Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

ADASUVE®

ReceptstatusFörmånsstatus
Ferrer Internacional SA

Inhalationspulver, avdelad dos 9,1 mg
(Tillhandahålls för närvarande ej) (Endosinhalator)

Neuroleptika, lugnande medel och sömnmedel, antipsykotika

Aktiv substans:
ATC-kod: N05AH01
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Företaget omfattas inte av Läkemedelsförsäkringen
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2018-01-24


Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats http://www.ema.europa.eu/.

Indikationer

ADASUVE är indicerat för snabb kontroll av lätt till måttlig agitation hos vuxna patienter med schizofreni eller bipolär sjukdom. Patienterna bör få sedvanlig behandling så snart de akuta symtomen på agitation är under kontroll.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen, eller mot amoxapin.


Patienter med akuta tecken/symtom (t.ex. väsande andning) eller med aktiv luftvägssjukdom (t.ex. patienter med astma eller kroniskt obstruktiv lungsjukdom [KOL], se avsnitt Varningar och försiktighet).

Dosering

ADASUVE ska endast administreras i sjukvårdsmiljö under uppsikt av hälso- och sjukvårdspersonal.


Kortverkande bronkdilaterande beta-agonist ska finnas tillgänglig för behandling av eventuella allvarliga respiratoriska biverkningar (bronkospasm).


Dosering

Rekommenderad startdos av ADASUVE är 9,1 mg. Vid behov kan en andra dos ges efter 2 timmar. Mer än två doser ska inte ges.


En lägre dos på 4,5 mg kan ges om patienten tidigare inte har tolererat en dos på 9,1 mg eller om läkaren beslutar att en lägre dos är lämpligare.


Under den första timmen efter varje dos ska patienten observeras avseende tecken och symtom på bronkospasm.


Äldre

Säkerhet och effekt av ADASUVE har inte fastställts hos patienter över 65 år. Inga data finns tillgängliga.


Nedsatt njur- och/eller leverfunktion

ADASUVE har inte studerats hos patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion. Inga data finns tillgängliga.


Pediatriskpopulation

Säkerhet och effekt av ADASUVE har inte fastställts för barn (under 18 år). Inga data finns tillgängliga.


Administreringssätt

För inhalation. Produkten är förpackad i en förseglad påse.


När produkten ska användas tas den ut ur påsen. När dragfliken tas bort tänds en grön lampa som visar att produkten är klar att användas. (Observera att produkten måste användas inom 15 minuter efter att fliken dragits ur.) Läkemedlet administreras genom att patienten andas in genom munstycket med ett jämnt, djupt andetag. Efter avslutad inhalation tar patienten bort munstycket från munnen och håller andan en kort stund. Läkemedlet har administrerats när den gröna lampan slocknar. Inhalatorns utsida kan bli varm under användning - detta är helt normalt.


Fullständig instruktion om hur ADASUVE används finns i bipacksedelns informationsavsnitt för hälso- och sjukvårdspersonal.

Varningar och försiktighet

ADASUVE-inhalatorn måste användas korrekt för att avge hela dosen loxapin.

Hälso- och sjukvårdspersonal ska säkerställa att patienten använder inhalatorn korrekt.


ADASUVE kan ha begränsad effekt när patienter står på annan behandling, särskilt andra antipsykotika.


Bronkospasm

I placebokontrollerade kliniska prövningar på patienter med astma eller KOL var bronkospasm mycket vanligt förekommande. När det inträffade rapporterades det vanligtvis inom 25 minuter efter inhalation. Patienter som får ADASUVE ska därför oserveras på lämpligt sätt efter inhalation. ADASUVE har inte studerats hos patienter med andra typer av lungsjukdom. Om bronkospasm skulle inträffa efter behandling med ADASUVE kan den behandlas med kortverkande bronkdilaterande beta-agonist, t.ex. salbutamol (se avsnitt Dosering och Biverkningar). ADASUVE ska inte ges på nytt till patienter som drabbas av några tecken/symtom på andningsbesvär (se avsnitt Kontraindikationer).


Hypoventilation

På grund av loxapins primära effekter på centrala nervsystemet (CNS) ska ADASUVE ges med försiktighet till patienter med nedsatt andningsfunktion, såsom hypovigilanta patienter eller patienter med CNS-depression orsakad av alkohol eller andra centralt verkande läkemedel, t.ex. anxiolytika, de flesta antipsykotika, sömnmedel, opiater, osv. (se avsnitt Interaktioner).


Äldre patienter med demensrelaterad psykos

ADASUVE har inte studerats hos äldre patienter, inräknat patienter med demensrelaterad psykos. Kliniska studier med både atypiska och konventionella antipsykotika har visat att risken för död är högre för äldre patienter med demensrelaterad psykos jämfört med placebo. ADASUVE är inte indicerat för behandling av patienter med demensrelaterad psykos.


Extrapyramidala symtom

Extrapyramidala symtom (däribland akut dystoni) är kända klasseffekter för antipsykotika. ADASUVE ska användas med försiktighet hos patienter som tidigare haft extrapyramidala symtom.


Tardiv dyskinesi

Om tecken och symtom på tardiv dyskinesi uppstår hos en patient som behandlas med loxapin bör avbrott i behandlingen övervägas. Dessa symtom kan tillfälligt förvärras eller tillstöta efter att behandlingen avbrutits.


Malignt neuroleptikasyndrom

Kliniska manifestationer av malignt neuroleptikasyndrom är hyperpyrexi, muskelstelhet, förändringar i medvetandet och tecken på autonom instabilitet (oregelbunden puls eller ojämnt blodtryck, takykardi, diafores och störningar i hjärtrytmen). Andra tecken kan vara förhöjt kreatininfosfokinas, myoglobinuri (rabdomyolys) och akut njursvikt. Om en patient utvecklar tecken och symtom på malignt neuroleptikasyndrom, eller kommer in med oförklarlig hög feber utan ytterligare kliniska manifestationer av malignt neuroleptikasyndrom, ska ADASUVE sättas ut.


Hypotoni

Lätt hypotoni har rapporterats i placebokontrollerade korttidsstudier (24 timmar) av agiterade patienter som fick ADASUVE. Om vasokonstriktiv behandling krävs är noradrenalin eller fenylefrin att föredra. Adrenalin ska inte användas eftersom beta-adrenoceptor-stimulering kan förvärra hypotoni vid loxapin-inducerad partiell alfa-adrenoceptor-blockad (se avsnitt Interaktioner).


Kardiovaskulärt

Inga data finns tillgängliga om användning av ADASUVE hos patienter med underliggande kardiovaskulär sjukdom. ADASUVE rekommenderas inte till patientpopulationer med känd kardiovaskulär sjukdom (tidigare hjärtinfarkt eller ischemisk hjärtsjukdom, nedsatt hjärtfunktion eller överledningsrubbning), cerebrovaskulär sjukdom, eller tillstånd som kan vara predisponerande för hypotoni (dehydrering, hypovolemi och behandling med blodtryckssänkande läkemedel).


QT-intervall

Kliniskt relevant QT-förlängning verkar inte vara förknippat med enstaka eller upprepade doser ADASUVE. Försiktighet ska iakttas när ADASUVE administreras till patienter med känd kardiovaskulär sjukdom eller förekomst av QT-förlängning i släkten, och vid samtidig användning av andra läkemedel som förlänger QT-intervallet. Potentiell risk för QTc-förlängning beroende på interaktion med läkemedel som förlänger QTc-intervallet är inte känd.


Anfall/kramper

Loxapin ska användas med försiktighet till patienter med känd benägenhet för kramper eftersom det sänker kramptröskeln. Anfall har rapporterats hos patienter som fått oralt loxapin vid antipsykotiska dosnivåer, och kan uppstå hos epileptiska patienter också vid rutinmässig underhållsbehandling med antiepileptika (se avsnitt Interaktioner).


Antikolinerg aktivitet

På grund av den antikolinerga effekten ska ADASUVE ges med försiktighet till patienter med glaukom eller tendens till urinretention, särskilt vid samtidig administrering av antiparkinsonläkemedel av antikolinerg typ.


Intoxikation eller fysisk sjukdom (delirium)

Säkerhet och effekt av ADASUVE är inte utvärderad hos patienter med agitation till följd av intoxikation eller fysisk sjukdom (delirium). ADASUVE ska användas med försiktighet till patienter som är intoxikerade eller deliriösa (se avsnitt Interaktioner).

Interaktioner

Samtidig administrering av benzodiazepiner eller andra hypnotika/sedativa eller andningsdämpande läkemedel kan orsaka kraftig sedering och andningsdepression eller andningssvikt. Om behandling med benzodiazepiner bedöms nödvändig som tillägg till loxapin ska patienten observeras avseende översedering och ortostatisk hypotoni.


En studie med kombinationen inhalerat loxapin och 1 mg intramuskulärt lorazepam visade ingen signifikant effekt på andningsfrekvens, pulsoximetri, blodtryck eller hjärtfrekvens jämfört med användning av respektive läkemedel separat. Högre doser av lorazepam har inte studerats. Kombinationen tycks ge additiv sederande effekt.


Risk för att ADASUVE påverkar andra läkemedel

Loxapin förväntas inte orsaka kliniskt viktiga farmakokinetiska interaktioner vare sig med läkemedel som metaboliseras av cytokrom P450 (CYP450) isoenzymer eller som glukuronideras av humana UDP (uridin-5’-difosfo) -glukuronyltransferaser (UGTs).


Försiktighet rekommenderas om loxapin kombineras med andra läkemedel som anses sänka kramptröskeln, t.ex. fenotiaziner eller butyrofenoner, klozapin, tricykliska eller selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), tramadol, meflokin (se avsnitt Varningar och försiktighet).


In vitro-studier indikerade att loxapin inte var ett substrat för P-glykoprotein (P-gp), men att det hämmar P-gp. Vid terapeutiska koncentrationer av loxapin förväntas dock inte kliniskt signifikant hämning av P-gp-medierad transport av andra läkemedel.


På grund av loxapins primära CNS-effekter ska ADASUVE användas med försiktighet i kombination med alkohol eller andra centralt verkande läkemedel, t.ex. anxiolytika, de flesta antipsykotika, sömnmedel, opiater, osv. Användning av loxapin hos patienter med alkohol- eller läkemedelsintoxikation (med förskrivna eller illegala läkemedel) har inte utvärderats. Loxapin kan orsaka allvarlig andningsdepression om det kombineras med andra CNS-dämpande medel (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Risk för att andra läkemedel påverkar ADASUVE

Loxapin är ett substrat för flavin-innehållande monooxygenaser och för flera CYP450-isozymer (se avsnitt Farmakokinetik). Därför är risken för metabola interaktioner orsakades av effekt på en enskild isoform begränsad. Försiktighet ska iakttas hos patienter som samtidigt behandlas med andra läkemedel som hämmar eller inducerar dessa enzymer, särskilt om det samtidigt administrerade läkemedlet hämmar eller inducerar flera av de enzymer som är inblandade i metabolismen av loxapin. Dessa läkemedel kan ändra effekt och säkerhet av ADASUVE oförutsägbart. Samtidig användning av CYP1A2-hämmare (t.ex. fluvoxamin, ciprofloxacin, enoxacin, propranolol och refecoxib) ska undvikas, om möjligt.


Adrenalin

Samtidig administrering av loxapin och adrenalin kan leda till förvärrad hypotoni (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  C.

Nyfödda barn som har exponerats för antipsykotika upprepade gånger under graviditetens tredje trimester riskerar att få biverkningar som extrapyramidala symtom och/eller utsättningssymtom som kan variera i allvarlighetsgrad och duration efter födseln. Rapporter har förekommit om agitation, hypertoni, hypotoni, tremor, somnolens, andnöd eller sugproblem. Därför ska övervakning av nyfödda övervägas. ADASUVE kan användas under graviditet endast om potentiell nytta överväger potentiell risk för fostret.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Det är inte känt hur stor del av loxapin eller dess metaboliter som utsöndras i bröstmjölk. Överföring av loxapin och dess metaboliter till mjölken hos lakterande hundar har dock påvisats. Patienter ska rekommenderas att inte amma under 48 timmar efter att de fått loxapin samt kassera den mjölk som producerats under denna tid.

Fertilitet

Det finns inga loxapin-specifika humandata om fertilitet. Det är känt att långvarig behandling med antispykotiska läkemedel hos människa kan leda till nedsatt libido och amenorré. Reproduktionseffekter har observerats hos honråttor (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Trafik

ADASUVE har stor effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. På grund av risken för sedering/somnolens, trötthet eller yrsel får patienter inte använda farliga maskiner, inklusive motorfordon, tills de försäkrat sig om att loxapin inte har påverkat dem negativt (se avsnitt Biverkningar).

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Bedömningen av biverkningar bygger på data från placebokontrollerade korttidsstudier (24 timmar), två fas 3 och en fas 2A, på 524 vuxna patienter med agitation vid schizofreni (däribland 27 patienter med schizoaffektiv störning) eller bipolär sjukdom, som behandlades med 4,5 mg ADASUVE (265 patienter) eller 9,1 mg ADASUVE (259 patienter).


Bronkospasm rapporterades i studier som en mindre vanlig men allvarlig biverkning hos agiterade patienter, medan bronkospasm var vanligt förekommande hos patienter med aktiv luftvägssjukdom och ofta krävde behandling med kortverkande bronkdilaterande beta-agonist. De vanligast rapporterade biverkningarna vid behandling med ADASUVE var dysgeusi, sedering/somnolens och yrsel (yrsel var vanligare efter behandling med placebo än med loxapin).


Tabellista över biverkningar

Nedanstående biverkningar har kategoriserats enligt följande: Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000).


Tabell 1: Biverkningar

MedDRA-klassificering av organsystem

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga: sedering/somnolens

Vanliga: yrsel

Mindre vanliga: dystoni, dyskinesi, okulogyration, tremor, akatisi/rastlöshet

Blodkärl

Mindre vanliga: hypotoni

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Vanliga: halsirritation

Mindre vanliga: bronkospasm (inklusive andfåddhet)

Magtarmkanalen

Mycket vanliga: dysgeusi

Vanliga: muntorrhet

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga: trötthet


Beskrivning av valda biverkningar


Bronkospasm

I placebokontrollerade korttidsstudier (24 timmar) på patienter med agitation vid schizofreni eller bipolär sjukdom utan aktiv luftvägssjukdom, var bronkospasm inkluderande rapporter om väsande andning, andfåddhet eller hosta) mindre vanlig hos patienter som behandlades med ADASUVE. I placebokontrollerade kliniska prövningar på patienter med lätt till måttlig persiserande astma eller måttlig till allvarlig KOL var dock rapporter om biverkningar med bronkospasm mycket vanliga. De flesta av dessa händelser inträffade inom 25 minuter efter inhalation, var av lätt till måttlig svårighetsgrad, och kunde lindras med en inhalerad bronkdilaterare.


Biverkningar som setts vid kronisk användning av oralt loxapin

Vid kronisk oral administrering av loxapin har följande biverkningar rapporterats; sedering och dåsighet, extrapyramidala symtom (t.ex. tremor, akatisi, rigiditet och dystoni), kardiovaskulära effekter (t.ex. takykardi, hypotoni, hypertoni, ortostatisk hypotoni, omtöckning och synkope), samt antikolinerga effekter (t.ex. torra ögon, dimsyn och urinretention).


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Inga fall av överdosering av ADASUVE har rapporterats i kliniska studier.


Symtom

Tecken och symtom på överdosering beror på mängd intaget läkemedel samt den enskilda patientens tolerans. De kliniska fynden kan variera från lätt dämpning av CNS och det kardiovaskulära systemet till grav hypotoni, andningsdepression och medvetslöshet (se avsnitt Varningar och försiktighet), vilket kan förväntas utifrån loxapins farmakologiska effekt. Risken för extrapyramidala symtom och/eller konvulsiva anfall ska beaktas. Njursvikt efter oral överdosering av loxapin har också rapporterats.


Behandling

Behandling av överdosering är främst symtomatisk och stödjande. Grav hypotoni kan förväntas svara på administrering av noradrenalin eller fenylefrin. Adrenalin ska inte användas då detta kan sänka blodtrycket ännu mer hos en patient med partiell adrenerg blockering (se avsnitt Varningar och försiktighet samt Interaktioner). Allvarliga extrapyramidala reaktioner ska behandlas med antikolinerga antiparkinson läkemedel eller difenhydraminhydroklorid, och behandling med antiepileptikum ska inledas i enlighet med indikation. Bland övriga åtgärder finns syrgas och intravenösa vätskor.

Farmakodynamik

Loxapins effekt antas vara medierad genom antagonism med hög affinitet till dopamin D2-receptorer och serotonin 5-HT2A-receptorer. Loxapin binder till noradrenerga, histaminerga och kolinerga receptorer, och interaktionen med dessa system kan påverka spektrumet av dess farmakologiska effekter.


Hos flera djurslag har förändrad aktivitetsnivå hos subkortikala inhibitoriska områden setts med lugnande effekter och suppression av aggressivt beteende som följd.


Klinisk effekt

I de två fas 3-studierna inkluderades patienter med akut agitation av minst måttlig grad (14 eller högre på PEC-skalan; Positive and Negative Syndrome Scale [PANSS], Excited Component (dålig impulskontroll, anspänning, fientlighet, samarbetsovilja och excitation). För att inkluderas i studie 004-301 krävdes diagnosticerad schizofreni. För inklusion i studie 004-302 krävdes diagnosticerad bipolär sjukdom (pågående manisk eller blandad episod). Patienterna hade signifikant och långvarig psykiatrisk sjukdom (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, 4th edition (DSM-IV)), baserat på år efter diagnos och tidigare sjukhusintagningar. Patienterna randomiserades till placebo, ADASUVE 4,5 mg och ADASUVE 9,1 mg.


Genomsnittlig ålder på de randomiserade patienterna var 43,1 år i studie 004-301 och 40,8 år i studie 004-302: unga vuxna (18–25 år) var lågt (7,3 procent) representerade i båda studierna. Kvinnor var lågt representerade i schizofrenistudien (26,5 procent), och omkring hälften av patienterna var män (49,7 procent) i studie 004-302. Omkring 35 procent av patienterna med schizofreni tog samtidigt antipsykotika vid tiden för inhalation, medan cirka 13 procent av patienterna med bipolär sjukdom tog dessa läkemedel. De flesta patienter i de båda fas 3-studierna var rökare; omkring 82 procent av patienterna med schizofreni och 74 procent av patienterna med bipolär sjukdom rökte.


Efter den första dosen administrerades en andra dos minst 2 timmar senare om agitationen inte hade gått tillbaka i tillräcklig grad. En tredje dos administrerades vid behov minst 4 timmar efter dos 2. Tilläggsbehandling (intramuskulärt lorazepam) gavs vid medicinskt behov. Primärt effektmått var absolut förändring av PEC-poäng från baseline till 2 timmar efter dos 1 för båda doserna av ADASUVE jämfört med placebo. Andra effektmått var responders på PEC och Clinical Global Impression–Improvement (CGI-I) 2 timmar efter dos 1, och totalt antal patienter per grupp som fick 1, 2 eller 3 doser av studieläkemedlet med och utan tilläggsbehandling. Responders betraktades som patienter med ≥40 procent minskning från baseline av totala PEC-poäng eller patienter med CGI-I-poäng på 1 (väldigt mycket bättre) eller 2 (mycket bättre).


Minskad agitation var tydlig 10 minuter efter dos 1, den första bedömningstidpunkten, och vid alla efterföljande bedömningar under den 24 timmar långa utvärderingsperioden, både för dosen på 4,5 mg och på 9,1 mg hos såväl patienter med schizofreni som med bipolär sjukdom.


Undersökning av undergrupper (ålder, ras och kön) i populationen visade ingen responsskillnad mellan dessa undergrupper.


Huvudresultaten kan ses i nedanstående tabell.


Huvudresultat av de pivotala effektstudierna: jämförelser mellan ADASUVE 4,5 mg, 9,1 mg och placebo

Studie

Patienter

004-301

Schizofreni

004-302

Bipolär sjukdom

 

Behandling

N

PBO

115

4,5 mg

116

9,1 mg

112

PBO

105

4,5 mg

104

9,1 mg

105

PEC

förändring

Baseline

17,4

17,8

17,6

17,7

17,4

17,3

Förändring 2 h efter dos

-5,5

-8,1+

-8,6*

-4,9

-8,1*

-9,0*

SD

4,9

5,2

4,4

4,8

4,9

4,7

PEC

responders

30 min. efter dos

27,8 %

46,6 %

57,1 %

23,8 %

59,6 %

61,9 %

2 h efter dos

38,3 %

62,9 %

69,6 %

27,6 %

62,5 %

73,3 %

CGI-I

responders

% CGI-I-responders

35,7 %

57,4 %

67,0 %

27,6 %

66,3 %

74,3 %

Antal nödvändiga doser

En

46,1 %

54,4 %

60,9 %

26,7 %

41,3 %

61,5 %

Två

29,6 %

30,7 %

26,4 %

41,0 %

44,2 %

26,0 %

Tre

8,7 %

8,8 %

7,3 %

11,4 %

5,8 %

3,8 %

Tilläggsbehandling

15,6 %

6,1 %

5,4 %

21,0 %

8,6 %

8,6 %

*= p<0,0001 += p<0,01

PEC-responders = ≥40 procent förändring från PEC-baseline

CGI-I-responders = Poäng 1 (väldigt mycket bättre) eller 2 (mycket bättre)

PBO = placebo SD=Standardavvikelse


I en stödjande endosstudie i fas 2 med totalt 129 patienter som hade schizofreni och schizoaffektiv störning var den minskade PEC-poängen efter 2 timmar -5,0 för placebo, -6,7 för ADASUVE 4,5 mg, och -8,6 (p<0,001) för ADASUVE 9,1 mg. Tilläggsbehandling gavs till 32,6 procent, 11,1 procent, respektive 14,6 procent av patienterna.


Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har beslutat om undantag från kravet att skicka in studieresultat för ADASUVE i den pediatriska populationen från födseln till högst 12 års ålder för behandling av schizofreni, och från födseln till högst 10 års ålder för behandling av bipolär sjukdom (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).


Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för ADASUVE i den pediatriska populationen från 12 till högst 18 års ålder för behandling av schizofreni, och från 10 till högst 18 års ålder för behandling av bipolär sjukdom (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).

Farmakokinetik

Absorption

Administrering av ADASUVE resulterade i snabb absorption av loxapin med en mediantid för maximal plasmakoncentration (Tmax) på 2 minuter. Exponeringen för loxapin de första 2 timmarna efter administrering (AUC0-2h, ett mått på tidig exponering som är relevant för när behandlingseffekten sätter in) var 25,6 ng*h/mL för dosen 4,5 mg och 66,7 ng*h/mL för dosen 9,1 mg hos friska försökspersoner.


Loxapins farmakokinetiska parametrar bestämdes hos patienter på kronisk, stabil behandling med antipsykotika efter upprepad administrering av ADASUVE var 4:e timme, totalt 3 doser (antingen 4,5 mg eller 9,1 mg). Genomsnittlig maximal plasmakoncentration var likartad efter första och tredje dosen av ADASUVE, vilket visar på minimal ackumulering under doseringsintervallet på 4 timmar.


Distribution

Loxapin avlägsnas snabbt från plasma och fördelas i vävnaderna. Djurförsök med oral administrering tyder på initial distribution företrädesvis till lungor, hjärna, mjälte, hjärta och njurar. Loxapin är till 96,6 procent plasmaproteinbundet.


Metabolism

Loxapin genomgår omfattande metabolism i levern, med bildning av multipla metaboliter. De främsta metabolismvägarna är hydroxylering till 8-OH-loxapin och 7-OH-loxapin, N-oxidation till loxapin N-oxid, och demetylering till amoxapin. För ADASUVE var ordningsföljden för metaboliter som observerats i människa (baserat på systemisk exponering) 8-OH-loxapin >> loxapin N oxid > 7-OH-loxapin > amoxapin, där plasmanivåerna av 8-OH-loxapin var i nivå med modersubstansen. 8-OH-loxapin är inte farmakologiskt aktiv vid D2-receptorn medan 7-OH-loxapin, har hög affinitet till D2-receptorer.


Loxapin är ett substrat för flera CYP450-isozymer, där in vitro-studier visade att 7-OH-loxapin främst bildas av CYP 3A4 och 2D6, att 8-OH-loxapin främst bildas av CYP1A2, att amoxapin främst bildas av CYP3A4, 2C19, och 2C8, och att loxapin N-oxid bildas av flavin-innehållande monooxygenaser.


Risken för att loxapin och dess metaboliter (amoxapin, 7-OH-loxapin, 8-OH-loxapin och loxapin-N-oxid) ska hämma CYP450-medierad läkemedelsmetabolism har undersökts in vitro för CYP 1A1, 1A2, 2A6, 2B6, 2C8, 2C9, 2C19, 2D6, 2E1 och 3A4. Ingen signifikant hämning observerades. In vitro studier tyder på att loxapin och 8-OH-loxapin inte inducerar CYP 1A2, 2B6 eller 3A4 vid kliniskt relevanta koncentrationer. Vidare indikerar in vitro studier att loxapin och 8-OH-loxapin inte hämmar UGT1A1, 1A3, 1A4, 2B7 eller 2B15.


Eliminering

Utsöndring av loxapin sker främst inom de första 24 timmarna. Metaboliter utsöndras i urinen i form av konjugat och i feces okonjugerade. Terminal halveringstid () för eliminering varierade mellan 6 och 8 timmar.


Linjäritet/icke-linjäritet

Genomsnittlig plasmakoncentration av loxapin efter administrering av ADASUVE var linjär över det kliniska dosintervallet. AUC0-2h, AUCinf, och Cmax steg på ett dosberoende sätt.


Farmakokinetik i särskilda patientpopulationer

Rökare

En farmakokinetisk populationsanalys som jämförde exponering hos rökare jämfört med ickerökare visade att rökning, som inducerar CYP1A2, hade minimal effekt på exponeringen för ADASUVE. Ingen dosjustering rekommenderas utifrån rökningsstatus.


Hos kvinnliga rökare är exponeringen (AUCinf) för ADASUVE och dess aktiva metabolit 7-OH-loxapin lägre än hos kvinnliga ickerökare (84 procent mot 109 procent 7-OH-loxapin/loxapinkvot), vilket troligen är en följd av en ökning av loxapin-clearance hos rökare.


Demografi

Det fanns inga viktiga skillnader i exponering eller disposition av loxapin efter administrering av ADASUVE på grund av ålder, kön, ras, vikt eller body mass index (BMI).

Prekliniska uppgifter

Gängse prekliniska studier avseende säkerhetsfarmakologi, toxicitet efter upprepade doser och gentoxicitet visade inte några särskilda risker för människa, utöver förändring av reproduktiva vävnader förknippade med den utökade farmakologin för loxapin. Liknande förändringar, t.ex. gynekomasti, är kända hos människa, men bara efter långvarig administrering av läkemedel som orsakar hyperprolaktinemi.


Honråttor parade sig inte på grund av kvarstående diöstrus efter oral behandling med loxapin. Embryonala/fetala utvecklings- och perinatalstudier har visat tecken på fördröjd utveckling (lägre vikt, försenad benbildning, hydronefros, hydroureter, och/eller utvidgat njurbäcken med färre eller avsaknad av papiller) samt ökade antal perinatala och neonatala dödsfall hos avkommor till råttor som behandlats från dräktighetens mitt med orala doser under högsta rekommenderad humandos för ADASUVE på en mg/m2 basis (se avsnitt Fertilitet).

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Varje endosinhalator innehåller 10 mg loxapin och tillför 9,1 mg loxapin.


Förteckning över hjälpämnen

Inga

Blandbarhet

Ej relevant

Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

4 år


Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i originalpåsen tills den ska användas. Ljus- och fuktkänslig.

Inga särskilda temperaturanvisningar.


Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande lokala anvisningar.

Förpackningsinformation

Inhalationspulver, avdelad dos 9,1 mg Endosinhalator
1 styck inhalator (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av