FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Trodelvy

Gilead

Pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning 200 mg
(Benvitt till gulaktigt pulver.)

Antineoplastiska medel, monoklonala antikroppar och antikroppsläkemedelskonjugat, övriga monoklonala antikroppar, ATC -kod: L01FX17.

Aktiv substans:
ATC-kod: L01FX17
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Läkemedel från Gilead omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Fass-text

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 07/2022

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats http://www.ema.europa.eu.

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Se avsnitt Biverkningar om hur man rapporterar biverkningar.

Indikationer

Trodelvy är indicerat som monoterapi vid behandling av vuxna patienter med icke-resektabel eller metastaserad, trippelnegativ bröstcancer (mTNBC) som tidigare har fått två eller flera systemiska behandlingar, varav minst en av dem mot avancerad sjukdom (se avsnitt Farmakodynamik).

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Dosering

Trodelvy får endast förskrivas och administreras till patienter av hälso- och sjukvårdspersonal med erfarenhet av cancerbehandling och administreras i en miljö där fullständig utrustning för återupplivning är tillgänglig.


Dosering

Den rekommenderade dosen av sacituzumabgovitekan är 10 mg/kg kroppsvikt administrerat genom intravenös infusion en gång i veckan, dag 1 och dag 8 i 21-dagars behandlingscykler. Behandlingen ska fortsätta tills sjukdomen progredierar eller tills oacceptabel toxicitet uppstår.


Förebyggande behandling

Det rekommenderas att förebyggande behandling mot infusionsrelaterade reaktioner och cytostatikainducerat illamående och kräkningar ges före varje dos av sacituzumabgovitekan (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Dosändringar vid infusionsrelaterade reaktioner

Infusionshastigheten för sacituzumabgovitekan ska sänkas eller infusionen avbrytas om patienten utvecklar en infusionsrelaterad reaktion. Sacituzumabgovitekan ska sättas ut permanent om livshotande infusionsrelaterade reaktioner uppkommer (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Dosändringar vid biverkningar

I tabell 1 ges en beskrivning av dosändringarna för hantering av biverkningar av sacituzumabgovitekan. Dosen av sacituzumabgovitekan ska inte höjas på nytt efter det att en dosminskning har gjorts på grund av biverkningar.


Tabell 1: Rekommenderade dosändringar vid biverkningar

Biverkning

Händelse

Dosändring

Svår neutropeni

Neutropeni grad 4 i ≥ 7 dagar

ELLER

Febril neutropeni grad 3 (absolut antal neutrofiler < 1 000/mm3 och feber ≥ 38,5 °C)

ELLER

Neutropeni grad 3–4 vid tidpunkten för planerad behandling som medför att dosadministreringen fördröjs 2 eller 3 veckor för återhämtning till ≤ grad 1.

Första

Administrera en granulocytkolonistimulerande faktor (GCSF)

Andra

Dosminskning med 25 %

Tredje

Dosminskning med 50 %

Fjärde

Avbryt behandlingen

Neutropeni grad 3–4 vid tidpunkten för planerad behandling som medför att dosadministreringen fördröjs mer än 3 veckor för återhämtning till ≤ grad 1.

Första

Avbryt behandlingen

Svår icke-neutropen toxicitet

Icke-hematologisk toxicitet grad 4, oavsett duration,

ELLER

Alla former av illamående, kräkningar eller diarré grad 3–4 på grund av behandlingen som inte fås under kontroll med antiemetika eller läkemedel mot diarré

ELLER

Annan icke-hematologisk toxicitet grad 3–4 som kvarstår i > 48 timmar trots optimal medicinsk behandling

ELLER

Icke-neutropen hematologisk eller icke-hematologisk toxicitet grad 3–4 vid tidpunkten för planerad behandling som fördröjer dosadministreringen med 2 eller 3 veckor för återhämtning till ≤ grad 1.

Första

Dosminskning med 25 %

Andra

Dosminskning med 50 %

Tredje

Avbryt behandlingen

I händelse av icke-neutropen hematologisk eller icke-hematologisk toxicitet av grad 3–4: Illamående grad 3 eller kräkningar grad 3–4 som inte går tillbaka till ≤ grad 1 inom 3 veckor.

Första

Avbryt behandlingen

Särskilda populationer

Äldre

Ingen dosjustering krävs hos patienter ≥ 65 år. Det finns begränsat med data om sacituzumabgovitekan till patienter ≥ 75 år).


Nedsatt leverfunktion

Det krävs ingen justering av startdosen vid administrering av sacituzumabgovitekan till patienter med lätt nedsatt leverfunktion (bilirubin ≤ 1,5 x övre normalvärdesgränsen [ULN] och aspartataminotransferas [ASAT]/alaninaminotransferas [ALAT] < 3 x ULN).

Säkerheten för sacituzumabgovitekan hos patienter med måttligt till allvarligt nedsatt leverfunktion har inte fastställts. Sacituzumabgovitekan har inte studerats hos patienter med ett serumbilirubin > 1,5 x ULN och inte heller hos patienter utan levermetastaser med ett ASAT eller ALAT > 3 x ULN eller hos patienter med levermetastaser som har ett ASAT eller ALAT > 5 x ULN. Hos dessa patienter ska användning av sacituzumabgovitekan undvikas.


Nedsatt njurfunktion

Det krävs ingen justering av startdosen vid administrering av sacituzumabgovitekan till patienter med lätt nedsatt njurfunktion.

Sacituzumabgovitekan har inte studerats hos patienter med måttligt nedsatt njurfunktion, allvarligt nedsatt njurfunktion eller med njursjukdom i slutstadiet (kreatininclearance [CrCl] ≤ 15 ml/min).


Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för sacituzumabgovitekan för barn i åldern 0–18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.


Administreringssätt

Sacituzumabgovitekan är endast avsett för intravenös användning. Läkemedlet måste administreras genom intravenös infusion, inte genom en intravenös snabbinjektion eller som bolusdos.


Första infusionen: infusionen ska administreras under en period på 3 timmar.

Efterföljande infusioner: infusionen ska administreras under en period på 1 till 2 timmar om tidigare infusioner har tolererats.


Patienter måste hållas under observation avseende tecken eller symtom på infusionsrelaterade reaktioner under varje infusion och i minst 30 minuter efter varje infusion (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Anvisningar om beredning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.

Varningar och försiktighet

Spårbarhet

För att underlätta spårbarheten av biologiska läkemedel ska läkemedlets namn och tillverkningssatsnummer dokumenteras.


Neutropeni

Sacituzumabgovitekan kan orsaka svår eller livshotande neutropeni (se avsnitt Biverkningar). Sacituzumabgovitekan ska inte administreras om det absoluta antalet neutrofiler understiger 1 500/mm3 på dag 1 under någon cykel eller om antalet neutrofiler understiger 1 000/mm3 på dag 8 under någon cykel. Det rekommenderas därför att patienternas blodvärden övervakas under behandlingen enligt klinisk indikation. Sacituzumabgovitekan ska inte administreras vid neutropen feber. Behandling med en granulocytkolonistimulerande faktor och dosändringar kan krävas vid svår neutropeni (se avsnitt Dosering och Biverkningar).


Diarré

Sacituzumabgovitekan kan orsaka svår diarré (se avsnitt Biverkningar). Sacituzumabgovitekan ska inte administreras vid diarré av grad 3–4 vid tidpunkten för planerad behandling och behandlingen ska bara fortsätta när biverkningen har gått tillbaka till ≤ grad 1 (se avsnitt Dosering och Biverkningar). Vid första tecken på diarré ska behandling med loperamid sättas in om ingen infektiös orsak kan identifieras. Ytterligare understödjande åtgärder, t.ex. vätske- och elektrolytersättning, kan också sättas in enligt klinisk indikation.


Patienter som uppvisar en överdriven kolinerg reaktion på behandlingen med sacituzumabgovitekan, t.ex. magkramper, diarré, salivering, kan få lämplig behandling, t.ex. atropin, inför efterföljande behandlingar med sacituzumabgovitekan.


Överkänslighet

Sacituzumabgovitekan kan orsaka svår eller livshotande överkänslighet (se avsnitt Biverkningar). I kliniska prövningar med sacituzumabgovitekan har anafylaktiska reaktioner observerats och det är kontraindicerat att använda sacituzumabgovitekan till patienter med känd överkänslighet mot sacituzumabgovitekan (se avsnitt Kontraindikationer).


För patienter som får sacituzumabgovitekan rekommenderas premedicinering inför infusionsbehandlingen, däribland med febernedsättande läkemedel, H1- och H2-blockerare eller kortikosteroider (t.ex. 50 mg hydrokortison eller motsvarande läkemedel för oral eller intravenös användning). Patienterna ska hållas under noggrann observation med avseende på infusionsrelaterade reaktioner under varje infusion med sacituzumabgovitekan och i minst 30 minuter efter varje avslutad infusion. Om en patient uppvisar en infusionsrelaterad reaktion ska infusionshastigheten sänkas eller infusionen av sacituzumabgovitekan avbrytas. Om livshotande infusionsrelaterade reaktioner uppstår ska sacituzumabgovitekan sättas ut permanent (se avsnitt Dosering).


Illamående och kräkningar

Sacituzumabgovitekan är ett emetiskt läkemedel (se avsnitt Biverkningar). För att förebygga cytostatikainducerat illamående och kräkningar rekommenderas förebyggande behandling med antiemetika med två eller tre läkemedel (t.ex. dexametason med antingen en 5-hydroxytryptamin-3-[5‑HT3]-receptorantagonist eller en neurokinin-1-[NK-1]-receptorantagonist och även andra indicerade läkemedel).


I händelse av illamående av grad 3 eller kräkningar av grad 3–4 vid tidpunkten för planerad behandling ska sacituzumabgovitekan inte administreras. Behandlingen ska endast återupptas när symtomen har gått tillbaka till ≤ grad 1 och då med extra understödjande åtgärder (se avsnitt Dosering). Ytterligare antiemetika och andra understödjande åtgärder kan också användas enligt klinisk indikation. Alla patienter ska få läkemedel att ta med sig hem med tydliga instruktioner om förebyggande och behandling mot illamående och kräkningar.


Användning hos patienter med reducerad UGT1A1-aktivitet

SN-38 (småmolekyldelen av sacituzumabgovitekan) metaboliseras via uridindifosfat-glukuronosyltransferas (UGT1A1). Genetiska varianter av UGT1A1-genen, såsom UGT1A1*28‑allelen, leder till minskad UGT1A1-enzymaktivitet. Individer som är homozygota med avseende på UGT1A1*28-allelen löper potentiellt högre risk för neutropeni, febril neutropeni och anemi och kan löpa högre risk för andra biverkningar efter insatt behandling med sacituzumabgovitekan (se avsnitt Biverkningar). Ungefär 20 % av den svarta populationen, 10 % av den vita populationen och 2 % av den östasiatiska populationen är homozygota med avseende på UGT1A1*28‑allelen. Förutom UGT1A1*28 kan det förekomma andra alleler med nedsatt funktion i vissa populationer. Patienter med känd reducerad UGT1A1-aktivitet ska övervakas noga med avseende på biverkningar. När denna är okänd krävs ingen testning av UGT1A1-status eftersom hanteringen av biverkningar inklusive de rekommenderade dosmodifieringarna är desamma för alla patienter.


Embryofetal toxicitet

Baserat på läkemedlets verkningsmekanism kan sacituzumabgovitekan orsaka teratogena effekter och/eller embryofetal dödlighet vid administrering till gravida kvinnor. Sacituzumabgovitekan innehåller en genotoxisk komponent, SN-38, och riktar in sig mot celler som delar sig snabbt. Gravida kvinnor och fertila kvinnor ska informeras om den potentiella risken för foster. Hos fertila kvinnor ska kvinnans graviditetsstatus verifieras innan sacituzumabgovitekan sätts in (se avsnitt Graviditet).


Natrium

Detta läkemedel kommer att beredas ytterligare för administrering med lösning som innehåller natrium (se avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering), och det ska beaktas i relation till patientens totala natriumintag per dag från alla källor.


Interaktioner

Inga interaktionsstudier har utförts. Hämmare och inducerare av UGT1A1 förväntas öka respektive minska exponeringen för SN-38.


UGT1A1-hämmare

Samtidig administrering av sacituzumabgovitekan och UGT1A1-hämmare kan öka förekomsten av biverkningar på grund av en potentiellt ökad systemisk exponering för SN‑38. Sacituzumabgovitekan ska användas med försiktighet till patienter som får UGT1A1-hämmare (t.ex. propofol, ketokonazol, EGFR-tyrosinkinashämmare).


UGT1A1-inducerare

Exponeringen för SN-38 kan minska väsentligt hos patienter som samtidigt får UGT1A1-enzyminducerare. Sacituzumabgovitekan ska användas med försiktighet till patienter som får UGT1A1-inducerare (t.ex. karbamazepin, fenytoin, rifampicin, ritonavir, tipranavir).

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  D.

Fertila kvinnor/preventivmedel hos män och kvinnor

Fertila kvinnor ska använda effektiva preventivmedel under behandlingen och i minst 6 månader efter den sista dosen.

Manliga patienter med fertil kvinnlig partner måste använda effektiva preventivmedel under behandlingen med sacituzumabgovitekan samt i 3 månader efter den sista dosen.


Graviditet

Det finns inga data om användning av sacituzumabgovitekan hos gravida kvinnor tillgängliga. Baserat på läkemedlets verkningsmekanism kan sacituzumabgovitekan emellertid orsaka teratogena effekter och/eller embryofetal dödlighet vid administrering till gravida kvinnor. Sacituzumabgovitekan innehåller en genotoxisk komponent, SN-38, och riktar in sig mot celler som delar sig snabbt.

Sacituzumabgovitekan ska endast användas under graviditet då tillståndet innebär att det är absolut nödvändigt att kvinnan behandlas med sacituzumabgovitekan.

Hos fertila kvinnor ska kvinnans graviditetsstatus verifieras innan sacituzumabgovitekan sätts in.

Kvinnor som blir gravida måste omedelbart kontakta sin läkare.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Det är okänt om sacituzumabgovitekan eller metaboliterna av läkemedlet utsöndras i bröstmjölk. En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet som ammas kan inte uteslutas. Amning ska avbrytas under behandling med sacituzumabgovitekan samt under en månad efter den sista dosen.

Fertilitet

Baserat på fynd hos djur kan sacituzumabgovitekan försämra fertiliteten hos fertila kvinnor (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Inga data är tillgängliga om effekten av sacituzumabgovitekan på fertilitet hos människa.

Trafik

Sacituzumabgovitekan har mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner, t.ex. yrsel, trötthet (se avsnitt Biverkningar).

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligaste rapporterade biverkningarna som har rapporterats hos patienter som fått behandling med sacituzumabgovitekan är: diarré (64,5 %), illamående (64,2 %), neutropeni (64,2 %), trötthet (52,5 %), alopeci (44,3 %), anemi (43,2 %), kräkningar (38,0 %), förstoppning (36,3 %), minskad aptit (28,1 %), hosta (22,7 %) och buksmärtor (20,8 %).


De vanligaste rapporterade allvarliga biverkningarna som har rapporterats hos patienter som fått behandling med sacituzumabgovitekan är febril neutropeni (4,5 %) och diarré (3,6 %).


De vanligaste biverkningarna av grad 3 eller högre var neutropeni (49,5 %), leukopeni (12,0 %), diarré (10,7 %), anemi (10,1 %), febril neutropeni (6,6 %), trötthet (5,2 %), hypofosfatemi (5,2 %), illamående (4,1 %) och kräkningar (3,0 %).


Tabell över biverkningar

Säkerhetsprofilen för sacituzumabgovitekan härrör från poolade data från två kliniska studier med 366 patienter som hade fått sacituzumabgovitekan 10 mg/kg kroppsvikt för behandling mot TNBC. Medianexponeringen för sacituzumabgovitekan i detta dataset var 4,9 månader.


Tabell 2 visar rapporterade biverkningar av sacituzumabgovitekan.


Biverkningsfrekvenserna är baserade på biverkningsfrekvenser av alla orsaker där en del av en biverkningshändelse kan ha andra orsaker än sacituzumabgovitekan, såsom sjukdomen, andra läkemedel eller orelaterade orsaker. Allvarlighetsgraden av biverkningarna har bedömts utifrån Common Terminology Criteria for Adverse Events (CTCAE) med följande definitioner: grad 1 = lindrig, grad 2 = måttlig, grad 3 = svår, grad 4 = livshotande och grad 5 = dödsfall.


Biverkningarna listas efter organsystem och frekvenskategori. Frekvenskategorierna definieras enligt följande: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvensgrupp anges biverkningarna efter fallande allvarlighetsgrad för alla allvarlighetsfrekvenser.


Tabell 2: Lista över biverkningar

Klassificering av organsystem enligt MedDRA

Frekvens för alla allvarlighetsgrader

Alla allvarlighetsgrader (%)

n = 366

Allvarlighetsgrad ≥ 3 (%)

n = 366

Infektioner och infestationer

   

Urinvägsinfektion

Mycket vanliga

15,3

1,1

Infektion i övre luftvägarna

Mycket vanliga

13,1

0,3

Nasofaryngit

Vanliga

5,2

0,0

Bihåleinflammation

Vanliga

4,4

0,0

Bronkit

Vanliga

3,8

0,3

Influensa

Vanliga

2,5

0,5

Oral herpes

Vanliga

2,5

0,0

Blodet och lymfsystemet

   

Neutropeni

Mycket vanliga

64,2

49,5

Anemi

Mycket vanliga

43,2

10,1

Leukopeni

Mycket vanliga

19,4

12,0

Lymfopeni

Mycket vanliga

10,9

2,5

Febril neutropeni

Vanliga

6,6

6,6

Immunsystemet

   

Överkänslighet1

Mycket vanliga

36,6

1,9

Metabolism och nutrition

   

Minskad aptit

Mycket vanliga

28,1

1,4

Hypokalemi

Mycket vanliga

16,7

2,5

Hypomagnesemi

Mycket vanliga

15,0

0,3

Hyperglykemi

Mycket vanliga

11,7

1,6

Hypofosfatemi

Vanliga

8,7

5,2

Hypokalcemi

Vanliga

7,1

0,8

Psykiska störningar

   

Sömnlöshet

Mycket vanliga

11,7

0,0

Ångest

Vanliga

6,3

0,3

Centrala och perifera nervsystemet

   

Huvudvärk

Mycket vanliga

19,4

0,8

Yrsel

Mycket vanliga

13,7

0,0

Dysgeusi

Vanliga

9,0

0,0

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

   

Hosta

Mycket vanliga

22,7

0,0

Rinorré

Vanliga

6,6

0,0

Nästäppa

Vanliga

6,0

0,0

Epistaxis

Vanliga

5,2

0,0

Dyspné vid ansträngning

Vanliga

4,1

0,0

Produktiv hosta

Vanliga

3,8

0,0

Baksnuva

Vanliga

2,7

0,0

Magtarmkanalen

   

Diarré

Mycket vanliga

64,5

10,7

Illamående

Mycket vanliga

64,2

4,1

Kräkningar

Mycket vanliga

38,0

3,0

Förstoppning

Mycket vanliga

36,3

0,5

Buksmärta

Mycket vanliga

20,8

2,2

Stomatit

Vanliga

9,6

0,8

Buksmärta i övre magtrakten

Vanliga

6,8

0,3

Gastroesofageal refluxsjukdom

Vanliga

5,7

0,0

Uppspänd buk

Vanliga

5,5

0,0

Hud och subkutan vävnad

   

Alopeci

Mycket vanliga

44,3

0,0

Utslag

Mycket vanliga

15,8

1,1

Klåda

Mycket vanliga

12,0

0,0

Torr hud

Vanliga

9,0

0,0

Makulopapulärt utslag

Vanliga

6,8

0,0

Muskuloskeletala systemet och bindväv

   

Ryggsmärta

Mycket vanliga

18,3

0,8

Artralgi

Mycket vanliga

13,7

0,3

Muskuloskeletala bröstsmärtor

Vanliga

6,3

0,0

Muskelryckningar

Vanliga

5,2

0,0

Njurar och urinvägar

   

Dysuri

Vanliga

4,4

0,3

Hematuri

Vanliga

2,7

0,3

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

   

Trötthet

Mycket vanliga

52,5

5,2

Smärta

Vanliga

7,1

0,8

Frossa

Vanliga

5,5

0,0

Undersökningar

   

Minskad kroppsvikt

Mycket vanliga

10,1

0,0

Ökad mängd alkaliskt fosfatas i blodet

Vanliga

8,5

1,4

Förlängd aktiverad partiell tromboplastintid

Vanliga

4,1

0,5

1: Överkänslighetshändelser som rapporterades fram till slutet av dagen efter det att behandlingen hade administrerats. Här inkluderas händelser som kodats till följande föredragna termer: dyspné, hypotoni, rodnad, erytem, obehagskänsla i bröstet, väsande andning, ödem, urtikaria, anafylaktisk reaktion, munsår, hudflagning, svullen tunga, trånghetskänsla i halsen.


Beskrivning av utvalda biverkningar


Neutropeni

Mediantiden till uppkomst av neutropeni efter det att den första behandlingscykeln hade inletts var 15 dagar. Mediandurationen för neutropeni var 8 dagar.

Neutropeni uppkom hos 64,2 % (235/366) av patienterna som fick behandling med sacituzumabgovitekan, däribland neutropeni av grad 3–4 hos 49,5 % av patienterna. Neutropeni var orsaken till dosminskning hos 6,3 % (23/366) av patienterna.

Febril neutropeni uppkom hos 6,6 % (24/366) av patienterna som fick behandling med sacituzumabgovitekan. Febril neutropeni var orsaken till dosminskning hos 1,9 % (7/366) av patienterna.


Användning hos patienter med reducerad UGT1A1-aktivitet

Förekomsten av neutropeni av grad 3–4 var 57 % (40/70) hos patienterna som var homozygota med avseende på UGT1A1*28-allelen, 47 % (115/246) hos patienterna som var heterozygota med avseende på UGT1A1*28-allelen och 45 % (117/261) hos patienterna som var homozygota med avseende på allelen av vildtyp. Förekomsten av febril neutropeni av grad 3–4 var 19 % (13/70) hos patienterna som var homozygota med avseende på UGT1A1*28-allelen, 4 % (10/246) hos patienterna som var heterozygota med avseende på UGT1A1*28-allelen och 4 % (10/261) hos patienterna som var homozygota med avseende på allelen av vildtyp. Förekomsten av anemi av grad 3–4 var 24 % (17/70) hos patienterna som var homozygota med avseende på UGT1A1*28-allelen, 8 % (20/246) hos patienterna som var heterozygota med avseende på UGT1A1*28-allelen och 10 % (26/261) hos patienterna som var homozygota med avseende på allelen av vildtyp.


Diarré

Mediantiden till uppkomst av diarré efter det att den första behandlingscykeln hade inletts var 13 dagar. Mediandurationen för diarré var 8 dagar.

Diarré uppkom hos 64,5 % (236/366) av patienterna som fick behandling med sacituzumabgovitekan. Händelser av grad 3 uppkom hos 10,7 % (39/366) av patienterna. En av 366 patienter (< 1 %) avbröt behandlingen på grund av diarré. Neutropen kolit uppkom hos < 1 % (1/366) av patienterna.


Överkänslighet

Överkänslighetsreaktioner som rapporterades fram till slutet av dagen efter dosadministreringen uppkom hos 36,6 % (134/366) av patienterna som fick behandling med sacituzumabgovitekan. Överkänslighet av grad 3 och högre uppkom hos 1,9 % (7/366) av patienterna som fick behandling med sacituzumabgovitekan. Förekomsten av överkänslighetsreaktioner som ledde till permanent utsättning av sacituzumabgovitekan var 0,3 % (1/366).


Immunogenitet

Tillgängliga data är begränsade. Därför kan ingen slutsats dras om hur behandlingsframkallade antikroppar mot läkemedel (ADA) påverkar effekten och säkerheten för sacituzumabgovitekan.



Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

I kliniska studier har doser på upp till 18 mg/kg (cirka 1,8 gånger så mycket som den högsta rekommenderade dosen på 10 mg/kg kroppsvikt) lett till ökad förekomst av svår neutropeni.

Vid överdosering ska patienterna övervakas noga med avseende på tecken och symtom på biverkningar, särskilt svår neutropeni, och lämplig behandling ska inledas.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism

Sacituzumabgovitekan binds till Trop-2-uttryckande cancerceller och internaliseras med efterföljande frisättning av SN-38 från en hydrolyserbar linker. SN -38 interagerar med topoisomeras I och förhindrar återligering vid brott av topoisomeras I-inducerade enkelsträngar. Den DNA-skada som orsakas leder till apoptos och celldöd.


Klinisk effekt och säkerhet

Effekten och säkerheten för sacituzumabgovitekan har utvärderats i ASCENT (IMMU-132-05), en internationell öppen, randomiserad fas 3-multicenterstudie som utfördes på 529 patienter med icke-resektabel, lokalt avancerad eller metastaserad, trippel-negativ bröstcancer (mTNBC) som hade fått recidiv efter minst två tidigare cytostatikabehandlingar (ingen övre gräns) mot bröstcancer. Tidigare adjuvant eller neoadjuvant behandling för mer begränsad sjukdom kvalificerades som en av de erforderliga föregående regimerna om utvecklingen av icke-resektabel, lokalt avancerad eller metastaserad sjukdom uppkom inom en 12-månadersperiod efter slutförd cytostatikabehandling. Alla patienter hade tidigare fått behandling med taxan, antingen i det neoadjuvanta, adjuvanta eller avancerade stadiet, såvida de inte hade någon kontraindikation eller hade uppvisat intolerans för taxaner. Hämmare av poly-ADP-ribospolymeras (PARP) tilläts som en av de två tidigare cytostatikabehandlingarna för patienter med en dokumenterad BRCA1/BRCA2-mutation i könscellerna.

Patienterna randomiserades (1:1) till att få sacituzumabgovitekan 10 mg/kg som intravenös infusion på dag 1 och dag 8 i en 21-dagars behandlingscykel eller en läkarvald behandling (TPC, Treatment of Physician’s Choice), vilken doserades baserat på kroppsytan och i enlighet med godkänd produktinformation. Den läkarvalda behandlingen bestämdes före randomiseringen av prövaren utifrån en av följande monoterapier: eribulin (n = 139), capecitabin (n = 33), gemcitabin (n = 38) eller vinorelbin (utom om patienten hade neuropati av ≥ grad 2, n = 52). Patienter med stabila hjärnmetastaser (förbehandlade, vars sjukdom ej progredierade, utan läkemedel mot krampanfall och som stått på en stabil kortikosteroiddos under minst 2 veckor) fick delta. Magnetisk resonanstomografi (MRT) för att bekräfta hjärnmetastaser fordrades endast för patienter med kända eller misstänkta hjärnmetastaser. Patienter med känd Gilberts sjukdom, endast metastaser i skelettet, känd historik av instabil angina, myokardinfarkt eller hjärtsvikt, aktiv kronisk inflammatorisk tarmsjukdom eller gastrointestinal perforation, hiv-infektion (humant immunbristvirus), aktiv hepatit B- eller C-infektion, som fått levande vaccin högst 30 dagar tidigare eller som hade fått irinotekan tidigare uteslöts.

Patienterna fick behandling tills sjukdomen progredierade eller toxiciteten blev oacceptabel. Det primära effektmåttet hos patienter utan hjärnmetastaser vid baslinjen var progressionsfri överlevnad (PFS) fastställt med hjälp av RECIST-kriterierna (Response Evaluation Criteria in Solid Tumors) v1.1 av en blindad, oberoende, centraliserad granskningsgrupp (blinded, independent, centralised review; BICR) med experter inom radiologi. I de sekundära effektmåtten ingick PFS fastställt av en blindad, oberoende, centraliserad granskningsgrupp för den totala populationen, inklusive alla patienter med och utan hjärnmetastaser, total överlevnad (OS), total responsfrekvens (ORR) och responsduration (DOR).

Den primära analysen omfattade 235 patienter utan hjärnmetastaser i gruppen med sacituzumabgovitekan och 233 patienter utan hjärnmetastaser i gruppen med läkarvald behandling. Analysen av den totala populationen omfattade 267 patienter i gruppen med sacituzumabgovitekan och 262 patienter i TPC-gruppen.

De demografiska uppgifterna och baslinjeegenskaperna bland den totala populationen (n = 529) var: medianålder 54 år (intervall: 27–82 år) och 81 % < 65 år; 99,6 % kvinnor; 79 % vita; 12 % svarta; medianantalet tidigare systemiska behandlingar var 4; 69 % hade tidigare fått 2–3 cytostatikabehandlingar; 31 % hade tidigare fått > 3 cytostatikabehandlingar; 42 % hade levermetastaser; 12 % hade nuvarande eller historik av hjärnmetastaser, 8 % hade en positiv BRCA1/BRCA2-mutationsstatus; BRCA-status var tillgängligt för 339 patienter. Alla patienter hade prestationsstatus 0 (43 %) eller 1 (57 %) enligt ECOG-skalan när de gick med i studien. Mediantiden från diagnostiserat steg 4 till studieinträdet var 16,2 månader (intervall: -0,4–202,9 månader). De vanligaste tidigare cytostatikabehandlingarna var cyklofosfamid (83 %), antracyklin (83 %) inklusive doxorubicin (53 %), paklitaxel (78 %), karboplatin (65 %), capecitabin (67 %), gemcitabin (36 %), docetaxel (35 %) och eribulin (33 %). Totalt sett hade 29 % av patienterna tidigare fått PD-1/PD-L1-behandling. Tretton procent av patienterna i gruppen med sacituzumabgovitekan i den totala populationen hade endast fått en tidigare systemisk behandling mot den metastaserade cancern.

Effektresultaten i populationen utan hjärnmetastaser visade på en statistiskt signifikant förbättring med sacituzumabgovitekan jämfört med läkarvald behandling vad gällde PFS och OS med riskkvoterna (HR) 0,41 (n = 468; 95 % KI: 0,32; 0,52; p-värde: < 0,0001) respektive 0,48 (n = 468; 95 % KI: 0,38; 0,59; p-värde: < 0,0001). Medianvärdet för PFS var 5,6 månader jämfört med 1,7 månader och medianvärdet för OS var 12,1 månader jämfört med 6,7 månader hos patienterna som fått behandling med sacituzumabgovitekan respektive läkarvald behandling.

Effektresultaten i den totala populationen överensstämde med de i populationen utan hjärnmetastaser i den förspecificerade slutliga analysen (brytdatum 11 mars 2020) och sammanfattas i tabell 3.


Tabell 3: Effektmått (total population) – förspecificerad slutlig analys

Förspecificerad slutlig analys

(brytdatum 11 mars 2020)

Sacituzumabgovitekan

n = 267

Läkarvald behandling

n = 262

Progressionsfri överlevnad1

Antal händelser (%)

190 (71,2)

171 (65,3)

Medianvärde för PFS i månader (95 % KI)

4,8

(4,1; 5,8)

1,7

(1,5; 2,5)

Riskkvot (95 % KI)

0,43 (0,35; 0,54)

p-värde2

< 0,0001

Total överlevnad

Antal dödsfall (%)

179 (67,0)

206 (78,6)

Medianvärde för OS i månader (95 % KI)

11,8

(10,5; 13,8)

6,9

(5,9; 7,7)

Riskkvot (95 % KI)

0,51 (0,41; 0,62)

p-värde2

< 0,0001

Total responsefrekvens (ORR)

Antal responders (%)

83 (31)

11 (4)

Riskkvot (95 % KI)

10,99 (5,66; 21,36)

p-värde3

< 0,0001

Fullständigt behandlingsrespons, n (%)

10 (4)

2 (1)

Partiellt behandlingssvar, n (%)

73 (27)

9 (3)

Responsduration (DOR)

Medianvärde för DOR i månader

(95 % KI)

6,3

(5,5; 9,0)

3,6

(2,8; Ej bedömningsbart)

1 PFS definieras som tiden från randomiseringsdatumet till datumet då sjukdomsprogressionen för första gången är radiologiskt påvisbar eller dödsfall av någon orsak, beroende på vad som inträffar först.

2 Stratifierat log-rank-test som justerats för stratifieringsfaktorerna ”antal tidigare cytostatikabehandlingar”,

”förekomst av kända hjärnmetastaser vid studieinträde” och ”område”.

3 Baserat på Cochran-Mantel-Haenszel-testet.

KI = konfidensintervall

I en uppdaterad effektanalys (slutlig databaslåsning 25 februari 2021) var resultaten förenliga med den förspecificerade slutliga analysen. Median-PFS enligt BICR var 4,8 månader jämfört med 1,7 månader för patienter som behandlades med sacituzumabgovitekan respektive läkarvald behandling (riskkvot 0,41; 95 % CI: 0,33, 0,52). Median-OS var 11,8 månader respektive 6,9 månader (riskkvot 0,51; 95 % CI: 0,42, 0,63). Kaplan‑Meier-kurvor för uppdaterad PFS enligt BICR och OS presenteras i figur 1 och 2.


Figur 1: Progressionsfri överlevnad (total population; slutlig databaslåsning 25 februari 2021) enligt den blindade, oberoende, centraliserade granskningsgruppen

Figur 1. Progressionsfri överlevnad

Figur 2: Total överlevnad (total population; slutlig databaslåsning 25 februari 2021)Figur 2. Total överlevnad

Subgruppsanalys

I subgruppsanalyser var förbättringarna av PFS och OS konsekventa hos patienterna som fick behandling med sacituzumabgovitekan jämfört med de som fick läkarvald behandling i alla patientgrupper oavsett ålder, etnicitet, BRCA-status, tidigare antal systemiska behandlingar totalt (2 och > 2, 2–3 och > 3) och metastaserande cancer (1 och > 1), tidigare behandling med antracyklin eller PD-L1 och levermetastaser.


Hjärnmetastaser

En explorativ analys av PFS och OS hos patienter med tidigare behandlade, stabila hjärnmetastaser visade en stratifierad riskkvot på 0,65 (n = 61; 95 % KI: 0,35; 1,22) respektive 0,87 (n = 61; 95 % KI: 0,47; 1,63). Medianvärdet för PFS var 2,8 månader jämfört med 1,6 månader och medianvärdet för OS var 6,8 månader jämfört med 7,5 månader hos patienterna som behandlats med sacituzumabgovitekan respektive de som fått läkarvald behandling.


Trop-2-uttryck

Ytterligare subgruppsanalyser utfördes för att utvärdera effekten beroende på grad av Trop-2 uttryck och resultaten var konsekventa över de olika poängmetoder som användes. Hos patienter med låga Trop-2-nivåer enligt kvartiler av membranets H-poäng var nyttan med sacituzumabgovitekan större än nyttan med läkarvald behandling, både vad gällde PFS (riskkvot 0,64; 95 % KI: 0,37; 1,11) och OS (riskkvot 0,71; 95 % KI: 0,42; 1,21).


Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för sacituzumabgovitekan för alla grupper av den pediatriska populationen för behandling mot bröstcancer (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).

Farmakokinetik

Serumfarmakokinetiken för sacituzumabgovitekan och SN-38 har utvärderats i studien IMMU-132-05 hos en population med patienter med mTNBC som fick sacituzumabgovitekan som enda medel i en dos på 10 mg/kg kroppsvikt. De farmakokinetiska parametrarna för sacituzumabgovitekan och fritt SN-38 presenteras i tabell 4.


Tabell 4: Sammanfattning av medelvärden av PK-parametrar (CV %) för sacituzumabgovitekan och fritt SN-38

 

Sacituzumabgovitekan

Fritt SN-38

Cmax [ng/ml]

240 000 (22,2 %)

90,6 (65,0 %)

AUC0-168 [ng*h/ml]

5 340 000 (23,7 %)

2 730 (41,1 %)

Cmax: maximal plasmakoncentration

AUC0-168: arean under plasmakoncentrationskurvan under 168 timmar


Distribution

Baserat på populationsfarmakokinetiska analyser var den centrala distributionsvolymen av sacituzumabgovitekan 2,96 l.


Eliminering

Den genomsnittliga halveringstiden för sacituzumabgovitekan och fritt SN-38 var 15,3 respektive 19,7 timmar. Baserat på populationsfarmakokinetiska analyser är clearance för sacituzumabgovitekan 0,14 l/timme.


Metabolism

Inga metabolismstudier har utförts med sacituzumabgovitekan.

SN-38 (småmolekyldelen av sacituzumabgovitekan) metaboliseras via UGT1A1.


Särskilda populationer

Vid farmakokinetiska analyser av patienter som hade behandlats med sacituzumabgovitekan (n = 527) identifierades ingen effekt av ålder, etnicitet eller lätt nedsatt njurfunktion på farmakokinetiken för sacituzumabgovitekan.

Nedsatt njurfunktion

Renal eliminering är känd för att bidra minimalt till utsöndringen av SN-38, småmolekyldelen av sacituzumabgovitekan. Det finns inga data om farmakokinetiken för sacituzumabgovitekan hos patienter med måttligt nedsatt njurfunktion, allvarligt nedsatt njurfunktion eller njursjukdom i slutstadiet (CrCl ≤ 15 ml/min).

Nedsatt leverfunktion

Exponeringen för sacituzumabgovitekan hos patienter med lätt nedsatt leverfunktion (bilirubin ≤ ULN och ASAT > ULN, eller bilirubin > 1,0 till < 1,5 x ULN och ASAT oberoende av nivå; n = 59) liknar den hos patienter med normal leverfunktion (bilirubin eller ASAT < ULN; n = 191).

Exponeringen för sacituzumabgovitekan hos patienter med måttligt till allvarligt nedsatt leverfunktion är okänd. Exponeringen för SN-38 kan hos dessa patienter vara förhöjd på grund av en minskad hepatisk UGT1A1-aktivitet.


Prekliniska uppgifter

I ett mikrokärntest av däggdjursceller in vitro på äggstocksceller från kinesisk hamster var SN-38 klastogent. I en in vitro-analys av bakteriell omvänd mutation (Ames) var SN-38 inte mutagent.

I en toxicitetsstudie med upprepade doser hos krabbmakaker resulterade intravenös administrering av sacituzumabgovitekan i endometrieatrofi, livmoderblödning, ökad follikulär atresi i äggstockarna och atrofi av vaginala epitelceller vid doser ≥ 60 mg/kg (1,9 gånger så mycket som den rekommenderade dosen för människor på 10 mg/kg baserat på allometrisk skalning av kroppsvikt).

Icke-kliniska data för det nya hjälpämnet MES visade inte några särskilda risker för människa baserat på gängse studier avseende allmäntoxicitet och gentoxicitet.


Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

En injektionsflaska med pulver innehåller 200 mg sacituzumabgovitekan.

Efter beredning innehåller en ml lösning 10 mg sacituzumabgovitekan.

Sacituzumabgovitekan är ett antikropp-läkemedelskonjugat som riktas mot Trop‑2. Sacituzumab är en humaniserad monoklonal antikropp (hRS7 IgG1κ) som känner igen Trop-2. Småmolekylära SN‑38, är en topoisomeras I-hämmare som är kovalent bunden till antikroppen med en hydrolyserbar linker. Ungefär 7–8 SN-38-molekyler är bundna till varje antikroppsmolekyl.


Förteckning över hjälpämnen

2-(N-morfolino)etansulfonsyra (MES)

Polysorbat 80 (E433)

Trehalosdihydrat


Blandbarhet

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.


Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

Oöppnad injektionsflaska

3 år


Efter beredning

Den beredda lösningen ska omedelbart användas för att bereda spädd infusionsvätska, lösning. Om inte infusionspåsen som innehåller spädd lösning ska användas omedelbart kan den förvaras i kylskåp (2 °C8 °C) i upp till 24 timmar i skydd mot ljus.


Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i kylskåp (2 °C8 °C).

Får ej frysas.

Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.


Särskilda anvisningar för destruktion

Trodelvy är ett cytotoxiskt läkemedel. Gällande särskilda förfaranden för hantering och kassering måste följas.


Beredning

  • Beräkna erforderlig dos (mg) av Trodelvy baserat på patientens kroppsvikt i början av varje behandlingscykel (eller oftare om patientens kroppsvikt förändrats med mer än 10 % sedan föregående administrering).

  • Låt erforderligt antal injektionsflaskor värmas upp till rumstemperatur (20 °C–25 °C).

  • Ta en steril spruta och spruta långsamt in 20 ml natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska, lösning i varje injektionsflaska. Detta resulterar i en koncentration på 10 mg/ml.

  • Snurra försiktigt injektionsflaskorna i upp till 15 minuter så att innehållet löses upp. Får ej skakas. Inspektera produkten visuellt med avseende på fasta partiklar och missfärgning före administrering. Lösningen ska vara fri från synliga partiklar, klar och gul. Använd inte den beredda lösningen om den är grumlig eller missfärgad.

  • Används omedelbart för att bereda en spädd infusionsvätska, lösning.


Spädning

  • Beräkna den erforderliga volymen beredd lösning som behövs för att få rätt dos i överensstämmelse med patientens kroppsvikt.

  • Bestäm den slutliga volymen av infusionslösning för administrering av rätt dos sacituzumabgovitekan i koncentrationsintervallet 1,1 mg/ml–3,4 mg/ml.

  • Dra upp beräknad mängd beredd lösning ur injektionsflaskan/-flaskorna med en spruta. Kassera den eventuellt oanvända delen som finns kvar i injektionsflaskan/-flaskorna.

  • För att minimera skumbildningen ska den erforderliga volymen beredd lösning långsamt injiceras i en infusionspåse av polyvinylklorid, polypropen eller eten-propensampolymer. Innehållet får ej skakas.

  • Justera volymen i infusionspåsen efter behov med natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska, lösning, för att få en koncentration på 1,1 mg/ml–3,4 mg/ml. Den totala volymen ska inte överstiga 500 ml. Endast natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska, lösning ska användas eftersom inte stabiliteten för den beredda produkten har fastställts med andra infusionsbaserade lösningar.

  • För patienter vars kroppsvikt överstiger 170 kg ska den totala dosen Trodelvy delas lika mellan två 500 ml infusionspåsar och infunderas efter varandra under 3 timmar för den första infusionen och under 1–2 timmar för efterföljande infusioner.

  • Infusionspåsen som innehåller spädd lösning kan förvaras i kylskåp (2 °C–8 °C) i upp till 24 timmar i skydd mot ljus, om den inte ska användas omedelbart. Får ej frysas. Efter förvaring i kylskåp ska den spädda lösningen administreras

    vid rumstemperatur upp till 25 °C inom 8 timmar, inklusive infusionstiden.


Administrering

  • Infusionspåsen ska täckas över medan patienten administreras läkemedlet tills hela dosen har givits. Det är inte nödvändigt att täcka över infusionsslangen eller att använda ljusskyddade slangar under infusionen.

  • Administrera Trodelvy som en intravenös infusion. Skydda infusionspåsen mot ljus.

  • Infusionspump kan användas.

  • Blanda inte Trodelvy med andra läkemedel och administrera inte Trodelvy som infusion med andra läkemedel.

  • Efter avslutad infusion ska den intravenösa slangen spolas igenom med 20 ml natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska, lösning.


Kassering

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Egenskaper hos läkemedelsformen

Pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning

Benvitt till gulaktigt pulver.

Förpackningsinformation

Pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning 200 mg Benvitt till gulaktigt pulver.
1 styck injektionsflaska (endast för sjukhusbruk) (fri prissättning), EF

Hitta direkt i texten
Av