Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Ertapenem Fresenius Kabi

Fresenius Kabi

Pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning 1 g
(vitt till gulaktigt)

antibakteriella medel för systemiskt bruk, karbapenemer

Aktiv substans:
ATC-kod: J01DH03
Läkemedel från Fresenius Kabi omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Fass-text

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2017-10-06.

Indikationer

Behandling

Ertapenem Fresenius Kabi är avsett för pediatriska patienter (i åldern 3 månader till 17 år) och vuxna vid behandling av följande infektioner orsakade av bakterier känsliga eller med största sannolikhet känsliga för ertapenem och när parenteral behandling krävs (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamik):

  • Intraabdominella infektioner

  • Samhällsförvärvade pneumonier

  • Akuta gynekologiska infektioner

  • Fotinfektioner i hud och mjukdelar hos diabetiker (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Profylax

I samband med planerad kolorektalkirurgi hos vuxna är Ertapenem Fresenius Kabi indicerat som profylax mot infektioner i operationsområdet (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Hänsyn till officiella riktlinjer för korrekt användning av antibakteriella medel bör beaktas.

Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

  • Överkänslighet mot något annat antibiotikum av karbapenemtyp

  • Allvarlig överkänslighet (t ex anafylaktisk reaktion, allvarlig hudreaktion) mot någon annan typ av betalaktamantibiotikum (t ex penicilliner eller cefalosporiner).

Dosering

Behandling

  • Vuxna och ungdomar (13 till 17 års ålder): Dosen av Ertapenem Fresenius Kabi är 1 gram (g) som ges intravenöst en gång dagligen (se avsnitt Hantering, hållbarhet och förvaring).

  • Spädbarn och barn (3 månader till 12 års ålder): Dosen av Ertapenem Fresenius Kabi är 15 mg/kg som ges intravenöst två gånger dagligen (maximalt 1 g/dygn) (se avsnitt Hantering, hållbarhet och förvaring).


Förebyggande

Vuxna: För att förhindra infektioner i operationsområdet efter planerad kolorektalkirurgi är den rekommenderade dosen 1 g given som en intravenös engångsdos som ska vara avslutad inom en timme före det kirurgiska ingreppet påbörjas.


Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Ertapenem Fresenius Kabi för barn under 3 månaders ålder har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.


Patienter med nedsatt njurfunktion

Ertapenem Fresenius Kabi kan användas för behandling av infektioner hos vuxna patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion. Hos patienter med kreatininclearance >30 ml/min/1,73 m2 är ingen dosjustering nödvändig. Det finns otillräckliga data avseende säkerhet och effekt av ertapenem hos patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion för att stödja en doseringsrekommendation. Därför bör ertapenem inte användas till dessa patienter (se avsnitt Farmakokinetik). Det finns inga data från barn och ungdomar med nedsatt njurfunktion.


Patienter på hemodialys

Det finns otillräckliga data avseende säkerhet och effekt av ertapenem hos patienter som genomgår hemodialys för att stödja en doseringsrekommendation. Därför bör ertapenem inte användas till dessa patienter.


Patienter med nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering rekommenderas för patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt Farmakokinetik).


Äldre

Den rekommenderade dosen av Ertapenem Fresenius Kabi ska ges, förutom vid fall av kraftigt nedsatt njurfunktion (se Patienter med nedsatt njurfunktion).


Administreringssätt

Intravenös administrering: Ertapenem Fresenius Kabi ska ges som infusion under en 30-minutersperiod.

Den vanliga behandlingstiden med Ertapenem Fresenius Kabi är 3 till 14 dagar, men kan variera med avseende på infektionens karaktär och svårighetsgrad samt vilken typ av patogener som orsakat den. När det är kliniskt befogat kan ett terapibyte till ett peroralt antibakteriellt läkemedel göras om klinisk förbättring observerats. Lösningar av Ertapenem Fresenius Kabi sträcker sig från färglös till ljusgul.


Anvisningar om beredning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Hantering, hållbarhet och förvaring.

Varningar och försiktighet

Överkänslighet

Allvarliga och ibland dödliga överkänslighets- (anafylaktiska) reaktioner har rapporterats hos patienter behandlade med betalaktamer. Dessa reaktioner uppträder troligtvis främst hos patienter med känslighet för multipla allergener i anamnesen. Innan behandling med ertapenem påbörjas, bör en noggrann utredning om tidigare överkänslighetsreaktioner mot penicilliner, cefalosporiner, andra betalaktamer och andra allergener utföras (se avsnitt Kontraindikationer). Om en allergisk reaktion mot ertapenem uppträder (se avsnitt Biverkningar) ska behandlingen avbrytas omgående. Allvarliga anafylaktiska reaktioner kräver omedelbar akutbehandling.


Superinfektion

Förlängd behandling med ertapenem kan resultera i överväxt av icke-känsliga organismer. Upprepad utvärdering av patientens tillstånd är nödvändigt. Om en superinfektion uppkommer under behandling bör lämpliga åtgärder vidtas.


Antibiotikaassocierad kolit

Antibiotikaassocierad kolit och pseudomembranös kolit har rapporterats med ertapenem och kan variera i svårighetsgrad från lindrig till livshotande. Därför är det viktigt att överväga denna diagnos hos patienter med diarré efter behandling med antibakteriella medel. Utsättande av behandling med Ertapenem Fresenius Kabi och administrering av speciell behandling mot Clostridium difficile bör övervägas. Läkemedel som hämmar peristaltiken bör inte ges.


Kramper

Kramper har rapporterats vid kliniska studier hos vuxna patienter som behandlats med ertapenem (1 g en gång dagligen) under behandlingsperioden eller under uppföljningsperioden på 14 dagar. Kramperna uppträdde oftast hos äldre patienter och hos de med pågående sjukdomar i centrala nervsystemet (CNS) (t ex hjärnlesion eller sjukdomshistoria med kramper) och/eller nedsatt njurfunktion. Liknande observationer har gjorts efter marknadsföring.


Samtidig användning med valproinsyra

Samtidig användning av ertapenem och valproinsyra/natriumvalproat rekommenderas inte (se avsnitt Interaktioner).


Suboptimal exponering

I de få fall ett kirurgiskt ingrepp varar längre än 4 timmar kan det, baserat på tillgängliga data, inte uteslutas att patienter kan utsättas för suboptimala koncentrationer av ertapenem och därmed riskera ett möjligt behandlingsmisslyckande. Vid sådana ovanliga fall ska försiktighet iakttas.


Hjälpämne

Varje dos à 1,0 g av detta läkemedel innehåller cirka 6,0 mEq natrium (cirka 137 mg). Detta bör beaktas av patienter som ordinerats saltfattig kost.


Överväganden vid användning hos särskilda patientgrupper

Erfarenhet av ertapenem vid behandling av svåra infektioner är begränsad. I kliniska studier avseende behandling av samhällsförvärvad lunginflammation hos vuxna, var 25 % av de utvärderingsbara patienterna som behandlades med ertapenem svårt sjuka (definierat som pneumoni allvarlighetsgrad >III). I en klinisk studie för behandling av akuta gynekologiska infektioner hos vuxna, var 26 % av de utvärderingsbara patienterna som behandlades med ertapenem svårt sjuka (definierat som kroppstemperatur ≥39 ºC och/eller bakteriemi); tio patienter hade bakteriemi. Av utvärderingsbara patienter som behandlades med ertapenem i en klinisk studie för behandling av intraabdominella infektioner hos vuxna, hade 30 % generaliserad peritonit och 39 % hade infektioner som involverade andra organ än appendix, inklusive magsäcken, duodenum, tunntarmen, kolon och gallblåsan; det fanns ett begränsat antal utvärderingsbara patienter som inkluderades med APACHE II-poäng ≥15 och effekten hos dessa patienter har inte fastställts.


Effekten av Ertapenem Fresenius Kabi vid behandling av samhällsförvärvad lunginflammation orsakad av penicillinresistenta Streptococcus pneumoniae har inte fastställts.


Effekten av ertapenembehandling vid fotinfektioner med samtidig osteomyelit hos diabetiker har inte fastställts.


Det finns relativt liten erfarenhet av ertapenem hos barn under två års ålder. I denna åldersgrupp, bör särskild uppmärksamhet ägnas åt att fastställa känsligheten för ertapenem hos de(n) organism(er) som orsakat infektionen. Data från barn under 3 månaders ålder saknas.

Interaktioner

Interaktioner orsakade av hämning av P-glykoproteinmedierad elimination eller CYP-medierad elimination av läkemedel är osannolika (se avsnitt Farmakokinetik).


Det har visats att samtidig administrering av karbapenemer och valproinsyra kan minska nivån av valproinsyra i serum till under terapeutiskt område. Den minskade nivån av valproinsyra kan leda till otillfredsställande anfallskontroll. Samtidig användning av ertapenem och valproinsyra/natriumvalproat rekommenderas därför inte. Alternativ antibakteriell eller antiepileptisk behandling ska övervägas.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:1.

Adekvata och välkontrollerade studier har inte utförts på gravida kvinnor. Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter med avseende på graviditet, embryofetal utveckling, förlossning eller postnatal utveckling. Ertapenem bör dock inte användas under graviditet såvida inte den potentiella nyttan överväger den möjliga risken för fostret.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  III.

Ertapenem utsöndras i bröstmjölk hos människa. Beroende på den potentiella risken för biverkningar hos barnet, bör mödrar inte amma sina barn under behandling med ertapenem.

Fertilitet

Det finns inga tillförlitliga och välkontrollerade studier avseende effekten på fertilitet hos män och kvinnor vid användning av ertapenem. Prekliniska studier antyder varken direkta eller indirekta skadliga effekter på fertilitet (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Trafik

Inga studier har utförts på effekterna på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Ertapenem Fresenius Kabi kan påverka patienters förmåga att framföra fordon och använda maskiner. Patienter bör informeras om att yrsel och somnolens har rapporterats med Ertapenem Fresenius Kabi (se avsnitt Biverkningar).

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen


Vuxna

Det sammanlagda antalet patienter behandlade med ertapenem i kliniska studier var över 2 200 av vilka över 2 150 fick en 1 g dos av ertapenem. Biverkningar (dvs ansågs av prövaren vara möjligen, troligen eller definitivt läkemedelsrelaterade) rapporterades hos cirka 20 % av patienterna behandlade med ertapenem. Behandlingen avbröts hos 1,3 % av patienterna beroende på biverkningar. Ytterligare 476 patienter fick 1 g ertapenem som enkeldos före operation i en klinisk studie avseende profylax mot infektioner i det område där kolorektalkirurgi utförts.


Hos patienter som endast fick ertapenem var de vanligaste rapporterade biverkningarna vid behandling plus uppföljning 14 dagar efter att behandlingen avslutats diarré (4,8 %), komplikationer vid infusionsvenen (4,5 %) och illamående (2,8 %). Hos patienter som endast fick ertapenem var de vanligaste rapporterade laboratorieavvikelserna med respektive incidenser vid behandling plus uppföljning 14 dagar efter avslutad behandling: förhöjningar av ALAT (4,6 %), ASAT (4,6 %), alkaliska fosfataser (3,8 %) och trombocytantal (3,0 %).


Pediatrisk population (3 månader till 17 års ålder)

Det totala antalet patienter som behandlades med ertapenem i kliniska studier var 384. Den sammantagna säkerhetsprofilen är jämförbar med den hos vuxna patienter. Biverkningar (dvs reaktioner som av prövaren bedömdes ha ett möjligt, troligt eller klart samband med läkemedlet) rapporterades hos ca 20,8 % av de patienter som behandlades med ertapenem. Behandlingen avbröts till följd av biverkningar hos 0,5 % av patienterna.


För patienter som enbart fick ertapenem var de vanligaste biverkningarna som rapporterades under behandling och 14 dagars uppföljning efter avslutad behandling: diarré (5,2 %) och smärta vid infusionsstället (6,1 %).


För patienter som endast fick ertapenem var de vanligaste rapporterade laboratorieavvikelserna med respektive incidenser vid behandling plus uppföljning 14 dagar efter avslutad behandling: sänkt neutrofilantal (3,0 %), förhöjt ALAT ( 2,9 %) och ASAT (2,8 %).


Lista över biverkningar i tabellform

Hos patienter som endast fick ertapenem rapporterades följande biverkningar vid behandling plus uppföljning 14 dagar efter att behandlingen avslutats:

Vanliga (≥1/100, <1/10); Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); Mycket sällsynta (<1/10 000) ; Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)


Vuxna 18 år och äldre:

Barn och ungdomar (3 månader till 17 års ålder):

Infektioner och infestationer

Mindre vanliga: Oral candidiasis, candidiasis, svampinfektion, pseudomembranös enterokolit, vaginit

Sällsynta: Pneumoni, dermatomykos, postoperativ sårinfektion, urinvägsinfektion


Blodet och lymfsystemet

Sällsynta: Neutropeni, trombocytopeni


Immunsystemet

Sällsynta: Allergi

Ingen känd frekvens: Anafylaxi inklusive anafylaktoida reaktioner


Metabolism och nutrition

Mindre vanliga: Anorexi

Sällsynta: Hypoglykemi


Psykiska störningar

Mindre vanliga: Insomnia, förvirring

Sällsynta: Oro, ångest, depression

Ingen känd frekvens: Förändrat sinnestillstånd (inklusive aggression, delirium, desorientering, förändrat sinnestillstånd)

Ingen känd frekvens: Förändrat sinnestillstånd (inklusive aggression)

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: Huvudvärk

Mindre vanliga: Yrsel, somnolens, förändrad smakupplevelse, kramper (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Sällsynta: Tremor, synkope

Ingen känd frekvens: Hallucinationer, sänkt medvetandegrad, dyskinesi, myoklonus, gångrubbning

Mindre vanliga: Huvudvärk

Ingen känd frekvens: Hallucinationer

Ögon

Sällsynta: Skleral rubbning


Hjärtat

Mindre vanliga: Sinusbradykardi

Sällsynta: Arytmi, takykardi


Blodkärl

Vanliga: Komplikation vid infusionsven, flebit/tromboflebit

Mindre vanliga: Hypotension

Sällsynta: Blödning, blodtrycksökning

Mindre vanliga: Värmevallningar, hypertension

Andningsvägar bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga: Dyspné, obehagskänsla i svalget

Sällsynta: Nästäppa, hosta, näsblod, rassel/ronki, väsande andning


Magtarmkanalen

Vanliga: Diarré, illamående, kräkningar

Mindre vanliga: Förstoppning, sura uppstötningar, muntorrhet, dyspepsi, buksmärta

Sällsynta: Dysfagi, fekal inkontinens, pelviperitonit

Ingen känd frekvens: missfärgning av tänder

Vanliga: Diarré.

Mindre vanliga: Missfärgad feces, melena

Lever och gallvägar

Sällsynta: Kolecystit, gulsot, leversjukdom


Hud och subkutan vävnad

Vanliga: Utslag, klåda

Mindre vanliga: Erytem,

urtikaria

Sällsynta: Dermatit, deskvamation

Ingen känd frekvens: Läkemedelsrelaterade utslag med eosinofili och systemiska symtom (DRESS syndrom)

Vanliga: Blöjdermatit

Mindre vanliga: Erytem, utslag, petekier

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Sällsynta: Muskelkramp, axelsmärta

Ingen känd frekvens: Muskelsvaghet


Njurar och urinvägar

Sällsynta: Njurinsufficiens, akut njurinsufficiens


Graviditet, puerperium och perinatalperiod

Sällsynta: Abort


Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Sällsynta: Genital blödning


Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mindre vanliga: Extravasering, asteni/trötthet, feber, ödem/svullnad, bröstsmärta

Sällsynta: Induration vid injektionsställe, sjukdomskänsla

Vanliga: Smärta vid infusionsstället

Mindre vanliga: Brännande känsla vid infusionsstället, klåda vid infusionsstället, erytem vid infusionsstället, erytem vid injektionsstället, värme vid infusionsstället

Undersökningar

Kemi

Vanliga: Förhöjningar av ALAT, ASAT, alkaliska fosfataser

Mindre vanliga: Förhöjningar av totalt serumbilirubin, direkt serumbilirubin, indirekt serumbilirubin, serumkreatinin, serumurea, serumglukos

Sällsynta: Sänkningar av serumbikarbonat, serumkreatinin och serumkalium; förhöjningar av serum-LDH, serumfosfor, serumkalium

Vanliga: Förhöjningar av ALAT och ASAT

Hematologi:

Vanliga: Förhöjningar av trombocytantal

Mindre vanliga: Sänkningar av antal vita blodkroppar, antal trombocyter, segmentkärniga neutrofiler, hemoglobin och hematokrit; förhöjningar av eosinofiler, aktiverad partiell tromboplastintid, protrombintid, segmentkärniga neutrofiler och vita blodkroppar

Sällsynta: Sänkningar av lymfocyter; förhöjningar av stavkärniga neutrofiler, lymfocyter, metamyelocyter, monocyter, myelocyter; atypiska lymfocyter

Vanliga: Sänkningar av antalet neutrofiler

Mindre vanliga: Förhöjningar av trombocytantal, aktiverad partiell tromboplastintid, protrombintid, hemoglobinsänkningar

Urinanalys:

Mindre vanliga: Förhöjning av bakterier i urin, vita blodkroppar i urin, epitelceller i urin och röda blodkroppar i urin; närvaro av jästsvamp i urin

Sällsynta: Förhöjning av urobilinogen


Övrigt:

Mindre vanliga: Positivt Clostridium difficile-toxin



Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Ingen specifik information finns tillgänglig angående behandling vid överdosering av ertapenem. Överdosering av ertapenem är osannolik. Intravenös administrering av ertapenem med en daglig dos av 3 g i 8 dagar till vuxna friska frivilliga gav ingen signifikant toxicitet. Oavsiktlig överdosering upp till 3 g på en dag i kliniska studier på vuxna resulterade inte i några kliniskt viktiga biverkningar. I kliniska studier på barn gav en intravenös enkeldos om 40 mg/kg upp till maximalt 2 g inte upphov till toxicitet.


I händelse av en överdos, bör dock behandling med Ertapenem Fresenius Kabi utsättas och allmänt stödjande behandling ges tills renal elimination tar vid.


Ertapenem kan i viss grad avlägsnas med hemodialys (se avsnitt Farmakokinetik), dock finns ingen information tillgänglig angående användning av hemodialys för att behandla överdosering.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism

Ertapenem hämmar bakteriens cellväggssyntes efter bindning till penicillinbindande proteiner (PBP).

I Escherichia coli är affiniteten starkast till PBP 2 och 3.


Samband mellan farmakokinetik och farmakodynamik (PK/PD)

I prekliniska farmakokinetiska/farmakodynamiska studier har det visats att effekten korrelerar bäst med tiden då plasmakoncentrationen för ertapenem överstiger MIC för den infekterande organismen. Detta förhåller sig på samma sätt som för andra antimikrobiella medel av betalaktamtyp.


Resistensmekanismer

I europeiska studier var resistens ovanlig för arter som anses vara känsliga för ertapenem. Hos resistenta isolat, har resistens mot andra antibakteriella medel i karbapenemklassen setts hos några, men inte alla isolat. Ertapenem är mycket stabilt mot hydrolys av de flesta klasserna av betalaktamaser, inkluderande penicillinaser, cefalosporinaser och bredspektrum-betalaktamaser, men inte mot metallobetalaktamaser.


Meticillinresistenta stafylokocker och enterokocker är resistenta mot ertapenem beroende på icke känsliga PBP. P. aeruginosa och andra icke-fermenterande bakterier är generellt resistenta, troligtvis beroende på begränsad penetration och på aktiv efflux.

Resistens är ovanligt hos Enterobacteriaceae och ertapenem är i allmänhet aktivt mot de med bredspektrum-betalaktamaser (ESBL). Resistens kan dock observeras då bredspektrum-betalaktamaser eller andra potenta betalaktamaser (t ex AmpC-typer) finns i kombination med reducerad permeabilitet, orsakad av förlust av en eller flera yttre membranporiner, eller av uppreglerad efflux. Resistens kan också uppkomma via förvärvandet av betalaktamaser med signifikant karbapenemhydrolyserande aktivitet (t ex IMP- och VIM-metallobetalaktamaser eller KPC-typer), men dessa är ovanliga.


Verkningsmekanismen för ertapenem skiljer sig från den hos andra antibiotikaklasser, såsom kinoloner, aminoglykosider, makrolider och tetracykliner. Det förekommer ingen bakteriell korsresistens mellan ertapenem och dessa substanser. Mikroorganismer kan dock visa resistens mot mer än en klass antibakteriella medel när mekanismen är, eller inkluderar, impermeabilitet för vissa substanser och/eller effluxpump.


Brytpunkter

MIC-brytpunkterna enligt EUCAST är som följer:

  • Enterobacteriaceae: S ≤0,5 mg/l och R >1 mg/l

  • Streptococcus A,B,C,G: S ≤0,5 mg/l och R >0,5 mg/l

  • Streptococcus pneumoniae: S ≤0,5 mg/l och R >0,5 mg/l 

  • Haemophilus influenzae: S ≤0,5 mg/l och R >0,5 mg/l

  • M. catarrhalis: S ≤0,5 mg/l och R >0,5 mg/l 

  • Gramnegativa anaerober: S ≤1 mg/l och R >1 mg/l

  • Icke-artrelaterade brytpunkter: S ≤0,5 mg/l och R >1 mg/l 

(Observera: Stafylokockers känslighet för ertapenem är grundad på meticillinkänslighet)

Förskrivarna är informerade om att lokala MIC-brytpunkter, om dessa finns tillgängliga, bör konsulteras.


Mikrobiologisk känslighet

Prevalensen av förvärvad resistens kan variera geografiskt och över tid för vissa arter och lokal information om resistens är önskvärd, speciellt vid behandling av allvarliga infektioner. Lokala anhopningar av infektioner på grund av karbapenemresistenta organismer har rapporterats inom Europeiska unionen. Informationen nedan ger endast ungefärlig vägledning om sannolikheten att mikroorganismen är känslig mot ertapenem eller inte.

* Aktivitet har visats i kliniska studier.

­ Effekten av ertapenem vid behandling av samhällsförvärvad pneumoni beroende på penicillinresistent Streptococcus pneumoniae har inte fastställts.

+ Frekvens av förvärvad resistens: >50 % i vissa medlemsländer.

# Meticillinresistenta stafylokocker (inkluderande MRSA) är alltid resistenta mot betalaktamer.

Vanligtvis känsliga arter:

Grampositiva aerober:

Meticillinkänsliga stafylokocker (inkluderande Staphylococcus aureus)* Streptococcus agalactiae*

Streptococcus pneumoniae*­

Streptococcus pyogenes

Gramnegativa aerober:

Citrobacter freundii

Enterobacter aerogenes

Enterobacter cloacae

Escherichia coli*

Haemophilus influenzae*

Haemophilus parainfluenzae

Klebsiella oxytoca

Klebsiella pneumoniae*

Moraxella catarrhalis*

Morganella morganii

Proteus mirabilis*

Proteus vulgaris

Serratia marcescens

Anaerober:

Clostridium species (excluding C. difficile)*

Eubacterium species*

Fusobacterium species*

Peptostreptococcus species*

Porphyromonas asaccharolytica*

Prevotella species*

Arter för vilka förvärvad resistens kan utgöra ett problem:

Grampositiva aerober:

Methicillin-resistant staphylococci +#

Anaerober:

Bacteroides fragilis och arter i B. fragilis-gruppen*

Arter med nedärvd resistens:

Grampositiva aerober:

Corynebacterium jeikeium

Enterokocker inkluderande Enterococcus faecalis och Enterococcus faecium

Gramnegativa aerober:

Aeromonas-arter

Acinetobacter-arter

Burkholderia cepacia

Pseudomonas aeruginosa

Stenotrophomonas maltophilia

Anaerober:

Lactobacillus species

Övriga:

Chlamydia-arter

Mycoplasma-arter

Rickettsia-arter

Legionella-arter

Information från kliniska studier

Pediatriska effektstudier

Ertapenem utvärderades primärt med avseende på säkerhet hos barn och sekundärt med avseende på effekt i randomiserade, jämförande multicenter-studier på patienter i åldern 3 månader till 17 år.

Andelen patienter där det kliniska svaret bedömdes vara fördelaktigt vid uppföljningsbesök i den kliniska MITT populationen visas nedan:

Sjukdomskategori­

Åldersgrupp

Ertapenem

Ceftriaxon

andel

%

andel

%

­ Här ingår 9 patienter i ertapenemgruppen (7 CAP och 2 IAI), 2 patienter i ceftriaxongruppen (2 CAP), och 1 patient med IAI i ticarcillin/klavulanatgruppen med sekundär bakteriemi vid påbörjande av studien.

Samhällsförvärvad pneumoni (CAP)

3 till 23 månader

31/35

88,6

13/13

100,0


2 till 12 år

55/57

96,5

16/17

94,1


13 till 17 år

3/3

100,0

3/3

100,0

Sjukdomskategori

Åldersgrupp

Ertapenem

Ticarcillin/klavulanat

andel

%

andel

%

Intraabdominella infektioner ((IAI)

2 till 12 år

28/34

82,4

7/9

77,8


13 till 17 år

15/16

93,8

4/6

66,7

Akuta pelvisinfektioner

(API)

13 till 17 år

25/25

100,0

8/8

100,0


Farmakokinetik

Plasmakoncentrationer

Medelplasmakoncentrationer av ertapenem efter en 30 minuters intravenös engångsinfusion av en 1 g dos hos friska unga vuxna (25 till 45 år) var 155 mikrogram/ml (Cmax) 0,5 timme efter dosering (slutförd infusion), 9 mikrogram/ml 12 timmar efter dosering och 1 mikrogram/ml 24 timmar efter dosering.


Arean under plasma-koncentrationskurvan (AUC) för ertapenem hos vuxna ökar näst intill dosproportionellt i intervallet 0,5 till 2 g.


Ertapenem ackumuleras inte hos vuxna vid multipla intravenösa doser från 0,5 till 2 g dagligen.


Medelkoncentrationer av ertapenem i plasma efter en 30 minuters intravenös engångsinfusion av en dos om 15 mg/kg (upp till en maximal dos om 1 g) till 3-23 månader gamla patienter var 103,8 mikrogram/ml (Cmax) 0,5 timmar efter dos (avslutad infusion), 13,5 mikrogram/ml 6 timmar efter dos och 2,5 mikrogram/ml 12 timmar efter dos.


Medelkoncentrationer av ertapenem i plasma efter en 30 minuters intravenös engångsinfusion av en dos om 15 mg/kg (upp till en maximal dos om 1 g) till 2-12 år gamla patienter var 113,2 mikrogram/ml (Cmax) 0,5 timmar efter dos (avslutad infusion), 12,8 mikrogram/ml 6 timmar efter dos och 3,0 mikrogram/ml 12 timmar efter dos.

Medelkoncentrationer av ertapenem i plasma efter en 30 minuters intravenös engångsinfusion av en dos om 20 mg/kg (upp till en maximal dos om 1 g) till 13-17 år gamla patienter var 170,4 mikrogram/ml (Cmax) 0,5 timmar efter dos (avslutad infusion), 7,0 mikrogram/ml 12 timmar efter dos och 1,1 mikrogram/ml 24 timmar efter dos.


Medelkoncentrationer av ertapenem i plasma efter en 30 minuters intravenös engångsinfusion av en 1 g dos till tre 13-17 år gamla patienter var 155,9 mikrogram/ml (Cmax) 0,5 timmar efter dos (avslutad infusion) och 6,2 mikrogram/ml 12 timmar efter dos.


Distribution

Ertapenem är i hög grad bundet till humana plasmaproteiner. Hos unga friska vuxna (25 till 45 år) minskar proteinbindningen av ertapenem när plasmakoncentrationen stiger, från cirka 95 % bundet vid en ungefärlig plasmakoncentration på <50 mikrogram/ml till cirka 92 % bundet vid en ungefärlig plasmakoncentration på 155 mikrogram/ml (medelkoncentrationerna mättes vid avslutad infusion efter 1 g intravenöst).

Distributionsvolymen (Vdss) för ertapenem hos vuxna är cirka 8 liter (0,11 liter/kg), cirka 0,2 liter/kg hos pediatriska patienter 3 månader till 12 år gamla och cirka 0,16 liter/kg hos pediatriska patienter 13-17 år gamla.


Koncentrationerna hos vuxna av ertapenem i vätskan i hudblåsor vid varje provtagningstillfälle på tredje dagen av 1 g intravenösa doser en gång dagligen visade en kvot mellan AUC i blåsvätskan och AUC i plasma om 0,61.


In-vitro studier antyder att effekten av ertapenem på proteinbindning i plasma av höggradigt proteinbundna läkemedel (warfarin, etinylestradiol och noretindron) var liten. Förändringen i bindning var <12 % vid högsta plasmakoncentration av ertapenem efter en 1 g dos. In-vivo minskade probenecid (500 mg var 6:e timme) den bundna fraktionen av ertapenem i plasma från cirka 91 % till cirka 87 % vid slutförd infusion hos personer som fått en 1 g intravenös engångsdos. Effekten av denna förändring antas vara övergående. En kliniskt signifikant interaktion på grund av att ertapenem tränger undan ett annat läkemedel eller att ett annat läkemedel tränger undan ertapenem är osannolik.


In-vitro studier tyder på att ertapenem inte hämmar P-glykoproteinmedierad transport av digoxin eller vinblastin och att ertapenem inte är ett substrat för P-glykoproteinmedierad transport.


Metabolism

Hos friska unga vuxna (23 till 49 år) efter intravenös infusion av 1 g radioaktivt märkt ertapenem, består radioaktiviteten i plasma främst (94 %) av ertapenem. Den viktigaste metaboliten av ertapenem är derivatet med öppnad ring som bildas vid dehydropeptidas-I-medierad hydrolysering av betalaktamringen.


In-vitro studier med humana levermikrosomer tyder på att ertapenem inte hämmar metabolismen medierad av någon av de sex viktigaste CYP isoformerna: 1A2, 2C9, 2C19, 2D6, 2E1 och 3A4.


Eliminering

Efter administrering av en 1 g radioaktivt märkt intravenös dos ertapenem till friska unga vuxna (23 till 49 år) återfanns cirka 80 % i urinen och 10 % i feces. Av de 80 % som återfanns i urinen hade cirka 38 % utsöndrats som oförändrat ertapenem och cirka 37 % som den ringöppnade metaboliten.


Hos friska unga vuxna (18 till 49 år) och patienter 13-17 år gamla som fått en 1 g intravenös dos, är halveringstiden i plasma i medeltal cirka 4 timmar. Genomsnittlig halveringstid i plasma hos barn 3 månader till 12 år gamla är ungefär 2,5 timmar. Medelkoncentrationerna av ertapenem i urinen överskred 984 mikrogram/ml under perioden 0 till 2 timmar efter dosering och överskred 52 mikrogram/ml under perioden 12 till 24 timmar efter dosering.


Särskilda patientgrupper


Kön

Plasmakoncentrationerna av ertapenem är jämförbara hos män och kvinnor.


Äldre

Plasmakoncentrationerna efter en 1 g och 2 g intravenös dos av ertapenem är något högre (cirka 39 % respektive 22 %) hos friska äldre vuxna (≥65 år) jämfört med yngre vuxna (<65 år). Ingen dosjustering är nödvändig hos äldre patienter utan kraftigt nedsatt njurfunktion.


Pediatrisk population

Ertapenemkoncentrationer i plasma är jämförbara hos pediatriska patienter 13-17 år gamla och vuxna efter en 1 g dos intravenöst en gång dagligen.


Efter dosen 20 mg/kg (upp till en dos om maximalt 1 g) var värdena för farmakokinetiska parametrar hos 13-17 år gamla patienter i allmänhet jämförbara med dem hos friska yngre vuxna. För att göra en skattning av farmakokinetiska data om alla patienter i åldersgruppen skulle ha fått en 1 g dos, korrigerades farmakokinetiska data för en 1 g dos med antagandet att linearitet föreligger. En jämförelse av resultaten visar att med en dos om 1 g ertapenem dagligen uppnås en farmakokinetisk profil hos 13-17 år gamla patienter som är jämförbar med den för vuxna.

Kvoterna (13 till 17 år/vuxna) för AUC, koncentrationen vid slutet av infusionen och koncentrationen vid mittpunkten av doseringsintervallet var 0,99, 1,20 respektive 0,84.


Plasmakoncentrationer vid mittpunkten i doseringsintervallet efter en engångsdos ertapenem om 15 mg/kg via intravenös infusion till patienter 3 månader till 12 år gamla är jämförbara med plasmakoncentrationer vid mittpunkten i doseringsintervallet efter en dos ertapenem om 1 g en gång dagligen via intravenös infusion till vuxna patienter (se Plasmakoncentrationer). Plasmaclearance (ml/min/kg) för ertapenem hos patienter 3 månader till 12 år gamla är ungefär 2 gånger högre jämfört med hos vuxna. Vid dosen 15 mg/kg var AUC-värdet och plasmakoncentrationer vid doseringsintervallets mittpunkt hos patienter 3 månader till 12 år gamla jämförbara med de hos yngre friska vuxna som fick en intravenös dos om 1 g ertapenem.


Nedsatt leverfunktion

Farmakokinetiken för ertapenem hos patienter med nedsatt leverfunktion har inte fastställts. Beroende på den ringa graden av levermetabolism för ertapenem, förväntas inte farmakokinetiken påverkas av nedsatt leverfunktion. Därför rekommenderas ingen dosjustering hos patienter med nedsatt leverfunktion.


Nedsatt njurfunktion

Efter en 1 g intravenös engångsdos av ertapenem till vuxna, är AUC för totalt (både bundet och fritt ertapenem) och fritt ertapenem jämförbara hos patienter med lätt nedsatt njurfunktion (Clcr 60 till 90 ml/min/1,73 m2) och den hos friska individer (åldrarna 25 till 82 år). AUC för totalt och fritt ertapenem är förhöjt cirka 1,5 gång respektive 1,8 gånger hos patienter med måttligt nedsatt njurfunktion (Clcr 31-59 ml/min/1,73 m2) jämfört med friska individer. AUC för totalt och fritt ertapenem är förhöjt cirka 2,6 gånger respektive 3,4 gånger hos patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion (Clcr 5-30 ml/min/1,73 m2) jämfört med friska individer. AUC för totalt och fritt ertapenem är förhöjt cirka 2,9 gånger respektive 6,0 gånger mellan hemodialysbehandlingarna hos patienter som kräver hemodialys jämfört med friska individer. Efter en 1 g intravenös engångsdos given direkt innan en hemodialysbehandling, återfanns cirka 30 % av dosen i dialysatet. Det finns inga data från barn med nedsatt njurfunktion.


Det finns otillräckliga data avseende säkerhet och effekt med ertapenem hos patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion och patienter som kräver hemodialys för att stödja en doseringsrekommendation. Därför bör ertapenem inte användas hos dessa patienter.

Prekliniska uppgifter

Gängse studier avseende allmäntoxicitet, farmakologi, toxicitet vid upprepad dosering, genotoxicitet, och toxiska effekter på reproduktion och utveckling visade inte några särskilda risker för människa. Minskat neutrofilantal påträffades dock hos råttor som fick höga doser av ertapenem. Detta ansågs inte ha någon betydelse för säkerheten.

Långtidsstudier på djur för att utvärdera karcinogen potential hos ertapenem har inte utförts.

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Varje injektionsflaska innehåller 1,0 g ertapenem (som natriumertapenem), natriumbikarbonat (E 500), natriumhydroxid (E 524) för justering av pH till 7,5.

Hjälpämne med känd effekt: Varje flaska innehåller cirka 6,0 mEq natrium (cirka 137 mg).

Blandbarhet

Använd ej spädningsvätskor eller infusionsvätskor innehållande glukos för upplösning eller administrering av ertapenem.

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt Hantering, hållbarhet och förvaring.

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Miljöinformationen för ertapenem är framtagen av företaget MSD för Invanz®

Miljörisk: Användning av ertapenem har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Ertapenem är potentiellt persistent.
Bioackumulering: Ertapenem har låg potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

Environmental Risk Classification


Predicted Environmental Concentration (PEC)

PEC is calculated according to the following formula:


PEC (μg/L) = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100) = 1.5*10-6*A(100-R)


PEC = 0.0015 μg/L


Where:

A = 10 kg (total sold amount API in Sweden year 2015, data from IMS Health).

R = 0 % removal rate (worst case assumption)

P = number of inhabitants in Sweden = 9 *106

V (L/day) = volume of wastewater per capita and day = 200 (ECHA default) (Ref. I)

D = factor for dilution of waste water by surface water flow = 10 (ECHA default) (Ref. I)


Predicted No Effect Concentration (PNEC)


Ecotoxicological studies

Green Algae (Pseudokirchneriella subcapitata) (OECD 201) (Ref. II)

EC50 72 h (growth rate) > 51 mg/L

NOEC = 51 mg/L


Blue-Green Algae (Anabaena flos-aquae) (OECD 201) (Ref. III)

EC50 72 h (growth rate) = 0.23 mg/L

NOEC = 0.13 mg/L


Crustacean, water flea (Daphnia magna) (U.S. EPA Methods for Measuring the Acute Toxicity of Effluents and Receiving Waters to Fresh Water and Marine Organisms, 1993) (Ref. IV)

Acute toxicity

EC50 48 h (mortality) > 500 mg/L

NOEC > 500 mg/L


Crustacean, water flea (Daphnia magna) (OECD 211) (Ref. V)

Chronic toxicity

NOEC 21 d (survival, growth, reproduction) = 82 mg/L

Non-toxic up to highest concentration tested


Fish, fathead minnow (Pimephales promelas) (U.S. EPA Methods for Measuring the Acute Toxicity of Effluents and Receiving Waters to Fresh Water and Marine Organisms, 1993) (Ref.IV)

Acute toxicity

LC50 96 h (mortality) > 1000 mg/L


Fish, fathead minnow (Pimephales promelas) (OECD 210) (Ref.VI)

Chronic toxicity

NOEC 32 d (survival) = 2.5 mg/L


PNEC = 13 μg/L (130 μg/L / 10 based on the chronic NOEC for the blue-green algae with an assessment factor (AF) of 10)


Environmental risk classification (PEC/PNEC ratio)

PEC/PNEC = .0015/13 = 1.2*10-4, i.e. PEC/PNEC ≤ .1 which justifies the phrase "Use of ertapenem has been considered to result in insignificant environmental risk.”


Degradation

Biotic degradation

Ready Biodegradation (OECD 301B) (Ref VII)

4.7% to CO2 in 28 days

Not readily biodegradable


Abiotic degradation

Hydrolysis (US FDA 3.10) (Ref. IV)

Half life = 15.3 days at pH 7, 25 ºC


Photolysis (US FDA 3.10) (Ref. IV)

In photolytic studies conducted in accordance with US FDA “Environmental Assessment Technical Assistance Handbook, Document 3.10”, ertapenem’s experimental half-life is 4.73 days in water at pH = 8.3 maintained at 21ºC and exposed to light for 16 hours per day. In aqueous media, the major degradate is formed by the hydrolysis of the beta-lactam ring.


Justification of chosen degradation phrase:

Ertapenem is slightly degradable in biological systems however does not meet the criteria for degradability. The phrase “Ertapenem is potentially persistent in the environment” is thus chosen.


Bioaccumulation

Partitioning coefficient (Method Unknown) (Ref.IV)

Measured Log Kow = - 2.22


Justification of chosen bioaccumulation phrase:

Since log Kow < 4, the substance has low potential for bioaccumulation


References

I. ECHA, European Chemicals Agency. 2008 Guidance on information requirements and chemical safety assessment.
http://guidance.echa.europa.eu/docs/guidance_document/information_requirements_en.htm


II. EAG Laboratories, 2017. "Ertapenem: A 72-Hour Toxicity Test With the Freshwater Alga (Pseudokirchneriella Subcapitata)", Report 105p-122, Easton MD, 20 January 2017.


III. EAG Laboratories, 2017. "Ertapenem: A 72-Hour Toxicity Test With the Cyanobacteria (Anabaena Flos-Aquae)", Report 105p-123, Easton MD, 17 February 2017.


IV. Merck, 1998. “Environmental Quality Criteria Monograph for MK-0826”, 01 May, 1998.


V. EAG Laboratories, 2017. "Ertapenem: A Semi-Static Life-Cycle Toxicity Test With the Cladoceran (Daphnia Magna)", Report 105a-227, Easton MD, 23 February 2017.


VI. EAG Laboratories, 2017. "Ertapenem: A Fish Early Life Stage Toxicity Test With the Fathead Minnow (Pimephales promelas)", Report 105a-228a, Easton MD, April 2017.


VII. EAG Laboratories, 2016. "Ertapenem: Ready Biodegradability by the Carbon Dioxide Evolution Test Method", Report 105E-182, Easton MD, 6 Oct 2016.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

Efter beredning: Färdigberedda lösningar bör användas omgående.


Efter spädning: Spädda lösningar (cirka 20 mg/ml ertapenem) är fysikaliskt och kemiskt stabila i 6 timmar i 25 °C eller i 24 timmar i 2 °C – 8 °C (i kylskåp). Lösningarna bör användas inom 4 timmar efter uttag från kylskåpet. Ertapenem Fresenius Kabi lösning får inte frysas.


Ur mikrobiologisk synvinkel ska produkten användas omedelbart. Om produkten inte används omedelbart är användaren ansvarig för lagringstid och lagringsförhållanden och dessa skall normalt inte överstiga 24 timmar vid 2-8 °C, såvida inte beredning/spädning (etc.) har skett under kontrollerade och validerade förhållanden.


Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25 °C.


Särskilda anvisningar för destruktion

Hanteringsanvisning:


Endast för engångsbruk.


Beredda lösningar bör spädas med natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %) direkt efter färdigställande.


Färdigställande för intravenös administrering

Ertapenem Fresenius Kabi måste beredas och sedan spädas före administrering


Vuxna och ungdomar (13 - 17 års ålder)


Beredning

Lös upp innehållet i en Ertapenem Fresenius Kabi 1 g injektionsflaska med 10 ml vatten för injektionsvätskor eller natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %) för att få en lösning på cirka 100 mg/ml. Skaka väl för att lösa upp pulvret.


Spädning

Till en infusionspåse med 50 ml spädningsvätska: För en 1 g dos, för genast över det upplösta innehållet i injektionsflaskan till en infusionspåse med 50 ml natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %); eller


Till en injektionsflaska med 50 ml spädningsvätska: För en 1 g dos, dra upp 10 ml från en 50 ml injektionsflaska med natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %) och kassera. För över det upplösta innehållet från Ertapenem Fresenius Kabi 1 g injektionsflaskan till injektionsflaskan med 50 ml natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %).


Infusion

Infundera under en period av 30 minuter.


Barn (3 månader till 12 års ålder)


Beredning

Lös upp innehållet i en Ertapenem Fresenius Kabi 1 g injektionsflaska med 10 ml vatten för injektionsvätskor eller natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %) för att få en lösning på cirka 100 mg/ml. Skaka väl för att lösa upp pulvret.


Spädning

Till en infusionspåse med spädningsvätska: För över en volym motsvarande 15 mg/kg kroppsvikt (överskrid ej 1 g/dygn) till en infusionspåse med natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %) så en slutlig koncentration om 20 mg/ml eller lägre erhålls; eller


Till en injektionsflaska med spädningsvätska: För över en volym motsvarande 15 mg/kg kroppsvikt (överskrid ej 1 g/dygn) till en injektionsflaska med natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %) så en slutlig koncentration om 20 mg/ml eller lägre erhålls.


Infusion

Infundera under en period av 30 minuter.


Ertapenem Fresenius Kabi är blandbart med intravenösa lösningar innehållande heparinnatrium och kaliumklorid.


De upplösta lösningarna bör inspekteras visuellt efter partiklar och missfärgning före administrering när förpackningen så tillåter. Lösning med Ertapenem Fresenius Kabi är färglös till svagt gul. Färgvariationer inom denna skala påverkar inte styrkan.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Egenskaper hos läkemedelsformen

Pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning

Vitt till gulaktigt pulver.

Förpackningsinformation

Pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning 1 g (vitt till gulaktigt)
10 styck inj.-fl., glas (fri prissättning), EF, Övriga förskrivare: tandläkare

Hitta direkt i texten
Av