Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Ondexxya

Portola Netherlands

Pulver till infusionsvätska, lösning 200 mg
(vitt till benvitt frystorkat pulver)

Medel vid förgiftningar

Aktiv substans:
ATC-kod: V03AB38
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Läkemedel från Portola Netherlands omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
Vad är viktig säkerhetsinformation?
2020-06-30: Viktig säkerhetsinformation
Ondexxya (andexanet alfa): Kommersiella analysmetoder av anti-FXa-aktivitet är olämpliga för mätning av anti-FXa-aktivitet efter administrering av andexanet alfa
  • Vad är en FASS-text?

Fass-text

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 06/2020.

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Se avsnitt Biverkningar om hur man rapporterar biverkningar.

Indikationer

För vuxna patienter som behandlas med en direkt faktor Xa (FXa)‑hämmare (apixaban eller rivaroxaban) där reversering av antikoagulation krävs på grund av livshotande eller okontrollerad blödning.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges under Innehåll.


Känd allergisk reaktion mot hamsterproteiner.

Dosering

Får endast användas på sjukhus.


Dosering


Andexanet alfa administreras som en intravenös bolusdos med en hastighet på cirka 30 mg/min under 15 minuter (låg dos) eller 30 minuter (hög dos), följt av administrering av en kontinuerlig infusion med en hastighet på 4 mg/min (låg dos) eller 8 mg/min (hög dos) under 120 minuter (se tabell 1).


Tabell 1: Dosregimer


Initial
intravenös
bolusdos

Kontinuerlig
intravenös
infusion

Totalt antal
injektionsflaskor à 200 mg
som krävs

Låg dos

400 mg med en hastighet på 30 mg/min

4 mg/min under 120 minuter (480 mg)

5

Hög dos

800 mg med en hastighet på 30 mg/min

8 mg/min under 120 minuter (960 mg)

9


Reversering av apixaban

Den rekommenderade dosregimen för Ondexxya är baserad på den dos apixaban som patienten tar vid tidpunkten för reversering av antikoagulationsbehandlingen samt på hur lång tid som har gått sedan patientens senaste dos av apixaban (se tabell 2).


Tabell 2: Sammanfattning av dosering för reversering av apixaban

FXa‑hämmare

Senaste dos

Tidpunkt för senaste dosen före
insättning av Ondexxya

< 8 timmar eller okänt

8 timmar

Apixaban

≤ 5 mg

Låg dos

Låg dos

> 5 mg/okänt

Hög dos


Reversering av rivaroxaban

Den rekommenderade dosregimen för Ondexxya är baserad på den dos rivaroxaban som patienten tar vid tidpunkten för reversering av antikoagulationsbehandlingen samt på hur lång tid som har gått sedan patientens senaste dos av rivaroxaban (se tabell 3).


Tabell 3: Sammanfattning av dosering för reversering av rivaroxaban

FXa‑hämmare

Senaste dos

Tidpunkt för senaste dosen före
insättning av Ondexxya

< 8 timmar eller okänt

8 timmar

Rivaroxaban

≤ 10 mg

Låg dos

Låg dos

> 10 mg/okänt

Hög dos


Återinsättning av antitrombotisk behandling

Efter att Ondexxya administrerats och när en större blödning har upphört, bör insättning av antikoagulationsbehandling övervägas för att förhindra trombotiska händelser orsakade av patientens underliggande medicinska tillstånd. Efter behandling med Ondexxya kan antitrombotisk behandling återinsättas så snart det är medicinskt indicerat om patienten är kliniskt stabil och adekvat hemostas har uppnåtts. Vid den medicinska bedömningen ska fördelarna med antikoagulation vägas mot riskerna för ny blödning (se Varningar och försiktighet).


Särskilda populationer

Äldre patienter (65 år och äldre): Ingen dosjustering krävs för äldre patienter (se Farmakokinetik).


Nedsatt njurfunktion: Effekten av nedsatt njurfunktion på exponeringsnivåerna för andexanet alfa har inte utvärderats. Baserat på befintliga data om clearance rekommenderas ingen dosjustering.


Nedsatt leverfunktion: Baserat på befintliga data om clearance av andexanet alfa rekommenderas ingen dosjustering. Säkerhet och effekt har inte studerats hos patienter med nedsatt leverfunktion (se Farmakokinetik).


Pediatrisk population: Säkerhet och effekt för andexanet alfa för barn och ungdomar har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.


Administreringssätt


Intravenös användning

Efter att lämpligt antal injektionsflaskor av Ondexxya har beretts förs den beredda lösningen (10 mg/ml) över till en lämplig tom intravenös påse bestående av polyolefin (PO) eller polyvinylklorid (PVC) utan ytterligare spädning (se Hållbarhet, förvaring och hantering) före administrering via i.v. infusion med ett 0,2 eller 0,22 mikrometer in‑line‑filter av polyetersulfon (PES) eller motsvarande lågproteinbindande filter.


Ondexxya administreras som en i.v. bolusdos med en hastighet på cirka 30 mg/min under 15 till 30 minuter, följt av administrering av en kontinuerlig infusion på 4 mg/min (låg dos) eller 8 mg/min (hög dos) under 120 minuter (se tabell 1).


Anvisningar om beredning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.

Varningar och försiktighet

Begränsningar för användning

Klinisk effekt är baserad på reversering av anti‑FXa‑aktivitet hos friska frivilliga som fått apixaban eller rivaroxaban. Andexanet alfa är inte lämpligt som förbehandling vid akut kirurgi. Användning för edoxaban- eller enoxaparinreversering rekommenderas inte på grund av avsaknad av data. Andexanet alfa reverserar inte effekterna av icke‑FXa‑hämmare (se Farmakodynamik).


Övervakning av behandlingen ska i huvudsak baseras på kliniska parametrar som tyder på adekvat effekt (dvs. uppnådd hemostas), avsaknad av effekt (dvs. ny blödning) och biverkningar (dvs. tromboemboliska händelser). Övervakning av behandlingen med andexanet alfa ska inte grundas på anti-FXa-aktivitet. Kommersiella analyser av anti-FXa-aktivitet är olämpliga för mätning av anti-FXa-aktivitet efter administrering av andexanet alfa, eftersom dessa analyser leder till felaktigt förhöjda anti-FXa-aktivitetsnivåer och därmed orsakar en betydande underskattning av den reverserande effekten av andexanet alfa.


Doseringsrekommendationen är baserad på datamodellering från friska frivilliga. Validering har ännu inte lyckats. Data från blödningspatienter är begränsade. Preliminära data tyder på en större risk för trombos för patienter som får den högre dosen av andexanet, patienter med tidigare låg dos av anti‑FXa‑hämmare och patienter som står på rivaroxaban.


I ANNEXA‑4 har patienter med intrakraniell blödning (ICH) (GCS > 7 och hematomvolym < 60 ml) inkluderats. Behandling med andexanet alfa hos patienter med svårare ICH har inte studerats.


Trombotiska händelser

Trombotiska händelser har rapporterats efter behandling med andexanet alfa (se Biverkningar och Farmakodynamik). Patienter som behandlas med FXa‑hämmare har underliggande sjukdomstillstånd som predisponerar för trombotiska händelser. Reversering av behandling med FXa‑hämmare exponerar patienterna för den trombotiska risken hos den underliggande sjukdomen. Dessutom kan en oberoende protrombotisk effekt av andexanet alfa inte uteslutas. Hur länge den här effekten finns kvar hos patienter med större blödning är inte känt. Laboratorieparametrar såsom anti‑FXa‑aktivitet, endogen trombotisk potential (ETP) eller markörer för trombos är eventuellt inte tillräckliga som vägledning. För att minska risken ska återupptagande av antikoagulationsbehandling övervägas så snart det är medicinskt lämpligt efter avslutad behandling.


Hos friska frivilliga har dosberoende ökningar av koagulationsmarkörerna F1+2, TAT och D‑dimer observerats efter administrering av andexanet alfa, men inga tromboemboliska händelser har rapporterats. Dessa markörer mättes inte hos patienterna rekryterade till ANNEXA‑4‑studien, men tromboemboliska händelser har observerats (se Farmakodynamik). Det rekommenderas därför starkt att patienterna övervakas avseende tecken och symtom på trombos.


Användning av andexanet alfa tillsammans med andra stödjande åtgärder

Andexanet alfa kan användas tillsammans med sedvanliga hemostatiska stödjande åtgärder, vilket ska övervägas om det är medicinskt lämpligt.


Säkerhet för andexanet alfa har inte utvärderats hos patienter som fått protrombinkomplexkoncentrat, rekombinant faktor VIIa eller helblod inom sju dagar före blödningshändelsen, eftersom de exkluderats från kliniska studier. Behandlingar med prokoagulationsfaktor (t.ex. 3- eller 4‑faktor protrombinkomplexkoncentrat (PCC)/aktiverat PCC, rekombinant faktor VIIa, färskfrusen plasma) och helblod ska undvikas om det inte är absolut nödvändigt på grund av avsaknad av data i kombination med dessa behandlingar.


Infusionsrelaterade reaktioner

Vid milda eller måttliga infusionsrelaterade reaktioner kan det räcka med noggrann övervakning. Vid måttliga symtom kan ett kort avbrott av infusionen övervägas eller hastigheten minskas. Infusionen kan återupptas efter att symtomen har klingat av. Difenhydramin kan administreras.

Interaktioner

Inga interaktionsstudier har utförts med andexanet alfa.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:2.

Det finns inga data från användningen av andexanet alfa hos gravida kvinnor. Djurstudier är ofullständiga vad gäller reproduktionstoxikologiska effekter (se Prekliniska uppgifter). Andexanet alfa rekommenderas inte under graviditet eller till fertila kvinnor som inte använder preventivmedel.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Det är okänt om andexanet alfa utsöndras i bröstmjölk. En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas. Amning ska avbrytas under behandling med andexanet alfa.

Fertilitet

Det finns inga data om effekterna av andexanet alfa på fertiliteten hos människa.

Trafik

Andexanet alfa har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Säkerheten har utvärderats i kliniska studier omfattande 247 friska frivilliga som fick en FXa‑hämmare, samt 352 patienter i en fas IIIb/IV‑studie (ANNEXA‑4), vilka hade akut stor blödning och fick behandling med en FXa‑hämmare (huvudsakligen apixaban och rivaroxaban).


I de kliniska studierna på friska frivilliga som fick en FXa‑hämmare och därefter andexanet alfa rapporterades inga allvarliga eller svåra biverkningar. De vanligaste observerade biverkningarna var milda eller måttliga infusionsrelaterade reaktioner (se tabell 4) med symtom såsom rodnad, värmekänsla, hosta, dysgeusi och dyspné, vilka uppkom inom några minuter till några timmar efter infusionen. Bland de friska frivilliga som ingick i studien upplevde kvinnorna fler biverkningar (i huvudsak infusionsrelaterade reaktioner) än männen.


I studierna med friska frivilliga observerades ofta förhöjningar > 2 x ULN av D‑dimer och protrombinfragment F1+2. Dessa förhöjningar kvarstod mellan flera timmar och några dagar efter administrering, men inga trombotiska händelser rapporterades. Klinisk relevans i målpopulationen (patienter med okontrollerad eller livshotande blödning som får antikoagulantia på grund av stor till mycket stor risk för trombos) är okänd.


Tabell över biverkningar

Tabell 4 innehåller en lista med biverkningar från kliniska studier på friska frivilliga behandlade med andexanet alfa. Den andra kolumnen omfattar listan med biverkningar från interimsresultaten i fas IIIb/IV ANNEXA‑4‑studien som omfattar 352 patienter med akut stor blödning som fått behandling med andexanet alfa. Biverkningarna listas efter organsystem (SOC) och frekvens enligt följande konvention: mycket vanliga (≥ 1/10); vanliga (≥ 1/100, < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100); sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Tabell 4: Lista över biverkningar hos friska frivilliga och blödningspatienter

Organsystem/
föredragen term

Frekvens hos friska frivilliga

Frekvens hos blödningspatienter

Immunsystemet

Urtikaria

vanlig


Centrala och perifera nervsystemet

Cerebral infarkt


mindre vanlig

Cerebrovaskulär händelse


mindre vanlig

Postural yrsel

vanlig


Huvudvärk

vanlig


Ischemisk stroke


vanlig

Transitorisk ischemisk attack


mindre vanlig

Hjärtat

Akut hjärtinfarkt


mindre vanlig

Hjärtstillestånd


mindre vanlig

Hjärtinfarkt


mindre vanlig

Palpitationer

vanlig


Blodkärl

Djup ventrombos


mindre vanlig

Ocklusion av iliaca‑artären


mindre vanlig

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Hosta

vanlig


Dyspné

vanlig


Lungemboli


mindre vanlig

Magtarmkanalen

Obehag i buken

vanlig


Buksmärta

vanlig


Muntorrhet

vanlig


Dysgeusi

vanlig


Illamående

vanlig


Hud och subkutan vävnad

Klåda

vanlig


Generaliserad klåda

vanlig


Muskuloskeletala systemet och bindväv

Ryggsmärta

vanlig


Muskelspasmer

vanlig


Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Rodnad

mycket vanlig


Värmekänsla

mycket vanlig


Obehag i bröstet

vanlig


Hyperhidros

vanlig


Perifer frusenhet

vanlig


Feber


vanlig

Undersökningar



Övergående förhöjningar av D‑dimer och F1+2‑fragment


mycket vanlig


Beskrivning av utvalda biverkningar

Baserat på data från 352 patienter i fas IIIb/IV ANNEXA‑4‑studien behandlade med en FXa‑hämmare och som upplevt en akut stor blödningsepisod, fick en patient en allvarlig eller svår infusionsrelaterad reaktion. Trettiosex av 352 patienter som avslutade säkerhetsuppföljningen på 30 dagar (10,3 %) hade trombotiska händelser, inklusive venös tromboembolism (VTE), hjärtinfarkt (MI) och stroke. Tio av 36 (27,8 %) patienter hade påbörjat antitrombotisk behandling igen vid tidpunkten för händelsen och alla 36 patienter hade fått antikoagulantia för en tidigare VTE och/eller förmaksflimmer vid tidpunkten då de fick andexanet alfa (se Varningar och försiktighet samt Farmakodynamik).


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Det saknas klinisk erfarenhet av överdosering av andexanet alfa. Inga dosbegränsande toxiciteter har observerats under kliniska studier.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism

Andexanet alfa är en rekombinant form av humant FXa‑protein som har modifierats så att det saknar enzymatisk FXa‑aktivitet. Serinet i det aktiva sätet har ersatts av alanin, vilket innebär att molekylen inte kan klyva och aktivera protrombin. Domänen gamma‑karboxyglutaminsyra (Gla) har avlägsnats så att proteinet inte längre kan medverka till att bilda protrombinaskomplexet, vilket innebär att alla antikoagulationseffekter avlägsnas.


Andexanet alfa är ett medel som specifikt reverserar FXa‑hämmare. Den huvudsakliga verkningsmekanismen är bindning och sekvestrering av FXa‑hämmaren, även om ett mindre bidrag kan uppkomma från hämningen av TFPI (tissue factor pathway inhibitor)‑aktivitet genom bindning till TFPI. Interaktionen mellan andexanet alfa och TFPI är inte helt fastställd. Andexanet alfa binder direkta FXa‑hämmare med hög affinitet och leder till att de inte kan utöva sina antikoagulationseffekter.


Farmakodynamisk effekt

Effekterna av andexanet alfa kan mätas med farmakodynamiska markörer, inklusive fri fraktion av tillgänglig FXa‑hämmare och återställande av trombingenereringen.


Kommersiella analyser av anti-FXa-aktivitet är olämpliga för mätning av anti-FXa-aktivitet efter administrering av andexanet alfa. På grund av den reversibla bindningen mellan andexanet alfa och Fxa-hämmaren leder den höga utspädningen av provet, som för närvarande används i dessa analyser, till att hämmaren och andexanet alfa dissocierar, vilket medför detektion av felaktigt förhöjda anti-FXa-aktivitetsnivåer och därmed en betydande underskattning av den reverserande aktiviteten hos andexanet alfa.


I prospektiva, randomiserade, placebokontrollerade, dosintervallstudier på friska frivilliga fastställdes den dos och dosregim av andexanet alfa som krävs för att reversera anti‑FXa‑aktivitet och återställa trombingenereringen för FXa‑hämmare (apixaban eller rivaroxaban) med modifierade analyser som inte är kommersiellt tillgängliga.


Maximal reversering av anti‑FXa‑aktivitet uppnåddes inom två minuter efter avslutad bolusadministrering. Administrering av andexanet alfa som en bolusdos följt av en kontinuerlig infusion ledde till en ihållande minskning av anti‑FXa‑aktivitet. Anti‑FXa‑aktiviteten återgick till placebonivåerna eller högre cirka två timmar efter avslutad bolusdos eller infusion beroende på dos.


När andexanet alfa administrerades som en bolusdos följt av en kontinuerlig infusion var den maximala minskningen av obundna FXa‑hämmare snabb (inom två minuter från avslutad bolusdos) och kvarstod under infusionen och ökade därefter successivt över tid och nådde max cirka två timmar efter avslutad infusion.


Återställande av trombingenereringen efter administrering var beroende av dos och dosregim och korrelerade inte med anti‑FXa‑aktivitet efter cirka fyra timmar (se nedan, ”återställande av trombingenerering”).


TFPI‑aktivitet i plasma visade sig vara hämmad under 10 till 20 timmar efter administrering av andexanet alfa. Den kliniska relevansen av denna interaktion när det gäller underhåll av trombingenereringen och potentialen för en protrombotisk effekt är inte helt fastställd.


Farmakokinetisk/farmakodynamisk modellering

Bolusdoserna av andexanet alfa som är nödvändiga för att uppnå genomsnittliga koncentrationer av obundet apixaban (400 mg bolusdos) och obundet rivaroxaban (800 mg bolusdos) under respektive förväntat tröskelvärde för ingen antikoagulationseffekt var dubbelt så hög för rivaroxaban (20 mg en gång dagligen) jämfört med apixaban (5 mg två gånger dagligen) på grund av de olika farmakokinetiska egenskaperna och dosnivåerna av respektive FXa‑hämmare.


Klinisk effekt och säkerhet

Effekt och säkerhet för andexanet alfa har utvärderats enligt följande: 1) randomiserad, placebokontrollerad, dosintervallstudie i fas II med friska frivilliga som fick FXa‑hämmare för att fastställa de doser som krävs för reversering; 2) två fas III‑studier, en med apixaban och en med rivaroxaban, för att bekräfta effekten av höga och låga dosregimer och 3) en global, öppen prospektiv multicenterstudie i fas IIIb/IV (ANNEXA‑4) hos patienter med en akut stor blödningsepisod som kräver akut reversering akut av FXa‑antikoagulation.


Reversering av antikoagulation hos friska frivilliga mellan 50 och 75 år (studie 14‑503 och 14‑504)

I en prospektiv, randomiserad, placebokontrollerad studie fick friska frivilliga med en medianålder på 56,5 år som stod på apixaban 5 mg två gånger dagligen andexanet alfa (n = 24) administrerat som en i.v. bolusdos på 400 mg omedelbart följt av en i.v. infusion på 4 mg per minut under 120 minuter (480 mg) eller placebo (n = 8).


I en liknande studie fick frivilliga med en medianålder på 57 år som stod på rivaroxaban 20 mg dagligen andexanet alfa (n = 26) administrerat som en i.v. bolusdos på 800 mg följt av en i.v. infusion på 8 mg per minut under 120 minuter (960 mg) eller placebo (n = 13).


Reduktion av anti‑FXa‑aktivitet

Det primära resultatmåttet för både studie 14‑503 (apixaban) och studie 14‑504 (rivaroxaban) var procentförändringen av anti‑FXa‑aktivitet från baseline till nadir efter infusion.


Bland patienterna som behandlades med apixaban i studie 14‑503 var procentförändringen av anti‑FXa‑aktivitet ‑92,34 % (± 2,809 %) för andexanet alfagruppen och ‑32,70 % (± 5,578 %) för placebogruppen (p < 0,0001), där den senare speglar antikoagulantens intrinsic clearance.


Bland patienterna som behandlades med rivaroxaban i studie 14‑504 var procentförändringen av anti‑FXa‑aktivitet ‑96,72 % (± 1,838 %) för andexanet alfagruppen och ‑44,75 % (± 11,749 %) för placebogruppen (p < 0,0001), där den senare speglar antikoagulantens intrinsic clearance.


Tidsförloppen för anti‑FXa‑aktiviteten före och efter administrering av andexanet alfa visas i figur 1. Reduktion av anti‑FXa‑aktivitet korrelerar med återställandet av trombingenereringen. Tröskelvärden för anti‑FXa-aktivitet för normalisering av trombingenerering (definierad med hjälp av genomsnittlig ETP och standardavvikelser) uppskattades vara 44,2 ng/ml (inom en standardavvikelse av normal ETP) baserat på poolade data från studierna 14‑503 och 14‑504, vilket indikeras i figuren.


Figur 1: Förändring av anti-FXa-aktivitet (ng/ml) hos friska frivilliga som får antikoagulationsbehandling med apixaban (A) och rivaroxaban (B)

Figur 1

Återställande av trombingenerering

Både i studie 14‑503 och studie 14‑504 resulterade behandling med andexanet alfa också i en statistiskt signifikant ökning av trombingenerering hos friska frivilliga som fick antikoagulationsbehandling med apixaban eller rivaroxaban jämfört med placebo (p < 0,0001). Återställandet av trombingenereringen till normala intervallvärden (definierat som en standardavvikelse från baseline‑nivåer) inom två minuter och som kvarstod under 20 timmar uppnåddes med endast bolusdos och bolusdos plus infusion för frivilliga som fick låg dos andexanet alfa och stod på apixaban. För frivilliga som fick rivaroxaban ledde hög dos andexanet alfa (bolus plus infusion) till en ökad trombingenerering som var över två standardavvikelser. Ingen klinisk utvärdering av frivilliga behandlade med apixaban och hög dos andexanet alfa och ingen utvärdering av frivilliga behandlade med rivaroxaban och låg dos andexanet alfa utfördes i dessa studier.


Förändring från baseline av koncentration av fri FXa‑hämmare vid nadir

De genomsnittliga obundna koncentrationerna av apixaban och rivaroxaban var < 3,5 ng/ml respektive 4 ng/ml efter administrering av en bolusdos andexanet alfa och kvarstod under den kontinuerliga infusionen. Nivåerna av obunden FXa‑hämmare har liten eller ingen antikoagulationseffekt.


Reversering av antikoagulation av FXa‑hämmare hos patienter med akut stor blödning

I studie 14-505 (ANNEXA-4), en multinationell, prospektiv, enarmad, öppen fas IIIb/IV‑studie administrerades Ondexxya till 352 patienter som stod på FXa‑hämmare och som hade akut stor blödning. De två co-primära resultatmåtten är: a) procentförändring av anti‑FXa‑aktivitet från baseline till nadir från fem minuter efter avslutad bolusdos till avslutad infusion och b) frekvens av bra eller utmärkt (jämfört med dålig eller ingen) hemostatisk effekt inom 12 timmar efter infusion, bedömd av en oberoende ”endpoint adjudication committee”.


I en uppdaterad interimsanalys utvärderades data från 352 patienter.


Cirka hälften av patienterna var män och medelåldern var 77,4 år. De flesta patienterna hade tidigare fått antingen apixaban (194/352; 55,1 %) eller rivaroxaban (128/352; 36,4 %) och fick antingen ICH (230/352; 65,3 %) eller blödning i magtarmkanalen (GI) (94/352; 26,7 %). 297/352 patienter (84,4 %) fick lågdosregim av andexanet, medan 55 patienter (15,6 %) fick högdosregim.


Av 352 rekryterade patienter ingick 249 (70,7 %) i effektanalysen. För dessa patienter var medianvärdet för anti-FXa-aktivitet vid baseline 149,7 ng/ml hos patienter som tog apixaban och 211,8 ng/ml hos patienter som tog rivaroxaban. Medianförändringen från baseline till nadir för anti-FXa-aktiviteten var -93,4 % (95 % KI, -94,3 %, -92,4 %) för apixaban och -92,5 % (95 % KI, -94,2 %, -90,3 %) för rivaroxaban.

Hemostatisk effekt var bra eller utmärkt hos 81,9 % av 249 patienter.

Den uppdaterade interimsanalysen visade att förändringen av anti-FXa-aktivitet (surrogat) inte var predicerande för att uppnå hemostatisk effekt i den sammantagna patientpopulationen.


Dödsfall

I ANNEXA‑4‑studien dog 54 patienter (15,4 %) i säkerhetspopulationen som avslutade uppföljningen på 30 dagar (N = 351). Mortalitetsfrekvensen för 30 dagar var 16,2 % (37/229) hos patienter med ICH, 12,8 % (12/94) hos patienter med GI‑blödning och 17,9 % (5/28) hos patienter med andra typer av blödningar. Mortalitetsfrekvensen för 30 dagar var 20,1 % (44/219) hos patienter i åldrar > 75 år och 7,6 % (10/132) hos patienter i åldrar ≤ 75 år. Baserat på region var dödsfallsfrekvenserna 22,1 % (31/140) hos patienter rekryterade i den Europeiska unionen och 10,9 % (23/211) hos patienter rekryterade i Nordamerika. Jämfört med patienter i Nordamerika var patienterna i EU betydligt äldre (79,0 år mot 76,3 år), hade oftare ICH som indexhändelse (72,9 % mot 59,0 %) och flera ICH:er var intraparenkymala (59,4 % mot 34,4 %). Kardiovaskulära orsaker till dödsfall (n = 27) inkluderade: blödningsstroke (n = 6), ischemisk stroke (n = 5), plötslig hjärtdöd (inklusive obevittnade) (n = 5), kardiomekanisk svikt/pumpsvikt (n = 4), hjärtinfarkt (n = 2), annan blödning än blödningsstroke (n = 1) och andra kardiovaskulära orsaker (n = 4). Icke‑kardiovaskulära dödsfall (n = 27) inkluderade: andningssvikt (n = 5), infektion/sepsis (n = 5), olycka/trauma (n = 2), cancer (n = 1) och annan/icke‑vaskulär orsak (n = 14).


Tromboemboliska biverkningar

I ANNEXA‑4‑studien upplevde 36 (10,3 %) av patienterna totalt 42 tromboemboliska händelser: cerebrovaskulär händelse (CVA) (15/42; 35,7 %), djup ventrombos (13/42; 33,1 %), akut hjärtinfarkt (8/42; 19,0 %), lungemboli (5/42; 11,9 %) och transitorisk ischemisk attack (1/42; 2,4 %). Mediantiden till händelse var nio dagar. Hos totalt 33,3 % av patienterna med tromboemboliska händelser (12/36) uppstod den tromboemboliska händelsen under de första tre dagarna. Av de 209 patienterna som fick ny antikoagulationsbehandling före en trombotisk händelse drabbades 10 (4,8 %) av en tromboembolisk händelse. Vid tidpunkten för händelsen stod 10/36 (27,8 %) av patienterna på antitrombotisk behandling. Uppkomsten av tromboemboliska händelser var i allmänhet jämförbar mellan patienter > 75 år (11,0 %; 24/219) och patienter ≤ 75 år (9,1 %; 12/132).


Inga tromboemboliska händelser observerades hos 223 friska frivilliga som fick FXa‑hämmare och behandling med andexanet alfa. Dosberoende ökningar av koagulationsmarkörerna F1+2, TAT och D‑dimerer efter administrering av andexanet alfa observerades, men dessa markörer uppmättes inte hos patienter rekryterade till ANNEXA‑4‑studiden och deras relevans hos blödningspatienter är inte känd.


Immunogenicitet

345 friska frivilliga behandlade med andexanet alfa testades för antikroppar som korsreagerade med andexanet alfa och antikroppar mot faktor X och FXa. Behandlingsuppkomna, icke‑neutraliserande antikroppar mot andexanet alfa detekterades hos cirka 10 % (35/345). Dessa antikroppar hade generellt låg titer och inga kliniska konsekvenser observerades. Inga neutraliserande antikroppar eller antikroppar mot faktor X eller FXa detekterades. Hittills har uppkomsten av positiva, icke‑neutraliserande antikroppar mot andexanet alfa efter behandling av patienter i ANNEXA‑4‑studien (8,5 % eller 20/236 patienter) liknat dem som observerats hos friska frivilliga.


Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för andexanet alfa för en eller flera grupper i den pediatriska populationen för behandling och prevention av blödning som associeras med FXa‑hämmare (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).


Villkorat godkännande

Detta läkemedel har fått ett ”villkorat godkännande”. Detta innebär att det ska komma fler uppgifter om läkemedlet. Europeiska läkemedelsmyndigheten går igenom ny information om detta läkemedel minst varje år och uppdaterar denna produktresumé när så behövs.

Farmakokinetik

Fas II‑studier av andexanet alfa vid förekomst av direkta FXa‑hämmare visade samma dosproportionella farmakokinetik över det avsedda terapeutiska dosintervall som utvärderades för både Cmax och arean under kurvan (AUC) med en effektiv halveringstid på cirka en timme. Distributionsvolymen vid steady state (Vdss) och distributionsvolymen (Vd) vid subterapeutiska nivåer minskade med dosen, vilket överensstämde med mättnaden av ett kompartment med hög affinitet och sannolikt speglar bindingen till endotelbundet TFPI, den enda endogena molekylen som visats kunna binda andexanet alfa. FXa‑hämmare påverkade inte farmakokinetiken för andexanet alfa vid terapeutiska nivåer.


Alla farmakokinetiska studier utfördes med en läkemedelssubstans i en tidigare generation. Farmakokinetisk jämförbarhet med andexanet alfa i Ondexxya (generation 2) har ännu inte påvisats.


Distribution

Vd för andexanet alfa är 5,3 ± 2,6 l, vilket motsvarar ungefär blodvolymen.


Eliminering

Clearance (l/tim) för andexanet alfa är 4,4 ± 1,2 l/tim med låg renal utsöndring. Elimineringshalveringstiden är mellan fyra och sju timmar. Baserat på vad som är känt om dispositionskinetiken för nativt FXa bryts andexanet alfa troligen snabbt ned i plasma av endogena proteaser, vilket överensstämmer med dess relativa korta effektiva halveringstid (en timme).


Farmakokinetik hos särskilda populationer


Äldre population

I en studie som jämförde farmakokinetiken för andexanet alfa hos äldre (65‑69 år) och yngre (26‑42 år) friska frivilliga som fick apixaban var farmakokinetiken för andexanet alfa hos äldre inte statistiskt signifikant annorlunda än hos yngre.


Nedsatt njurfunktion

Inga studier har utförts för att undersöka farmakokinetiken för andexanet alfa hos patienter med nedsatt njurfunktion. Baserat på tillgängliga farmakodynamiska data har andexanet alfa liten till ingen njurclearance och dosen till patienter med nedsatt njurfunktion skulle således inte behöva justeras.


Nedsatt leverfunktion

Inga studier har utförts för att undersöka farmakokinetiken för andexanet alfa hos patienter med nedsatt leverfunktion. Biliär eliminering och/eller eliminering i feces av proteinbehandlingar är inte en känd väg för proteineliminering. Således anses inte dosjustering nödvändig hos patienter med nedsatt leverfunktion.


Kön

Baserat på populationsfarmakokinetisk analys har kön inte någon kliniskt betydelsefull effekt på farmakokinetiken för andexanet alfa.


Pediatrisk population

Farmakokinetiken för andexanet alfa har inte studerats hos pediatriska patienter.

Prekliniska uppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi och allmäntoxicitet upp till två veckor på råtta och apa visade inte några särskilda risker för människa.


Studier för att utvärdera mutagen och karcinogen potential hos andexanet alfa har inte utförts. Baserat på verkningsmekanismen och proteinernas egenskaper förväntas inga karcinogena eller gentoxiska effekter.


Reproduktions- och utvecklingsstudier på djur har inte utförts med andexanet alfa.

Innehåll

Varje injektionsflaska innehåller 200 mg andexanet alfa*.


Efter beredning innehåller varje ml lösning 10 mg andexanet alfa.


*Andexanet alfa är framställt i ovarieceller från kinesisk hamster (CHO) med rekombinant DNA‑teknik.


Förteckning över hjälpämnen

Trometamol

Trometamolhydroklorid

L‑argininhydroklorid

Sackaros

Mannitol

Polysorbat 80

Blandbarhet

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

Injektionsflaska (oöppnad)

2 år vid förvaring 2 ºC – 8 ºC


Berett läkemedel

Kemisk och fysikalisk stabilitet har påvisats under 16 timmar vid 2 ºC – 8 ºC i injektionsflaskan från originalförpackningen. Vid behov kan den beredda lösningen efter överföring till en i.v. påse förvaras i rumstemperatur i ytterligare åtta timmar. Ur mikrobiologisk synvinkel bör läkemedlet användas omedelbart efter beredning. Om den inte används omedelbart, ansvarar användaren för förvaringstid och förvaringsförhållanden före användning.


Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i kylskåp (2 ºC – 8 ºC).


Får ej frysas.


Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter beredning finns i avsnitt 6.3.


Särskilda anvisningar för destruktion

Beredning

Följande behövs innan beredning påbörjas:

  • Beräknat antal injektionsflaskor (se Dosering).

  • Lika många 20 ml (eller större) sprutor för lösningsmedel utrustade med en 20 gauge (eller större) nål.

  • Sprittorkar.

  • Stor (60 ml eller större) steril spruta. Om en sprutpump används vid administrering ska flera sprutor användas för att rymma den slutliga volymen av det beredda läkemedlet.

  • Intravenös PO- eller PVC‑påse (150 ml eller större) som rymmer hela den slutliga volymen av berett läkemedel (om administrering sker med en i.v. påse).

  • Vatten för injektionsvätskor.


Andexanet alfa behöver inte uppnå rumstemperatur före beredning eller administrering till patienten. Aseptisk teknik ska användas under beredningen.


Varje injektionsflaska ska beredas enligt följande anvisningar:

  1. Ta bort snäpplocket från varje injektionsflaska.

  2. Torka gummiproppen på varje injektionsflaska med en sprittork.

  3. Använd en 20 ml eller större spruta och en 20 gauge (eller större) nål och dra upp 20 ml vatten för injektionsvätskor.

  4. För in sprutans nål mitt i injektionsflaskans gummipropp.

  5. Tryck ned kolven för att långsamt injicera 20 ml vatten för injektionsvätskor i injektionsflaskan. Rikta strömmen mot väggen på insidan av injektionsflaskan för att minska skumbildning.

  6. Snurra varje injektionsflaskan försiktigt tills allt pulver är helt upplöst. SKAKA INTE injektionsflaskorna eftersom det kan leda till skumbildning. Upplösningstiden för varje injektionsflaska är cirka tre till fem minuter.

  7. Den beredda lösningen ska inspekteras för partiklar och/eller missfärgning före administrering. Använd inte om det finns ogenomskinliga partiklar eller vid missfärgning.

  8. För effektiv beredning av önskad dos, och för att minimera fel, ska varje injektionsflaska som behövs injiceras med 20 ml vatten för injektionsvätskor innan man går vidare med nästa steg.

  9. Används inom åtta timmar efter beredning vid förvaring i rumstemperatur.


Administrering med en sprutpump

  1. När alla injektionsflaskor är beredda ska den beredda lösningen dras upp från varje injektionsflaska med hjälp av sprutan med större volym (60 ml eller större) utrustad med en 20 gauge (eller större) nål.

  2. Bolusdosen och infusionen förbereds i separata sprutor med stor volym.

  3. På grund av den ytterligare volymen ska den höga bolusdosen och infusionen separeras i ytterligare sprutor (två sprutor vardera för bolusdos och infusion).

  4. För att förhindra oavsiktlig överföring av luft är det noga med att hålla sprutans nål uppåt och inte lägga ned sprutan mellan uppdragningarna från injektionsflaskorna.

  5. Anslut hjälputrustning (dvs. förlängningsslangar, luftfilter, sprutpump) som förberedelse för administrering.

  6. Administrera den beredda lösningen med lämplig hastighet.

  7. Kassera alla använda sprutor, nålar och injektionsflaskor samt allt oanvänd beredd lösning.


Administrering med en intravenös påse

  1. När alla injektionsflaskor är beredda, dra upp den beredda lösningen från varje injektionsflaska med hjälp av sprutan med större volym (60 ml eller större) utrustad med en 20 gauge (eller större) nål.

  2. Överför den beredda lösningen från sprutan till en lämplig i.v. påse.

  3. Upprepa vid behov steg 1 och 2 för att överföra hela volymen av bolusdosen och infusionen till en i.v. påse.

  4. Även om det är tillåtet att kombinera bolusdosen och infusion i en enda i.v. påse rekommenderas uppdelning av bolusdosen och infusionen i två separata påsar för att garantera korrekt administreringshastighet.

  5. Anslut hjälputrustning (dvs. förlängningsslangar, luftfilter, infusionspump) som förberedelse för administrering.

  6. Administrera den beredda lösningen med lämplig hastighet.


Kassering

Alla använda sprutor, nålar och injektionsflaskor, inklusive ej använd beredd lösning, ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Förpackningsinformation

Pulver till infusionsvätska, lösning 200 mg (vitt till benvitt frystorkat pulver)
4 x 200 milligram injektionsflaska (fri prissättning), EF

Hitta direkt i texten
Av