Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Vyndaqel®

Utökad övervakningReceptstatusFörmånsstatus
Pfizer Innovations

Kapsel, mjuk 20 mg
(Mjuk kapsel. Gul, ogenomskinlig, avlång (ungefär 21 mm) kapsel tryckt med VYN 20 i rött.)

Övriga medel med verkan på nervsystemet.

Aktiv substans:
ATC-kod: N07XX08
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 08/2018.

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Se avsnitt Biverkningar om hur man rapporterar biverkningar.

Indikationer

Vyndaqel är indikerad för behandling av transtyretinamyloidos (TTR-amyloidos) hos vuxna med symtomgivande polyneuropati i stadium 1, för att fördröja perifer neurologisk försämring.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.

Dosering

Behandling bör inledas och kvarstå under tillsyn av läkare med kunskap om behandling av patienter med TTR-amyloidos med polyneuropati.


Dosering

Rekommenderad dos tafamidismeglumin är 20 mg oralt en gång dagligen.


Om patienten kräks kort efter intaget och Vyndaqel kapseln återfinns, bör om möjligt en ny Vyndaqel-dos ges. Om ingen kapsel återfinns behövs ingen extra dos och Vyndaqel-doseringen kan fortsätta nästa dag som vanligt.


Särskilda populationer


Äldre patienter

Data från äldre patienter är mycket begränsad.

Ingen dosjustering krävs för äldre patienter (≥65 år).


Nedsatt lever- och njurfunktion

Ingen dosjustering krävs för patienter med nedsatt njurfunktion eller lätt till måttligt nedsatt leverfunktion. Tafamidismeglumin har inte studerats hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion och försiktighet rekommenderas (se avsnitt Farmakokinetik).


Pediatrisk population

Det finns ingen relevant användning av tafamidis för en pediatrisk population.


Administreringssätt


För oral användning.


De mjuka kapslarna ska sväljas hela och inte krossas eller delas. De kan tas med eller utan föda.


Observera nytt utseende på kapslarna, de är numera gula med rött tryck, VYN 20.

Varningar och försiktighet

Fertila kvinnor ska använda lämplig preventivmetod under behandling med tafamidismeglumin och fortsätta att använda lämplig preventivmetod i en månad efter att behandlingen medtafamidismeglumin har avslutats (se avsnitt Graviditet och Amning).


Tafamidismeglumin bör läggas till standardbehandlingen vid behandling av patienter med familjär TTR-amyloidos med polyneuropati. Läkare bör övervaka patienterna och fortsätta utvärdera behovet av annan behandling, inklusive behovet av levertransplantation, som en del av denna standardbehandling. Eftersom det inte finns några tillgängliga data avseende användning av tafamidismeglumin efter levertransplantation bör tafamidismeglumin sättas ut hos patienter som genomgår levertransplantation.


Vyndaqel innehåller sorbitol (E 420). Patienter med sällsynta ärftliga sjukdomar med fruktosintolerans bör inte ta detta läkemedel.

Interaktioner

Tafamidismeglumin varken inducerade eller inhiberade CYP 3A4-enzymet i en klinisk studie på friska frivilliga försökspersoner.


In vitro-data tyder även på att tafamidismeglumin inte hämmar cytokrom P450-enzymerna CYP 1A2, CYP 3A4, CYP 3A5, CYP 2B6, CYP 2C8, CYP 2C9, CYP 2C19 och CYP 2D6 på något avgörande sätt.


In vitro-studier med tafamidismeglumin tyder på att det är osannolikt att tafamidismeglumin orsakar läkemedelsinteraktioner vid kliniskt relevanta koncentrationer med substrat av UDP-glukuronosyltransferas (UGT), P-gp-transportörer eller organiska anjontransporterande polypeptidtransportörer (OATP1B1 och 1B3).


In vitro hämmar dock tafamidismeglumin effluxtransportören BCRP (bröstcancerresistent protein) med IC50=1,16 µM och kan orsaka läkemedelsinteraktioner vid kliniskt relevanta koncentrationer med substrat av denna transportör (t ex metotrexat, rosuvastatin, imatinib). På samma sätt hämmar tafamidismeglumin upptagstransportörerna OAT1 och OAT3 (organiska anjontransportörer) med IC50=2,9 µM respektive IC50=2,36 µM, och kan orsaka läkemedelsinteraktioner vid kliniskt relevanta koncentrationer med substrat av dessa transportörer (t.ex. icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel, bumetanid, furosemid, lamivudin, metotrexat, oseltamivir, tenofovir, ganciklovir, adefovir, cidofovir, zidovudin, zalcitabin).


Inga interaktionsstudier har utförts för att bedöma andra läkemedels effekt på tafamidismeglumin.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:3.

Det finns inga data från användning av tafamidismegluminl hos gravida kvinnor. Djurstudier har visat på utvecklingstoxicitet (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Tafamidismeglumin rekommenderas inte under graviditet eller till fertila kvinnor som inte använder preventivmedel.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Tillgängliga farmakologiska/toxikologiska data från djur har visat att tafamidismeglumin utsöndras i bröstmjölk. Risker för nyfödda och spädbarn kan inte uteslutas. Vyndaqel ska inte användas under amning.

Fertilitet

Fertila kvinnor ska använda lämpliga preventivmetoder under behandling med tafamidismeglumin och en månad efter behandlingens slut på grund av den långa halveringstiden.


Ingen påverkan på fertiliteten har observerats vid icke-kliniska studier (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Trafik

Baserat på den farmakodynamiska och farmakokinetiska profilen, förmodas tafamidismeglumin ha ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Övergripande klinisk data gäller 127 patienter med TTR-amyloidos med polyneuropati, vilka använt 20 mg tafamidismeglumin dagligen under i genomsnitt 538 dagar (varierande från 15 till 994 dagar). Biverkningarna var oftast av lindrig eller måttlig svårighetsgrad.


Tabell över biverkningar

Biverkningarna listas nedan indelade efter organsystem (MedDRA) och frekvenskategorier enligt de vanliga begreppen: mycket vanliga: (≥1/10), vanliga: (≥1/100 till <1/10) och mindre vanliga (≥1/1 000 till <1/100). Inom varje frekvensgrupp redovisas biverkningarna efter fallande svårighetsgrad. De biverkningar som rapporterats från det kliniska programmet i tabellen nedan återspeglar den frekvens med vilka de förekom i den dubbelblinda, placebokontrollerade fas 3-studien (Fx-005).


Systemorganklass

Mycket vanliga

Infektioner och infestationer

Urinvägsinfektion

Vaginal infektion

Magtarmkanalen

Diarré

Smärtor i övre delen av buken



Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Symtom

Inga fall av akut överdosering har rapporterats. I kliniska prövningar på friska frivilliga var den högsta dosen tafamidis som gavs 480 mg som en enkeldos och 60 mg en gång dagligen i två veckor. De rapporterade behandlingsrelaterade biverkningarna var lindriga till måttliga och inkluderade: huvudvärk, somnolens, myalgi, sömnlöshet, hordeolum, fotosensitivitetsreaktion och presynkope.


Behandling

Vid överdosering ska understödjande standardbehandling sättas in efter behov.

Farmakodynamik

Verkninsmekanism

Tafamidismeglumin är ett medel som specifikt stabiliserar transtyretin.


Farmakodynamisk effekt

TTR-amyloidos med polyneuropati är en mångfasetterad, progressiv, axonal degenerativ neuropati med sensorisk, motorisk och autonom funktionsnedsättning. Dissociationen av transtyretintetrameren till monomerer är det steg som bestämmer progredieringshastigheten vid patogenesis av TTR-amyloidos med polyneuropati, även kallad familjär amyloidos med polyneuropati (FAP). De veckade monomererna denatureras delvis och producerar annorlunda vikta amyloidogena monomerintermediärer. Dessa intermediärer sätts därefter ihop på ett felaktigt sätt med lösliga oligomerer, profilament, filament och amyloidfibriller. Tafamidis binder (utan samband med varandra) till de två tyroxinbindande ställena på den nativa tetramerformen av transtyretin och förhindrar dissociationen till monomerer. Hämningen av transtyretintetramerens dissociation är den logiska grunden till användning tafamidis för att hejda sjukdomsprogressionen.


Klinisk effekt och säkerhet

Den pivotala studien av tafamidismeglumin var en 18 månader lång, randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad multicenterstudie där man utvärderade säkerhet och effekt av tafamidismeglumin 20 mg en gång dagligen hos 128 patienter med TTR-amyloidos med polyneuropati med V30M-mutation och huvudsakligen sjukdom i stadium 1 (som inte rutinmässigt behöver hjälp med förflyttning). Primära resultatmått var Neuropathy Impairment Score of the Lower Limb (NIS-LL – en läkarbedömning av neurologisk undersökning av de nedre extremiteterna), samt Norfolk Quality of Life - Diabetic Neuropathy (Norfolk QOL-DN-en skala för total livskvalitet (TQOL, total quality of life) rapporterad av patienterna). Andra resultatmått var totalpoäng för funktionen hos tjocka nervfibrer (nervledning, vibrationströskel och hjärtfrekvensrespons vid djupandning – HRDB) och funktionen hos tunna nervfibrer (värmesmärttröskel och tröskel för köldstimulering samt HRDB) och nutritionsutvärderingar med användning av modifierat BMI (mBMI, dvs. BMI multiplicerat med serumalbumin i g/l). Av de 91 patienterna som fullföljde den 18 månader långa behandlingen fortsatte 86 stycken i en öppen förlängningsstudie där samtliga fick 20 mg tafamidismeglumin en gång dagligen i ytterligare 12 månader.


Efter den 18 månader långa behandlingen var fler Vyndaqel-behandlade patienter, NIS-LL-responders (förändring av mindre än 2 poänger på NIS-LL). Utfallen för de i förväg specificerade analyserna av de primära effektmåtten finns i följande tabeller:


Vyndaqel kontra Placebo: NIS-LL och TQOL vid månad 18 (Studie Fx-005)

 

Placebo

Vyndaqel

I förväg specificerad ITT-analys

N=61

N=64

NIS-LL-responders (% av patienterna)

Skillnaden (Vyndaqel minus Placebo)

95% konfidensintervall för skillnaden (p-värde)

29,5%

45,3%

15,8%

-0,9%, 32,5% (0,068)

TQOL förändring från Baseline LSMean (SE)

Skillnaden i LSMean (SE)

95% konfidensintervall för skillnaden (p-värde)

7,2 (2,36)

2,0 (2,31)

-5,2 (3,31)

-11,8, 1,3 (0,116)

I förväg specificerad utvärderbar effektanalys

N=42

N=45

NIS-LL-responders (% av patienterna)

Skillnaden (Vyndaqel minus Placebo)

95% konfidensintervall för skillnaden (p-värde)

38,1%

60,0%

21,9%

1,4%, 42,4% (0,041)

TQOL förändring från Baseline LSMean (SE)

Skillnaden i LSMean (SE)

95% konfidensintervall för skillnaden (p-värde)

8,9 (3,08)

0,1 (2,98)

-8,8 (4,32)

-17,4, -0,2 (0,045)

I den i förväg specificerade analysen av ITT NIS-LL-responders kategoriserades patienter, som avbrutit på grund av levertransplantation före 18-månaderstidpunkten, som icke-responders. Den i förväg specificerade utvärderbara effektanalysen som användes observerade data för de patienter som fullföljde 18 månaders behandling per protokoll.


De sekundära effektmåtten visade att behandling med tafamidismeglumin gav mindre försämring av neurologiska funktioner och förbättrade patienternas nutritionsstatus (mBMI) jämfört med placebo, som visas i följande tabell.


Sekundära effektmått förändringar från baseline till månad 18 LSMean (standardfel) (ITT-population) (studie Fx-005)

 

Placebo

N=61

Vyndaqel

N=64

P-värde

Vyndaqel % förändring relativt till Placebo

NIS-LL-förändring från BL

LSMean (SE)

5,8 (0,96)

2,8 (0,95)

0,027

-52%

Tjocka fibrer, förändring från BL

LSMean (SE)

3,2 (0,63)

1,5 (0,62)

0,066

-53%

Tunna fibrer, förändring från BL

LSMean (SE)

1,6 (0,32)

0,3 (0,31)

0,005

-81%

mBMI-förändring från BL

LSMean (SE)

-33,8 (11,8)

39,3 (11,5)

<0,0001

Ej tillämpligt

mBMI härleddes som en produkt av serumalbumin och Body Mass Index.

Baserat på variansanalys för upprepade mätningar med förändring från baseline som den beroende variabeln, en ostrukturerad kovariansmatris, behandling, månad och behandling per månad som fasta effekter och försöksperson som en slumpmässig effekt i modellen.


I den öppna förlängningsstudien var förändringstakten i NIS-LL under den 12-månader långa behandlingen liknande den som observerats hos patienter som randomiserats och behandlats med tafamidis i den föregående dubbelblinda 18-månadersperioden.


Även om data är begränsade (en öppen studie på 21 patienter), med hänsyn till verkningsmekanismen för tafamidis och resultaten på TTR-stabilisering, förväntas tafamidismeglumin vara fördelaktig hos patienter med TTR-amyloidos med polyneuropati i stadium 1 på grund av muteringar andra än V30 M.


Effekterna av tafamidis på progressionen av hjärtsjukdom har ännu inte beskrivits fullständigt.


En supraterapeutisk, oral enkeldos på 400 mg tafamidislösning hos friska frivilliga visade ingen förlängning av QTc-intervallet.


Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för tafamidismeglumin för alla grupper av den pediatriska populationen för behandling av familjär amyloid polyneuropati (se avsnitt Dosering för information om pediatrisk användning).


Detta läkemedel har godkänts enligt förfarandet för undantagsfall.

Detta innebär att det inte varit möjligt att få fullständig information om detta läkemedel eftersom sjukdomen är sällsynt.

Europeiska läkemedelsmyndigheten går varje år igenom eventuell ny information som kan ha kommit fram och aktualiserar denna produktresumé när så behövs .

Farmakokinetik

Absorption

Efter oral administrering av den mjuka kapseln uppnås maximal plasmakoncentration (Cmax) efter i genomsnitt (tmax) 1,75 timmar efter dosering vid fastande. Samtidig administrering av föda minskar absorptionshastigheten men inte omfattningen av absorptionen. Dessa resultat stöder administrering av tafamidis såväl med som utan föda.


Distribution

Tafamidis har hög plasmaproteinbindningsgrad (99,9%). Distributionsvolymen vid steady state är 25,7 liter.


Metabolismoch eliminering

Det finns inga belägg för biliär utsöndring av tafamidis hos människa. Prekliniska data tyder på att tafamidis metaboliseras genom glukuronidering och utsöndras via gallan. Detta metaboliseringssätt är tänkbart hos människa eftersom ungefär 59% av den totalt administrerade dosen återfinns i feces och ungefär 22% i urinen. Efter daglig administrering av 20 mg tafamidis i 14 dagar hos friska försökspersoner var genomsnittlig halveringstid i steady state 59 timmar och genomsnittlig total clearance 0,42 l/tim.


Dos- och tidslinjäritet

Resultat vid en daglig dosering med tafamidismeglumin 15, 30 eller 60 mg under 14 dagar visade dosberoende ökningar av Cmax och AUC mellan doserna på 15 mg och 30 mg och mindre än dosproportionella ökningar mellan 30 mg och 60 mg, vilket tyder på att absorptionen är mättad vid doser över 30 mg.


Farmakokinetiska parametrar var likartade efter engångs- respektive upprepad administrering av en 20 mg-dos, vilket tyder på att nedbrytningen av tafamidis varken induceras eller inhiberas.


Resultat från dosering av tafamidismeglumin 20 mg en gång dagligen i 14 dagar visade att steady state hade uppnåtts dag 14. Cmax(ss) och Cmin(ss) var 2,7 respektive 1,6 µg/ml.


Särskilda populationer


Nedsatt leverfunktion

Farmakokinetiska data tyder på sänkt systemisk exponering (cirka 40%) och ökad total clearance (0,52 l/tim jämfört med 0,31 l/tim) av tafamidis hos patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh 7-9) jämfört med hos friska försökspersoner på grund av en större obunden fraktion av tafamidis. Eftersom patienter med måttligt nedsatt leverfunktion har lägre TTR-nivåer än friska personer är dosjustering inte nödvändig eftersom tafamidis stökiometri med sitt målprotein TTR torde vara tillräckligt för att stabilisera TTR-tetrameren. Exponeringen för tafamidis hos patienter med nedsatt leverfunktion är okänd.


Nedsatt njurfunktion

Tafamidis har inte specifikt utvärderats hos patienter med nedsatt njurfunktion men någon dosjustering för dessa patienter anses inte nödvändig.


Äldre

Grundat på populationsfarmakokinetiska resultat hade personer över 60 år i genomsnitt 19% lägre beräknad clearance vid steady state jämfört med personer under 60 år. Emellertid skulle skillnaden i clearance inte vara kliniskt signifikant eller resultera i kliniskt relevanta skillnader i steady state-nivåer jämfört med hos yngre individer.

Prekliniska uppgifter

Icke-kliniska data visade inte på några särskilda risker för människa grundat på konventionella studier av säkerhetsfarmakologi, fertilitet och tidig embryonal utveckling, genotoxicitet och karcinogen potential. I toxicitetsstudier med upprepade doser framstod levern som målorgan för toxicitet hos de olika arterna som testats. Leverpåverkan sågs vid doser högre (>3) än vid humanexponering och har generellt visats vara reversibla.


I en studie av utvecklingstoxicitet hos kanin sågs en lätt ökning av skelettmissbildningar och -variationer, aborter hos några honor samt lägre fostervikt vid en AUC0-24 som var 3,2 gånger human AUC vid steady state.


I en studie av peri- och postnatal utveckling hos råtta sågs lägre överlevnad och vikt hos avkomman efter att moderdjuret behandlats med tafamidis under dräktighet och digivning med doser om 15 och 30 mg/kg. Sänkt fostervikt hos handjur stod i samband med sen sexuell mognad (preputial separation) och försämrad prestationsförmåga i ett vattenlabyrinttest av inlärning och minne. NOAEL (No Observed Adverse Effect Level) för livskraftighet och tillväxt hos avkomman i F1-generationen efter behandling av moderdjuret med tafamidis under dräktighet och digivning var 5 mg/kg (HED, Human Eqivalent Dose = 0,8 mg/kg), en dos som är ungefär 4,6 gånger den rekommenderade dosen.


Innehåll

Varje mjuk kapsel innehåller 20 mg mikroniserat tafamidismeglumin motsvarande 12,2 mg tafamidisbas. Hjälpämnen med känd effekt: Varje mjuk kapsel innehåller 77,2 mg sorbitol (E 420). Kapselns hölje: Gelatin, glycerin, gul järnoxid, sorbitan, sorbitol flytande (E 420), mannitol, titandioxid (E 171), renat vatten. Kapselns innehåll: Makrogol 400, sorbitanmonooleat, polysorbat 80. Tryckfärg (Opacode black): Shellackglasering 45% (20% esterifierat) i etanol. Isopropylalkohol, renat vatten, polyvinylacetatftalat, propylenglykol, briljantblått FCF (E133),

ammoniumhydroxid 28%


Hållbarhet, förvaring och hantering

Förvaras vid högst 25 °C. Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Förpackningsinformation

Kapsel, mjuk 20 mg Mjuk kapsel. Gul, ogenomskinlig, avlång (ungefär 21 mm) kapsel tryckt med VYN 20 i rött.
30 kapsel/kapslar blister (fri prissättning), EF

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av