1 LÄKEMEDLETS NAMN
Sendoxan pulver till injektionsvätska, lösning
2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
En injektionsflaska innehåller cyklofosfamidmonohydrat motsvarande cyklofosfamid 200 mg, 500 mg, 1000 mg respektive 2000 mg.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se 6.1.
3 LÄKEMEDELSFORM
Pulver till injektionsvätska, lösning.
Vitt pulver.
Efter beredning: klar vätska.
4 KLINISKA UPPGIFTER
4.1 Terapeutiska indikationer
Non-Hodgkins lymfom. Hodgkins sjukdom. Kronisk lymfatisk leukemi, akut leukemi. Myelom, makroglobulinemi.
Ovarialcancer, bröstcancer, småcellig lungcancer, neuroblastom, seminom.
Som immunosuppresiv behandling vid Wegeners granulomatos, Goodpastures syndrom och cirkulerande antikoagulans (faktor VIII antikroppar). I särskilda fall vid bl a reumatoid artrit, nefrotiskt syndrom SLE, autoimmun hemolytisk anemi och idiopatisk trombocytopenisk purpura.
4.2 Dosering och administreringssätt
Cyklofosfamid skall bara administreras av läkare med erfarenhet av detta läkemedel. Initialt ges cyklfosfamid vanligen intravenöst.
Dosering
Doseringen skall individualiseras.
Doser och behandlingens längd och/eller intervall är beroende av den terapeutiska indikationen, schema för kombinationsterapi, patientens allmäntillstånd och organfunktion samt resultat från laboratorieprover (i synnerhet blodvärden).
Man kan särskilja olika doseringstyper såsom
-
Daglig terapi med låga doser, 2-6 mg/kg kroppsvikt motsvarande 120-240 mg/m2. Behandlingen skall fortsätta antingen till remission eller tills leukocytantalet sjunker under 2x109/l, då uppehåll görs i 3-5 dagar. Så snart antalet leukocyter stigit till 3-4x109/l, bör behandligen återupptas.
-
Stötdosterapi med moderata doser, 10-15 mg/kg, motsvarande 400-600 mg/m2 intravenöst varje vecka. När uttalad leukopeni (under 2x109/l) inträffar, skall intervallen mellan två injektioner förlängas, tills antalet leukocyter har stigit till 3-4x109/l.
-
Stötdosterapi med höga doser, 20-40 mg/kg intravenöst, motsvarande 800-1600 mg/m2 med 10-20 dagars intervall. Intervallens längd beror främst på leukocytvärdet. När detta har stigit till 3-4x109/l, kan nästa injektion ges.
-
Stötdosterapi med massiva doser, 60-80 mg/kg intravenöst, motsvarande 2400-3200 mg/m2 var 3-4 vecka. Denna doseringstyp rekommenderas vid en del solida tumörer. Riklig vätsketillförsel, eventuellt parenteral, rekommenderas för att undvika hemorragisk cystit (se 4.8 Biverkningar).
Barn: De rekommenderade doserna i mg/kg gäller också för barn, t ex enligt typ 1.
Immunosuppresiv behandling: Vuxna: I regel används doser på 100-200 mg/dag. Barn: Ca 3 mg/kg kroppsvikt.
Behandlingskontroll
Följande bör regelbundet kontrolleras:
Leukocyter. Kontroll initialt var 3-7 dag, vid långtidsbehandling och stabil blodbild eventuellt varannan vecka. Kontroll göres alltid före ny stötdos.
Urinsediment.
Glukosmetabolismen hos diabetiker.
Störd lever- och njurfunktion före behandlingen kräver också regelbunden kontroll.
Vid mikro- eller makrohematuri avbrytes behandlingen.
För att minska risken för cystit och urinvägstoxicitet bör under administrering eller direkt efteråt, tillfredsställande mängder vätska ges oralt eller genom infusion, eventuellt med diuretika för att stimulera diures. Det är viktigt att försäkra sig om att patienten tömmer blåsan regelbundet.
Cystit kan även förebyggas om behandlingen kombineras med mesna (se avsnitt 4.4).
Parenteral administrering
Intravenös administrering ges företrädesvis som infusion.
För att reducera sannolikheten för biverkningar som beror på infusionshastigheten (t ex ansiktssvullnad, huvudvärk, nästäppa, brännande känsla i hårbotten) skall cyklofosfamid infunderas mycket långsamt.
Nedsatt njurfunktion
Dosen kan behöva justeras till patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4).
Cyklofosfamid och dess metaboliter är dialyserbara, dock kan det vara skillnader i clearence beroende på vilket dialyssystem som används.
Nedsatt leverfunktion
Dosen kan behöva justeras till patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.4).
4.3 Kontraindikationer
Känd överkänslighet mot cyklofosfamid.
Kraftigt nedsatt benmärgsfunktion (speciellt hos patienter som tidigare har behandlats med cytostatika och/eller strålterapi).
Pågående cystit.
Interkurrenta infektioner.
Obstruktion i nedre urinvägarna.
Amning skall avbrytas under behandling med cyklofosfamid.
4.4 Varningar och försiktighet
Både män och kvinnor bör använda preventivmedel under och minst 6–12 månader efter behandling.
Försiktighet iakttages vid ikteriska tillstånd, utbredda skelettmetastaser, samtidig strålbehandling, kraftigt nedsatt njur- och leverfunktion, hjärtsjukdom i anamnesen, kakexi samt benmärgsskador (agranulocytos, myeloftis).
Varningar
Myelosuppression, immunsuppression, infektioner
-
Den immunsuppressiva effekten av cyklofosfamid kan minska effekten av vaccination. Användning av levande vacciner kan leda till vaccininducerad infektion.
-
Cyklofosfamid bör inte ges till patienter där antalet leukocyter ligger under 2x109/l och/eller antalet trombocyter ligger under 50x109/l.
Urinvägar och njurtoxicitet
-
Innan behandlingen inleds måste eventuella urinvägsobstruktioner uteslutas eller korrigeras. Se avsnitt 4.3.
-
Adekvat behandling med mesna och/eller riklig vätsketillförsel för att framkalla diures kan markant reducera blåstoxiciteten. Det är viktigt att försäkra sig om att patienter tömmer blåsan regelbundet.
-
Tidigare eller samtidig strålbehandling kan öka risken för cyklofosfamid-inducerad hemorragisk cystit, liksom behandling med busulfan.
-
Urotoxicitet kan uppträda efter korttids- eller långtidsbehandling med cyklofosfamid. Även efter engångsdoser av cyklofosfamid har hemorragisk cystit rapporterats.
-
Hemorragisk cystit, pyelit, uretrit och hematuri har rapporterats med cyklofosfamidbehandling. Sårbildning/nekros i blåsan, fibros/kontraktur och sekundär cancer kan utvecklas.
-
Hyponatremi, associerat med ökad total vätskevolym i kroppen, akut vattenförgiftning och ett syndrom som liknar SIADH (syndrome of inappropriate secretion of antidiuretic hormone) har rapporterats i samband med administrering av cyklofosfamid. Fall med dödlig utgång har rapporterats. Stor försiktighet vid samtidig behandling med indometacin rekommenderas eftersom ett fall av allvarlig akut övervätskning finns rapporterat.
Kardiotoxicitet, användning hos patienter med hjärtsjukdomar
-
Riskfaktorer är exempelvis höga doser av cyklofosfamid, hög ålder hos patienten, tidigare strålbehandling av hjärttrakten och/eller tidigare eller samtidig behandling med andra kardiotoxiska substanser.
-
Akut hjärttoxicitet har rapporterats vid engångsdos på mindre än 20 mg/kg cyklofosfamid.
-
Myokardit och myoperikardit, som kan följas av signifikant perikardiell effusion och hjärttamponad har rapporterats vid cyklofosfamidbehandling och har resulterat i svår, ibland dödlig kongestiv hjärtsvikt.
-
Efter behandling med regimer innehållande cyklofosfamid har supraventrikulära arrytmier och ventrikulära arrytmier rapporterats hos patienter med och utan andra tecken på kardiotoxicitet.
Lungtoxicitet
Pneumonit och lungfibros har rapporterats under och efter behandling med cyklofosfamid. Pneumonit kan t. o. m utvecklas flera år efter behandling med cyklofosfamid. Akut lungtoxicitet har rapporterats efter en engångsdos av cyklofosfamid. Pulmonell veno-ocklusiv sjukdom och andra former av pulmonell toxicitet har också rapporterats.
Sekundära maligniteter
• Det finns en ökad risk för urinvägscancer, lymfom, thyroideacancer, sarkom och andra tumörer. Det finns även en risk för myelodysplastiskt syndrom som kan utvecklas till akut leukemi. Se avsnitt 4.8.
• Risken för blåscancer kan signifikant minskas genom att förebygga hemorragisk cystit.
Veno-ocklusiv leversjukdom
• Veno-ocklusiv leversjukdom (VOD) har rapporterats hos patienter som fått cyklofosfamid. Cytostatikabehandling som innehåller cyklofosfamid vid förberedelse till benmärgstransplantation, kombinerat med helkroppsbestrålning, busulfan eller andra ämnen har identifierats som en viktig riskfaktor för utveckling av VOD (se avsnitt 4.5). Det kliniska syndromet utvecklas vanligtvis 1-2 veckor efter transplantation Emellertid har VOD även rapporterats utvecklas gradvis hos patienter som får långvarig immunsuppressiv lågdosbehandling med cyklofosfamid.
Fall av cyklofosfamidassocierad VOD med dödlig utgång har rapporterats.
• Riskfaktorer för utveckling av VOD hos patienter som får högdos cytostatikabehandling inkluderar:
- tidigare störningar i leverfunktionen
- tidigare strålbehandling av buken
- lågt värde på Karnofskys skattningsskala
Anafylaktiska reaktioner, korsöverkänslighet med andra alkylerande ämnen
• Anafylaktiska reaktioner, även med dödlig utgång, har rapporterats i samband med cyklofosfamid.
• Möjlig korsöverkänslighet med andra alkylerande ämnen har rapporterats.
Påverkan på sårläkning
• Cyklofosfamid kan påverka normal sårläkning.
Försiktighet
Alkohol
Alkoholkonsumtion kan öka förekomsten av cyklofosfamidinducerat illamående och kräkningar.
Extravasal administrering
Den cytostatiska effekten av cyklofosfamid inträder efter aktivering, som huvudsakligen äger rum i levern. Risken för vävnadsskada efter extravasal administration är därför liten.
Vid extravasal administration av cyklofosfamid skall infusionen stoppas omedelbart, extravaskulär cyklofosfamidlösning aspireras med kanylen och andra lämpliga åtgärder vidtagas.
Nedsatt njurfunktion
Hos patienter med nedsatt njurfunktion, särskilt vid allvarlig sådan, kan nedsatt utsöndring från njurarna resultera i ökade plasmanivåer av cyklofosfamid och dess metaboliter. Detta kan medföra ökad toxicitet och ska beaktas vid val av dos.
Nedsatt leverfunktion
Allvarligt nedsatt leverfunktion kan associeras med nedsatt aktivering av cyklofosfamid. Effekten av cyklofosfamid kan påverkas vilket bör beaktas vid dosering och vid utvärdering av behandlingen.
4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Interaktioner som påverkar farmakokinetiken hos cyklofosfamid och dess metaboliter. Cyklofosfamid aktiveras och metaboliseras vidare via CYP450. Samtidig administrering av ämnen som inducerar eller hämmar CYP450 kan leda till interaktioner.
Reducerad aktivering av cyklofosfamid kan påverka effekten av behandlingen med cyklofosfamid. Exempel på substanser som kan hämma aktiveringen av cyklofosfamid är: amiodaron, aprepitant, bupropion, busulfan, ciprofloxacin, flukonazol, itrakonazol, ketokonazol, klaritromycin, posakonazol, prasugrel, sulfonamider, telitromycin, tiotepa, vorikonazol.
En ökning i koncentration av cytotoxiska metaboliter kan inträffa med inducerare av humana hepatiska och extrahepatiska mikrosomala enzymer (t.ex. CYP450). Exempel på sådana inducerare är rifampicin, fenobarbital, karbamazepin, fenytoin, johannesört och kortikosteroider. Risken för induktion av CYP450 måste utvärderas vid förbehandling eller samtidig behandling med kända inducerare.
Följande substanser kan också öka koncentrationen av toxiska metaboliter, eventuellt genom hämmad nedbrytning eller minskad njurutsöndring: allopurinol, cimetidin, hydroklortiazider.
HIV-proteashämmare: Samtidig användning av proteashämmare kan öka koncentrationen av cytotoxiska metaboliter. Användning av proteashämmarbaserade behandlingsregimer har associerats med en högre förekomst av infektioner och neutropeni hos patienter som får cyklofosfamid, doxorubicin och etoposid (CDE) än vid användning av en NNRTI-baserad regim.
Interaktioner som påverkar farmakokinetiken för andra läkemedel
Ciklosporin: Lägre serumkoncentrationer av ciklosporin har observerats hos patienter som fått en kombination av cyklofosfamid och ciklosporin, jämfört med de som enbart fått ciklosporin. Denna interaktion kan leda till en ökad förekomst av graft-versus-host reaktion.
Digoxin, β-acetyldigoxin: Det har förekommit rapporter om att cytotoxisk behandling, inklusive cyklofosfamid, försämrar intestinal absorption av digoxin och β-digoxintabletter.
Verapamil: Det har förekommit rapporter om att cytotoxisk behandling, inklusive cyklofosfamid, försämrar intestinal absorption av verapamil.
Farmakodynamiska interaktioner (se även sektion 4.8).
Både ökad och minskad effekt av warfarin har rapporterats hos patienter som får warfarin och cyklofosfamid.
Förlängning av neuromuskulär blockad har rapporterats hos patienter som fått samtidig användning av depolariserande muskelrelaxantia (t ex suxameton). Kombinationen bör undvikas.
Användning av levande vacciner till immunosupprimerade patienter bör undvikas då det kan leda till vaccin-inducerad infektion.
Följande läkemedel kan potentiera de toxiska effekterna av cyklofosfamid: Antracykliner, cytarabin, trastuzumab (kardiologisk toxicitet), ACE-hämmare, natalizumab, paklitaxel, zidovudin (hematologisk toxicitet), azatioprin (levertoxicitet), amfotericin B (njurtoxicitet), amiodarone, G-CSF, GM-CSF (lungtoxicitet), tamoxifen (tromboemboliska effekter).
Strålbehandling av hjärtregionen kan öka risken för hjärttoxicitet av cyklofosfamid.
4.6 Fertilitet, graviditet och amning
Fertilitet
Cyklofosfamid interfererar med oogenesen och spermatogenesen och kan orsaka sterilitet hos båda könen, vilken kan vara irreversibel hos en del patienter.
Cyklofosfamid är genotoxisk och mutagen, både i somatiska samt i manliga och kvinnliga könsceller. Därför ska kvinnor inte bli gravida och män inte bli fäder under behandling med cyklofosfamid. Kvinnor och män i fertil ålder skall använda en effektiv preventivmetod under, och minst 6-12 månader efter avslutad behandling.
Kvinnliga patienter
• Amenorré
• Oligomenorré
• Flickor som behandlats med cyklofosfamid och som behållit ovariefunktionen efter avslutad behandling löper en ökad risk för att utveckla tidig menopaus.
Manliga patienter
• Oligospermi
• Azoospermi (reversibel hos vissa patienter, men reversibiliteten kan inträffa flera år efter avslutad behandling.)
• En viss grad av testikelatrofi kan förekomma.
• Pojkar som behandlats med cyklofosfamid före puberteten utvecklar generellt normala sekundära sexualkaraktäristika, men kan få oligospermi eller azoospermi.
Graviditet: Cyklofosfamid kan orsaka abort, embryotoxicitet, fosterdöd, eller teratogenicitet om det ges till gravida kvinnor. Under graviditet, speciellt under den första trimestern, skall cytostatika ges endast på strikt indikatin och sedan moderns behov vägts mot riskerna för fostret.
Amning: Cyklofosfamid passerar över i modersmjölk i sådana mängder att risk för påverkan på barnet föreligger även med terapeutiska doser. Amning skalll avbrytas under behandling med Sendoxan (se 4.3 Kontraindikationer).
4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Patienter som behandlas med cyklofosfamid kan uppleva biverkningar (som t ex yrsel, dimsyn, nedsatt syn) vilka kan påverka förmågan att köra bil och använda maskiner. Beslutet att köra bil eller använda maskiner skall tas på individuell basis.
4.8 Biverkningar
Listan över biverkningar av cyklofosfamid i detta dokument är baserat på data som inhämtats efter marknadsföring (se nedan).
De biverkningar som rapporterats oftast efter marknadsföring inkluderar: neutropeni, alopeci, illamående, kräkningar och diarré.
ADR-frekvens baseras på följande skala: Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgänglig data).
Biverkningar |
|||||
Organklass (SOC) |
Föredragen MedDRA- term |
Frekvens |
|||
---|---|---|---|---|---|
INFEKTIONER OCH INFESTATIONER |
Sepsis* inklusive septisk chock* |
Ingen känd frekvens |
|||
Pneumoni* |
Ingen känd frekvens |
||||
Infektioner** |
Ingen känd frekvens |
||||
NEOPLASIER, BENIGNA, MALIGNA OCH OSPECIFICERADE (SAMT CYSTOR OCH POLYPER)) |
Sekundära maligniteter**** |
Sällsynta |
|||
|
Myelodysplastiskt syndrom |
Ingen känd frekvens |
|||
Leukemi |
Ingen känd frekvens |
||||
Blåscancer |
Ingen känd frekvens |
||||
Thyroideacancer |
Ingen känd frekvens |
||||
Sarkom |
Ingen känd frekvens |
||||
Lymfom (Non-Hodgkin’s lymfom) |
Ingen känd frekvens |
||||
Urinvägscancer |
Ingen känd frekvens |
||||
|
Njurcellscarcinom |
Ingen känd frekvens |
|||
Njurbäckencancer |
Ingen känd frekvens |
||||
Carcinogen effekt hos avkomma |
Ingen känd frekvens |
||||
Tumörlyssyndrom |
Ingen känd frekvens |
||||
BLODET OCH LYMFSYSTEMET |
Myelosuppression (manifesterad som benmärgssvikt) |
Ingen känd frekvens |
|||
|
Leukopeni (vilket kan leda till sekundärinfektion och feber) |
Vanliga |
|||
Trombocytopeni***** |
Vanliga |
||||
Anemi |
Vanliga |
||||
Neutropeni |
Vanliga |
||||
Agranulocytos |
Sällsynta |
||||
Pancytopeni |
Ingen känd frekvens |
||||
Lymfopeni |
Ingen känd frekvens |
||||
Disseminerad intravaskulär koagulation (DIC) |
Ingen känd frekvens |
||||
Hemolytiskt uremiskt syndrom (med trombotisk mikroangiopati) |
Ingen känd frekvens |
||||
IMMUNSYSTEMET |
Anafylaktisk chock |
Sällsynta |
|||
Anafylaktoid reaktion* |
Sällsynta |
||||
Immunsuppression |
Ingen känd frekvens |
||||
Överkänslighetsreaktion |
Ingen känd frekvens |
||||
ENDOKRINA SYSTEMET |
SIADH (Syndrome of inadequate ADH secretion) |
Sällsynta |
|||
Vattenförgiftning |
Ingen känd frekvens |
||||
METABOLISM OCH NUTRITION |
Hyponatremi |
Sällsynta |
|||
Vätskeretention |
Sällsynta |
||||
Anorexi |
Sällsynta |
||||
Blodglukosförändringar (ökning, minskning) |
Ingen känd frekvens |
||||
PSYKISKA STÖRNINGAR |
Förvirring |
Ingen känd frekvens |
|||
CENTRALA OCH PERIFERA NERVSYSTEMET |
Yrsel |
Sällsynta |
|||
Encefalopati |
Ingen känd frekvens |
||||
Kramper |
Ingen känd frekvens |
||||
Neurotoxicitet |
Ingen känd frekvens |
||||
Reversibelt posteriort leukoencefalopatisyndrom |
Ingen känd frekvens |
||||
Myelopati |
Ingen känd frekvens |
||||
Perifer neuropati |
Ingen känd frekvens |
||||
Polyneuropati |
Ingen känd frekvens |
||||
Neuralgi |
Ingen känd frekvens |
||||
Dysestesi, hypoestesi, parestesi |
Ingen känd frekvens |
||||
Tremor |
Ingen känd frekvens |
||||
Dysgeusi, hypogeusi |
Ingen känd frekvens |
||||
Parosmi |
Ingen känd frekvens |
||||
ÖGON |
Konjunktivit |
Vanliga |
|||
Dimsyn |
Sällsynta |
||||
Synnedsättning |
Ingen känd frekvens |
||||
Ökat tårflöde |
Ingen känd frekvens |
||||
ÖRON OCH BALANSORGAN |
Dövhet |
Ingen känd frekvens |
|||
Nedsatt hörsel |
Ingen känd frekvens |
||||
Tinnitus |
Ingen känd frekvens |
||||
HJÄRTAT |
Kardiotoxiska effekter |
Sällsynta |
|||
Hjärtstopp |
Ingen känd frekvens |
||||
Kardiogen chock |
Ingen känd frekvens |
||||
Arytmier |
Ingen känd frekvens |
||||
Ventrikulär arytmi |
Ingen känd frekvens |
||||
Ventrikulär fibrillation |
Ingen känd frekvens |
||||
Ventrikulär takykardi |
Ingen känd frekvens |
||||
Supraventrikulär arytmi |
Ingen känd frekvens |
||||
Förmaksflimmer |
Ingen känd frekvens |
||||
Takykardi |
Ingen känd frekvens |
||||
Bradykardi |
Ingen känd frekvens |
||||
Perikardiell effusion (inklusive hjärttamponad) |
Ingen känd frekvens |
||||
Myokardiell blödning |
Ingen känd frekvens |
||||
Myokardiell infarkt |
Ingen känd frekvens |
||||
Hjärtsvikt* |
Ingen känd frekvens |
||||
Vänsterkammarsvikt |
Ingen känd frekvens |
||||
Reducerad ejektionsfraktion |
Ingen känd frekvens |
||||
Kardiomyopati |
Ingen känd frekvens |
||||
Myokardit |
Ingen känd frekvens |
||||
Perikardit |
Ingen känd frekvens |
||||
Förlängd QT vid EKG |
Ingen känd frekvens |
||||
Palpitation |
Ingen känd frekvens |
||||
BLODKÄRL |
Pulmonär embolism |
Ingen känd frekvens |
|||
Ventrombos |
Ingen känd frekvens |
||||
Vaskulit |
Ingen känd frekvens |
||||
Perifer ischemi |
Ingen känd frekvens |
||||
Hypertension |
Ingen känd frekvens |
||||
Hypotension |
Ingen känd frekvens |
||||
Blodvallningar |
Ingen känd frekvens |
||||
ANDNINGSVÄGAR, BRÖSTKORG OCH MEDIASTINUM |
Interstitiell pulmonell fibros |
Sällsynta |
|||
Rinit |
Sällsynta |
||||
Pulmonär veno-ocklusiv sjukdom |
Ingen känd frekvens |
||||
Akut andnödssyndrom (ARDS) |
Ingen känd frekvens |
||||
Lungsvikt* |
Ingen känd frekvens |
||||
Obliterativ bronkiolit |
Ingen känd frekvens |
||||
Pneumonit |
Ingen känd frekvens |
||||
Allergisk alveolit |
Ingen känd frekvens |
||||
Organiserad pneumoni |
Ingen känd frekvens |
||||
Pulmonell hypertension |
Ingen känd frekvens |
||||
Pleural effusion |
Ingen känd frekvens |
||||
Pulmonärt ödem |
Ingen känd frekvens |
||||
Bronkospasm |
Ingen känd frekvens |
||||
Hypoxi |
Ingen känd frekvens |
||||
Dyspné |
Ingen känd frekvens |
||||
Hosta |
Ingen känd frekvens |
||||
Nästäppa |
Ingen känd frekvens |
||||
Nasalt obehag |
Ingen känd frekvens |
||||
Rinorré |
Ingen känd frekvens |
||||
Nysning |
Ingen känd frekvens |
||||
Orofaryngeal smärta |
Ingen känd frekvens |
||||
MAGTARMKANALEN |
Illamående |
Vanliga |
|||
Kräkning |
Vanliga |
||||
Diarré |
Vanliga |
||||
Förstoppning |
Vanliga |
||||
Buksmärta |
Vanliga |
||||
Hemorragisk kolit |
Sällsynta |
||||
Mukosit |
Sällsynta |
||||
Akut pankreatit |
Sällsynta |
||||
Sår i munslemhinna |
Sällsynta |
||||
Gastrointestinal blödning |
Ingen känd frekvens |
||||
Kolit |
Ingen känd frekvens |
||||
Enterit |
Ingen känd frekvens |
||||
Inflammation i blindtarmen |
Ingen känd frekvens |
||||
Inflammation i öronspottkörteln |
Ingen känd frekvens |
||||
Bukobehag |
Ingen känd frekvens |
||||
LEVER OCH GALLVÄGAR |
Leverpåverkan |
Vanliga |
|||
Veno-ocklusiv leversjukdom |
Ingen känd frekvens |
||||
Hepatit |
Ingen känd frekvens |
||||
Kolestatisk hepatit |
Ingen känd frekvens |
||||
Cytolytisk hepatit |
Ingen känd frekvens |
||||
Kolestas |
Ingen känd frekvens |
||||
Hepatototoxicitet med leversvikt |
Ingen känd frekvens |
||||
Hepatisk encefalopati |
Ingen känd frekvens |
||||
Ascites |
Ingen känd frekvens |
||||
Hepatomegali |
Ingen känd frekvens |
||||
Gulsot |
Ingen känd frekvens |
||||
Ökat bilirubin i blod |
Ingen känd frekvens |
||||
Ökning av leverenzymer (ASAT, ALAT, ALP, gamma-GT) |
Ingen känd frekvens |
||||
HUD OCH SUBKUTAN VÄVNAD |
Alopeci |
Vanliga | |||
Exantem |
Vanliga | ||||
Urtikaria |
Vanliga | ||||
Hud- och nagelförändringar (missfärgning av handflator, naglar, fotsulor) |
Sällsynta | ||||
Toxisk epidermal nekrolys |
Mycket sällsynta | ||||
Stevens-Johnsons syndrom |
Mycket sällsynta | ||||
Erythema multiforme |
Ingen känd frekvens | ||||
Palmar-plantar erythrodysestesi- syndrom |
Ingen känd frekvens | ||||
”Radiation recall”-dermatit |
Ingen känd frekvens | ||||
Dermatit |
Ingen känd frekvens | ||||
Pruritus (inklusive inflammatorisk klåda) |
Ingen känd frekvens | ||||
Erytem |
Ingen känd frekvens | ||||
Blåsor |
Ingen känd frekvens | ||||
Ansiktssvullnad |
Ingen känd frekvens | ||||
Hyperhidros |
Ingen känd frekvens | ||||
MUSKULOSKELETALA SYSTEMET OCH BINDVÄV |
Rabdomyolys |
Ingen känd frekvens |
|||
Sklerodermi |
Ingen känd frekvens |
||||
Kramp |
Ingen känd frekvens |
||||
Myalgi |
Ingen känd frekvens |
||||
Artralgi |
Ingen känd frekvens |
||||
NJURAR OCH URINVÄGAR |
Steril hemorragisk cystit förekommer hos ca 10 % av patienterna vid högdos- eller långtidsanvändning |
Vanliga |
|||
Tubulär nekros |
Sällsynta |
||||
Hemorragisk uretrit |
Sällsynta |
||||
Fibros i urinblåsan |
Sällsynta |
||||
Atypiska epitelceller från urinblåsan |
Sällsynta |
||||
Renala lesioner |
Sällsynta |
||||
Njursvikt/nedsatt njurfunktion |
Ingen känd frekvens |
||||
Rubbningar i njurtubuli |
Ingen känd frekvens |
||||
Toxisk nefropati |
Ingen känd frekvens |
||||
Pyelit |
Ingen känd frekvens |
||||
Nekros i blåsan |
Ingen känd frekvens |
||||
Ulcerös cystit |
Ingen känd frekvens |
||||
Blåskontraktur |
Ingen känd frekvens |
||||
Hematuri |
Ingen känd frekvens |
||||
Nefrogen diabetes insipidus |
Ingen känd frekvens |
||||
Ökat blodkreatinin |
Ingen känd frekvens |
||||
Stegring av urea i blodet |
Ingen känd frekvens |
||||
GRAVIDITET, PUERPERIUM OCH PERINATALPERIOD |
För tidig födsel |
Ingen känd frekvens |
|||
REPRODUKTIONSORGAN OCH BRÖSTKÖRTEL |
Amenorré***** |
Sällsynta |
|||
Azoospermi/aspermi***** |
Sällsynta |
||||
Oligomenorré***** |
Ingen känd frekvens |
||||
Infertilitet |
Ingen känd frekvens |
||||
Ovariesvikt/sjukdom |
Ingen känd frekvens |
||||
Ovulationsstörning |
Ingen känd frekvens |
||||
Testikulär atrofi |
Ingen känd frekvens |
||||
Oligospermi***** |
Ingen känd frekvens |
||||
Minskad östrogenhalt i blod |
Ingen känd frekvens |
||||
Ökad gonadotropinhalt i blod |
Ingen känd frekvens |
||||
MEDFÖDDA OCH/ELLER GENETISKA STÖRNINGAR |
Intrauterin död |
Ingen känd frekvens |
|||
Missbildning av foster |
Ingen känd frekvens |
||||
Tillväxthämning av foster |
Ingen känd frekvens |
||||
Fostertoxicitet (inklusive myelosuppression och gastroenterit) |
Ingen känd frekvens |
||||
ALLMÄNNA SYMTOM OCH/ELLER SYMTOM VID ADMINISTRERINGSSTÄLLET |
Feber |
Sällsynta |
|||
Huvudvärk |
Sällsynta |
||||
Lokala reaktioner vid injektions-/infusionsstället |
Sällsynta |
||||
Inflammation |
Sällsynta |
||||
Trombos |
Ingen känd frekvens |
||||
Nekros |
Ingen känd frekvens |
||||
Flebit |
Ingen känd frekvens |
||||
Multiorgansvikt |
Ingen känd frekvens |
||||
Generell fysisk försämring |
Ingen känd frekvens |
||||
Influensalik sjukdom |
Ingen känd frekvens |
||||
Ödem |
Ingen känd frekvens |
||||
Bröstsmärta |
Ingen känd frekvens |
||||
Asteni |
Ingen känd frekvens |
||||
Smärta |
Ingen känd frekvens |
||||
Frossbrytningar |
Ingen känd frekvens |
||||
Trötthet |
Ingen känd frekvens |
||||
Sjukdomskänsla |
Ingen känd frekvens |
||||
UNDERSÖKNINGAR |
Ökning av laktatdehydrogenas i blod |
Ingen känd frekvens |
|||
Ökning av C-reaktivt protein |
Ingen känd frekvens |
*inklusive dödsfall
**inklusive andra bakteriella, fungala, virala, protozoiska och parasitiska infektioner; reaktivering av latenta infektioner, inklusive viral hepatit, tuberkulos, JC virus med progressiv multifokal leukoencefalopati (inklusive dödsfall), Pneumocystis jiroveci, herpes zoster, Strongyloides
***inklusive akut myeloid leukemi, akut promyelocytisk leukemi
**** inklusive även progression av underliggande maligniteter (inklusive dödsfall)
***** persistent
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
4.9 Överdosering
Symtom
Allvarliga konsekvenser av överdosering kan vara myelosuppression, urotoxicitet, kardiotoxicitet (inklusive hjärtsvikt), veno-ocklusiv leversjukdom och stomatit.
Behandling
Patienter som får en överdos ska övervakas noggrant för utveckling av toxicitet, och särskilt hemototoxicitet.
Det finns ingen känd antidot för cyklofosfamid.
Cyklofosfamid och dess metaboliter är dialyserbara. Snabb hemodialys är därför indicerad vid behandling av avsiktlig eller oavsiktlig överdos eller intoxikation.
En överdosering ska hanteras med stödjande behandling, såsom lämplig standardbehandling för samtidig infektion, myelosuppression eller annan toxicitet om tillämpligt.
Profylaktisk behandling med mesna mot cystit kan hjälpa för att förebygga eller begränsa urotoxiska effekter av cyklofosfamidöverdos.
5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1 Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Cytostatiska/cytotoxiska medel
ATC-kod: L01AA01
Cyklofosfamid är ett cytostatikum som tillhör oxafosforingruppen och är kemiskt besläktad med kvävesenapsgas. Det är en inaktiv kiral prodrug som kräver bioaktivering av cytokrom P450 (CYP) för att utöva sina cytotoxiska egenskaper. Den primära metaboliten 4-hydroxicyklofosfamid bildas framför allt i levern, och står i jämvikt med aldofosfamid med öppen ringstruktur. Denna intermediär bryts spontant ner till akrolein och fosforamidsenapsgas. Den senare anses reagera med DNA. Denna alkylering resulterar i brott och sammankopplingar av DNA-strängar och i DNA-protein tvärbindningar. I cellcykeln blir passagen genom G2-fasen fördröjd. Den cytotoxiska effekten är inte specifik för cellcykelfasen, utan är specifik för cellcykeln.
Korsresistens, speciellt med strukturlika cytostatika, såsom ifosfamid och andra alkylerande substanser, kan inte uteslutas.
Sendoxan hämmar humoral- och cellförmedlad immunitet och används av denna anledning för att hindra avstötning vid organtransplantationer. Cyklofosfamid aktiveras genom levermetabolism, och bör därför ges oralt eller intravenöst.
5.2 Farmakokinetiska egenskaper
Cyklofosfamid är en prodrug som aktiveras in vivo av cytokrom P450 enzymer. Medelvärdet för cyklofosfamids halveringstid i plasma är 7 timmar hos vuxna och 4 timmar hos barn. Cyklofosfamid och dess metaboliter utsöndras huvudsakligen renalt. Högst 20% av dosen utsöndras oförändrad i urin.
5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter
Den akuta toxiciteten är i jämförelse med andra cytostatika låg. Vid kronisk administration till försöksdjur uppträder leverskador. Cyklofosfamid tillhör gruppen alkylerare kända för mutagena, teratogena och cancerogena effekter.
6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1 Förteckning över hjälpämnen
Sendoxan innehåller inga hjälpämnen.
6.2 Inkompatibiliteter
Inga kända inkompatibiliteter.
6.3 Hållbarhet
3 år.
Färdigberedd lösning är hållbar i 12 timmar vid förvaring i rumstemperatur (15 °C-25 °C) eller 24 timmar i kylskåp (2 °C-8 oC), men bör av mikrobiologiska skäl användas omedelbart efter färdigställandet.
6.4 Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras vid högst 25 °C.
Om Sendoxan pulver för injektionsvätska utsätts för temperaturer över 25°C under transport eller lagring kan det aktiva ämnet cyklofosfamid smälta. Injektionsflaskor med smält innehåll kan lätt särskiljas visuellt från de med ett intakt innehåll. Injektionsflaskor med smält cyklofosfamid innehåller även en klar eller gulfärgad trögflytande lösning (ses vanligtvis i pulvret eller som små droppar på injektionsflaskans insida). Injektionsflaskor som innehåller smält substans skall inte användas.
6.5 Förpackningstyp och innehåll
Injektionsflaska innehållande 200 mg, 500 mg, 1000 mg respektive 2000 mg.
Flaskorna är förpackade med eller utan skyddande plastöverdrag. Den skyddande sekundära förpackningen består av två delar: nedre delen är en genomskinlig cylindrisk polypropylen behållare och den övre delen är en blåfärgad skruvkork gjord av polyetylen. Det skyddande plastöverdraget kommer inte i kontakt med läkemedlet och ger extra transportskydd, vilket ökar säkerheten för medicinsk och farmaceutisk personal vid hantering av produkten.
6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Vid hantering av Sendoxan ska Arbetarskyddsstyrelsens gällande föreskrifter om ”Cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk effekt” följas.
Berednings- och spädningsföreskrifter
Pulvret upplöses i isoton natriumkloridlösning (4-5 ml per 100 mg cyklofosfamid, vilket ger en lösning med 20-25 mg cyklofosfamid per ml). Då vätskan sprutas in i injektionsflaskan uppkommer övertryck, vilket utjämnas med hjälp av en steril luftningskanyl. Tillsätt hela mängden natriumkloridlösning samtidigt och skaka, kraftigt och kontinuerligt tills allt pulver är upplöst, vilket brukar ta från några minuter upp till cirka 15 minuter. Det lösta pulvret kan för infusion blandas i natriumkloridlösning 9 mg/ml, glukos- eller fruktoslösningar samt i Ringer lösning.
Injektionsteknik
Injektionen bör ske snabbt: 20 ml lösning (400-500 mg) intravenöst inom 3-5 minuter.
Högre doser kan ges som korttidsinfusion under 15-30 minuter alternativt som infusion under 2-3 timmar.
Då cyklofosfamid är inaktivt före aktivering i levern är det normalt inte någon risk för vävnadsskada vid extravasation. Trots detta bör man vid extravasation omedelbart stoppa infusionen, aspirera via infusionskanylen, spola området med natriumkloridlösning samt immobilisera extremiteten.
7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Baxter Medical AB
Box 63
164 94 Kista
8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
5866
9 DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
Första godkännandet: 1959-04-28
Förnyat godkännande: 2007-07-01
10 DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2016-06-02