Vuxna

Behandling av frekventa och kraftiga urinträngningar eller trängningsinkontinens som kan inträffa vid överaktiv blåsa orsakad av neurogena blåsrubbningar (överaktiv detrusor) eller idiopatisk överaktiv blåsa.

Pediatrisk population

Oxybutyninhydroklorid är indicerat för barn över 5 år för:

• Urininkontinens, frekventa och kraftiga urinträngningar vid tillstånd med överaktiv blåsa orsakade av idiopatisk överaktiv blåsa eller neurogena blåsrubbningar (detrusoröveraktivitet).

• Nattlig enures associerad med detrusoröveraktivitet, i samband med läkemedelsfri behandling, när annan behandling ej varit framgångsrik.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll

• Myasthenia gravis.

• Trångvinkelglaukom eller grund bakre ögonkammare.

• Funktionell eller organisk gastrointestinal obstruktion, paralytisk ileus eller intestinal atoni

• Patienter med ileostomi, kolostomi, toxisk megakolon, svår ulcerös kolit.

• Patienter med urinvägsobstruktion där urinretention kan inträffa eller prostatahypertrofi.

• Täta trängningar på natten orsakade av hjärt- eller njursjukdom.

Doseringen ska anpassas individuellt. Om inte annat anges gäller följande rekommendationer:

Vuxna: Den initiala startdosen är 2,5 mg tre gånger dagligen. Därefter bör lägsta effektiva dos väljas Den dagliga dosen kan variera mellan 5 mg två eller tre gånger dagligen (10 och 15 mg per dygn) och den maximala dosen är 5 mg fyra gånger dagligen (maximaldosen är 20 mg per dygn).. Äldre: Halveringstiden är längre hos äldre personer. Därför bör en dos på 2,5 mg två gånger dagligen, särskilt om patienten är bräcklig, vara tillräcklig. Denna dos kan titreras uppåt till 5 mg två gånger dagligen för att erhålla ett kliniskt svar under förutsättningen att biverkningarna tolereras väl.

Barn (under 5 år): Säkerhet och effekt för oxybutyninhydroklorid för patienter under 5 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Barn (över 5 år): Den initiala startdosen är 2,5 mg två gånger dagligen. Därefter bör lägsta effektiva dos väljas Den maximala doseringen, vilken relateras till kroppsvikten (0,3–0,4 mg/kg/dygn), är angiven i följande tabell:

Administreringssätt

Oral användning.

Tabletterna sväljes hela med rikligt med vätska (cirka 1 glas vatten). Vätska rekommenderas också eftersom tabletterna har en obehaglig smak.

Behandlingslängden beror på uppkomsten av symtom.

Äldre

• Oxybutyninhydroklorid ska användas med försiktighet av äldre sköra patienter och barn, vilka kan vara mera känsliga för läkemedlets effekter, av patienter med autonom neuropati (t ex vid Parkinsons sjukdom), nedsatt lever- eller njurfunktion och hiatusbråck eller annan svår gastrointestinal motilitet (se även avsnitt Kontraindikationer).

  
  

• Antikolinergika ska användas med försiktighet hos äldre patienter på grund av risken för kognitiv nedsättning.

  
  

Gastrointesintala sjukdomar

• Antikolinerga läkemedel kan minska den gastroinsterinala motiliteten och skall användas med försiktighet hos patienter med gastrointestinala obstruktiva sjukdomar, intestinal atoni och ulcerös kolit.

• Takykardi (och därmed hypertyreoidism, kongestiv hjärtinsufficiens, hjärtarytmier, koronar hjärtsjukdom, hypertension), kognitiva störningar och prostatahypertrofi kan förvärras av oxybutyninhydroklorid.

Nervsystemet

• Antikolinerga CNS-effekter (såsom hallucinationer, agitation, förvirring, sömnstörningar) har rapporterats. Övervakning rekommenderas särskilt under de första månaderna av behandlingen eller vid ökning av dosen. Om antikolinerga CNS-effekter utvecklas kan avbrytning av behandlingen eller minskning av dosen övervägas.

Ögon

• Eftersom oxybutynin kan orsaka trångvinkelglaukom bör patienterna uppmanas att omedelbart kontakta läkare om de erfar plötslig förlust av synskärpa eller ögonsmärta.

Infektioner

• Vid urinvägsinfektion under oxybutyninbehandling skall lämplig antibakteriell behandling sättas in.

• Oxybutynin kan minska salivutsöndringen vilket kan leda till karies, parodontit och oral candidainfektion. Regelbundna tandläkarkontroller rekommenderas därför vid långtidsbehandling.

• Antikolinerga läkemedel bör användas med försiktighet hos patienter med hernia hiati/gastroesofagal reflux och/eller vilka samtidigt tar läkemedel (t.ex. bisfosfonater) som kan orsaka eller förvärra esofagit.

  
  

Beroende

• När oxybutynin används i miljöer där temperaturen är hög kan det förorsaka överhettning på grund av minskad svettutsöndring.

Varning med avseende på hjälpämnen

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Pediatrisk population

Barn under 5 år

Användning av oxybutynin hos barn under 5 år rekommenderas inte eftersom oxybutynins säkerhet i denna åldersgrupp inte har fastställts.

Det finns begränsat med data som stödjer behandling med oxybutynin av barn med monosymtomatisk nattlig enures (ej relaterad till detrusoröveraktivitet).

Barn från 5 års ålder och ungdomar upp till 18 år

Hos barn över 5 år ska oxybutynin användas med försiktighet eftersom de kan vara mer känsliga för produktens effekter, särskilt biverkningar i centrala nervsystemet och psykiska biverkningar.

Förstärkta effekter med andra antikolinergika

Försiktighet bör iakttas om andra antikolinerga läkemedel används tillsammans med oxybutynin, eftersom den antikolinerga effekten kan förstärkas. Samtidig behandling kan också leda till förvirring hos äldre.

Den antikolinerga effekten av oxybutynin ökar vid samtidig användning av andra antikolinergika eller läkemedel med antikolinerg aktivitet, exempelvis amantadin och andra antikolinerga läkemedel mot Parkinsons sjukdom (t.ex. biperidon, levodopa), antihistaminer, antipsykotika (t.ex. fentiaziner, butyrofenoner, klozapin), kinidin, digitalis, tricykliska antidepressiva läkemedel, atropin och liknande substanser såsom spasmolytika och dipyridamol.

Oxybutynin kan, såsom ett antikolinergikum, motverka effekten av prokinetiska behandlingar (tex metoklopramid och domperidon).

Samtidig behandling med kolinesterashämmare kan leda till minskad effekt av kolinesterashämmaren.

Patienter bör informeras om att alkohol kan öka dåsighet orsakad av antikolinerga medel såsom oxybutynin (se avsnitt Trafik).

Nedsatt effekt på grund av oxybutynin

Genom minskad gastrointestinal motilitet kan oxybutynin påverka absorptionen av andra läkemedel. Oxybutynin kan också motverka den gastrointestinala effekten av metoklopramid och domperidon.

Nedsatt ömsesidig effekt

Oxybutynin metaboliseras via isoenzymet CYP3A4, i cytokrom P450-systemet. Samtidig behandling med CYP3A4 inhibitorer kan hämma metabolismen av oxybutynin och öka oxybutyninexponeringen (t.ex. ketokonazol, itrakonazol, erytromycin).

Övriga interaktioner

Förmågan för sublinguala nitrater att smälta under tungan kan försämras på grund av muntorrhet. Patienter som tar sublinguala nitrater skall därför informeras om att de bör fukta munnen med tungan eller med lite vatten innan de tar en sublingual tablett.

En interaktion har påvisats mellan oxybutynin och itrakonazol, som leder till en fördubbling av oxybutyninnivåerna i plasma, men endast till en 10% ökning av den aktiva metaboliten. Detta förefaller vara av mindre klinisk betydelse.

Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med oxybutynin saknas. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Djurstudier är otillräckliga avseende effekt på graviditet, embryonal/fetal utveckling, födsel eller postnatal utveckling (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Risken för människa är okänd.

Oxybutynin bör inte användas under graviditet om inte helt nödvändigt.

Små mängder oxybutynin passerar över i modersmjölken när oxybutynin används under amning. Amning bör undvikas vid behandling med oxybutynin.

Det finns inga data om effekterna på human fertilitet. Djurstudier har visat försämrad fertilitet hos hondjur (se Prekliniska uppgifter).

Vissa biverkningar (t.ex. ostadighetskänsla, dåsighet och dimsyn) kan påverka patientens förmåga att koncentrera sig och reagera och utgör således en risk i situationer då dessa förmågor är särskilt viktiga (t.ex. vid framförande av fordon, användning av maskiner eller utförande av farliga aktiviteter).

I kliniska studier inkluderande fler än 3000 patienter som exponerades för oxybutyninhydroklorid, orsakades biverkningarna huvudsakligen av de antikolinerga effekterna hos oxybutynin. Muntorrhet var den vanligast rapporterade biverkningen.

Biverkningsfrekvenserna baseras på säkerhetsdata från kliniska studier med oxybutyninhydroklorid 2,5 mg och 5 mg samt på erfarenheter som erhållits efter att läkemedlet har börjat marknadsföras.

Biverkningar har rangordnats under rubrikerna för organsystemen och efter frekvens enligt följande, där så varit möjligt: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, ≤1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1000), mycket sällsynta (≤1/10,000) eller ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Nedanstående biverkningar (märkta med en asterisk*), som inte har observerats i kliniska studier utan rapporterats efter att läkemedlet har börjat marknadsföras, har rangordnats underfrekvensen ”Sällsynta/ingen känd frekvens”.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Symtomen på överdosering av oxybutynin kan manifesteras av en intensifiering av parasympatikolytiska effekter i centrala nervsystemet, t.ex. rastlöshet, excitation, förvirring, hallucinationer inklusive psykotiskt beteende, ataxi, grumlat medvetande och nervositet. Förändringar i cirkulationssystemet, t.ex. värmekänsla, blodtrycksfall, ostadighetskänsla, arytmi, takykardi, ansiktsrodnad, andningsinsufficiens, paralys och koma.

Tecken på antikolinerg förgiftning (t.ex. mydriasis, feber, röd och varm hud och torra slemhinnor).

Behandling vid svår överdosering:

1) Omedelbar magsköljning och administrering av aktivt kol.

2) Vid svåra fall, administrering av fysostigmin som långsam intravenös injektion.

Vuxna: 0,5‑2,0 mg fysostigmin intravenöst (vid behov kan administreringen av fysostigmin upprepas flera gånger upp till en total daglig dos på 5 mg).

Barn: 30 µgfysostigmin/kg kroppsvikt intravenöst (vid behov kan administreringen av fysostigmin upprepas flera gånger upp till en total daglig dos på 2 mg).

Feber ska behandlas symptomatiskt.

Vid tydlig nervositet, rastlöshet eller excitation kan 10 mg diazepam injiceras intravenöst. Takykardi kan behandlas intravenöst med propranolol och urinretention kan lindras med urinblåsekateter.

Vid hot om förlamning av andningsmuskulaturen krävs mekanisk ventilation.

Oxybutyninhydroklorid är en syntetisk tertiär amin med en direkt antikolinergisk och spasmolytisk effekt på den glatta muskulaturen, inklusive den i urinblåsan.

Klinisk effekt och säkerhet

Den kliniska effekten manifesterar sig som en ökning av urinblåsans kapacitet att minska antalet okontrollerade sammandragningar i den instabila (överaktiva) detrusormuskeln i urinblåsan. Som en följd minskar inkontinensproblemen.

Absorption

Oxybutynin absorberas snabbt från mag-tarmkanalen efter en oral dos och påverkas ej av samtidigt födointag. Första-passage effekten är hög och därför når mindre än 10 % av dosen blodcirkulationen oförändrad. Maximal koncentration i plasma uppnås inom 1 - 1,5 timmar och uppvisar stor interindividuell variabilitet.

Distribution

Oxybutynin distribueras i kroppsvävnaderna efter systemisk absorption. Distributionsvolymen är 100‑200 liter.

Metabolism

Oxybutynin metaboliseras vidsträckt huvudsakligen via cytokrom P450-systemet i levern, särskilt CYP3A4, som finns i levern och i magslemhinnan. Metaboliterna omfattar fenylcyklohexylglykolsyra, som är farmakologiskt inaktiv, och N‑desetyloxybutynin, som är farmakologiskt aktiv.

Eliminering

Oxybutynin elimineras snabbt; halveringstiden är 2 - 3 timmar.

Oxybutynin metaboliseras i stor utsträckning av levern (se ovan) och mindre än 0,1 % av den administrerade dosen utsöndras oförändrad i urinen. Mindre än 0,1 % av den administrerade dosen utsöndras dessutom som metaboliten N‑desetyloxybutynin.

Äldre

Biotillgängligheten är högre hos äldre patienter; AUC är 2–4-faldigt högre efter upprepad administrering och halveringstiden 3–5 gånger längre (se avsnitt Dosering).

Prekliniska data visade inte några särskilda risker för människa baserat på studier avseende akut toxicitet, upprepad dostoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet samt lokaltoxicitet . Vid en subkutant administrerad oxybutyninkoncentration på 0,4 mg/kg/dag, ökar förekomsten av organanomalier signifikant, men observeras bara vid tecken på toxicitet hos modern. Eftersom tillräcklig kunskap om sambandet mellan toxicitet hos modern och effekter på fosterutvecklingen saknas,kan relevansen för säkerheten för människa inte fastställas. I en subkutan fertilitetsstudie på råttor, rapporterades inga effekter hos hanarna, medan en nedsatt fertilitet observerades hos honorna. Vid en plasmakoncentration på 5 mg/kg sågs dock inga negativa effekter.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

En 2,5 mg tablett innehåller 2,5mg oxybutyninhydroklorid.

Hjälpämnen med känd effekt: laktosmonohydrat 53,25 mg per tablett

En 5 mg tablett innehåller 5 mg oxybutyninhydroklorid.

Hjälpämnen med känd effekt: laktosmonohydrat 106,50 mg per tablett

Förteckning över hjälpämnen: Pulvriserad cellulosa, laktosmonohydrat, talk,magnesiumstearat (E572).

Ej relevant.

Miljöinformationen för oxibutynin är framtagen av företaget Cheplapharm för Ditropan

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av oxybutynin kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.
Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att oxybutynin är persistent, då data saknas.
Bioackumulering: Oxybutynin har hög potential att bioackumuleras.

Hållbarhet

2 år

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 30 °C Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt.

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

Tablett

2,5 mg:

Vit till benvit, luktfri, 5 mm rund, bikonvex tablett och märkt ”BS” på den ena sidan.

5 mg:

Vit till benvit, luktfri, 7,9 mm rund, bikonvex tablett och märkt ”B” och ”R” på vardera sida av brytskåran och omärkt på den andra sidan.

5 mg tabletten kan delas i två lika stora delar.