Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Alendronat Aurobindo Veckotablett

ReceptstatusFörmånsstatus
Orion Pharma

Tablett 70 mg

Aktiv substans:
ATC-kod: M05BA04
Läkemedel från Orion Pharma omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2017-05-03.

Indikationer

Behandling av postmenopausal osteoporos.

Alendronsyra minskar risken för kot- och höftfrakturer.

Kontraindikationer

  • Esofagusförändringar och andra faktorer som fördröjer esofagustömning, såsom striktur eller akalasi.

  • Oförmåga att stå eller sitta upprätt i minst 30 minuter.

  • Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

  • Hypokalcemi.

  • Se även avsnitt Varningar och försiktighet.

Dosering

Den rekommenderade dosen är en 70 mg tablett en gång per vecka.

Den optimala behandlingstiden med bisfosfonater mot osteoporos är inte fastställd. Behovet av fortsatt behandling bör utvärderas kontinuerligt baserat på en individuell nytta-risk-bedömning för varje patient, i synnerhet efter en behandlingstid på 5 år eller mer.

För att uppnå tillfredsställande absorption av alendronat

Alendronat Aurobindo Veckotablett ska endast tas med vanligt vatten minst 30 minuter före dagens första mål, dryck eller andra läkemedel. Andra drycker (inklusive mineralvatten), mat och vissa läkemedel minskar troligen absorptionen av alendronat (se avsnitt Dosering).

För att underlätta transport till magsäcken och därmed minska risken för irritation/biverkningar lokalt och i esofagus (se avsnitt Varningar och försiktighet).

  • Alendronat Aurobindo Veckotablett ska endast sväljas tillsammans med ett helt glas vatten (inte mindre än 200 ml) vid uppstigandet.

  • Alendronat Aurobindo Veckotablett ska endast sväljas hela. Tabletterna ska inte krossas eller tuggas eller lösas upp i munnen på grund av risken för sår i munhåla/svalj.

  • Patienterna ska inte ligga ner förrän efter dagens första måltid, vilken ska vara minst 30 minuter efter intag av tabletten.

  • Patienterna ska inte ligga ner inom 30 minuter efter intag av Alendronat Aurobindo Veckotablett .

  • Alendronat Aurobindo Veckotablett ska inte tas vid sänggåendet eller innan man stiger upp för dagen.

Patienterna bör ges tillägg av kalcium och D-vitamin om kosten är otillräcklig (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Användning hos äldre:

I kliniska studier sågs ingen åldersrelaterad skillnad med avseende på effekt- eller säkerhetsprofilerna för alendronat. Dosjustering för äldre är därför inte nödvändig.

Användning vid nedsatt njurfunktion:

Ingen dosjustering behövs hos patienter med glomerulär filtrationshastighet (GFR) över 35 ml/min. Alendronat rekommenderas inte till patienter med nedsatt njurfunktion om GFR är under 35 ml/min, eftersom erfarenhet saknas.

Användning hos barn:

Alendronat rekommenderas inte till barn under 18 år på grund av otillräckliga data avseende säkerhet och effekt vid tillstånd i samband med juvenil osteoporos (se även avsnitt Farmakodynamik).

Alendronat Aurobindo Veckotablett 70 mg har inte undersökts vid behandling av glukokortikoidinducerad osteoporos.

Varningar och försiktighet

Alendronat kan ge lokal irritation i slemhinnan i övre delen av magtarmkanalen. Eftersom det finns risk för förvärrad underliggande sjukdom ska försiktighet iakttas om alendronat ges till patienter med aktiva problem i övre magtarmkanalen, som dysfagi, esofagussjukdom, gastrit, duodenit, sår, eller vid nyligen genomgången (under det senaste året) allvarlig sjukdom i magtarmkanalen som magsår, aktiv blödning i magtarmkanalen eller kirurgiskt ingrepp i övre magtarmkanalen annat än pyloroplastik (se avsnitt Kontraindikationer). Hos patienter med känd Barretts esofagus, bör förskrivare basera beslutet om alendronatbehandling på en individuell nytta/risk bedömning.

Esofagusbiverkningar (i vissa fall allvarliga och som kräver sjukhusvård) som esofagit, esofagussår eller esofaguserosioner, i sällsynta fall följt av esofagusstriktur, har rapporterats hos patienter som behandlats med alendronat. Läkaren ska därför uppmärksamma alla tecken eller symtom på möjlig esofagusreaktion. Patienterna ska instrueras om att sluta ta alendronat och söka läkarvård om de utvecklar symtom på esofagusirritation som dysfagi, smärta vid sväljning, retrosternal smärta eller ny/förvärrad halsbränna.

Risken för svåra biverkningar i esofagus tros vara större hos patienter som inte tar alendronat på ett korrekt sätt och/eller fortsätter att ta alendronat efter att typiska symtom för esofagusirritation har utvecklats. Det är mycket viktigt att fullständiga instruktioner angående administreringen ges till, och förstås av, patienten (se avsnitt Dosering). Patienterna ska informeras om att risken för problem i esofagus kan öka om de inte följer dessa instruktioner.

Trots att någon ökad risk inte har observerats i omfattande kliniska studier, har det förekommit rapporter efter godkännande om sällsynta fall av ventrikel- och duodenalsår, vissa av dem allvarliga och med komplikationer.

Osteonekros i käken, i allmänhet förknippad med tandutdragning och/eller lokal infektion (inklusive osteomyelit) har rapporterats hos cancerpatienter som fått läkemedelsbehandling med bisfosfonater, främst givet intravenöst. Många av dessa patienter fick också kemoterapi och kortikosteroider. Osteonekros i käken har även rapporterats hos patienter med osteoporos som fått orala bisfosfonater.

Följande riskfaktorer ska beaktas när en värdering görs på individuell nivå angående risken att utveckla osteonekros i käken:

  • potensen hos aktuell bisfosfonat (högst för zoledronsyra), administreringsväg (se ovan) och kumulativ dos

  •  cancer, cytostatikabehandling, strålbehandling, kortikosteroider, rökning.

  • tidigare tandsjukdomar, dålig tandhygien, parodontalsjukdomar, invasiv tandvård och dåligt passande protes.

En bedömning av tandstatus med lämplig förebyggande tandvård ska övervägas i anslutning till behandling med orala bisfosfonater hos patienter med dålig tandhälsa.

Under behandlingen bör dessa patienter om möjligt undvika invasiv tandvård. Hos patienter som utvecklar osteonekros i käken när de står på bisfosfonatbehandling, kan oralkirurgi förvärra detta tillstånd. För patienter som behöver genomgå tandingrepp finns det inga tillgängliga data som antyder att utsättning av bisfosfonatbehandling skulle minska risken för osteonekros i käken. Klinisk bedömning av behandlande läkare bör ge underlag för en behandlingsstrategi för varje enskild patient, baserad på individuell risk-nyttabedömning.

Under behandling med bisfosfonater ska alla patienter uppmanas att bibehålla god munhygien, göra regelbundna tandkontroller och rapportera alla orala symtom såsom tandrörlighet, smärta och svullnad.

Osteonekros i den yttre hörselgången har rapporterats vid användning av bisfosfonater, främst i samband med långvarig terapi. Möjliga riskfaktorer för osteonekros i den yttre hörselgången är bland annat steroidanvändning och kemoterapi och/eller lokala riskfaktorer såsom infektion eller trauma. Risken för osteonekros i den yttre hörselgången bör övervägas hos patienter som får bisfosfonater och som uppvisar öronsymtom såsom kroniska öroninfektioner.

Atypiska lårbensfrakturer

Atypiska subtrokantära och diafysära femurfrakturer har rapporterats vid behandling med bisfosfonater, främst hos patienter som behandlats under lång tid mot osteoporos. Dessa tvärgående eller korta, sneda frakturer kan inträffa var som helst längs femur, från strax under den mindre trokantern till strax ovanför epikondylerna. Frakturerna inträffar efter minimalt eller inget trauma och en del patienter upplever smärta i lår eller ljumske, ofta förenat med röntgenologisk stressfraktur, veckor till månader före den kompletta femurfrakturen. Frakturerna är ofta bilaterala, därför bör motsatt femur undersökas hos patienter som behandlats med bisfosfonater och som har ådragit sig en fraktur i femurskaftet. Dålig läkning av dessa frakturer har också rapporterats. Utsättning av bisfosfonatbehandling hos patienter med misstänkt atypisk femurfraktur bör övervägas i avvaktan på utvärdering av patienten och baseras på en individuell nytta-risk-bedömning.

Patienter som behandlas med bisfosfonater bör uppmanas att rapportera smärta i lår, höft eller ljumske och varje patient med sådana symptom bör utredas med frågeställningen inkomplett femurfraktur.

Efter lansering har det rapporterats om sällsynta fall av allvarliga hudreaktioner inklusive Stevens Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys.

Skelett-, led- och/eller muskelsmärta har rapporterats hos patienter som tar bisfosfonater. Erfarenhet efter marknadsföring visar att dessa symtom i sällsynta fall varit svåra och/eller lett till arbetsoförmåga (se avsnitt Biverkningar).

Tiden tills symtomen började uppträda varierade från en dag till flera månader efter behandlingsstart. De flesta patienterna fick symtomlindring efter utsättning. En mindre grupp fick återfall av symtomen när samma läkemedel eller annan bisfosfonat sattes in igen.

Om patienter glömmer att ta en dos av Alendronat Aurobindo Veckotablett ska de instrueras om att ta tabletten morgonen efter att de kommit ihåg. De får inte ta två tabletter samma dag utan ska återgå till att ta en tablett per vecka, enligt det ursprungliga schemat med den valda veckodagen.

Alendronat rekommenderas inte till patienter med nedsatt njurfunktion om GFR är under 35 ml/min (se avsnitt Dosering).

Orsaker till osteoporos annat än östrogenbrist och ålder bör beaktas.

Hypokalcemi måste åtgärdas innan behandling med alendronat sätts in (se avsnitt Kontraindikationer).

Andra problem med mineralmetabolism (som brist på vitamin D och hypoparathyroidism) ska också behandlas effektivt innan alendronat sätts in. Hos patienter med dessa tillstånd ska serumkalcium och symtom på hypokalcemi följas under behandlingen med alendronat.

Med tanke på de positiva effekterna av alendronat när det gäller ökning av benmineralisering, kan minskning av serumkalcium och serumfosfat uppstå. Dessa är vanligen lindriga och asymtomatiska. I sällsynta fall har emellertid symtomatisk hypokalcemi rapporterats, vilken då och då har varit allvarlig och ofta uppstått hos patienter med predisponerande tillstånd (t.ex. hypoparathyroidism, brist på vitamin D och vid kalciummalabsorption). Det är därför särskilt viktigt att försäkra sig om att patienter som tar glukokortikoider har tillräckligt intag av kalcium och vitamin D.

Interaktioner

Vid samtidigt intag är det troligt att mat och dryck (inklusive mineralvatten), kalciumtillägg, antacida och vissa perorala läkemedel kommer att påverka absorptionen av alendronat. Därför måste patienterna vänta minst 30 minuter efter intag av alendronat innan de tar något annat peroralt läkemedel (se avsnitt Dosering och Farmakokinetik) .

Inga andra kliniskt signifikanta läkemedelsinteraktioner kan förväntas. Ett antal patienter i kliniska studier fick östrogen (intravaginalt, transdermalt eller peroralt) samtidigt med alendronat. Inga biverkningar kunde relateras till kombinationsbehandlingen.

NSAID-användning associeras med gastrointestinal irritation, bör försiktighet iakttas vid samtidig användning med alendronat.

Inga specifika interaktionsstudier har genomförts, men alendronat användes i kliniska studier samtidigt med ett antal andra vanligt förekommande receptbelagda läkemedel utan bevis för kliniskt ogynnsamma interaktioner.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Graviditet

Alendronat ska inte användas under graviditet. Det finns otillräckliga data angående användning av alendronat hos gravida kvinnor. Djurstudier har avslöjat effekter på skelettbildningen hos foster vid höga doser. Alendronat givet till dräktiga råttor gav hypokalcemirelaterad dystoki (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Amning  (Läs mer om amning)

Det är inte känt om alendronat utsöndras i bröstmjölk hos människa. Med tanke på indikationen ska alendronat inte användas av ammande kvinnor

Trafik

Inga studier har utförts beträffande förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Vissa biverkningar som har rapporterats med alendronat kan dock påverka vissa patienters förmåga att framföra fordon och använda maskiner. Individuella reaktioner på Alendronat Aurobindo Veckotablett kan variera (se avsnitt Biverkningar).

Biverkningar

I en ettårsstudie på postmenopausala kvinnor med osteoporos var de övergripande säkerhetsprofilerna för alendronat 70 mg en gång per vecka (n=519) och alendronat 10 mg dagligen (n=370) likvärdiga.

I två treårsstudier med nästan identisk utformning, med postmenopausala kvinnor (alendronat 10 mg: n=196; placebo: n=397) var de övergripande säkerhetsprofilerna för alendronat 10 mg dagligen och placebo likvärdiga.

Biverkningar som rapporterades av prövarna som möjligen, troligen eller definitivt produktrelaterade presenteras nedan om de förekom hos ≥1% i någon av behandlingsgrupperna i ettårsstudien eller hos ≥1% av patienterna som behandlades med alendronat 10 mg per dag och med en incidens högre än hos patienter som behandlades med placebo i treårsstudierna:


Ettårsstudien

Treårsstudierna


Alendronsyra 70 mg (n=519)%

Alendronsyra 10 mg dagligen

(n=370) %

Alendronsyra 10 mg dagligen

(n=196) %

Placebo

(n=397) %

Magtarmkanalen  


Buksmärta

3,7

3,0

6,6

4,8

Dyspepsi

2,7

2,2

3,6

3,5

Sura uppstötningar

1,9

2,4

2,0

4,3

Illamående

1,9

2,4

3,6

4,0

Bukspänning

1,0

1,4

1,0

0,8

Förstoppning

0,8

1,6

3,1

1,8

Diarré

0,6

0,5

3,1

1,8

Dysfagi

0,4

0,5

1,0

0,0

Flatulens

0,4

1,6

2,6

0,5

Gastrit

0,2

1,1

0,5

1,3

Ventrikelsår

0,0

1,1

0,0

0,0

Esofagussår

0,0

0,0

1.5

0,0

Muskuloskeletala


Muskuloskeletal smärta

(skelett, muskel eller led)

2,9

3,2

4,1

2,5

Muskelkramper

0,2

1,1

0,0

1,0

Neurologiska 

Huvudvärk

0,4

0,3

2,6

1,5

Följande biverkningar har också rapporterats vid kliniska studier och/eller efter marknadsföring:

Mycket vanlig:( ≥ 1/10),Vanlig:( ≥ 1/100 till < 1/10),Mindre vanlig:( ≥ 1/1000 till < 1/100),Sällsynt:

(≥ 1/10 000 till < 1/1000), Mycket sällsynt:(< 1/10 000, okänd (kan inte uppskattas från tillgängliga data)

Immunsystemet:

Sällsynta: överkänslighetsreaktioner däribland urtikaria och angioödem

Metabolism och nutrition:

Sällsynta: symtomatisk hypokalcemi, ofta associerad med predisponerande tillstånd.1

Centrala och perifera nervsystemet:

Vanliga: huvudvärk, yrsel2­.

Mindre vanliga: dysgeusi.

Ögon:

Mindre vanliga: ögoninflammation (uveit, sklerit, episklerit).

Öron och balansorgan:

Vanliga: svindel2­.

Magtarmkanalen:

Vanliga: buksmärta, dyspepsi, förstoppning, diarré, flatulens, esofagussår3, dysfagi3, bukspänning, sura uppstötningar.

Mindre vanliga: illamående, kräkning, gastrit, esofagit3, esofaguserosioner3, melena­2

Sällsynta: esofagusstriktur3, orofaryngeal ulceration3, perforation, ulcus och blödning i övre magtarmkanalen1.

Hud och subkutan vävnad:

Vanliga: alopeci­2, pruritus­2

Mindre vanliga: hudutslag, erytem.

Sällsynta: hudutslag med fotosensitivitet, svåra hudreaktioner, däribland Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys4.

Muskuloskeletala systemet och bindväv:

Mycket vanliga: muskuloskeletal (skelett, muskel eller led) smärta som ibland kan vara svår1,2.

Vanliga: ledsvullnad2­

Sällsynta: osteonekros i käken1,4, atypiska subtrokantära och diafysära femurfrakturer (bisfosfonat klassbiverkning) 5. Mycket sällsynta: Osteonekros i den yttre hörselgången (bisfosfonat klassbiverkning).

Allmänna symtom och symtom vid administreringsstället:

Vanliga: asteni­2, perifert ödem2­.

Mindre vanliga: övergående symtom som vid en akutfasreaktion (myalgi, allmän sjukdomskänsla och i sällsynta fall feber) vanligtvis i samband med behandlingsstart2­.

1 Se avsnitt Varningar och försiktighet

­2 Frekvensen i kliniska studier var likvärdig i den aktiva kontrollgruppen respektive placebogruppen.

3 Se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet

4 Denna biverkning har rapporterats vid uppföljning efter marknadsintroduktionen. Frekvensen sällsynt beräknades från relevanta kliniska studier.

5identifierad genom erfarenhet efter lansering


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Hypokalcemi, hypofosfatemi och biverkningar i övre magtarmkanalen som uppkörd mage, halsbränna, esofagit, gastrit eller ventrikelsår kan uppkomma vid oral överdosering.

Det finns ingen specifik information tillgänglig angående behandling av överdosering med alendronat. Mjölk eller antacida bör ges för att binda alendronat. Men tanke på risken för esofagusirritation ska kräkning inte framkallas och patienten ska placeras i upprätt ställning.

Farmakodynamik

Den aktiva substansen i Alendronat Aurobindo Veckotablett, natriumalendronattrihydrat, är en bisfosfonat som hämmar osteoklasternas benresorption utan någon direkt effekt på benbildning.

Prekliniska studier har påvisat preferens för lokalisering av alendronat till ställen där aktiv resorption sker. steoklasternas aktivitet hämmas, men bildning och bindning av osteoklasterna påverkas inte. Ben som bildas under behandling med alendronat är av normal kvalitet.

Behandling av postmenopausal osteoporos

 

Osteoporos definieras som bentäthet vid höft eller ryggrad 2,5 standardavvikelseenheter (SD) under medelvärdet för en normal ung population eller en tidigare lågenergifraktur oberoende av bentäthet.

Den terapeutiska likvärdigheten hos alendronat  70 mg (n=519) och alendronat 10 mg dagligen (n=370) demonstrerades i en ettårig multicenterstudie av postmenopausala kvinnor med osteoporos. Medelökningen från basvärdet av bentäthet i ländryggen efter ett år var 5,1 % (95 % CI: 4,8, 5,4%) i gruppen som fick 70 mg en gång i veckan och 5,4% (95% CI: 5,0, 5,8%) i gruppen som fick 10 mg dagligen. Genomsnittsökningen av bentäthet var 2,3 % respektive 2,9 % i lårbenshalsen och 2,9 % respektive 3,1% i hela höften hos gruppen som fick 70 mg en gång i veckan jämfört med gruppen som fick 10 mg dagligen. De två behandlingsgrupperna var också jämförbara ifråga om ökning av bentäthet i övriga skeletala delar.

Effekterna av alendronat på bentäthet och frakturincidens hos postmenopausala kvinnor undersöktes i två initiala effektstudier med identisk utformning (n=994), och i Fracture Intervention Trial (FIT: n=6459).

Ökningen av bentätheten med alendronat 10 mg dagligen jämfört med placebo i de initiala effektstudierna var efter tre år 8,8%, 5,9% och 7,8% i ryggrad, lårbenshals respektive trochanter. Total bentäthet i kroppen ökade också signifikant. Hos de patienter som behandlades med alendronat minskade andelen patienter som fick en eller flera kotfrakturer med 48% (alendronat 3,2% jämfört med placebo 6,2%). I den tvååriga förlängningen av dessa studier fortsatte bentätheten i ryggrad och trochanter att öka. Dessutom kvarstod bentätheten i lårbenshalsen och hela kroppen.

FIT-studien omfattade två placebokontrollerade studier där alendronat gavs dagligen (5 mg dagligen i två år och 10 mg dagligen i ytterligare ett eller två år).

  • FIT 1: En treårsstudie med 2 027 patienter vilka hade minst en kot(kompressions)fraktur före studiens start. I den här studien reducerade alendronat dagligen incidensen av ≥ 1 ny kotfraktur med 47% (alendronat 7,9% jämfört med placebo 15,0%). Dessutom konstaterades en statistiskt signifikant reduktion av incidensen höftfrakturer (1,1% jämfört med 2,2%, en reduktion med 51%).

  • FIT 2: En fyraårsstudie med 4 432 patienter vilka hade låg benmassa men inte haft någon kotfraktur vid studiens start. I den här studien sågs en signifikant skillnad vid en subgruppsanalys av osteoporotiska kvinnor (37% av den globala populationen som uppfyllde den ovan givna definitionen av osteoporos) i incidensen höftfrakturer (alendronat 1,0% jämfört med placebo 2,2%, en reduktion med 56%) och i incidensen ≥ 1 kotfraktur (2,9% jämfört med 5,8%, en reduktion med 50%).

Laboratorievärden: I kliniska studier sågs asymtomatiska, lätta och övergående sänkningar i serumkalcium och serumfosfat hos ungefär 18 respektive 10 % av patienterna som fick alendronat 10 mg/dag jämfört med 12 respektive 3 % bland dem som fick placebo. Incidensen av sänkningar i serumkalcium till <8,0 mg/dl (2,0 mmol/L) och serumfosfat till ≤ 2,0 mg/dl (0,65 mmol/L) var emellertid jämförbar i de två grupperna.

Pediatriska patienter: 

Alendronat har studerats hos ett litet antal patienter under 18 års ålder med osteogenesis imperfecta. Resultaten är inte tillräckliga för att stödja användning hos barn med osteogenesis imperfecta.

Farmakokinetik

Absorption

Jämfört med en intravenös referensdos var den orala medelbiotillgängligheten för alendronat hos kvinnor 0,64% vid doser från 5 till 70 mg givna efter en natts fasta och två timmar före en standardiserad frukost. Biotillgängligheten minskade till uppskattade 0,46% och 0,39% när alendronat gavs en timme eller en halvtimme före en standardiserad frukost. I osteoporos­studier var alendronat effektivt när det gavs minst 30 minuter före dagens första måltid eller dryck.

Biotillgängligheten var försumbar oavsett om alendronat gavs tillsammans med eller upp till två timmar efter en standardiserad frukost. Samtidig administrering av alendronat och kaffe eller apelsinjuice minskade biotillgängligheten med cirka 60%.

Hos friska personer, gav inte peroralt prednisolon (20 mg tre gånger dagligen i fem dagar) någon kliniskt meningsfull förändring av peroral biotillgänglighet av alendronat (en medelökning från 20% till 44%).

Distribution 
Studier på råttor visar att alendronat initialt distribueras till mjukdelar efter intravenös administrering av 1 mg/kg, men omdistribueras sedan snabbt till skelettet eller utsöndras i urinen. Medelvärdet för distributionsvolymen vid steady state, exklusive ben, är minst 28 liter hos människa. Koncentrationer av läkemedel i plasma efter terapeutiska perorala doser är för låga för analytisk detektion (<5 ng/ml). Bindningen till plasmaproteiner hos människa är cirka 78%.

Biotransformation 
Det finns inga belägg för att alendronat metaboliseras hos djur eller människa.

Elimination
Efter en intravenös engångsdos av (14C) alendronat, utsöndrades cirka 50% av radioaktiviteten i urinen inom 72 timmar och ingen eller lite radioaktivitet återfanns i feces. Efter en intravenös engångsdos på 10 mg, var njurclearance av alendronat 71 ml/min och systemisk clearance översteg inte 200 ml/min. Plasmakoncentrationer minskade med mer än 95% inom 6 timmar efter intravenös administrering. Man uppskattade att den slutgiltiga halveringstiden hos människa överstiger tio år, vilket avspeglar utsöndring av alendronat från skelettet. Alendronat utsöndras inte via syra-bas-transportsystemen i njurarna hos råttor och antas därför inte påverka utsöndringen av andra läkemedel via dessa system hos människa.

Patientkarakteristika 
Prekliniska studier visar att läkemedel som inte är lagrat i ben snabbt utsöndras i urinen. Hos djur kunde inga tecken på mättnad av upptaget i ben ses efter kronisk dosering med kumulativa intravenösa doser upp till 35 mg/kg . Även om ingen klinisk information finns tillgänglig är det troligt att, som hos djur, elimination av alendronat via njurarna kommer att minska hos patienter med nedsatt njurfunktion. Därför kan en något högre ackumulering av alendronat i ben förväntas hos patienter med nedsatt njurfunktion (se Dosering).

Prekliniska uppgifter

Gängse icke-kliniska studier avseende allmäntoxicitet, upprepad dostoxicitet, genotoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa. Studier på honråttor har visat att behandling med alendronat under dräktighet förknippades med dystoki under partus vilket relaterades till hypokalcemi. Studier där råttor gavs höga doser visade en ökad incidens av ofullständig benbildning hos foster. Relevansen för människa är okänd.

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Varje tablett innehåller 70 mg alendronsyra (motsvarande 91,363 mg natriumalendronattrihydrat).


Förteckning över hjälpämnen

Mikrokristallin cellulosa

Majsstärkelse

Natriumstärkelseglykollat (typ A)

Povidon (K 30)

Magnesiumstearat

Blandbarhet

Ej relevant

Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

3 år



Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.



Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

Förpackningsinformation

Tablett 70 mg
4 tablett(er) blister, 46:81, F
12 tablett(er) blister, 219:65, F

Hitta direkt i texten
Av