Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Imfinzi

Utökad övervakningMiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
AstraZeneca

Koncentrat till infusionsvätska, lösning 50 mg/ml
(Klar till opaliserande, färglös till svagt gulaktig lösning, fri från synliga partiklar.)

Antineoplastiska medel, monoklonala antikroppar.

Aktiv substans:
ATC-kod: L01XC28
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Läkemedel från AstraZeneca omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2019-03-26.

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Se avsnitt Biverkningar om hur man rapporterar biverkningar.

Indikationer

IMFINZI som monoterapi är indicerat för behandling av lokalt avancerad, icke-resektabel icke-småcellig lungcancer (NSCLC) hos vuxna vilkas tumörer uttrycker PD‑L1 på ≥ 1 % av tumörceller och vilkas sjukdom inte har progredierat efter platinabaserad radiokemoterapi (CRT) (se avsnitt Farmakodynamik).

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Dosering

Behandling måste sättas in och övervakas av en läkare med erfarenhet av cancerbehandling.


PD-L1-analys för patienter med lokalt avancerad NSCLC

Patienter med lokalt avancerad NSCLC ska utvärderas för behandling baserat på tumöruttryck av PD-L1 som bekräftats med en validerad analysmetod (avsnitt Farmakodynamik).


Dosering

Rekommenderad dos av IMFINZI är 10 mg/kg administrerat som en intravenös infusion under 60 minuter varannan vecka, fram till sjukdomsprogression eller oacceptabel toxicitet, eller i högst 12 månader.


Det rekommenderas att man fortsätter med behandlingen hos kliniskt stabila patienter med begynnande tecken på sjukdomsprogression tills sjukdomsprogression är bekräftad. 


Doseskalering eller -reduktion rekommenderas inte. Dosuppehåll eller utsättning kan krävas baserat på individens säkerhet och tolerans.


Riktlinjer för hantering av immunmedierade biverkningar beskrivs i tabell 1 (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Tabell 1. Rekommenderade behandlingsmodifieringar för IMFINZI och behandlingsrekommendationer

Biverkningar

Svårighetsgrada

Behandlingsmodifiering för IMFINZI

Kortikosteroidbehandling såvida inget annat angetts


Immunmedierad pneumonit/interstitiell lungsjukdom

Grad 2

Doseringsuppehåll

Sätt in 1 till 2 mg/kg/dag av prednison eller motsvarande följt av en nedtrappning

Grad 3 eller 4

Sätt ut behandlingen permanent

Prednison 1 till 4 mg/kg/dag eller motsvarande, följt av en nedtrappning

Immunmedierad hepatit

Grad 2 med ALAT eller ASAT > 3‑5 x ULN och/eller totalt bilirubin > 1,5‑3 x ULN

Doseringsuppehåll

Sätt in 1 till 2 mg/kg/dag av prednison eller motsvarande följt av en nedtrappning

Grad 3 med ASAT eller ALAT > 5–≤ 8 x ULN eller totalt bilirubin > 3–≤ 5 x ULN

Grad 3 med ASAT eller ALAT > 8 x ULN eller totalt bilirubin > 5 x ULN

Sätt ut behandlingen permanent

Samtidig ALAT eller ASAT > 3 x ULN och totalt bilirubin > 2 x ULN utan annan orsak

Immunmedierad kolit eller diarré

Grad 2

Doseringsuppehåll

Sätt in 1 till 2 mg/kg/dag av prednison eller motsvarande följt av en nedtrappning

Grad 3 eller 4

Sätt ut behandlingen permanent

Immunmedierad

hypertyreoidism

Grad 2‑4

Doseringsuppehåll tills klinisk stabilitet uppnåtts

Symtombehandling, se avsnitt Biverkningar

Immunmedierad

hypotyreoidism

Grad 2‑4

Ingen förändring

Sätt in tyreoideahormonersättning så som är kliniskt indicerat

Immunmedierad

binjurebarksvikt eller hypofysit/hypopituitarism

Grad 2‑4

Doseringsuppehåll tills klinisk stabilitet uppnåtts

Sätt in 1 till 2 mg/kg/dag av prednison eller motsvarande följt av en nedtrappning och hormonersättning så som är kliniskt indicerat

Immunmedierad

diabetes mellitus typ 1

Grad 2‑4

Ingen förändring

Sätt in behandling med insulin så som är kliniskt indicerat

Immunmedierad nefrit

Grad 2 med serumkreatinin > 1,5‑3 x (ULN eller baslinje)

Doseringsuppehåll

Sätt in 1 till 2 mg/kg/dag av prednison eller motsvarande följt av en nedtrappning

Grad 3 med serumkreatinin > 3 x baslinje eller > 3‑6 x ULN; Grad 4 med serumkreatinin > 6 x ULN

Sätt ut permanent

Immunmedierat hudutslag eller dermatit

Grad 2 i > 1 vecka

Doseringsuppehåll

Sätt in 1 till 2 mg/kg/dag av prednison eller motsvarande följt av en nedtrappning

Grad 3

Grad 4

Sätt ut permanent

Immunmedierad myokardit

Grad 2

Doseringsuppehållb

Sätt in 2 till 4 mg/kg/dag av prednison eller motsvarande följt av en nedtrappning

Grad 3 eller 4, eller vilken grad som helst med positiv biopsi

Sätt ut permanent

Immunmedierad myosit/polymyosit

Grad 2 eller 3

Doseringsuppehåll

Sätt in 1 till 4 mg/kg/dag av prednison eller motsvarande följt av en nedtrappning

Grad 4

Sätt ut permanentc

Infusionsrelaterade reaktioner

Grad 1 eller 2

Avbryt eller sakta ned infusionshastigheten

Överväg eventuellt premedicinering för profylax av påföljande infusionsreaktioner

Grad 3 eller 4

Sätt ut permanent


Infektion

Grad 3 eller 4

Doseringsuppehåll tills klinisk stabilitet uppnåtts


Övriga immunmedierade biverkningar

Grad 3

Doseringsuppehåll

Överväg en initial dos på 1 mg/kg/dag till 4 mg/kg/dag av prednison eller motsvarande följt av en nedtrappning

Grad 4

Sätt ut permanent

a Common Terminology Criteria for Adverse Events, version 4.03. ALAT: alaninaminotransferas; ASAT: aspartataminotransferas; ULN: övre normalgräns.

b Om ingen förbättring inom 3 till 5 dagar trots kortikosteroider, ska ytterligare immunsuppressiv behandling inledas. Efter utläkning (grad 0) bör nedtrappning av kortikosteroider inledas och fortsättas under minst en månad, varefter IMFINZI kan återinsättas baserat på klinisk bedömning.

c Sätt ut IMFINZI permanent om biverkningar inte mildrats till ≤ grad 1 inom 30 dagar eller om det finns tecken på andningssvikt.


Biverkningar som misstänks vara immunmedierade bör utvärderas adekvat för att bekräfta etiologi eller utesluta alternativa etiologier. Överväg att öka dosen av kortikosteroider och/eller att använda ytterligare systemiska immunsuppressiva läkemedel vid försämring eller utebliven förbättring. Vid förbättring till ≤ grad 1 bör kortikosteroidnedtrappning inledas och fortsätta under minst 1 månad. Efter uppehållet kan IMFINZI sättas in igen inom 12 veckor, om biverkningarna mildrats till ≤ grad 1 och kortikosteroiddosen har reducerats till ≤ 10 mg prednison eller motsvarande per dag. IMFINZI bör utsättas permanent vid återkommande grad 3 eller 4 (svåra eller livshotande) immunmedierade biverkningar.


För icke immunmedierade biverkningar av grad 2 och 3 ska dosuppehåll av IMFINZI övervägas tills biverkningarna mildrats till ≤ grad 1 eller baslinje. IMFINZI bör utsättas om biverkningar av grad 4 uppträder (med undantag för grad 4 laboratorieavvikelser. Beslut om utsättning bör då baseras på kliniska tecken/symtom och klinisk bedömning).


Särskilda populationer

Pediatrisk population: Säkerhet och effekt för IMFINZI hos barn och ungdomar under 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.


Äldre: Ingen dosjustering krävs för äldre patienter (≥ 65 år) (se avsnitt Farmakodynamik). Det finns begränsade data från patienter som är 75 år eller äldre.


Nedsatt njurfunktion: Ingen dosjustering av IMFINZI rekommenderas för patienter med lindrigt till måttligt nedsatt njurfunktion. Data från patienter med gravt nedsatt njurfunktion är alltför begränsade för att man ska kunna dra några slutsatser om denna population (se avsnitt Farmakokinetik).


Nedsatt leverfunktion: Data från patienter med måttligt och gravt nedsatt leverfunktion är begränsade. Ingen dosjustering av IMFINZI rekommenderas för patienter med nedsatt leverfunktion, eftersom levern endast till mindre del är involverad i clearance av durvalumab och ingen skillnad i exponering förväntas (se avsnitt Farmakokinetik).


Administreringssätt

IMFINZI är avsett för intravenös användning. Det ska administreras som en intravenös infusion under 60 minuter (se avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering).


Anvisningar om spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.

Varningar och försiktighet

Spårbarhet

I syfte att förbättra spårbarheten för biologiska läkemedel ska namnet och satsnumret på det administrerade läkemedlet dokumenteras tydligt.


Immunmedierad pneumonit

Immunmedierad pneumonit eller interstitiell lungsjukdom, definierad som att användning av systemiska kortikosteroider är nödvändig, och utan tydlig alternativ etiologi, uppkom hos patienter som fick IMFINZI.


Strålningspneumonit ses frekvent hos patienter som får strålbehandling av lungorna och den kliniska bilden för pneumonit respektive strålningspneumonit är mycket likartad. I PACIFIC-studien med patienter som hade slutfört behandling med minst 2 cykler samtidig radiokemoterapi inom 1 till 42 dagar innan studien inleddes, uppkom pneumonit eller strålningspneumonit hos 161 (33,9 %) av patienterna i den IMFINZI‑behandlade gruppen och hos 58 (24,8 %) i placebogruppen inklusive grad 3 (3,4 % mot 3,0 %) och grad 5 (1,1 % mot 1,7 %) (se avsnitt Biverkningar).


Patienter bör övervakas avseende tecken och symtom på pneumonit eller strålpneumonit. Patienter med misstänkt pneumonit bör utvärderas med röntgenavbildning och behandlas såsom rekommenderas i avsnitt Dosering.


Immunmedierad hepatit

Immunmedierad hepatit, definierad som användning av systemiska kortikosteroider är nödvändig, och utan tydlig alternativ etiologi, uppkom hos patienter som fick IMFINZI (se avsnitt Biverkningar). Patienter bör övervakas avseende avvikande levertester före och regelbundet under behandling med IMFINZI, och som är indikerat baserat på klinisk utvärdering. Immunmedierad hepatit bör behandlas såsom rekommenderas i avsnitt Dosering.


Immunmedierad kolit

Immunmedierad kolit eller diarré, definierad som användning av systemiska kortikosteroider är nödvändig, och utan tydlig alternativ etiologi, uppkom hos patienter som fick IMFINZI (se avsnitt Biverkningar). Patienter bör övervakas avseende tecken och symtom på kolit eller diarré och behandlas såsom rekommenderas i avsnitt Dosering.


Immunmedierade endokrinopatier

Hypotyreoidism och hypertyreoidism: Immunmedierad hypotyreoidism och hypertyreoidism (inklusive tyreoidit) uppkom hos patienter som fick IMFINZI, och hypotyreoidism kan följa på hypertyreoidism (se avsnitt Biverkningar). Patienter bör övervakas avseende avvikande tyreoideafunktionstester före och regelbundet under behandling och såsom är indikerat baserat på klinisk utvärdering. Immunmedierad hypotyreoidism och hypertyreoidism (inklusive tyreoidit) bör behandlas såsom rekommenderas i avsnitt Dosering.


Binjurebarkinsufficiens: Immunmedierad binjurebarkinsufficiens uppkom hos patienter som fick IMFINZI (se avsnitt Biverkningar). Patienter bör övervakas avseende kliniska tecken och symtom på binjurebarkinsufficiens. Vid symtomatisk binjurebarkinsufficiens bör patienter behandlas såsom anges i avsnitt Dosering.


Diabetes mellitus typ 1

Immunmedierad diabetes mellitus typ 1 uppkom hos patienter som fick IMFINZI (se avsnitt Biverkningar). Patienter bör övervakas avseende kliniska tecken och symtom på diabetes mellitus typ 1. Vid symtomatisk diabetes mellitus typ 1 bör patienter behandlas såsom rekommenderas i avsnitt Dosering.


Hypofysit/hypopituitarism: Immunmedierad hypofysit eller hypopituitarism uppkom hos patienter som fick IMFINZI (se avsnitt Biverkningar). Patienter bör övervakas avseende kliniska tecken och symtom på hypofysit eller hypopituitarism. Vid symtomatisk hypofysit eller hypopituitarism bör patienter behandlas såsom rekommenderas i avsnitt Dosering.


Immunmedierad nefrit

Immunmedierad nefrit, definierad som användning av systemiska kortikosteroider är nödvändig, och utan tydlig alternativ etiologi, uppkom hos patienter som fick IMFINZI (se avsnitt Biverkningar). Patienter bör övervakas avseende avvikande njurfunktionstester före och regelbundet under behandling med IMFINZI och behandlas såsom rekommenderas i avsnitt Dosering.


Immunmedierat hudutslag

Immunmedierat hudutslag eller dermatit, definierat som användning av systemiska kortikosteroider är nödvändig, och utan tydlig alternativ etiologi, uppkom hos patienter som fick IMFINZI (se avsnitt Biverkningar). Fall av Stevens-Johnsons syndrom eller toxisk epidermal nekrolys har rapporterats hos patienter som behandlats med PD‑1‑hämmare. Patienter bör övervakas avseende tecken och symtom på hudutslag eller dermatit och behandlas såsom rekommenderas i avsnitt Dosering.


Övriga immunmedierade biverkningar

Med tanke på verkningsmekanismen hos IMFINZI kan andra potentiella immunmedierade biverkningar uppkomma. Följande immunrelaterade biverkningar rapporterades hos mindre än 1 % av patienter som behandlats med IMFINZI-monoterapi i kliniska studier (n = 1 889): myokardit, myosit, polymyosit. Patienterna bör övervakas avseende tecken och symtom och behandlas såsom rekommenderas i avsnitt Dosering. Fall av pankreatit har rapporterats bland patienter i det kliniska studieprogrammet. Patienter ska övervakas avseende tecken och symtom och behandlas enligt rekommendationerna som ges i avsnitt Dosering för övriga immunmedierade biverkningar.


Infusionsrelaterade reaktioner

Patienter bör övervakas avseende tecken och symtom på infusionsrelaterade reaktioner. Svåra infusionsrelaterade reaktioner har rapporterats för patienter som fått IMFINZI (se avsnitt Biverkningar). Infusionsrelaterade reaktioner ska behandlas enligt rekommendationerna i avsnitt Dosering.


Patienter som exkluderats från kliniska studier

Patienter med följande exkluderades från PACIFIC-studien: ett ECOG-funktionsstatus vid inklusion ≥ 2; aktiv eller tidigare dokumenterad autoimmun sjukdom inom 2 år från studiens början; immunbrist i anamnesen; svåra immunmedierade biverkningar i anamnesen; medicinska tillstånd som krävde systemisk immunsuppression, förutom fysiologisk dos av systemiska kortikosteroider (≤ 10 mg/dag av prednison eller motsvarande); aktiv tuberkulos eller hepatit B eller C eller hivinfektion eller patienter som fått levande försvagat vaccin inom 30 dagar före eller efter behandlingsstart med IMFINZI. I avsaknad av data bör durvalumab användas med försiktighet i dessa populationer efter noggrant övervägande av den potentiella nyttan/risken för den enskilda patienten.

Interaktioner

Användningen av systemiska kortikosteroider eller immunsuppressiva läkemedel före insättning av durvalumab, förutom fysiologisk dos av systemiska kortikosteroider (≤ 10 mg/dag prednison eller motsvarande), rekommenderas inte, på grund av deras potentiella interferens med den farmakodynamiska aktiviteten och effekten av durvalumab. Systemiska kortikosteroider eller andra immunsuppressiva läkemedel kan dock användas efter insättningen av durvalumab, för att behandla immunrelaterade biverkningar (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Inga formella farmakokinetiska (PK) läkemedelsinteraktionsstudier har utförts med durvalumab. Eftersom de primära elimineringsvägarna för durvalumab är proteinkatabolism via retikuloendoteliala systemet eller målmedierad disposition, förväntas inga metabola läkemedelsinteraktioner.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  D.

Fertila kvinnor ska använda effektiv preventivmetod under behandling med durvalumab och i minst 3 månader efter den sista dosen av durvalumab.


Det finns inga data från användning av durvalumab hos gravida kvinnor. Baserat på dess verkningsmekanism har durvalumab potential att påverka graviditetens fortskridande och i en allogen dräktighetsmodell hos mus visades att störning av PD‑L1-signalering ledde till en ökad fosterförlust. Djurstudier med durvalumab tyder inte på reproduktionstoxicitet (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Det är känt att humant IgG1 korsar placentabarriären och det har bekräftats i djurstudier att durvalumab passerar över placenta. Durvalumab kan orsaka fosterskador när det administreras till en gravid kvinna och rekommenderas inte under graviditet eller till fertila kvinnor som inte använder effektiv preventivmetod under behandling och i minst 3 månader efter den sista dosen.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Det är okänt om durvalumab utsöndras i bröstmjölk. Tillgängliga toxikologiska data för cynomolgusapor har visat låga nivåer av durvalumab i bröstmjölk dag 28 efter födsel (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Hos människa kan antikroppar överföras till bröstmjölk, men potentialen för absorption och skada på det nyfödda barnet är okänd. En möjlig risk för det ammade barnet kan dock inte uteslutas. Ett beslut måste fattas om huruvida amningen eller behandlingen med durvalumab ska avbrytas, baserat på en avvägning av fördelarna med amning för barnet och fördelarna med behandling för kvinnan.

Fertilitet

Det finns inga data om potentiella effekter av durvalumab på fertilitet hos människa eller djur.

Trafik

Durvalumab har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningar

Sammanställning av säkerhetsprofilen

Säkerheten med IMFINZI (10 mg/kg) har utvärderats i PACIFIC-studien (n = 475) hos patienter med lokalt avancerad, icke resektabel NSCLC, vilka hade fullföljt behandling med minst 2 cykler samtidig radiokemoterapi inom 1-42 dagar före studiestart. I denna patientpopulation var de oftast förekommande biverkningarna hosta (40,2 % jämfört med 30,3 % för placebo), infektioner i de övre luftvägarna (26,1 % jämfört med 11,5 % för placebo) och hudutslag (21,7 % jämfört med 12,0 % för placebo). De vanligaste grad 3-4-biverkningarna var pneumoni (6,5 % jämfört med 5,6 % för placebo). Den totala incidensen av grad 3- eller 4-biverkningar var 12,8 % i IMFINZI-armen jämfört med 9,8 % i placebo-armen.


Förteckning över biverkningar i tabellform

Tabell 2 visar incidensen av biverkningar hos patienter med lokalt avancerad, icke-resektabel NSCLC i PACIFIC-studien, baserat på frekvensen för den biverkningstypen, oavsett den av prövaren bedömda orsaken. Läkemedelsbiverkningar visas enligt organsystemklass i MedDRA. Inom varje organsystemklass redovisas biverkningarna med minskande frekvens. Frekvenskategorierna definieras som: mycket vanliga (≥ 1/10); vanliga (≥ 1/100, < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100); sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000); mycket sällsynta (< 1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvenskategori redovisas biverkningarna enligt minskande allvarlighetsgrad.


Tabell 2. Läkemedelsbiverkningar hos patienter med lokalt avancerad icke resektabel NSCLC, som behandlats med IMFINZI 10 mg/kg


Oavsett grad (%)

Grad 3‑4 (%)

Infektioner och infestationer

Övre luftvägsinfektionera

Mycket vanliga

26,1

0,4

Pneumonib,c

Mycket vanliga

17,1

6,5

Infektioner i dental och oral mjukvävnadd

Vanliga

3,6

0

Oral candidiasis

Vanliga

3,2

0

Influensa

Vanliga

2,5

0

Endokrina systemet

Hypotyreoidisme

Mycket vanliga

11,6

0,2

Hypertyroidismf

Vanliga

8,2

0

Binjurebarkinsufficiens

Mindre vanliga

0,2

0

Typ 1 diabetes mellitus

Mindre vanliga

0,2

0,2

Hypofysit/

Hypopituitarism

Sällsyntag 

<0,1

< 0,1

Diabetes insipidus

Sällsyntag

<0,1

< 0,1

Hjärtat

Myokardit

Sällsyntag

<0,1

< 0,1

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum 

Hosta/produktiv hostah

Mycket vanliga

40,2

0,6

Pneumonitb 

Mycket vanliga

12,6

1,7

Dysfoni

Vanliga

3,8

0

Interstitiell lungsjukdom

Mindre vanliga

0,6

0

Magtarmkanalen

Diarré

Mycket vanliga

18,3

0,6

Buksmärtai

Mycket vanliga

10,1

0,4

Kolitj

Vanliga

1,1

0,2

Lever och gallvägar

Förhöjt aspartat-aminotransferas eller förhöjt alanin-aminotransferask 

Vanliga

6,1

1,9

Hepatitc,l

Mindre vanliga

0,6

0

Hud och subkutan vävnad

Utslagm

Mycket vanliga

21,7

0,6

Pruritusn

Mycket vanliga

12,4

0

Dermatit

Vanliga

1,5

0

Nattliga svettningar

Vanliga

2,3

0

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Myalgi

Vanliga

8,0

0,2

Myosit

Mindre vanliga

0,4

0

Polymyositc

Sällsyntag

< 0,1

< 0,1

Njurar och urinvägar

Förhöjt kreatinin i blodet

Vanliga

4,6

0,2

Dysuri

Vanliga

2,3

0

Nefrito

Mindre vanliga

0,4

0

Allmänna symtom och/eller symtom vid adminstreringsstället

Pyrexi

Mycket vanliga

14,7

0,2

Perifert ödem

Vanliga

7,8

0

Skador, förgiftningar och behandlingskomplikationer

Infusionsrelaterade reaktionerp

Vanliga

1,9

0

a inkluderar laryngit, nasofaryngit, peritonsillär abscess, faryngit, rinit, sinusit, tonsillit, trakeobronkit och övre luftvägsinfektion.

b inkluderar lunginfektion, pneumocystis jirovecii-pneumoni, pneumoni, adenoviral pneumoni, bakteriell pneumoni, cytomegalovirus-pneumoni, pneumonia haemophilus, klebsiella pneumoniae, nekrotiserande pneumoni, pneumokockpneumoni och streptokockpneumoni.

c fatal pneumonit och fatal pneumoni rapporterades i liknande antal mellan den IMFINZI-behandlade gruppen och placebogruppen i PACIFIC-studien; fatal hepatit och fatal polymyosit rapporterades i andra kliniska prövningar.

d inkluderar gingivit, oral infektion, periodontit, inflammation i pulpan, tandabscess och tandinfektion.

e inkluderar autoimmun hypotyreoidism och hypotyreoidism.

f inkluderar hypertyreoidism, autoimmun tyreoidit, tyreoidit, subakut tyreoidit och Basedows sjukdom

g. frekvensen är baserad på händelser som inte observerats i PACIFIC-studien, men observerats i andra kliniska prövningar (n = 1 889)

h inkluderar hosta och produktiv hosta.

i inkluderar buksmärta, smärta i nedre delen av buken, smärta i övre delen av buken och flanksmärta.

j inkluderar kolit, enterit, enterokolit och proktit.

k inkluderar förhöjt alaninaminotransferas, förhöjt aspartataminotransferas, förhöjda leverenzymer och förhöjda transaminaser.

l inkluderar hepatit, autoimmun hepatit, toxisk hepatit, hepatocellulär skada, akut hepatit och levertoxicitet.

m inkluderar erytematöst hudutslag, generaliserat hudutslag, makulärt hudutslag, makulopapulärt hudutslag, papulärt hudutslag, pruritiskt hudutslag, pustulärt hudutslag, erytem, eksem och hudutslag.

n inkluderar generaliserad klåda och klåda.

o inkluderar autoimmun nefrit, tubulointerstitiell nefrit, nefrit, glomerulonefrit och membranös glomerulonefrit.

p inkluderar infusionsrelaterad reaktion och urtikaria med debut doseringsdagen eller 1 dag efter dosering.


Beskrivning av utvalda biverkningar

IMFINZI associeras främst med immunmedierade biverkningar. De flesta av dessa, inklusive svåra reaktioner, gick över efter insättning av lämplig medicinsk behandling eller utsättning av IMFINZI. Data för nedanstående immunmedierade biverkningar kommer från den kombinerade säkerhetsdatabasen som inkluderar 1 889 patienter från PACIFIC-studien och ytterligare två studier (en öppen klinisk multikohort-studie på patienter med avancerade solida tumörer, och en öppen studie på patienter med lokalt avancerade eller metastaserande NSCLC). I samtliga studier administrerades IMFINZI vid en dos på 10 mg/kg varannan vecka. Behandlingsriktlinjerna för dessa biverkningar beskrivs i avsnitt Varningar och försiktighet.


Immunmedierad pneumonit: I den kombinerade säkerhetsdatabasen med IMFINZI-monoterapi (n = 1 889 multipla tumörtyper) uppkom immunmedierad pneumonit hos 79 (4,2 %) patienter, inklusive grad 3 hos 12 (0,6 %) patienter, grad 4 hos 1 (< 0,1 %) patient och grad 5 hos 5 (0,3 %) patienter. Mediantiden till debut var 53 dagar (intervall: 1‑341 dagar). Fyrtiofem av de 79 patienterna behandlades med höga doser kortikosteroider (minst 40 mg prednison eller motsvarande per dag), och 2 patienter fick dessutom infliximab. IMFINZI sattes ut hos 26 patienter. Utläkning skedde för 42 patienter.


Immunmedierad pneumonit uppkom mer frekvent hos patienter i PACIFIC-studien som hade slutfört behandling med samtidig radiokemoterapi inom 1 till 42 dagar före studiestart (10,7 %), än hos övriga patienter i den kombinerade säkerhetsdatabasen (2,0 %).


I PACIFIC-studien, (n = 475 i IMFINZI-armen, och n = 234 i placeboarmen) uppkom immunmedierad pneumonit hos 51 (10,7 %) patienter i gruppen som behandlades med IMFINZI och 16 (6,8 %) patienter i placebogruppen, inklusive grad 3 hos 8 (1,7 %) patienter som fick IMFINZI mot 6 (2,6 %) patienter som fick placebo och grad 5 (dödlig) hos 4 (0,8 %) patienter som fick IMFINZI mot 3 (1,3 %) patienter som fick placebo. Mediantiden till debut i gruppen som fick IMFINZI var 53 dagar (intervall: 1‑341 dagar) mot 55,5 dagar (intervall: 0‑231 dagar) i placebogruppen. I gruppen som fick IMFINZI behandlades 44 av de 51 patienterna med systemiska kortikosteroider, inklusive 28 patienter som behandlades med höga doser kortikosteroider (minst 40 mg prednison eller motsvarande per dag), och 2 patienter fick dessutom infliximab. I placebogruppen behandlades 11 av de 16 patienterna med systemiska kortikosteroider, inklusive 9 patienter som behandlades med höga doser kortikosteroider (minst 40 mg prednison eller motsvarande per dag). Utläkning skedde för 27 patienter i gruppen som fick IMFINZI mot 6 i placebogruppen.


Immunmedierad hepatit: I den kombinerade säkerhetsdatabasen med IMFINZI-monoterapi uppkom immunmedierad hepatit hos 19 (1,0 %) patienter, inklusive grad 3 hos 11 (0,6 %) patienter och grad 5 (dödlig) hos 1 (< 0,1 %) patient. Mediantiden till debut var 70 dagar (intervall: 15‑312 dagar). Tretton av de 19 patienterna behandlades med höga doser kortikosteroider (minst 40 mg prednison eller motsvarande per dag). En patient fick dessutom mykofenolat. IMFINZI sattes ut hos 4 patienter. Utläkning skedde för 13 patienter.


Immunmedierad kolit: I den kombinerade säkerhetsdatabasen med IMFINZI-monoterapi uppkom immunmedierad kolit eller diarré hos 31 (1,6 %) patienter, inklusive grad 3 hos 6 (0,3 %) patienter och grad 4 hos 1 (< 0,1 %) patient. Mediantiden till debut var 74 dagar (intervall: 1‑365 dagar). Sexton av de 31 patienterna behandlades med höga doser kortikosteroider (minst 40 mg prednison eller motsvarande per dag). En patient fick dessutom infliximab. IMFINZI sattes ut hos 8 patienter. Utläkning skedde för 23 patienter.


Immunmedierade endokrinopatier

Hypotyreoidism: I den kombinerade säkerhetsdatabasen med IMFINZI-monoterapi uppkom immunmedierad hypotyreoidism hos 137 (7,3 %) patienter, inklusive grad 3 hos 1 (< 0,1 %) patient. Mediantiden till debut var 85 dagar (intervall: 9‑378 dagar). Av de 137 patienterna behandlades 134 med hormonersättning och två patienter behandlades med höga doser kortikosteroider (minst 40 mg prednison eller motsvarande per dag) för hypotyreoidism följt av hormonersättning. IMFINZI sattes inte ut hos någon patient på grund av hypotyreoidism.


Hypertyreoidism: I den kombinerade säkerhetsdatabasen med IMFINZI-monoterapi uppkom immunmedierad hypertyreoidism hos 34 (1,8 %) patienter, och det fanns inga fall av grad 3 eller 4. Mediantiden till debut var 41 dagar (intervall: 14‑195 dagar). Tjugosex av de 34 patienterna fick medicinsk behandling (tiamazol, karbimazol, propyltiouracil eller betablockerare), 12 patienter fick tyroxin när hypertyreoidism övergick till hypotyreoidism, 12 patienter fick systemiska kortikosteroider och 3 av de 12 patienterna behandlades med höga doser kortikosteroider (minst 40 mg prednison eller motsvarande per dag). IMFINZI sattes inte ut hos någon patient på grund av hypertyreoidism. Åtta patienter fick hypotyreoidism efter hypertyreoidism.


Binjurebarkinsufficiens: I den kombinerade säkerhetsdatabasen med IMFINZI-monoterapi uppkom immunmedierad binjurebarkinsufficiens hos 7 (0,4 %) patienter, inklusive grad 3 hos 1 (< 0,1 %) patient. Mediantiden till debut var 141 dagar (intervall: 70‑265 dagar). Alla 7 patienter fick systemiska kortikosteroider; 2 av de 7 patienterna behandlades med höga doser kortikosteroider (minst 40 mg prednison eller motsvarande per dag). IMFINZI sattes inte ut hos någon patient på grund av binjurebarkinsufficiens. Utläkning skedde för 1 patient.


Diabetes mellitus typ 1: I den kombinerade säkerhetsdatabasen med IMFINZI-monoterapi uppkom immunmedierad diabetes mellitus typ 1 hos 1 (< 0,1 %) patient (grad 3). IMFINZI sattes ut på grund av diabetes mellitus typ 1. Tiden till debut var 42 dagar. Denna patient fick insulin.


Hypofysit/Hypopituitarism: I den kombinerade säkerhetsdatabasen med IMFINZI-monoterapi uppkom immunmedierad hypopituitarism hos 1 (< 0,1 %) patient (grad 3). Denna patient behandlades med höga doser kortikosteroider (minst 40 mg prednison eller motsvarande per dag) och IMFINZI sattes inte ut.


Immunmedierad nefrit

I den kombinerade säkerhetsdatabasen med IMFINZI-monoterapi uppkom immunmedierad nefrit hos 3 (0,2 %) patienter, inklusive grad 3 hos 1 (< 0,1 %) patient. Mediantiden till debut var 95 dagar (intervall: 28‑239 dagar). Två (0,1 %) patienter behandlades med höga doser kortikosteroider (minst 40 mg prednison eller motsvarande per dag). IMFINZI sattes ut hos samtliga 3 patienter. Utläkning skedde för 2 patienter.


Immunmedierat hudutslag

I den kombinerade säkerhetsdatabasen med IMFINZI-monoterapi uppkom immunmedierat hudutslag eller dermatit hos 30 (1,6 %) patienter, inklusive grad 3 hos 7 (0,4 %) patienter. Mediantiden till debut var 74 dagar (intervall: 1‑365 dagar). Elva av de 30 patienterna behandlades med höga doser kortikosteroider (minst 40 mg prednison eller motsvarande per dag). IMFINZI sattes ut hos 2 patienter. Utläkning skedde för 18 patienter.


Infusionsrelaterade reaktioner

I den kombinerade säkerhetsdatabasen med IMFINZI-monoterapi uppkom infusionsrelaterade reaktioner hos 35 (1,9 %) patienter, inklusive grad 3 hos 5 (0,3 %) patienter.


Laboratorieavvikelser

Hos patienter som behandlades med durvalumab i PACIFIC-studien fick följande andel patienter en förvärrad laboratorieavvikelse jämfört med baslinjen: 38,5 % (alla grader), 2,3 % (grad 3-4) för förhöjt alaninaminotransferas, 36,0 % (alla grader), 2,8 % (grad 3-4) för förhöjt aspartataminotransferas, 16,3 % (alla grader) för förhöjt kreatinin, 26,5 % (alla grader) för förhöjt TSH > ULN och över baslinjen, 31,9 % (alla grader) för sänkt TSH < LLN och under baslinjen.


Immungenicitet

Av de 1 570 patienter som behandlades med IMFINZI 10 mg/kg varannan vecka och var utvärderingsbara avseende förekomst av anti-läkemedelsantikroppar (ADA), testades 2,9 % (45/1 570) av patienterna positivt för behandlingsutlösta ADA. Neutraliserande antikroppar (nAb) mot durvalumab detekterades hos 0,5 % (8/1 570) av patienterna. Förekomsten av ADA hade ingen kliniskt relevant effekt på säkerhet. Antalet patienter är otillräckligt för att bestämma ADA:s påverkan på effekt. Baserat på populationsfarmakokinetisk analys förväntas något lägre exponering hos ADA-positiva patienter, men minskningen är mindre än 30 % jämfört med en typisk patient och anses inte kliniskt relevant.


Äldre

Inga övergripande skillnader vad gäller säkerhet har rapporterats mellan äldre (≥ 65 år) och yngre patienter. Data från NSCLC-patienter som är 75 år eller äldre är begränsade.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Det finns ingen information om överdosering av durvalumab. I fall av överdosering bör patienter övervakas noga avseende tecken eller symtom på biverkningar, och lämplig symtomatisk behandling bör sättas in omedelbart.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism

Uttryck av liganden (proteinet) för programmerad celldöd (PD‑L1) är ett adaptivt immunsvar som hjälper tumörer att undvika upptäckt och eliminering av immunsystemet. PD‑L1 kan induceras av inflammatoriska signaler (t.ex. IFN‑gamma) och kan uttryckas på både tumörceller och tumörassocierade immunceller i tumörens mikromiljö. PD‑L1 blockerar T‑cellers funktion och aktivering via interaktion med PD‑1 och CD80 (B7.1). Genom att binda till dess receptorer reducerar PD‑L1 cytotoxisk T‑cellsaktivitet, proliferation och cytokinproduktion.


Durvalumab är en helt human, immunglobulin G1‑kappa (IgG1κ) monoklonal antikropp som selektivt blockerar interaktionen mellan PD‑L1 och PD‑1 respektive CD80 (B7.1). Durvalumab inducerar inte antikroppsberoende cellmedierad cytotoxicitet (ADCC). Selektiv blockad av interaktioner mellan PD‑L1/PD‑1 och PD‑L1/CD80 förstärker antitumörimmunsvar och ökar T-cellsaktiveringen.


Klinisk effekt och säkerhet

Effekten av IMFINZI utvärderades i PACIFIC-studien, en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad multicenterstudie på 713 patienter med lokalt avancerad, icke-resektabel NSCLC. Patienterna hade slutfört minst 2 cykler av definitiv platinabaserad cytostatikabehandling med strålbehandling inom 1 till 42 dagar före studiestarten och hade en ECOG-funktionsstatus på 0 eller 1. Nittiotvå procent av patienterna hade fått en total stråldos på 54 till 66 Gy. Studien exkluderade patienter som hade progredierat efter radiokemoterapi, patienter med tidigare exponering för en anti-PD‑1- eller anti-PD‑L1-antikropp, patienter med aktiv eller tidigare dokumenterad autoimmun sjukdom inom 2 år före studiestarten; immunbrist i anamnesen; svåra immunmedierade biverkningar i anamnesen; medicinska tillstånd som krävde systemisk immunsuppression, utom fysiologisk dos av systemiska kortikosteroider; aktiv tuberkulos eller hepatit B eller C eller hivinfektion eller patienter som fått levande försvagat vaccin inom 30 dagar före eller efter behandlingsstart med IMFINZI. Patienterna randomiserades i förhållandet 2:1 till 10 mg/kg IMFINZI (n = 476) eller 10 mg/kg placebo (n = 237) via intravenös infusion varannan vecka i upp till 12 månader eller fram till oacceptabel toxicitet eller bekräftad sjukdomsprogression. Randomisering stratifierades enligt kön, ålder (< 65 år mot ≥ 65 år) och rökningsstatus (rökare mot icke‑rökare). Patienter med sjukdomskontroll vid 12 månader fick alternativet att behandlas igen vid sjukdomsprogression. Tumörbedömningar utfördes var 8:e vecka under de första 12 månaderna och därefter var 12:e vecka.


Patienter skrevs in oberoende av deras tumör-PD-L1-uttrycksnivå. Där sådana fanns analyserades arkivprover av tumörvävnad, som tagits före radiokemoterapi, retrospektivt för PD-L1-uttryck på tumörceller (TC) med hjälp av VENTANA PD-L1 (SP263) IHC-analysmetoden. Av de 713 patienter som randomiserats gav 63 % av patienterna ett vävnadsprov av tillräcklig kvalitet och kvantitet för bestämning av PD‑L1-uttryck och 37 % var okända.


Demografin och sjukdomskarakteristik vid baslinjen var jämnt fördelade mellan studiearmarna. Baslinjedemografin för den totala studiepopulationen var följande: män (70 %), ålder ≥ 65 år (45 %), ålder ≥ 75 år (8 %), vita (69 %), asiater (27 %), övriga (4 %), rökare (16 %), tidigare rökare (75 %), patienter som aldrig rökt (9 %), ECOG-funktionsstatus 0 (49 %), ECOG-funktionsstatus 1 (51 %). Sjukdomskarakteristika var följande: stadium IIIA (53 %), stadium IIIB (45 %), histologiska subgrupper med skvamös (46 %), icke‑skvamös (54 %). Av 451 patienter med tillgängligt PD-L1-uttryck var 67 % TC ≥ 1 % [PD-L1 TC 1-24 % (32 %), PD L1 TC ≥ 25 % (35 %)] och 33 % var TC < 1 %.


Studiens två primära effektmått var progressionsfri överlevnad (progression-free survival, PFS) och total överlevnad (overall survival, OS) för IMFINZI jämfört med placebo. Sekundära effektmått inkluderade PFS vid 12 månader (PFS 12) och 18 månader (PFS 18) från randomisering och tid från randomisering till sekundär progression (PFS2). PFS bedömdes med blindad oberoende central granskning (Blinded Independent Central Review, BICR) enligt RECIST v1.1.


Studien uppvisade en statistiskt signifikant förbättring av PFS i den IMFINZI‑behandlade gruppen jämfört med placebogruppen [riskkvot, (hazard ratio, HR) = 0,52 (95 % KI: 0,42; 0,65), p < 0,0001]. Studien påvisade en statistiskt signifikant förbättring av OS i den IMFINZI-behandlade gruppen jämfört med placebogruppen [HR = 0,68 (95 % KI: 0,53; 0,87), p = 0,00251]. Se tabell 3 och figur 1 och 2.


Tabell 3. Effektresultat för PACIFIC-studiena


IMFINZI 

(n = 476)

Placebo

(n = 237)

OS

Antal dödsfall (%)

183 (38,4 %)

116 (48,9 %)

Median (månader)

(95 % KI)

NR

(34,7; NR)

28,7

(22,9; NR)

HR (95 % KI)

0,68 (0,53; 0,87)

2-sidigt p-värde

0,00251

OS vid 24 månader (%)

(95 % KI)

66,3 %

(61,7 %, 70,4 %)

55,6 %

(48,9 %, 61,3 %)

p-värde

0,005

PFS



Antal händelser (%)

214 (45,0 %)

157 (66,2 %)

Median för PFS (månader)

(95 % KI)

16,8

(13,0; 18,1)

5,6

(4,6; 7,8)

HR (95 % KI)

0,52 (0,42; 0,65)

p‑värde

p < 0,0001

PFS vid 12 månader (%)

(95 % KI)

55,9 %

(51,0 %; 60,4 %)

35,3 %

(29,0 %; 41,7 %)

PFS vid 18 månader (%)

(95 % KI)

44,2 %

(37,7 %; 50,5 %)

27,0%

(19,9 %; 34,5 %)

PFS2



Median PFS2b (månader)

(95 % KI)

28.3

(25,1; 34,7)

17,1

(14,5; 20,7)

HR (95 % KI)

0,58 (0,46; 0,73)

p-värde

p < 0,0001

a Analysen av OS utfördes cirka 13 månader efter den primära analysen av PFS.

b PFS2 definieras som tiden från datumet för randomisering till datumet för den sekundära progressionen (definieras enligt lokal standard för klinisk praxis) eller död.

NR: Not Reached (ej uppnått)


Figur 1. Kaplan-Meier-kurva för OS

Figur 1

Figur 2. Kaplan‑Meier-kurva för PFS

Figur 2

Förbättringarna i PFS och OS till fördel för patienter som fått IMFINZI jämfört med de som fått placebo sågs konsekvent i alla predefinierade subgrupper som analyserades, inklusive etnicitet, ålder, kön, rökningsanamnes, EGFR-mutationsstatus och histologi.


Post-hoc-undergruppsanalys av PD-L1-uttryck: Ytterligare undergruppsanalyser utfördes för att utvärdera effektiviteten av tumör-PD-L1-uttryck (≥ 25 %, 1-24 %, ≥ 1 %, < 1 %) och för patienter vars PD-L1-status inte kan fastslås (PD-L1 okänd). Resultaten för PFS och OS summeras i figur 3, 4, 5 och 6.


Figur 3. Kaplan‑Meier-kurva för OS för PD-L1 TC ≥ 1 %

Figur 3

Figur 4. Kaplan‑Meier-kurva för PFS för PD-L1 TC ≥ 1 %

Figur 4

Figur 5. “Forest plot” för OS för PD-L1-uttryck

Figur 5

Figur 6. “Forest plot” för PFS för PD-L1-uttryck

Figur 6

Generellt överensstämde durvalumabs säkerhetsprofil för PD-L1 TC ≥ 1 %‑undergruppen med “intent to treat”-populationen, liksom även för PD-L1 TC < 1 %-undergruppen.


Patientrapporterade utfallsmått

Patientrapporterade symtom, funktion och hälsorelaterad livskvalitet (HRQoL) samlades in med användning av EORTC QLQ‑C30 och dess lungcancermodul (EORTC QLQ‑LC13). LC13 och C30 bedömdes vid baslinjen och var fjärde vecka under de första 8 veckorna, följt av var åttonde vecka fram till slutet av behandlingsperioden eller utsättning av IMFINZI på grund av toxicitet eller sjukdomsprogression. Följsamheten var likartad mellan IMFINZI- och placebobehandlingsgrupperna (totalt 83 % mot 85,1 % av de utvärderingsbara formulären var ifyllda).


Vid baslinjen sågs inga skillnader i patientrapporterade symtom, funktion och HRQoL mellan IMFINZI- och placebogrupperna. Under hela studien fram till vecka 48 fanns det ingen kliniskt meningsfull skillnad mellan IMFINZI och placebogrupperna när det gällde symtom, funktion och HRQoL (enligt bedömning med en skillnad på mer än eller lika med 10 poäng).


Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för durvalumab för alla grupper av den pediatriska populationen för behandlingen av maligna neoplasmer (utom tumörer i centrala nervsystemet, hematopoetiska och neoplasmer i lymfvävnaden) (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).

Farmakokinetik

PK för durvalumab studerades hos 1 902 patienter med solida tumörer och doser från 0,1 till 20 mg/kg som administrerades intravenöst en gång varannan, var tredje eller var fjärde vecka. PK-exponering ökade mer än dosproportionellt (icke‑linjär PK) vid doser < 3 mg/kg, och dosproportionellt (linjär PK) vid doser ≥ 3 mg/kg. Steady state uppnåddes vid cirka 16 veckor. Baserat på PK-populationsanalys som innefattade 1 878 patienter i dosintervallet ≥ 10 mg/kg varannan vecka var det geometriska medelvärdet för steady state-distributionsvolym (Vss) 5,64 l. Durvalumabs clearance (CL) minskade över tid vilket ledde till ett geometriskt medelvärde för steady state-clearance (CLss) på 8,16 ml/timme vid dag 365; minskningen av CLss ansågs inte kliniskt relevant. Den terminala halveringstiden (t1/2), baserat på CL vid baslinjen, var cirka 18 dagar. De primära elimineringsvägarna för durvalumab är proteinkatabolism via retikuloendoteliala systemet eller målmedierad disposition.


Särskilda populationer

Ålder (19–96 år), kroppsvikt (34–149 kg), kön, positivt status för anti-läkemedelsantikropp (ADA), albuminnivåer, LDH-nivåer, kreatininnivåer, lösligt PD‑L1, tumörtyp, etnicitet eller ECOG-status hade ingen kliniskt signifikant effekt på PK för durvalumab.


Patienter med nedsatt njurfunktion

Lindrigt (kreatininclearance (CrCL) 60 till 89 ml/min) och måttligt nedsatt njurfunktion (CrCL 30 till 59 ml/min) hade ingen kliniskt signifikant effekt på PK för durvalumab. Effekten av gravt nedsatt njurfunktion (CrCL 15 till 29 ml/min) på PK för durvalumab är okänd.


Patienter med nedsatt leverfunktion

Lindrigt nedsatt leverfunktion (bilirubin ≤ ULN och ASAT > ULN eller bilirubin > 1,0 till 1,5 × ULN oavsett ASAT) hade ingen kliniskt signifikant effekt på PK för durvalumab. Effekten av måttligt nedsatt leverfunktion (bilirubin > 1,5 till 3 x ULN oavsett ASAT) eller gravt nedsatt leverfunktion (bilirubin > 3,0 x ULN oavsett ASAT) på farmakokinetiken för durvalumab är okänd, men eftersom monoklonala IgG-antikroppar inte primärt utsöndras via levern, så förväntas inte en förändrad leverfunktion påverka durvalumabexponering.

Prekliniska uppgifter

Karcinogenicitet och mutagenicitet

Den karcinogena och gentoxiska potentialen för durvalumab har inte utvärderats.


Reproduktionstoxikologi

Så som rapporteras i litteraturen spelar PD‑1/PD‑L1-vägen en central roll när det gäller att bevara graviditet genom att upprätthålla moderns immuntolerans mot fostret, och i allogena dräktighetsmodeller hos mus visades att en störning av PD‑L1-signalering ledde till en ökad förlust av foster. I reproduktionsstudier på djur associerades administrering av durvalumab till dräktiga cynomolgusapor från bekräftad dräktighet till och med nedkomst, med passage över placenta men inte med toxicitet hos modern eller effekter på fosterutveckling, dräktighetsutfall eller postnatal utveckling. Exponeringsnivåerna var cirka 18 gånger högre än de som observeras vid den kliniska dosen av durvalumab på 10 mg/kg (baserat på AUC).

Försumbara nivåer av durvalumab återfanns i mjölk hos cynomolgusapa dag 28 efter födsel.

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

En ml koncentrat till infusionsvätska, lösning innehåller 50 mg durvalumab.


En injektionsflaska med 2,4 ml koncentrat innehåller 120 mg durvalumab, histidin, histidinhydrokloridmonohydrat, trehalosdihydrat, polysorbat 80 och vatten för injektionsvätskor.


En injektionsflaska med 10 ml koncentrat innehåller 500 mg durvalumab, histidin, histidinhydrokloridmonohydrat, trehalosdihydrat, polysorbat 80, vatten för injektionsvätskor.


Durvalumab framställs i mammalieceller (äggstocksceller från kinesisk hamster) med rekombinant DNA-teknik.

Blandbarhet

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Durvalumab

Miljörisk: Användning av aminosyror, proteiner och peptider bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

Durvalumab is a human immunoglobulin G1 (IgG1) kappa monoclonal antibody (MAb) directed against programmed cell death ligand 1 (PD-L1).


According to the EU EMA guideline for Environmental Risk Assessment of pharmaceuticals (Ref. 1), vitamins, electrolytes, amino acids, peptides, proteins, carbohydrates and lipids are exempted because they are unlikely to result in significant risk to the environment.


Enligt den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA:s riktlinjer för miljörisk-bedömningar av läkemedelssubstanser (EMA/CHMP/SWP/4447/00), är vitaminer, elektrolyter, aminosyror, peptider, proteiner, kolhydrater, lipider, vacciner och växtbaserade läkemedel undantagna då de inte bedöms medföra någon betydande risk för miljön.


This justifies the phrase:


Användning av peptider bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.

(Use of peptides has been considered to result in insignificant environmental impact).


References


  1. Committee for Medicinal Products for Human Use (CHMP); Guideline on the Environmental Risk Assessment of Medicinal Products for Human Use. 1 June 2006, Ref EMEA/CPMP/SWP/4447/00.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

Färdigberedd infusionsvätska, lösning: Om lösningen inte används omedelbart har kemisk och fysikalisk stabilitet vid användning visats för högst 24 timmar vid 2 °C till 8 °C eller 4 timmar vid rumstemperatur upp till 25 °C, från tidpunkten för punktion av injektionsflaskan till administreringsstart.


Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i kylskåp (2 °C–8 °C).

Får ej frysas.

Förvaras i originalkartongen. Ljuskänsligt.


Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Beredning av lösning: IMFINZI levereras som en endos-injektionsflaska och innehåller inga konserveringsmedel. Aseptisk teknik måste iakttas.

  • Inspektera läkemedlet visuellt med avseende på partiklar och missfärgning. IMFINZI är en klar till opaliserande, färglös till svagt gulaktig lösning. Kassera injektionsflaskan om lösningen är grumlig, missfärgad eller innehåller synliga partiklar. Skaka inte injektionsflaskan.

  • Dra upp erforderlig volym från injektionsflaskan(flaskorna) med IMFINZI och överför till en droppåse (iv) som innehåller natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska, lösning, eller glukos 50 mg/ml (5 %) injektionsvätska, lösning. Blanda spädd lösning genom att vända påsen försiktigt. Den slutliga koncentrationen av den beredda lösningen ska vara mellan 1 mg/ml och 15 mg/ml. Lösningen får inte frysas eller skakas.

  • Kassera eventuellt oanvänt koncentrat som är kvar i injektionsflaskan.

Administrering

  • Administrera infusionslösningen intravenöst under 60 minuter genom en intravenös slang med ett sterilt, lågproteinbindande inline-filter på 0,2 eller 0,22 mikrometer.

  • Andra läkemedel får inte administreras samtidigt genom samma infusionsslang.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Förpackningsinformation

Koncentrat till infusionsvätska, lösning 50 mg/ml Klar till opaliserande, färglös till svagt gulaktig lösning, fri från synliga partiklar.
2,4 milliliter inj.-fl. (endast för sjukhusbruk) (fri prissättning), EF
10 milliliter inj.-fl. (endast för sjukhusbruk) (fri prissättning), EF

Hitta direkt i texten
Av