Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Feraccru

ReceptstatusFörmånsstatus
AOP Orphan Pharmaceuticals

Kapsel, hård 30 mg
(Röd kapsel (längd 19 mm, diameter 7 mm))

Trevärt järn, perorala preparat

Aktiv substans:
ATC-kod: B03AB10
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Läkemedel från AOP Orphan Pharmaceuticals omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Subventioneras endast till patienter som inte har uppnått tillräcklig effekt av behandling med perorala tvåvärda järnpreparat.

Texten är baserad på produktresumé: 2019-01-31.

Indikationer

Feraccru är avsett för behandling av järnbrist hos vuxna.

Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

  • Hemokromatos och andra tillstånd med järnöverskott.

  • Patienter som får upprepade blodtransfusioner.

Dosering

Dosering

Rekommenderad dos är en kapsel två gånger dagligen, morgon och kväll, på fastande mage (se avsnitt Interaktioner).


Behandlingens varaktighet beror på hur svår järnbristanemin är men oftast behövs minst 12 veckors behandling. Behandlingen ska pågå så länge som krävs för att återställa järndepåerna, påvisat med blodprover.


Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Feraccru för barn (17 år eller yngre) har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Äldre patienter och patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion

Ingen dosjustering krävs för äldre patienter. Det finns inga kliniska data om behov av dosjustering för patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion tillgängliga (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Administreringssätt

Oral användning.


Feraccru-kapslar ska tas hela på fastande mage (med ett halvt glas vatten), eftersom absorptionen av järn minskar när Feraccru tas tillsammans med föda (se avsnitt Interaktioner).

Varningar och försiktighet

Feraccru ska inte ges till patienter med pågående skov av inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) eller till IBD-patienter med hemoglobinnivåer (Hb) under 9,5 g/dl.


Alltför stora mängder järnpreparat kan ha toxisk verkan, särskilt hos barn. Feraccru får inte ges till barn (se avsnitt Dosering).


Särskild försiktighet ska iakttas om andra kosttillskott och/eller tillskott av järnsalter används samtidigt.


Diagnosen järnbrist eller järnbristanemi ska fastställas baserat på blodprover. Det är viktigt att utreda orsaken till järnbristen och att utesluta andra underliggande orsaker till anemin än järnbrist.


Feraccru har inte studerats på patienter med nedsatt njur- och leverfunktion.


Detta läkemedel innehåller laktos: patienter med något av de sällsynta ärftliga problemen galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption ska inte använda detta läkemedel.


Detta läkemedel innehåller också allurarött AC (E129) och para-orange (E110), som kan orsaka allergiska reaktioner.

Interaktioner

Inga interaktionsstudier har utförts med Feraccru. Baserat på en in vitro-studie glukuronideras maltol genom UGT1A6 (se avsnitt Farmakokinetik).


Föda har konstaterats hämma upptaget av Feraccru. Feraccru ska därför tas på fastande mage (se avsnitt Dosering).


Intravenös administrering av järnsalter

Samtidig administrering av Feraccru och intravenöst järn ska undvikas eftersom denna kombination kan leda till hypotoni eller till och med kollaps på grund av den snabba frisättningen av järn då transferrinet mättas av intravenöst järn.


Feraccrus inverkan på absorptionen av andra läkemedel

Det är konstaterat att peroralt järn minskar absorptionen av penicillamin, bifosfonater, ciprofloxacin, entakapon, levodopa, levofloxacin, levotyroxin (tyroxin), moxifloxacin, mykofenolat, norfloxacin och ofloxacin. Det ska gå minst 2 timmar mellan administrering av dessa läkemedel och Feraccru.


Absorptionen av både järn och antibiotikum kan reduceras om peroralt järn intas samtidigt som tetracyklin. Järnpreparat och tetracykliner ska tas med 2–3 timmars mellanrum.


Läkemedel som kan påverka absorption och distribution av järn från Feraccru

Absorptionen av peroralt järn kan minskas av kalcium och magnesium (t.ex. magnesiumtrisilikat). Järnpreparat och denna typ av föreningar ska tas med minst 2 timmars mellanrum.


Farmakodynamiska interaktioner

Samtidig användning av järn och dimerkaprol ska undvikas eftersom dimerkaprol och järn i kombination är nefrotoxiskt.


Samtidig användning av kloramfenikol och järn ska undvikas eftersom kloramfenikol fördröjer clearance av järn i plasma, upptaget av järn i de röda blodkropparna, samt påverkar erytropoesen.


Samtidig användning av järn och metyldopa ska undvikas eftersom peroralt järn kan motverka den blodtryckssänkande effekten av metyldopa.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:2.

Det finns inga data från användning av Feraccru hos gravida kvinnor. Järnmaltol tas inte upp systemiskt.


Inga vederhäftiga djurstudier har utförts med maltol med avseende på reproduktionstoxicitet. Som en försiktighetsåtgärd bör man undvika användning av Feraccru under graviditet.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVb.

Järnmaltol är inte systemiskt tillgängligt och det är därför inte troligt det går över i modersmjölk. Inga kliniska studier är ännu tillgängliga. Som en försiktighetsåtgärd bör man undvika användning av Feraccru under amning.

Fertilitet

Det finns inga data om effekterna av järnmaltol på fertiliteten hos människa. Järnmaltol tas inte upp systemiskt. I djurstudier påverkades inte fertiliteten av behandling med maltol. De reproduktionstoxikologiska studier som utförts är dock otillräckliga för att man ska kunna utesluta en eventuell risk för människa.

Trafik

Ingen effekt förväntas av en oral järnprodukt.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligaste biverkningarna var magtarmsymtom (buksmärta [8 %], gasbildning [4 %], förstoppning [4 %], obehag från buken [2 %]/uppsvälldhet [2%] och diarré [3%]) och dessa var huvudsakligen lindriga till måttliga. Svåra biverkningar som rapporterades var buksmärtor (4 %), förstoppning (0,9 %) och diarré (0,9 %).


Tabell över biverkningar

I tabell 1 redovisas alla de biverkningar som förekom hos försökspersoner med IBD som behandlades med Feraccru, under den 12 veckor långa kontrollerade fasen och den 52 veckor långa förlängningsfasen.


Biverkningsfrekvensen definieras på följande sätt: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000) och mycket sällsynta (<1/10 000).

Tabell 1: Biverkningar observerade hos försökspersoner med IBD under den 12 veckor långa kontrollerade fasen i studien AEGIS 1/2 och den 52 veckor långa förängningsfasen

ORGANSYSTEM

VANLIGA

(≥ 1/100, <1/10)

MINDRE VANLIGA

(≥ 1/1 000, <1/100)

Centrala och perifera nervsystemet


Huvudvärk

Magtarmkanalen

Buksmärtor (även i övre buken)

Gasbildning

Förstoppning

Obehag från buken/uppsvälldhet

Diarré

Illamående

Bakterieöverväxt i tunntarmen

Kräkningar

Hud och subkutan vävnad


Akne

Erytem

Muskuloskeletala systemet och bindväv


Ledstelhet

Smärta i extremitet

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället


Törst

Undersökningar


Förhöjt alkaliskt fosfatas i blodet

Förhöjt sköldkörtelstimulerande hormon i blodet

Förhöjt gamma-glutamyltransferas


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Överdosering av järn är farligt och kan vara livshotande för små barn och kräver omedelbara åtgärder.


Symtom på järnöverdos

Tidiga tecken och symtom är illamående, kräkningar, buksmärtor och diarré. Kräkning och avföring kan vara grå eller svart till färgen. I lindriga fall förbättras de tidiga symtomen, men i allvarligare fall kan man se tecken på hypoperfusion (kalla extremiteter och hypotoni), metabol acidos och systemisk toxicitet. I svåra fall kan återkommande kräkningar och magtarmblödningar förekomma 12 timmar efter intaget. På grund av hypovolemi eller direkt hjärttoxicitet kan chock inträffa. Tecken på hepatocellulär nekros visar sig i detta stadium med gulsot, blödning, hypoglykemi, encefalopati och metabol acidos med anjongap. Dålig vävnadsperfusion kan leda till njursvikt. I sällsynta fall kan ärrbildning i magsäcken orsaka striktur eller pylorusstenos (enbart eller i kombination) 2–5 veckor efter intaget.


Intag av 20 mg/kg lättabsorberat järn är potentiellt toxiskt och 200–250 mg/kg är potentiellt dödligt. Det finns ingen metod som i sig är helt tillräcklig för att bedöma tillståndet, utan både kliniska tecken och laboratorievärden måste beaktas. Serumjärnnivåer som uppmätts ungefär fyra timmar efter intag är det bästa laboratoriemåttet på svårighetsgrad.


Hantering

Understödjande och symtomatiska åtgärder i enlighet med bästa möjliga standardvård ska sättas in. Användning av deferoxamin ska övervägas – läs produktinformationen från tillverkaren för detaljerad information. Hemodialys avlägsnar inte järn effektivt men bör övervägas som stöd vid akut njursvikt eftersom detta underlättar avlägsnande av järn-deferoxaminkomplexet.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism

Feraccru innehåller stabilt järn i form av komplex med en trimaltol-ligand. Detta komplex är avsett att på ett kontrollerat sätt göra järnet tillgängligt för upptag genom tarmväggen och för överföring till transport- och lagringsproteiner i kroppen (transferrin respektive ferritin). Komplexet löses upp vid upptaget från magtarmkanalen och själva komplexet kommer inte ut i den systemiska cirkulationen.


Klinisk effekt


IBD-studier

Feraccrus säkerhet och effekt vid behandling av järnbristanemi har studerats på 128 patienter (i åldern 18–76 år; 45 män och 83 kvinnor) med inaktiv till lindrigt aktiv IBD (58 patienter med ulcerös kolit [UC] och 70 patienter med Crohns sjukdom [CD]) och baslinjekoncentrationer av Hb mellan 9,5 g/dl och 12/13 g/dl för kvinnor/män. Patienterna deltog i en kombinerad randomiserad, placebokontrollerad klinisk studie (AEGIS 1/2). 69 % av patienterna med ulcerös kolit hade ett SCCAI (Simple Clinical Colitis Activity Index) på ≤2 och 31 % hade ett SCCAI på 3. 83 % av patienterna med Crohns sjukdom hade ett CDAI (Crohns Disease Activity Index) på <150 och 17 % hade ett CDAI på >150–220. Samtliga patienter hade avbrutit en tidigare peroral järnbehandling: över 60 % av studiedeltagarna hade gjort detta på grund av biverkningar. Mediantiden sedan den senaste dosen peroralt järn var 22 månader i studieläkemedelsgruppen och 17 månader i placebogruppen. 52 % av patienterna i AEGIS 1 och 33 % av patienterna i AEGIS 2 hade haft ett skov av sjukdomen under de föregående 6 månaderna. Mediantiden (min–max) sedan det senaste sjukdomsskovet var cirka sju månader (0,0–450 månader). Studiedeltagarna randomiserades till 30 mg Feraccru två gånger dagligen eller matchande placebo under 12 veckor. Skillnaden i förändring från baslinjen för Feraccru i jämförelse med placebo vecka 12 var 2,25 g/dl (p<0,0001). När den 12 veckor långa placebokontrollerade studiefasen avslutats bytte alla deltagarna till Feraccru 30 mg två gånger dagligen som öppen behandling i ytterligare 52 veckor.


Resultatet för de andra huvudeffektmåtten visas i tabell 2.


Tabell: Sammanfattning av övriga huvudeffektmått (AEGIS 1/2)

Effektmått

Förändrat Hb (g/dl) från baslinjen* vecka 4

Genomsnitt (SE)

Förändrat Hb (g/dl) från baslinjen* vecka 8

Genomsnitt (SE)

Andel studiedeltagare med normaliserat Hb-värde

vecka 12 (%)

Andel studiedeltagare med förändrat Hb≥1 g/dl

vecka 12 (%)

Andel studiedeltagare med förändrat Hb ≥2 g/dl

vecka 12 (%)

Feraccru (N=64)

1,06 (0,08)***

1,79 (0,11)***

66

78

56

Placebo (N=64)

0,02 (0,08)

0,06 (0,11)

12

11

0

*Genomsnitt för Hb vid baslinjen (SE): Feraccru 11,0 (1,027) g/dl, placebo 11,1 (0,851) g/dl; *** p<0,0001 jämfört med placebogruppen;


En ökning av Hb-värdet på ≥1 g/dl vecka 12 uppnåddes hos 90 % av patienterna ulcerös kolit (N=29) och 69 % av patienterna med Crohns sjukdom (N=35). En ökning av Hb-värdet på ≥2 g/dl vecka 12 uppnåddes hos 62 % av patienterna med ulcerös kolit och 51 % av patienterna med Crohns sjukdom. Järnbristen förbättrades också genom ökade ferritinvärden i båda studierna. Genomsnittligt ferritinvärde (μg/l) hos försökspersoner som tog Feraccru uppvisade stadig förbättring från baslinjen (i genomsnitt 8,6 μg/l [SD 6,77]) till vecka 12 (medelvärde 26,0 μg/l [SD 30,57]), en genomsnittlig total ökning med 17,4 μg/l. Ferritinvärdet fortsatte att öka under långtidsbehandling med Feraccru (medelvärde 68,9 μg/l [SD 96,24] vid vecka 64, en genomsnittlig total ökning med 60,3 μg/l).


Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för Feraccru för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för järnbristanemi (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).

Farmakokinetik

Absorption och eliminering

Feraccrus farmakokinetiska egenskaper bedömdes genom mätning av maltol- och maltolglukuronidkoncentrationen i plasma och urin, tillsammans med parametrar för serumjärn, efter en singeldos och vid steady state (efter en vecka) hos 24 studiedeltagare med järnbrist, som randomiserats till antingen 30 mg, 60 mg eller 90 mg Feraccru två gånger dagligen. Blod- och urinprover analyserades avseende maltol och maltolglukuronid. Serumprover analyserades avseende järnparametrar.


Maltol kunde uppmätas tillfälligt i plasma med en AUC0-t på mellan 0,022 och 0,205 h.μg/ml för samtliga doseringsregimer och båda studiedagarna. Icke-kliniska studier har visat att maltol metaboliseras genom UGT1A6 och genom sulfatering. Det är inte känt om läkemedel som hämmar UGT-enzymer har potential för att öka maltolkoncentrationen (se avsnitt Interaktioner). Maltol verkade metaboliseras snabbt till maltolglukuronid (AUC0-t mellan 9,83 och 30,9 h.μg/ml för samtliga doseringsregimer). Maximal koncentration av maltol och maltolglukuronid uppnåddes 1–1,5 timme efter peroral administrering av Feraccru. Exponeringen för maltolglukuronid ökade proportionellt med dosen i doseringsintervallet 30–90 mg Feraccru. Man observerade ingen signifikant ackumulering av någondera substansen efter 7 dagars behandling med Feraccru. Av den totala mängden maltol som intogs utsöndrades i genomsnitt 39,8–60,0 % som maltolglukuronid. Höjdpunkten för transferinmättnad (TSAT) och totala serumjärnvärden nåddes 1,5–3 timmar efter att Feraccru administrerats oralt. Total serumjärnkoncentration och TSAT-värde var generellt högre med ökande Feraccru-doser. TSAT och totalt serumjärn var jämförbara mellan dag 1 och dag 8.


Feraccrus farmakokinetiska egenskaper undersöktes även vid steady state hos 15 personer som redan deltog i AEGIS 1/2-studien som beskrivs ovan, och som deltagit i den öppna behandlingsfasen i minst 7 dagar (Feraccru 30 mg två gånger dagligen). Maltol kunde återigen uppmätas tillfälligt i plasma med en halveringstid på 0,7 timmar och ett Cmax på 67,3 ± 28,3 ng/ml. Maltol verkade metaboliseras snabbt till maltolglukuronid (Cmax = 4 677 ± 1 613 ng/ml). Maximal koncentration av maltol och maltolglukuronid uppnåddes cirka 1 timme efter peroral administrering av Feraccru. Maximal totalt serumjärn uppmättes 1–2 timmar efter administreringen. De farmakokinetiska profilerna för maltol/maltolglukuronid och järnparametrarna visade inget samband med varandra.

Prekliniska uppgifter

Järnmaltol

Icke-kliniska studier av järnmaltol visade inte några särskilda risker för människa vad gäller allmäntoxicitet och vid studier av lokal tolerans.


Inlagring av järn i retikuloendoteliala systemet, levern och mjälten studerades hos hundar som fick järnmaltol 250 mg/kg/dag.


Inga studier av reproduktions- och utvecklingstoxicitet eller karcinogenicitet har gjorts på järnmaltol.


Maltol

Hemosiderin observerades i Kupffer-celler hos hundar som fick 250 mg maltol per kg och dag. Vid doser på 500 mg/kg/dag noterades testikeldegeneration och toxiska tecken som tyder på järnkelering. Effekterna sågs inte i en andra studie på hundar som fick upp till 300 mg/kg/dag.


En möjlig potentiell gentoxisk effekt av maltol kunde inte helt uteslutas. Inga karcinogena effekter kunde dock konstateras i studier på mus och råtta som fick maltol i doser upp till 400 mg/kg/dag.

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

En kapsel innehåller 30 mg järn (som järnmaltol).


Hjälpämne(n) med känd effekt

En kapsel innehåller 91,5 mg laktos, 0,5 mg allurarött AC (E129) och 0,3 mg para-orange (E110).


Förteckning över hjälpämnen

Kapselinnehåll:

laktosmonohydrat

natriumlaurylsulfat

magnesiumstearat

kolloidal vattenfri kiseldioxid

krospovidon (typ A)


Kapselskal:

gelatin

briljantblått (E133)

allurarött AC (E129)

titandioxid (E171)

para-orange FCF (E110)

Blandbarhet

Ej relevant.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

21 månader


Hållbarhet i öppnad förpackning: 45 dagar


Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25°C.


Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar för destruktion.

Förpackningsinformation

Kapsel, hård 30 mg Röd kapsel (längd 19 mm, diameter 7 mm)
56 kapsel/kapslar burk, 710:15, (F)

Hitta direkt i texten
Av