Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

MYLOTARG

Utökad övervakningReceptstatusFörmånsstatus
Pfizer Innovations

Pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning 5 mg
(Vit till benvit kaka eller pulver.)

Antineoplastiska medel, monoklonala antikroppar

Aktiv substans:
ATC-kod: L01XC05
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Läkemedel från Pfizer Innovations omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 12/2018 .

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Se avsnitt Biverkningar om hur man rapporterar biverkningar.

Indikationer

MYLOTARG är avsett för kombinationsbehandling med daunorubicin (DNR) och cytarabin (AraC) för behandling av patienter från 15 år och uppåt med tidigare obehandlad, de novo CD33-positiv akut myeloid leukemi (AML), undantaget akut promyelocytleukemi (APL) (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamik).


Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.


Dosering

MYLOTARG bör administreras under överinseende av läkare med erfarenhet av användning av läkemedel mot cancer och i en miljö där komplett återupplivningsutrustning finns omedelbart tillgänglig.


MYLOTARG ska endast användas till patienter som är lämpliga mottagare av intensiv induktionskemoterapi.


Premedicinering med en kortikosteroid, antihistamin samt paracetamol rekommenderas 1 timme före doseringen för att hjälpa till att lindra infusionsrelaterade symtom (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Lämpliga åtgärder för att hjälpa till att förhindra uppkomst av tumörlysrelaterad hyperurikemi, såsom hydrering, insättning av antihyperurikemiska läkemedel eller andra medel för behandling av hyperurikemi bör vidtas (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Dosering


Induktion


Rekommenderad dos MYLOTARG är 3 mg/m2/dos (upp till högst en 5 mg injektionsflaska) som infunderas över en 2‑timmarsperiod dagarna 1, 4 och 7 i kombination med DNR 60 mg/m2/dag som infunderas över 30 minuter dag 1 till dag 3 samt AraC 200 mg/m2/dag som kontinuerlig infusion dag 1 till dag 7.

MYLOTARG ska inte ges under andra induktionsbehandlingen.


Konsolidering


För patienter som upplever komplett remission (CR) efter induktion, vilket definieras som färre än 5 % blaster i benmärg med normalt cellantal och ett absolut neutrofilantal (ANC) på över 1,0 × 109 celler/l med ett trombocyttal på minst 100 × 109/l i perifert blod utan transfusion, rekommenderas upp till 2 konsolideringskurer med intravenöst DNR (60 mg/m2 i 1 dag [första kuren] eller i 2 dagar [andra kuren] i kombination med intravenöst AraC (1 000 mg/m2 per 12 timmar, som infunderas över 2 timmar dag 1 till dag 4) med intravenöst MYLOTARG (3 mg/m2/dos som infunderas över 2 timmar med en maxdos på en 5 mg injektionsflaska dag 1).


Tabell 1. Doseringsregimer för MYLOTARG i kombination med kemoterapi

Behandlingskur

MYLOTARG

daunorubicin

cytarabin

Induktiona

3 mg/m2/dos (upp till en maxdos på en 5 mg injektionsflaska) dag 1, 4 och 7

60 mg/m2/dag, dag 1 till dag 3

200 mg/m2/dag, dag 1 till dag 7

Andra induktion (vid behov)

MYLOTARG ska inte ges under andra induktionsbehandlingen.

Konsolideringskur 1a,b

3 mg/m2/dos (upp till en maxdos på en 5 mg injektionsflaska) dag 1

60 mg/m2/dag, dag 1

1 g/m2/var 12:e timme, dag 1 till dag 4

Konsolideringskur 2a,b

3 mg/m2/dos (upp till en maxdos på en 5 mg injektionsflaska) dag 1

60 mg/m2/dag, dag 1 till dag 2

1 g/m2/var 12:e timme, dag 1 till dag 4

a. Se tabell 3 och tabell 4 för information om dosjustering.

b. För patienter som upplever komplett remission (CR) efter induktion.


Modifieringar av dos och schema


Modifiering av schema för hyperleukocytos


För patienter med hyperleukocytisk (leukocytantal ≥ 30 000/mm3) AML, rekommenderas cytoreduktion antingen med leukaferes, oral hydroxyurea eller AraC med eller utan hydroxyurea för att minska antalet vita blodkroppar i perifert blod 48 timmar före administrering av MYLOTARG.


Om AraC används för leukoreducering med eller utan hydroxyurea hos patienter med tidigare obehandlad ny hyperleukocytisk AML som får MYLOTARG som kombinationsbehandling, ska följande modifierade dosschema användas (tabell 2):


Tabell 2. Modifiering av schema för behandling av hyperleukocytos med cytarabin

Behandlingskur

MYLOTARG

daunorubicin

cytarabin

hydroxyurea

Induktiona

3 mg/m2/dos (upp till en maxdos på en 5 mg injektionsflaska) dag 3, 6 och 9

60 mg/m2/dag, dag 3 till dag 5

200 mg/m2/dag, dag 1 till dag 7

Dag 1 (enligt vedertagen medicinsk praxis)

Se tabell 1 för dosrekommendationer för konsolideringskuren.

a. Se tabell 3 och tabell 4 för ytterligare information om dosmodifiering.


Dosjustering vid biverkningar


Dosjustering av MYLOTARG rekommenderas baserat på den enskilde patientens säkerhet och tolerabilitet (se avsnitt Varningar och försiktighet). Vissa biverkningar kan kräva behandlingsavbrott eller permanent utsättning av MYLOTARG (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).


I tabell 3 och 4 redovisas rekommenderade dosjusteringar vid hematologiska respektive icke-hematologiska toxiciteter.


Tabell 3. Dosjusteringar vid hematologiska toxiciteter

Hematologiska toxiciteter

Dosjusteringar

Ihållande trombocytopeni

(Trombocyter < 100 000/mm3 vid planerat startdatum för konsolideringskuren)

  • Skjut upp start av konsolideringskuren.

  • Om trombocytantalet återhämtar sig till ≥ 100 000/mm3 inom 14 dagar efter planerat startdatum för konsolideringskuren: initiera konsolideringsbehandling (se beskrivningen i tabell 1).

  • Om trombocytantalet återhämtar sig till < 100 000/mm3 och ≥ 50 000/mm3 och inom 14 dagar efter planerat startdatum för konsolideringskuren: MYLOTARG bör inte återinsättas och konsolideringsbehandlingen bör endast utgöras av DNR och AraC.

  • Om återhämtning av antalet trombocyter förblir < 50 000/mm3 under längre tid än 14 dagar, tar längre tid än 14 dagar eller om trombocytantalet inte återhämtar sig till ≥ 50 000/mm3 ska konsolideringsbehandlingen omvärderas och en BMA bör göras för att bedöma patientens status på nytt.


Ihållande neutropeni

  • Om neutrofilantalet inte återhämtar sig till mer än 500/mm3 inom 14 dagar efter planerat startdatum för konsolideringscykeln (14 dagar efter hematologisk återhämtning efter tidigare cykel), utsätts MYLOTARG (administrera inte MYLOTARG i konsolideringscyklerna).


Förkortningar: AML=akut myeloid leukemi; AraC=cytarabin; BMA=benmärgsaspiration, DNR=daunorubicin.


Tabell 4. Dosjusteringar vid icke-hematologiska toxiciteter

Icke-hematologiska toxiciteter

Dosjusteringar

VOD/SOS

Sätt ut MYLOTARG (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Totalt bilirubin > 2 × ULN och ASAT och/eller ALAT > 2,5 × ULN

Skjut upp MYLOTARG tills totalt bilirubin återgått till ≤ 2 × ULN och ASAT och ALAT till ≤ 2,5 × ULN före varje dos.

Överväg att hoppa över schemalagd dos om du har förskjutit mer än 2 dagar mellan sekventiella infusioner

Infusionsrelaterade reaktioner

Avbryt infusionen och påbörja lämplig medicinsk behandling baserat på symtomens svårighetsgrad. Patienter bör övervakas tills symtomen helt upphör och infusionen kan återupptas.

Överväg att sätta ut behandlingen permanent vid svåra eller livshotande infusionsreaktioner (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Andra svåra eller livshotande icke-hematologiska toxiciteter

Fördröj behandlingen med MYLOTARG tills svårighetsgraden har återgått till inte mer än lätt.


Överväg att hoppa över schemalagd dos om du har förskjutit mer än 2 dagar mellan sekventiella infusioner

Förkortningar: ALAT=alaninaminotransferas; ASAT=aspartataminotransferas; SOS=sinusoidalt obstruktionssyndrom; ULN=övre normalvärdet; VOD=venocklusiv sjukdom.


Särskilda patientgrupper


Användning hos patienter med nedsatt leverfunktion


Ingen justering av startdosen krävs till patienter med nedsatt leverfunktion, definierat som totalt bilirubin ≤ 2 × övre normalvärdet (ULN) och aspartataminotransferas (ASAT)/alaninaminotransferas (ALAT) ≤ 2,5 × ULN. Skjut upp MYLOTARG tills totalt bilirubin återgått till ≤ 2 × ULN och ASAT och ALAT till ≤ 2,5 × ULN före varje dos (se tabell 4, avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).


Användning hos patienter med nedsatt njurfunktion


Ingen dosjustering krävs för patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion. MYLOTARG har inte undersökts hos patienter med svårt nedsatt njurfunktion. MYLOTARG genomgår inte njurclearance och farmakokinetiken hos patienter med svårt nedsatt njurfunktion är okänd (se avsnitt Farmakokinetik).


Äldre patienter


Ingen dosjustering krävs för äldre patienter (≥ 65 år) (se avsnitt Farmakokinetik).


Pediatrisk population


Säkerhet och effekt för MYLOTARG för patienter under 15 år har inte fastställts. Tillgänglig information finns i avsnitt Biverkningar, Farmakodynamik och Farmakokinetik, men ingen doseringsrekommendation kan fastställas.


Administreringssätt

MYLOTARG är avsett för intravenöst bruk och måste beredas och spädas ut före administrering (se avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering). Den färdigberedda och utspädda lösningen ska administreras intravenöst under en 2‑timmarsperiod under noggrann klinisk övervakning, inklusive kontroll av puls, blodtryck och temperatur. MYLOTARG ska inte administreras som intravenös stöt- eller bolusdos (se avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering).


Anvisningar om beredning och spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.


Varningar och försiktighet

Levertoxicitet, inklusive venocklusiv leversjukdom/sinusoidalt obstruktionssyndrom (VOD/SOS)


Levertoxicitet, inklusive livshotande och ibland dödlig leversvikt och VOD/SOS har rapporterats för patienter som behandlats med MYLOTARG (se avsnitt Biverkningar).


Baserat på en analys av potentiella riskfaktorer löper vuxna patienter som erhållit MYLOTARG som monoterapi, antingen före eller efter hematopoetisk stamcellstransplantation (HSCT) samt patienter med måttligt eller gravt nedsatt leverfunktion ökad risk för att utveckla VOD (se avsnitt Biverkningar).


På grund av risken för VOD/SOS, ska tecken och symtom på VOD/SOS noga övervakas. Dessa kan vara förhöjt ALAT, ASAT, totalt bilirubin samt alkaliskt fosfatas, som bör kontrolleras före varje dos MYLOTARG, hepatomegali (som kan orsaka smärta), snabb viktökning och ascites. Om enbart totalt bilirubin kontrolleras upptäcks eventuellt inte alla patienter med risk för VOD/SOS. Om patienten har onormala levervärden rekommenderas tätare kontroller av leverprover och kliniska tecken och symtom på levertoxicitet. För patienter som går vidare med HSCT rekommenderas noga övervakning av leverprover under perioden efter HSCT. Man fann inget definitivt samband mellan VOD och tidpunkten för HSCT i förhållande till högre MYLOTARG-doser som gavs som monoterapi, men i ALFA-0701-studien rekommenderades ett intervall på 2 månader mellan den sista dosen MYLOTARG och HSCT.


Behandling av tecken eller symtom på levertoxicitet kan kräva dosavbrott eller utsättande av MYLOTARG (se avsnitt Dosering). För patienter som upplever VOD/SOS, ska MYLOTARG sättas ut och patienten ska behandlas enligt vedertagen medicinsk praxis.


Infusionsrelaterade reaktioner (inklusive anafylaxi)


I kliniska studier rapporterades infusionsrelaterade reaktioner, inklusive anafylaxi (se avsnitt Biverkningar). Rapporter om dödliga infusionsreaktioner har rapporterats efter marknadsföring. Tecken och symtom på infusionsrelaterade reaktioner kan inkludera feber och frossa, och mer sällan hypotoni, takykardi och andningssymtom, som kan uppstå under de första 24 timmarna efter administrering. Infusion av MYLOTARG bör ske under noggrann klinisk övervakning, inklusive kontroller av puls, blodtryck och temperatur. Premedicinering med en kortikosteroid, antihistamin samt paracetamol rekommenderas 1 timme före dosering av MYLOTARG (se avsnitt Dosering). Infusionen bör avbrytas omedelbart för patienter som utvecklar tecken på svåra reaktioner, i synnerhet dyspné, bronkospasm, eller kliniskt betydande hypotoni. Patienter bör övervakas tills symtomen helt upphör. Behandlingsavbrott bör övervägas noga för patienter som utvecklar tecken och symtom på anafylaxi, inklusive svåra andningssymtom eller kliniskt betydande hypotoni (se avsnitt Dosering).


Myelosuppression


Neutropeni, trombocytopeni, anemi, leukopeni, febril neutropeni, lymfopeni och pancytopeni har rapporterats, i några fall livshotande, i kliniska studier (se avsnitt Biverkningar). Komplikationer som förknippas med neutropeni och trombocytopeni kan inkludera infektioner respektive blödningar. Infektioner och blödningar rapporterades, i vissa fall livshotande eller dödliga.


Komplett blodstatus bör kontrolleras före varje dos MYLOTARG. Under behandlingen bör patienterna kontrolleras för tecken och symtom på infektion, blödning eller andra effekter av myelosuppression. Rutinmässiga kliniska tester och laboratorieprover bör göras under och efter behandling.


Behandling av patienter med svår infektion, blödning, eller andra följder av myelosuppression, även svår neutropeni eller ihållande trombocytopeni, kan omfatta uppskjutande av dosen eller permanent utsättning av MYLOTARG (se avsnitt Dosering).


Tumörlyssyndrom (TLS)


TLS rapporterades i kliniska studier (se avsnitt Biverkningar). Fatalitetsrapporter av TLS som komplicerats av akut njursvikt har rapporterats efter marknadsföring. Hos patienter med hyperleukocytisk AML, bör leukoreduktion med hydroxyurea eller leukaferes beaktas för att minska antalet vita blodkroppar i perifert blod till under 30 000/mm3 före administrering av MYLOTARG för att minska risken för att inducera TLS (se avsnitt Dosering).


Patienter bör övervakas avseende tecken och symtom på TLS och behandlas i enlighet med gällande medicinsk praxis. Lämpliga åtgärder för att hjälpa till att förhindra uppkomst av tumörlysrelaterad hyperurikemi, såsom hydrering, insättning av antihyperurikemiska läkemedel (t.ex. allopurinol) eller andra medel för behandling av hyperurikemi (t.ex. rasburikas) måste vidtas.


AML med högriskcytogenetik


Effekten av MYLOTARG har uppvisats hos AML-patienter med en cytogenetik som medför gynnsam och intermediär risk, medan det finns en osäkerhet rörande omfattningen av effekten hos patienter med högriskcytogenetik (se avsnitt Farmakodynamik). För patienter som behandlas med MYLOTARG i kombination med daunorubicin och cytarabin för nydiagnosticerad de novo AML, ska man när cytogenetiktestresultaten har kommit överväga om de potentiella fördelarna med att fortsätta behandlingen med MYLOTARG är större än riskerna för den enskilda patienten (se avsnitt Farmakodynamik).


Preventivmedel


Fertila kvinnor eller partner till fertila kvinnor bör uppmanas att använda 2 effektiva preventivmedel under behandling med MYLOTARG under minst 7 (kvinnor) eller 4 (män) månader efter den sista dosen (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning).


Interaktioner

Inga kliniska interaktionsstudier har gjorts med MYLOTARG. Se avsnitt Farmakokinetik. för tillgängliga data från studier in vitro.


Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  D.

Fertila kvinnor/preventivmedel till män och kvinnor


Fertila kvinnor ska informeras om att graviditet ska undvikas under tiden de behandlas med MYLOTARG.


Fertila kvinnor eller partner till fertila kvinnor bör uppmanas att använda 2 effektiva preventivmedel under behandling med MYLOTARG under minst 7 (kvinnor) eller 4 (män) månader efter den sista dosen.


Graviditet


Det finns inga eller begränsad mängd data från användningen av gemtuzumabozogamicin hos gravida kvinnor. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se Prekliniska uppgifter).

MYLOTARG får inte användas under graviditet om inte den möjliga nyttan för modern överväger de möjliga riskerna för fostret. Gravida kvinnor, eller patienter som blir gravida medan de får gemtuzumabozogamicin, eller behandlade manliga patienter som är partner till gravida kvinnor, måste informeras om de möjliga riskerna för fostret.


Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Det finns ingen information om förekomst av gemtuzumabozogamicin eller dess metaboliter i bröstmjölk, dess effekter på barnet som ammas, eller dess effekter på mjölkproduktionen. Eftersom det finns en risk för biverkningar hos barn som ammas får kvinnor inte amma under behandling med MYLOTARG och i minst 1 månad efter den sista dosen (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Fertilitet

Det finns ingen information om fertilitet hos patienter. Baserat på icke-kliniska resultat kan fertiliteten hos män och kvinnor försämras av behandling med gemtuzumabozogamicin (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Män och kvinnor bör söka rådgivning om fertilitetsbevarande åtgärder före behandlingen.


Trafik

MYLOTARG har måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Patienter bör informeras om att de kan uppleva trötthet, yrsel och huvudvärk medan de behandlas med MYLOTARG (se avsnitt Biverkningar). Försiktighet rekommenderas därför vid framförande av fordon eller användning av maskiner. 


Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen


Den allmänna säkerhetsprofilen för MYLOTARG baseras på data från patienter med akut myeloid leukemi från kombinationsbehandlingsstudien ALFA-0701, monoterapistudier samt från erfarenheter efter marknadsföringen. I kombinationsbehandlingsstudien var säkerhetsdata, bestående av vissa behandlingsrelaterade biverkningar som ansågs viktigast för att skapa insikter i säkerhetsprofilen för MYLOTARG, alla grader av blödningar, alla grader av VOD samt svåra infektioner. Alla dessa behandlingsrelaterade biverkningar bedömdes vara läkemedelsbiverkningar. På grund av denna begränsade datainsamling, presenteras även laboratoriedata från kombinationsbehandlingsstudien i tabell 5. Information om biverkningar från monoterapistudier och om biverkningar efter marknadsföring presenteras i tabell 6 för att ge en fullständig beskrivning av biverkningar.


I kombinationsbehandlingsstudien ALFA-0701, var de kliniskt relevanta svåra biverkningarna levertoxicitet, inklusive VOD/SOS (3,8 %), blödning (9,9 %), svår infektion (41,2 %) samt tumörlyssyndrom (1,5 %). I monoterapistudierna inkluderade de kliniskt relevanta svåra biverkningarna även infusionsrelaterade reaktioner (2,5 %), trombocytopeni (21,7 %) samt neutropeni (34,3 %).


De vanligaste biverkningarna (> 30 %) i kombinationsbehandlingsstudien var blödning och infektion. I monoterapistudierna inkluderade de vanligaste biverkningarna (> 30 %) pyrexi, illamående, infektion, frossa, blödning, kräkningar, trombocytopeni, trötthet, huvudvärk, stomatit, diarré, buksmärtor och neutropeni.


De vanligaste (≥ 1 %) biverkningarna som ledde till permanent utsättning i kombinationsbehandlingsstudien var trombocytopeni, VOD, blödning och infektion. De vanligaste (≥ 1 %) biverkningarna som ledde till permanent utsättning i monoterapistudierna var infektion, blödning, multiorgansvikt och VOD.


Tabell över biverkningar


Biverkningarna presenteras indelade efter organsystem och frekvenskategorier enligt följande: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningarna efter fallande allvarlighetsgrad.


Tabell 5. Valda** biverkningar hos patienter som erhöll MYLOTARG i kombinationsbehandlingsstudie (ALFA-0701)

Organsystem

Frekvens

Föredragen term

MYLOTARG + daunorubicin
+ cytarabin (N=131)

daunorubicin
+ cytarabin (N=137)

Alla grader

%

Grad 3/4

%

Alla grader

%

Grad 3/4

%

Infektioner och infestationer

Mycket vanliga





Infektion*a

77,9

76,3

77,4

74,4

Blodkärl

Mycket vanliga





Blödning*b

90,1

20,6

78,1

8,8

Lever och gallvägar

Vanliga

Venocklusiv leversjukdom*c

4,6

2,3

1,5

1,5

Undersökningar***





Mycket vanliga





Minskat hemoglobinvärde

100

86,2

100

89,7

Minskat antal trombocyter

100

100

100

100

Minskat antal vita blodkroppar

100

100

99,3

99,3

Minskat (absolut) lymfocytvärde

98,5

90,7

97,8

89,6

Minskat antal neutrofiler

97,7

96,1

98,5

97,0

Hyperglykemi

92,0

19,2

91,1

17,8

Förhöjt aspartatamino-transferas (ASAT)

89,2

14,0

73,9

9,0

Förlängd protrombintid

84,8

3,3

89,1

0

Förlängd partiell trombo-plastintid

80,0

6,4

57,5

5,5

Förhöjt alkaliskt fosfatas

79,7

13,3

68,9

5,3

Förhöjt alaninaminotransferas (ALAT)

78,3

10,9

81,3

15,7

Förhöjt blodbilirubin

51,6

7,1

50,8

3,8

Hyperurikemi

32,5

2,6

28,5

0

Förkortning: N = antal patienter.

*Inklusive dödlig utgång.

** Endast valda säkerhetsdata samlades in i denna studie av nyligen diagnostiserad AML

***Frekvens baserad på laboratorievärden (grad enligt NCI CTCAE v. 4.03).


a. Infektion inkluderar sepsis och bakteriemi (53,4 %), svampinfektion (15,3 %), infektion i nedre luftvägarna (5,3 %), bakterieinfektion (9,2 %), gastrointestinal infektion (8,4 %), hudinfektion (2,3 %) och övriga infektioner (28,4 %).

b. Blödning inkluderar blödning i centrala nervsystemet (3,1 %), övre gastrointestinal blödning (33,6 %), nedre gastrointestinal blödning (17,6 %), subkutan blödning (60,3 %), övriga blödningar (64,9 %) samt näsblödning (62,6 %)

c. Venocklusiv leversjukdom inkluderar följande rapporterade föredragna termer: venocklusiv sjukdom och venocklusiv leversjukdom*.


Tabell 6. Biverkningar hos patienter som erhöll MYLOTARG i monoterapistudier*** och efter marknadsföring

Organsystem

Frekvens

Föredragen term

Alla grader

%

Grad 3/4

%

Infektioner och infestationer



Mycket vanliga



Infektion*a

68,2

32,8

Blodet och lymfsystemet



Mycket vanliga



Febril neutropeni

19,1

11,6

Trombocytopenib

48,4

48,0

Neutropenic

30,3

29,2

Anemid

27,1

24,2

Leukopenie

26,7

26,7

Vanliga



Pancytopenif

5,0

4,3

Lymfopenig

3,6

3,2

Immunsystemet



Vanliga



Infusionrelaterad reaktionh

7,6

3,6

Metabolism och nutrition



Mycket vanliga



Hyperglykemii

11,2

6,9

Nedsatt aptit

27,1

6,1

Vanliga



Tumörlyssyndrom**

2,5

1,8

Centrala och perifera nervsystemet



Mycket vanliga



Huvudvärk

38,3

12,3

Hjärtat



Mycket vanliga



Takykardij

13,0

4,3

Blodkärl



Mycket vanliga



Blödning*k

67,1

23,8

Hypotonil

20,2

14,8

Hypertonim

17,3

10,5

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum



Mycket vanliga



Dyspnén

27,4

12,6

Ej känt



Interstitiell pneumoni*



Magtarmkanalen



Mycket vanliga



Kräkningar

60,6

33,6

Diarré

33,9

14,8

Buksmärtoro

33,2

7,2

Illamående

71,1

39,3

Stomatitp

36,1

12,3

Förstoppning

25,3

5,0

Vanliga



Ascites

2,9

0,4

Dyspepsi

8,7

1,1

Esofagit

1,8

0,7

Ej känt



Neutropenisk kolit*



Lever och gallvägar



Mycket vanliga



Förhöjda transaminaserq

24,5

18,8

Hyperbilirubinemir

13,0

10,5

Vanliga



Venocklusiv leversjukdom*s

2,9

1,1

Hepatomegali

2,5

0,7

Gulsot

2,2

1,1

Onormal leverfunktiont

2,5

1,4

Förhöjt gamma-glutamyltransferas

1,8

0,7

Mindre vanliga



Leversvikt*#

0,4

0,4

Budd-Chiaris syndrom#

0,4

0,4

Hud och subkutan vävnad



Mycket vanliga



Hudutslagu

19,9

5,8

Vanliga



Erytemv

9,4

2,2

Klåda

5,4

0,4

Njurar och urinvägar



Ej känt



Hemorragisk cystit*



Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället



Mycket vanliga



Pyrexiw

82,7

52,3

Ödemx

21,3

3,2

Trötthety

41,2

11,2

Frossa

67,9

17,3

Vanliga



Multiorgansvikt*

2,2

0,7

Undersökningar



Mycket vanliga



Förhöjt blodlaktatdehydrogenas

16,6

7,2

Vanliga 

Förhöjt blodalkalinfosfat

8,7

6,1

*Inklusive dödlig utgång.

**Inklusive dödliga biverkningar efter marknadsföring.

***MYLOTARG vid behandling av AML-återfall (9 mg/m2).

#Enstaka fall.

a. Infektion inkluderar sepsis och bakteriemi (25,6 %), svampinfektion (10,5 %), infektion i nedre luftvägarna (13,0 %), infektion i övre luftvägarna (4,3 %), bakterieinfektion (3,6 %), virusinfektion (24,2 %), gastrointestinal infektion (3,3 %), hudinfektion (7,9 %) och övriga infektioner (19,5 %). Efter marknadsföring (okänd frekvenskategori) rapporterades även svampinfektion i lungorna inklusive pulmonell mykos och Pneumocystis jirovecii pneumoni*; och bakteriella infektioner inklusive Stenotrophomonas-infektion.

b. Trombocytopeni omfattar följande föredragna termer: minskat antal trombocyter och trombocytopeni*.

c. Neutropeni inkluderar följande rapporterade föredragna termer: neutropeni, granulocytopeni och minskat antal neutrofiler.

d. Anemi inkluderar följande rapporterade föredragna termer: anemi och sänkt hemoglobinvärde.

e. Leukopeni inkluderar följande rapporterade föredragna termer: leukopeni och minskat antal vita blodkroppar.

f. Pancytopeni inkluderar följande rapporterade föredragna termer: pancytopeni och benmärgssvikt.

g. Lymfopeni inkluderar följande rapporterade föredragna termer: lymfopeni och minskat antal lymfocyter.

h. Infusionsrelaterad reaktion inkluderar följande rapporterade föredragna termer: infusionsrelaterad reaktion, urtikaria, överkänslighet, bronkospasm, överkänslighet mot läkemedel och urtikaria vid injektionsstället#.

i. Hyperglykemi inkluderar följande rapporterade föredragna termer: hyperglykemi och förhöjt blodglukosvärde#.

j. Takykardi inkluderar följande rapporterade föredragna termer: takykardi, sinustakykardi, ökad hjärtfrekvens# och supraventrikulär takykardi#.

k. Blödning inkluderar blödning i centrala nervsystemet (5,1 %), övre gastrointestinal blödning (21,3 %), nedre gastrointestinal blödning (15,2 %), subkutan blödning (28,5 %), övriga blödningar (32,9 %) samt näsblödning (28,5 %).

l. Hypotoni inkluderar följande rapporterade föredragna termer: hypotoni och lågt blodtryck.

m. Hypertoni inkluderar följande rapporterade föredragna termer: hypertoni och förhöjt blodtryck.

n. Dyspné inkluderar följande rapporterade föredragna termer: dyspné och ansträngningsdyspné.

o. Buksmärta inkluderar följande rapporterade föredragna termer: buksmärta, nedre buksmärta, övre buksmärta, obehag i buken och bukömhet.

p. Stomatit inkluderar följande rapporterade föredragna termer: slemhinneinflammation, orofaryngeal smärta, stomatit, sår i munnen, munsmärta, munblåsor, aftös stomatit, tungsår, glossodyni, oralt mukosalt erytem, glossit# och orofaryngeala blåsor#.

q. Förhöjda transaminaser inkluderar följande rapporterade föredragna termer: förhöjda transaminaser, hepatocellulär skada, förhöjt alaninaminotransferas, förhöjt aspartataminotransferas samt förhöjda leverenzymer.

r. Hyperbilirubinemi inkluderar följande rapporterade föredragna termer: förhöjt blodbilirubin och hyperbilirubinemi.

s. Venocklusiv leversjukdom inkluderar följande rapporterade föredragna termer: venocklusiv sjukdom och venocklusiv leversjukdom*#.

t. Onormal leverfunktion inkluderar följande rapporterade föredragna termer: onormalt leverfunktionstest och onormal hepatisk funktion.

u. Utslag inkluderar följande rapporterade föredragna termer: utslag, dermatit#, allergisk dermatit#, bullös dermatit, kontaktdermatit, exfolierande dermatit#, läkemedelseruption, allergisk pruritus# och erytematösa utslag#, makulära utslag#, makulopapulösa utslag, papulösa utslag, pruritiska utslag, vesikulära utslag#.

v. Erytem inkluderar följande rapporterade föredragna termer: erytem vid kateterstället, erytem och erytem vid infusionsstället#.

w. Pyrexi inkluderar följande rapporterade föredragna termer: pyrexi, förhöjd kroppstemperatur och hypertermi.

x. Ödem inkluderar följande rapporterade föredragna termer: ödem, ansiktsödem, perifert ödem, ansiktssvullnad, generellt ödem och periorbitalt ödem.

y. Trötthet inkluderar följande rapporterade föredragna termer: trötthet, asteni, letargi och sjukdomskänsla


Beskrivning av utvalda biverkningar


Hepatotoxicitet, inklusive hepatisk VOD/SOS


I kombinationsbehandlingsstudien samlades VOD och hepatiska abnormiteter in. Ytterligare beskrivningar av levertoxicitetsbiverkningar tillhandahålls från monoterapistudierna.


I kombinationsbehandlingsstudien (N=131), rapporterades VOD hos 6 (4,6 %) av patienterna under eller efter behandling, 2 (1,5 %) av dessa biverkningar hade dödlig utgång (se tabell 5). Fem (3,8 %) av dessa VOD-biverkningar uppstod inom 28 dagar efter en dos gemtuzumabozogamicin. En VOD-händelse uppstod mer än 28 dagar efter den senaste dosen gemtuzumabozogamicin; och 1 av dessa händelser uppstod inom några dagar efter det att konditioneringsbehandling inför HSCT påbörjats. Mediantiden från senaste gemtuzumabozogamicin--dosen till VOD-debut var 9 dagar (intervall: 2‑298 dagar). VOD rapporterades också hos 2 patienter som erhöll MYLOTARG som uppföljande behandling efter återfall av AML efter kemoterapi i kombinationsbehandlingsstudiens kontrollarm. Båda dessa patienter upplevde VOD mer än 28 dagar efter den senaste dosen gemtuzumabozogamicin. En av dessa patienter upplevde VOD 25 dagar efter efterföljande HSCT.


Baserat på en analys av potentiella riskfaktorer, löper vuxna patienter som erhöll MYLOTARG som monoterapi, patienter som hade fått HSCT före exponering för gemtuzumabozogamicin, 2,6 gånger högre risk (95 % KI: 1,448 - 4,769) att utveckla VOD jämfört med patienter utan HSCT före behandling med gemtuzumabozogamicin; patienter som fått HSCT efter behandling med gemtuzumabozogamicin löpte 2,9 gånger högre risk (95 % KI: 1,502 ‑ 5,636) att utveckla VOD jämfört med patienter utan HSCT efter behandling med gemtuzumabozogamicin; och patienter som haft måttlig till svår leversvikt vid baslinjen löpte 8,7 gånger högre risk (95 % KI: 1,879-39,862) att utveckla VOD jämfört med patienter utan måttlig/svår leversvikt vid baslinjen.


Patienter bör kontrolleras för levertoxicitet enligt rekommendation i avsnitt Varningar och försiktighet. Behandling av tecken eller symtom på levertoxicitet kan kräva dosavbrott eller utsättande av MYLOTARG (se avsnitt Dosering).


Myelosuppression


I kombinationsbehandlingsstudien av patienter med tidigare obehandlad de novoAML som behandlades med fraktionerade doser gemtuzumabozogamicin i kombination med kemoterapi, observerades sänkta värden av grad 3/4 av leukocyter, neutrofiler och trombocyter hos 131 (100 %), 124 (96,1 %) respektive 131 (100 %) patienter.


Under induktionsfasen hade 109 (83,2 %) och 99 (75,6 %) patienter återhämtat trombocyter till antal på 50 000/mm3 respektive 100 000/mm3. Mediantiden för återhämtning av trombocyter till antal på 50 000/mm3 och 100 000/mm3 var 34 respektive 35 dagar. Under konsolideringsfas 1 hade 92 (94,8 %) och 71 (73,2 %) patienter återhämtat trombocyter till antal på 50 000/mm3 respektive 100 000/mm3. Mediantiden för återhämtning av trombocyter till antal på 50 000/mm3 och 100 000/mm3 var 32 respektive 35 dagar. Under konsolideringsfas 2 hade 80 (97,6 %) och 70 (85,4 %) patienter återhämtat trombocyter till antal på 50 000/mm3 respektive 100 000/mm3. Mediantiden för återhämtning av trombocyter till antal på 50 000/mm3 och 100 000/mm3 var 36,5 respektive 43 dagar.


Trombocytopeni med trombocyter < 50 000/mm3 som fortgick 45 dagar efter behandlingsstart för patienter som svarade på behandlingen (komplett remission och ofullständig återhämtning av trombocyter [CRp]) uppstod hos 22 (20,4 %) av patienterna. Antalet patienter med ihållande trombocytopeni förblev likartat över alla behandlingskurerna (8 [7,4 %] patienter i induktionsfasen och 8 [8,5 %] patienter i konsolideringsfas 1 samt 10 [13,2 %] patienter i konsolideringsfas 2).


Under induktionsfasen hade 121 (92,4 %) och 118 (90,1 %) patienter en dokumenterad neutrofilåterhämtning till ANC på 500/mm3 respektive 1 000/mm3. Mediantiden för neutrofilåterhämtning till ANC på 500/mm3 och 1 000/mm3 var 25 dagar. I behandlingens konsolideringsfas 1 hade 94 (96,9 %) av patienterna neutrofilåterhämtning till antal på 500/mm3 och 91 (94 %) patienter hade återhämtning till antal på 1 000/mm3. Mediantiden för neutrofilåterhämtning till ANC på 500/mm3 och 1 000/mm3 var 21 respektive 25 dagar. I behandlingens konsolideringsfas 2 hade 80 (97,6 %) av patienterna neutrofilåterhämtning till antal på 500/mm3 och 79 (96,3 %) patienter hade återhämtning till antal på 1 000/mm3. Mediantiden för neutrofilåterhämtning till ANC på 500/mm3 och 1 000/mm3 var 22 respektive 27 dagar.


I kombinationsbehandlingsstudien, hos patienter med de novo AML som behandlades med fraktionerade doser gemtuzumabozogamicin i kombination med kemoterapi (N=131), upplevde 102 (77,9 %) patienter svåra (grad ≥ 3) infektioner av alla kausaliteter. Behandlingsrelaterade dödsfall på grund av septisk chock rapporterades hos 2 (1,5 %) patienter. Svåra infektioner med dödlig utgång rapporterade hos 2 (1,53 %) patienter i MYLOTARG-armen och hos 4 (2,92 %) patienter i kontrollarmen.


I kombinationsbehandlingsstudien (N=131) rapporterades alla grader och grad 3/4 blödningsbiverkningar hos 118 (90,1 %) respektive 27 (20,6 %) patienter. De vanligaste blödningsbiverkningarna av grad 3 var näsblod (1,5 %), hemoptys (3,1 %) samt hematuri (2,3 %). Blödningsbiverkningar av grad 4 rapporterades hos 4 (3,1 %) patienter (gastrointestinal blödning, kraftig blödning och pulmonell alveolär blödning [2 patienter]). Blödningsbiverkningar med dödlig utgång rapporterade hos 3 (2,3 %) patienter (cerebralt hematom, intrakraniellt hematom och subduralt hematom).


Behandling av patienter med svår infektion, blödning, eller andra följder av myelosuppression, även svår neutropeni eller ihållande trombocytopeni, kan omfatta uppskjutande av dosen eller permanent utsättning av MYLOTARG (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).


Immungenicitet


I likhet med alla terapeutiska proteiner finns det en risk för immungenicitet.


I kliniska studier av MYLOTARG i patienter med relapserad eller refraktär AML, utvärderades immungeniciteten hos MYLOTARG med användning av 2 enzymkopplade immunadsorberande analyser (ELISA).


Patienter i fas 2-prövningarna utvecklade inga anti-läkemedels-antikroppar (ADA:er) och endast 2 patienter i en fas 1-prövning utvecklade antikroppar mot kalikeamicin-bindningskomplexet, varav 1 hade minskade koncentrationer av hP67.6 i plasma. Generellt var incidensen av ADA-utveckling efter MYLOTARG-behandling < 1 % över de 4 kliniska studierna med ADA-data. Definitiva slutsatser kan inte dras mellan förekomsten av antikroppar och potentiell effekt på effektiviteten och säkerheten på grund av det begränsade antalet patienter med positiva ADA.


Detektion av ADA är i hög grad beroende på analysens känslighet och specificitet. Incidensen av antikroppspositivitet i en analys kan påverkas av flera faktorer, inklusive analysmetod, koncentrationen av cirkulerande gemtuzumabozogamicin, provhantering, tidpunkt för provtagning, samtidiga behandlingar samt underliggande sjukdom. Av dessa skäl kan en jämförelse av incidensen av antikroppar mot gemtuzumabozogamicin med incidensen av antikroppar mot andra produkter vara missvisande.


Pediatrisk population


Säkerhet och effekt för MYLOTARG för barn och ungdomar under 15 år har inte fastställts (se avsnitt Dosering).


I den fullbordade randomiserade pediatriska fas 3-studien AAML0531 (se avsnitt Farmakodynamik) av gemtuzumabozogamicin kombinerat med intensiv behandling i första linjen hos barn med nyligen diagnostiserad AML och unga vuxna med de novo AML i åldrarna 0 till 29 år, var säkerhetsprofilen likartad med vad som har observerats i andra studier av gemtuzumabozogamicin i kombination med intensiv kemoterapi hos vuxna patienter med de novo AML. Dock fastställdes inte den optimala dosen gemtuzumabozogamicin för pediatriska patienter eftersom en större andel patienter i den andra intensifieringsperioden i studie AAML0531 upplevde en längre återhämtningstid (> 59 dagar) jämfört med jämförelsearmen (12,0 % jämfört med 6,3 %) och fler patienter dog under remissionen (4,2 % jämfört med 2,4 %).



Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Inga fall av överdosering av MYLOTARG har rapporterats i klinisk erfarenhet. Enstaka doser över 9 mg/m2 hos vuxna har inte testats. Behandling av överdosering av MYLOTARG bör bestå av allmänna understödjande åtgärder.


Farmakodynamik

Verkningsmekanism


Gemtuzumabozogamicin är en CD33-riktad ADC. Gemtuzumab är en humaniserad IgG4-antikropp (immunglobulin av klass G subtyp 4) som specifikt känner igen humant CD33. Antikroppsdelen binds specifikt till CD33-antigenen, ett sialsyraberoende adhesionsprotein som finns på ytan av myeloida leukemiska blaster samt på omogna normala celler av myelomonocytisk härkomst, men inte på normala hematopoetiska stamceller. Den lilla molekylen, N‑acetyl-gamma-kalikeamicin, är en cytotoxisk semisyntetisk naturlig produkt. N‑acetyl-gamma-kalikeamicin är kovalent bunden till antikroppen via en AcBut (4-(4-acetylfenoxi)butansyra)-bindning. Icke-kliniska data tyder på att den cancerbekämpande verkan hos gemtuzumabozogamicin följer av bindningen av ADC till tumörceller som uttrycker CD33, följt av internalisering av ACD-CD33-komplexet, och den intracellulära frisättningen av N‑acetylgammakalikeamicin-dimetylhydrazid via hydrolytisk klyvning av bindningen. Aktivering av N‑acetyl‑gammakalikeamicin-dimetylhydrazid inducerar dubbelsträngsbrott i DNA, med efterföljande cellcykelarrest och apoptotisk celldöd.


Saturation av en hög andel CD33 antigeniska ställen förutsätts krävas för maximal leverans av kalikeamicin till leukemiska blastceller. Flera studier av ett enda medel mätte målsaturation (CD33) efter MYLOTARG-dos hos patienter med relapserad och refraktär AML. I alla studier observerades nära maximal perifer CD33-saturation efter MYLOTARG-dos vid alla dosnivåer på minst 2 mg/m², vilket pekar på att en låg dos gemtuzumabozogamicin räcker för att binda alla tillgängliga CD33-ställen.


Klinisk effekt och säkerhet


ALFA-0701-studie av tidigare obehandlade patienter med ny AML


Effektivitet och säkerhet för MYLOTARG utvärderades i en multicenter, randomiserad öppen fas 3-studie som jämförde tillsättning av MYLOTARG till en induktionskemoterapiregim av standardtyp med daunorubicin och cytarabin (DA) jämfört med endast DA. Behöriga patienter var mellan 50 och 70 år med tidigare obehandlad ny AML (studie ALFA-0701). Patienter med akut promyelocytisk leukemi (APL, AML3) och patienter med AML som härrör från myelodysplastiskt syndrom (MDS) eller sekundär AML uteslöts från studien.


Primärt effektmått var händelsefri överlevnad (EFS). Sekundära effektmått inkluderade CR- och CRp-frekvenser, återfallsfri överlevnad (RFS), total överlevnad (OS) samt säkerhet för kombinationen DA med eller utan MYLOTARG.


Sammanlagt randomiserades 271 patienter i denna studie, med 135 till induktionsbehandling med 3+7 DA plus fraktionerade 3 mg/m2 × 3 doser av MYLOTARG och 136 till 3+7 endast DA (se avsnitt Dosering). En andra kur med induktionsbehandling med DA men utan MYLOTARG, oberoende av randomiseringsarm, tilläts. Patienter i endera armen som inte erhöll en andra kur med induktionsbehandling och som inte uppnådde CR efter induktion kunde erhålla en räddningskur som bestod av idarubicin, AraC och granulocytkolonistimulerande faktor (G-CSF).


Patienter med CR eller CRp erhöll konsolideringsbehandling med 2 behandlingskurer inklusive DNR och AraC med eller utan MYLOTARG i enlighet med deras initiala randomisering. Patienter som upplevde remission kunde även erhålla allogen transplantation. Ett intervall på minst 2 månader efter den senaste dosen MYLOTARG och transplantationen rekommenderades.


Totalt var patienternas medianålder 62 år (50 till 70 år) och de flesta patienter (87,8 %) hade ett ECOG-funktionsstatus (Eastern Cooperative Oncology Group performance status) på 0 till 1 vid baslinjen.


Baslinjeegenskaper var jämnt fördelade mellan behandlingsarmarna med undantag för kön, eftersom en högre andel män enrollerades i MYLOTARG-armen (54,8 %) än i armen med endast DA (44,1 %). Totalt hade 59,0 % och 65,3 % av patienterna sjukdom med dokumenterad förmånlig/måttlig risk enligt riskklassificeringarna National Comprehensive Cancer Network (NCCN) respektive European LeukaemiaNet (ELN) 2010. CD33-expression på AML-blaster genom flödescytometri harmoniserade från lokala laboratorieresultat fastställdes hos totalt 194/271 (71,6 %) av patienterna. Få patienter (13,7 %) hade låg CD33-expression (färre än 30 % av blasterna).


Prövningen uppfyllde sitt primära mål att visa att MYLOTARG som tillsattes i fraktionerade doser (3 mg/m2 × 3) till induktionskemoterapi av standardtyp till patienter med tidigare obehandlad ny AML ledde till signifikant och kliniskt betydande förbättring av EFS. Median-EFS för remission var 17,3 månader (95 % KI: 13,4‑30,0) i MYLOTARG-armen jämfört med 9,5 månader (95 % KI: 8,1‑12,0) i armen med endast DA; riskkvot (HR) 0,562 (95 % KI: 0,415‑0,762); 2-sidigt p=0,0002 genom log-rank test. Effektdata från studien ALFA-0701 sammanfattas i tabell 7. Kaplan-Meier-kurvan för EFS visas i figur 1.


Tabell 7. Effektresultat från studien ALFA0701 (mITT-populationen)


MYLOTARG + daunorubicin + cytarabin

daunorubicin + cytarabin

Händelsefri överlevnad (EFS) (enligt prövaren)

N=135

N=136

Antal händelser, n (%)

73 (54,1)

102 (75,0)

Median-EFS i månader (95 % KI]a,

17,3 [13,4‑30,0]

9,5 [8,1‑12,0]

2‑årig EFS-sannolikhet[95 % KI]b

42,1 [32,9‑51,0]

18,2 [11,1‑26,7]

3‑årig EFS-sannolikhet[95 % KI]b

39,8 [30,2‑49,3]

13,6 [5,8‑24,8]

Riskkvot [95 % KI]c

0,562 [0,415‑0,762]


p-värded

0,0002





Återfallsfri överlevnad (enligt prövaren)

N=110

N=100

Antal händelser, n (%)

49 (44,5)

66 (66,0)

Median-RFS i månader (95 % KI]a,

28,0 [16,3‑NE]

11,4 [10,0-14,4]

Riskfrekvens[95 % KI]c

0,526 [0,362‑0,764]


p-värded

0,0006





Total överlevnad

N=135

N=136

Antal dödsfall, n (%)

80 (59,3)

88 (64,7)

Median-OS i månader (95 % KI]a,

27,5 [21,4‑45,6]

21,8 [15,5‑27,4]

Riskfrekvens [95 % KI]c

0,807 [0,596‑1,093]


p-värded

0,1646





Responsfrekvens (enligt prövaren)

N=135

N=136

Total respons % [95 % KI]e

81,5 (73,89-87,64)

73,5 [65,28-80,72]

CR

70,4

69,9

CRp

11,1

3,7

Riskdifferens [95 % KI]f

7,95[ -3,79-19,85]


p-värdeg

0,1457


Baserat på den primära definitionen av EFS: händelsedatum (misslyckad induktion, återfall eller dödsfall) som fastställts genom prövarens bedömning.

mITT-populationen inkluderade alla patienter som randomiserats, om inte samtycke tagits tillbaka före behandlingsstart, och analyserades enligt initial randomiseringsarm.

Förkortningar: CR=komplett remission; CRp=komplett remission med ofullständig återhämtning av trombocyter; KI=konfidensintervall; EFS=händelsefri överlevnad; mITT=modifierad avsikt att behandla; n=antal; N=antal; NE= kan ej bedömas; OS=total överlevnad; RFS=återfallsfri överlevnad.

a. Median beräknad enligt Kaplan-Meier-metoden; KI baseras på Brookmeyer-Crowley-metoden med log-log-transformation.

b. Beräknad från Kaplan-Meier-kurvan. Sannolikhet (%) beräknad med ”product-limit”-metoden; KI beräknad från log-log-transformation av överlevnadssannolikhet med användning av en normal ungefärlig beräkning samt Greenwood-formeln.

c. Baserad på Cox proportionella riskmodell jämfört med daunorubicin + cytarabin.

d. 2-sidigt p-värde från log-rank-testet.

e. Respons definieras som CR+CRp.

f. Total responsdifferens; KI baserad på Santner- och Snell-metoden.

g. Baserat på Fishers exakta test.


Figur 1. Kaplan-Meier-kurva för händelsefri överlevnad enligt prövarens bedömning från studie ALFA0701 (mITT-population)

Kaplansvenskfigur1

Förkortningar: C=cytarabin; D=daunorubicin; GO=gemtuzumabozogamicin; mITT=modifierad avsikt att behandla.


Användning vid AML med högriskcytogenetik


Vid subgruppanalyser i ALFA-0701, medförde tillsats av MYLOTARG till standardkombinationskemoterapi inte förbättrad EFS i subgruppen patienter med högriskcytogenetik (HR 1,11; 95 % KI: 0,63, 1,95). EFS och OS analyserade per cytogenetisk riskklass och cytogenetisk/molekylär riskklass presenteras i tabell 8 och tabell 9 nedan.


Tabell 8. Händelsefri överlevnad enligt prövarens bedömning per AML-riskklass i studie ALFA-0701 (mITT-population)


MYLOTARG + daunorubicin + cytarabin

daunorubicin +

cytarabin

Cytogenetik (gynnsam/intermediär), N

94

95

Antal händelser, n (%)

44 (46,8)

68 (71,6)

Median-EFS i månader [95 % KI]a

22,5 [15,5‑NE]

11,6 [8,3‑13,7]

Riskkvot [95 % KI]b

0,460 [0,313–0,676]


p-värdec

< 0,0001


Cytogenetik (ogynnsam), N

27

30

Antal händelser, n (%)

23 (85,2)

26 (86,7)

Median-EFS i månader [95 % KI]a

4,5 [1,1–7,4]

2,8 [1,6–8,7]

Riskkvot [95 % KI]b

1,111 [0,633–1,949]


p-värdec

0,7151


ELN (gynnsam/intermediär), N

86

91

Antal händelser, n (%)

40 (46,5)

63 (69,2)

Median-EFS i månader [95 % KI]a

22,5 [15,5‑NE]

12,2 [8,5–14,3]

Riskkvot [95 % KI]b

0,485 [0,325–0,724]


p-värdec

0,0003


ELN (dålig/högrisk), N

37

36

Antal händelser, n (%)

27 (73,0)

32 (88,9)

Median-EFS i månader [95 % KI]a

7,4 [3,7–14,3]

4,0 [1,7–8,6]

Riskkvot [95 % KI]b

0,720 [0,430–1,205]


p-värdec

0,2091


ALFA-0701-prövningen var inte utformad för prospektiv bedömning av nyttan med MYLOTARG i subgrupperna; analysen redovisas endast i deskriptivt syfte.

Baserat på den primära definitionen av EFS: händelsedatum (misslyckad induktion, återfall eller dödsfall) som fastställts genom prövarens bedömning.

mITT-populationen inkluderade alla patienter som randomiserats, om inte samtycke tagits tillbaka före behandlingsstart, och analyserades enligt initial randomiseringsarm.

Förkortningar: AML=akut myeloisk leukemi; KI=konfidensintervall; EFS=händelsefri överlevnad; ELN=European LeukaemiaNet; mITT=modifierad intent‑to‑treat; n=antal; N=antal; NE=kan ej bedömas.

a. Median beräknad enligt Kaplan-Meier-metoden; KI baseras på Brookmeyer-Crowley-metoden med log-log-transformation.

b. Baserad på Cox proportionella riskmodell jämfört med daunorubicin + cytarabin.

c. 2-sidigt p-värde från log-rank-testet.


Tabell 9. Total överlevnad per AML-riskklass i studie ALFA-0701 (mITT-population)


MYLOTARG + daunorubicin + cytarabin

daunorubicin +

cytarabin

Cytogenetik (gynnsam/intermediär), N

94

95

Antal dödsfall, n (%)

51 (54,3)

57 (60,0)

Median-OS i månader [95 % CI]a

38,6 [24,4-NE]

26,0 [18,9-39,7]

Riskkvot [95 % CI]b

0,747 [0,511-1,091]


p-värdec

0,1288


Cytogenetik (ogynnsam), N

27

30

Antal dödsfall, n (%)

24 (88,9)

24 (80,0)

Median-OS i månader [95 % CI]a

12,0 [4,2-14,2]

13,5 [9,4-27,3]

Riskkvot [95 % CI]b

1,553 [0,878-2,748]


p-värdec

0,1267


ELN (gynnsam/intermediär), N

86

91

Antal dödsfall, n (%)

44 (51,2)

53 (58,2)

Median-OS i månader [95 % CI]a

45,6 [25,5-NE]

26,9 [19,3-46,5]

Riskkvot [95 % CI]b

0,730 [0,489-1,089]


p-värdec

0,1216


ELN (dålig/högrisk), N

37

36

Antal dödsfall, n (%)

31 (83,8)

29 (80,6)

Median-OS i månader [95 % CI]a

13,2 [7,0-18,5]

13,5 [10,8-19,8]

Riskkvot [95 % CI]b

1,124 [0,677-1,867]


p-värdec

0,6487


ALFA-0701-prövningen var inte utformad för prospektiv bedömning av nyttan med MYLOTARG i subgrupperna; analysen redovisas endast i deskriptivt syfte.

mITT-populationen inkluderade alla patienter som randomiserats, om inte samtycke tagits tillbaka före behandlingsstart, och analyserades enligt initial randomiseringsarm.

Förkortningar: AML=akut myeloisk leukemi; KI=konfidensintervall; ELN=European LeukaemiaNet; mITT=modifierad intent‑to‑treat; n=antal; N=antal; NE=kan ej bedömas; OS=total överlevnad.

a. Median beräknad enligt Kaplan-Meier-metoden; KI baseras på Brookmeyer-Crowley-metoden med log-log-transformation.

b. Baserad på Cox proportionella riskmodell jämfört med daunorubicin + cytarabin.

c. 2-sidigt p-värde från log-rank-testet.


Pediatrisk population


Pediatrisk studie


I en randomiserad studie (COG AAML0531) som utvärderade standardkemoterapi ensamt eller i kombination med MYLOTARG hos 1 022 nyligen diagnostiserade barn (94,3 % av patienterna < 18 år) och unga vuxna (5,7 % av patienterna). Medianåldern var 9,7 år (intervall: 0,003‑29,8 år), patienter med de novo AML randomiserades till antingen endast standardkemoterapi med 5 kurer eller till samma kemoterapi med 2 doser MYLOTARG (3 mg/m2/dos) som administrerades en gång i induktionskur 1 och en gång i intensifieringskur 2. Studien visade att tillägg av MYLOTARG till intensiv kemoterapi förbättrade EFS (3 år: 53,1 % jämfört med 46,9 %; HR 0,83; 95 % KI: 0,70‑0,99; p=0,04) i de novo AML på grund av en minskad återfallsrisk, med en trend mot längre OS i MYLOTARG-armen som inte var statistiskt signifikant (3 år: 69,4 % jämfört med 65,4 %; HR 0,91; 95 % KI: 0,74‑1,13; p=0,39). Man fann dock även att ökad toxicitet (toxisk mortalitet efter remission) noterades hos patienter med lågrisk-AML vilket förknippades med den långvariga neutropeni som uppstod efter erhållande av gemtuzumabozogamicin under intensifieringskur 2 (se avsnitt Dosering och Biverkningar). Således fastställdes ingen optimal dos för gemtuzumabozogamicin för pediatriska patienter (se avsnitt Dosering).


Farmakokinetik

Gemtuzumabozogamicin är ett antikropp-läkemedelskonjugat (ADC) som består av en CD33‑riktad monoklonal antikropp (hP67.6) som är kovalent bunden till det cytotoxiska ämnet N-acetyl-gammakalikeamicin. Farmakokinetiken (PK) hos gemtuzumabozogamicin beskrivs genom att mäta PK-egenskaperna hos antikroppen (hP67.6) samt totala och icke-konjugerade kalikeamicinderivat. Med hänsyn till att hP67.6-delen skapar målselektivitet på den intakta molekylen och att gemtuzumabozogamicin-doseringarna rapporteras i termer om milligram protein (hP67.6), rapporteras hP67.6-koncentrationsresultaten som primära PK-mått. Efter det att gemtuzumabozogamicin binds vid målet internaliseras det och N‑acetyl-kalikeamicin frisätts genom hydrolytisk klyvning. Fastställning av PK-parametrar för icke-konjugerat kalikeamicin begränsades på grund av de låga systemiska koncentrationsnivåerna.


Inga kliniska PK-data har samlats in med användning av den fraktionerade regimen. Dock har PK simulerats med användning av populationsfarmakokinetikmodellen. Trots att den totala dosen för fraktionerad doseringsregim är hälften av den ursprungliga doseringsregimen (9 jämfört med 18 mg/m2), är den förutsedda totala AUC av hP67.6 under behandlingstiden 25 %, och Cmax är 24 %, av värdena för ursprunglig 9 mg/m2 doseringsregim, eftersom farmakokinetiken är icke-linjär. När gemtuzumabozogamicin administreras vid 3 mg/m2 på dag 1, 4 och 7, förutspås Cmax för hP67.6, vilket skulle ske i slutet av infusionen, vara 0,38 mg/l efter den första dosen och ökas till 0,63 mg/l efter tredje dosen.


Distribution


In vitro är bindningen av N‑acetyl-gamma-kalikeamicin-dimetylhydrazid till humana plasmaproteiner cirka 97 %. In vitro är N‑acetyl-gamma-kalikeamicin-dimetylhydrazid ett substrat av P‑glykoprotein (P-gp). Hos patienter var den totala distributionsvolymen för hP67.6-antikropp (summan av V1 [10 l] och V2 [15 l]) cirka 25 l.

Metabolism


Den primära metaboliska vägen för gemtuzumabozogamicin förväntas vara hydrolytisk frisättning av N-acetyl-gamma-kalikeamicin-dimetylhydrazid. Studier in vitro visade att N‑acetyl-gamma-kalikeamicin-dimetylhydrazid metaboliseras i hög utsträckning, primärt genom icke-enzymatisk reduktion av disulfidfraktionen. Aktiviteten (cytotoxiciteten) hos resulterande metaboliter förväntas vara avsevärt försvagad. Hos patienter var plasmanivåerna av icke-konjugerat kalikeamicin normalt låga, med ett förutspått genomsnittligt Cmax på 1,5 ng/ml efter tredje dosen.


Interaktioner med andra läkemedel


Effekter av andra läkemedel på gemtuzumabozogamicin


In vitro metaboliseras N-acetyl-gamma-kalikeamicin-dimetylhydrazid främst genom icke-enzymatisk reduktion. Därför är det inte sannolikt att samtidig administrering av gemtuzumabozogamicin och hämmare eller inducerare av de läkemedelsmetaboliserande enzymerna cytokrom P450 (CYP) och uridin-difosfat‑glukuronosyltransferas (UGT) skulle påverka exponeringen för N-acetyl-gamma-kalikeamicin-dimetylhydrazid.


Baserat på en populationsfarmakokinetisk (PK) analys förutspås kombination av gemtuzumabozogamicin med hydroxyurea, DNR och AraC inte medföra kliniskt betydelsefulla förändringar i farmakokinetiken för hP67.6 eller icke-konjugerat kalikeamicin.


Effekt av gemtuzumabozogamicin på andra läkemedel


Effekt på CYP-substrat


In vitro hade N‑acetyl-gamma-kalikeamicin-dimetylhydrazid och gemtuzumabozogamicin en låg potential för att hämma aktiviteten hos CYP1A2, CYP2A6 (endast testad med användning av gemtuzumabozogamicin), CYP2B6, CYP2C8, CYP2C9, CYP2C19, CYP2D6 och CYP3A4/5 i kliniskt relevanta koncentrationer. In vitro hade N‑acetyl-gamma-kalikeamicin-dimetylhydrazid och gemtuzumabozogamicin en låg potential att inducera aktiviteten hos CYP1A2, CYP2B6, och CYP3A4 i kliniskt relevanta koncentrationer.


Effekt på UGT-substrat


In vitro hade N‑acetyl-gamma-kalikeamicin-dimetylhydrazid en låg potential att hämma aktiviteten hos UGT1A1, UGT1A4, UGT1A6, UGT1A9 samt UGT2B7 i kliniskt relevanta koncentrationer.


Effekt på substrat av läkemedelstransportörer


In vitro hade N‑acetyl-gamma-kalikeamicin-dimetylhydrazid en låg potential att hämma aktiviteten hos P‑gp, bröstcancerresistensprotein (BCRP), bile salt export pump (BSEP), multiresistensassocierat protein (MRP)2, multidrug and toxin extrusion protein (MATE)1 och MATE2K, organiska anjontransportproteiner (OAT)1 och OAT3, organiskt katjontransportprotein (OCT)1 och OCT2 samt organiska anjontransportpolypeptider (OATP)1B1 och OATP1B3 i kliniskt relevanta koncentrationer.


Effekt på samtidigt administrerade kemoterapeutiska medel


Baserat på en populationsfarmakokinetisk (PK) analys förutspås kombination av gemtuzumabozogamicin med DNR och AraC inte medföra kliniskt betydelsefulla förändringar i farmakokinetiken för dessa ämnen.


Eliminering


Baserat på populationsfarmakokinetiska analyser var förutspådd clearance (CL) av hP67.6 från plasma 3 l/h direkt efter första dosen och sen 0,3 l/h. Terminal halveringstid i plasma (t½) för hP67.6 förväntades vara ungefär 160 timmar för en typisk patient vid rekommenderad dosnivå MYLOTARG (3 mg/m2) .


Farmakokinetik i specifika grupper av studiedeltagare eller patienter


Ålder, etnicitet och kön


Baserat på en populationsfarmakokinetisk analys hade inte ålder, etnicitet eller kön någon signifikant inverkan på dispositionen av gemtuzumabozogamicin.


Nedsatt leverfunktion


Inga formella farmakokinetiska studier av gemtuzumabozogamicin har utförts på patienter med nedsatt leverfunktion.


Baserat på en populationsfarmakokinetisk analys, förväntas clearance av gemtuzumabozogamicin (hP67.6-antikropp och icke-konjugerat kalikeamicin) inte påverkas av lätt nedsatt leverfunktion, enligt definition av National Cancer Institute Organ Dysfunction Working Group (NCI ODWG). Analysen inkluderade 406 patienter med följande NCI ODWG-statuskategorier för nedsatt funktion: lätt (B1, n=58 och B2, n=19), måttlig (C, n=6) och normal leverfunktion (n=322) (se avsnitt Dosering). 


Nedsatt njurfunktion


Inga formella farmakokinetiska studier av gemtuzumabozogamicin har utförts på patienter med nedsatt njurfunktion.

Baserat på populationsfarmakokinetisk analys av 406 patienter, var clearance av gemtuzumabozogamicin hos patienter med lätt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance [CLcr] 60-89 ml/min; n=149) eller måttligt nedsatt njurfunktion (CLcr 30‑59 ml/min; n=47), likartad med clearance hos patienter med normal njurfunktion (CLcr ≥ 90 ml/min; n=209). Farmakokinetiken för gemtuzumabozogamicin har inte undersökts hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion. 


Pediatrisk population


Resultaten av populationsmodelleringen visade att farmakokinetiken hos gemtuzumabozogamicin (hP67.6-antikropp och icke-konjugerat kalikeamicin) är likartad hos vuxna och barn med AML som följer dosregimen på 9 mg/m2.


Prekliniska uppgifter

Allmäntoxicitet


De viktigaste toxiciteterna uppstod i lever, benmärg och lymforgan, hematologiparametrar (minskad RBC-massa och antal vita blodkroppar, huvudsakligen lymfocyter), njurar, ögon och manliga och kvinnliga fortplantningsorgan. Effekter på lever, njurar och fortplantningsorgan hos hanråttor och på lymfoida vävnader hos apor (cirka 18 gånger högre för råttor och 36 gånger högre för apor, än för den mänskliga kliniska exponeringen efter en tredje dos till människa på 3 mg/m2 baserat på AUC168) var icke reversibla. Hos apor sågs biverkningar på fortplantningsorganen hos honor och på ögonen i 12-veckorsstudien (cirka 193 respektive 322 gånger den mänskliga kliniska exponeringen efter en tredje dos till människa på 3 mg/m2 baserat på AUC168). Betydelsen för människa av dessa irreversibla förändringar hos djur är oklar. Effekter på nervsystemet har inte observerats hos djur efter administrering av MYLOTARG. Förändringar i nervsystemet identifierades hos råttor med andra antikropp‑kalikeamicinkonjugat.


Gentoxicitet


Gemtuzumabozogamicin befanns vara klastogent. Detta står i överensstämmelse med den kända induktionen av DNA-brott av kalikeamicin och andra enediynantibiotika mot tumörer. N‑acetyl-gamma-kalikeamicin-DMH (det frisatta cytotoxinet) befanns vara mutagent och klastogent.


Karcinogenicitet


Inga formella karcinogenicitetsstudier har utförts med gemtuzumabozogamicin. I toxicitetsstudier utvecklade råttor preneoplastiska lesioner (minimalt till lätt ovalcellhyperplasi) i levern vid cirka 54 gånger klinisk exponering för människa efter tredje dosen till människa på 3 mg/m2 baserat på AUC168). Inga preneoplastiska eller neoplastiska lesioner observerades hos apor vid upp till cirka 115 gånger klinisk exponering för människa efter den tredje dosen till människa på 3 mg/m2 baserat på AUC168). Betydelsen för människa av dessa förändringar hos djur är oklar.


Reproduktionstoxicitet


I en fertilitetsstudie med honråttor observerades något lägre antal corpora lutea och förhöjd embryoletalitet vid förekomst av maternell toxicitet (cirka 9,7 gånger mänsklig klinisk exponering efter tredje dos till människa på 3 mg/m2 baserat på AUC168). Hos apor sågs effekter på könsorganen hos hondjur i 12-veckorsstudien (atrofierade ovarier, tubae uterinae, uterus och cervix, vid cirka 193 gånger den mänskliga kliniska exponeringen efter en tredje dos till människa på 3 mg/m2).


I en fertilitetsstudie med handjur inkluderade effekter på handjurens fortplantning minskade spermatogonier och spermatocytes, minskade testikulära spermatider och epididymal sperma, vakuolisering av kärnan i spermatider och/eller uppkomst av jätteceller. Ytterligare resultat inkluderade effekter på testiklar, bitestiklar och bröstkörtlar samt på fertiliteten. När hanråttor parades igen efter en period på 9 veckor utan dosering, var effekterna på sperma och fertilitet värre, men det förelåg partiell återhämtning av lägre spermatogonier och spermatocyter i testiklarna. Effekterna på hanråttors fortplantningsorgan var partiellt reversibla eller icke-reversibla (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning). Hos apor sågs effekter på fortplantningsorganen hos handjur (testis, epididymis, vesicula seminalis) vid cirka 66 gånger den mänskliga kliniska exponeringen efter en tredje dos till människa på 3 mg/m2).


I en embryofetal toxicitetsstudie observerades lägre fostervikt, högre incidens av vågformade revben hos foster samt lägre incidens av skelettossifiering hos foster. Ökade embryoletalitet och fetala morfologiska avvikelser inkluderade digitala missbildningar, frånvaro av aortabåge, anomalier i de långa benen i frambenen, missformad scapula, frånvaro av vertebralt center och sammanväxt av bröstben. Ökad embryoletalitet observerades även vid förekomst av maternell toxicitet. Den lägsta dosen med embryofetala effekter korrelerade med 9,7 gånger mänsklig klinisk exponering efter den tredje dosen till människa på 3 mg/m2, baserat på AUC168 (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning).


Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Varje injektionsflaska med pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning, innehåller 5 mg gemtuzumabozogamicin.


Efter beredning (se avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering) innehåller 1 ml av lösningen 1 mg gemtuzumabozogamicin.


Gemtuzumabozogamicin är ett antikropp-läkemedelskonjugat (ADC) bestående av en rekombinant humaniserad monoklonal Ig64 kappa-antikropp (producerad i NS0-celler), riktad mot CD33 och kovalent bunden till det cytotoxiska ämnet N‑acetyl-gamma-kalikeamicin.


Förteckning över hjälpämnen

Dextran 40

Sackaros

Natriumklorid

Natriumdivätefosfatmonohydrat

Dinatriumvätefosfat, vattenfritt


Blandbarhet

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.


Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet


Färdigberedd och utspädd lösning


Efter beredning och spädning ska lösningen skyddas mot ljus och användas omedelbart. Om produkten inte kan användas omedelbart kan den utspädda lösningen lagras i upp till 18 timmar i kylskåp (2 °C–8 °C) från tidpunkten för den initiala punktionen av injektionsflaskan och med högst 6 timmar i rumstemperatur (under 25 °C). Detta inkluderar den tid som krävs för beredning, spädning och administrering.



Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i kylskåp (2 °C–8 °C).

Får ej frysas.

Förvara injektionsflaskan i originalkartongen. Ljuskänsligt.


Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter beredning och spädning finns i avsnitt 6.3.



Särskilda anvisningar för destruktion

Använd lämplig aseptisk teknik vid beredning och spädning. MYLOTARG är ljuskänsligt och ska skyddas från ultraviolett ljus under beredning, spädning och administrering.

Beredning

  • Beräkna dosen (mg) MYLOTARG som krävs.

  • Låt injektionsflaskan nå rumstemperatur (under 25 °C) i cirka 5 min före beredning. Bered varje 5 mg-flaska med 5 ml vatten för injektion, så att en lösning för engångsbruk med koncentrationen 1 mg/ml gemtuzumabozogamicin erhålls.

  • Snurra injektionsflaskan försiktigt för att underlätta upplösningen. Skaka ej.

  • Kontrollera att den färdigberedda lösningen inte innehåller några partiklar eller är missfärgad. Den beredda lösningen kan innehålla små vita till gulvita, opaka till genomskinliga och amorfa till fiberliknande partiklar.

  • MYLOTARG innehåller inte några bakteriostatiska konserveringsmedel.

  • Om den beredda lösningen inte kan användas omedelbart kan den förvaras i originalflaskan i upp till 6 timmar i kylskåp (2 °C‑8 °C), med högst 3 timmar i rumstemperatur (under 25 °C). Ljuskänsligt. Får ej frysas.


Spädning

  • Beräkna hur stor mängd av den färdigberedda lösningen som behövs för att få rätt dos enligt patientens kroppsyta. Dra upp denna mängd från injektionsflaskan med en spruta. Mylotarg injektionsflaska innehåller 5 mg av läkemedlet utan överfyllnad. När det bereds till koncentrationen 1 mg/ml enligt anvisningarna är den volym som kan dras upp ur injektionsflaskan 4,5 mg (4,5 ml). Skyddas mot ljus. All oanvänd färdigberedd lösning som är kvar i injektionsflaskan ska kasseras.

  • Doserna måste blandas till en koncentration på mellan 0,075 mg/ml och 0,234 mg/ml på följande sätt:

    • Doser under 3,9 mg måste beredas för administrering med spruta. Tillsätt den färdigberedda MYLOTARG-lösningen till en spruta med natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) lösning för injektion, till en slutlig koncentration på mellan 0,075 mg/ml och 0,234 mg/ml. Ljuskänsligt.

    • Doser på 3,9 mg eller mer ska spädas i en spruta eller IV-påse i lämplig volym natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) lösning för injektion, så att en slutlig koncentration på mellan 0,075 mg/ml och 0,234 mg/ml erhålls. Ljuskänsligt.

  • Vänd försiktigt infusionsbehållaren så att lösningen blandas. Skaka inte.

  • Efter spädning med natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) lösning för injektion ska MYLOTARG-lösningen infunderas omedelbart. Om infusion inte sker omedelbart ska den förvaras vid rumstemperatur (under 25 °C) i högst 6 timmar, inräknat 2 timmars infusion och 1 timme för att låta den kylskåpsförvarade utspädda lösningen anta rumstemperatur (under 25 °C) om så behövs. Den utspädda lösningen kan förvaras i kylskåp vid 2 °C-8 °C i högst 12 timmar. Ljuskänsligt. Får ej frysas.

  • Infusionsbehållaren bör vara tillverkad av polyvinylklorid (PVC) med DEHP eller polyolefin (polypropen och/eller polyeten).


Administrering

  • Den utspädda lösningen måste filtreras. Vid infusion av MYLOTARG måste ett inlinefilter med låg proteinbindning på 0,2 mikron av polyetersulfon (PES) användas.

  • För doser som administreras med spruta krävs användning av infusionsslangar med liten omkrets (microbore) med ett inlinefilter med låg proteinbindning på 0,2 mikron av polyetersulfon (PES).

  • Under infusionen måste den intravenösa påsen eller sprutorna skyddas mot ljus (även ultraviolett ljus) med hjälp av ett ljusskydd. Infusionsslangen behöver inte skyddas mot ljus.

  • Infundera den utspädda lösningen under 2 timmar. Infusionsslangar av PVC (DEHP- eller icke-DEHP-innehållande) eller polyeten rekommenderas


MYLOTARG ska inte blandas eller infunderas tillsammans med andra läkemedel.


Se även avsnitt 6.3 för information om spädning, förvaring och infusion.


Destruktion

Procedurer för destruktion av giftigt avfall som föreskrivs för anticancerläkemedel måste användas.


Förpackningsinformation

Pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning 5 mg Vit till benvit kaka eller pulver.
1 styck glasfl. (fri prissättning), EF

Hitta direkt i texten
Av