FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Sendoxan

Baxter

Pulver till injektionsvätska, lösning
(Vitt pulver)

Cytostatikum

ATC-kod: L01AA01
Läkemedel från Baxter omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en produktresumé (SPC)?

Produktresumé

Produktresumé (SPC): Denna text är avsedd för vårdpersonal.

1 LÄKEMEDLETS NAMN

Sendoxan pulver till injektionsvätska, lösning

2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En injektionsflaska innehåller cyklofosfamidmonohydrat motsvarande cyklofosfamid 200 mg, 500 mg, 1000 mg respektive 2000 mg.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se 6.1.

3 LÄKEMEDELSFORM

Pulver till injektionsvätska, lösning.


Vitt pulver.

Efter beredning: klar vätska.

4 KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Non-Hodgkins lymfom. Hodgkins sjukdom. Kronisk lymfatisk leukemi, akut leukemi. Myelom, makroglobulinemi.

Ovarialcancer, bröstcancer, småcellig lungcancer, neuroblastom, seminom.

Som immunosuppresiv behandling vid Wegeners granulomatos, Goodpastures syndrom och cirkulerande antikoagulans (faktor VIII antikroppar). I särskilda fall vid bl a reumatoid artrit, nefrotiskt syndrom SLE, autoimmun hemolytisk anemi och idiopatisk trombocytopenisk purpura.

4.2 Dosering och administreringssätt

Cyklofosfamid skall bara administreras av läkare med erfarenhet av detta läkemedel. Initialt ges cyklfosfamid vanligen intravenöst.


Dosering

Doseringen skall individualiseras.

Doser och behandlingens längd och/eller intervall är beroende av den terapeutiska indikationen, schema för kombinationsterapi, patientens allmäntillstånd och organfunktion samt resultat från laboratorieprover (i synnerhet blodvärden).

Man kan särskilja olika doseringstyper såsom


  1. Daglig terapi med låga doser, 2-6 mg/kg kroppsvikt motsvarande 120-240 mg/m2. Behandlingen skall fortsätta antingen till remission eller tills leukocytantalet sjunker under 2x109/l, då uppehåll görs i 3-5 dagar. Så snart antalet leukocyter stigit till 3-4x109/l, bör behandligen återupptas.


  2. Stötdosterapi med moderata doser, 10-15 mg/kg, motsvarande 400-600 mg/m2 intravenöst varje vecka. När uttalad leukopeni (under 2x109/l) inträffar, skall intervallen mellan två injektioner förlängas, tills antalet leukocyter har stigit till 3-4x109/l.


  3. Stötdosterapi med höga doser, 20-40 mg/kg intravenöst, motsvarande 800-1600 mg/m2 med 10-20 dagars intervall. Intervallens längd beror främst på leukocytvärdet. När detta har stigit till 3-4x109/l, kan nästa injektion ges.


  4. Stötdosterapi med massiva doser, 60-80 mg/kg intravenöst, motsvarande 2400-3200 mg/m2 var 3-4 vecka. Denna doseringstyp rekommenderas vid en del solida tumörer. Riklig vätsketillförsel, eventuellt parenteral, rekommenderas för att undvika hemorragisk cystit (se 4.8 Biverkningar).


Barn: De rekommenderade doserna i mg/kg gäller också för barn, t ex enligt typ 1.


Immunosuppresiv behandling: Vuxna: I regel används doser på 100-200 mg/dag. Barn: Ca 3 mg/kg kroppsvikt.


Behandlingskontroll
Följande bör regelbundet kontrolleras:
Leukocyter. Kontroll initialt var 3-7 dag, vid långtidsbehandling och stabil blodbild eventuellt varannan vecka. Kontroll göres alltid före ny stötdos.
Urinsediment.
Glukosmetabolismen hos diabetiker.
Störd lever- och njurfunktion före behandlingen kräver också regelbunden kontroll.
Vid mikro- eller makrohematuri avbrytes behandlingen.
För att minska risken för cystit och urinvägstoxicitet bör under administrering eller direkt efteråt, tillfredsställande mängder vätska ges oralt eller genom infusion, eventuellt med diuretika för att stimulera diures. Det är viktigt att försäkra sig om att patienten tömmer blåsan regelbundet.
Cystit kan även förebyggas om behandlingen kombineras med mesna (se avsnitt 4.4).


Parenteral administrering

Intravenös administrering ges företrädesvis som infusion.

För att reducera sannolikheten för biverkningar som beror på infusionshastigheten (t ex ansiktssvullnad, huvudvärk, nästäppa, brännande känsla i hårbotten) skall cyklofosfamid infunderas mycket långsamt.


Nedsatt njurfunktion

Dosen kan behöva justeras till patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4).

Cyklofosfamid och dess metaboliter är dialyserbara, dock kan det vara skillnader i clearence beroende på vilket dialyssystem som används.


Nedsatt leverfunktion

Dosen kan behöva justeras till patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.4).

4.3 Kontraindikationer

Känd överkänslighet mot cyklofosfamid.
Kraftigt nedsatt benmärgsfunktion (speciellt hos patienter som tidigare har behandlats med cytostatika och/eller strålterapi).
Pågående cystit.
Interkurrenta infektioner.
Obstruktion i nedre urinvägarna.
Amning skall avbrytas under behandling med cyklofosfamid.

4.4 Varningar och försiktighet

Både män och kvinnor bör använda preventivmedel under och minst 6–12 månader efter behandling.
Försiktighet iakttages vid ikteriska tillstånd, utbredda skelettmetastaser, samtidig strålbehandling, kraftigt nedsatt njur- och leverfunktion, hjärtsjukdom i anamnesen, kakexi samt benmärgsskador (agranulocytos, myeloftis).


Varningar


Myelosuppression, immunsuppression, infektioner

  • Den immunsuppressiva effekten av cyklofosfamid kan minska effekten av vaccination. Användning av levande vacciner kan leda till vaccininducerad infektion.

  • Cyklofosfamid bör inte ges till patienter där antalet leukocyter ligger under 2x109/l och/eller antalet trombocyter ligger under 50x109/l.

Urinvägar och njurtoxicitet

  • Innan behandlingen inleds måste eventuella urinvägsobstruktioner uteslutas eller korrigeras. Se avsnitt 4.3.

  • Adekvat behandling med mesna och/eller riklig vätsketillförsel för att framkalla diures kan markant reducera blåstoxiciteten. Det är viktigt att försäkra sig om att patienter tömmer blåsan regelbundet.

  • Tidigare eller samtidig strålbehandling kan öka risken för cyklofosfamid-inducerad hemorragisk cystit, liksom behandling med busulfan.

  • Urotoxicitet kan uppträda efter korttids- eller långtidsbehandling med cyklofosfamid. Även efter engångsdoser av cyklofosfamid har hemorragisk cystit rapporterats.

  • Hemorragisk cystit, pyelit, uretrit och hematuri har rapporterats med cyklofosfamidbehandling. Sårbildning/nekros i blåsan, fibros/kontraktur och sekundär cancer kan utvecklas.

  • Hyponatremi, associerat med ökad total vätskevolym i kroppen, akut vattenförgiftning och ett syndrom som liknar SIADH (syndrome of inappropriate secretion of antidiuretic hormone) har rapporterats i samband med administrering av cyklofosfamid. Fall med dödlig utgång har rapporterats. Stor försiktighet vid samtidig behandling med indometacin rekommenderas eftersom ett fall av allvarlig akut övervätskning finns rapporterat.


Kardiotoxicitet, användning hos patienter med hjärtsjukdomar

  • Riskfaktorer är exempelvis höga doser av cyklofosfamid, hög ålder hos patienten, tidigare strålbehandling av hjärttrakten och/eller tidigare eller samtidig behandling med andra kardiotoxiska substanser.

  • Akut hjärttoxicitet har rapporterats vid engångsdos på mindre än 20 mg/kg cyklofosfamid.

  • Myokardit och myoperikardit, som kan följas av signifikant perikardiell effusion och hjärttamponad har rapporterats vid cyklofosfamidbehandling och har resulterat i svår, ibland dödlig kongestiv hjärtsvikt.

  • Efter behandling med regimer innehållande cyklofosfamid har supraventrikulära arrytmier och ventrikulära arrytmier rapporterats hos patienter med och utan andra tecken på kardiotoxicitet.


Lungtoxicitet

Pneumonit och lungfibros har rapporterats under och efter behandling med cyklofosfamid. Pneumonit kan t. o. m utvecklas flera år efter behandling med cyklofosfamid. Akut lungtoxicitet har rapporterats efter en engångsdos av cyklofosfamid. Pulmonell veno-ocklusiv sjukdom och andra former av pulmonell toxicitet har också rapporterats.


Sekundära maligniteter

• Det finns en ökad risk för urinvägscancer, lymfom, thyroideacancer, sarkom och andra tumörer. Det finns även en risk för myelodysplastiskt syndrom som kan utvecklas till akut leukemi. Se avsnitt 4.8.

• Risken för blåscancer kan signifikant minskas genom att förebygga hemorragisk cystit.


Veno-ocklusiv leversjukdom

• Veno-ocklusiv leversjukdom (VOD) har rapporterats hos patienter som fått cyklofosfamid. Cytostatikabehandling som innehåller cyklofosfamid vid förberedelse till benmärgstransplantation, kombinerat med helkroppsbestrålning, busulfan eller andra ämnen har identifierats som en viktig riskfaktor för utveckling av VOD (se avsnitt 4.5). Det kliniska syndromet utvecklas vanligtvis 1-2 veckor efter transplantation Emellertid har VOD även rapporterats utvecklas gradvis hos patienter som får långvarig immunsuppressiv lågdosbehandling med cyklofosfamid.

Fall av cyklofosfamidassocierad VOD med dödlig utgång har rapporterats.

• Riskfaktorer för utveckling av VOD hos patienter som får högdos cytostatikabehandling inkluderar:

- tidigare störningar i leverfunktionen

- tidigare strålbehandling av buken

- lågt värde på Karnofskys skattningsskala


Anafylaktiska reaktioner, korsöverkänslighet med andra alkylerande ämnen

• Anafylaktiska reaktioner, även med dödlig utgång, har rapporterats i samband med cyklofosfamid.

• Möjlig korsöverkänslighet med andra alkylerande ämnen har rapporterats.


Påverkan på sårläkning

• Cyklofosfamid kan påverka normal sårläkning.


Försiktighet


Alkohol

Alkoholkonsumtion kan öka förekomsten av cyklofosfamidinducerat illamående och kräkningar.


Extravasal administrering

Den cytostatiska effekten av cyklofosfamid inträder efter aktivering, som huvudsakligen äger rum i levern. Risken för vävnadsskada efter extravasal administration är därför liten.

Vid extravasal administration av cyklofosfamid skall infusionen stoppas omedelbart, extravaskulär cyklofosfamidlösning aspireras med kanylen och andra lämpliga åtgärder vidtagas.


Nedsatt njurfunktion

Hos patienter med nedsatt njurfunktion, särskilt vid allvarlig sådan, kan nedsatt utsöndring från njurarna resultera i ökade plasmanivåer av cyklofosfamid och dess metaboliter. Detta kan medföra ökad toxicitet och ska beaktas vid val av dos.


Nedsatt leverfunktion

Allvarligt nedsatt leverfunktion kan associeras med nedsatt aktivering av cyklofosfamid. Effekten av cyklofosfamid kan påverkas vilket bör beaktas vid dosering och vid utvärdering av behandlingen.



4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Interaktioner som påverkar farmakokinetiken hos cyklofosfamid och dess metaboliter. Cyklofosfamid aktiveras och metaboliseras vidare via CYP450. Samtidig administrering av ämnen som inducerar eller hämmar CYP450 kan leda till interaktioner.

Reducerad aktivering av cyklofosfamid kan påverka effekten av behandlingen med cyklofosfamid. Exempel på substanser som kan hämma aktiveringen av cyklofosfamid är: amiodaron, aprepitant, bupropion, busulfan, ciprofloxacin, flukonazol, itrakonazol, ketokonazol, klaritromycin, posakonazol, prasugrel, sulfonamider, telitromycin, tiotepa, vorikonazol.

En ökning i koncentration av cytotoxiska metaboliter kan inträffa med inducerare av humana hepatiska och extrahepatiska mikrosomala enzymer (t.ex. CYP450). Exempel på sådana inducerare är rifampicin, fenobarbital, karbamazepin, fenytoin, johannesört och kortikosteroider. Risken för induktion av CYP450 måste utvärderas vid förbehandling eller samtidig behandling med kända inducerare.

Följande substanser kan också öka koncentrationen av toxiska metaboliter, eventuellt genom hämmad nedbrytning eller minskad njurutsöndring: allopurinol, cimetidin, hydroklortiazider.

HIV-proteashämmare: Samtidig användning av proteashämmare kan öka koncentrationen av cytotoxiska metaboliter. Användning av proteashämmarbaserade behandlingsregimer har associerats med en högre förekomst av infektioner och neutropeni hos patienter som får cyklofosfamid, doxorubicin och etoposid (CDE) än vid användning av en NNRTI-baserad regim.

Interaktioner som påverkar farmakokinetiken för andra läkemedel

Ciklosporin: Lägre serumkoncentrationer av ciklosporin har observerats hos patienter som fått en kombination av cyklofosfamid och ciklosporin, jämfört med de som enbart fått ciklosporin. Denna interaktion kan leda till en ökad förekomst av graft-versus-host reaktion.

Digoxin, β-acetyldigoxin: Det har förekommit rapporter om att cytotoxisk behandling, inklusive cyklofosfamid, försämrar intestinal absorption av digoxin och β-digoxintabletter.

Verapamil: Det har förekommit rapporter om att cytotoxisk behandling, inklusive cyklofosfamid, försämrar intestinal absorption av verapamil.

Farmakodynamiska interaktioner (se även sektion 4.8).

Både ökad och minskad effekt av warfarin har rapporterats hos patienter som får warfarin och cyklofosfamid.

Förlängning av neuromuskulär blockad har rapporterats hos patienter som fått samtidig användning av depolariserande muskelrelaxantia (t ex suxameton). Kombinationen bör undvikas.

Användning av levande vacciner till immunosupprimerade patienter bör undvikas då det kan leda till vaccin-inducerad infektion.

Följande läkemedel kan potentiera de toxiska effekterna av cyklofosfamid: Antracykliner, cytarabin, trastuzumab (kardiologisk toxicitet), ACE-hämmare, natalizumab, paklitaxel, zidovudin (hematologisk toxicitet), azatioprin (levertoxicitet), amfotericin B (njurtoxicitet), amiodarone, G-CSF, GM-CSF (lungtoxicitet), tamoxifen (tromboemboliska effekter).

Strålbehandling av hjärtregionen kan öka risken för hjärttoxicitet av cyklofosfamid.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Fertilitet

Cyklofosfamid interfererar med oogenesen och spermatogenesen och kan orsaka sterilitet hos båda könen, vilken kan vara irreversibel hos en del patienter.

Cyklofosfamid är genotoxisk och mutagen, både i somatiska samt i manliga och kvinnliga könsceller. Därför ska kvinnor inte bli gravida och män inte bli fäder under behandling med cyklofosfamid. Kvinnor och män i fertil ålder skall använda en effektiv preventivmetod under, och minst 6-12 månader efter avslutad behandling.


Kvinnliga patienter

Amenorré

Oligomenorré

• Flickor som behandlats med cyklofosfamid och som behållit ovariefunktionen efter avslutad behandling löper en ökad risk för att utveckla tidig menopaus.


Manliga patienter

• Oligospermi

Azoospermi (reversibel hos vissa patienter, men reversibiliteten kan inträffa flera år efter avslutad behandling.)

• En viss grad av testikelatrofi kan förekomma.

• Pojkar som behandlats med cyklofosfamid före puberteten utvecklar generellt normala sekundära sexualkaraktäristika, men kan få oligospermi eller azoospermi.


Graviditet: Cyklofosfamid kan orsaka abort, embryotoxicitet, fosterdöd, eller teratogenicitet om det ges till gravida kvinnor. Under graviditet, speciellt under den första trimestern, skall cytostatika ges endast på strikt indikatin och sedan moderns behov vägts mot riskerna för fostret.


Amning: Cyklofosfamid passerar över i modersmjölk i sådana mängder att risk för påverkan på barnet föreligger även med terapeutiska doser. Amning skalll avbrytas under behandling med Sendoxan (se 4.3 Kontraindikationer).

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Patienter som behandlas med cyklofosfamid kan uppleva biverkningar (som t ex yrsel, dimsyn, nedsatt syn) vilka kan påverka förmågan att köra bil och använda maskiner. Beslutet att köra bil eller använda maskiner skall tas på individuell basis.

4.8 Biverkningar


Listan över biverkningar av cyklofosfamid i detta dokument är baserat på data som inhämtats efter marknadsföring (se nedan).


De biverkningar som rapporterats oftast efter marknadsföring inkluderar: neutropeni, alopeci, illamående, kräkningar och diarré.


ADR-frekvens baseras på följande skala: Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgänglig data).



Biverkningar

Organklass

(SOC)

Föredragen MedDRA- term

Frekvens

INFEKTIONER OCH INFESTATIONER

Sepsis* inklusive septisk chock*

Ingen känd frekvens

Pneumoni*

Ingen känd frekvens

Infektioner**

Ingen känd frekvens

NEOPLASIER, BENIGNA, MALIGNA OCH OSPECIFICERADE (SAMT CYSTOR OCH POLYPER))

Sekundära maligniteter****

Sällsynta


Myelodysplastiskt syndrom

Ingen känd frekvens

 

Leukemi

Ingen känd frekvens

 

Blåscancer

Ingen känd frekvens

 

Thyroideacancer

Ingen känd frekvens

 

Sarkom

Ingen känd frekvens

 

Lymfom (Non-Hodgkin’s lymfom)

Ingen känd frekvens

 

Urinvägs­cancer

Ingen känd frekvens


Njurcells­carcinom

Ingen känd frekvens

 

Njur­bäcken­cancer

Ingen känd frekvens

Carcinogen effekt hos avkomma

Ingen känd frekvens

Tumörlyssyndrom

Ingen känd frekvens

BLODET OCH LYMFSYSTEMET

Myelosuppression (manifesterad som benmärgssvikt)

Ingen känd frekvens


Leukopeni (vilket kan leda till sekundärinfektion och feber)

Vanliga

 

Trombocytopeni*****

Vanliga

 

Anemi

Vanliga

 

Neutropeni

Vanliga

 

Agranulocytos

Sällsynta

 

Pancytopeni

Ingen känd frekvens

 

Lymfopeni

Ingen känd frekvens

Disseminerad intravaskulär

koagulation (DIC)

Ingen känd frekvens

Hemolytiskt uremiskt syndrom (med trombotisk mikroangiopati)

Ingen känd frekvens

IMMUNSYSTEMET

Anafylaktisk chock

Sällsynta

Anafylaktoid reaktion*

Sällsynta

Immunsuppression

Ingen känd frekvens

Överkänslighetsreaktion

Ingen känd frekvens

ENDOKRINA SYSTEMET

SIADH (Syndrome of inadequate ADH secretion)

Sällsynta

Vattenförgiftning

Ingen känd frekvens

METABOLISM OCH NUTRITION

Hyponatremi

Sällsynta

Vätskeretention

Sällsynta

Anorexi

Sällsynta

Blodglukosförändringar (ökning, minskning)

Ingen känd frekvens

PSYKISKA STÖRNINGAR

Förvirring

Ingen känd frekvens

CENTRALA OCH PERIFERA NERVSYSTEMET

Yrsel

Sällsynta

Encefalopati

Ingen känd frekvens

Kramper

Ingen känd frekvens

Neurotoxicitet

Ingen känd frekvens

 

Reversibelt posteriort leukoencefalopatisyndrom

Ingen känd frekvens

 

Myelopati

Ingen känd frekvens

 

Perifer neuropati

Ingen känd frekvens

 

Polyneuropati

Ingen känd frekvens

 

Neuralgi

Ingen känd frekvens

 

Dysestesi, hypoestesi, parestesi

Ingen känd frekvens

 

Tremor

Ingen känd frekvens

 

Dysgeusi, hypogeusi

Ingen känd frekvens

 

Parosmi

Ingen känd frekvens

ÖGON

Konjunktivit

Vanliga

Dimsyn

Sällsynta

Synnedsättning

Ingen känd frekvens

Ökat tårflöde

Ingen känd frekvens

ÖRON OCH BALANS­ORGAN

Dövhet

Ingen känd frekvens

Nedsatt hörsel

Ingen känd frekvens

Tinnitus

Ingen känd frekvens

HJÄRTAT

Kardiotoxiska effekter

Sällsynta

Hjärtstopp

Ingen känd frekvens

Kardiogen chock

Ingen känd frekvens

Arytmier

Ingen känd frekvens

 

Ventrikulär arytmi

Ingen känd frekvens

 

Ventrikulär fibrillation

Ingen känd frekvens

 

Ventrikulär takykardi

Ingen känd frekvens

 

Supraventrikulär arytmi

Ingen känd frekvens

 

Förmaks­flimmer

Ingen känd frekvens

 

Takykardi

Ingen känd frekvens

 

Bradykardi

Ingen känd frekvens

Perikardiell effusion (inklusive hjärttamponad)

Ingen känd frekvens

Myokardiell blödning

Ingen känd frekvens

Myokardiell infarkt

Ingen känd frekvens

Hjärtsvikt*

Ingen känd frekvens

 

Vänsterkammarsvikt

Ingen känd frekvens

 

Reducerad ejektionsfraktion

Ingen känd frekvens

Kardiomyopati

Ingen känd frekvens

Myokardit

Ingen känd frekvens

Perikardit

Ingen känd frekvens

Förlängd QT vid EKG

Ingen känd frekvens

Palpitation

Ingen känd frekvens

BLODKÄRL

Pulmonär embolism

Ingen känd frekvens

Ventrombos

Ingen känd frekvens

Vaskulit

Ingen känd frekvens

Perifer ischemi

Ingen känd frekvens

Hypertension

Ingen känd frekvens

Hypotension

Ingen känd frekvens

Blodvallningar

Ingen känd frekvens

ANDNINGSVÄGAR, BRÖSTKORG OCH MEDIASTINUM

Interstitiell pulmonell fibros

Sällsynta

Rinit

Sällsynta

Pulmonär veno-ocklusiv sjukdom

Ingen känd frekvens

Akut andnödssyndrom (ARDS)

Ingen känd frekvens

Lungsvikt*

Ingen känd frekvens

Obliterativ bronkiolit

Ingen känd frekvens

Pneumonit

Ingen känd frekvens

Allergisk alveolit

Ingen känd frekvens

Organiserad pneumoni

Ingen känd frekvens

Pulmonell hypertension

Ingen känd frekvens

Pleural effusion

Ingen känd frekvens

Pulmonärt ödem

Ingen känd frekvens

Bronkospasm

Ingen känd frekvens

Hypoxi

Ingen känd frekvens

Dyspné

Ingen känd frekvens

Hosta

Ingen känd frekvens

Nästäppa

Ingen känd frekvens

Nasalt obehag

Ingen känd frekvens

Rinorré

Ingen känd frekvens

Nysning

Ingen känd frekvens

Orofaryngeal smärta

Ingen känd frekvens

MAGTARMKANALEN

Illamående

Vanliga

Kräkning

Vanliga

Diarré

Vanliga

Förstoppning

Vanliga

Buksmärta

Vanliga

Hemorragisk kolit

Sällsynta

Mukosit

Sällsynta

Akut pankreatit

Sällsynta

Sår i munslemhinna

Sällsynta

Gastrointestinal blödning

Ingen känd frekvens

Kolit

Ingen känd frekvens

Enterit

Ingen känd frekvens

Inflammation i blindtarmen

Ingen känd frekvens

Inflammation i öronspottkörteln

Ingen känd frekvens

Bukobehag

Ingen känd frekvens

LEVER OCH GALLVÄGAR

Leverpåverkan

Vanliga

Veno-ocklusiv leversjukdom

Ingen känd frekvens

Hepatit

Ingen känd frekvens

 

Kolestatisk hepatit

Ingen känd frekvens

 

Cytolytisk hepatit

Ingen känd frekvens

Kolestas

Ingen känd frekvens

Hepatototoxicitet med leversvikt

Ingen känd frekvens

Hepatisk encefalopati

Ingen känd frekvens

Ascites

Ingen känd frekvens

Hepatomegali

Ingen känd frekvens

Gulsot

Ingen känd frekvens

Ökat bilirubin i blod

Ingen känd frekvens

Ökning av leverenzymer (ASAT, ALAT, ALP, gamma-GT)

Ingen känd frekvens

HUD OCH SUBKUTAN VÄVNAD

Alopeci

Vanliga

 

Exantem

Vanliga

 

Urtikaria

Vanliga

 

Hud- och nagelförändringar (missfärgning av handflator, naglar, fotsulor)

Sällsynta

 

Toxisk epidermal nekrolys

Mycket sällsynta

 

Stevens-Johnsons syndrom

Mycket sällsynta

 

Erythema multiforme

Ingen känd frekvens

 

Palmar-plantar erythrodysestesi- syndrom

Ingen känd frekvens

 

”Radiation recall”-dermatit

Ingen känd frekvens

 

Dermatit

Ingen känd frekvens

 

Pruritus (inklusive inflammatorisk klåda)

Ingen känd frekvens

 

Erytem

Ingen känd frekvens

 

Blåsor

Ingen känd frekvens

 

Ansiktssvullnad

Ingen känd frekvens

 

Hyperhidros

Ingen känd frekvens

 

MUSKULOSKELETALA SYSTEMET OCH BINDVÄV

Rabdomyolys

Ingen känd frekvens

Sklerodermi

Ingen känd frekvens

Kramp

Ingen känd frekvens

Myalgi

Ingen känd frekvens

Artralgi

Ingen känd frekvens

NJURAR OCH URINVÄGAR

Steril hemorragisk cystit förekommer hos ca 10 % av patienterna vid högdos- eller långtidsanvändning

Vanliga

Tubulär nekros

Sällsynta

Hemorragisk uretrit

Sällsynta

Fibros i urinblåsan

Sällsynta

Atypiska epitelceller från urinblåsan

Sällsynta

Renala lesioner

Sällsynta

Njursvikt/nedsatt njurfunktion

Ingen känd frekvens

Rubbningar i njurtubuli

Ingen känd frekvens

Toxisk nefropati

Ingen känd frekvens

Pyelit

Ingen känd frekvens

Nekros i blåsan

Ingen känd frekvens

Ulcerös cystit

Ingen känd frekvens

Blåskontraktur

Ingen känd frekvens

Hematuri

Ingen känd frekvens

Nefrogen diabetes insipidus

Ingen känd frekvens

Ökat blodkreatinin

Ingen känd frekvens

Stegring av urea i blodet

Ingen känd frekvens

GRAVIDITET, PUERPERIUM OCH PERINATALPERIOD

För tidig födsel

Ingen känd frekvens

REPRODUKTIONSORGAN OCH BRÖSTKÖRTEL

Amenorré*****

Sällsynta

Azoospermi/aspermi*****

Sällsynta

Oligomenorré*****

Ingen känd frekvens

Infertilitet

Ingen känd frekvens

Ovariesvikt/sjukdom

Ingen känd frekvens

Ovulationsstörning

Ingen känd frekvens

Testikulär atrofi

Ingen känd frekvens

Oligospermi*****

Ingen känd frekvens

Minskad östrogenhalt i blod

Ingen känd frekvens

Ökad gonadotropinhalt i blod

Ingen känd frekvens

MEDFÖDDA OCH/ELLER GENETISKA STÖRNINGAR

Intrauterin död

Ingen känd frekvens

Missbildning av foster

Ingen känd frekvens

Tillväxthämning av foster

Ingen känd frekvens

Fostertoxicitet (inklusive myelosuppression och gastroenterit)

Ingen känd frekvens

ALLMÄNNA SYMTOM OCH/ELLER SYMTOM VID ADMINISTRERINGSSTÄLLET

Feber

Sällsynta

 

Huvudvärk

Sällsynta

 

Lokala reaktioner vid injektions-/infusionsstället

Sällsynta

  

Inflammation

Sällsynta

  

Trombos

Ingen känd frekvens

  

Nekros

Ingen känd frekvens

  

Flebit

Ingen känd frekvens

 

Multiorgansvikt

Ingen känd frekvens

 

Generell fysisk försämring

Ingen känd frekvens

 

Influensalik sjukdom

Ingen känd frekvens

 

Ödem

Ingen känd frekvens

 

Bröstsmärta

Ingen känd frekvens

 

Asteni

Ingen känd frekvens

 

Smärta

Ingen känd frekvens

 

Frossbrytningar

Ingen känd frekvens

 

Trötthet

Ingen känd frekvens

 

Sjukdomskänsla

Ingen känd frekvens

UNDERSÖKNINGAR

Ökning av laktatdehydrogenas i blod

Ingen känd frekvens

 

Ökning av C-reaktivt protein

Ingen känd frekvens


*inklusive dödsfall

**inklusive andra bakteriella, fungala, virala, protozoiska och parasitiska infektioner; reaktivering av latenta infektioner, inklusive viral hepatit, tuberkulos, JC virus med progressiv multifokal leukoencefalopati (inklusive dödsfall), Pneumocystis jiroveci, herpes zoster, Strongyloides

***inklusive akut myeloid leukemi, akut promyelocytisk leukemi

**** inklusive även progression av underliggande maligniteter (inklusive dödsfall)

***** persistent


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

4.9 Överdosering

Symtom

Allvarliga konsekvenser av överdosering kan vara myelosuppression, urotoxicitet, kardiotoxicitet (inklusive hjärtsvikt), veno-ocklusiv leversjukdom och stomatit.

Behandling

Patienter som får en överdos ska övervakas noggrant för utveckling av toxicitet, och särskilt hemototoxicitet.


Det finns ingen känd antidot för cyklofosfamid.

Cyklofosfamid och dess metaboliter är dialyserbara. Snabb hemodialys är därför indicerad vid behandling av avsiktlig eller oavsiktlig överdos eller intoxikation.

En överdosering ska hanteras med stödjande behandling, såsom lämplig standardbehandling för samtidig infektion, myelosuppression eller annan toxicitet om tillämpligt.

Profylaktisk behandling med mesna mot cystit kan hjälpa för att förebygga eller begränsa urotoxiska effekter av cyklofosfamidöverdos.

5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Cytostatiska/cytotoxiska medel

ATC-kod: L01AA01


Cyklofosfamid är ett cytostatikum som tillhör oxafosforingruppen och är kemiskt besläktad med kvävesenapsgas. Det är en inaktiv kiral prodrug som kräver bioaktivering av cytokrom P450 (CYP) för att utöva sina cytotoxiska egenskaper. Den primära metaboliten 4-hydroxicyklofosfamid bildas framför allt i levern, och står i jämvikt med aldofosfamid med öppen ringstruktur. Denna intermediär bryts spontant ner till akrolein och fosforamidsenapsgas. Den senare anses reagera med DNA. Denna alkylering resulterar i brott och sammankopplingar av DNA-strängar och i DNA-protein tvärbindningar. I cellcykeln blir passagen genom G2-fasen fördröjd. Den cytotoxiska effekten är inte specifik för cellcykelfasen, utan är specifik för cellcykeln.
Korsresistens, speciellt med strukturlika cytostatika, såsom ifosfamid och andra alkylerande substanser, kan inte uteslutas.
Sendoxan hämmar humoral- och cellförmedlad immunitet och används av denna anledning för att hindra avstötning vid organtransplantationer. Cyklofosfamid aktiveras genom levermetabolism, och bör därför ges oralt eller intravenöst.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Cyklofosfamid är en prodrug som aktiveras in vivo av cytokrom P450 enzymer. Medelvärdet för cyklofosfamids halveringstid i plasma är 7 timmar hos vuxna och 4 timmar hos barn. Cyklofosfamid och dess metaboliter utsöndras huvudsakligen renalt. Högst 20% av dosen utsöndras oförändrad i urin.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Den akuta toxiciteten är i jämförelse med andra cytostatika låg. Vid kronisk administration till försöksdjur uppträder leverskador. Cyklofosfamid tillhör gruppen alkylerare kända för mutagena, teratogena och cancerogena effekter.

6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Sendoxan innehåller inga hjälpämnen.

6.2 Inkompatibiliteter

Inga kända inkompatibiliteter.

6.3 Hållbarhet

3 år.
Färdigberedd lösning är hållbar i 12 timmar vid förvaring i rumstemperatur (15 °C-25 °C) eller 24 timmar i kylskåp (2 °C-8 oC), men bör av mikrobiologiska skäl användas omedelbart efter färdigställandet.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25 °C.
Om Sendoxan pulver för injektionsvätska utsätts för temperaturer över 25°C under transport eller lagring kan det aktiva ämnet cyklofosfamid smälta. Injektionsflaskor med smält innehåll kan lätt särskiljas visuellt från de med ett intakt innehåll. Injektionsflaskor med smält cyklofosfamid innehåller även en klar eller gulfärgad trögflytande lösning (ses vanligtvis i pulvret eller som små droppar på injektionsflaskans insida). Injektionsflaskor som innehåller smält substans skall inte användas.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Injektionsflaska innehållande 200 mg, 500 mg, 1000 mg respektive 2000 mg.


Flaskorna är förpackade med eller utan skyddande plastöverdrag. Den skyddande sekundära förpackningen består av två delar: nedre delen är en genomskinlig cylindrisk polypropylen behållare och den övre delen är en blåfärgad skruvkork gjord av polyetylen.  Det skyddande plastöverdraget kommer inte i kontakt med läkemedlet och ger extra transportskydd, vilket ökar säkerheten för medicinsk och farmaceutisk personal vid hantering av produkten.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Vid hantering av Sendoxan ska Arbetarskyddsstyrelsens gällande föreskrifter om ”Cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk effekt” följas.


Berednings- och spädningsföreskrifter
Pulvret upplöses i isoton natriumkloridlösning (4-5 ml per 100 mg cyklofosfamid, vilket ger en lösning med 20-25 mg cyklofosfamid per ml). Då vätskan sprutas in i injektionsflaskan uppkommer övertryck, vilket utjämnas med hjälp av en steril luftningskanyl. Tillsätt hela mängden natriumkloridlösning samtidigt och skaka, kraftigt och kontinuerligt tills allt pulver är upplöst, vilket brukar ta från några minuter upp till cirka 15 minuter. Det lösta pulvret kan för infusion blandas i natriumkloridlösning 9 mg/ml, glukos- eller fruktoslösningar samt i Ringer lösning.


Injektionsteknik

Injektionen bör ske snabbt: 20 ml lösning (400-500 mg) intravenöst inom 3-5 minuter.
Högre doser kan ges som korttidsinfusion under 15-30 minuter alternativt som infusion under 2-3 timmar.


Då cyklofosfamid är inaktivt före aktivering i levern är det normalt inte någon risk för vävnadsskada vid extravasation. Trots detta bör man vid extravasation omedelbart stoppa infusionen, aspirera via infusionskanylen, spola området med natriumkloridlösning samt immobilisera extremiteten.

7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Baxter Medical AB
Box 63
164 94 Kista

8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

5866

9 DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Första godkännandet: 1959-04-28

Förnyat godkännande: 2007-07-01

10 DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2016-06-02

Hitta direkt i texten
Av