Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Företaget deltar inte i Fass, därför finns endast begränsad information om läkemedlet.

Cordarone

(Parallellimporterat)
Ebb Medical AB

Injektionsvätska, lösning 50 mg/ml
Avregistreringsdatum: 2019-12-31 (Tillhandahålls ej)

Inga avvikelser.

Retbarhetsnedsättande medel

Visa information om det parallellimporterade läkemedlet
Aktiv substans:
ATC-kod: C01BD01
För information om det avregistrerade läkemedlet omfattas av Läkemedelsförsäkringen, kontakta Läkemedelsförsäkringen.
Läs mer om avregistrerade läkemedel

Fass-text

Texten nedan gäller för:
Cordarone® injektionsvätska, lösning 50 mg/ml

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2019-10-01.

Texten nedan hämtas från Fass-texten för Cordarone®, Sanofi AB, förutom avsnitten Innehåll och Förpackningsinformation som avser Cordarone, Ebb Medical AB.

Indikationer

Allvarlig symtomgivande ventrikulär och supraventrikulär takyarytmi i samband med WPW, förmaksfladder/flimmer, även av paroxysmal natur, när annan läkemedelsterapi varit utan effekt eller orsakat oacceptabla biverkningar eller då kirurgiska ingrepp eller kateterburna ingrepp är kontraindicerade eller varit ineffektiva. CORDARONE kan även ges preoperativt i avvaktan på kirurgisk åtgärd.

Kontraindikationer

  • Sinusbradykardi och sinoatrialt hjärtblock.

  • Sick sinus syndrome, utom till patienter med pacemaker (risk för sinus-arrest).

  • AV-block, bi- eller trifascikulära retledningsrubbningar, utom till patienter med pacemaker (se avsnitt Varningar och försiktighet).

  • Kombinerad läkemedelsterapi som kan inducera Torsades de Pointes (se avsnitt Interaktioner).

  • Cirkulatorisk kollaps, grav arteriell hypotension.

  • Intravenös bolusinjektion är kontraindicerad vid hypotension, uttalad respiratorisk insufficiens, kardiomyopati eller hjärtsvikt (kan förvärras).

  • Rubbad sköldkörtelfunktion.

  • Känd överkänslighet mot jod, amiodaron eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

  • Amning (se avsnitt Graviditet).

  • På grund av förekomst av bensylalkohol är intravenös amiodaron kontraindicerat hos nyfödda, spädbarn och barn upp till 3 år.

Dessa kontraindikationer gäller inte vid användning vid avancerad hjärt-lungräddning vid ventrikelflimmer som inte svarar på defibrillering.

Dosering

Intravenös infusion
Intravenös infusion är att föredra närhelst det är möjligt. Rekommenderad dos är 5 mg/kg kroppsvikt givet via intravenös infusion under en period av 20 minuter till 2 timmar så långsamt som möjligt beroende på den kliniska bilden. Denna mängd ges som en utspädd lösning i 250 ml glukos 50 mg/ml. Denna kan följas av upprepade infusioner upp till 1200 mg (d.v.s. ungefär 15 mg/kg kroppsvikt) per 24 timmar, där infusionshastigheten regleras på basis av kliniskt svar.


Intravenös injektion (se avsnitt Varningar och försiktighet)
Undantagsvis, där alternativ behandling misslyckats och endast vid en hjärtintensivvårdsavdelning med kontinuerlig tillgång till EKG-övervakning, kan medlet ges som långsam injektion av 150-300 mg i 10-20 ml glukos 50 mg/ml. Rekommenderad dos är 5 mg/kg kroppsvikt, injicerat under minst 3 minuter. Intravenös injektion bör inte upprepas förrän 15 minuter efter den första injektionen.


Avancerad hjärt-lungräddning vid ventrikelflimmer som inte svarar på defibrillering:
Intravenös startdos är 300 mg (eller 5 mg/kg kroppsvikt) som spädes med glukos 50 mg/ml till 20 ml och injiceras snabbt. En extra intravenös dos på 150 mg (eller 2,5 mg/kg kroppsvikt) kan övervägas om kammarflimmer kvarstår.


Oral behandling skall initieras snarast efter adekvat respons och den intravenösa behandlingen skall gradvis minskas. Upprepad eller kontinuerlig infusion via perifera vener kan leda till lokal inflammationsreaktion (tromboflebit), och tillförsel via central venkateter rekommenderas.


Pediatrisk population
Säkerhet och effekt av amiodaron hos barn har ej fastställts.
För närvarande tillgängliga data beskrivs i avsnitt Farmakodynamik och Farmakokinetik.


På grund av förekomst av bensylalkohol är intravenös amiodaron kontraindicerat hos nyfödda, spädbarn och barn upp till 3 år.


Behandlingskontroll
Endast läkare med stor erfarenhet av antiarytmisk behandling bör använda CORDARONE. Behandlingen skall initieras under EKG-övervakning på sjukhus, där adekvata resurser finns för behandling av livshotande arytmier. Uppföljning och kontroll av patienterna bör skötas av ovanstående läkarkategori på sjukhusmottagning. Biverkningsmönstret kräver noggrann klinisk observation och speciella undersökningar och åtgärder inkluderande lungröntgen och lungfunktionstester (se avsnitt Biverkningar). Regelbunden uppföljning av leverfunktionstester (transaminaser) rekommenderas under behandlingen (se avsnitt Biverkningar). Injektionsvätska bör användas endast när resurser för hjärtövervakning och defibrillering finns.

Varningar och försiktighet

Varningar


Specifikt för intravenös injektion (se även avsnitt Kontraindikationer)
Intravenös injektion rekommenderas generellt inte på grund av hemodynamiska risker (svår hypotension, cirkulatorisk kollaps), intravenös infusion är att föredra närhelst det är möjligt. Intravenös injektion ska endast ges i nödsituationer när alternativ behandling har misslyckats och bara på intensivvårdsavdelning med kontinuerlig övervaknig (EKG, blodtryck). Dosering är 5 mg/kg kroppsvikt. Amiodaron bör injiceras under minst 3 minuter och intravenös injektion bör inte upprepas förrän 15 minuter efter den första injektionen. Vid avancerad hjärt-lungräddning vid ventrikelflimmer som inte svarar på defibrillering kan dock snabbare injicering vara nödvändig.
Blanda inte andra läkemedel i samma spruta. Injicera inte andra läkemedel i samma injektionskanal. När behandling ska fortsätta, övergå till intravenös infusion (se avsnitt Dosering).
På grund av otillräcklig dokumentation rekommenderas inte användning av outspädd injektionsvätska.


Kardiella
Vid svåra retledningsrubbningar hos patienter med pacemaker kan intravenöst amiodaron användas under telemetriövervakning vid speciellt anpassade enheter.
Höga doser kan ge bradykardi och överledningsstörningar med uppträdande av idioventrikulär rytm, speciellt hos äldre patienter eller under digitalisterapi.
Hjärtinsufficiens kan förvärras av CORDARONE speciellt efter intravenös tillförsel.
Elektrolytrubbningar, speciellt hypokalemi, kan särskilt vid samtidig behandling med digitalis och/eller andra antiarytmika disponera till arytmiaggravation med CORDARONE (proarytmisk effekt).
Uppträdande av ny eller förvärrande av existerande arytmi, som kan leda till död, har rapporterats. Det är viktigt, men svårt, att skilja mellan bristande effekt av läkemedlet och proarytmisk effekt samt om det har samband med en försämring av hjärtfunktionen eller inte. Proarytmiska effekter kan inträffa vid behandling med amiodaron och då vanligen i samband med QT-förlängande faktorer såsom läkemedelsinteraktioner och/eller elektrolytrubbningar (se avsnitt Interaktioner och Biverkningar).


Svår bradykardi (se även avsnitt Interaktioner):

Fall av allvarlig, potentiellt livshotande bradykardi och hjärtblock har observerats när amiodaron används i kombination med sofosbuvir  och annat hepatit C direktverkande virushämmande medel, såsom daclatasvir, simeprevir eller ledipasvir. Därför rekommenderas inte samtidig behandling av dessa medel med amiodaron.
Om samtidig användning av amiodaron inte kan undvikas, rekommenderas att patienterna noga övervakas när behandling med sofosbuvir initieras i kombination med annat direktverkande virushämmande medel. Patienter som fastställs löpa hög risk att bradyarytmi ska övervakas kontinuerligt under minst 48 timmar i en lämplig sjukhusmiljö efter initiering av samtidig behandling med sofosbuvir.
Till följd av den långa halveringstiden för amiodaron, ska lämplig övervakning även genomföras för patienter som avbrutit amiodaronbehandling inom de senaste månaderna och som ska inleda behandling med sofosbuvir i kombination med andra direktverkande virushämmande medel.
Patienter som får dessa hepatit C läkemedel i kombination med amiodaron, med eller utan andra läkemedel som sänker hjärtfrekvensen, ska även varnas för symptomen på bradykardi och hjärtblock och ska uppmanas att genast uppsöka läkare om de får dessa symtom.


Primär transplantatdysfunktion efter hjärttransplantation:

I retrospektiva studier har användning av amiodaron före hjärttransplantation associerats med ökad risk för primär transplantatdysfunktion.

Primär transplantatdysfunktion är en livshotande komplikation till hjärttransplantation. Tillståndet kännetecknas av vänsterkammar-, högerkammar- eller biventrikulär dysfunktion inom de första 24 timmarna efter transplantationen och där det inte finns någon identifierbar sekundär orsak (se avsnitt Biverkningar). Svår primär transplantatdysfunktion kan vara irreversibel. För patienter som står på väntelista för hjärttransplantation bör man överväga att använda ett annat antiarytmiskt läkemedel så tidigt som möjligt före transplantationen.


Pulmonella
Uppkomst av dyspné eller torrhosta kan vara relaterat till lungtoxicitet såsom interstitiell pneumonit.
Mycket sällsynta fall av interstitiell pneumonit har rapporterats med intravenöst amiodaron. När diagnosen misstänks, bör lungröntgen utföras. Amiodaronbehandling bör utvärderas, eftersom interstitiell pneumonit vanligtvis är reversibel efter tidig utsättning av amiodaron, och kortikosteroidbehandling bör övervägas (se avsnitt Biverkningar).
Några få fall av svåra respiratoriska komplikationer, ibland fatala, har observerats oftast under perioden omedelbart efter kirurgiska ingrepp (akut adult andningsstörningssyndrom/ARDS); en möjlig förklaring är interaktion med en hög syrekoncentration (se avsnitt Interaktioner och Biverkningar).


Hepatiska (se avsnitt Biverkningar)
Noggrann kontroll av leverfunktionen (transaminaser) rekommenderas så snart behandling med amiodaron startar samt regelbundet under behandlingen. Akut leverpåverkan (inklusive svår hepatocellulär insufficiens eller leversvikt, ibland med dödlig utgång) och kroniska leveråkommor kan förekomma efter administrering av peroral och i.v. amiodaron och inom de första 24 timmarna efter administrering av i.v. amiodaron. Amiodarondosen bör därför reduceras eller behandlingen avslutas om transaminaserna överstiger tre gånger det normala värdet.


Klinska symtom och biologiska tecken på kroniska leveråkommor efter administrering av peroral amiodaron kan vara mindre påtagliga (leverförstoring, transaminasökning upp till 5 gånger det normala värdet) och återgår vanligen till det normala efter att behandlingen avbrutits, men fall med dödlig utgång har dock rapporterats.


Allvarliga bullösa reaktioner

Livshotande eller t.o.m. dödliga hudreaktioner såsom Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys (se avsnitt Biverkningar). Om symtom eller tecken på Stevens-Johnsons syndrom eller toxisk epidermal nekrolys uppstår (t.ex. progressiva hudutslag ofta med blåsor eller slemhinneskador) skall behandlingen med amiodaron omedelbart avbrytas.


Ögon (se avsnitt Biverkningar)

Om synen blir suddig eller försämras bör oftalmologisk undersökning inkluderande fundoskopi utföras snarast.

Uppträdande av optikusneuropati och/eller optikusneurit kräver utsättande av amiodaron eftersom tillstånden kan leda till blindhet.


Graviditet (se avsnitt Graviditet)
CORDARONE skall endast i exceptionella fall användas under graviditet.


Interaktioner med andra läkemedel
Kombination med följande läkemedel rekommenderas inte: beta-blockerare, kalciumflödeshämmare som sänker hjärtfrekvensen (verapamil, diltiazem), motilitetsstimulerande laxativa som kan orsaka hypokalemi, fluorokinoloner samt CYP3A4-hämmare. Ett flertal kliniskt relevanta interaktioner förutses (se avsnitt Interaktioner).


Försiktighet
Intravenöst amiodaron skall bara användas på speciellt anpassade enheter under kontinuerlig övervakning (EKG, blodtryck).


För att undvika reaktioner på injektionsstället bör intravenöst amiodaron administreras med central venkateter när det är möjligt (se avsnitt Biverkningar).


Försiktighet bör iakttas vid hypotension, uttalad respiratorisk insufficiens, okompenserad kardiomyopati eller svår hjärtsvikt.


Pediatrisk population
Amiodaron injektion innehåller bensylalkohol (20 mg/ml).


Bensylalkohol kan ge förgiftningar och allergiska reaktioner hos barn under 3 år.


Anestesi (se avsnitt Interaktioner)
Före operation bör narkosläkaren informeras om att patienten tar amiodaron.

Interaktioner

Farmakodynamiska interaktioner


Amiodaron har en extremt lång halveringstid (ca 50 dagar), vilket innebär att interaktioner kan inträffa lång tid efter utsättning av preparatet.


Läkemedel som inducerar torsade de pointes eller förlänger QT-intervallet


- Läkemedel som inducerar torsade de pointes
Kombinerad terapi med läkemedel som kan inducera torsades de pointes utgör en kontraindikation (se avsnitt Kontraindikationer):


  • antiarytmika (t ex kinidin, klass 1A (t ex prokainamid), sotalol, bepridil).

  • icke antiarytmika (t ex vinkamin, erytromycin i.v., pentamidin vid parenteral administrering, terfenadin, cisaprid, vissa neuroleptika, tricykliska antidepressiva, litium, moxifloxacin, metadon, meflokin).


- Läkemedel som förlänger QT-intervallet


Samtidig administrering av amiodaron och läkemedel som är kända för att förlänga QT-intervallet måste baseras på en noggrann värdering av potentiell risk och nytta för varje patient eftersom risken för torsade de pointes kan öka (se avsnitt Varningar och försiktighet) och patienterna ska monitoreras för QT-förlängning.


Fluorokinoloner ska undvikas hos patienter som får amiodaron.


Läkemedel som sänker hjärtfrekvensen eller orsakar automaticitets- eller överledningsproblem


Kombinerad terapi med dessa läkemedel rekommenderas ej:
Betablockerare och kalciumflödeshämmare som sänker hjärtfrekvensen (verapamil, diltiazem) eftersom störningar av automaticitet (svår bradykardi) och överledningsrubbningar kan inträffa.


Medel som kan inducera hypokalemi
Kombinerad terapi med följande läkemedel rekommenderas ej:


- motilitetsstimulerande laxativa då de kan orsaka hypokalemi och därför öka risken för torsade de pointes; annan typ av laxantium bör användas.


Försiktighet bör iakttagas vid användning av följande läkemedel i kombination med CORDARONE:


  • Diuretika som inducerar hypokalemi eller andra elektrolytrubbningar såsom hypomagnesi, antingen ensamma eller i kombination

  • Systemiska kortikosteroider (gluko-, mineral-), tetrakosaktid

  • Amfotericin B (i.v.).


Det är nödvändigt att förebygga uppträdande av hypokalemi eller andra elektrolytrubbingar såsom hypomagnesi (och att korrigera hypopkalemi och hypomagnesi vid behov). QT-intervallet skall följas och vid Torsades de Pointes-förekomst skall antiarytmika ej ges (pacemaker vid behov, i.v. magnesium kan användas).


Generell anestesi (se avsnitt Varningar och försiktighet samt Biverkningar)


Potentiellt svåra komplikationer har rapporterats hos patienter i samband med narkos: bradykardi som ej svarar på atropin, hypotension, överledningsstörningar, minskad hjärtminutvolym.


Några få fall av svåra respiratoriska komplikationer (acute respiratory distress syndrome/ ARDS), ibland fatala, har observerats oftast under perioden omedelbart efter kirurgiska ingrepp. Ett samband med tillförsel av höga syrekoncentrationer i inandningsluften kan föreligga i dessa fall.


Farmakokinetiska interaktioner


Andra produkters effekt på CORDARONE


Amiodaron metaboliseras av cytokrom P450 isoenzymerna CYP3A4 och CYP2C8 och interaktioner kan inträffa med hämmare av dessa enzymer, speciellt med potenta hämmare av CYP3A4 såsom HIV-proteashämmare (särskilt ritonavir), ketokonazol, itrakonazol, vorikonazol, posakonazol, telitromycin, klaritromycin, nefazodon eller grapefruktjuice. Kombinationen med CYP3A4 och CYP2C8 hämmare kan leda till hämning av amiodarons metabolism, med ökad plasmakoncentration av amiodaron som följd samt ökad risk för allvarliga biverkningar (t ex hjärtarytmier). Kombinationen bör undvikas. Om kombination är nödvändig bör patienten övervakas noggrant.


CORDARONEs effekt på andra läkemedel


Amiodaron och/eller dess metabolit, desetylamiodaron, hämmar CYP3A4, CYP2C9, CYP2D6 och P-glykoprotein. Plasmakoncentrationerna av läkemedel som metaboliseras av dessa enzym kan öka markant under amiodaronbehandling, vilket kan leda till en möjlig ökning av deras toxicitet. Nedan följer några exempel på läkemedel som kan påverkas.
På grund av amiodarons långa halveringstid, kan interaktioner observeras i flera månader efter utsättande av amiodaron.


CYP3A4 substrat
Amiodarons potens som CYP3A4-hämmare är inte klarlagd in vivo men det kan inte uteslutas att substansen är en potent hämmare. Interaktionseffekten förväntas inträda gradvis under en period om 6-12 månader. CYP3A4 är ett viktigt läkemedelsmetaboliserande enzym och deltar i metabolismen av en lång rad läkemedel. Det rekommenderas att kontrollera om sambehandlade läkemedel metaboliseras av CYP3A4 och följa rekommendationerna i respektive läkemedels SPC för moderata till potenta CYP3A4-hämmare.


Samtidig behandling med triazolam, mjöldrygealkaloider, eletriptan och nisoldipin rekommenderas ej


HMG-CoA-reduktashämmare (statiner):
Risken för muskulär toxicitet (t.ex. rabdomyolys) är ökad vid samtidig administrering av amiodaron och statiner som metaboliseras via CYP3A4, som simvastatin, atorvastatin och lovastatin. Det rekommenderas att man använder statiner som inte metaboliseras via CYP3A4 vid amiodaronbehandling.


Ciklosporin:
Kombination med amiodaron kan öka plasmanivåerna av ciklosporin till följd av ett minskat clearance av detta läkemedel. Ciklosporindosen bör justeras.


Fentanyl:
Kombination med amiodaron kan öka den farmakologiska effekten av fentanyl och öka risken för toxicitet av fentanyl.


CYP2D6 eller CYP2C9
Den fulla potensen in vivo är inte klarlagd men det kan inte uteslutas att amiodaron är en moderat till potent hämmare. Det rekommenderas att kontrollera om sambehandlade läkemedel metaboliseras av CYP2D6 eller CYP2C9 och följa rekommendationerna i respektive läkemedels SPC för moderata till potenta CYP2D6- respektive CYP2C9-hämmare.


CYP2C9 substrat
Amiodaron ökar koncentrationen av CYP2C9-substrat såsom warfarin eller fenytoin genom hämning av CYP2C9.


Warfarin
Kombinationen av warfarin och amiodaron kan potentiera effekten av det orala antikoagulantiat och ökar på så sätt blödningsrisken. Det är nödvändigt att mera frekvent följa protombinnivån och justera den orala dosen av antikoagulantia de 6-12 första månaderna efter insättning och efter avbrytande av behandling med amiodaron. Monitorering rekommenderas också under amiodaronbehandling. Kombination med warfarin bör om möjligt undvikas.


Fenytoin
Kombinationen av fenytoin och amiodaron kan därför leda till överdosering av fenytoin, vilket resulterar i neurologiska symtom. Klinisk uppföljning bör utföras under en period om 6-12 månader efter in- och utsättning av amiodaron och fenytoindosen reduceras om tecken på överdosering uppträder; bestäm vid behov plasmanivåerna för fenytoin.


CYP2D6 substrat


Flekainid
Amiodaron hämmar metabolismen av flekainid via cytokrom P450 2D6 vilket kan leda till ökade plasmakoncentrationer av flekainid. På grund av amiodarons långa halveringstid kan effekten på flekainid öka gradvis under de första månaderna efter insättning av CORDARONE, och interaktionen kan uppstå under lång tid efter utsättning av CORDARONE. Kombinationen bör undvikas. Om detta inte är möjligt, bör flekainiddosen reduceras, plasmakoncentrationerna monitoreras och patienten övervakas noga med avseende på oönskade effekter.


P-glykoprotein substrat


Digoxin (Digitalis)
Störningar av automaticitet (uttalad bradykardi) och atrioventrikulär överledning (synergistisk verkan) kan inträffa. Amiodaron ger dessutom ökade plasmakoncentrationer av digoxin genom hämning av P-glykoprotein (Pgp). EKG och digoxinplasmanivåer bör kontrolleras regelbundet under de första 6-12 månaderna efter in- eller utsättning av amiodaron under pågående digoxinbehandling och patienterna bör observeras för kliniska symtom på digitalistoxicitet. Dosjustering av digoxin kan bli nödvändig.


Dabigatran
Försiktighet bör iakttas när amiodaron administreras samtidigt med dabigatran på grund av blödningsrisken. Det kan bli nödvändigt att justera doseringen av dabigatran enligt dess produktresumé.


Andra läkemedelsinteraktioner med Cordarone

Samtidig administrering av amiodaron med sofosbuvir i kombination med annat hepatit C direktverkande virushämmande medel (såsom daclatasvir, simeprevir eller ledipasvir) rekommenderas inte då det kan leda till allvarlig symtomatisk bradykardi. Mekanismen för denna bradykardieffekt är okänd. Om samtidig användning inte kan undvikas, rekommenderas hjärtövervakning (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  C.

Amiodaron kan påverka fostrets tyreoideafunktion samt eventuellt ge kardiell påverkan. Embryotoxisk effekt med bl a retardation av tillväxten har noterats hos råtta och vissa möss. CORDARONE skall därför användas under graviditet endast då det är absolut nödvändigt.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  III.

Amiodaron passerar över i modersmjölk i sådana mängder att risk för påverkan på barnet föreligger även med terapeutiska doser. CORDARONE är därför kontraindicerat under amning.

Trafik

Ej relevant.

Biverkningar

Följande biverkningar är klassificerade efter organklass och frekvens enligt följande: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Amiodaron deponeras i många vävnader och kan ge upphov till allvarliga biverkningar inom skilda organsystem. Många av dessa har dock begränsad klinisk betydelse. De allvarligaste biverkningarna utgörs av lungtoxicitet, arytmiaggravation, hudreaktioner och leverpåverkan. Utsättande av behandlingen måste i dessa fall övervägas. Biverkningarna är inte alltid reversibla vid dosreduktion och/eller utsättande av CORDARONE. På grund av amiodarons långsamma elimination kan biverkningarna kvarstå viss tid efter preparatets utsättande.


Nedanstående biverkningar förekommer vid korttidsanvändning av CORDARONE:

Blodet och lymfsystemet

Ingen känd frekvens: Neutropeni, agranulocytos.

Immunsystemet

Mycket sällsynta: Anafylaktisk chock.

Ingen känd frekvens: Angioödem (Quinckes ödem). Anafylaktisk reaktion.

Endokrina systemet

Ingen känd frekvens: Hypertyreoidism.

Mycket sällsynta: Inadekvat ADH-sekretion (SIADH, syndrome of inappropriate antidiuretic hormone secretion).

Psykiska störningar

Ingen känd frekvens: Delirium (inklusive förvirring), hallucination.

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket sällsynta: Förhöjt benignt intrakraniellt tryck (pseudo-tumor cerebri), huvudvärk.

Ögon

Ingen känd frekvens: Optikusneuropati/neurit som kan leda till blindhet (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Hjärtat

Vanliga: Bradykardi (vanligen måttlig).

Mycket sällsynta: Uttalad bradykardi, sinusarrest som kräver att behandlingen avbryts, speciellt hos patienter med sinusnoddysfunktion och/eller hos äldre patienter. Uppträdande av ny eller förvärrande av existerande arytmi, som ibland kan leda till hjärtstillestånd (se avsnitt Varningar och försiktighet samt Interaktioner).
Ingen känd frekvens: torsade de pointes (se avsnitt Varningar och försiktighet samt Interaktioner)

Blodkärl

Vanliga: Hypotension (vanligen måttlig och övergående). Fall av svår hypotension eller kollaps har rapporterats efter överdosering eller för snabb injektion.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mycket sällsynta: Interstitiell pneumonit eller fibros, ibland fatala (se avsnitt Varningar och försiktighet), svåra respiratoriska komplikationer (ARDS), ibland fatala (se avsnitt Varningar och försiktighet samt Interaktioner), bronkospasm och/eller apné hos patienter med svår respirationssvikt, speciellt hos astmapatienter.

Magtarmkanalen

Mycket sällsynta: Illamående.

Ingen känd frekvens: Pankreatit (akut).

Lever och gallvägar

Mycket sällsynta: Isolerad förhöjning av serumtransaminaser som vanligen är måttlig (1,5 till 3 gånger det normala) i början av behandlingen. Värdena kan normaliseras vid dosreduktion eller till och med spontant. Akut leverpåverkan med förhöjda serumtransaminaser och/eller ikterus, några fall med dödlig utgång (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Hud och subkutan vävnad

Vanliga: Eksem.

Ingen känd frekvens: Urtikaria, allvarliga hudreaktioner som toxisk epidermal nekrolys, Stevens-Johnsons syndrom, bullös dermatit, läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS).

Muskulosketala systemet och bindväv

Ingen känd frekvens: Ryggsmärta.

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Ingen känd frekvens: Minskad libido.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga: Reaktioner på injektionsstället som smärta, erytem, ödem, nekros, extravasation, infiltration, inflammation, induration, tromboflebit, flebit, cellulit, infektion, pigmentförändringar.

Mycket sällsynta: Flush/värmekänsla, svettning.

Skador och förgiftningar och behandlings-komplikationer

Ingen känd frekvens: Primär transplantatdysfunktion efter hjärttransplantation (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Överdosering

Begränsad information finns tillgänglig avseende akut överdosering med amiodaron. Enstaka fall har förekommit av sinusbradykardi, hjärtblock, ventrikulär takykardi, torsades de pointes, cirkulationssvikt och leverpåverkan. Beroende på farmakokinetiken för amiodaron, bör patienten följas upp tillräckligt länge, särskilt avseende hjärtstatus.


Toxicitet
2,6 och 6 g till vuxna gav lindrig-måttlig intoxikation.


Symtom
Yrsel, huvudvärk. AV-block, bradykardi, arytmier, hjärtsvikt. Blodtrycksfall. Illamående, kräkningar (se även ovan avsnitt Biverkningar).


Behandling

Om befogat ventrikeltömning, kol i upprepade doser. Vid bradykardi och AV-block atropin, ev. isoprenalin eller pacemaker. Vid cirkulationssvikt lämpligt monitorera hemodynamiken och med ledning härav ge vätska i.v., dobutamin och ev. noradrenalin. Vid ventrikulära arytmier ev. magnesiumsulfatinfusion. Vid cirkulationsstillestånd kan återupplivningsåtgärder under flera timmar vara befogat. Symtomatisk behandling. Varken amiodaron eller dess metaboliter kan avlägsnas genom dialys.

Se överdoseringskapitlet, Överdoseringskapitlet i FASS, på Fass.se.

Farmakodynamik


Antiarytmiska egenskaper

  • Förlängning av hjärtfiberns aktionspotentials fas 3 genom hämning av kaliumkanalen. Förlängningen är ej relaterad till hjärtats frekvens (Klass III enligt Vaughan William´s klassifikation).

  • Reducerad sinus-automaticitet ledande till bradykardi, som ej svarar på atropin.

  • Icke-kompetitiv alfa- och beta-adrenergisk blockad.

  • Förlångsammad sinoaurikulär, förmaks- och nodal retledning, som är mer uttalad vid snabb rytm.

  • Ingen förändring av intraventrikulär retledning.

  • Ökning av den refraktära perioden och minskning av den myokardiella retbarheten på förmaks-, nodal och kammarnivå.

  • Förlängd refraktärperiod i accessoriska atrioventrikulära banor med förlångsammad överledning.


Antiischemiska egenskaper

  • Måttlig sänkning av perifert motstånd och minskning av hjärtfrekvensen ledande till minskat syrebehov.

  • Icke-kompetitiva alfa- och beta-adrenerga antagonistiska egenskaper.

  • En direkt dilaterande effekt på koronarkärlen.


Övrigt

  • Minskad hjärtkontraktilitet huvudsakligen vid intravenös injektion men bibehållen minutvolym.

Säkerhet och effekt av intravenöst amiodaron har utvärderats i två randomiserade, dubbelblinda kliniska studier hos patienter med hjärtstillestånd utanför sjukhus på grund av ventrikelflimmer som inte svarat på epinefrin.


I ARREST-studien jämfördes amiodaron (300 mg i singel dos utspädd i 20 ml 5% dextros, 246 patienter) med placebo (258 patienter). Överlevnadsfrekvensen var vid ankomst till sjukhus 44% för amiodaron och 34% för placebo (p=0,03).


I ALIVE-studien jämfördes amiodaron (5 mg/kg utspätt i 30 ml 5% dextros, 180 patienter) med lidokain (1,5 mg/kg, 167 patienter). Överlevnadsfrekvensen var vid ankomst till sjukhus 23% för amiodaron och 12 % för lidokain (p=0,009).


Pediatrisk population
Inga kontrollerade pediatriska studier har utförts.


I publicerade studier utvärderades säkerheten av amiodaron hos 1118 pediatriska patienter med olika slags arytmier. Följande doser användes i pediatriska kliniska studier.


Oralt

  • Laddningsdos: 10 till 20 mg/kg/dag i 7 till 10 dagar (eller 500 mg/m2/dag om utryckt per kvadratmeter)

  • Underhållsdos: minsta effektiva dos bör användas, enligt individuellt svar kan det variera mellan 5 till 10 mg/kg/dag (eller 250 mg/m2/dag om utryckt per kvadratmeter)


Intravenöst

  • Laddningsdos: 5 mg/kg kroppsvikt i 20 minuter till 2 timmar

  • Underhållsdos: 10 till 15 mg/kg/dag från några timmar till flera dagar

Om nödvändigt kan oral behandling initieras samtidigt som vanlig laddningsdos.

Farmakokinetik

Intravenös tillförsel
Vid intravenös tillförsel ses snabbare effekt än vid peroral, ibland inom 1 timme och för de flesta patienter inom 1 dygn. Efter injektion sjunker blodkoncentrationen av amiodaron snabbt allteftersom vävnadsmättnad uppnås; effektiviteten når sitt maximum 15 minuter efter injektion och faller sedan under de påföljande 4 timmarna. Om upprepad injektion ej ges elimineras preparatet successivt.


Peroral tillförsel
Amiodaron tas upp långsamt i kroppen och har en hög vävnadsaffinitet, särskilt i fettvävnad. Oral biotillgänglighet varierar mellan 30 och 80% (medelvärde ca 50%). Vid engångstillförsel uppnås maximal plasmakoncentration efter 3 till 7 timmar. Proteinbindningen är hög (ca 96%) och den skenbara distributionsvolymen är mycket hög. Eliminationen är varierande och långsam med en rapporterad halveringstid från 20 till 100 dagar efter långtidsbehandling och steady-state för plasmakoncentrationen uppnås efter en till flera månader. Amiodaron metaboliseras av cytokrom P450 isoenzymerna CYP3A4 och CYP2C8 i levern och elimineras via gallan. Utsöndringen i urinen är minimal. Eliminationen av amiodaron tycks vara snabbare hos barn än hos vuxna. Huvudmetaboliten är desetylamiodaron, som under långtidsbehandling når plasmanivåer som är lika stora som modersubstansens. Den farmakologiska aktiviteten av denna metabolit har inte klarlagts. Både amiodaron och desetylamiodaron har varit mätbara i plasma minst 3 månader efter avslutad långtidsbehandling. Amiodaron och desetylamiodaron uppvisar potential in vitro att hämma CYP1A1, CYP1A2, CYP2C9, CYP2C19, CYP2D6, CYP3A4, CYP2A6, CYP2B6 samt CYP2C8. Amiodaron och desetylamiodaron har också potential att hämma vissa transportörer såsom P-glykoprotein och organisk katjon-transportör (OCT2). In vivo-data beskriver amiodaroninteraktioner på CYP3A4, CYP2C9, CYP2D6 och P-gp-substrat. Plasmakoncentrationen av amiodaron är inte förhöjd hos patienter med nedsatt njurfunktion, vilket tillåter administrering av vanliga doser till dessa patienter. Farmakokinetiken vid leverinsufficiens är inte klarlagd.
Efter avbrytande av behandlingen fortsätter eliminationen under flera månader. En kvardröjande effekt, som kan vara från 10 dagar och upp till en månad, bör beaktas.


Pediatrisk population
Inga kontrollerade pediatriska studier har utförts. I de begränsade tillgängliga publicerade data hos pediatrisk population sågs inga skillnader jämfört med vuxna.

Prekliniska uppgifter

I en tvåårig karcinogenicitetsstudie på råtta orsakade amiodaron en ökning av follikulära tumörer (adenom och/eller karcinom) i sköldkörtlen hos båda könen vid kliniskt relevanta plasmakoncerntrationer. Eftersom fynden angående mutagenicitet var negativa, torde mekanismen för induktion av denna typ av tumör vara epigen snarare än genotoxisk. Hos möss uppkom inte karcinom, men en dosberoende follikulär sköldkörtelhyperplasi observerades. Dessa effekter på sköldkörteln hos råttor och möss beror mest sannolikt på verkningarna av amiodaronsyntes och/eller frisättning av sköldkörtelhormoner. Relevansen av dessa fynd hos människa är låg.

Innehåll

Avsnittet gäller för: Injektionsvätska, lösning 50 mg/ml
Visa läkemedlets innehåll

Blandbarhet

Beroende på farmaceutiska karakteristika bör koncentrationer under 600 mg/l ej användas. Endast 5% glukos skall användas. Blanda ej med andra läkemedel i infusionslösningen.
Vid intravenös injektion skall CORDARONE ej blandas med andra läkemedel i samma spruta. När behandlingen skall fortsätta, övergå till intravenös infusion.
Vid använding av medicinsk utrustning eller hjälpmedel som innehåller plastmaterial såsom DEHP (di-2-etylhexylftalat) i närvaro av amiodaron, kan DEHP läcka ut. För att minska patientexponering för DEHP rekommenderas användning av infusionsset som inte innehåller DEHP vid administrering av amiodaron infusionslösning.

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Miljöinformationen för amiodaron är framtagen av företaget Sanofi AB för Cordarone®

Miljörisk: Användning av amiodaron har bedömts medföra låg risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Amiodaron är potentiellt persistent.
Bioackumulering: Amiodaron har hög potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

Environmental Risk Classification

Predicted Environmental Concentration (PEC)

PEC is calculated according to the following formula:

PEC (µg/L) = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100) = 1.5*10-6*A*(100-R)


PEC = 0.047 µg/L


Where:
A = 312.81080 kg (total sold amount API in Sweden year 2018, data from IQVIA)
R = 0% removal rate (due to loss by adsorption to sludge particles, by volatilization, hydrolysis or biodegradation)
P = number of inhabitants in Sweden = 9*106
V (L/day) = volume of wastewater per capita and day = 200 (ECHA default) (Ref I).
D = factor of dilution of waste water by surface water flow = 10 (ECHA default) (Ref I).


Predicted No Effect Concentration (PNEC)


Ecotoxicological studies


Algae (Pseudokirchneriella subcapitata):
EC50 72 h (growth rate): >12 μg/L
NOEC 72 h (growth rate): 12 μg/L

Test item: Amiodarone Hydrochloride
(Protocol: OECD 201)
(Ref II)


Crustacean (Daphnia magna):

NOEC 21 d (reproduction, mortality): 68,4 μg/L
Test item: Amiodarone Hydrochloride

(Protocol: OECD 211)

(Ref III)


Fish (Pimephales promelas):
LC50 28 days (lethality): 526 μg/L
NOEC 28 days (survival, growth): 623 μg/L
(Protocol: OECD 210)
(Ref IV)


Other ecotoxicity data:


The PNEC (μg/L) = lowest EC50/50 was calculated using results from the most sensitive toxicity endpoint and an assessment factor of 50 (two long-term results from species representing two trophic levels), to add a safety margin to the toxicity endpoint. The most sensitive species was Pseudokirchneriella subcapitata for which the NOEC 72 h was 12 μg/L.


PNEC = 12 μg/L/50 = 0.24 µg/L


Environmental Risk Classification (PEC/PNEC ratio)

PEC/PNEC= 0.047/0.24 = 0.196


0.1 < PEC/PNEC ≤ 1 which justifies the phrase “Use of amiodarone has been considered to result in low environmental risk”.


Degradation

Biotic degradation


Ready degradability:

Test showed 0% degradation in 28 days (OECD 301B) (Ref V).


Justification of chosen bioaccumulation phrase:

Amiodarone fails to pass the criteria for ready biodegradability which justifies the phrase “Amiodarone is potentially persistent”.


Bioaccumulation

Partitioning coefficient:
Log Pow 7.96 at pH 7

Test item: Amiodarone Hydrochloride

(Protocol: OECD 123)

(Ref VI).


Justification of chosen bioaccumulation phrase:

Since log Pow of 7.96 > 4 at pH 7, the substance has high potential for bioaccumulation.


Excretion (metabolism)

Amiodarone is excreted as <1 % as parent compound in urine and most of it is excreted as metabolites, through feces (Ref VII) (Ref VIII).

Metabolites identified are N-desethylamiodarone (main metabolite), di-N-desethylamiodarone (Ref IX). Metabolites may possess some antiarrhythmic activity (Ref IX).


References

  1. ECHA, European Chemicals Agency, 2008 Guidance on information requirements and chemical safety assessment.

  2. Sanofi, internal report: Growth inhibition test with Amiodarone Hydrochloride on Algae (Pseudokirchneriella subcapitata). OECD 201. Report # 12/358-022AL, June 2013.

  3. Sanofi Internal report: Chlorhydrate Amiodarone: Influence to Daphnia magna in a Semi-Static Reproduction Test. OECD 211. Report 135331221, 2019

  4. Overturf MD, Overturf CL, Baxter D, Hala DN, Constantine L, Venables B, Huggett DB. 2012. Early life-stage toxicity of eight parmaceuticals to the fathead minnow, Pimephales promelas. 62: 455-464.

  5. Sanofi, internal report: Determination of the ready biodegradability CO2 evolution test. OECD 301B. Report # 32145 ECS, January 2007.

  6. Sanofi Internal report: Chlorhydrate Amiodarone: Determination or the Partition Coefficient (n-Octanol/Water) by Slow Stirring Method at pH7. OECD123. Report 135331186, 2019

  7. Latini R, Tognoni G, Kates RE. 1984. Clinical pharmacokinetics of amiodarone. 9: 136-156.

  8. Cohen-Lehman J, Dahl P, Danzi S, Klein I. 2010. Effect of amiodarone therapy on thyroid function. Nature Reviews Endocrinology. 6: 34-41.

  9. HSDB, online review, February 2014: http://toxnet.nlm.nih.gov/cgi-bin/sis/search/f?./temp/~we4XnE:1.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Förvaras vid högst 25ºC. Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Se avsnitt Blandbarhet.

Förpackningsinformation

MT-nummer 55075
Parallellimporteras från Bulgarien
CORDARONE
Injektionsvätska, lösning 50 mg/ml
10 x 3 milliliter ampull (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej

Hitta direkt i texten
Av