Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Tranexamic acid Stragen

Stragen Nordic

Injektionsvätska, lösning 100 mg/ml
(klar, färglös till svagt gul lösning)

Antihemorragika, antifibrinolytiska läkemedel

Aktiv substans:
ATC-kod: B02AA02
Läkemedel från Stragen Nordic omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Fass-text

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2018-12-13.

Indikationer

Prevention och behandling av blödning som orsakats av generell eller lokal fibrinolys hos vuxna och barn över 1 år.
Specifika indikationer inkluderar:

  • Blödning som orsakats av generell eller lokal fibrinolys, till exempel:

    • Menorragi och metrorragi

    • Gastrointestinal blödning

    • Blödningstillstånd i urinvägarna i samband med prostataoperation eller kirurgiska ingrepp som påverkar urinvägarna,

  • Öron-, näs- eller halsoperation (adenoidektomi, tonsillektomi, tandextraktion),

  • Gynekologisk operation eller sjukdomstillstånd med obstetriskt ursprung,

  • Torax- eller bukoperation samt andra större kirurgiska ingrepp, till exempel i hjärta/kärl,

  • Hantering av blödning som orsakats av administrering av ett fibrinolytiskt medel.

Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll

  • Akut venös eller arteriell trombos (se avsnitt Varningar och försiktighet)

  • Fibrinolytiska tillstånd efter konsumtionskoagulopati, med undantag för de som har en dominant aktivering av det fibrinolytiska systemet med akut svår blödning (se avsnitt Varningar och försiktighet)

  • Gravt nedsatt njurfunktion (risk för ackumulation)

  • Konvulsioner i anamnesen

  • Intratekal och intraventrikulär injektion, intracerebral applikation (risk för cerebralt ödem och konvulsioner).

Dosering

Vuxna
Såvida inte annat förskrivs rekommenderas följande doser:

  1. Standardbehandling av lokal fibrinolys:
    500 mg (1 ampull á 5 ml) till 1000 mg (1 ampull á 10 ml eller 2 ampuller á 5 ml) tranexamsyra genom långsam intravenös injektion (= 1 ml/minut) 2–3 gånger dagligen.

  2. Standardbehandling av generell fibrinolys:
    1000 mg (1 ampull á 10 ml eller 2 ampuller á 5 ml) tranexamsyra genom långsam intravenös injektion (= 1 ml/minut) var 6:e till 8:e timme, motsvarande 15 mg/kg kroppsvikt (KV).


Nedsatt njurfunktion
Vid njursvikt som medför en risk för ackumulering är användning av tranexamsyra kontraindicerat hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion (se avsnitt Kontraindikationer). För patienter med lindrigt till måttligt nedsatt njurfunktion ska dosen av tranexamsyra reduceras med hänsyn till serumkreatininnivån:


Serumkreatinin

Intravenös dos

Administrering

μmol/L

mg/10 ml

120 till 249

1,35 till 2,82

10 mg/kg KV

Var 12:e timme

250 till 500

2,82 till 5,65

10 mg/kg KV

Var 24:e timme

> 500

> 5,65

5 mg/kg KV

Var 24:e timme


Nedsatt leverfunktion
Ingen dosjustering krävs för patienter med nedsatt leverfunktion.


Pediatrisk population
Dosen för barn från 1 år är i området 20 mg/kg/dag, för de nuvarande godkända indikationer som beskrivs i avsnitt Indikationer. Uppgifter om effekt, dosering och säkerhet för dessa indikationer är emellertid begränsade. Effekt, dosering och säkerhet för tranexamsyra till barn som genomgår hjärtkirurgi har inte fastställts. Tillgängliga data är begränsade och beskrivs i avsnitt Farmakodynamik.


Äldre
Ingen dosreducering behövs, såvida det inte finns tecken på njursvikt.


Administreringssätt
Administrering får endast ske genom långsam intravenös injektion.

Varningar och försiktighet

Indikationerna och instruktionerna om administreringssätt ovan måste följas strikt:

  • Intravenösa injektioner ska ges mycket långsamt

  • Tranexamsyra ska inte ges intramuskulärt.


Konvulsioner
Fall av konvulsioner har rapporterats i samband med tranexamsyrabehandling. Vid kranskärlskirurgi (CABG) rapporterades de flesta fallen efter en intravenös injektion av tranexamsyra i hög dos. Vid användning av de rekommenderade lägre doserna av tranexamsyra var förekomsten av postoperativa anfall densamma som hos obehandlade patienter.


Synstörningar
Var uppmärksam på alla eventuella synstörningar, inklusive nedsatt syn, dimsyn och nedsatt färgseende, och vid behov ska behandlingen sättas ut. Vid kontinuerlig långtidsanvändning av injektionsvätska, lösning med tranexamsyra är regelbundna oftalmologiska undersökningar (ögonundersökningar inklusive synskärpa, färgseende, ögonbotten, synfält etc.) indicerade. Vid patologiska oftalmiska förändringar, i synnerhet sjukdomar i näthinnan, måste läkaren i varje enskilt fall samråda med specialist för att besluta om det är nödvändigt att långtidsbehandla med injektionsvätska, lösning med tranexamsyra.


Hematuri
Vid hematuri från de övre urinvägarna finns det en risk för uretral obstruktion.


Tromboemboliska händelser
Riskfaktorerna för tromboembolisk sjukdom ska beaktas innan tranexamsyra används. Hos patienter med tromboemboliska sjukdomar i anamnesen och hos patienter med ökad familjär förekomst av tromboemboliska händelser (patienter med hög risk för trombofili) ska injektionsvätska, lösning med tranexamsyra endast ges då en stark medicinsk indikation finns, efter samråd med en läkare med erfarenhet inom hemostas och under strikt medicinsk övervakning (se avsnitt Kontraindikationer).
Tranexamsyra ska ges med försiktighet till patienter som använder perorala antikonceptionsmedel, på grund av den ökade risken för blodproppar (se avsnitt Interaktioner).


Disseminerad intravasal koagulation
Patienter med disseminerad intravasal koagulation (DIC) ska i de flesta fall inte behandlas med tranexamsyra (se avsnitt Kontraindikationer). Om tranexamsyra ges måste det begränsas till de som har en dominant aktivering i det fibrinolytiska systemet med en akut svår blödning. Den hematologiska profilen karakteriseras ungefär enligt följande: minskad lys-tid för euglobulintromben; förlängd protrombintid; minskade plasmanivåer av fibrinogen, faktor V och VIII, plasminogen-fibrinolysin och alfa-2 makroglobulin; normala plasmanivåer av P och P-komplex, dvs. faktor II (protrombin), VIII och X; ökade plasmanivåer av degenererade fibrinogenprodukter; normalt trombocytantal. Det som nämns ovan förutsätter att den bakomliggande sjukdomen inte själv ändrar de olika beståndsdelarna i denna profil. I sådana akuta fall räcker det ofta med en engångsdos om 1 g tranexamsyra för att få kontroll över blödningen. Administrering av tranexamsyra vid DIC ska endast övervägas när lämpliga hematologiska laboratoriefaciliteter och lämplig kompetens finns tillgänglig.

Interaktioner

Inga interaktionsstudier har genomförts. Samtidig behandling med antikoagulantia måste ske under strikt övervakning av en läkare med erfarenhet inom detta område. Läkemedel som påverkar hemostas ska ges med försiktighet till patienter som behandlas med tranexamsyra. Det finns en teoretisk risk för ökad blodproppsbildning, såsom vid östrogenbehandling. Alternativt kan läkemedlets antifibrinolytiska effekt motverkas av trombolytiska läkemedel.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:1.

Kliniska data är otillräckliga vad gäller användning av tranexamsyra hos gravida kvinnor. Även om djurstudier inte tyder på några teratogena effekter rekommenderas därför inte tranexamsyra under den första trimestern som en försiktighetsåtgärd. Det finns begränsade kliniska data om användningen av tranexamsyra vid olika kliniska blödningstillstånd under andra och tredje trimestern, där man inte identifierat några skadliga effekter på foster. Tranexamsyra ska endast användas under graviditet om den förväntade nyttan överväger de eventuella riskerna.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  III.

Tranexamsyra utsöndras i modersmjölk. Amning rekommenderas därför inte.

Fertilitet

Kliniska data saknas om effekterna av tranexamsyrafertilitet.

Trafik

Ej relevant.

Biverkningar

De biverkningar som rapporterats från kliniska studier och efter marknadsföring listas nedan enligt organsystemklass.


Tabell över biverkningar
De rapporterade biverkningarna presenteras i tabellen nedan. Biverkningarna är listade efter MedDRA-organsystemklass. Inom varje organsystem är biverkningarna rangordnade efter frekvens. Inom varje frekvensgrupp är biverkningarna rangordnade efter fallande allvarlighetsgrad. Frekvenserna definieras enligt följande: Mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100 till <1/10); mindre vanliga (≥1/1000 till <1/100), Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

MedDRA
Organsystemklass

Frekvens

Biverkningar

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga


  • Allergisk dermatit

Magtarmkanalen

Vanliga

  • Diarré

  • Kräkningar

  • Illamående

Centrala och perifera nervsystemet

Ingen känd frekvens

  • Konvulsioner, i synnerhet vid felaktig användning (se avsnitt Kontraindikationer samt Varningar och försiktighet)

Ögon

Ingen känd frekvens

  • Synstörningar inklusive nedsatt färgseende

Blodkärl

Ingen känd frekvens

  • Sjukdomskänsla med hypotoni, med eller utan medvetandeförlust (vanligen följande en alltför snabb intravenös injektion, sällsynt efter oral administrering)

  • Arteriell eller venös embolism på något ställe

Immunsystemet

Ingen känd frekvens

  • Överkänslighetsreaktioner, inklusive anafylaxi


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Inga fall av överdosering har rapporterats.
Tecken och symptom kan inkludera yrsel, huvudvärk, hypotoni och konvulsioner. Det har visats att konvulsioner tenderar att uppträda i högre frekvens vid ökad dos.
Understödjande behandling bör ges vid överdosering.

Farmakodynamik

Tranexamsyra utövar en blödningshämmande effekt genom att hämma de fibrinolytiska egenskaperna hos plasmin.
Plasminogen bildas genom ett komplex där tranexamsyra ingår: tranexamsyra är kopplat till plasminogen när det omvandlas till plasmin.
Aktiviteten av tranexamsyra-plasmin-komplexet på fibrins aktivitet är lägre än aktiviteten från enbart fritt plasmin.
In vitro-studier har visat att höga doser av tranexamsyra minskar aktiviteten av komplexet.


Pediatrisk population


Hos barn äldre än 1 år
En litteraturgenomgång identifierade 12 effektstudier för pediatriska hjärtoperationer som inkluderade totalt 1 073 barn varav 631 hade fått tranexamsyra. De flesta var placebokontrollerade. Den undersökta populationen var heterogen i fråga om ålder, operationstyp och doseringsschema. Resultaten från studierna med tranexamsyra tyder på reducerad blodförlust och reducerat behov av blodprodukter vid hjärtoperation på barn under kardiopulmonell bypass (CPB) där det finns en hög risk för blödning, särskilt hos cyanotiska patienter eller patienter som genomgår upprepad operation. Det mest använda doseringsschemat föreföll vara följande:

  • en första bolusdos om 10 mg/kg efter insättandet av anestesi och före hudsnittet,

  • kontinuerlig infusion om 10 mg/kg/timme eller injektion i den grundläggande CPB-pumpen med en dos som anpassats vid CPB-proceduren, antingen med hänsyn till patientens vikt med en dos om 10 mg/kg eller till grundvolymen i CPB-pumpen, den sista injektionen i slutet av CPB-doseringen.

Även om studien utfördes på mycket få patienter, tyder de begränsade data som finns på att kontinuerlig infusion är att föredra, eftersom den terapeutiska plasmakoncentrationen då skulle upprätthållas under hela operationen.
Ingen specifik studie av dos-effekt eller av farmakokinetiken har utförts på barn.

Farmakokinetik

Absorption
Maximala plasmakoncentrationer av tranexamsyra erhålls snabbt efter en kort intravenös infusion, varefter plasmakoncentrationerna minskar på ett multiexponentiellt sätt.


Distribution
Plasmaproteinbindning för tranexamsyra är cirka 3 % vid terapeutiska plasmanivåer och tycks helt förklaras av dess bindning till plasminogen. Tranexamsyra binder inte till serumalbumin. Den initiala distributionsvolymen är cirka 9–12 liter.
Tranexamsyra passerar placenta. Efter administrering av en intravenös injektion om 10 mg/kg till 12 gravida kvinnor uppgick koncentrationen av tranexamsyra i serum till mellan 10 och 53 μg/ml, medan den i blod från navelsträngen uppgick till mellan 4 och 31 μg/ml. Tranexamsyra diffunderar snabbt in i ledvätska och ledhinna. Efter administrering av en intravenös injektion till 17 patienter som genomgick knäoperation liknade koncentrationerna i ledvätskorna de som ses i motsvarande serumprover. Koncentrationen av tranexamsyra i ett antal andra vävnader är en bråkdel av den som observerades i blod (bröstmjölk: en hundradel, cerebrospinalvätska: en tiondel, kammarvatten: en tiondel). Tranexamsyra har upptäckts i sperma där det hämmar den fibrinolytiska aktiviteten, dock utan att påverka spermamigrationen.


Utsöndring
Utsöndras huvudsakligen som oförändrat läkemedel i urinen. Urinutsöndring via glomerulär filtration är den huvudsakliga elimineringsvägen. Njurclearance motsvarar plasmaclearance (110–116 ml/minut). Utsöndringen av tranexamsyra är cirka 90 % inom de första 24 timmarna efter en intravenös administrering av 10 mg/kg kroppsvikt. Elimineringshalveringstiden för tranexamsyra är cirka 3 timmar.


Särskilda populationer
Plasmakoncentrationerna ökar hos patienter med njursvikt.
Ingen specifik farmakokinetisk studie har genomförts på barn.

Prekliniska uppgifter

Icke-kliniska data visade inte några särskilda risker för människa baserat på konventionella studier av säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet och reproduktionseffekter. Epileptogen aktivitet har observerats hos djur vid intratekal användning av tranexamsyra.

Innehåll

En ml, 5 ml och 10 ml injektionsvätska, lösning innehåller respektive 100 mg, 500 mg och 1000 mg tranexamsyra, vatten för injektionsvätskor och saltsyra (för pH-justering)

Blandbarhet

Tranexamic acid Stragen får inte blandas med blod för transfusion eller med infusionsvätskor som innehåller penicillin.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Öppnad förpackning: Måste användas omedelbart. Eventuellt överblivet läkemedel ska kasseras.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Inga särskilda anvisningar.

Förpackningsinformation

Injektionsvätska, lösning 100 mg/ml (klar, färglös till svagt gul lösning)
5 x 5 milliliter ampull (fri prissättning), EF, Övriga förskrivare: tandläkare
5 x 10 milliliter ampull (fri prissättning), EF, Övriga förskrivare: tandläkare

Hitta direkt i texten
Av