Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Esbriet

MiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Roche

Kapsel, hård 267 mg
(Tillhandahålls för närvarande ej) (Vit ogenomskinlig innerdel/överdel med ”PFD 267 mg” tryckt med brunt bläck. Innehåller vitt till ljusgult pulver.)

Immunsuppressiva medel, övriga immunsuppressiva medel

Aktiv substans:
ATC-kod: L04AX05
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Läkemedel från Roche omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 9 augusti 2018.

Indikationer

ESBRIET är indicerat till vuxna patienter för behandling av lindrig till måttlig idiopatisk lungfibros (IPF).

Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges under Innehåll.

  • Utveckling av angioödem vid tidigare användning av pirfenidon (se avsnitt Varningar och försiktighet).

  • Samtidig användning av fluvoxamin (se avsnitt Interaktioner).

  • Allvarligt nedsatt leverfunktion eller terminal leversjukdom (se avsnitten Dosering och Varningar och försiktighet).

  • Allvarligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/min) eller terminal njursjukdom som kräver dialys (se avsnitten Dosering och Farmakokinetik).

Dosering

Behandling med Esbriet ska sättas in och övervakas av specialistläkare med erfarenhet av diagnostik och behandling av IPF.


Dosering


Vuxna

När behandling inleds ska den dagliga dosen under en 14-dagarsperiod titreras upp till den dagliga rekommenderade dosen på nio kapslar per dag enligt följande:


  • Dag 1 till och med dag 7: en kapsel tre gånger dagligen (801 mg/dag).

  • Dag 8 till och med dag 14: två kapslar tre gånger dagligen (1 602 mg/dag).

  • Från och med dag 15: tre kapslar tre gånger dagligen (2 403 mg/dag).

Den rekommenderade dagliga dosen av Esbriet är tre kapslar à 267 mg tre gånger dagligen tillsammans med föda, totalt 2 403 mg/dag.


Doser överstigande 2 403 mg/dag rekommenderas inte till några patienter (se Överdosering).


Patienter som missar behandlingen med Esbriet under 14 dagar i följd eller längre, ska återigen starta behandlingen med den inledande 2 veckor långa upptitreringen till rekommenderad daglig dos.


Om behandlingen varit avbruten under kortare tid än 14 dagar kan dosen återupptas med den tidigare rekommenderade dagliga dosen utan titrering.


Dosjusteringar och andra överväganden för säker användning

Gastrointestinala händelser: Patienter som inte tål behandlingen på grund av gastrointestinala biverkningar ska rekommenderas att ta läkemedlet tillsammans med föda. Om symtomen kvarstår kan pirfenidon-dosen sänkas till 1–2 kapslar (267–534 mg) två till tre gånger dagligen tillsammans med föda och därefter åter höjas till den rekommenderade dagliga dos som tolereras. Om symtomen kvarstår kan patienterna tillrådas att avbryta behandlingen under en till två veckor för att låta symtomen klinga av.


Fotosensitivitetsreaktion eller hudutslag: Patienter som får en lindrig till måttlig fotosensitivitetsreaktion eller hudutslag ska rekommenderas att använda solskyddsmedel dagligen och undvika solexponering (se Varningar och försiktighet). Pirfenidon-dosen kan sänkas till 3 kapslar/dag (1 kapsel tre gånger dagligen). Om utslagen kvarstår efter sju dagar ska behandlingen med Esbriet avbrytas under 15 dagar. Därefter höjs dosen åter på samma sätt som under dosökningsperioden upp till rekommenderad daglig dos.

Patienter som får en svår fotosensitivitetsreaktion eller svåra utslag ska instrueras att avbryta medicineringen och rådgöra med läkare (se Varningar och försiktighet). Så snart utslagen försvunnit kan behandlingen med Esbriet fortsätta och dosen höjas upp till full dos enligt läkarens bedömning.


Leverfunktion: Om ALAT- och/eller ASAT-värdena (alanin- och/eller aspartataminotransferas) stiger avsevärt, med eller utan förhöjt bilirubinvärde, ska pirfenidon-dosen justeras eller behandlingen avbrytas enligt riktlinjerna i avsnitt Varningar och försiktighet.


Särskilda populationer


Äldre

Ingen dosjustering behövs för patienter 65 år eller äldre (se Farmakokinetik).


Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering behövs för patienter med lätt till måttligt nedsatt leverfunktion (dvs. Child-Pugh klass A och B). Eftersom plasmanivåerna av pirfenidon kan vara förhöjda hos vissa individer med lätt till måttligt nedsatt leverfunktion ska försiktighet emellertid iakttas vid behandling med Esbriet till denna patientgrupp. Esbriet ska inte användas hos patienter med allvarligt nedsatt leverfunktion eller terminal leversjukdom (se Kontraindikationer, Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).


Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering behövs för patienter med lätt nedsatt njurfunktion. Esbriet ska användas med försiktighet hos patienter med måttligt (kreatininclearance 30-50 ml/min) nedsatt njurfunktion. Esbriet ska inte ges till patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/min) eller terminal njursjukdom som kräver dialys (se Kontraindikationer och Farmakokinetik).


Pediatrisk population

Det finns ingen relevant användning av Esbriet för en pediatrisk population på indikationen IPF.


Administreringssätt

Esbriet är endast avsedd för oral användning. Kapslarna ska sväljas hel tillsammans med vatten och intas med föda för att minska risken för illamående och yrsel (se Biverkningar och Farmakokinetik).

Varningar och försiktighet

Leverfunktion


Förhöjda ALAT- och ASAT-värden på > 3 x det övre normalvärdet (ULN, upper limit of normal) har rapporterats hos patienter som behandlas med Esbriet. Dessa har sällan förknippats med samtidig förhöjning av totalt serumbilirubin. Leverfunktionsprover (ALAT, ASAT och bilirubin) bör tas innan behandlingen med Esbriet påbörjas och därefter varje månad under de första sex månaderna och sedan var tredje månad (se avsnitt Biverkningar). Om betydande höjning av leveraminotransferasvärdena sker ska Esbriet-dosen justeras eller behandlingen avbrytas enligt riktlinjerna nedan. För patienter med bekräftad stegring av ALAT-, ASAT- eller bilirubinvärdet under behandlingen kan följande dosjusteringar bli nödvändiga.


Rekommendationer vid förhöjda ALAT-/ASAT-värden

Om patientens aminotransferasvärden ökar till > 3 till ≤ 5 x ULN när behandling med Esbriet har inletts ska behandling med andra läkemedel som kan inverka avbrytas, andra orsaker uteslutas och patienten noggrant övervakas. Om så är kliniskt lämpligt ska dosen av Esbriet minskas eller behandlingen avbrytas. Så snart leverfunktionsproverna ligger inom normalgränserna kan Esbriet dosen åter höjas till den rekommenderade dagliga dosen om detta tolereras.


Om patientens aminotransferasvärden ökar till ≤ 5 x ULN och patienten samtidigt uppvisar symtom eller hyperbilirubinemi ska behandlingen med Esbriet avbrytas och inte återupptas.


Om patientens aminotransferasvärden ökar till > 5 x ULN ska behandlingen med Esbriet avbrytas och inte återupptas.


Nedsatt leverfunktion

Hos patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (dvs. Child-Pugh klass B) ökade exponeringen för pirfenidon med 60 %. Esbriet bör användas med försiktighet hos patienter med redan nedsatt leverfunktion av lindrig till måttlig grad (dvs. Child-Pugh klass A och B) med tanke på risken för ökad pirfenidon-exponering. Patienterna ska övervakas noggrant avseende tecken på toxicitet, i synnerhet om de samtidigt tar en känd CYP1A2-hämmare (se avsnitten Interaktioner och Farmakokinetik). Esbriet har inte studerats på personer med allvarligt nedsatt leverfunktion och Esbriet får inte ges till patienter med allvarligt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Kontraindikationer).


Fotosensitivitetsreaktion och hudutslag


Exponering för direkt solljus (även sollampor) bör undvikas eller minimeras under behandling med Esbriet. Patienterna ska instrueras att använda solskyddsmedel dagligen, bära kläder som skyddar mot solen och undvika andra läkemedel som man vet kan orsaka fotosensitivitet. Patienterna ska instrueras att rapportera symtom på fotosensitivitet och hudutslag till sin läkare. Svåra fotosensitivitetsreaktioner är ovanliga. Dosjusteringar eller tillfälligt behandlingsavbrott kan behövas i fall av lätt till svår fotosensitivitetsreaktion eller hudutslag (se Dosering).


Angioödem


Vid användning av Esbriet efter marknadsintroduktionen har rapporter samlats in om angioödem (några allvarliga), såsom svullnad av ansikte, läppar och/eller tunga, som kan vara förenat med andningssvårigheter eller väsande. Patienter som utvecklar tecken eller symtom på angioödem efter administrering av Esbriet bör därför avsluta behandlingen omedelbart. Patienter med angioödem ska behandlas i enlighet med standardbehandling. Esbriet får inte användas av patienter som tidigare har utvecklat angioödem till följd av användning av Esbriet (se avsnitt Kontraindikationer).


Yrsel


Yrsel har rapporterats hos patienter som tar Esbriet. Patienterna bör därför veta hur de reagerar på detta läkemedel innan de deltar i aktiviteter som kräver psykisk uppmärksamhet eller koordination (se avsnitt Trafik). För de flesta patienter som i kliniska studier drabbades av yrsel hände detta vid endast ett enstaka tillfälle och i de flesta fall försvann yrseln spontant. Mediandurationen var 22 dagar. Om yrseln inte klingar av eller om den blir värre kan dosjustering eller till och med avbrytande av behandlingen med Esbriet vara motiverat.


Trötthet


Trötthet har rapporterats hos patienter som tar Esbriet. Patienterna bör därför veta hur de reagerar på detta läkemedel innan de deltar i aktiviteter som kräver psykisk uppmärksamhet eller koordination (se avsnitt Trafik).


Viktminskning


Viktminskning har rapporterats hos patienter som behandlas med Esbriet (se avsnitt Biverkningar). Läkaren bör kontrollera patientens vikt och i lämpliga fall uppmuntra till ökat kaloriintag om viktnedgången bedöms ha klinisk signifikans.

Interaktioner

Ungefär 70-80 % av pirfenidonet metaboliseras via CYP1A2 med smärre bidrag från andra CYP-isoenzymer som CYP2C9, 2C19, 2D6 och 2E1.


Grapefruktjuice bör inte intas under behandling med pirfenidon då det hämmar CYP1A2.


Fluvoxamin och CYP1A2-hämmare


I en fas 1-studie där man samtidigt administrerade Esbriet och fluvoxamin (en stark CYP1A2-hämmare med hämmande effekt på andra CYP-isoenzymer (CYP2C9, 2C19, och 2D6)) resulterade detta i en fyrfaldig ökning av exponeringen för pirfenidon hos icke-rökare.


Esbriet är kontraindicerat till patienter vid samtidig användning av fluvoxamin (se avsnitt Kontraindikationer). Fluvoxaminbehandling ska avbrytas innan Esbriet-behandling påbörjas och undvikas under Esbriet behandling på grund av sänkt clearance av pirfenidon. Andra behandlingar som hämmar både CYP1A2 och ett eller flera andra CYP-isoenzymer som är involverade i pirfenidons metabolism (t.ex. CYP2C9, 2C19 och 2D6) bör undvikas under pirfenidonbehandling.


In vitro och in vivo extrapolering tyder på att starka och selektiva hämmare av CYP1A2 (t.ex. enoxacin) har potential att öka exponeringen för pirfenidon ungefär 2 till 4 gånger. Om samtidig behandling av Esbriet och starka och selektiva hämmare av CYP1A2 ej kan undvikas, ska pirfenidon-dosen minskas till 801 mg dagligen (en kapsel, tre gånger dagligen). Patienter bör monitoreras noggrant för uppkomst av biverkningar kopplade till behandling med Esbriet. Avbryt behandling med Esberiet om nödvändigt (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).


Samtidig administrering av Esbriet och 750 mg ciprofloxacin (en medelstark CYP1A2 hämmare) ökade exponeringen av pirfenidon med 81 %. Om ciprofloxacin doserat 750 mg två gånger dagligen ej kan undvikas, ska pirfenidon-dosen minskas till 1602 mg dagligen (två kapslar tre gånger dagligen). Esbriet ska användas med försiktighet när ciprofloxacin ges med en dos 250 mg eller 500 mg en eller två gånger dagligen.

Esbriet bör användas med försiktighet hos patienter som behandlas med andra medelstarka hämmare av CYP1A2 (t.ex. amiodaron, propafenon).


Särskild försiktighet bör också iakttas om CYP1A2-hämmare används samtidigt som kraftfulla hämmare av ett eller flera CYP-isoenzymer som är involverade i pirfenidons metabolism, såsom CYP2C9 (t.ex. amiodaron, flukonazol), 2C19 (t.ex. kloramfenikol) och 2D6 (t.ex. fluoxetin, paroxetin).


Cigarettrökning och CYP1A2-inducerare


En fas 1-interaktionsstudie utvärderade effekten av cigarettrökning (CYP1A2-inducerare) på farmakokinetiken för pirfenidon. Exponeringen för pirfenidon hos rökare var 50 % av den hos icke rökare. Rökning kan inducera produktion av leverenzymer och därmed öka läkemedlets clearance och minska exponeringen. Samtidig användning av kraftiga CYP1A2-inducerare, inklusive rökning, bör undvikas under Esbriet-behandling på grund av det observerade sambandet mellan cigarettrökningen och dess potential att inducera CYP1A2. Patienterna bör uppmuntras att sluta använda starka CYP1A2-inducerare och inte röka före och under behandling med pirfenidon.


När det gäller måttliga CYP1A2-inducerare (t.ex. omeprazol) kan samtidig användning i teorin göra att pirfenidonnivån i plasma sänks.


Samtidig administrering av läkemedel som är kraftiga inducerare av både CYP1A2 och de övriga CYP-isoenzymerna som är involverade i pirfenidons metabolism (t.ex. rifampicin) kan ge betydligt lägre pirfenidonnivåer i plasma. Dessa läkemedel bör om möjligt alltid undvikas.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:1.

Det finns inga data om användning av Esbriet till gravida kvinnor.

Hos djur överförs pirfenidon och/eller dess metaboliter via placenta vilket medför en risk för ackumulering av pirfenidon och/eller dess metaboliter i fostervattnet.


Vid höga doser (≥ 1 000 mg/kg/dag) såg man förlängd gestationstid och sämre livsduglighet hos fostren hos råtta.


Som en försiktighetsåtgärd bör Esbriet undvikas under graviditet.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Det är okänt om pirfenidon eller dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk. Tillgängliga farmakokinetiska uppgifter från djur har visat att pirfenidon och/eller dess metaboliter utsöndras i mjölk vilket medför en risk för ackumulering av pirfenidon och/eller dess metaboliter i mjölk (se Prekliniska uppgifter). En risk för det ammade barnet kan inte uteslutas.


Ett beslut måste fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta behandlingen med Esbriet, efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och fördelen med Esbriet-behandlingen för kvinnan.

Fertilitet

Vid prekliniska studier sågs inga negativa effekter på fertiliteten (se Prekliniska uppgifter).

Trafik

Esbriet kan orsaka yrsel och trötthet som kan ha en måttlig påverkan på förmågan att framföra fordon och använda maskiner, därför ska patienter iaktta försiktighet vid framförande av fordon eller användning av maskiner om de upplever dessa symtom.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De mest frekvent rapporterade biverkningarna vid kliniska studier av Esbriet i dosen 2 403 mg/dag jämfört med placebo var illamående (32,4 % resp. 12,2 %), hudutslag (26,2 % resp. 7,7 %), diarré (18,8 % resp. 14,4 %), trötthet (18,5 % resp. 10,4 %), dyspepsi (16,1 % resp. 5,0 %), anorexia (11,4 % resp. 3,5 %), huvudvärk (10,1 % resp. 7,7 %) och fotosensitivitetsreaktion (9,3 % resp. 1,1 %).


Tabell över biverkningar

Säkerheten hos Esbriet har utvärderats i kliniska studier där 1 650 frivilliga personer och patienter deltog. Mer än 170 patienter har undersökts i öppna studier i mer än fem år och vissa i upp till 10 år. 


Tabell 1 visar de biverkningar som rapporterats i tre poolade pivotala fas 3-studier till en frekvens av ≥ 2 % hos 623 patienter som fick Esbriet i den rekommenderade dosen om 2 403 mg/dag. Biverkningar rapporterade efter marknadsföring visas också i tabell 1. Biverkningarna anges indelade efter organsystemklass. Inom varje frekvensgrupp (mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000) presenteras biverkningarna efter fallande allvarlighetsgrad.


Tabell 1 Biverkningar enligt organsystemklass och MedDRA-frekvens

Infektioner och infestationer

Vanliga

Övre luftvägsinfektion, urinvägsinfektion

Blodet och lymfsystemet

Sällsynta

Agranulocytos1

Immunsystemet

Mindre vanliga

Angioödem1

Metabolism och nutrition

Mycket vanliga

Anorexi

Vanliga

Viktminskning, aptitlöshet

Psykiska störningar

Vanliga

Sömnsvårigheter

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga

Huvudvärk

Vanliga

Yrsel, sömnighet, smakrubbningar, letargi

Blodkärl

Vanliga

Blodvallningar

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Vanliga

Dyspné, hosta, slemhosta

Magtarmkanalen

Mycket vanliga

Dyspepsi, illamående, diarré

Vanliga

Gastroesofageal reflux, kräkningar, spänd buk, obehagskänslor i buken, magsmärtor, smärtor i bukens övre del, magbesvär, gastrit, förstoppning, flatulens

Lever och gallvägar

Vanliga

Förhöjt ALAT, förhöjt ASAT, förhöjt glutamyltransferas

Sällsynta

Förhöjning av totalt serumbilirubin i kombination med ökning av ALT och AST1

Hud och subkutan vävnad

Mycket vanliga

Fotosensitivitetsreaktion och hudutslag

Vanliga

Klåda, erytem, torr hud, erytematösa utslag, makulära utslag, kliande utslag

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanliga

Muskelvärk, ledvärk

Allmänna symptom och/eller symptom vid administreringsstället

Mycket vanliga

Trötthet

Vanliga

Asteni, icke-kardiell bröstsmärta

Skador och förgiftningar och behandlingskomplikationer

Vanliga

Solskador

1. Identifierats vid uppföljning efter marknadsföring


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Det finns begränsade erfarenheter av överdosering. Multipla doser av pirfenidon upp till en total dos på 4 806 mg/dag administrerades som sex 267 mg-kapslar tre gånger dagligen till friska vuxna frivilliga under en 12-dagars dosökningsperiod. Biverkningarna var lindriga, övergående och i överensstämmelse med de oftast rapporterade biverkningarna för pirfenidon.


Vid misstänkt överdosering bör stödjande medicinsk vård ges med kontroller av vitala tecken och noggrann observation av patientens kliniska status.

Farmakodynamik

Pirfenidons verkningsmekanism är inte helt klarlagd. Befintliga data tyder dock på att pirfenidon har både antifibrotiska och antiinflammatoriska egenskaper i olika in vitro-system och djurmodeller av lungfibros (bleomycin- och transplantationsinducerad fibros).


IPF är en kronisk fibrotisk och inflammatorisk lungsjukdom som påverkas av syntes och frisättning av proinflammatoriska cytokiner som tumörnekrosfaktor alfa (TNF-α) och interleukin-1-beta (IL-1β). Pirfenidon har visat sig minska ackumuleringen av inflammatoriska celler som svar på olika stimuli.


Pirfenidon dämpar fibroblastproliferation, produktion av fibrosassocierade proteiner och cytokiner och den ökade biosyntes och ackumulering av extracellulär matrix som är ett svar på cytokintillväxtfaktorer som TGF-β (transforming growth factor beta) och PDGF (platelet-derived growth factor).


Klinisk effekt


Den kliniska effekten av Esbriet har studerats i fyra multicenter-, randomiserade, dubbelblinda och placebokontrollerade fas 3-studier av patienter med IPF. Tre av dessa fas 3-studier (PIPF-004, PIPF-006 och PIPF-016) var multinationella medan en (SP3) utfördes i Japan.


I PIPF-004 och PIPF-006 jämfördes behandling med Esbriet 2 403 mg/dag med placebo. Studierna var i det närmaste identiskt utformade med några få undantag, däribland en grupp som fick en medelhög dos (1 197 mg/dag) i PIPF-004. I båda studierna gavs läkemedlet tre gånger dagligen under minst 72 veckor. Primärt effektmått i båda studierna var förändringen från utgångsläget till vecka 72 av procent av förväntad forcerad vitalkapacitet (FVC).


I studie PIPF-004 var försämringen av procent av förväntad FVC från utgångsläget till vecka 72 signifikant mindre hos patienter som fick Esbriet (n = 174) än hos patienter som fick placebo (n = 174, p = 0,001, kovariansanalys). Behandling med Esbriet minskade också signifikant försämringen av procent av förväntad FVC från utgångsläget till vecka 24 (p = 0,014), vecka 36 (p < 0,001), vecka 48 (p < 0,001) och vecka 60 (p < 0,001). Vid vecka 72 såg man en försämring av procent av förväntad FVC från utgångsläget på ≥ 10 % (ett tröskelvärde indikativt för mortalitetsrisken vid IPF) hos 20 % av patienterna som fick Esbriet mot 35 % av patienterna som fick placebo (tabell 2).


Tabell 2 Bedömning av förändringen från baslinjen till vecka 72 i procent av förväntad FVC i studien PIPF-004

 

Pirfenidon

2 403 mg/dag

(N = 174)


Placebo

(N = 174)

Försämring på ≥10 % eller död eller lungtransplantation

35 (20 %)

60 (35 %)

Försämring på mindre än 10 %

97 (56 %)

90 (52 %)

Ingen försämring (FVC-förändring ≥0 %)

42 (24 %)

24 (14 %)


Man såg ingen skillnad mellan patienter som fick Esbriet respektive placebo avseende förändring från utgångsläget till vecka 72 för den sträcka som avverkades under ett 6 minuters gångtest (6MWT) enligt förbestämd kovariansanalys. Dock visades vid en ad hoc-analys att sträckan vid 6MWT minskade med ≥ 50 m hos 37 % av patienterna som fick Esbriet jämfört med 47 % av patienterna som fick placebo i PIPF-004.


I studien PIPF-006 hade behandling med Esbriet (n = 171) ingen effekt på försämringen av procent av förväntat FVC från utgångsläget till vecka 72 jämfört med placebo (n = 173, p = 0,501). Behandling med Esbriet minskade dock försämringen av procent av förväntad FVC från utgångsläget till vecka 24 (p < 0,001), vecka 36 (p = 0,011) och vecka 48 (p = 0,005). Vid vecka 72 sågs en minskning av FVC på ≥ 10 % hos 23 % av patienterna som fick Esbriet och hos 27 % av patienterna som fick placebo (tabell 3).


Tabell 3 Bedömning av förändringen från baslinjen till vecka 72 i procent av förväntad FVC i studien PIPF-006

 

Pirfenidon

2 403 mg/dag

(N = 171)


Placebo

(N = 173)

Försämring på ≥10 % eller död eller lungtransplantation

39 (23 %)

46 (27 %)

Försämring på mindre än 10 %

88 (52 %)

89 (51 %)

Ingen försämring (FVC-förändring ≥ 0 %)

44 (26 %)

38 (22 %)


Förkortningen av gångsträckan vid 6MWT från utgångsläget till vecka 72 var signifikant mindre vid jämförelse med placebo i studie PIPF-006 (p < 0,001), kovariansanalys). Dessutom sågs i en ad hoc-analys att sträckan vid 6MWT minskade med ≥ 50 m hos 33 % av patienterna som fick Esbriet jämfört med hos 47 % av patienterna som fick placebo i PIPF-006.


I en sammanslagen analys av överlevnaden i PIPF-004 och PIPF-006 var mortaliteten i gruppen som fick Esbriet 2 403 mg/dag 7,8 % medan den i placebogruppen var 9,8 % (HR 0,77 (95 % KI, 0,47–1,28)).


PIPF-016 jämförde behandlingen med Esbriet 2 403 mg/dag med placebo. Behandlingen administrerades tre gånger dagligen i 52 veckor. Det primära effektmåttet var förändringen från utgångsläget till vecka 52 i procent av förväntad FVC. Hos totalt 555 patienter var medianprocenten av förväntad FCV och % DLCO (diffusionskapacitet för kolmonoxid) 68 % (område: 48–91 %) respektive 42 % vid utgångsläget (område: 27–170 %). Hos två procent av patienterna var procenten av förväntad FVC under 50 % och hos 21 % av patienterna var procenten av förväntad DLCO under 35 % vid utgångsläget.


I studie PIPF-016 minskade signifikant försämringen av procent av förväntad FVC från utgångsläget vid vecka 52 i behandlingen hos patienter som fick Esbriet (N=278) jämfört med patienter som fick placebo (N=277; p<0,000001, kovariansanalys). Behandlingen med Esbriet minskade också signifikant försämringen av procent av förväntad FVC från utgångsläget vid vecka 13 (p<0,000001), 26 (p<0,000001) och 39 (p=0,000002). Vid vecka 52 sågs en försämring från utgångsläget i procent av förväntad FVC på ≥10 % eller dödsfall hos 17 % av patienterna som fick Esbriet jämfört med 32 % som fick placebo (tabell 4).


Tabell 4 Bedömning av förändringen från baslinjen till vecka 52 i procent av förväntad FVC i studien PIPF-016

 

Pirfenidon

2 403 mg/dag

(N = 278)

Placebo

(N = 277)

Försämring på ≥10 % eller död

46 (17 %)

88 (32 %)

Försämring på mindre än 10 %

169 (61 %)

162 (58 %)

Ingen försämring (FVC-förändring > 0 %)

63 (23 %)

27 (10 %)


Minskningen av gångsträckan som avverkats under en 6MWT från utgångsläget till vecka 52 minskade signifikant hos patienter som fick Esbriet jämfört med patienter som fick placebo i PIPF-016 (p=0,036, kovariansanalys); 26 % av patienterna som fick Esbriet visade en minskning på ≥50 m i 6MWT-sträckan jämfört med 36 % av patienterna som fick placebo.


I en i förväg specificerad poolad analys av studierna PIPF-016, PIPF-004 och PIPF-006 vid månad 12, var totalmortaliteten signifikant lägre i gruppen som fick Esbriet 2 403 mg/dag (3,5 %, 22 av 623 patienter) jämfört med placebo (6,7 %, 42 av 624 patienter), vilket resulterade i en 48 % minskning av risken för totalmortalitet inom de första 12 månaderna (HR 0,52 [95 % CI, 0,31–0,87], p=0,0107, logg-rank-test).


I studien (SP3), som utfördes på japanska patienter, jämfördes pirfenidon 1 800 mg/dag (vilket är jämförbart med 2 403 mg/dag i de amerikanska och europeiska populationerna i PIPF-004/006 efter viktbaserad omräkning) med placebo (n = 110 respektive n = 109). Behandling med pirfenidon minskade signifikant den genomsnittliga försämringen av vitalkapaciteten (VC) vid vecka 52 (primärt effektmått) jämfört med placebo ( -0,09 ± 0,02 respektive -0,16 ± 0,02, p = 0,042).


Pediatrisk population


Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för Esbriet, för alla undergrupper av den pediatriska populationen för indikationen IPF(information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).

Farmakokinetik

Absorption

När Esbriet kapslar tas tillsammans med föda resulterar detta i en kraftig minskning av Cmax (med 50 %) och en mindre effekt på AUC (area under kurvan) jämfört med när det tas fastande. Efter oral administrering av en singeldos på 801 mg till friska, äldre frivilliga (50–66 år) i samband med födointag sjönk absorptionshastigheten för pirfenidon. AUC vid födointag var ungefär 80–85 % av AUC vid fasta. Bioekvivalens visades i fastande tillstånd när en 801 mg tablett jämfördes med tre 267 mg kapslar. Vid icke-fastande tillstånd mötte 801 mg tabletten bioekvivalenskriterierna baserat på AUC-mätningarna jämfört med kapslarna medan det 90%-iga konfidensintervallet för Cmax (108,26% - 125,60%) överskred den övre standardgränsen för bioekvivalens (90% KI: 80,00% - 125,00%) något. Effekten av föda på oralt pirfenidon AUC överensstämde mellan tablett- och kapselformuleringarna. Jämfört med vid fasta minskade Cmax av pirfenidon för båda beredningsformerna tillsammans med föda. För Esbriet tabletter minskade Cmax något mindre (med 40%) jämfört med Esbriet kapslar (med 50%). Hos gruppen som intog föda sågs en lägre biverkningsincidens (illamående och yrsel) än hos gruppen som fastade. Rekommendationen är därför att Esbriet tas tillsammans med föda för att minska biverkningar som illamående och yrsel. 


Den absoluta biotillgängligheten för pirfenidon har inte fastställts hos människa.


Distribution


Pirfenidon binds till humana plasmaproteiner, huvudsakligen till serumalbumin. Total genomsnittlig bindning varierade från 50 % till 58 % vid de koncentrationer som undersökts i kliniska studier (1 till 100 μg/ml). Genomsnittlig skenbar distribueringsvolym vid steady-state efter oral administrering är ungefär 70 l, vilket tyder på att pirfenidon i ringa grad distribueras till vävnaderna.


Metabolism


Ungefär 70-80 % av pirfenidonet metaboliseras av CYP1A2 med smärre bidrag från andra CYP-isoenzymer, som CYP2C9, 2C19, 2D6 och 2E1. In vitro-data indikerar viss farmakologiskt relevant verkan av den viktigaste metaboliten (5-karboxipirfenidon) vid koncentrationer överstigande maximala plasmakoncentrationer hos IPF-patienter. Detta kan bli kliniskt relevant hos patienter med måttligt nedsatt njurfunktion då plasmaexponeringen för 5-karboxipirfenidon ökar.


Eliminering


Oral clearance av pirfenidon verkar vara av måttlig mättnadsgrad. I en dosfinnande multipeldosstudie på friska äldre deltagare varierade doserna från 267 mg till 1 355 mg tre gånger dagligen. Genomsnittlig clearance sjönk med ungefär 25 % vid doser över 801 mg tre gånger dagligen. Efter administrering av en singeldos pirfenidon till friska äldre deltagare var den genomsnittliga skenbara halveringstiden för eliminering ungefär 2,4 timmar. Omkring 80 % av en oralt administrerad dos pirfenidon avlägsnas via urinen inom 24 timmar efter doseringen. Det mesta av pirfenidonet utsöndras som metaboliten 5-karboxipirfenidon (> 95 % av detta återvinns). Mindre än 1 % av pirfenidonet utsöndras i oförändrad form i urinen.


Särskilda populationer


Nedsatt leverfunktion

Farmakokinetiken för pirfenidon och dess metabolit 5-karboxipirfenidon jämfördes hos personer med måttligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass B) och personer med normal leverfunktion. Resultaten visade en genomsnittlig ökning av pirfenidonexponeringen med 60 % efter en singeldos pirfenidon om 801 mg (3 x 267 mg-kapsel) hos patienter med måttligt nedsatt leverfunktion. Pirfenidon bör användas med försiktighet hos patienter med lätt eller måttligt nedsatt leverfunktion och patienterna ska övervakas noggrant avseende tecken på toxicitet, särskilt om de samtidigt tar en känd CYP1A2-hämmare (se Dosering och Varningar och försiktighet). Esbriet är kontraindicerat vid allvarligt nedsatt leverfunktion och terminal leversjukdom (se Dosering och Kontraindikationer).


Nedsatt njurfunktion

Inga kliniskt signifikanta skillnader i farmakokinetiken för pirfenidon observerades hos patienter med lätt till allvarligt nedsatt njurfunktion i jämförelse med hos patienter med normal njurfunktion. Ursprungssubstansen bryts i huvudsak ner till 5-karboxipirfenidon. Genomsnittligt (SD) AUC0- av 5-karboxipirfenidon var signifikant högre hos grupperna med måttligt (p = 0,009) och allvarligt (p < 0,0001) nedsatt njurfunktion än i gruppen med normal njurfunktion; 100 (26,3) mg•h/l respektive 168 (67,4) mg•h/l jämfört med 28,7 (4,99) mg•h/l.


Grupp med nedsatt njurfunktion

Statistik

AUC0-(mg•tim/l)

Pirfenidone

5-karboxipirfenidon

Normal

Medelvärde (SD)

42,6 (17,9)

28,7 (4,99)

n = 6

Median (25:e–75:e)

42,0 (33,1–55,6)

30,8 (24,1–32,1)

Mild

Medelvärde (SD)

59,1 (21,5)

49,3(14,6)

n = 6

Median (25:e–75:e)

51,6 (43,7–80,3)

43,0 (38,8–56,8)

Måttlig

Medelvärde (SD)

63,5 (19,5)

100(26,3)

n = 6

Median (25:e–75:e)

66,7 (47,7–76,7)

96,3 (75,2–123)

Allvarligt nedsatt

Medelvärde (SD)

46,7 (10,9)

168(67,4)

n = 6

Median (25:e–75:e)

49,4 (40,7–55,8)

150 (123–248)

AUC0-∞ = arean under koncentrations-tid kurvan från tiden noll till oändlighet

a p-värde jämfört med normal = 1,00 (parvis jämförelse med Bonferroni)

b p-värde jämfört med normal = 0,009 (parvis jämförelse med Bonferroni)

c p-värde jämfört med normal < 0,0001 (parvis jämförelse med Bonferroni)


Exponeringen för 5-karboxipirfenidon ökar 3,5-faldigt eller mer hos patienter med måttligt nedsatt njurfunktion. Kliniskt relevant farmakodynamisk aktivitet av metaboliten hos patienter med måttligt nedsatt njurfunktion kan inte uteslutas. Ingen dosjustering behövs för patienter med lätt nedsatt njurfunktion, som får pirfenidon. Pirfenidon ska användas med försiktighet hos patienter med måttligt nedsatt njurfunktion. Pirfenidon är kontraindicerat till patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/min) eller terminal njursjukdom som kräver dialys (se Dosering och Kontraindikationer).


Populationsfarmakokinetiska analyser från fyra studier av friska försökspersoner eller personer med nedsatt njurfunktion samt en studie av patienter med IPF visade ingen kliniskt signifikant inverkan av ålder, kön eller kroppsstorlek på pirfenidons farmakokinetik

Prekliniska uppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa.


I studier av allmäntoxicitet observerades ökad levervikt hos möss, råttor och hundar, ofta åtföljt av hepatisk centrilobulär hypertrofi. Tillståndet var reversibelt efter avslutad behandling. Ökad incidens av levertumörer observerades i karcinogenicitetsstudier på råttor och möss. Dessa leverfynd överensstämmer med induktion av mikrosomala leverenzymer, en effekt som inte har observerats hos patienter som får Esbriet. Fynden anses inte relevanta för människa.


En statistiskt signifikant ökning av livmodertumörer observerades hos honråttor som fick 1 500 mg/kg/dag, dvs. 37 gånger dosen till människa på 2 403 mg/dag. Mekanistiska studier tyder på att uppkomsten av livmodertumörer troligen har samband med en kronisk dopaminmedierad obalans i könshormonerna som involverar en artspecifik endokrin mekanism hos råtta, vilken inte finns hos människa.


Studier av reproduktionstoxicitet visade inga biverkningar på fertiliteten hos han- och honråttor eller på den postnatala utvecklingen hos råttornas avkomma. Det fanns inte heller några tecken på teratogenicitet hos råtta (1 000 mg/kg/dag) eller kanin (300 mg/kg/dag). Hos djur överförs pirfenidon och/eller dess metaboliter via placenta vilket medför en risk för ackumulering av pirfenidon och/eller dess metaboliter i fostervattnet. Vid höga doser (≥ 450 mg/kg/dag) såg man förlängd brunstcykel och hög incidens av oregelbundna cykler hos råtta. Vid höga doser (≥ 1 000 mg/kg/dag) såg man förlängd gestationstid och sämre livsduglighet hos fostren hos råtta. Studier på lakterande råttor tyder på att pirfenidon och/eller dess metaboliter utsöndras i mjölk, med risk för ackumulering av pirfenidon och/eller dess metaboliter i mjölk.


Pirfenidon visade inga tecken på mutagen eller gentoxisk aktivitet i standardtester. Vid tester under UV-exponering var det inte mutagent. Vid tester under UV-exponering var pirfenidon positivt för klastogenicitet i lungceller från kinesisk hamster.


Fototoxicitet och irritation observerades hos marsvin efter oral administrering av pirfenidon och exponering för UVA-/UVB-ljus. De fototoxiska skadornas allvarlighetsgrad minimerades genom användning av solskyddsmedel.

Innehåll

Varje kapsel innehåller 267 mg pirfenidon.


Förteckning över hjälpämnen

Kapselns innehåll

Mikrokristallin cellulosa

Kroskarmellosnatrium

Povidon

Magnesiumstearat


Kapselns skal

Titandioxid (E171)

Gelatin


Bläck för tryck

Brunt S-1-16530-bläck eller 03A2-bläck innehållande:

Shellack

Svart järnoxid (E172)

Röd järnoxid (E172)

Gul järnoxid (E172)

Propylenglykol

Ammoniumhydroxid

Blandbarhet

Ej relevant.

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Pirfenidon

Miljörisk: Användning av pirfenidon har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Pirfenidon är potentiellt persistent.
Bioackumulering: Pirfenidon har låg potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

Identification and characterisation

CAS number: 53179-13-8 [1]

Molecular weight: 185.22 [1]

Remark: -

Brand name: Esbriet [1]


Physico-chemical properties

Aqueous solubility: 17.8–18.2 mg/l water; pH 3.9 - pH 8.7 (OECD 105) [3]

Dissociation constant, pKa: -0.20 QSAR [3]

Melting point: 106–112 °C [1]

Vapour pressure: 0.0049 Pa QSAR

QSAR = QSAR-modelled (EPISuite, SPARC, ACD Solaris)


Predicted Environmental Concentration (PEC)

PEC is calculated according to the formula:

PEC (μg/L) = (A x 1'000'000'000 x (100-R)) / (365 x P x V x D x 100) = 1.5 x 10-6 x A x (100 - R) = 0.021 μg/L


Where:

A Sold quantity = 138.76284 kg/y (total sold amount API in Swedan year 2017, data from IQVIA)

R Removal rate = 0 % [2]

P Population of Sweden = 9000000

V Volume of Wastewater = 200 l/day [2]

D Factor for Dilution = 10 [2]


Predicted No Effect Concentration (PNEC)

Ecotoxicological Studies

Green alga (Raphidocelis subcapitata): [4]

ErC50 72 h (growth rate) = 67.1 mg/l (OECD 201)

EyC50 72 h (yield) = 44.0 mg/l (OECD 201)

NOEC 72 h = 18.3 mg/l (OECD 201)


Water-flea (Daphnia magna): [5]

NOEC 21 days (reproduction) = 94 mg/l (OECD 211)


Fathead minnow (Pimephales promelas): [6]

NOEC 28 days (overall) = 10.6 mg/l (OECD 210)


Micro-organisms: [7]

NOEC 3 h (respiration inhibition) = 100 mg/l (OECD 209)


PNEC Derivation

The PNEC is based on the following data:

PNEC (μg/l) = lowest chronic NOEC/10, where 10 is the assessment factor used. A NOEC of 10600 μg/l for fish has been used for this calculation.

PNEC = 10600 / 10 = 1060 μg/l


Environmental Risk Classification (PEC/PNEC Ratio)

PEC Predicted Environmental Concentration = 0.021 μg/L

PNEC Predicted No Effect Concentration = 1060 μg/L

Ratio PEC/PNEC = 0.00002


PEC/PNEC =0.021/1060 = 0.00002 for Pirfenidone which justifies the phrase 'Use of Pirfenidone has been considered to result in insignificant environmental risk.'


Degradation

Biotic Degradation

Ready biodegradability: [8]

9% after 28 days of incubation CO2/TOC (OECD 301 B)


Inherent biodegradability: ND


Other degradation information (OECD 308): [9]

DT50 (water phase): 34-46 days

DT50 (total system): 116-191 days

DT90 (water phase): 212-332 days

DT90 (total system): 386-634 days

14CO2 evolution within 99 days: 4.8-10.3% of total radioactivity

Pirfenidone dissipated from the water of aquatic sediment systems with DT50 values of 34 days and 46 days. DT50 values for the dissipation of pirfenidone from the overall systems were 191 and 116 days. Pirfenidone was degraded within both water and sediment phases and at least six metabolites were formed, none of which were of quantitative significance (≤9.5% of the applied pirfenidone).


Abiotic Degradation ND


Pirfenidone is not readily biodegradable. The DT50 in an OECD 308 study is >120 days for the total system. This justifies the phrase 'Pirfenidone is potentially persistent'.


Bioaccumulation/Adsorption

logKOW 0.9 pH 6.7 (OECD 107) [3]

KOC 24.0-41.3 L/kg (OECD 106) [10]


Pirfenidone has low potential for bioaccumulation (log KOW <4).


Excretion/metabolism

Pirfenidone is rapidly and extensively absorbed from the gut into the systemic circulation (about 80%), where it is rapidly metabolised with a half-life of one to three hours Pirfenidone undergoes rapid conversion to a 5-hydroxymethyl metabolite which appears to have a pharmacologic potency of about 50% of that of pirfenidone, and this in turn is rapidly oxidised to the inactive 5-carboxylic acid metabolite. Pirfenidone is mainly eliminated from the body in the urine as the hydrophilic metabolites in particular the 5-carboxylic acid metabolite (80–85% of administered 14C-pirfenidone). [3]


References

1. F. Hoffmann-La Roche Ltd (2015): Safety Data Sheet for Pirfemidon 10.09.2015;

https://www.roche.com/sustainability/what_we_do/for_communities_and_environment/ environment/safety_data_sheetsrow.htm.

2. ECHA, European Chemicals Agency. 2008 Guidance on information requirements and chemical safety assessment. http://guidance.echa.europa.eu/docs/guidance_document/information_requirements_en.htm

3. ERA Report: HLS Project GAE0014. Pirfenidone Environmental Risk Assessment - Phase I and Phase II (Tiers A and B), November 2009.

4. Huntingdon Life Sciences, on behalf of F. Hoffmann-La Roche Ltd, Basel, Switzerland (2009). Pirfenidone: Algal growth inhibition assay. HLS study no. GAE0010.

5. Huntingdon Life Sciences, on behalf of F. Hoffmann-La Roche Ltd, Basel, Switzerland (2009). Pirfenidone: Prolonged Toxicity to Daphnia magna. HLS study no. GAE0011.

6. Huntingdon Life Sciences, on behalf of F. Hoffmann-La Roche Ltd, Basel, Switzerland (2009). Pirfenidone: Fish early life stage toxicity test for Fathead Minnow. HLS study no. GAE0012.

7. Huntingdon Life Sciences, on behalf of F. Hoffmann-La Roche Ltd, Basel, Switzerland (2009). Pirfenidone: Activated sludge: Respiration Inhibition Test. HLS study no. GAE0002.

8. Huntingdon Life Sciences, on behalf of F. Hoffmann-La Roche Ltd, Basel, Switzerland (2009). Pirfenidone: Assessment of ready biodegradability: Modified Sturm test. HLS study no. GAE0001.

9. Huntingdon Life Sciences, on behalf of F. Hoffmann-La Roche Ltd, Basel, Switzerland (2009). Pirfenidone: Aerobic transformation in an aquatic sediment system. HLS study no. GAE0013.

10. Huntingdon Life Sciences, on behalf of F. Hoffmann-La Roche Ltd, Basel, Switzerland (2009). Pirfenidone: Adsorption/Desorption on Soils & Sewage Sludge. HLS study no. GAE0015.


Hållbarhet, förvaring och hantering

Blister: 4 år.

Flaska: 3 år.


Förvaras vid högst 30°C.

Förpackningsinformation

Kapsel, hård 267 mg Vit ogenomskinlig innerdel/överdel med ”PFD 267 mg” tryckt med brunt bläck. Innehåller vitt till ljusgult pulver.
63 kapsel/kapslar kombinationsförpackning, tillhandahålls för närvarande ej
4 x 63 kapsel/kapslar blister, tillhandahålls för närvarande ej

Hitta direkt i texten
Av