Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

MonoFer

(Parallellimporterat)
Utökad övervakningMiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Orifarm

Injektions-/infusionsvätska, lösning 100 mg/ml

Inga avvikelser.

Trevärt järn, parenteralt preparat

Visa information om det parallellimporterade läkemedlet
ATC-kod: B03AC
Läkemedel från Orifarm omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Texten nedan gäller för:
MonoFer® injektions-/infusionsvätska, lösning 100 mg/ml

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Subventioneras inte för patienter i hemodialys.

Texten är baserad på produktresumé: 2019-08-02.

Texten nedan hämtas från Fass-texten för MonoFer®, Pharmacosmos, förutom avsnitten Innehåll och Förpackningsinformation som avser MonoFer, Orifarm.

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Se avsnitt Biverkningar om hur man rapporterar biverkningar.

Indikationer

Monofer är indicerat för behandling av järnbrist vid följande tillstånd:

  • När perorala järnpreparat är ineffektiva eller inte kan användas

  • Vid kliniskt behov av snabb tillförsel av järn

Diagnosen järnbrist bör baseras på tillämpliga laboratorieprover.

Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot den aktiva substansen, Monofer eller mot något hjälpämne som anges under Förteckning av hjälpämnen

  • Konstaterad allvarlig överkänslighet mot andra parenterala järnprodukter

  • Anemi som inte orsakas av järnbrist (t.ex. hemolytisk anemi)

  • Järnöverbelastning eller rubbning i kroppens användning av järn (t.ex. hemokromatos, hemosideros)

  • Dekompenserad leversjukdom

Dosering

Beräkning av det kumulativa järnbehovet:


Järnsubstitution hos patienter med järnbrist:

Dosen för Monofer uttrycks i mg av järn. Järnbehovet måste anpassas individuellt för varje patient. Den optimala målnivån för hemoglobin och järndepåerna kan variera hos olika patientgrupper och mellan patienter. Officiella riktlinjer ska tas i beaktande.


Järnbristanemi uppträder inte förran i stort sett alla järndepåer är uttömda. Behandlingen måste därför både fylla på järn i form av hemoglobin och i järndepåerna.


Efter att det rådande järnunderskottet har behandlats behöver patienterna eventuellt fortsätta behandlingen med Monofer för att upprätthålla önskad hemoglobinnivå och hålla andra järnparametrar inom godtagbara gränser.


Det kumulativa järnbehovet kan beräknas antingen enligt Ganzoni-formlen (1) eller bestämmas med hjälp av tabellen nedan (2). Det rekommenderas att använda Ganzoni-formlen för patienter som sannolikt kommer att behöva individuellt anpassad dosering såsom patienter med anorexia nervosa, kakexi, fetma, graviditet eller anemi orsakat av blödning.


Hemoglobin förkortas som Hb.


1. Ganzoni-formeln:

Järndos [mg järn] = kroppsvikt(A) [kg] x (mål-Hb(D - aktuellt Hb) [g/l] x 0,24(B) + järn i järndepåer (C) [mg järn]

  1. Det rekommenderas för överviktiga patienter att patientens idealiska kroppsvikt används. Hos gravida kvinnor rekommenderas att vikten före graviditeten används. Den idealiska kroppsvikten kan beräknas på flera olika sätt, t.ex. med hjälp av BMI (vid BMI 25 blir den idealiska kroppsvikten = 25*(kroppslängd)2)


  2. Faktor 0,24 = 0,0034 x 0,07 x 1 000

    0,0034: järnhalten i hemoglobin är 0,34 %

    0,07: blodvolym 70 ml/kg av kroppsvikten ≈ 7 % av kroppsvikten

    1000: omvandlingsfaktor 1 g/l = 1000 mg/l


  3. För patienter > 35 kg är järndepåerna 500 mg eller högre. Järndepåer på 500 mg är lågt beräknat, men normalt för kvinnor med låg kroppsvikt. Vissa riktlinjer föreslår att man räknar med 10–15 mg järn/kg kroppsvikt.


  4. Standard mål-Hb är 150 g/l i Ganzoni-formeln. Vid speciella tillfällen, så som graviditet, kan ett lägre mål-Hb övervägas


2. Förenklad tabell:

Kumulativ järndos

Hb (g/l)

Patienter med kroppsvikt 50 kg till <70 kg

Patienter med kroppsvikt ≥70 kg

≥ 100

1000 mg

1500 mg

< 100

1500 mg

2000 mg

Behandlingens effekt skall monitoreras med blodprover. För att uppnå mål-Hb kan den kumulativa järndosen behöva justeras.


Järnsubstitution vid blodförlust:

Järnbehandling för patienter med blodförlust bör inriktas på att kompensera järnmängden som gått förlorad i samband med blodförlusten.

  • Om hemoglobinvärdet är reducerat: använd Ganzoni-formlen men tänk på att järndepåerna inte behöver fyllas på:
    Järnbehov [mg järn] = kroppsvikt [kg] x (mål-Hb-aktuellt Hb) [g/l] x 0,24

  • Om mängden blodförlust är känd: administrering av 200 mg Monofer ökar hemoglobinvärdet lika mycket som 1 blodenhet:
    Mängd järn som ska ersättas [mg järn] = antal blodenheter som förlorats x 200


Administreringssätt:

Övervaka patienter noga med avseende på tecken och symtom på överkänslighetsreaktioner under och efter varje administrering av Monofer.


Monofer ska endast administreras när personal som är utbildad i att bedöma och hantera anafylaktiska reaktioner finns tillhands, i en miljö där lokaler och utrustning för återupplivning garanterat är tillgängliga.


Patienten ska observeras med avseende på biverkningar under minst 30 minuter efter varje injektion av Monofer.


Varje administrering med intravenöst järn är associerad med en risk för hypersensitivitetsreaktion. För att minska risken för hypersensitivitetsreaktioner, bör antalet intravenösa järnadministreringar hållas till ett minimum.


Barn och ungdomar:

Monofer rekommenderas inte till barn och ungdomar < 18 år beroende på otillräckliga data avseende säkerhet och effekt.


Vuxna och äldre:

Monofer kan administreras via intravenös bolusinjektion, som en intravenös infusion (dropp) eller direkt i dialysatorns venslang under hemodialys.


Monofer bör inte ges samtidigt med perorala järnpreparat eftersom detta kan minska absorptionen av peroralt järn.


Intravenös bolusinjektion:

Monofer kan ges som en upp till 500 mg intravenös bolusinjektion upp till tre gånger i veckan med en injektionshastighet av upp till 250 mg järn/minut. Det kan ges outspätt eller spädas med maximalt 20 ml steril natriumkloridlösning 9 mg/ml.


Intravenös infusion (dropp):

Monofer kan ges som en engångsinfusion om högst 20 mg järn/kg kroppsvikt eller som veckovisa infusioner till dess att den önskvärda kumulativa järndosen har administrerats.


Om den kumulativa järndosen överskrider 20 mg järn/kg kroppsvikt måste den delas upp på två administreringar med minst en veckas mellanrum. Det rekommenderas, där det är möjligt, att ge 20 mg/kg kroppsvikt vid den första administrationen. Beroende på klinisk bedömning kan den andra administrationen invänta uppföljande laboratorietester.


Doser upp till 1000 mg måste administreras under mer än 15 min.

Doser som överskrider 1000 mg måste administreras under 30 min eller mer.


Monofer ska spädas med maximalt 500 ml steril natriumkloridlösning 9 mg/ml.


Injektion via dialys:

Monofer kan administreras under en hemodialysbehandling direkt i blodslangen på vensidan av dialysatorn på samma sätt som beskrivs för intravenös bolusinjektion.

Varningar och försiktighet

Parenteralt administrerade järnpreparat kan ge upphov till överkänslighetsreaktioner inklusive allvarliga och potentiellt dödliga anafylaktiska/anafylaktoida reaktioner. Överkänslighetsreaktioner har även rapporterats när tidigare doser av parenterala järnkomplex inte har resulterat i några oönskade effekter.


Risken är större för patienter med konstaterade allergier inklusive läkemedelsallergier, däribland patienter med svår astma, eksem eller andra atopiska allergier i anamnesen.

Det finns även en ökad risk för överkänslighetsreaktioner mot parenterala järnkomplex hos patienter med immunologiska eller inflammatoriska tillstånd (t.ex. systemisk lupus erythematosus, reumatoid artrit).


Monofer ska endast administreras när personal som är utbildad i att bedöma och hantera anafylaktiska reaktioner finns tillhands, i en miljö där lokaler och utrustning för återupplivning garanterat finns tillgängliga. Varje patient ska observeras avseende biverkningar under minst 30 minuter efter varje injektion av Monofer. Om överkänslighetsreaktioner eller tecken på intolerans uppkommer under administrering måste behandlingen stoppas omedelbart. Lokaler för hjärt-lungräddning och utrustning för hantering av akuta anafylaktiska/anafylaktoida reaktioner ska finnas tillgängliga, inklusive en injicerbar 1:1 000 adrenalinlösning. Ytterligare behandling med antihistaminer och/eller kortikosteroider ges efter behov.


Hos patienter med kompenserad leverdysfunktion ska parenteralt järn endast administreras efter noggrann nytta/riskbedömning. Administrering av parenteralt järn ska undvikas hos patienter med leverdysfunktion (alaninaminotransferas och/eller aspartataminotransferas > 3 gånger den övre gränsen för normalnivå) där järnöverskott är en förvärrande faktor, särskilt vid porfyria cutanea tarda (PCT). Noggrann övervakning av järnstatus rekommenderas för att undvika järnöverskott.


Parenteralt järn bör användas med försiktighet vid fall av akut eller kronisk infektion.


Monofer bör inte användas för patienter med pågående bakteriemi.


Hypotensiva reaktioner kan uppträda om den intravenösa injektionen ges för snabbt.


Försiktighet bör vidtas för att undvika paravenöst läckage vid administrering av Monofer. Paravenöst läckage av Monofer kan leda till hudirritation och eventuellt långvarig brun missfärgning vid injektionsstället. Vid paravenöst läckage måste administreringen av Monofer stoppas omedelbart.

Interaktioner

Som övriga parenterala järnpreparat bör Monofer inte ges samtidigt med perorala järnpreparat eftersom detta minskar absorptionen av peroralt järn. Därför bör peroral järnbehandling inte påbörjas förrän tidigast fem dagar efter den sista Monofer-injektionen.


Stora doser av parenterala järnpreparat (5 ml eller mer) har rapporterats ge brun färg åt serum från blodprov som tagits fyra timmar efter administrering.


Parenterala järnpreparat kan orsaka falskt förhöjda värden av serumbilirubin och falskt sänkta värden av serumkalcium.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  IVa.

Graviditet

Adekvata och välkontrollerade studier med Monofer på gravida kvinnor saknas. En noggrann nytta/risk-bedömning krävs därför före användning under graviditet och Monofer skall användas under graviditet endast då det är absolut nödvändigt.


Järnbristanemi som uppträder under den första trimestern kan i många fall behandlas med perorala järnpreparat. Behandling med Monofer ska begränsas till andra och tredje trimestern om nyttan bedöms uppväga den potentiella risken för både modern och fostret. I sällsynta fall har fetal bradykardi observerats hos gravida kvinnor med hypersensitivitets reaktioner.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  B:3.

En klinisk studie visade att överföringen av järn från Monofer till bröstmjölk var mycket låg. Vid terapeutiska doser av Monofer förväntas inga effekter hos det ammade barnet.

Trafik

Inga studier har utförts

Biverkningar

I tabellen redovisas de läkemedelsbiverkningar (ADR) som rapporterats under behandling med Monofer i kliniska studier samt erfarenheter efter godkännande för försäljning.


Akuta allvarliga överkänslighetsreaktioner kan uppträda med parenterala järnpreparat. De uppträder oftast inom de första minuterna av administreringen och kännetecknas i allmänhet av plötsliga andningssvårigheter och/eller kardiovaskulär kollaps, dödsfall har rapporterats. Andra mindre allvarliga manifestationer av omedelbar överkänslighet, så som urtikaria och klåda, kan förekomma. Vid graviditet kan associerad fetal bradykardi uppträda med parenterala järnpreparat.


Blodvallningar i ansiktet, akut bröst- och/eller ryggsmärta samt tryckkänsla ibland tillsammans med dyspné i samband med intravenös järnbehandling kan förekomma (mindre vanligt). Detta kan likna tidiga symtom på en anafylaktoid/anafylaktisk reaktion. Infusionen skall stoppas och patientens vitala symtom skall bedömas. Symtomen försvinner strax efter att järnadministreringen stoppats. De återkommer vanligtvis inte om administreringen startas igen med en lägre infusionshastighet.


Läkemedelsbiverkningar som observerats under kliniska studier och erfarenheter efter godkännande för försäljning:

Klassificering av organsystem

Vanliga (≥1/100 till <1/10)

Mindre vanliga (≥1/1 000 till <1/100)

Sällsynta (≥1/10 000 till <1/1 000)

Immunsystemet


Överkänslighet, inklusive allvarliga reaktioner

Anafylaktoida/

anafylaktiska reaktioner

Centrala och perifera nervsystemet


Huvudvärk, parestesi, dysgeusi, dimsyn,

medvetandeförlust, yrsel, trötthet

Dysfoni, krampanfall,

skakningar, förändrat metalt status

Hjärtat


Takykardi

Arytmi

Blodkärl


Hypotension, hypertension


Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum


Bröstsmärta, dyspné, bronkospasm


Magtarmkanalen

Illamående

Magsmärtor, kräkningar, dyspepsi, förstoppning, diarré


Hud och subkutan vävnad


Pruritus, urtikaria, hudutslag, blodvallningar, svettningar, dermatit

Angioödem

Metabolism och nutrition


Hypofosfatemi


Muskuloskeletala systemet och bindväv


Ryggsmärta, myalgi, artralgi, muskelspasmer


Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Reaktioner vid injektionsstället*

Pyrexi, frossbrytningar, infektion, lokal flebitisk reaktion

Sjukdomskänsla, influensaliknande symtom **

Undersökningar


Ökad halt av hepatiskt enzym


* Inkluderar följande, t.ex. erytem vid injektionsstället, svullnad, brännande känsla, smärta, blåmärke, missfärgning, utgjutning, extravasering, irritation samt reaktion.

** Influensaliknande sjukdom som kan uppstå inom några timmar upp till flera dagar efter injektion.


Beskriving av utvalda biverkningar

Det kan också förekomma fördröjda reaktioner med parenterala järnpreparat som kan vara allvarliga. De karaktäriseras av artralgi, myalgi och ibland feber. När de inträffar varierar de från flera timmar upp till fyra dagar efter administrering. Symptomen varar vanligtvis i två till fyra dagar och försvinner spontant eller efter användning av vanliga analgetika.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Järn(III)isomaltosid 1000 i Monofer har låg toxicitet. Preparatet är väl tolererat och risken för oavsiktlig överdosering minimal.


Överdosering kan orsaka järnupplagring i järndepåerna, vilket kan leda till hemosideros. Övervakning av järnparametrar såsom serumferritin kan bidra till upptäckt av järnupplagring. Järnkelerande medel kan användas för behandling av överdosering.

Se överdoseringskapitlet, Överdoseringskapitlet i FASS, på Fass.se.

Farmakodynamik

Monofer injektionsvätska, lösning, är en kolloid med starkt bundet järn i sfäroida järnkolhydratpartiklar.


Monoferformuleringen innehåller järn i ett komplex som möjliggör en kontrollerad och långsam frisättning av biotillgängligt järn till järnbindande proteiner med en liten risk för fritt järn. Varje partikel består av ett matrix av järn (III) atomer och isomaltosidpentamerer. Kelatering av järn (III) med kolhydrat ger partiklarna en struktur som liknar ferritin vilken antas skydda mot toxiciteten hos obundet oorganiskt järn (III).


Järnet är tillgängligt i en icke-jonisk vattenlöslig form i en vattenlösning med pH-värde 5–7.


Bevis på behandlingssvar i form av en ökning av antalet retikulocyter kan ses några dagar efter administrering av Monofer. På grund av den långsamma frisättningen av biotillgängligt järn når serumferritin sin högsta nivå inom några dagar efter en intravenös dos Monofer och återgår därefter långsamt till baseline efter några veckor.


Klinisk effekt

Monofers effekt har studerats i olika terapeutiska områden där intravenöst järn är nödvändigt för att korrigera järnbrist. De viktigaste studierna beskrivs mer detaljerat nedan.


Järnbristanemi utanför kronisk njursjukdom

P-Monofer-IDA-01-studien var en öppen komparativ randomiserad multicenter non-inferiority studie som genomfördes på 511 patienter med järnbristanemi randomiserade 2:1 till antingen Monofer eller järnsackaros. 90 % av de inkluderade patienterna var kvinnor. Monofer doserades efter den förenklade tabellen som beskrivs under Dosering och administreringssätt och dosen för järnsackaros beräknades enligt Ganzoni-formeln och administrerades som 200 mg infusioner. Primär endpoint var andelen patienter med en Hb-ökning på ≥2 g/dL från baseline till någon gång mellan vecka 1 och 5. En högre andel patienter som behandlades med Monofer uppnådde primär endpoint jämfört med patienter som behandlades med järnsackaros, 68,5% vs 51,6% (FAS, p<0.0001).


Nefrologi

Icke-dialysberoende kronisk njursjukdom

P-Monofer-CKD-02-studien var en öppen komparativ randomiserad multicenter non-inferiority studie som genomfördes på 351 patienter utan dialys med kronisk njursjukdom (CKD) och järnbrist. Patienterna randomiserades 2:1 till antingen Monofer eller oralt järnsulfat administererat som 100 mg elementärt oralt järn två gånger per dag (200 mg dagligen) under 8 veckor. Patienterna som behandlades med Monofer randomiserades till singelinfusioner på 1000 mg eller till bolusinjektioner på 500 mg. Monofer visade både non-inferioritet till oralt järn vid vecka 4 (p<0.001) samt bibehöll även en överlägsen ökning av Hb jämfört med oralt järn från vecka 3 till slutet av studien vid vecka 8 (p=0.009 vid vecka 3).


Hemodialysberoende kronisk njursjukdom

P-Monofer-CKD-03-studien var en öppen komparativ randomiserad multicenter non-inferiority studie som genomfördes på 351 hemodialyspatienter randomiserade 2:1 till antingen Monofer eller järnsackaros. Patienterna randomiserades till antingen singelinjektioner på 500 mg Monofer alternativt 500 mg Monofer i uppdelade doser eller till 500 mg järnsackaros i uppdelade doser. Båda behandlingarna visade liknande effekt där mer än 82 % av patienterna uppnådde Hb inom målområdet (non-inferiority, p=0.01).


Onkologi

Cancerrelaterad anemi

P-Monofer-CIA-01-studien var en öppen komparativ randomiserad multicenter non-inferiority studie som genomfördes på 350 cancerpatienter med anemi randomiserade 2:1 till antingen Monofer eller oralt järnsulfat administrerat som 100 mg elementärt oralt järn två gånger per dag (200 mg dagligen) under 12 veckor. Patienterna i Monofergruppen randomiserades till antingen en singelinfusion på max 1 000 mg under 15 min eller bolusinjektioner på 500 mg under 2 min.

Primär endpoint var förändring av Hb-koncentrationerna från baseline till vecka 4. Monofer visade non-inferioritet jämfört med oralt järn vid vecka 4 (p<0.001) samt så observerades ett snabbare påslag av Hb-responsen med Monoferinfusioner.


Gastroenterologi

Inflammatorisk tarmsjukdom

P-Monofer-IBD-01-studien var en öppen komparativ randomiserad multicenter non-inferiority studie som genomfördes på 338 patienter med inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) randomiserade 2:1 till antingen Monofer eller oralt järnsulfat administererat som 100 mg elementärt oralt järn två gånger per dag (200 mg dagligen) i 8 veckor. Patienterna i Monofergruppen randomiserades till antingen en singelinfusion på max 1 000 mg under 15 min eller bolusinjektioner på 500 mg under 2 min. En modifierad Ganzoni-fomel användes för att beräkna behovet av intravenöst järn med ett mål-Hb på endast 13 g/dL, vilket resulterade i en genomsnittlig järndos på 884 mg elementärt järn jämfört med oralt järn administrerat som 200 mg oralt järnsulfat per dag i 8 veckor (totalt 11 200 mg elementärt oralt järn). Primär endpoint var förändring av Hb-koncentrationerna från baseline till vecka 8. Patienterna hade mild till måttlig sjukdomsaktivitet. Non-inferioritet av Hb-förändringar fram till vecka 8 kunde inte påvisas. Dos-responsförhållandet som observerades med Monofer antyder att det verkliga järnbehovet av intravenöst järn underskattades av den modifierade Ganzoni-formeln. Responsgraden för Hb var 93 % för patienter som fick Monoferdoser på > 1 000 mg.


Kvinnors hälsa

Postpartum

P-Monofer-PP-01-studien var en öppen komparativ randomiserad singelcenter non-inferiority studie som utfördes på 200 friska gravida kvinnor med en postpartum blödning på över 700 mL inom 48 timmar efter födseln. Kvinnorna randomiserades 1:1 till antingen en singeldos Monofer på 1 200 mg eller standardsjukvård. Primär endpoint var den totala förändringen i fysisk trötthet inom 12 veckor postpartum. Skillnaden i total förändring i fysisk trötthet inom 12 veckor postpartum var -0,97 (p=0.006) till Monofers fördel.

Farmakokinetik

Monofers formulering innehåller järn som är starkt bundet till komplexet och som möjliggör att biologiskt tillgängligt järn kan frigöras på ett kontrollerat och långsamt sätt till järnbindande proteiner med liten risk för toxicitet orsakat av fritt järn. Efter administrering av Monoferdoser på 100 till 1 000 mg järn i farmakokinetiska studier, eliminerades det injicerade eller infunderade järnet från plasman med en halveringstid på 1 till 4 dagar. Den renala elimineringen av järn var försumbar.


Efter intravenös administrering tas järn(III)isomaltosid 1000 snabbt upp av cellerna i det retikuloendoteliala systemet (RES), speciellt i levern och mjälten varifrån järnet långsamt frigörs.


Cirkulerande järn elimineras ur plasma av cellerna i det retikuloendoteliala systemet som sönderdelar komplexet i järn och isomaltosid 1000. Järnet binds omedelbart till tillgängliga proteiner och bildar därmed hemosiderin eller ferritin, vilka är de fysiologiska formerna av järn som lagras i kroppen, samt binds i mindre omfattning till transportmolekylen transferrin. Denna järnform som regleras fysiologiskt fyller på hemoglobin och uttömda järndepåer.


Järn elimineras inte så lätt från kroppen och järnupplagring kan vara toxisk. På grund av komplexets storlek elimineras Monofer inte via njurarna. Små mängder järn elimineras via urin och avföring.


Isomaltosid 1000 metaboliseras eller utsöndras.

Prekliniska uppgifter

Järnkomplex har rapporterats vara teratogena och embryocidala hos dräktiga djur utan anemi vid höga engångsdoser över 125 mg järn/kg kroppsvikt. Den högsta rekommenderade dosen vid klinisk användning är 20 mg järn/kg kroppsvikt.


I en fertilitetsstudie med Monofer på råttor hittades ingen effekt på kvinnlig fertilitet eller den manliga reproduktionen eller på spermatogena parametrar vid testade dosnivåer.

Innehåll

Avsnittet gäller för: Injektions-/infusionsvätska, lösning 100 mg/ml
Visa läkemedlets innehåll

Blandbarhet

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns under Särskilda anvisningar för destruktion.

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Miljöinformationen för järn(III)isomaltosid 1000 är framtagen av företaget Pharmacosmos för Diafer®, MonoFer®

Miljörisk: Användning av järn(III)isomaltosid 1000 bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

Järn är ett naturligt förekommande grundämne och förväntas inte ha någon miljöpåverkan.


Enligt den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA:s riktlinjer för miljöriskbedömningar av läkemedelssubstanser (EMA/CHMP/SWP/4447/00), är vitaminer, elektrolyter, aminosyror, peptider, proteiner, kolhydrater, lipider, vacciner och växtbaserade läkemedel undantagna då de inte bedöms medföra någon betydande risk för miljön.


Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

Hållbarhet för ampuller i oöppnad förpackning

3 år


Hållbarhet för injektionsflaskor i oöppnad förpackning

3 år


Hållbarhet i öppnad förpackning (outspätt)

Ur mikrobiologisk synpunkt skall produkten användas omedelbart såvida inte öppningssättet utesluter risken för mikrobiologisk kontaminering.


Om produkten inte används omedelbart är förvaringstiden och förvaringsvillkoren användarens ansvar.


Hållbarhetstid efter spädning med steril natriumkloridlösning 9 mg/ml

Kemisk och fysikalisk stabilitet har visats för 48 timmar vid 30 °C efter spädning upp till 1:250 med steril natriumkloridlösning 9 mg/ml.


Ur mikrobiologisk synpunkt skall produkten användas omedelbart.


Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.


För förvaringsanvisningar för färdigberedd och utspädd produkt, se Hållbarhet.


Särskilda anvisningar för destruktion

Kontrollera före användning att det inte finns fällning i injektionsflaskorna/ ampullerna och att de inte är skadade. Använd endast injektionsflaskor/ampuller där lösningen är homogen och utan fällning.


Monofer är endast avsedd för engångsadministrering. Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.


Monofer får endast blandas med steril natriumkloridlösning 9 mg/ml. Inga andra intravenösa spädningslösningar eller läkemedel får användas. För anvisningar om spädning, se Dosering och administreringssätt.


Rekonstituerad injektionslösning skall kontrolleras visuellt före användning. Använd endast lösning utan fällning.

Förpackningsinformation

MT-nummer 53607
Parallellimporteras från Tyskland
MONOFER
Injektions-/infusionsvätska, lösning 100 mg/ml
10 milliliter injektionsflaska, 3125:63, (F)

Hitta direkt i texten
Av