utvärdera graden av CA-hämning.
Mättnad av CA-II med brinzolamid i RBK uppnåddes efter 4 veckor (koncentrationen var då cirka 20 µM). N-desetylbrinzolamid ackumulerades i RBK och nådde steady state inom 20–28 veckor; koncentrationen varierade då mellan 6 och 30 µM. Hämningen av total CA-aktivitet i RBK vid steady state var cirka 70–75 %.
Personer med måttlig njurfunktionsnedsättning (kreatininclearance 30–60 ml/min) erhöll kapslar med 1 mg brinzolamid 2 gånger dagligen i upp till 54 veckor. Efter 4 veckors behandling var koncentrationen av brinzolamid i RBK 20 till 40 µM. Vid steady state var koncentrationerna av brinzolamid och dess metabolit i RBK 22,0 till 46,1 µM respektive 17,1 till 88,6 µM.
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxocitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa.
Toxikologiska utvecklingsstudier på kanin med perorala doser av brinzolamid upp till 6 mg/kg/dag (125 gånger den rekommenderade dosen i ögat till människa) gav inte någon effekt på fosterutvecklingen trots signifikant toxicitet för moderdjuret. Liknande studier på råtta resulterade i en något reducerad benbildning av skalle och bröstben hos foster till honor som erhållit en brinzolamiddos på 18 mg/kg/dag (375 gånger den rekommenderade dosen i ögat till människa) men inte vid 6 mg/kg/dag. Dessa fynd förekom vid doser som orsakade metabolisk acidos med reducerad viktökning hos honorna och en viktminskning hos fostren. Dosrelaterad viktminskning av fostren observerades på ungar till honor som erhållit brinzolamid oralt, från en liten reducering (ca 5–6 %) vid 2 mg/kg/dag till nästan 14 % vid 18 mg/kg/dag. Under laktation var den biverkningsfria nivån hos avkomman 5 mg/kg/dag.
En ml suspension innehåller 10 mg brinzolamid.
En droppe innehåller ca 309 mikrogram brinzolamid.
Hjälpämne med känd effekt:
En ml suspension innehåller ca 0,1 mg bensalkoniumklorid.
Fullständig förteckning över hjälpämnen:
Bensalkoniumklorid lösning 50 %
Mannitol (E421)
Poloxamer 407
Karbomer 974P
Dinatriumedetat
Natriumklorid
Natriumhydroxid (för att justera pH)
Vatten för injektionsvätskor
Ej relevant.
Hållbarhet
3 år.
4 veckor efter första öppnandet.
Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Särskilda anvisningar för destruktion
Inga särskilda anvisningar.
Administreringssätt
Används i ögonen.
Nasolakrimal ocklusion eller försiktig slutning av ögonlocken efter instillation rekommenderas. Detta kan minska den systemiska absorptionen av läkemedel som tillförs som ögondroppar och medföra en minskning av de systemiska biverkningarna.
Instruera patienten att skaka flaskan väl före användning. Om säkerhetskragen är lös när hatten har öppnats ska kragen tas bort innan produkten används.
För att förhindra förorening av droppspetsen och suspensionen måste försiktighet iakttas, så att inte ögonlocken, omgivande områden eller andra ytor berörs av flaskans droppspets. Instruera patienten att hålla flaskan ordentligt stängd när den inte används.
När Brinzolamid Stada ersätter ett annat glaukommedel för lokalt bruk, ska det andra medlet utsättas varefter behandling med Brinzolamid Stada startas nästa dag.
Om mer än ett lokalt verkande ögonläkemedel används, ska läkemedlen ges med minst 5 minuter mellan doseringarna. Ögonsalvor ska användas sist.
Om en dos missas ska behandlingen fortsätta med nästa dos som planerat. Dosen ska inte överskrida en droppe i de(t) sjuka ögat (ögonen) tre gånger dagligen.
Brinzolamid utvärderades primärt vid samtidig behandling med timolol som tilläggsterapi vid glaukom. Den trycksänkande effekten av Brinzolamid har dessutom studerats vid samtidig tillförsel av prostaglandinanalogen travoprost. Det föreligger inga uppgifter om långtidstillförsel av brinzolamid tillsammans med travoprost (se även avsnitt Farmakodynamik).
Erfarenheten av behandling med brinzolamid till patienter med pseudoexfoliativt glaukom och pigmentglaukom är begränsad. Försiktighet bör iakttas vid behandling av dessa patienter och noggrann övervakning av det intraokulära trycket (IOP) rekommenderas. Brinzolamid har inte studerats på patienter med trångvinkelglaukom och rekommenderas inte för användning till dessa patienter.
Den eventuella påverkan av brinzolamid på korneal endotelfunktion har inte studerats på patienter med skadad kornea (speciellt patienter med lågt antal endotelceller). Patienter som använder kontaktlinser har inte studerats specifikt, och dessa patienter bör därför följas noggrant under behandling med brinzolamid eftersom karbanhydrashämmare kan påverka korneal hydrering och användning av kontaktlinser kan öka risken för kornea. Noggrann övervakning av patienter med skadad kornea, som vid diabetes mellitus eller korneala dystrofier, rekommenderas.
Potentiella rebound-effekter efter avslutad behandling med brinzolamid har ej studerats; den trycksänkande effekten förväntas kvarstå i 5–7 dagar.
Bensalkoniumklorid
Bensalkoniumklorid, som ofta används som konserveringsmedel i ögonpreparat, har rapporterats orsaka punktuell keratopati och/eller toxisk ulcerös keratopati. Eftersom Brinzolamid Stada innehåller bensalkoniumklorid krävs noggranna kontroller vid frekvent eller långvarigt bruk hos patienter med torra ögon eller vid tillstånd där kornea kan påverkas.
Brinzolamid har ej studerats på patienter som använder kontaktlinser. Brinzolamid Stada innehåller bensalkoniumklorid som kan orsaka ögonirritation och missfärga mjuka kontaktlinser. Kontakt med mjuka kontaktlinser måste undvikas. Patienterna ska därför instrueras att ta ut kontaktlinser innan Brinzolamid Stada instilleras samt vänta minst 15 minuter efter instillationen av dosen innan de använder kontaktlinser.
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för brinzolamid för spädbarn, barn och ungdomar i åldern 0 till 17 år har inte fastställts och medlet rekommenderas inte till spädbarn, barn eller ungdomar.
Inga oväntade biverkningar har observerats med brinzolamid använt i kombination med travoprost. Biverkningarna vid kombinationsterapi har förekommit med de aktiva substanserna var för sig.
Pediatrisk population
I små kortvariga kliniska studier fick ungefär 12,5 % av de pediatriska patienterna biverkningar. Huvuddelen av dessa var lokala, icke allvarliga ögonreaktioner såsom konjunktival hyperemi, ögonirritation, ögonavsöndring och ökad lakrimation (se även avsnitt Farmakodynamik).
Rapportering av misstänkta biverkningar
Bland de patienter som erhöll trycksänkande läkemedel för första gången (10 patienter) var effekten av brinzolamid liknande den som ses hos vuxna, med intraokulära trycksänkningar på upp till 5 mmHg från basvärdet.
Bland de patienter som stod på behandling med topikala trycksänkande läkemedel sedan tidigare (22 patienter), ökade det intraokulära trycket något jämfört med basvärdet i brinzolamid-gruppen.
Koncentrationerna av N-desetyl-brinzolamid ökade och den totala CA-aktiviteten i RBK sjönk med minskande kreatininclearance men koncentrationerna av brinzolamid i RBK och CA-II-aktiviteten förblev oförändrade. Hos personer med den största njurfunktionsnedsättningen var hämningen av den totala CA-aktiviteten större även om den var lägre än 90 % vid steady state.
I en ögonstudie var brinzolamidkoncentrationerna i RBK vid steady state lika de som uppmättes i den orala studien, medan nivåerna av N-desetyl-brinzolamid var lägre. Karbanhydrasaktiviteten var cirka 40–70 % av nivåerna före tillförseln.