Enzymersättningsterapi för behandling av icke-neurologiska manifestationer hos patienter med lindrig till medelsvår alfa-mannosidos. Se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamik.

Svår allergisk reaktion mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Behandlingen ska övervakas av läkare med erfarenhet av att vårda patienter med alfa-mannosidos eller av att administrera andra enzymersättningsterapier (ERT) för lysosomala sjukdomar. Administrering av Lamzede ska utföras av hälso- och sjukvårdspersonal med kompetens att hantera ERT och medicinska akutsituationer.

Dosering

Rekommenderad dosregim är 1 mg/kg kroppsvikt administrerat en gång i veckan genom intravenös infusion med kontrollerad hastighet.

Effekterna av behandling med velmanas alfa ska utvärderas regelbundet och utsättande av behandlingen ska övervägas om ingen tydlig nytta kan observeras.

Särskilda patientgrupper

Äldre patienter

Inga data finns tillgängliga och ingen relevant användning för äldre patienter finns beskrivet.

Patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion

Ingen dosjustering krävs för patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion.

Pediatrisk population

Ingen dosjustering krävs för den pediatriska populationen.

Administreringssätt

Endast för intravenös infusion.

Anvisningar om beredning av läkemedlet före administrering

Den beredda lösningen ska vara klar. Använd inte om ogenomskinliga partiklar eller missfärgning observeras (se avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering).

Den beredda lösningen av Lamzede ska administreras med ett infusionsaggregat utrustat med en pump och ett inbyggt filter på 0,22 µm med låg proteinbindande egenskap. Infusionstiden ska beräknas individuellt med hänsyn till en maximal infusionshastighet på 25 ml/timme för att kontrollera proteinbelastningen. Infusionstiden ska vara minst 50 minuter. Långsammare infusionshastighet kan ordineras om läkaren bedömer att det är kliniskt lämpligt, till exempel i början av behandlingen eller i händelse av tidigare förekomst av infusionsrelaterade reaktioner (IRR).

För information om beräkning av infusionshastighet och infusionstid baserad på kroppsvikt se tabellen i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.

Patienten ska observeras för IRR under minst en timme efter infusion i enlighet med kliniska förhållanden och läkarens bedömning. Ytterligare anvisningar finns i avsnitt Varningar och försiktighet.

Infusion i hemmet

Infusion av Lamzede i hemmet kan övervägas för patienter som tolererar sina infusioner väl. Beslutet att låta en patient övergå till infusion i hemmet ska fattas efter utvärdering och rekommendation av behandlande läkare. Patienter som under infusionen i hemmet får infusionsrelaterade reaktioner, inklusive överkänslighetsreaktioner eller anafylaktiska reaktioner, måste omedelbart, beroende på reaktionens svårighetsgrad, minska infusionshastigheten eller avbryta infusionen samt kontakta hälso- och sjukvårdspersonal. Dosen och infusionshastigheten som ges i hemmet ska vara samma som på sjukhuset; förändringar får endast göras under överinseende av hälso- och sjukvårdspersonal och behandlande läkare.

Behandlande läkare och/eller sjuksköterska ska ge patienten och/eller vårdare lämplig utbildning innan infusion i hemmet påbörjas.

Spårbarhet

För att underlätta spårbarhet av biologiska läkemedel ska läkemedlets namn och tillverkningssatsnummer dokumenteras.

Allmänt övervägande om behandling

I takt med den fortskridande ackumuleringen av skador i målorgan, blir det svårare för behandlingen att reversera skadan eller att leda till förbättring. Liksom med andra enzymersättningsterapier passerar velmanas alfa inte blod–hjärnbarriären. Behandlande läkare bör beakta att administrering av velmanas alfa inte påverkar de irreversibla komplikationerna (dvs. skelettdeformationer, dysostosis multiplex, neurologiska manifestationer och nedsatt kognitiv förmåga).

Överkänslighet

Överkänslighetsreaktioner har rapporterats hos patienter i kliniska studier. Lämplig medicinsk stödbehandling ska finnas lätt tillgänglig när velmanas alfa administreras. Om svåra allergiska eller anafylaktiska reaktioner inträffar rekommenderas att behandlingen med velmanas alfa avbryts omedelbart och att gällande standardrutiner för medicinsk akutbehandling följs.

Infusionsrelaterad reaktion

Administrering av velmanas alfa kan resultera i en IRR, inklusive anafylaktoid reaktion (se avsnitt Biverkningar). IRR som observerades i kliniska studier av velmanas alfa karakteriserades av snabb symtomdebut och var av lindrig till måttlig svårighetsgrad.

Hanteringen av IRR bör baseras på reaktionens svårighetsgrad och omfattar sänkt infusionshastighet, behandling med läkemedel som antihistaminer, antipyretika och/eller kortikosteroider och/eller avbrytande och återupptagande av behandlingen med längre infusionstid. Förbehandling med antihistaminer och/eller kortikosteroider kan förhindra efterföljande reaktioner i de fall då symtomatisk behandling har krävts. De flesta av patienterna förmedicinerades inte rutinmässigt före infusion av velmanas alfa i kliniska studier.

Vid symtom såsom angioödem (svullen tunga eller svalg), obstruktion i övre luftvägarna eller hypotoni under eller omedelbart efter infusion ska anafylaxi eller en anafylaktoid reaktion misstänkas. Vid sådana fall bör behandling med antihistamin och kortikosteroider lämpligen övervägas. I de svåraste fallen ska gällande standardrutiner för medicinsk akutbehandling följas.

Patienten bör hållas under observation för IRR under minst en timme efter infusionen i enlighet med den behandlande läkarens bedömning.

Immunogenicitet

Antikroppar kan påverka vid de behandlingsrelaterade reaktioner som observerats vid användning av velmanas alfa. Vid utveckling av svåra IRR eller om behandlingseffekten minskar eller uteblir bör patienterna testas för förekomst av anti-velmanas alfa-antikroppar för vidare utvärdering av sambandet. Om patientens tillstånd förvärras under ERT bör man överväga att avbryta behandlingen.

Risk för immunogenicitet föreligger.

I de exploratoriska och pivotala kliniska studierna utvecklade 8 patienter av 33 (24 %) IgG-antikroppar mot velmanas alfa vid varierande tidpunkter under behandlingen.

I en pediatrisk klinisk studie på patienter under 6 år utvecklade 4 patienter av 5 (80 %) IgG‑antikroppar mot velmanas alfa. I denna studie utfördes immunogenitetstestet med en annan och känsligare metod och därför var incidensen av patienter som utvecklade IgG-antikroppar mot velmanas alfa högre, men inte jämförbar med data från tidigare studier.

Ingen tydlig korrelation påvisades mellan antikroppskoncentrationer (velmanas alfa-IgG-antikroppsnivå) och minskad effekt eller förekomst av anafylaxi eller andra överkänslighetsreaktioner.

Utvecklingen av antikroppar har inte visats påverka klinisk effekt eller säkerhet.

Natriuminnehåll

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Inga interaktionsstudier har utförts.

Det finns inga data från användning av velmanas alfa i gravida kvinnor. Djurstudier visar inga direkta eller indirekta skadliga effekter med avseende på graviditet, foster-/neonatal utveckling, förlossning eller postnatal utveckling (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Eftersom velmanas alfa syftar till att normalisera alfa-mannosidos hos alfa-mannosidos-patienter rekommenderas användning av Lamzede under graviditet endast då tillståndet innebär att det är absolut nödvändigt att kvinnan behandlas med velmanas alfa.

Det är okänt om velmanas alfa eller dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk. Absorptionen av eventuellt velmanas alfa från intagen mjölk hos det ammade barnet anses likväl vara minimal och därmed förväntas inga ogynnsamma effekter. Lamzede kan användas under amning.

Det finns inga kliniska data som visar hur velmanas alfa påverkar fertiliteten. Djurstudier visar inte några tecken på försämrad fertilitet.

Lamzede har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Sammanfattning av säkerhetsprofil

De vanligaste observerade biverkningarna var viktökning (15 %), IRR (13 %), diarré (10 %), huvudvärk (7 %), artralgi (7 %), ökad aptit (5 %) och smärta i extremitet (5 %).

Majoriteten av dessa biverkningar ansågs vara icke-allvarliga. IRR inkluderar överkänslighet hos tre patienter och anafylaktoid reaktion hos en patient. Dessa reaktioner var av mild till måttlig intensitet.

Totalt fyra allvarliga biverkningar (medvetslöshet hos en patient, akut njursvikt hos

1 patient och frossbrytningar och hypertermi hos 1 patient) observerades. I samtliga fall återhämtade sig patienterna utan följdtillstånd.

Lista över biverkningar i tabellform

Biverkningar som speglar exponering hos 38 patienter behandlade med velmanas alfa i kliniska studier redovisas i tabell 1 nedan. Biverkningar klassificeras enligt organsystem och föredragen term enligt MedDRA-konventionen om frekvens.

Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningarna i fallande allvarlighetsgrad.

Frekvenser definieras som mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000) eller ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Tabell 1: Biverkningar rapporterade från kliniska studier, säkerhetsstudier efter godkännande för försäjning samt spontanrapportering hos patienter med alfa-mannosidos behandlade med velmanas alfa

⁽¹⁾ Föredragna termer bedömda som IRR enligt beskrivningen i nedanstående avsnitt

⁽²⁾ Valda biverkningar enligt beskrivningen i nedanstående avsnitt

Beskrivning av valda biverkningar

Infusionsrelaterad reaktion

IRR (inklusive överkänslighet, cyanos, illamående, kräkningar, pyrexi, frossbrytningar, värmekänsla, sjukdomskänsla, urtikaria, anafylaktoid reaktion och hyperhidros) rapporterades hos 13 % av patienterna (5 av 38 patienter) i kliniska studier. Samtliga var av lindrig eller måttlig svårighetsgrad och 2 rapporterades som allvarliga biverkningar (se avsnitt Farmakodynamik). Alla patienter som upplevde IRR återhämtade sig.

Akut njursvikt

I de kliniska studierna drabbades en patient av akut njursvikt som möjligen var relaterad till studiebehandlingen. Den akuta njursvikten var av måttlig svårighetsgrad och ledde till tillfällig utsättning av studiebehandlingen och fullständig återhämtning inom 3 månader. Samtidig långvarig behandling med höga doser av ibuprofen noterades under händelsen.

Medvetslöshet

Hos en patient rapporterades en händelse i form av medvetslöshet under behandling i de kliniska prövningarna. Händelsen inträffade 8 dagar efter den sista infusionen och efter 14 månaders behandling. Ett samband med prövningsläkemedlet kunde inte uteslutas trots den långa perioden från den sista infusionen och till dess att händelsen inträffande. Patienten återhämtade sig inom några sekunder och fördes till sjukhus där han/hon fick infusion med natriumklorid infusionsvätska, lösning 9 mg/ml (0,9 %) och skrevs sedan ut efter 6 timmars observation. Patienten fortsatte sitt deltagande i studien utan någon ändring i dosnivå.

Inga andra relaterade händelser i form av medvetslöshet har rapporterats, varken i kliniska studier eller efter godkännandet för försäljning.

Pediatrisk population

Barn under 6 år

Totalt 5 patienter med alfa-mannosidos under 6 år fick velmanas alfa i en klinisk studie. Säkerhetsprofilen liknade den som observerats i de tidigare studierna, med liknande frekvens, typ och svårighetsgrad av biverkningar.

Barn 6-17 år

Säkerhetsprofilen för velmanas alfa i kliniska studier som inkluderade barn och ungdomar motsvarade den som observerades hos vuxna patienter. Totalt var 58 % av patienterna (19 av 33) med alfa‑mannosidos som fick velmanas alfa i kliniska studier i åldern 6 till 17 år vid studiestart.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Det finns ingen erfarenhet av överdosering med velmanas alfa. Den maximala dosen av velmanas alfa i kliniska studier var en engångsadministrering av 100 enheter/kg (ungefär motsvarande 3,2 mg/kg). Under infusionen med denna högre dos observerades lindrig och kortvarig feber (5 timmar) hos en patient. Ingen behandling administrerades.

Information om hantering av biverkningar finns i avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar.

Verkningsmekanism

Velmanas alfa, den aktiva substansen i Lamzede, är en rekombinant form av humant alfa-mannosidas. Aminosyrasekvensen av det monomera proteinet är identisk med det naturligt förekommande humana enzymet, alfa-mannosidas.

Velmanas alfa är avsett att komplettera eller ersätta naturligt alfa-mannosidas, ett enzym som katalyserar den sekventiella nedbrytningen av oligosackarider av hybridtyp och komplexa oligosackarider med högt mannosinnehåll i lysosomerna, vilket minskar mängden av ansamlade mannosrika oligosackarider.

Klinisk effekt och säkerhet

Totalt 33 patienter rekryterade till de exploratoriska och pivotala studierna (20 män och 13 kvinnor, i åldrar i intervallet från 6 till 35 år) exponerades för velmanas alfa i fem kliniska studier. Patienter diagnostiserades baserat på alfa-mannosidasaktivitet < 10 % av normal aktivitet i blodleukocyter. Patienter med den svåraste, snabbt progredierande fenotypen (med försämring inom ett år och engagemang av centrala nervsystemet) uteslöts. Baserat på detta kriterium rekryterades patienter med lindrig till medelsvår sjukdomsform och som uppvisade en heterogen svårighetsgrad men som fortfarande var i stånd till att utföra uthållighetstest samt hade stor variabilitet i kliniska manifestationer och debutåldrar.

Samlade effekter av behandling utvärderades för domänen farmakodymamik (minskning av oligosackarider i serum), funktion (det tre minuter långa trappstegstestet (3MSCT), det sex minuter långa gångtestet (6MWT) och forcerad vitalkapacitet (FVC) i procent av förväntat värde) och livskvalitet (frågeformuläret för bedömning av hälsa och funktionsförmåga hos barn (CHAQ) index för funktionshinder (DI) och CHAQ VAS pain (visuell analog skala)).

I den pivotala, dubbelblinda, randomiserade, placebokontrollerade och parallellgrupperade fas 3-multicenterstudien rhLAMAN-05 undersöktes effekt och säkerhet vid upprepade administreringar av velmanas alfa under 52 veckor vid en dos på 1 mg/kg given en gång i veckan som intravenös infusion. Totalt rekryterades 25 patienter, inklusive 12 pediatriska försökspersoner (åldersintervall: 6 till 17 år, genomsnitt: 10,9 år) och 13 vuxna patienter (åldersintervall: 18 till 35 år, genomsnitt: 24,6). Alla utom en patient var behandlingsnaiva avseende velmanas alfa. Totalt 15 patienter (7 pediatriska och 8 vuxna) fick aktiv behandling och 10 patienter fick placebo (5 pediatriska och 5 vuxna). Resultaten (oligosackaridkoncentration i serum, 3MSCT, 6MWT och FVC %) redovisas i tabell 2. En farmakodynamisk effekt med statistiskt signifikant minskning av serumoligosackarider jämfört med placebo påvisades. De resultat som observerades hos patienter yngre än 18 år visade på en förbättring. Hos patienter äldre än 18 år har en stabilisering påvisats. Den numeriska förbättring av de flesta kliniska effektmåtten i förhållande till placebo (2 till 8 %) som observerades under observationsåret kan tyda på velmanas alfas förmåga att bromsa pågående sjukdomsprogression.

Tabell 2: Resultat från den placebokontrollerade kliniska studien rhLAMAN-05 (källdata: rhLAMAN-05)

⁽¹⁾ För totalt: justerad medelvärdesförändring och justerad medelvärdesskillnad beräknad med ANCOVA-modell presenteras.

⁽²⁾ Efter ålder: ojusterat medelvärde och SD presenteras.

Långvarig effekt och säkerhet för velmanas alfa undersöktes i den okontrollerade och öppna kliniska fas 3-studien rhLAMAN-10 med 33 patienter (19 pediatriska och 14 vuxna, från 6 till 35 år vid behandlingsstart) som tidigare deltagit i studier med velmanas alfa. En integrerad databas skapades genom att kumulativa databaser grupperades från alla studier med velmanas alfa. Statistiskt signifikanta förbättringar påvisades för oligosackaridnivåer i serum, 3MSCT, lungfunktion, serum-IgG

och EQ-5D-5L (EuroQoL i 5 dimensioner) över tid fram till den sista observationen (tabell 3). Effekterna av velmanas alfa var tydligare hos patienter som var yngre än 18 år.

Tabell 3: Förändring av kliniska resultatmått från baslinjen till den sista observationen i studien rhLAMAN-10 (källdata: rhLAMAN-10)

Data tyder på att de fördelaktiga effekterna av behandling med velmanas alfa avtar med ökad sjukdomsbörda och sjukdomsrelaterade infektioner i andningssvägarna.

En multiparametrisk post hoc-responderanalys stöder nyttan av längre behandling med valmanas alfa hos 87,9 % av patienter som uppvisar svar (responders) i minst två domäner vid sista observationen (tabell 4).

Tabell 4: Multiparametrisk responderanalys: MCID(1)-responderfrekvenser per effektmått och domän (källdata: rhLAMAN-05; rhLAMAN-10)

(1) MCID: minsta kliniskt betydelsefulla skillnad

Pediatrisk population

Barn under 6 år

Användning av velmanas alfa till barn under 6 år stöds av evidens från den kliniska studien rhLAMAN08.

Totalt sett fanns det inga säkerhetsproblem vid användning av velmanas alfa hos pediatriska patienter under 6 års ålder med alfa-mannosidos. Fyra av 5 patienter utvecklade antikroppar mot velmanas alfa under studien och 3 patienter utvecklade neutraliserande eller hämmande antikroppar. Två patienter (båda med antikroppar mot velmanas alfa) upplevde totalt 12 IRR, alla hanterbara, utan att någon händelse ledde till att studiebehandlingen sattes ut. Två IRR bedömdes som allvarliga och avklingade samma dag som de uppstod. Premedicinering före infusion användes vid behov som en åtgärd för att ytterligare minska risker relaterade till IRR. Effektanalysen visade minskade koncentrationer av oligosackarider i serum, ökade IgG-nivåer samt tydde på förbättrad uthållighet och hörsel. Avsaknaden av ackumulation av velmanas alfa vid steady state och resultaten avseende säkerhet/effekt bekräftar att dosen på 1 mg/kg är lämplig för pediatriska patienter (under 6 år). Studien tyder på nyttan med tidig behandling med velmanas alfa för barn under 6 år.

Barn 6-17 år

Användning av velmanas alfa i åldersgruppen 6 till 17 år stöds av evidens från kliniska studier med pediatriska (19 av 33 patienter rekryterade till de exploratoriska och pivotala studierna) och vuxna patienter.

Godkännande i undantagsfall

Detta läkemedel har godkänts enligt reglerna om ”godkännande i undantagsfall”. Detta innebär att det inte har varit möjligt att få fullständig information om detta läkemedel eftersom sjukdomen är sällsynt. Europeiska läkemedelsmyndigheten går varje år igenom eventuell ny information och uppdaterar denna produktresumé när så behövs.

Det förekom inga tydliga könsskillnader vad gäller farmakokinetiken hos patienter med alfa-mannosidos.

Absorption

Lamzede administreras genom intravenös infusion. Vid steady state efter infusion av 1 mg/kg velmanas alfa en gång i veckan var den genomsnittliga maximala plasmakoncentrationen cirka 8 µg/ml och uppnåddes 1,8 timmar efter start av administrering, vilket motsvarar den genomsnittliga infusionstiden.

Distribution

Som förväntat för ett protein av denna storlek var distributionsvolymen vid steady state låg (0,27 l/kg) vilket tyder på att distributionen är begränsad till plasma. Clearance av velmanas alfa från plasma (medelvärde 6,7 ml/timme/kg) motsvarar ett snabbt cellupptag av velmanas alfa via mannosreceptorer.

Metabolism

Den metabola reaktionsvägen för velmanas alfa förväntas likna andra naturligt förekommande proteiner som bryts ned till små peptider och slutligen till aminosyror.

Eliminering

Vid slutet av infusionen sjunker plasmakoncentrationer av velmanas alfa på ett bifasiskt sätt med en genomsnittlig terminal halveringstid på cirka 30 timmar.

Linjäritet/icke-linjäritet

Velmanas alfa uppvisade en linjär (dvs. första ordningens) farmakokinetisk profil och C_max och AUC ökade proportionellt med dosen med doser från 0,8 till 3,2 mg/kg (motsvarande 25 och 100 enheter/kg).

Särskilda patientgrupper

Nedsatt njur- eller leverfunktion

Velmanas alfa är ett protein och förväntas brytas ned metabolt till aminosyror. Proteiner som är större än 50 000 Da såsom velmanas alfa elimineras inte via njurarna. Som en konsekvens förväntas inte nedsatt lever- och njurfunktion påverka farmakokinetiken för velmanas alfa.

Äldre (≥65 år)

Eftersom inga patienter äldre än 41 år har identifierats i Europa förväntas det inte föreligga någon relevant användning för äldre patienter.

Pediatrisk population

Farmakokinetiska data från pediatriska patienter återspeglar data från den vuxna populationen. I synnerhet bekräftar såväl utebliven ackumulering av velamans alfa vid steady state som data avseende effekt och säkerhet att dosen på 1 mg/kg är lämplig även för patienter under 6 år.

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, juvenil toxicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Varje injektionsflaska innehåller 10 mg velmanas alfa*.

Efter beredning innehåller lösningen 2 mg velmanas alfa per ml (10 mg/5 ml).

*Velmanas alfa framställs med rekombinant DNA-teknik i äggstocksceller från kinesisk hamster.

Förteckning över hjälpämnen

Dinatriumfosfatdihydrat

Natriumdivätefosfatdihydrat

Mannitol (E 421)

Glycin

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

Hållbarhet

3 år.

Beredd infusionslösning

Kemisk och fysikalisk hållbarhet vid användning har påvisats i 24 timmar vid 2 °C‑8 °C.

Från mikrobiologisk synvinkel bör läkemedlet användas omedelbart. Om det inte används omedelbart är förvaringstiderna och förvaringsvillkoren före administrering användarens ansvar och ska normalt inte vara längre än 24 timmar vid 2 °C till 8 °C.

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras och transporteras kallt (2 °C-8 °C). Får ej frysas.

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Särskilda anvisningar för destruktion

Lamzede kräver beredning och är endast avsett för intravenös infusion. Varje injektionsflaska är endast för engångsbruk.

Anvisningar för beredning och administrering

Lamzede ska beredas och administreras av hälso- och sjukvårdspersonal.

Aseptisk teknik ska användas vid beredning. Filternålar får inte användas vid beredning.

1. Antalet injektionsflaskor som ska användas ska beräknas baserat på patientens individuella vikt. Rekommenderad dos på 1 mg/kg fastställs genom följande beräkning:

   • Patientens vikt (kg) × dos (mg/kg) = patientdos (i mg).

   • Patientdos (i mg) dividerad med 10 mg/injektionsflaska (innehåll i en injektionsflaska) = antal injektionsflaskor som ska beredas. Om det beräknade antalet injektionsflaskor inkluderar ett bråktal ska det avrundas uppåt till nästa heltal.

   • Cirka 30 minuter före beredning ska det erforderliga antalet injektionsflaskor tas ut från kylskåpet. Injektionsflaskorna ska uppnå rumstemperatur (mellan 15 °C och 25 °C) före beredning.

     Varje injektionsflaska bereds genom att 5 ml vatten för injektionsvätskor injiceras långsamt i varje injektionsflaska mot dess innervägg. Varje ml beredd lösning innehåller 2 mg velmanas alfa. Endast volymen som motsvarar den rekommenderade dosen ska administreras.

     Exempel:

     • Patientens vikt (44 kg) × dos (1 mg/kg) = patientdos (44 mg).

     • 44 mg dividerat med 10 mg/injektionsflaska = 4,4 injektionsflaskor och därför ska 5 injektionsflaskor beredas.

     • Av den totala beredda volymen ska endast 22 ml (motsvarande 44 mg) administreras.

2. Pulvret ska beredas i injektionsflaskan genom långsam droppvis tillsats av vatten för injektionsvätskor på insidan av injektionsflaskan och inte direkt på det frystorkade pulvret. Undvik att trycka ut vattnet för injektionsvätskor med kraft från sprutan på pulvret för att minimera skumbildning. De beredda injektionsflaskorna ska stå på bordet i cirka 5-10 minuter. Därefter ska varje injektionsflaska lutas och rullas försiktigt under 15-20 sekunder för att pulvret ska lösas upp ordentligt. Injektionsflaskan ska inte vändas upp och ned, snurras eller skakas.

   
   

3. En omedelbar visuell inspektion av lösningen för tecken på partiklar och missfärgning ska utföras efter beredning. Lösningen ska vara klar och den ska inte användas om ogenomskinliga partiklar eller missfärgning observeras. På grund av läkemedlets beskaffenhet kan den beredda lösningen ibland innehålla vissa proteinpartiklar i form av tunna vita trådar eller genomskinliga fibrer som kommer att avlägsnas av det inbyggda filtret vid infusion (se punkt e).

   
   

4. Den beredda lösningen ska långsamt dras upp från varje injektionsflaska med varsamhet för att undvika skumbildning i sprutan. Om volymen av lösningen överstiger sprutans kapacitet ska erforderligt antal sprutor beredas för att snabbt bytas ut under infusionen.

   
   

5. Den beredda lösningen ska administreras med användning av ett infusionsaggregat utrustat med en pump och ett inbyggt filter på 0,22 µm med låg proteinbindande egenskap.

   Den totala infusionsvolymen fastställs enligt patientens vikt och ska administreras under minst 50 minuter. Det rekommenderas att alltid använda samma spädning (2 mg/ml). För patienter som väger mindre än 18 kg, och som ska få mindre än 9 ml beredd lösning, ska infusionshastigheten beräknas så att infusionstiden är ≥ 50 minuter. Den maximala infusionshastigheten är 25 ml/timme (se avsnitt Dosering). Infusionstiden kan beräknas från följande tabell:

f) När den sista sprutan är tom ska dossprutan bytas ut mot en 20 ml spruta fylld med natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %) för injektion. En volym på 10 ml natriumkloridlösning ska administreras genom infusionssystemet för att infundera den fraktion av Lamzede som finns kvar i slangen till patienten.

Destruktion

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Pulver till infusionsvätska, lösning

Vitt till benvitt pulver.