Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Fasenra

ÄndringsmarkeringUtökad övervakningMiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
AstraZeneca

Injektionsvätska, lösning i förfylld spruta 30 mg
(Klar till opaliserande, färglös till gul lösning som kan innehålla genomskinliga eller vita till benvita partiklar)

Medel vid obstruktiva luftvägssjukdomar, övriga systemiska medel för obstruktiva lungsjukdomar

Aktiv substans:
ATC-kod: R03DX10
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Läkemedel från AstraZeneca omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Subventioneras endast för patienter med svår eosinofil astma som är otillräckligt kontrollerad trots standardbehandling och antingen behandling med perorala kortikosteroider (OCS) i doser som ger ökad risk för biverkningar eller när OCS är kontraindicerat.

Texten är baserad på produktresumé: 2019-03-22.

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Se avsnitt Biverkningar om hur man rapporterar biverkningar.

Indikationer

Fasenra är indicerat som tilläggsunderhållsbehandling till vuxna patienter med svår eosinofil astma, som är otillräckligt kontrollerad trots högdos inhalations­kortikosteroider och långverkande β‑agonister (se avsnitt Farmakodynamik).

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Dosering

Fasenra ska ordineras av läkare med erfarenhet av diagnostik och behandling av svår astma.


Dosering

Rekommenderad dos av benralizumab är 30 mg som subkutan injektion var 4:e vecka för de första 3 doserna, och därefter var 8:e vecka. Om en injektion missas på det planerade datumet, ska dosering återupptas snarast möjligt med den indicerade doseringsregimen; en dubbel dos får inte administreras.


Fasenra är avsett för långtidsbehandling. Beslut om fortsatt behandling bör fattas minst en gång om året baserat på sjukdomens svårighetsgrad, graden av exacerbationskontroll och antalet eosinofiler i blodet.


Äldre: Ingen dosjustering krävs för äldre patienter (se avsnitt Farmakokinetik).


Nedsatt njur- och leverfunktion: Ingen dosjustering krävs för patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion (se avsnitt Farmakokinetik).


Pediatrisk population: Säkerhet och effekt för Fasenra för barn i åldern 5 till 18 år har inte fastställts.


Inga data finns tillgängliga för barn i åldern 5 till 11 år. Tillgänglig information för barn i åldern 12 till under 18 år finns i avsnitt Biverkningar, Farmakodynamik och Farmakokinetik men ingen doseringsrekommendation kan ges.


Administreringssätt

Fasenra administreras som en subkutan injektion av hälso- och sjukvårdspersonal. 

Den injiceras i överarm, lår eller buk. Den får inte injiceras i områden där huden är öm, har blåmärken, är erytematös eller har förhårdnader (se avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering).

Varningar och försiktighet

Fasenra ska inte användas för att behandla akuta astmaexacerbationer.


Patienterna ska instrueras att söka läkare om astman förblir okontrollerad eller förvärras efter att behandlingen har påbörjats.


Abrupt utsättning av kortikosteroider efter insättning av Fasenra rekommenderas inte. Reduktion av kortikosteroiddoserna, om lämpligt, ska ske gradvis och under överinseende av en läkare.


Överkänslighetsreaktioner

Akuta systemiska reaktioner, inklusive anafylaktiska reaktioner och överkänslighetsreaktioner (t.ex. urtikaria, papulös urtikaria, utslag) har förekommit efter administrering av benralizumab (se avsnitt Biverkningar). Dessa reaktioner kan uppträda inom några timmar efter administrering men har i vissa fall en fördröjd debut (d.v.s. efter flera dagar).


Anamnesanafylaxi som inte var relaterad till benralizumab kan vara en riskfaktor för anafylaxi efter administrering av Fasenra (se avsnitt Kontraindikationer).


Patienterna ska övervakas under lämplig tid efter behandlingen med Fasenra. I händelse av en överkänslighetsreaktion ska Fasenra sättas ut permanent.


Parasitinfektion (maskinfektion)

Eosinofiler kan vara involverade i det immunologiska svaret mot vissa maskinfektioner. Patienter med kända maskinfektioner exkluderades från deltagande i de kliniska studierna. Det är okänt om Fasenra kan påverka patientens svar mot maskinfektioner.


Patienter med befintliga maskinfektioner ska behandlas innan behandling med Fasenra påbörjas. Om patienter skulle infekteras medan de står på behandling med Fasenra och inte svarar på medel mot maskinfektion, bör behandlingen med Fasenra sättas ut tills infektionen är bekämpad.

Interaktioner

I en randomiserad, dubbelblind parallellgruppsstudie med 103 patienter mellan 12 och 21 års ålder med svår astma förefaller det humorala antikroppssvaret, som induceras vid vaccination mot säsongsinfluensa, inte påverkas av behandling med benralizumab. Benralizumab förväntas inte ha någon effekt på farmakokinetiken för samtidigt administrerade läkemedel (se avsnitt Farmakokinetik).


Cytokrom P450enzymer, effluxpumpar och proteinbindningsmekanismer är inte involverade i eliminering av benralizumab. Det finns inga belägg för uttryck av IL‑5Rα på hepatocyter. Eosinofilutarmning ger inte några kroniska systemiska förändringar av proinflammatoriska cytokiner.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:1.

Det finns begränsad mängd data (mindre än 300 graviditeter) från användning av benralizumab hos gravida kvinnor.


Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta reproduktionstoxikologiska effekter (se Prekliniska uppgifter).


Monoklonala antikroppar, såsom benralizumab, transporteras över placenta linjärt allteftersom graviditeten fortskrider. För ett foster är därför den potentiella exponeringen troligen större under andra och tredje trimestern av graviditeten.


Användning av Fasenra bör undvikas under graviditet. Administrering av Fasenra till gravida kvinnor ska endast övervägas om den förväntade nyttan för modern överväger eventuella risker för barnet.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Det är okänt om benralizumab eller dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk eller mjölk från djur. En risk för det ammade barnet kan inte uteslutas.


Ett beslut måste fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta/avstå från att använda Fasenra efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan.

Fertilitet

Det finns inga fertilitetsdata för människa. Djurstudier visade inga negativa effekter på fertiliteten av behandling med benralizumab (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Trafik

Fasenra har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningar


Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligaste rapporterade biverkningarna under behandlingen är huvudvärk (8 %) och faryngit (3 %).

Anafylaktiska reaktioner har rapporterats.


Tabell över biverkningar

Totalt 2 514 patienter, av vilka 1 663 patienter hade svår okontrollerad eosinofil astma, fick benralizumab under kliniska studier med 48‑56 veckors duration.


Frekvensen för biverkningar är definierad enligt följande konvention: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvensområde presenteras biverkningarna efter fallande allvarlighetsgrad.


Tabell 1. Tabell över biverkningar

Organsystemklass

Biverkning

Frekvens

Infektioner och infestationer

Faryngit*

Vanliga

Immunsystemet

Överkänslighetsreaktioner**

Anafylaktisk reaktion

Vanliga

Ingen känd frekvens

Centrala och perifera nervsystemet

Huvudvärk

Vanliga

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Pyrexi

Reaktion på injektionsstället

Vanliga

* Faryngit definierades av följande grupp av rekommenderade termer: "faryngit", "bakteriell faryngit", "viral faryngit", "streptokockfaryngit".
** Överkänslighet definierades av följande grupp av rekommenderade termer: "urtikaria", "papulös urtikaria" och "hudutslag". För exempel på de associerade manifestationer, som har rapporterats, och en beskrivning av tiden till symtomdebut, se avsnitt Varningar och försiktighet


Beskrivning av utvald biverkning


Reaktioner på injektionsstället : I placebokontrollerade studier uppträdde reaktioner på injektionsstället (t.ex. smärta, erytem, pruritus, papel) i en frekvens på 2,2 % hos patienter som behandlades med rekommenderad dos av benralizumab, jämfört med 1,9 % hos patienter som behandlades med placebo.


Pediatrisk population

Det finns begränsat med data för pediatriska patienter (se avsnitt Farmakodynamik). Observerad frekvens, typ och allvarlighetsgrad för biverkningar hos ungdomar liknade dem som sågs hos vuxna.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

I de kliniska studierna administrerades doser på upp till 200 mg subkutant till patienter med eosinofil astma, utan tecken på dosrelaterad toxicitet.


Det finns ingen specifik behandling för överdosering av benralizumab. Om överdosering skulle ske, ska patienten ges understödjande behandling med lämplig monitorering efter behov.

Farmakodynamik


Verkningsmekanism

Benralizumab är en anti-eosinofil, humaniserad, afukosylerad monoklonal antikropp (IgG1, kappa). Den binder till human interleukin 5‑receptorns alfa-subenhet (IL‑5Rα) med hög affinitet och specificitet. IL‑5-receptorn uttrycks specifikt på ytan av eosinofiler och basofiler. Frånvaron av fukos i Fc-domänen i benralizumab leder till hög affinitet för FcγRIII-receptorer på immunologiska effektorceller, såsom NK-celler (natural killer cells). Detta leder till apoptos av eosinofiler och basofiler genom förstärkt antikroppsberoende cellmedierad cytotoxicitet (antibody-dependent cell-mediated cytotoxicity, ADCC) vilket reducerar eosinofil inflammation.


Farmakodynamisk effekt


Effekt på blodeosinofiler: Behandling med benralizumab leder till en nästan fullständig utarmning av blodeosinofiler inom 24 timmar från den första dosen, vilken bibehålls under hela behandlingsperioden. Utarmningen av blodeosinofiler åtföljs av en sänkning av serumnivåerna av de eosinofila granulaproteinerna eosinophil derived neurotoxin (EDN) och eosinophil cationic protein (ECP) och av en sänkning av blodbasofiler.


Effekt på eosinofiler i luftvägsslemhinnan: Effekten av benralizumab på eosinofiler i luftvägsslemhinnan hos astmatiska patienter med förhöjt antal sputumeosinofiler (minst 2,5 %) utvärderades i en 12‑veckors, randomiserad, dubbelblind, placebo­kontrollerad klinisk fas 1‑studie med benralizumab 100 eller 200 mg s.c. I denna studie förelåg en mediansänkning från baseline av eosinofiler i luftvägs­slemhinnorna på 96 % i den benralizumab-behandlade gruppen jämfört med en sänkning på 47 % i placebogruppen (p = 0,039).


Klinisk effekt

Effekten av Fasenra utvärderades i tre randomiserade, dubbelblinda, parallellgrupps, placebokontrollerade kliniska studier som pågick i 28 till 56 veckor på patienter i åldern 12‑75 år.


I dessa studier administrerades Fasenra i en dos av 30 mg var 4:e vecka för de första 3 doserna, och därefter var 4:e eller var 8:e vecka som tillägg till bakgrunds­behandling och utvärderades jämfört med placebo.


I de två exacerbationsstudierna SIROCCO (studie 1) och CALIMA (studie 2) deltog totalt 2 510 patienter med svår okontrollerad astma, varav 64 % kvinnor, med en medelålder på 49 år. Patienterna hade haft minst 2 astmaexacerbationer som krävde oral eller systemisk kortikosteroidbehandling under de senaste 12 månaderna (3 i medeltal), ACQ‑6‑score på minst 1,5 vid screening och nedsatt lungfunktion vid baseline (genomsnittlig predikterad forcerad exspiratorisk volym under 1 sekund [FEV1] på 57,5 %) före bronkdilaterare, trots regelbunden behandling med högdos inhalerad kortikosteroid (ICS) (studie 1) eller med medelhögdos eller högdos ICS (studie 2) och en långverkande β‑agonist (LABA); minst ett underhållsläkemedel administrerades till 51 % respektive 41 % av dessa patienter.


I studien ZONDA (studie 3) som avsåg reduktion av orala kortikosteroider (OCS) deltog totalt 220 astmapatienter (61 % kvinnor, medelålder 51 år); de behandlades med daglig OCS (8‑40 mg per dag; median 10 mg) som tillägg till regelbunden användning av högdos ICS och LABA med minst ett ytterligare underhållsläkemedel för att upprätthålla astmakontroll i 53 % av fallen. Studien innefattade en 8 veckors run‑in-period, under vilken OCS titrerades till den lägsta effektiva dos som gav bibehållen astmakontroll. Patienterna hade ett blodeosinofilantal ≥150 celler/μl och minst en exacerbation under de senaste 12 månaderna.


Även om två olika doseringsregimer studerades i studie 1, 2 och 3, är rekommenderad doseringsregim Fasenra administrerat var 4:e vecka för de första 3 doserna och därefter var 8:e vecka (se avsnitt Dosering), eftersom ingen ytterligare nytta observerades vid mer frekvent dosering. Resultaten som summeras nedan gäller för den rekommenderade doseringsregimen.


Exacerbationsstudier: Primärt effektmått var den årliga frekvensen av kliniskt signifikanta astmaexacerbationer hos patienter med blodeosinofilantal vid baseline ≥300 celler/ μl, som tog högdos ICS och LABA. Kliniskt signifikant astmaexacerbation definierades som försämring av astma som krävde användning av orala/systemiska kortikosteroider under minst 3 dagar, och/eller besök på akutmottagning som krävde användning av orala/systemiska kortikosteroider och/eller sjukhusinläggning. För patienter som stod på underhållsbehandling med orala kortikosteroider definierades detta som en tillfällig ökning av stabila orala/systemiska kortikosteroider under minst 3 dagar eller en enstaka depåinjektion av kortikosteroider. 


I båda studierna hade patienter som fick Fasenra signifikanta minskningar av den årliga exacerbationsfrekvensen jämfört med placebo hos patienter med blodeosinofiler ≥300 celler/μl.


Dessutom visade förändringen från baseline av medel‑FEV1 förbättringar så tidigt som efter 4 veckor, vilket kvarstod till behandlingsslut (Tabell 2).


Sänkt exacerbationsfrekvens observerades oberoende av eosinofilantal vid baseline. Dock identifierades höga eosinofilantal vid baseline som en potentiell prediktor för bättre behandlingssvar, speciellt vad gäller FEV1.


Tabell 2. Resultat för årlig exacerbationsfrekvens och lungfunktion vid behandlingsslut i studie 1 och 2, fördelat efter eosinofilantal.


Studie 1

Studie 2

Fasenra

Placebo

Fasenra

Placebo

Blodeosinofilantal

≥300 celler/μla

n = 267

n = 267

n = 239

n = 248

Kliniskt signifikanta exacerbationer

Frekvens

0,74

1,52

0,73

1,01

Skillnad

-0,78

-0,29

Frekvenskvot (95 % CI)

0,49 (0,37; 0,64)

0,72 (0,54; 0,95)

p‑värde

<0,001

0,019

FEV1 före bronkdilaterare (l)

Medelvärde vid baseline

1,660

1,654

1,758

1,815

Förbättring från baseline

0,398

0,239

0,330

0,215

Skillnad (95 % CI) 

0,159 (0,068; 0,249)

0,116 (0,028; 0,204)

p‑värde

0,001

0,010

Blodeosinofilantal

<300 celler/μlb

n = 131

n = 140

n = 125

n = 122

Kliniskt signifikanta exacerbationer

Frekvens

1,11

1,34

0,83

1,38

Skillnad

-0,23

-0,55

Frekvenskvot (95 % CI)

0,83 (0,59; 1,16)

0,60 (0,42; 0,86)

FEV1 före bronkdilaterare (l)

Medelförändring

0,248

0,145

0,140

0,156

Skillnad (95 % CI)

0,102 (-0,003; 0,208)

-0,015 (-0,127; 0,096)

a. "Intent to treat"-populationen (patienter på högdos ICS och med blodeosinofiler ≥300 celler/μl).

b. Alltför begränsade data för att påvisa en behandlingsskillnad hos patienter med blodeosinofiler <300 celler/µl.


För studie 1 och 2 i kombination förelåg en numeriskt större minskning av exacerbationsfrekvensen och större förbättringar av FEV1 med stigande baselinevärde på blodeosinofiler.


Frekvensen av exacerbationer som krävde sjukhusinläggning och/eller akutbesök för patienter som fick Fasenra jämfört med placebo var 0,09 vs 0,25 (frekvenskvot 0,37; 95 % CI: 0,20; 0,67, p = < 0,001) i studie 1 och 0,12 vs 0,10 (frekvenskvot 1,23; 95 % CI: 0,64; 2,35, p = 0,538) i studie 2. I studie 2 inträffade alltför få händelser i placeboarmen för att dra några slutsatser om exacerbationer som krävde sjukhusinläggning eller akutbesök.


I både studie 1 och studie 2 upplevde patienter som fick Fasenra statistiskt signifikanta minskningar av astmasymtomen (total astmascore) jämfört med patienter som fick placebo. En liknande förbättring till förmån för Fasenra observerades för Asthma Control Questionnaire‑6 (ACQ‑6) och Standardised Asthma Quality of Life Questionnaire for 12 Years and Older (AQLQ(S)+12) (Tabell 3).


Tabell 3. Skillnad mellan behandlingar med avseende på medelförändring från baseline på totala astmasymtomscorer, ACQ6 och AQLQ(s)+12 vid behandlingsslut – Patienter på högdos ICS och blodeosinofiler ≥300 celler/μl


Studie 1

Studie 2


Fasenra

(na = 267)

Placebo

(na = 267)

Fasenra

(na = 239)

Placebo

(na = 248)

Total astmasymtomscoreb

Medelvärde vid baseline

2,68

2,74

2,76

2,71

Förbättring från baseline

-1,30

-1,04

-1,40

-1,16

Skillnad (95 % CI)

-0,25 (-0,45; -0,06)

-0,23 (-0,43; -0,04)

p‑värde

0,012

0,019

ACQ‑6

Medelvärde vid baseline

2,81

2,90

2,80

2,75

Förbättring från baseline

-1,46

-1,17

-1,44

-1,19

Skillnad (95 % CI)

-0,29 (-0,48; -0,10)

-0,25 (-0,44; -0,07)

AQLQ(S)+12 

Medelvärde vid baseline

3,93

3,87

3,87

3,93

Förbättring från baseline

1,56

1,26

1,56

1,31

Skillnad (95 % CI)

0,30 (0,10; 0,50)

0,24 (0,04; 0,45)

a. Antalet patienter (n) varierar något beroende på det antal patienter för vilka data var tillgängliga för varje variabel. De visade resultaten är baserade på sista tillgängliga data för varje variabel.

b. Astmasymtomskala: totalscore från 0 (minst) till 6 (mest); scorer för astmasymtom dagtid och nattetid från 0 (minst) till 3 (mest) symtom. De enskilda dag- och nattscorerna liknade varandra.


Subgruppsanalyser baserat på antal tidigare exacerbationer


I subgruppsanalyser från studie 1 och 2 identifierades patienter med ett högre antal tidigare exacerbationer som en potentiell prediktor för bättre behandlingsrespons. När dessa faktorer beaktas separat eller i kombination med blodeosinofilantal vid baseline, kan de även identifiera patienter som skulle kunna uppnå kraftigare svar på behandling med benralizumab (Tabell 4).


Tabell 4. Exacerbationsfrekvens och lungfunktion (FEV1) vid behandlingsslut stratifierat enligt antalet exacerbationer under det föregående året – Patienter på högdos ICS och blodeosinofiler ≥300 celler/μl


Studie 1

Studie 2


Fasenra (N = 267)

Placebo

(N = 267)

Fasenra (N = 239)

Placebo

(N = 248)

Baselinevärde 2 exacerbationer

n

164

149

144

151

Exacerbations­frekvens

0,57

1,04

0,63

0,62

Skillnad

-0,47

0,01

Frekvenskvot (95 % CI)

0,55 (0,37; 0,80)

1,01 (0,70; 1,46)

Medelförändring av FEV1 före bronkdilaterare

0,343

0,230

0,266

0,236

Skillnad (95 % CI)

0,113 (-0,002; 0,228)

0,029 (-0,079; 0,137)

Baselinevärde minst 3 exacerbationer

n

103

118

95

97

Exacerbations­frekvens

0,95

2,23

0,82

1,65

Skillnad

-1,28

-0,84

Frekvenskvot (95 % CI)

0,43 (0,29; 0,63)

0,49 (0,33; 0,74)

Medelförändring av FEV1 före bronkdilaterare

0,486

0,251

0,440

0,174

Skillnad (95 % CI)

0,235 (0,088; 0,382)

0,265 (0,115; 0,415)


Studien avseende dosreduktion av oral kortikosteroid

Studie 3 utvärderade effekten av Fasenra vad gäller minskad användning av orala underhållskortikosteroider. Primärt effektmått var procentuell sänkning från baseline av den slutliga OCS-dosen under vecka 24‑28, med bibehållen astmakontroll. Tabell 5 sammanfattar studieresultaten från studie 3.


Tabell 5. Effekt av Fasenra på OCS-dossänkning, studie 3


Fasenra

(N=73)

Placebo

(N=75)

Wilcoxons rank sum test (primär analysmetod)

Mediansänkning i procent av daglig OCS‑dos från baseline (95 % CI)

75 (60; 88)

25 (0; 33)

p‑värde för Wilcoxons rank sum test

<0,001


Proportionella-oddsmodell (sensitivitetsanalys)

Procentuell sänkning av OCS från baseline till vecka 28

≥90 % sänkning

27 (37 %)

9 (12 %)

≥75 % sänkning

37 (51 %)

15 (20 %)

≥50 % sänkning

48 (66 %)

28 (37 %)

>0 % sänkning

58 (79 %)

40 (53 %)

Ingen förändring eller ingen sänkning av OCS

15 (21 %)

35 (47 %)

Oddskvot (95 % CI)

4,12 (2,22; 7,63)


Sänkning av den dagliga OCS-dosen till 0 mg/dag*

22 (52 %)

8 (19 %)

Oddskvot (95 % CI)

4,19 (1,58; 11,12)


Sänkning av den dagliga OCS-dosen till ≤5 mg/dag

43 (59 %)

25 (33 %)

Oddskvot (95 % CI)

2,74 (1,41; 5,31)


Exacerbationsfrekvens

0,54

1,83

Frekvenskvot (95 % CI)

0,30 (0,17; 0,53)


Frekvens av exacerbationer som krävde sjukhusinläggning/akutbesök

0,02

0,32

Frekvenskvot (95 % CI)

0,07 (0,01; 0,63)


* Endast patienter med en optimerad OCS-dos vid baseline på högst 12,5 mg uppfyllde kriterierna för att uppnå en 100‑procentig sänkning av OCS‑dosen under studien


Lungfunktion, astmasymtomscore, ACQ‑6 och AQLQ(S)+12 utvärderade också i studie 3 och uppvisade resultat som liknade dem i studie 1 och 2.


Immunogenicitet

Sammantaget utvecklades behandlingsrelaterade antikroppssvar mot läkemedlet hos 107 av 809 patienter (13 %) som behandlades med Fasenra enligt rekommenderad doseringsregim under behandlingsperioden på 48‑56 veckor i exacerbations­studierna. De flesta antikroppar var neutraliserande och persisterande. Anti‑benralizumab-antikroppar var associerade med ökad clearance av benralizumab och höjda blodeosinofilnivåer hos patienter med höga antikropps­titrar mot läkemedlet jämfört med antikroppsnegativa patienter. I sällsynta fall återgick blodeosinofil­nivåerna till samma nivåer som före behandling. Inga tecken observerades på någon koppling mellan antikroppar mot läkemedlet och effekt eller säkerhet.


Pediatrisk population

108 ungdomar i åldern 12‑17 år med astma deltog i fas 3‑studierna (studie 1: n = 53, studie 2: n = 55). Av dessa fick 46 placebo, 40 fick Fasenra var 4:e vecka för 3 doser, och därefter var 8:e vecka, och 22 fick Fasenra var 4:e vecka. I dessa studier var frekvensen av astmaexacerbationer hos ungdomar som behandlades med Fasenra administrerat enligt rekommenderad doseringsregim 0,70 (n = 40, 95 % CI: 0,42; 1,18) jämfört med 0,41 för placebo (n = 46; 95 % CI: 0,23; 0,73) [frekvenskvot 1,70; 95 % CI: 0,78; 3,69]. Ingen slutsats kan dras beträffande astmaeffekten i den pediatriska populationen.


Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för Fasenra för den pediatriska populationen i åldrarna nyfödd till under 5 år för astma (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).


Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för Fasenra för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för astma (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).

Farmakokinetik

Farmakokinetiken för benralizumab var dosproportionell hos patienter med astma efter subkutan administrering inom ett dosintervall på 2‑200 mg.


Absorption

Efter subkutan administrering till patienter med astma var absorptions­halveringstiden 3,5 dagar. Baserat på populationsfarmakokinetisk analys var den uppskattade absoluta biotillgängligheten cirka 59 % och det fanns ingen kliniskt relevant skillnad i relativ biotillgänglighet vid administrering i buk, lår eller överarm.


Distribution

Baserat på populationsfarmakokinetisk analys var den centrala och perifera distributions­volymen för benralizumab 3,1 l respektive 2,5 l för en individ på 70 kg.


Metabolism

Benralizumab är en humaniserad monoklonal IgG1‑antikropp som bryts ned av proteolytiska enzymer som förekommer på många ställen i kroppen och inte är begränsade till levervävnad.


Eliminering

Vid populationsfarmakokinetisk analys uppvisade benralizumab linjär farmakokinetik och inga tecken på målreceptormedierad eliminationsväg. Uppskattad systemisk clearance (CL) för benralizumab var 0,29 l/d. Efter subkutan administrering var eliminationshalveringstiden cirka 15,5 dagar.


Särskilda patientgrupper


Äldre patienter (≥65 år): Baserat på populationsfarmakokinetisk analys påverkade åldern inte elimineringen av benralizumab. Det finns emellertid inga data tillgängliga för patienter som är äldre än 75 år.


Pediatrisk population: Baserat på populationsfarmakokinetisk analys var farmako­kinetiken för benralizumab hos ungdomar i åldern 12‑17 år konsistent med den hos vuxna. Benralizumab har inte studerats på barn (i åldern 5‑11 år) (se avsnitt Dosering).


Kön, ras: En populationsfarmakokinetisk analys indikerade att det inte fanns någon signifikant effekt av kön och ras på elimineringen av benralizumab.


Nedsatt njurfunktion: Inga formella kliniska studier har utförts för att undersöka effekten av nedsatt njurfunktion på benralizumab. Baserat på populations­farmakokinetisk analys var elimineringen av benralizumab jämförbar hos personer med kreatininclearancevärden mellan 30 och 80 ml/min och patienter med normal njurfunktion.Det finns begränsade data för patienter med kreatinin­clearancevärden under 30 ml/min; benralizumab elimineras dock inte via njurarna.


Nedsatt leverfunktion: Inga formella kliniska studier har utförts för att undersöka effekten av nedsatt leverfunktion på benralizumab. Monoklonala IgG‑antikroppar elimineras inte primärt genom en reaktionsväg i levern; en förändrad leverfunktion förväntas inte påverka elimineringen av benralizumab. Baserat på populations­farmakokinetisk analys hade biomarkörer för leverfunktion (ALAT, ASAT och bilirubin) vid baseline ingen kliniskt relevant effekt på elimineringen av benralizumab.


Läkemedelsinteraktioner: Benralizumab förväntas inte ha någon effekt på farmakokinetiken för samadministrerade läkemedel. Baserat på populationsfarmakokinetisk analys hade vanliga samadministrerade läkemedel (montelukast, paracetamol, protonpumpshämmare, makrolider och teofyllin/aminofyllin) ingen effekt på elimineringen av benralizumab hos patienter med astma.

Prekliniska uppgifter

Eftersom benralizumab är en monoklonal antikropp har inga studier av gentoxicitet eller karcinogenicitet utförts.


Djurtoxikologi och/eller -farmakologi

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi och allmäntoxicitet, utförda på apa, visade inte några särskilda risker för människa. Intravenös och subkutan administrering till cynomolgusapor var associerade med sänkta eosinofilantal i perifert blod och benmärg, utan några toxikologiska fynd.


Dräktighet

I en studie av prenatal och postnatal utveckling på dräktiga cynomolgusapor förekom inga benralizumab‑relaterade effekter på modern, embryofetala effekter eller postnatala effekter.


Fertilitet

Inga dedikerade djurstudier har utförts. Ingen benralizumab‑relaterad försämring av reproduktionsparametrar observerades hos hanar eller honor av cynomolgusapa. Undersökning av surrogatfertilitetsparametrar (inklusive organvikter och histopatologi för reproduktionsvävnader) hos djur som behandlats med benralizumab tydde inte på nedsatt fertilitet. Hos avkomman till apor som doserats under dräktigheten sågs dock en reduktion av eosinofiler.

Innehåll

Varje förfylld spruta innehåller 30 mg benralizumab* i 1 ml, histidin, histidinhydrokloridmonohydrat, trehalosdihydrat, polysorbat 20 och vatten för injektionsvätskor.


*Benralizumab är en humaniserad monoklonal antikropp som produceras i CHO-celler (ovarieceller från kinesisk hamster) genom rekombinant DNA-teknik.

Blandbarhet

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

benralizumab

Miljörisk: Användning av benralizumab bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

Benralizumab is an anti-eosinophil monoclonal antibody. Antibodies are considered naturally-occurring products (i.e., they are proteins). In accordance with the EU EMA guideline for Environmental Risk Assessment of pharmaceuticals (EMA/CHMP/SWP/4447/00), vitamins, electrolytes, amino acids, peptides, proteins, carbohydrates and lipids are exempted because they are unlikely to result in significant risk to the environment. This justifies the phrase “Use of benralizumab has been considered to result in insignificant environmental impact”.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Fasenra injektionsvätska, lösning, saluförs i en steril, förfylld engångsspruta till en enskild patient. Förvaras i kylskåp (2 °C‑8 °C). Förvara den förfyllda sprutan i originalförpackningen. Ljuskänsligt. Får ej frysas. Får ej skakas.


Anvisningar för administrering
Se produktresumén.

Förpackningsinformation

Injektionsvätska, lösning i förfylld spruta 30 mg Klar till opaliserande, färglös till gul lösning som kan innehålla genomskinliga eller vita till benvita partiklar
1 styck förfylld spruta, 23383:85, (F)

Hitta direkt i texten
Av