Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Bisoprolol Krka

ReceptstatusFörmånsstatus
KRKA

Filmdragerad tablett 10 mg
(Ljust brungul, rund, aningen bikonvex filmdragerad tablett med fasade kanter och brytskåra på ena sidan (diameter 10,0 – 10, 3 mm, tjocklek 3,1 – 3,5 mm). Tabletten kan delas i två lika stora doser.)

Selektiva beta-receptorblockerare

Aktiv substans:
ATC-kod: C07AB07
Läkemedel från KRKA omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Texten nedan gäller för:
Bisoprolol Krka filmdragerad tablett 2,5 mg, 5 mg och 10 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Subventioneras vid nyinsättning för behandling av högt blodtryck endast för patienter som först provat andra läkemedelsklasser.

Texten är baserad på produktresumé: 2019-01-02.

Indikationer

  • Behandling av hypertoni.

  • Behandling av ischemisk hjärtsjukdom (angina pectoris).

  • Behandling av stabil kronisk hjärtsvikt med nedsatt systolisk vänsterkammarfunktion som tillägg till ACE-hämmare, diuretika och eventuellt hjärtglykosider.

Kontraindikationer

Bisoprolol är kontraindicerat vid följande tillstånd:

  • överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne

  • akut hjärtsvikt eller under episoder av dekompensation av hjärtsvikt som kräver intravenös inotrop behandling

  • kardiogen chock

  • andra eller tredje gradens AV-block (utan pacemaker)

  • sick-sinus-syndrom

  • sinoatrialt block

  • symtomatisk bradykardi (hjärtfrekvens lägre än 60 slag per minut innan behandlingsstart)

  • symtomatisk hypotoni (systoliskt blodtryck < 100 mmHg)

  • svår bronkialastma

  • svår perifer arteriell ocklusiv sjukdom eller svår form av Raynauds syndrom

  • obehandlad feokromocytom

  • metabolisk acidos

Dosering

Dosering


Hypertoni och angina pectoris


Vuxna

Dosen bör anpassas individuellt. Vanlig dos är 10 mg en gång dagligen, den högsta rekommenderade dosen är 20 mg en gång dagligen. För vissa patienter kan en dos på 5 mg dagligen vara tillräckligt.


Nedsatt njur- eller leverfunktion

Dosjustering behövs normalt inte hos patienter med lindrig eller medelsvår störning av lever- eller njurfunktionen. Hos patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 20 ml/min) och hos patienter med svår störning av leverfunktionen bör den dagliga dosen inte överskrida 10 mg. En lägre dos bör användas. Det finns begränsad erfarenhet av behandling med bisoprolol hos patienter som genomgår dialys. Det finns dock inga belägg för att doseringsregimen behöver ändras.


Äldre

Vanligtvis krävs ingen dosjustering, men för vissa patienter kan en daglig dos på 5 mg vara tillräcklig; liksom för andra vuxna kan dosen behöva minskas hos patienter med allvarligt nedsatt njur- eller leverfunktion.


Pediatrisk population

Erfarenhet av användning av bisoprolol hos barn och ungdomar saknas. Därför kan användning av bisoprolol inte rekommenderas hos barn.


Stabil kronisk hjärtsvikt


Vuxna

Standardbehandling av kronisk hjärtsvikt består av en ACE-hämmare (eller en angiotensinreceptorblockerare vid intolerans mot ACE-hämmare), en betablockerare, diuretika och vid behov hjärtglykosider. Patienten bör vara stabil (utan akut svikt) när behandling med bisoprolol sätts in. Rekommendationen är att behandlande läkare har erfarenhet från hantering av kronisk hjärtsvikt.


Övergående försämring av hjärtsvikt, hypotoni eller bradykardi kan inträffa under titreringsperioden och därefter.


Titreringsfas

Behandling av stabil kronisk hjärtsvikt med bisoprolol kräver en titreringsfas.


Behandling med bisoprolol bör ske med gradvis upptitrering enligt följande steg:

  • 1,25 mg en gång dagligen under en vecka, om detta tolereras väl, öka till

  • 2,5 mg en gång dagligen under ytterligare en vecka, om detta tolereras väl, öka till

  • 3,75 mg en gång dagligen under ytterligare en vecka, om detta tolereras väl, öka till

  • 5 mg en gång dagligen under påföljande 4 veckor, om detta tolereras väl, öka till

  • 7,5 mg en gång dagligen under påföljande 4 veckor, om detta tolereras väl, öka till

  • 10 mg en gång dagligen som underhållsbehandling.

Den högsta rekommenderade dosen är 10 mg en gång dagligen.


Noggrann kontroll av vitala tecken (hjärtfrekvens, blodtryck) och symtom på förvärrad hjärtsvikt rekommenderas under titreringsfasen. Symtom kan uppträda redan under den första behandlingsdagen.


Förändring av behandlingen

Om den högsta rekommenderade dosen inte tolereras väl kan gradvis dosminskning övervägas.


Vid övergående förvärring av hjärtsvikt, hypotoni eller bradykardi, rekommenderas omprövning av doseringen av samtidiga läkemedel. Det kan även vara nödvändigt att tillfälligt minska dosen av bisoprolol eller att överväga att sätta ut läkemedlet.


Återinsättande och/eller upptitrering av bisoprolol ska alltid övervägas när patientens tillstånd har stabiliserats igen.


Nedsatt njur- eller leverfunktion

Det saknas information om bisoprolols farmakokinetik hos patienter med kronisk hjärtsvikt och nedsatt lever- eller njurfunktion. Insättande och titrering av dosen hos dessa patientgrupper bör därför göras med extra försiktighet.


Äldre

Ingen dosjustering krävs.


Pediatrisk population

Det finns ingen erfarenhet från behandling av pediatriska patienter med bisoprolol. Användning hos pediatriska patienter kan därför inte rekommenderas.


Behandling med bisoprolol är i allmänhet en långtidsbehandling. Behandlingen med bisoprolol får inte avbrytas plötsligt, då detta kan leda till akut försämring av patientens tillstånd. Detta gäller särskilt patienter med ischemisk hjärtsjukdom. Om avbrytande av behandlingen övervägs rekommenderas gradvis minskning av den dagliga dosen.


Administreringssätt

Oral användning.


Bisoprolol Krka bör tas på morgonen och kan tas tillsammans med mat. De bör sväljas hela med vätska och får inte tuggas.

Varningar och försiktighet

Behandlingen av stabil, kronisk hjärtsvikt med bisoprolol måste inledas med en särskild titreringsfas.


Särskilt då det gäller patienter med ischemisk hjärtsjukdom får behandlingen med bisoprolol inte avslutas plötsligt, såvida detta inte är entydigt indicerat, då plötsligt avbrytande av behandlingen kan leda till en övergående försämring av patientens hjärtsjukdom.


Insättning och avbrytande av behandling med bisoprolol kräver regelbunden monitorering.


Det finns ingen terapeutisk erfarenhet av bisoprololbehandling vid hjärtsvikt hos patienter med följande sjukdomar och tillstånd:

  • insulinberoende diabetes mellitus (typ 1)

  • gravt nedsatt njurfunktion

  • gravt nedsatt leverfunktion

  • restriktiv kardiomyopati

  • medfödd hjärtsjukdom

  • hemodynamiskt signifikant organisk klaffsjukdom

  • hjärtinfarkt inom 3 månader


Bisoprolol ska användas med försiktighet vid:

  • bronkospasm (bronkialastma, kroniska luftvägssjukdomar)

  • diabetes mellitus med stora svängningar i blodsockervärden: symtom på hypoglykemi (t ex takykardi, palpitationer eller svettning) kan maskeras

  • strikt fastande

  • pågående hyposensibiliseringsbehandling. Som för andra betablockerare, kan också bisoprolol öka såväl känsligheten för allergener som svårighetsgraden av anafylaktiska reaktioner. Epinefrinbehandling ger inte alltid förväntad terapeutisk effekt.

  • första gradens AV-block

  • Prinzmetals angina

  • perifer arteriell ocklusiv sjukdom (besvär kan intensifieras speciellt i början av terapin)

  • allmän narkos


Hos patienter som genomgår allmän narkos minskar beta-blockad förekomsten av arytmier och myokardischemier såväl under induktion och intubation som postoperativt. För närvarande rekommenderas att beta-blockad bibehålls perioperativt. Anestesiologen ska vara medveten om beta-blockad på grund av risken för interaktioner med andra läkemedel, vilket kan leda till bradyarytmier, försvagning av reflextakykardi samt minskad reflexförmåga att kompensera för blodförlust. Om det anses nödvändigt att sätta ut beta-blockadsterapi före operation, ska detta göras gradvis och avslutas omkring 48 timmar före narkos.


Att kombinera bisoprolol med kalciumantagonister av verapamil- eller diltiazem - typ, Klass I – antiarytmika eller centralverkande antihypertensiva läkemedel rekommenderas generellt inte.


Även om kardioselektiva (beta1) betablockerare har mindre påverkan på lungfunktionen än icke-selektiva betablockerare, ska användning av dessa, såsom alla betablockerare, undvikas hos patienter med obstruktiv lungsjukdom om det inte föreligger viktiga kliniska skäl att använda dem. Om det föreligger sådana skäl ska Bisoprolol Krka användas med försiktighet. Hos patienter med obstruktiv lungsjukdom ska behandling med bisoprolol påbörjas med lägsta möjliga dos och patienterna bör kontrolleras noggrant med avseende på nya symtom (t ex dyspné, träningsintolerans, hosta). Vid bronkialastma eller annan kronisk obstruktiv lungsjukdom, vilka kan ge symtom, bör bronkdilaterande terapi ges samtidigt. I enstaka fall kan ökad obstruktion inträffa hos astmapatienter, varför dosen av beta2-stimulerare kan behöva höjas.


Patienter med psoriasis eller med psoriasis i anamnesen bör endast ges betablockerare (t ex bisoprolol) efter att man noggrant har vägt fördelarna mot riskerna.


Hos patienter med feokromocytom får bisoprolol inte ges förrän efter alfareceptorblockad.


Under behandling med bisoprolol kan symtom på tyreotoxikos maskeras.


Som för andra betablockerare, kan också bisoprolol öka såväl känsligheten för allergener som svårighetsgraden av anafylaktiska reaktioner.


Natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos, d v s är näst intill “natriumfritt”.

Interaktioner

Ej rekommenderade kombinationer

Kalciumantagonister av verapamil-typ och i mindre utsträckning av diltiazem-typ: Negativ inverkan på kontraktilitet och atrioventrikulär överledning. Intravenös tillförsel av verapamil hos patienter som behandlas med ß-blockerare kan leda till allvarlig hypotoni och atrioventrikulärt block.


Klass I-antiarytmika (t ex kinidin, disopyramid, lidokain, fenytoin, flekainid, propafenon): Effekten på atrioventrikulär överledningstid kan förstärkas och negativ inotrop effekt ökas.


Centralverkande antihypertensiva läkemedel såsom klonidin och andra (t ex metyldopa, moxonodin, rilmenidin): Samtidig användning av centralverkande antihypertensiva läkemedel kan förvärra hjärtsvikt genom en sänkning av den centrala sympatiska tonusen (sänkning av hjärtfrekvens och hjärtminutvolym, vasodilatation). Abrupt utsättning, i synnerhet om det sker före utsättning av beta-blockerare, kan öka risken för ”rebound hypertoni”.


Kombinationer som bör användas med försiktighet

Kalciumantagonister av dihydropyridin-typ såsom nifedipin, felodipin och amlodipin: Samtidig användning kan öka risken för hypotoni, och en ökad risk för ytterligare försämrad kammarpumpsfunktion hos patienter med hjärtsvikt kan inte uteslutas.


Klass III antiarytmika (t ex amiodaron): Effekt på atrioventrikulär överledningstid kan förstärkas.


Topiska betablockerare (t ex ögondroppar för behandling av glaukom) kan bidra till de systemiska effekterna av bisoprolol.


Parasympatikomimetiska läkemedel: Samtidig användning kan öka den atrioventrikulära överledningstiden och risken för bradykardi.


Insulin och perorala antidiabetesmedel: Ökning av den blodsockersänkande effekten. Blockering av beta-adrenoreceptorer kan dölja symtom av hypoglykemi.


Narkosmedel: Dämpning av reflextakykardi och ökning av risken för hypotoni.


Digitalisglykosider: Minskning av hjärtfrekvensen, ökning av atrioventrikulär överledningstid.


Icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID): NSAID kan minska den hypotona effekten av bisoprolol.


ß-sympatomimetiska medel (t ex isoprenalin, dobutamin): Kombination med bisoprolol kan minska effekten av båda medlen.


Sympatomimetiska medel som aktiverar både β- och α-adrenoceptorer (t ex noradrenalin, adrenalin): Kombination med bisoprolol kan ta fram dessa medels α-adrenoceptor-medierade vasokonstriktionseffekter och leda till blodtrycksökning och förvärrad claudicatio intermittens. Sådana interaktioner anses mer sannolika med icke-selektiva β-blockerare.


Samtidig användning med antihypertonimedel liksom med andra läkemedel som kan sänka blodtrycket (t ex tricykliska antidepressiva, barbiturater, fentiaziner) kan öka risken för hypotoni.


Kombinationer att ta i beaktande

Meflokin: ökad risk för bradykardi.


Monoaminooxidas-hämmare (utom MAO-B-hämmare): förstärkt hypotensiv effekt av beta-blockerare, men också risk för hypertensiv kris.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  C.

Bisoprolol har farmakologiska effekter som kan orsaka skada under graviditet och/eller på fostret/det nyfödda barnet. I allmänhet minskar betareceptorblockerare perfusionen genom placentan, vilket kan leda till tillväxthämning, intrauterin fosterdöd och abort eller för tidig förlossning. Biverkningar (t ex hypoglykemi och bradykardi) kan uppträda hos fostret och det nyfödda barnet. Om behandling med betareceptorblockerare är nödvändig, bör beta1-selektiva adrenoreceptorblockerare användas.


Bisoprolol bör endast användas under graviditet då behandling är absolut nödvändig. Om behandling med bisoprolol anses nödvändig, ska det uteroplacentala blodflödet och fostrets tillväxt övervakas. Om oönskade effekter på graviditet eller foster uppstår ska alternativ behandling övervägas. Det nyfödda barnet ska noga övervakas. Symtom på hypoglykemi och bradykardi uppkommer vanligtvis inom de första 3 dagarna.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Det är inte känt om detta preparat utsöndras i human bröstmjölk. Därför rekommenderas inte amning under samtidigt behandling med bisoprolol.

Trafik

I en studie på patienter med kranskärlssjukdom försämrade inte bisoprolol förmågan att köra bil. Emellertid kan individuella variationer när det gäller reaktion på läkemedlet förekomma, och förmågan att köra bil eller använda maskiner möjligen försämras. Detta ska tas i beaktande speciellt vid behandlingens start och vid förändring av medicinering, liksom i samband med intag av alkohol.

Biverkningar

Mycket vanliga (≥ 1/10)

Vanliga (≥ 1/100 till < 1/10)

Mindre vanliga (≥ 1/1,000 till < 1/100)

Sällsynta (≥ 1/10,000 till < 1/1000)

Mycket sällsynta (< 1/10000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)


Mycket vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Mycket sällsynta

Psykiska störningar

  

sömn-rubbningar,

depression

mardrömmar,

hallucinationer

 

Centrala och perifera nervsystemet

 

yrsel,

huvudvärk

 

synkope

 

Ögon

   

minskat tårflöde (att ta i beaktande om patienten använder linser)

konjunktivit

Öron och balansorgan

   

hörsel-rubbningar

 

Hjärtat

bradykardi

försämrad hjärtsvikt

störningar i AV-överledning


 

Blodkärl

 

känsla av kyla eller bort-domning i ben och armar,

hypotoni

ortostatisk hypotoni

  

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

  

bronkospasm hos patienter med bronkial-astma eller obstruktiv luftvägs-sjukdom

allergisk rinit

 

Magtarm-kanalen

 

magtarm-besvär som illamående, kräkningar, diarré, förstoppning

   

Lever och gallvägar

   

hepatit

 

Hud och subkutan vävnad

   

överkänslighets-reaktioner (klåda, rodnad, utslag)

alopeci,

betablockerare kan framkalla eller försämra psoriasis eller framkalla psoriasis-liknande utslag

Muskulo-skeletala systemet och bindväv

  

muskel-svaghet,

muskel-kramper

  

Reproduktions-organ och bröstkörtel

   

potensstörningar

 

Allmänna symtom och symtom vid administreringsstället

 

asteni,

trötthet

   

Undersökningar

   

ökade triglycerider,

ökade lever-enzym¬värden (ALAT, ASAT)

 

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Symtom

Vid överdosering (t ex en daglig dos på 15 mg istället för 7,5 mg) har tredje gradens AV-block, bradykardi och yrsel rapporterats. De vanligaste tecknen som kan förväntas vid överdosering av betablockerare är i allmänhet bradykardi, hypotoni, bronkospasm, akut hjärtinsufficiens och hypoglykemi. Hittills finns ett fåtal fall av överdosering (högst 2000 mg) med bisoprolol rapporterade hos patienter med hypertoni och/eller kranskärlssjukdom, vilka visade bradykardi och/eller hypotoni; alla patienter återhämtade sig. Det råder bred interindividuell variation i känslighet för en hög enkeldos av bisoprolol och patienter med hjärtsvikt är antagligen mycket känsliga. Därför är det obligatoriskt att påbörja behandling hos dessa patienter med gradvis upptitrering enligt det schema som ges i avsnittet Dosering.


Behandling

Om överdosering inträffar ska behandlingen avbrytas och stödjande och symtomatisk behandling ges. Begränsade data antyder att bisoprolol knappast är dialyserbart. Baserat på förväntad farmakologisk verkan och rekommendationer för andra betablockerare, bör följande åtgärder övervägas om kliniskt befogat.


Bradykardi: Ge atropin intravenöst. Om effekten är otillräcklig kan isoprenalin eller annat medel med positiva kronotropa egenskaper ges med försiktighet. Under vissa omständigheter kan införande av transvenös pacemaker vara nödvändigt.


Hypotoni: Vätska intravenöst samt vasopressorer bör ges. Glukagon intravenöst kan hjälpa.


AV-block (II eller III): Patienterna ska följas noga och behandlas genom infusion av isoprenalin eller få transvenös hjärtpacemaker insatt.


Akut försämring av hjärtsvikt: Administrera diuretika, inotropa medel, vasodilaterande medel i.v.


Bronkospasm: Administrera bronkdilaterande behandling som isoprenalin, beta2-sympatomimetiska läkemedel och/eller aminofyllin.


Hypoglykemi: Administrera glukos i.v.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism

Bisoprolol är en i hög grad beta1-selektiv adrenoreceptorblockerare, som saknar egenstimulerande och relevant membranstabiliserande effekt. Den uppvisar endast låg affinitet till beta2-receptorn i den glatta muskulaturen i bronker och kärl, liksom till beta2-receptorerna involverade i metabolisk reglering. Därför förväntas bisoprolol ha ringa inverkan på luftvägsmotståndet och beta2-medierade metabola effekter. Beta1-selektiviteten hos bisoprolol sträcker sig utanför det terapeutiska dosintervallen.


Farmakodynamisk effekt

Liksom med andra beta1-blockerare är verkningsmekanismen okänd. Men det är känt att bisoprolol minskar plasmareninnivåer markant.


Hos patienter med angina, minskar beta1-receptor blockaden hjärtaktiviteten och på sätt minskas syrebehovet. Bisoprolol eliminerar/minskar därför dessa symtom effektivt.


Vid akut tillförsel till patienter med kranskärlssjukdom utan kronisk hjärtsvikt sänker bisoprolol hjärtfrekvensen och slagvolym och därmed alltså hjärtats output och syrekonsumtion. Vid kronisk tillförsel minskar det initialt förhöjda perifera motståndet.


Klinisk effekt och säkerhet

Totalt inkluderades 2647 patienter i CIBIS II studien. 83 % (n = 2202) var NYHA klass III och 17 % (n = 445) var NYHA klass IV. De hade stabil symtomatisk systolisk hjärtsvikt (ejektionsfraktion ≤ 35 % baserat på ekokardiografi). Totalmortaliteten reducerades från 17,3 % till 11,8 % (relative reduktion 34 %). En minskning av plötslig död (3,6 % mot 6,3 %, relativ reduktion 44 %) och ett minskat antal episoder av hjärtsvikt som erfordrade intagning på sjukhus (12 % mot 17,6 %, relativ minskning 36 %) observerades. Även en signifikant förbättring av funktionsstatus enligt NYHA-klassificering påvisades. Vid insättning och under titreringsfasen av bisoprolol noterades sjukhusinläggningar orsakade av bradykardi (0,53 %), hypotension (0,23 %) och akut dekompensation (4,97 %), men dessa var ej vanligare än i placebogruppen (0 %, 0,3 % och 6,74 %). Antal fatala och invalidiserande strokes under den totala studietiden var 20 i bisoprolol¬gruppen och 15 i placebogruppen.


I CIBIS III-studien undersöktes 1 010 patienter i åldern ≥ 65 år med mild till måttlig kronisk hjärtsvikt (NYHA-klass II eller III) och vänsterkammarejektionsfraktion ≤ 35 %, som inte tidigare hade behandlats med ACE-hämmare, betablockerare eller angiotensinreceptorblockerare. Patienterna behandlades med en kombination av bisoprolol och enalapril under 6 till 24 månader efter en inledande 6-månadersbehandling med antingen bisoprolol eller enalapril.


När bisoprolol användes under den inledande 6-månadersbehandlingen sågs en trend mot ökad förekomst av försämring av den kroniska hjärtsvikten. I per-protokoll analysen kunde man inte visa att bisoprolol som inledande behandling var likvärdig med enalapril som inledande behandling trots att frekvensen för den primära kombinerade effektvariabeln dödsfall och sjukhusvård vid studieslut var likartad för de två strategierna för behandlingsstart vid kronisk hjärtsvikt (32,4 % i den grupp som fick bisoprolol först jämfört med 33,1 % i den grupp som fick enalapril först, per protokoll population). Studien visar att bisoprolol också kan användas hos äldre hjärtsviktspatienter med mild till måttlig sjukdom.

Farmakokinetik

Absorption

Bisoprolol absorberas med en biotillgänglighet på ca 90 % efter peroral tillförsel.


Distribution

Distributionsvolymen är 3,5 l/kg. Plasmaproteinbindningen av bisoprolol är ca 30 %.


Metabolism och eliminering

Bisoprolol utsöndras från kroppen på två sätt. 50 % metaboliseras till inaktiva metaboliter i levern och utsöndras sedan via njurarna. Återstående 50 % utsöndras oförändrade genom njurarna. Totala clearance är ca 15 l/timme. Halveringstiden i plasma på 10-12 timmar ger 24 timmars effekt efter doseringen en gång per dag.


Linjäritet/icke-linjäritet

Bisoprolol följer en linjär kinetik oberoende av ålder.


Särskilda patientgrupper

Eftersom eliminering sker via njurarna och levern i samma utsträckning, krävs ingen dosjustering hos patienter med nedsatt leverfunktion eller njurinsufficiens. Farmakokinetiken hos patienter med stabil kronisk hjärtsvikt och med nedsatt lever- eller njurfunktion har inte studerats. Hos patienter med kronisk hjärtsvikt (NYHA klass III) är plasmanivåerna av bisoprolol högre och halveringstiden längre än i friska personer. Maximal plasmakoncentration vid steady state är 64±21 ng/ml vid daglig dos av 10 mg, och halveringstiden är 17±5 timmar.

Prekliniska uppgifter

Gängse studier avseende allmän toxicitet, genotoxicitet och karcinogenicitet indikerar inte några särskilda risker för människa. I likhet med andra beta-receptorblockerare, orsakar bisoprolol i höga doser hos djur toxiska effekter på moderdjuret (minskat födointag och sänkt kroppsvikt) och hos embryo/foster (ökat antal resorptioner, sänkt födelsevikt och tillväxthämning) men har ingen teratogen effekt.

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Varje filmdragerad tablett innehåller 2,5 mg bisoprololfumarat.

Varje filmdragerad tablett innehåller 5 mg bisoprololfumarat.

Varje filmdragerad tablett innehåller 10 mg bisoprololfumarat.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se nedan.


Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna

Cellulosa, mikrokristallin

Natriumstärkelseglykolat typ A

Povidon K30

Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri

Magnesiumstearat (E470b)


Filmdragering

Hypromellos 2910

Makrogol 400

Titandioxid (E171)

Talk

Järnoxid, gul (E172) endast för 5 mg och 10 mg filmdragerade tabletter

Järnoxid, röd (E172) endast för 5 mg och 10 mg filmdragerade tabletter

Blandbarhet

Ej relevant.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

3 år


Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt. Fuktkänsligt.

Inga särskilda temperaturanvisningar.


Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar för destruktion.

Förpackningsinformation

Filmdragerad tablett 2,5 mg Vit till nästan vit, oval, aningen bikonvex filmdragerad tablett, med brytskåra på ena sidan (längd 8,3 – 8, 7 mm, bredd 5,5 mm, tjocklek 3,2 – 3,7 mm).
30 tablett(er) blister, 112:80, (F)
100 tablett(er) blister, 275:17, (F)
Filmdragerad tablett 5 mg Ljust brungul, oval, aningen bikonvex filmdragerad tablett, med brytskåra på ena sidan (längd 8,3 – 8, 7 mm, bredd 5,5 mm, tjocklek 3,2 – 3, 7 mm). Tabletten kan delas i två lika stora doser.
30 tablett(er) blister, 70:08, (F)
100 tablett(er) blister, 106:80, (F)
Filmdragerad tablett 10 mg Ljust brungul, rund, aningen bikonvex filmdragerad tablett med fasade kanter och brytskåra på ena sidan (diameter 10,0 – 10, 3 mm, tjocklek 3,1 – 3,5 mm). Tabletten kan delas i två lika stora doser.
30 tablett(er) blister (fri prissättning), EF
100 tablett(er) blister, 64:80, (F)

Hitta direkt i texten
Av