Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Aimovig

Utökad övervakningReceptstatusFörmånsstatus
Novartis

Injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna 70 mg
(Lösningen är klar till opalskimrande, färglös till svagt gul.)

Analgetika, medel vid migrän

Aktiv substans:
ATC-kod: N02CX07
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Läkemedel från Novartis omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Texten nedan gäller för:
Aimovig injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna 70 mg och 140 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Subventioneras endast för patienter med kronisk migrän som efter optimerad behandling inte haft effekt av eller inte tolererat minst två olika profylaktiska läkemedelsbehandlingar. Kronisk migrän definieras som minst 15 huvudvärksdagar per månad i mer än 3 månader varav minst 8 dagar per månad ska ha varit med migränhuvudvärk (enligt ICHD-3). Subventioneras endast vid förskrivning av neurolog eller läkare verksam vid neurologklinik eller klinik/enhet specialiserad på behandling av patienter med kronisk migrän.

Texten är baserad på produktresumé: 2019-08-23. Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats http://www.ema.europa.eu.

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Se avsnitt Biverkningar om hur man rapporterar biverkningar.

Indikationer

Aimovig är indicerat för migränprofylax hos vuxna som har minst 4 migrändagar per månad.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i Innehåll.

Dosering

Behandling ska initieras av läkare med erfarenhet av diagnostisering och behandling av migrän.


Dosering

Behandling är avsedd för patienter som har minst 4 migrändagar per månad när behandling med erenumab sätts in.


Den rekommenderade dosen är 70 mg var 4:e vecka. En del patienter kan ha nytta av en dos på 140 mg var 4:e vecka (se Farmakodynamik).


Varje 140 mg-dos ges antingen som en subkutan injektion om 140 mg eller som två subkutana injektioner om 70 mg.


Kliniska studier har visat att majoriteten av patienterna, som svarade på behandlingen, erhöll kliniskt relevant behandlingssvar inom 3 månader. För patienter som inte har svarat efter 3 månaders behandling bör man överväga att avbryta behandlingen. Utvärdering av behovet av fortsatt behandling rekommenderas regelbundet därefter.


Särskilda populationer

Äldre (från 65 år)

Aimovig har inte studerats hos äldre patienter. Ingen dosjustering krävs eftersom erenumabs farmakokinetik inte påverkas av ålder.


Nedsatt njur-/leverfunktion

Dosen behöver inte justeras för patienter med lätt eller måttligt nedsatt njur- eller leverfunktion (se Farmakokinetik).


Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Aimovig för barn under 18 år har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.


Administreringssätt

Aimovig ska användas subkutant.


Aimovig är avsett för egenadministrering av patienten efter lämplig träning. Injektionerna kan också ges av annan person som har fått adekvata instruktioner. Injektionen kan ges i buken, låret eller överarmens utsida (område på armen ska endast användas om injektionen ges av annan person än patienten, se Farmakokinetik). Patienten ska växla injektionsställe och injektioner ska inte ges i områden där huden är öm, röd eller hård, eller har blåmärken.


Förfylld spruta

Hela innehållet i den förfyllda sprutan med Aimovig ska injiceras. Varje förfylld spruta är endast avsedd för engångsbruk. Den är utformad så att allt innehåll ska avges och inga rester finnas kvar i sprutan.


Utförliga anvisningar om administrering finns i bruksanvisningen i bipacksedeln.


Förfylld injektionspenna

Hela innehållet i den förfyllda injektionspennan med Aimovig ska injiceras. Varje förfylld injektionspenna är endast avsedd för engångsbruk. Den är utformad så att allt innehåll ska avges och inga rester finnas kvar i pennan.


Utförliga anvisningar om administrering finns i bruksanvisningen i bipacksedeln.

Varningar och försiktighet

Patienter med vissa allvarliga hjärt- och kärlsjukdomar exkluderades från kliniska studier (se Farmakodynamik). Inga säkerhetsuppgifter finns tillgängliga för dessa patienter.


Spårbarhet

För att förbättra spårbarheten för biologiska läkemedel ska produktnamnet och tillverkningssatsnumret för det administrerade läkemedlet tydligt noteras.


Latexkänsliga personer

Det avtagbara nålskyddet på Aimovig förfylld spruta/injektionspenna innehåller naturgummilatex, som kan orsaka allergiska reaktioner hos personer som är känsliga för latex.

Interaktioner

Eftersom monoklonala antikroppar bryts ned på annat sätt än andra typer av läkemedel, förväntas behandling med Aimovig inte ge någon effekt på koncentrationen av andra läkemedel som tas samtidigt. Ingen interaktion med orala preventivmedel (etinylestradiol/norgestimat) eller sumatriptan observerades i studier med friska frivilliga.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:1.

Det finns begränsad mängd data från användning av erenumab till gravida kvinnor. Djurstudier visar inga direkta eller indirekta skadliga reproduktionstoxikologiska effekter (se Prekliniska uppgifter). Som en försiktighetsåtgärd bör man undvika användning av Aimovig under graviditet.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Det är okänt om erenumab utsöndras i bröstmjölk hos människa. Man vet att humant IgG utsöndras i bröstmjölk under de första dagarna efter födseln, vilket sjunker till låga koncentrationer kort därefter. En risk för det ammande spädbarnet kan därför inte uteslutas under denna korta period. Därefter kan användning av Aimovig övervägas under amning endast om kliniskt behov föreligger.

Fertilitet

I djurstudier sågs ingen påverkan på fertiliteten hos hon- eller handjur (se Prekliniska uppgifter).

Trafik

Aimovig förväntas ha ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Totalt över 2 500 patienter (mer än 2 600 patientår) har behandlats med Aimovig i registreringsstudier. Av dessa exponerades över 1 300 patienter i mer än 12 månader.


De rapporterade biverkningarna för 70 mg och 140 mg var reaktioner vid injektionsstället (5,6 %/4,5 %), förstoppning (1,3 %/3,2 %), muskelkramper (0,1 %/2,0 %) och klåda (0,7 %/1,8 %). De flesta reaktionerna var av lindrig eller måttlig allvarlighetsgrad. Färre än 2 % av patienterna i dessa studier avbröt behandlingen på grund av biverkningar.


Tabell över biverkningar

I tabell 1 redovisas alla biverkningar som förekom hos de patienter som behandlades med Aimovig under de 12 veckor långa placebokontrollerade perioderna av studierna såväl som efter marknadsintroduktionen. Inom varje organsystem rangordnas biverkningarna efter frekvens med den oftast förekommande biverkningen först. Inom varje frekvensområde presenteras biverkningarna efter fallande allvarlighetsgrad. Motsvarande frekvenskategori för varje biverkning baseras dessutom på följande princip: mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000).


Tabell 1 Biverkningar

Organsystem

Biverkning

Frekvenskategori



Immunsystemet

Överkänslighetsreaktioner inklusive utslag, svullnad/ödem och urtikaria

Vanliga


Magtarmkanalen

Förstoppning

Vanliga


Hud och subkutan vävnad

Klådaa

Vanliga


Muskuloskeletala systemet och bindväv

Muskelkramper

Vanliga


Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Reaktioner vid injektionsställetb

Vanliga


a Klåda omfattar de rekommenderade termerna generell klåda, klåda och hudutslag med klåda.

b Se avsnittet ”Reaktioner vid injektionsstället” nedan.


Beskrivning av vissa biverkningar


Reaktioner vid injektionsstället

I den integrerade 12 veckor långa placebokontrollerade fasen av studierna var reaktioner vid injektionsstället lindriga och mestadels övergående. En patient som fått 70 mg-dosen avbröt behandlingen på grund av utslag vid injektionsstället. De vanligaste reaktionerna vid injektionsstället var lokal smärta, erytem och klåda. Smärtan vid injektionsstället försvann oftast inom 1 timme efter administrering.


Kutana reaktioner

I den integrerade 12 veckor långa placebokontrollerade fasen av studierna observerades icke allvarliga fall av utslag, klåda och svullnad/ödem av vilka majoriteten av fall var lindriga och ledde inte till avbrytande av behandlingen


Immunogenicitet

I de kliniska studierna var incidensen för utveckling av antikroppar mot erenumab under den dubbelblinda behandlingsfasen 6,3 % (56/884) hos de deltagare som fick en 70 mg-dos erenumab (av vilka 3 hade neutraliserande aktivitet in vitro) och 2,6 % (13/504) hos de deltagare som fick en 140 mg-dos erenumab (av vilka ingen hade neutraliserande aktivitet in vitro). Man såg ingen inverkan på effekt eller säkerhet på grund av antikroppsutveckling mot erenumab.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Inget fall av överdosering har rapporterats i kliniska studier.


Doser upp till 280 mg har administrerats subkutant i kliniska studier, utan några tecken på dosbegränsande toxicitet.


I händelse av överdosering ska patienten behandlas symtomatiskt och stödjande åtgärder sättas in efter behov.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism

Erenumab är en human monoklonal antikropp som binder till receptorn för Calcitonin gene-related peptide (CGRP). CGRP-receptorn finns på ställen som har betydelse för patofysiologin vid migrän, t.ex. trigeminusgangliet. Erenumab binder kompetitivt med hög affinitet till samma yta på CGRP-receptorn som CGRP och hämmar därmed dess funktion utan någon signifikant aktivitet mot andra medlemmar i kalcitoninreceptorfamiljen.


CGRP är en neuropeptid som modulerar smärtsignaler och en vasodilator som har associerats med patofysiologin vid migrän. Till skillnad från andra neuropeptider har CGRP-nivån visats öka signifikant vid migrän och sedan återgå till normalvärdet när huvudvärken avtagit. Intravenös infusion av CGRP inducerar migränliknande huvudvärk hos patienter.


Hämning av CGRPs effekter skulle teoretiskt kunna dämpa kompensatorisk vasodilation vid ischemi-relaterade tillstånd. I en studie undersöktes effekten av en intravenös engångsdos om 140 mg Aimovig till försökspersoner med stabil angina under kontrollerad fysisk ansträngning. Den totala träningstiden (total excercise time) fram till ischemi-relaterade symptom var densamma för Aimovig som för placebo och ledde inte till förvärrad angina hos dessa patienter.


Klinisk effekt och säkerhet

Aimovig (erenumab) har undersökts som migränprofylax i två pivotala studier över hela migränspektrat (dvs. kronisk respektive episodisk migrän). I båda studierna hade deltagarna haft migrän i minst 12 månader (med eller utan aura) enligt diagnoskriterierna International Classification of Headache Disorders (ICHD-III). Följande patienter exkluderades från studierna: äldre patienter (>65 år), patienter med överanvändning av opiodläkemedel i kronisk migränstudie, patienter med överanvändning av läkemedel i episodisk migränstudie, samt patienter som haft hjärtinfarkt, stroke, transitorisk ischemisk attack, instabil angina, eller som genomgått bypassoperation eller annan revaskularisering inom 12 månader före screeningen. Patienter med svårkontrollerad hypertension eller BMI >40 exkluderades från studie 1.


Kronisk migrän

Studie 1

Monoterapi med Aimovig (erenumab) undersöktes som profylax mot kronisk migrän i en randomiserad, multicenter, placebokontrollerad, dubbelblind studie som pågick i 12 veckor. Patienterna hade migrän med eller utan aura (≥15 huvudvärksdagar per månad varav ≥8 migrändagar).


667 patienter randomiserades i förhållandet 3:2:2 till att få placebo (n = 286) eller 70 mg (n = 191) eller 140 mg (n = 190) erenumab, stratifierat efter överanvändning av akut vid behovs-medicinering (förekom hos 41 % av det totala patientantalet).

Patienterna tilläts använda läkemedel för akut behandling av huvudvärk under studien.


Demografi och sjukdomskarakteristika vid studiestart var balanserade och jämförbara mellan studiegrupperna. Medianåldern var 43 år, 83 % var kvinnor och 94 % var av kaukasiskt ursprung. Genomsnittlig migränfrekvens vid studiestart var cirka 18 migrändagar per månad. Totalt hade 68 % sviktat på en eller flera tidigare förebyggande läkemedelsbehandlingar på grund av utebliven effekt eller dålig tolerabilitet, och 49 % hade sviktat på två eller fler tidigare förebyggande läkemedelsbehandlingar på grund av bristande effekt eller dålig tolerabilitet. Totalt genomförde 366 patienter (96 %) i erenumabgrupperna och 265 patienter (93 %) i placebogruppen hela studien (dvs. deltog i slutvärderingen vid vecka 12).

Minskning av genomsnittligt antal migrändagar per månad jämfört med placebo observerades i en månatlig analys från och med månad 1. I en uppföljande veckoanalys sågs de första effekterna av erenumab från och med den första administreringsveckan.


Figur 1 Förändring av antalet migrändagar per månad över tid jämfört med utgångsvärdet vid studiestart i studie 1 (inkluderar primärt effektmått månad 3)

Figur 1

Tabell 2 Förändring av effekt och patientrapporterat resultat vid vecka 12 jämfört med utgångsvärdet vid studiestart i studie 1


Aimovig (erenumab)
140 mg

(n = 187)

Aimovig (erenumab)
70 mg

(n = 188)

Placebo

(n = 281)

Behandlings-
skillnad
(95 % CI)

p‑värde

Effektresultat

MMD

Genomsn.förändr.
(95 % CI)

Utgångsvärde (SD)

‑6,6
(‑7,5; ‑5,8)
17,8 (4,7)

‑6,6
(‑7,5; ‑5,8)
17,9 (4,4)

‑4,2
(‑4,9; ‑3,5)
18,2 (4,7)

Båda ‑2,5
(‑3,5; ‑1,4)

Båda

<0,001

≥50 % MMD
responders

Andel [%]

41,2 %

39,9 %

23,5 %

Ej relevant

Båda
<0,001 a,d

≥75 % MMD
responders

Andel [%]

20,9 %

17,0 %

7,8 %

Ej relevant

Ej relevantb

Dagar med akut
migränspecifik
behandling per månad

Genomsn. förändr. (95 % CI)

‑4,1
(‑4,7; ‑3,6)

‑3,5
(‑4,0; ‑2,9)

‑1,6
(‑2,1; ‑1,1)

70 mg:
‑1,9 (‑2,6; ‑1,1)

140 mg:
‑2,6 (‑3,3; ‑1,8)

Båda

<0,001 a

Utgångsvärde (SD)

9,7 (7,0)

8,8 (7,2)

9,5 (7,6)



Patientrapporterat resultat

HIT‑6

Genomsn. förändr.c (95 % CI)

‑5,6
(‑6,5; ‑4,6)

‑5,6
(‑6,5; ‑4,6)

‑3,1
(‑3,9; ‑2,3)

70 mg:
‑2,5 (‑3,7; ‑1,2)

140 mg:
‑2,5 (‑3,7; ‑1,2)

Ej

relevantb

MIDAS totalt 

Genomsn. förändr.c (95 % CI)

‑19,8
(‑25,6; ‑14,0)

‑19,4
(‑25,2; ‑13,6)

‑7,5
(‑12,4; ‑2,7)

70 mg:
‑11,9 (‑19,3; ‑4,4)

140 mg:
‑12,2 (‑19,7; ‑4,8)

Ej

relevantb

CI = konfidensintervall; MMD = migrändagar per månad; HIT‑6 = Headache Impact Test; MIDAS = Migraine Disability Assessment

a För de sekundära effektmåtten rapporteras samtliga p‑värden som ej justerade p‑värden och är statistiskt signifikanta efter korrigering för multipla jämförelser.

b Inget p-värde visas för explorativa effektmått.

c För HIT-6: Förändring och minskning från utgångsvärdet vid studiestart utvärderades de sista 4 veckorna i den 12 veckor långa dubbelblinda behandlingsfasen. För MIDAS: Förändring och minskning från utgångsvärdet vid studiestart utvärderades under 12 veckor. För datainsamling har en återkallningsperiod på 3 månader använts.

d p-värde har beräknats baserat på oddskvoterna.

Hos patienter som tidigare sviktat på en eller fler förebyggande läkemedelsbehandlingar var behandlingsskillnaden som sågs avseende minskning av migrändagar per månad (MMD) mellan erenumab 140 mg och placebo ‑3,3 dagar (95 % CI: ‑4,6; ‑2,1) och mellan erenumab 70 mg och placebo ‑2,5 dagar (95 % CI: ‑3,8; ‑1,2). Hos patienter som tidigare sviktat på två eller fler förebyggande läkemedelsbehandlingar var behandlingsskillnaden ‑4,3 dagar (95 % CI: ‑5,8; ‑2,8) mellan erenumab 140 mg och placebo och ‑2.7 dagar (95 % CI: ‑4,2; ‑1,2) mellan erenumab 70 mg och placebo. Det var också en större andel av deltagarna som behandlats med erenumab som uppnådde minst 50 % minskning av MMD jämfört med placebo hos patienterna som sviktat på en eller fler förebyggande läkemedelsbehandlingar (40,8 % för 140 mg, 34,7 % för 70 mg jämfört med 17,3 % för placebo), med en oddskvot på 3,3 (95 % CI: 2,0; 5,5) för 140 mg och 2,6 (95 % CI: 1,6; 4,5) för 70 mg. Hos patienter som tidigare sviktat på två eller fler förebyggande läkemedelsbehandlingar var andelen 41,3 % för 140 mg och 35,6 % för 70 mg jämfört med 14,2 % för placebo, med en oddskvot på 4,2 (95 % CI: 2,2; 7,9) respektive 3,5 (95 % CI: 1,8; 6,6).


Cirka 41 % av patienterna i studien hade överanvändning av akut vid behovs-medicinering. Behandlingsskillnaden mellan erenumab 140 mg och placebo och mellan erenumab 70 mg och placebo avseende minskning av MMD för dessa patienter var ‑3,1 dagar (95 % CI: ‑4,7, ‑1,4) i båda fallen och för minskning av antal dagar med akut migränspecifik behandling ‑2,8 (95 % CI: ‑4,2, ‑1,4) för 140 mg och ‑3,3 (95 % CI: ‑4,8; ‑1,9) för 70 mg. Det var en större andel av patienterna i gruppen som fick erenumab som uppnådde minst 50 % minskning av MMD jämfört med placebo (34,6 % för 140 mg, 36,4 % för 70 mg jämfört med 17,7 % för placebo), med en oddskvot på 2,5 (95 % CI: 1,3; 4,9) respektive 2,7 (95 % CI: 1,4; 5.2).


Effekten höll i sig i upp till 1 år i den öppna förlängningen av studie 1, i vilken patienter fick 70 mg och/eller 140 mg erenumab. 74,1 % av patienterna genomförde den 52 veckor långa förlängningen. Efter poolning av data från de två doserna sågs en minskning om ‑9,3 MMD efter 52 veckor jämfört med utgångsvärdet i grundstudien. 59 % av patienterna som genomförde studien hade uppnått ett svar på 50 % under den sista månaden i studien.


Episodisk migrän

Studie 2

Monoterapi med Aimovig (erenumab) undersöktes som profylax mot episodisk migrän i en randomiserad, multicenter, placebokontrollerad, dubbelblind studie som pågick i 24 veckor. Patienterna hade migrän med eller utan aura (4–14 migrändagar per månad).


955 patienter randomiserades i förhållandet 1:1:1 till att få 140 mg (n = 319) eller 70 mg (n = 317) erenumab eller placebo (n = 319). Patienterna tilläts använda läkemedel för akut behandling av huvudvärk under studien.


Demografi och sjukdomskarakteristika vid studiestart var balanserade och jämförbara mellan studiegrupperna. Medianåldern var 42 år, 85 % var kvinnor och 89 % var av kaukasiskt ursprung. Genomsnittlig migränfrekvens vid studiestart var cirka 8 migrändagar per månad. 39 % av samtliga patienter hade sviktat på en eller fler tidigare profylaktiska läkemedelsbehandlingar på grund av utebliven effekt eller dålig tolerabilitet. Totalt genomförde 294 patienter (92 %) med 140 mg, 287 patienter (91 %) med 70 mg och 284 patienter (89 %) i placebogruppen den dubbelblinda fasen.


Patienterna som behandlades med erenumab fick en kliniskt relevant och statistiskt signifikant minskning från utgångsvärdet av frekvensen migrändagar från månad 4 till 6 (figur 2) jämfört med patienterna som fick placebo. Skillnader jämfört med placebo sågs från och med månad 1.


Figur 2 Förändring av antalet migrändagar per månad över tid jämfört med utgångsvärdet vid studiestart i studie 2 (inkluderar primärt effektmått under månad 4, 5 och 6)

Figur 2

Tabell 3 Förändring av effekt och patientrapporterat resultat vid vecka 13‑24 jämfört med utgångsvärdet vid studiestart i studie 2


Aimovig (erenumab)
140 mg

(n = 318)

Aimovig (erenumab)
70 mg

(n = 312)

Placebo

(n = 316)

Behandlingsskillnad (95 % CI)

p‑värde

Effektresultat

MMD

Genomsn. förändr.
(95 % CI)

Utgångsvärde (SD)

‑3,7
(‑4,0; ‑3,3)

8,3 (2,5)

‑3,2
(‑3,6; ‑2,9)

8,3 (2,5)

‑1,8
(‑2,2; ‑1,5)

8,2 (2,5)

70 mg: ‑1,4 (‑1,9; ‑0,9)
140 mg: ‑1,9 (‑2,3; ‑1,4)

Båda

<0,001a

≥50 % MMD
responders

Andel [%]

50,0 %

43,3 %

26,6 %

Ej relevant

Båda <0,001a,d

≥75 % MMD
responders

Andel [%]

22,0 %

20,8 %

7,9 %

Ej relevant

Ej

relevantb

Dagar med akut
migränspecifik
behandling per
månad

Genomsn. förändr.
(95 % CI)

‑1,6

(‑1,8; ‑1,4)

‑1,1

(‑1,3; ‑0,9)

‑0,2

(‑0,4; 0,0)

70 mg: ‑0,9 (‑1,2; ‑0,6)

140 mg: ‑1,4 (‑1,7; ‑1;1)

Båda <0,001a

Utgångsvärde (SD)

3,4 (3,5)

3,2 (3,4)

3,4 (3,4)



Patientrapporterat resultat

HIT6

Genomsn. förändr.c
(95 % CI)

‑6,9

(‑7,6; ‑6,3)

‑6,7

(‑7,4; ‑6,0)

‑4,6
(‑5,3; ‑4,0)

70 mg: ‑2,1 (‑3,0; ‑1,1)

140 mg: ‑2,3 (‑3.2; ‑1,3)

Ej

relevantb

MIDAS
(modifierad) totalt

Genomsn. förändr.c
(95 % CI)

‑7,5
(‑8,3; ‑6,6)

‑6,7
(‑7,6; ‑5,9)

‑4,6
(‑5,5; ‑3,8)

70 mg: ‑2,1 (‑3,3; ‑0,9)

140 mg: ‑2,8 (‑4,0; ‑1,7)

Ej relevantb

CI = konfidensintervall; MMD = migrändagar per månad; HIT‑6 = Headache Impact Test; MIDAS = Migraine Disability Assessment

a För de sekundära effektmåtten rapporteras samtliga p‑värden som ej justerade p‑värden och är statistiskt signifikanta efter korrigering för multipla jämförelser.

b Inget p-värde visas för explorativa effektmått.

c För HIT-6: Förändring och minskning från utgångsvärdet vid studiestart utvärderades de sista 4 veckorna i den 12 veckor långa dubbelblinda behandlingsfasen. För MIDAS: Förändring och minskning från utgångsvärdet vid studiestart utvärderades under 24 veckor. För datainsamling har en återkallningsperiod på 1 månad använts.

d p-värde har beräknats baserat på oddskvoterna.

Hos patienter som tidigare sviktat på en eller fler förebyggande läkemedelsbehandlingar var behandlingsskillnaden som sågs avseende minskning av MMD mellan erenumab 140 mg och placebo ‑2,5 (95 % CI: ‑3,4; ‑1,7) och mellan erenumab 70 mg och placebo ‑2,0 (95 % CI: ‑2,8; ‑1,2). Det var också en större andel av deltagarna som behandlats med erenumab som uppnådde minst 50 % minskning av MMD jämfört med placebo (39,7 % för 140 mg och 38,6% för 70 mg, med en oddskvot på 3,1 [95 % CI: 1,7; 5,5] respektive 2,9 [95 % CI: 1,6; 5,3]).


Effekten höll i sig i upp till 1 år i den aktiva re-randomiseringsdelen av studie 2. Patienter re-randomiserades i den aktiva behandlingsfasen (active treatment phase, ATP) till 70 mg eller 140 mg erenumab. 79,8 % genomförde hela studien till och med 52 veckor. Minskningen av migrändagar per månad från utgångsvärdet till vecka 52 var ‑4,22 i 70 mg ATP-gruppen och ‑4,64 dagar i 140 mg ATP-gruppen. Andel deltagare som uppnådde en ≥50 % minskning av MMD vid vecka 52 jämfört med utgångsvärdet var 61,0 % i 70 mg ATP-gruppen och 64,9 % i 140 mg ATP-gruppen.


Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för Aimovig för förebyggande av migränhuvudvärk för en eller flera grupper av den pediatriska populationen (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).

Farmakokinetik

Erenumab uppvisar icke‑linjär kinetik på grund av bindningen till CGRP‑R-receptorn. Vid terapeutiskt relevanta doser är erenumabs farmakokinetik efter subkutan dosering var 4:e vecka emellertid huvudsakligen linjär eftersom bindningen till CGRP-R mättas. Subkutan administrering av 140 mg en gång per månad och 70 mg en gång per månad till friska frivilliga personer resulterade i en genomsnittlig Cmax (standardavvikelse [SD]) på 15,8 (4,8) µg/ml respektive 6,1 (2,1) µg/ml, och genomsnittligt AUClast (SD) på 505 (139) dagar*µg/ml respektive 159 (58) dagar*µg/ml.


Vad gäller dalvärdena för serumkoncentrationen efter 140 mg-doser som administrerats subkutant var 4:e vecka sågs en mindre än 2‑faldig ackumulering. Dalvärde för serumkoncentrationerna nådde steady state efter 12 veckors dosering.


Absorption

Efter en engångsdos om 140 mg eller 70 mg erenumab administrerat till friska vuxna uppnåddes genomsnittliga maximala serumkoncentrationer på 4 till 6 dagar. Beräknad absolut biotillgänglighet var 82 %.


Distribution

Efter en intravenös engångsdos om 140 mg beräknades genomsnittlig (SD) distributionsvolym i terminalfasen (Vz) till 3,86 (0,77) l.


Metabolism / Eliminering

Två elimineringsfaser har observerats för erenumab. Vid låga koncentrationer sker elimineringen huvudsakligen genom mättningsbar bindning till målet (CGRP‑R), medan den vid högre koncentrationer främst sker genom icke-specifik proteolys. Under hela behandlingsperioden elimineras erenumab främst via icke-specifik proteolys med en effektiv halveringstid på 28 dagar.


Särskilda populationer

Patienter med nedsatt njurfunktion

Patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion (eGFR <30 ml/min/1,73 m2) har inte studerats. En populationsfarmakokinetisk analys av integrerade data från de kliniska studierna av Aimovig visade inte på några skillnader i farmakokinetik för erenumab hos patienter med lätt eller måttligt nedsatt njurfunktion och patienter med normal njurfunktion (se Dosering).


Patienter med nedsatt leverfunktion

Inga studier har utförts på patienter med nedsatt leverfunktion. Erenumab, i egenskap av en human monoklonal antikropp, metaboliseras inte av cytokrom P450enzymer och leverclearance inte är en betydande elimineringsväg för erenumab (se Dosering).

Prekliniska uppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa.


Inga karcinogenitetsstudier har utförts med erenumab. Erenumab är inte farmakologiskt aktivt hos gnagare. Det har biologisk aktivitet hos cynomolgusapor, men denna art är inte en lämplig modell för utvärdering av den cancerogena risken. Erenumabs mutagena potential har inte utvärderats. Dock förväntas inte monoklonala antikroppar förändra DNA eller kromosomer.


I toxikologistudier med upprepade doser sågs inga biverkningar hos könsmogna apor som fick doser upp till 150 mg/kg subkutant två gånger i veckan i upp till 6 månader med systemiska exponeringar som var 123 gånger respektive 146 gånger högre än den kliniska dosen på 140 mg respektive 70 mg var 4:e vecka, baserat på AUC i serum. Inte heller sågs några biverkningar på surrogatmarkörer för fertilitet (anatomiska eller histopatologiska förändringar av fortplantningsorganen) i dessa studier.


I en reproduktionsstudie på cynomolgusapor sågs inte några effekter på dräktighet, embryofetal eller postnatal utveckling (upp till 6 månaders ålder) när erenumab gavs under hela dräktigheten med exponeringsnivåer som var cirka 17 gånger respektive 34 gånger högre än hos patienter som får erenumab 140 mg respektive 70 mg var 4:e vecka, baserat på AUC. De nyfödda aporna hade mätbara koncentrationer av erenumab i serum, vilket visar att erenumab, liksom andra IgG-antikroppar, passerar placentabarriären.

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Aimovig 70 mg injektionsvätska, lösning i förfylld spruta

En förfylld spruta innehåller 70 mg erenumab.


Aimovig 140 mg injektionsvätska, lösning i förfylld spruta

En förfylld spruta innehåller 140 mg erenumab.


Aimovig 70 mg injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna

En förfylld injektionspenna innehåller 70 mg erenumab.


Aimovig 140 mg injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna

En förfylld injektionspenna innehåller 140 mg erenumab.


Erenumab är en helt human monoklonal IgG2‑antikropp som framställs med hjälp av rekombinant DNA-teknik i CHO-celler (cellinje från äggstockar från kinesisk hamster).


Förteckning över hjälpämnen

Sackaros

Polysorbat 80

Natriumhydroxid (för pH-justering)

Koncentrerad ättiksyra

Vatten för injektionsvätskor

Blandbarhet

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

2 år


Särskilda förvaringsanvisningar

Förfylld spruta

Förvaras i kylskåp (2 °C–8 °C). Får ej frysas.

Förvara den förfyllda sprutan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

När Aimovig tagits ut ur kylskåpet måste det användas inom 14 dagar när det förvarats vid rumstemperatur (högst 25 °C) eller kasseras. Om det har förvarats vid en högre temperatur eller under en längre tidsperiod måste det kasseras.


Förfylld injektionspenna

Förvaras i kylskåp (2 °C–8 °C). Får ej frysas.

Förvara den förfyllda injektionspennan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

När Aimovig tagits ut ur kylskåpet måste det användas inom 14 dagar när det förvarats vid rumstemperatur (högst 25 °C) eller kasseras. Om det har förvarats vid en högre temperatur eller under en längre tidsperiod måste det kasseras.


Särskilda anvisningar för destruktion

Före administrering ska lösningen inspekteras visuellt. Lösningen ska inte injiceras om den är grumlig, tydligt gul, eller innehåller flagor eller partiklar.


Förfylld spruta

Låt den förfyllda sprutan/de förfyllda sprutorna ligga framme i rumstemperatur (högst 25 °C) i minst 30 minuter innan du tar injektionen för att minska obehag på injektionsstället. Den ska också skyddas mot direkt solljus. Allt innehåll i den förfyllda sprutan/de förfyllda sprutorna måste injiceras. Sprutan/sprutorna får inte värmas upp av en värmekälla som t.ex. varmt vatten eller mikrovågsugn. Den/de får inte heller skakas.


Förfylld injektionspenna

Låt den förfyllda injektionspennan/de förfyllda injektionspennorna ligga framme i rumstemperatur (högst 25 °C) i minst 30 minuter innan du tar injektionen för att minska obehag på injektionsstället. Den ska också skyddas mot direkt solljus. Allt innehåll i den förfyllda injektionspennan/de förfyllda injektionspennorna måste injiceras. Pennan/pennorna får inte värmas upp av en värmekälla som t.ex. varmt vatten eller mikrovågsugn. Den/de får inte heller skakas.


Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Förpackningsinformation

Injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna 70 mg Lösningen är klar till opalskimrande, färglös till svagt gul.
1 styck förfylld injektionspenna, 4568:57, (F)
Injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna 140 mg Lösningen är klar till opalskimrande, färglös till svagt gul.
1 styck förfylld injektionspenna, 4568:57, (F)

Hitta direkt i texten
Av