Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

NULOJIX

MiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Bristol-Myers Squibb

Pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning 250 mg
(Pulvret är en vit till benvit kaka, hel eller sönderdelad.)

Immunsuppressiva medel, selektiva immunsuppressiva medel

Aktiv substans:
ATC-kod: L04AA28
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Vad är viktig säkerhetsinformation?
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 09/2017.

Indikationer

NULOJIX, ska användas i kombination med kortikosteroider och en mykofenolsyra (MPA), och är indicerat som profylax mot transplantatavstötning hos vuxna njurtransplantationspatienter (se Farmakodynamik för resultat från kliniska studier). Det rekommenderas att lägga till en interleukin (IL)-2-receptorantagonist som induktionsbehandling i samband med belataceptbaserad regim.

Kontraindikationer

Patienter som är mottagare av njurtransplantat och som är Epstein-Barrvirus (EBV)-seronegativa eller där serostatus inte är känd.


Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i Innehåll (se Varningar och försiktighet).

Dosering

Behandling ska förskrivas och övervakas av specialistläkare med erfarenhet av immunsuppressiv behandling och vård av njurtransplanterade patienter.


Belatacept har inte studerats hos patienter med panelreaktiva antikroppar (PRA) > 30% (vilka ofta kräver en ökad immunsuppression). På grund av risken för överimmunsuppression, ska belatacept endast användas hos dessa patienter efter att ha övervägt alternativa behandlingar (se Varningar och försiktighet).


Den rekommenderade dosen baseras på patientens kroppsvikt (kg). Dos och behandlingsfrekvens listas nedan.


Tabell 1: Dosering av belatacept för njurtransplanterade patienter

Initial fas

Dos

Transplantationsdag, före implantation (dag 1)

10 mg/kg

Dag 5, dag 14 och dag 28

10 mg/kg

Slutet av vecka 8 och vecka 12 efter transplantation

10 mg/kg

Underhållsfas

Dos

Var 4:e vecka (± 3 dagar) med start i slutet av vecka 16 efter transplantation

5 mg/kg


För mer detaljerad information om dosberäkning, se Hållbarhet, förvaring och hantering.


Patienter behöver ingen premedicinering innan administrering av belatacept.


NULOJIX ska administreras i kombination med basiliximabinduktion, mykofenolatmofetil och kortikosteroider. Nedtrappning av kortikosteroider hos patienter som tar belatacept ska göras med försiktighet, speciellt hos patienter med 4 till 6 felmatchningar avseende humant leukocytantigen (HLA) (se Varningar och försiktighet och Farmakodynamik).


Infusionsrelaterade reaktioner har rapporterats vid administrering av belatacept i kliniska studier. Om en allvarlig allergisk eller anafylaktisk reaktion uppstår, bör behandlingen med belatacept omedelbart avbrytas och adekvat behandling sättas in (se Varningar och försiktighet).


Ingen terapeutisk monitorering (koncentrationsbestämning) krävs av belatacept.


Under kliniska studier gjordes ingen dosändring av belatacept vid en kroppsviktsförändring på mindre än 10%.


Särskilda populationer


Äldre

Ingen dosjustering behövs (se avsnitt Farmakodynamik och farmakokinetik).


Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering rekommenderas till patienter med nedsatt njurfunktion eller pågående dialys (se Farmakokinetik)


Nedsatt leverfunktion

Inga patienter med nedsatt leverfunktion har ingått i studierna med belatacept, och därför kan ingen dosjustering av belatacept vid nedsatt leverfunktion rekommenderas.


Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för belatacept hos barn och ungdomar i åldrarna 0 till 18 år har ännu inte fastställts.

Inga data finns tillgängliga.


Administreringssätt

NULOJIX är endast avsedd för intravenös användning.


Den utspädda lösningen ska administreras som en intravenös infusion med en relativt konstant hastighet under 30 minuter. Infusion av den första dosen ska ges i den omedelbara preoperativa perioden eller under kirurgi, men innan slutförandet av transplantatets vaskulära anastomos.


Anvisningar om beredning och spädning av läkemedlet före administrering finns i Hållbarhet, förvaring och hantering.

Varningar och försiktighet


Lymfoproliferativ sjukdom efter transplantation (PTLD)

I fas II och fas III studier (tre studier) var förekomsten av PTLD högre hos patienter behandlade med belatacept än hos patienter behandlade med ciklosporin. EBV-seronegativa transplanterade patienter behandlade med belatacept har en ökad risk för PTLD jämfört med EBV-positiva transplanterade patienter. EBV-serologi ska säkerställas innan behandling med belatacept påbörjas. Transplanterade patienter som är EBV-seronegativa eller där serostatus inte är känd ska inte behandlas med belatacept.


Andra kända riskfaktorer för PTLD, i tillägg till EBV-seronegativt status, är cytomegalovirus(CMV)-infektion och T-cells eliminerande behandling, Vid akut avstötning var T-cells eliminerande behandling mer vanligt förekommande som behandling hos belataceptbehandlade patienter i kliniska fas III studier.


Hos patienter behandlade med belatacept var PTLD vanligast förekommande i det centrala nervsystemet (CNS). Läkare bör överväga PTLD som differentialdiagnos hos patienter med nya eller försämrade neurologiska, kognitiva eller beteendemässiga tecken eller symtom.


Infektioner

Användning av immunsuppressiva medel, inklusive belatacept, kan öka mottagligheten för infektioner inklusive livshotande infektioner, opportunistiska infektioner, tuberkulos och herpes (se varning nedan för progressiv multifokal leukoencefalopati (PML) samt avsnittet för biverkningar).


Profylax mot CMV rekommenderas under minst 3 månader efter transplantation, särskilt till patienter med ökad risk för CMV-infektion. Profylax mot pneumocystis pneumoni rekommenderas under minst 6 månader efter transplantation.


I kliniska studier observerades tuberkulos mer frekvent hos patienter behandlade med belatacept än med ciklosporin. Majoriteten av tuberkulosfallen inträffade hos patienter som bodde eller tidigare hade bott i länder med en hög prevalens av tuberkulos. Patienter bör undersökas för tuberkulos och testas för latent infektion innan behandling med belatacept påbörjas. Adekvat behandling av latent tuberkulosinfektion ska påbörjas innan behandling med belatacept.


Progressiv multifokal leukoencefalopati

PML är en sällsynt, ofta snabbt framåtskridande och livshotande, opportunistisk CNS-infektion som orsakas av John Cunningham-virus (JC). I kliniska studier med belatacept rapporterades två fall av PML hos patienter behandlade med belatacept i högre doser än rekommenderat. I njurtransplantationsstudierna med belatacept rapporterades ett fall av PML hos en patient som samtidigt fick en IL-2-receptorantagonist, mykofenolatmofetil (MMF) och kortikosteroider. I levertransplantationsstudien fick patienten samtidigt MMF och kortikosteroider. Eftersom en ökad risk för PML och andra infektioner har förknippats med höga nivåer av total immunsuppression, ska den rekommenderade dosen av belatacept och samtidigt administrerade immunsuppressiva medel, inklusive MMF och MPA, inte överskridas.


Tidig diagnos och behandling kan lindra följderna av PML. Läkare bör överväga PML i differentialdiagnosen hos patienter med nya eller försämrade neurologiska, kognitiva eller beteendemässiga tecken eller symtom. PML diagnostiseras vanligen med hjärnskintigrafi, inklusive magnetisk resonanstomografi (MRT) och datortomografi (DT), och prov från cerebrospinalvätskan (CSF) genom polymeraskedjereaktion (PCR). Hos patienter där PML-diagnosen inte kan fastställas genom CSF-PCR och hjärnskintigrafi ska hjärnbiopsi övervägas vid stor klinisk misstanke om PML. Konsultation med en neurolog rekommenderas vid alla misstänkta eller bekräftade fall av PML.

Om PML diagnostiseras rekommenderas att immunsuppressiv behandling reduceras eller avbryts med hänsyn taget till risken för transplantatet. Plasmaferes kan påskynda att behandlingen med belatacept avbryts.


Maligniteter

Patienter behandlade med immunsuppressiv regim, inkluderande belatacept, har i tillägg till PTLD en ökad risk för maligniteter, inklusive hudcancer. Exponering för solljus och ultraviolett (UV) ljus bör begränsas genom användning av täckande kläder och solskyddsmedel med hög skyddsfaktor.


Transplantattrombos

I kliniska studier, observerades en ökad frekvens av transplantattrombos under perioden efter transplantationen hos mottagare med utökade riskkriterier. Efter introduktionen på marknaden har trombos i njurtransplantatet uppstått hos patienter med andra predisponerande riskfaktorer för renal allograft-trombos när initialdosen anti-tymocytglobulin, som immunosuppressiv induktion, administrerades samtidigt eller nästan samtidigt med den första dosen av belatacept.


Levertransplantation

Säkerheten och effekten hos belatacept har inte fastställts hos levertransplanterade patienter och kan därför inte rekommenderas vid levertransplantation. I en fas II studie hos de novo levertransplanterade patienter, observerades en ökning av antalet dödsfall i 2 av 3 belataceptinnehållande behandlingsregimerna som studerades. Dessa belataceptinnehållande behandlingsregimer skiljer sig från dem som studerades hos njurtransplanterade patienter.


Kombinationsbehandling med andra immunsuppressiva medel


Belatacept har administrerats med följande immunsuppressiva medel i kliniska studier: basiliximab, en MPA och kortikosteroider.


Lymfocytreducerande behandlingar och MPA: Eftersom den totala mängden immunsuppression är en riskfaktor för maligniteter och opportunistiska infektioner bör högre doser än de rekommenderade för samtidigt administrerade immunsuppressiva medel undvikas. Lymfocytreducerande medicinering för att behandla akut avstötning bör användas med försiktighet.

Patienter med höga PRA kräver ofta ökad immunsuppression. Belatacept har inte studerats hos patienter med PRA > 30%.


Nedtrappning av kortikosteroider: Nedtrappning av kortikosteroider hos patienter som tar belatacept ska göras med försiktighet, speciellt hos patienter med hög immunologisk riskprofil, som de med 4-6 felmatchningar avseende humant leukocytantigen (HLA). Efter marknadsintroduktionen har användningen av belatacept med basiliximabinduktion, mykofenolatmofetil och nedtrappning av kortikosteroider till 5 mg/dag vid vecka 6 efter transplantation, associerats med en ökad frekvens av akut avstötning, speciellt avstötning av grad III. Dessa avstötningar av grad III, inträffade hos patienter med 4 till 6 felmatchningar avseende HLA.

Patienter som byter från belatacept till ett annat immunsuppressivt medel bör läkare vara uppmärksamma på den 8-10 dagar långa halveringstiden för belatacept för att undvika potentiell under- eller överimmunsuppression när belataceptbehandlingen avslutas.


Allergiska reaktioner

Infusionsrelaterade reaktioner har rapporterats vid administrering av belatacept i de kliniska studierna. Patienter behöver inte premedicineras för att förhindra allergiska reaktioner. Särskild försiktighet bör iakttas hos patienter som tidigare uppvisat allergiska reaktioner mot belatacept eller mot något av hjälpämnena. Anafylaktisk reaktion har rapporterats efter godkännandet. Om en allvarlig allergisk eller anafylaktisk reaktion uppstår bör behandlingen med NULOJIX omedelbart avbrytas och adekvat behandling sättas in.


Vaccinationer

Immunssuppressiv behandling kan påverka effekten av vaccin. Under behandling med belatacept kan därmed vaccinationer vara mindre effektiva även om detta inte har studerats i kliniska studier. Användning av levande vaccin bör undvikas.


Autoimmuna processer

Teoretiskt skulle behandling med belatacept kunna öka risken för autoimmuna processer.


Immunogenitet

Även om ett fåtal patienter utvecklade antikroppar och trots att det inte var något tydligt samband mellan utvecklandet av antikroppar och klinisk effekt eller biverkningar, saknas tillräckligt med data för att göra en definitiv bedömning.

Säkerheten och effekten vid återinsättande av belatacept har inte studerats. Den möjliga effekten av tidigare utvecklade antikroppar mot belatacept ska tas med i beräkning om återinsättande av belataceptbehandling övervägs efter en lång utsättningsperiod, särskilt hos patienter som inte fått kontinuerlig immunsuppression.


Patienter med kontrollerad saltdiet

Detta läkemedel innehåller 0,65 mmol eller 15 mg natrium per injektionsflaska. Detta motsvarar 1,95 mmol (eller 45 mg) natrium per maximal dos på tre injektionsflaskor. Detta bör beaktas vid behandling av patienter som har kontrollerad saltdiet.

Interaktioner

Belatacept är ett fusionsprotein som inte förväntas metaboliseras via cytokrom P450-enzymer (CYP) och UDP-glukuronosyltransferaser (UGT), och det förväntas inte ha någon effekt på CYP eller UGT vad gäller hämning eller induktion. Belatacept verkar inte ha några relevanta direkta effekter på cytokinnivåer hos levertransplanterade patienter eller hos friska frivilliga. Belatacept förväntas därför inte påverka cytokrom P-450-enzymer via effekter på cytokiner.

Belatacept förväntas inte avbryta den enterohepatiska recirkulationen av MPA. Vid en given dos MMF är MPA-exponering ungefär 40% högre vid samtidig administrering av belatacept än vid samtidig administrering av ciklosporin.

Immunsuppressiv behandling kan påverka hur patienter svarar på vaccinationer. Vid behandling med belatacept kan därför vaccinationer vara mindre effektiva, även om detta ej har studerats i kliniska studier. Användning av levande vacciner ska undvikas (se Varningar och försiktighet).

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:3.

Fertila kvinnor/födelsekontroll hos män och kvinnor

Kvinnor i fertil ålder ska använda effektiv preventivmetod under behandling och upp till 8 veckor efter avslutad behandling med belatacept eftersom den potentiella risken på embryonal/fetal utveckling är okänd.


Graviditet

Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med belatacept saknas. Inga direkta eller indirekta oönskade effekter påvisades på embryonal/fetal utveckling i djurstudier med doser upp till 16 och 19 gånger den humana dosen på 10 mg/kg baserat på AUC. I en pre- och postnatal studie observerades begränsade förändringar i immunfunktion hos råttor vid en 19-faldig human dos på 10 mg/kg baserat på AUC (se Prekliniska uppgiter). Belatacept ska användas under graviditet endast då det är absolut nödvändigt.


Amning

I studier på råttor har belatacept påvisats i mjölk. Det är inte känt om belatacept utsöndras i human modersmjölk (se Prekliniska uppgiter). Kvinnor ska inte amma under en belataceptbaserad behandlingsregim.


Fertilitet

Det finns inga tillgängliga data på effekten av belatacept på fertilitet hos människa. Hos råttor hade belatacept inga oönskade effekter på manlig eller kvinnlig fertilitet (se Prekliniska uppgiter).

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

I studier på råttor har belatacept påvisats i mjölk. Det är inte känt om belatacept utsöndras i human modersmjölk (se Prekliniska uppgifter). Kvinnor ska inte amma under en belataceptbaserad behandlingsregim.

Fertilitet

Det finns inga tillgängliga data på effekten av belatacept på fertilitet hos människa. Hos råttor hade belatacept inga oönskade effekter på manlig eller kvinnlig fertilitet (se Prekliniska uppgifter).

Trafik

Belatacept har en mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner då det kan orsaka trötthet, sjukdomskänsla och/eller illamående. Patienter bör informeras att om dessa symtom uppstår ska de undvika potentiellt farliga uppgifter som att köra bil eller använda maskiner.

Biverkningar


Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Biverkningsprofilen som förknippas immunsuppressiva medel är ofta svår att fastställa på grund av den bakomliggande sjukdomen och samtidigt bruk av andra läkemedel.


De mest frekventa allvarliga biverkningarna (≥ 2%) med belatacept, i båda regimerna (den mer dosintensiva [MI] och den mindre dosintensiva [LI]) kumulativt upp till år 3, var urinvägsinfektion, CMV-infektion, feber, förhöjt blodkreatinin, pyelonefrit, diarré, gastroenterit, transplantatdysfunktion, leukopeni, pneumoni, basaliom, anemi och dehydrering.


De mest frekventa biverkningarna (≥ 20%) bland patienter behandlade med båda belatacept-baserade regimerna (MI och LI) upp till år 3 var diarré, anemi, urinvägsinfektion, perifert ödem, förstoppning, hypertension, feber, illamående, transplantatdysfunktion, hosta, kräkningar, leukopeni, hypofosfatemi och huvudvärk.


Biverkningar som resulterade i avbrytande eller utsättande av belataceptbehandlingen hos ≥ 1% av patienterna upp till år 3 var renal ventrombos och CMV-infektion.


Tabell över biverkningar

I tabell 2 redovisas de biverkningar (uppdelat per system/organklass och frekvens) som rapporterades i kliniska studier kumulativt upp till år 3 och där orsakssambandet åtminstone är misstänkt relaterat. Data är sammanslagna från båda belataceptregimerna (MI och LI).


Frekvens definieras enlig följande kategorier: mycket vanliga (≥ 1/10); vanliga (≥ 1/100, < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.


Tabell 2: Biverkningar i kliniska studier

Infektioner och infestationer

Mycket vanliga

urinvägsinfektion, övre luftvägsinfektion, cytomegalovirusinfektion*, bronkit

Vanliga

sepsis, pneumoni, influensa, gastroenterit, herpes zoster, sinusit, herpes simplex, oral candidiasis, pyelonefrit, onykomykos, BK-virusinfektion, infektion i andningsvägarna, candidiasis, rinit, cellulit, sårinfektion, lokal infektion, herpesvirusinfektion, svampinfektion, svampinfektion i huden

Mindre vanliga

progressive multifocal leukoencefalopati*, cerebral svampinfektion, cytomegalovirus(CMV)-kolit, polyomavirus-associerad nefropati, genital herpes, stafylokockinfektion, endokardit, tuberkulos*, bronkiektasi, osteomyelit, strongyloidiasis, blastocytinfektion, giardiasis, lymfkärlsinflammation

Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)*

Vanliga

skivepitelcancer i huden, basaliom, hudpapillom

Mindre vanliga

EBV-associerad lymfoproliferativ rubbning**, lungcancer, rektalcancer, bröstcancer, sarkom, Kaposis sarkom, prostatacancer, cervixkarcinom, laryngealcancer, lymfom, multipelt myelom, övergående cellkarcinom

Blodet och lymfsystemet

Mycket vanliga

anemi, leukopeni

Vanliga

trombocytopeni, neutropeni, leukocytos, polycytemi, lymfopeni

Mindre vanliga

monocytopeni, erytroblastopeni (pure red cell aplasia), agranulocytos, hemolys, hyperkoagulation

Immunsystemet

Vanliga

minskat immunglobulin G i blod, minskat immunglobulin M i blod

Mindre vanliga

hypogammaglobulinemi, säsongsastma

Endokrina systemet

Vanliga

Cushings syndrom

Mindre vanliga

binjureinsufficiens

Metabolism och nutrition

Mycket vanliga

hypofosfatemi, hypokalemi, dyslipidemi, hyperkalemi, hyperglykemi, hypokalcemi

Vanliga

viktuppgång, diabetes mellitus, dehydrering, viktnedgång, acidos, vätskeretention, hypercalcemi, hyperproteinemi

Mindre vanliga

diabetesketoacidos, diabetesfot, alkalos, minskad aptit, vitamin-D-brist

Psykiska störningar

Mycket vanliga

sömnlöshet, ångest

Vanliga

depression

Mindre vanliga

onormala drömmar, humörsvängningar, nedsatt koncentrationsförmåga/hyperaktivitet, ökad libido

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga

huvudvärk

Vanliga

tremor, parestesi, kardiovaskulär händelse, yrsel, synkope, letargi, perifer neuropati

Mindre vanliga

encefalit, Guillain-Barrés syndrom, hjärnödem, ökat intrakraniellt tryck, encefalopati, krampanfall, hemipares, demyelinisering, ansiktsförlamning, dysgeusi, kognitiv störning, försämrat minne, migrän, brännande känsla, diabetesnefropati, rastlösa ben syndrom

Ögon

Vanliga

katarakt, okulär hyperemi, dimsyn

Mindre vanliga

retinit, konjunktivit, ögoninflammation, keratit, ljuskygghet, ögonlocksödem

Öron och balansorgan

Vanliga

vertigo, öronsmärta, tinnitus

Mindre vanliga

nedsatt hörsel

Hjärtat

Vanliga

takykardi, bradykardi, förmaksflimmer, hjärtsvikt, kärlkramp, vänsterkammarhypertrofi

Mindre vanliga

akut koronarkärlssjukdom, atrioventrikulärblock (andra graden), sjukdom i aortaklaffen, supraventrikulär arrytmi

Blodkärl

Mycket vanliga

hypertension, hypotension

Vanliga

chock, infarkt, hematom, lymfocele, angiopati, arteriell fibros

Mindre vanliga

venös trombos, arteriell trombos, tromboflebit, arteriell stenos, fönstertittarsjuka, blodvallning

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mycket vanliga

dyspné, hosta

Vanliga

lungödem, väsande andning, hypokapni, ortopné, näsblod, orofaryngeal smärta

Mindre vanliga

akut andnödssyndrom, pulmonell hypertoni, pneumonit, hemoptys, bronkopneumopati, smärtsam andning, pleurautgjutning, sömnapné, dysfoni, orofaryngeala blåsor

Magtarmkanalen

Mycket vanliga

diarré, förstoppning, illamående, kräkningar, buksmärta

Vanliga

dyspepsi, aftös stomatit, bukbråck

Mindre vanliga

gastrointestinal rubbning, pankreatit, stort tarmsår, melena, gastroduodenalt sår, rektal blödning, liten tarmobstruktion, läppinflammation, gingivahyperplasi, smärta i spottkörtlarna, missfärgad avföring

Lever och gallvägar

Vanliga

cytolytisk hepatit, onormala leverfunktionstester

Mindre vanliga

gallstenslidande, levercysta, leversteatos

Hud och subkutan vävnad

Vanliga

acne, klåda, alopeci, hudlesion, utslag, nattliga svettningar, hyperhidros

Mindre vanliga

psoriasis, onormal hårväxt, onychoclasi, penilt sår, svullet ansikte, trikorrexi

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mycket vanliga

artralgi, ryggsmärta, smärta i extremiteter

Vanliga

myalgi, muskelsvaghet, smärta i benvävnad, svullna leder, mellankotsförskjutning, låsning av leden, muskelspasm, osteoartrit

Mindre vanliga

förändringar i benmetabolismen, beninflammation, osteolys, synovit

Njurar och urinvägar

Mycket vanliga

proteinuri, förhöjt blodkreatinin, dysuri, hematuri

Vanliga

tubulär nekros, venös njurtrombos*, arteriell njurstenos, glukosuri, vattennjure, vesikouterisk reflux, urininkontinens, urinretention, nokturi

Mindre vanliga

arteriell njurtrombos*, nefrit, nefroskleros, tubulär atrofi, blödande cystit, njurfibros

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mindre vanliga

epididymit, priapism, cervixdysplasi, bröstmassa, testikelsmärta, vulvasår, atrofisk vulvovaginit, infertilitet, skrotalödem

Medfödda och/eller genetiska störningar

Vanliga

vattenbråck

Mindre vanliga

hypofosfatasi

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket vanliga

perifert ödem, feber

Vanliga

bröstsmärta, trötthet, sjukdomskänsla, försämrad läkning

Mindre vanliga

infusionsrelaterade reaktioner*, irriabilitet, fibros, imflammation, återfall i sjukdom, värmekänsla, sår

Undersökningar

Vanliga

förhöjt c-reaktivt protein, förhöjt paratyroideahormon i blod

Mindre vanliga

förhöjda pankreasenzymer, förhöjt troponin, obalans i elektrolyter, förhjöt prostataspecifikt antigen, förhöjd urinsyra i blod, minskad mängd urin, minskad blodglukos, minskat antal CD4-lymfocyter

Skador och förgiftningar och behandlingskomplikationer

Mycket vanliga

nedsatt funktion hos transplantat

Vanliga

kronisk allograft nefropati (CAN), ärrbråck

Mindre vanliga

förlust av transplantatfunktion, transfusionsreaktion, sårruptur, fraktur, senruptur, hypotoni vid procedur, hypertoni vid procedur, hematom efter procedur, smärta vid procedur, huvudvärk vid procedur, förvirring

*Se avsnitt "Beskrivning av utvalda biverkningar"

**Inkluderar alla rapporterade händelser över en median på 3,3 år i fas III-studierna och en median på ungefär 7 år i fas II studierna.


Långtidsuppföljning av studie 1 och studie 2

Efter tre år gick 761 patienter, av de 1209 randomiserade och transplanterade patienter i de två fas III-studierna, in i en långtidsuppföljning på ytterligare fyra år. De fortsatte därmed sin behandling med studieläkemedel enligt tidigare behandlingsregim. Jämfört med resultaten från de första tre åren sågs inga nya biverkningar eller någon ökad frekvens av biverkningar (listas ovan för de första tre åren) under den fyra år långa öppna uppföljningsperioden.


Beskrivning av utvalda biverkningar


Maligniteter och lymfoproliferativ sjukdom efter transplantation (PTLD)

Frekvensen av malignitet vid år 1 och år 3, med undantag av fall av PTLD som visas vid år 1 och > 3 år, visas i tabell 3 (medianen för antalet uppföljningsdagar var 1199 dagar för belatacept MI, 1206 dagar för belatacept LI och 1139 dagar för ciklosporin). Frekvensen av maligna neoplasier, exklusive icke-melanoma hudcancerformer, vid år 3 var likvärdig i belatacept LI-gruppen och ciklosporingruppen men högre i belatacept MI-gruppen. PTLD förekom mer frekvent i de båda belataceptbehandlade grupperna i jämförelse med ciklosporin. Icke-melanoma hudcancerformer förekom mindre frekvent med belatacept LI-regimen än med ciklosporin eller belatacept MI-regimen.


Tabell 3: Förekomst av maligniteter per behandlingsgrupp (%)


Upp till år 1

Upp till år 3*,**

Belatacept MI
N= 477

Belatacept LI
N= 472

Ciklosporin
N= 476

Belatacept MI
N= 477

Belatacept LI
N= 472

Ciklosporin
N= 476

Samtliga maligna neoplasier

3,4

1,9

3,4

8,6

5,7

7,1

Icke-melanom hudcancer

1,0

0,2

1,5

4,2

1,5

3,6

Maligna neoplasier exklusive icke-melanom hudcancer

2,3

1,7

1,9

4,4

4,2

3,6

PTLD

0,8

0,8

0,2

1,7

1,3

0,6

Maligniteter exklusive icke-melanom hudcancer och PTLD

1,5

0,8

1,7

2,7

3,2

3,4

*Medianuppföljningstid, exklusive PTLD, för sammanslagna studier är 1092 dagar för varje behandlingsgrupp.

**Medianuppföljningstid för PTLD för sammanslagna studier är 1199 dagar för MI, 1206 dagar för LI och 1139 dagar för ciklosporin.


I de tre studierna (en fas II och två fas III studier, studie 1 och 2) var den kumulativa frekvensen av PTLD högre i den belataceptbehandlade patientgruppen som fick den rekommenderade doseringsregimen (LI) (1,3%; 6/472) än hos ciklosporingruppen (0,6%; 3/476) och högst i belatacept MI-gruppen (1,7%; 8/477). Nio av 14 fall av PTLD hos belataceptbehandlade patienter var lokaliserade i CNS och inom observationsperioden hade 8 av 14 fall dödlig utgång (6 av fallen med dölig utgång involverade CNS). Av de 6 PTLD-fallen som förekom i LI-gruppen, involverade 3 fall CNS och hade dödlig utgång.


EBV-seronegativa patienter som får immunsuppressiva medel har en särskilt hög risk att drabbas av PTLD (se avsnitt 4.3 och 4.4). I de kliniska studierna hade de belataceptbehandlade mottagarna med EBV-seronegativt status en förhöjd risk att drabbas av PTLD jämfört med de EBV-positiva mottagarna (7,7%; 7/91 respektive 0,7%; 6/810). I den rekommenderade doseringsregimen av belatacept fanns 404 EBV-positiva mottagare och 4 fall av PTLD inträffade (1,0%). Två av dessa PTLD-fall uppstod i CNS.


I studie 1 rapporterades under långtidsuppföljningen maligniteter (inklusive PTDL) hos 10,3%, 8,4% respektive 14,7% av patienterna i behandlingsgrupperna belatacept MI, belatacept LI respektive ciklosporin, och i studie 2 hos 19,2%, 13,3% respektive 16,1% av patienterna i samma grupper. Antal fall av PTLD varierade beroende på serostatus. I studie 1 rapporterades ett ytterligare fall av PTLD i ciklosporingruppen, för en patient som var EBV-seropositiv vid tiden för transplantation. I studie 2 var det ett fall av PTLD i varje behandlingsgrupp bland de patienter som var EBV-seropositiva vid tiden för transplantation. I studie 2, hos patienterna som var EBV-seronegativa vid tiden för transplantation (till vilka behandling med belatacept inte rekommenderas), var det tre fall av PTLD i belatacept LI-gruppen men inga fall i belatacept MI-gruppen och ciklosporingruppen.


Infektioner

Infektionsfrekvenser vid år 1 och år 3 med förekomst per behandlingsgrupp visas i tabell 4. Den sammanslagna förekomsten av tuberkulosinfektioner och icke-allvarliga herpesinfektioner var högre i belataceptregimerna än i ciklosporinregimen. Majoriteten av tuberkulosfallen förekom hos patienter som bodde eller tidigare hade bott i länder med en hög prevalens av tuberkulos. Sammanslagen frekvens av polyomavirusinfektioner och svampinfektioner var lägre i belatacept LI-gruppen än i belatacept MI- och ciklosporingruppen.


I det kliniska belataceptprogrammet diagnostiserades två patienter med PML. Ett fall av PML med dödlig utgång rapporterades hos en njurtransplantatsmottagare behandlad med belatacept MI-regimen, en IL-2-receptorantagonist, MMF och kortikosteroider under två år i en fas III-studie. Det andra fallet av PML rapporterades i en fas II studie hos en levertransplantatsmottagare som fick sex månaders behandling med en utökad belatacept MI-regim, MMF i högre doser än rekommenderat och kortikosteroider.


Infektioner som innefattade CNS förekom mer frekvent i belatacept MI-gruppen (8 fall inklusive PML-fallet ovan; 1,7%) än i belatacept LI-gruppen (2 fall; 0,4%) och ciklosporingruppen (1 fall; 0,2%). Den vanligaste CNS-infektionen var kryptokockmeningit.


Tabell 4:

Förekomst av infektioner per behandlingsgrupp (%)

 

Upp till år 1

Upp till år 3*

 

Belatacept

MI

N= 477

Belatacept

LI

N= 472

Ciklosporin

N= 476

Belatacept

MI

N= 477

Belatacept

LI

N= 472

Ciklosporin

N= 476

Infektioner och infestationer

70,7

71,8

73,7

79,2

82,0

80,6

Allvarliga infektioner

26,8

23,3

27,3

35,8

33,5

37,8

Virala infektioner

26,4

25,0

27,7

38,8

39,0

36,1

CMV

11,1

11,9

13,7

13,8

13,8

14,7

Polyomavirus

4,8

2,3

4,8

6,3

3,8

5,7

Herpes

8,0

6,6

6,1

15,5

14,2

10,7

Svampinfektioner

13,8

11,0

15,1

22,9

16,7

20,6

Tuberkulos

0,4

0,4

0,2

1,3

1,3

0,2

*Medianförekomst för poolade studier är 1092 dagar för varje behandlingsgrupp.


Under långtidsuppföljningen av studie 1 uppstod allvarliga infektioner hos 30,3% respektive 23,5% av patienterna i behandlingsgrupperna belatacept MI och belatacept LI, och hos 27,2% av patienterna i ciklosporingruppen. I studie 2 uppstod allvarliga infektioner hos 35,6% respektive 38,1% av patienterna i behandlingsgrupperna belatacept MI och belatacept LI, och hos 37,9% av patienterna i ciklosporingruppen. Ett fall av PML rapporterades (studie 1) i ciklosporingruppen 82 månader efter transplantationen (mer än 56 dagar efter att behandlingen avslutats).


Transplantattrombos

I en fas III studie med mottagare av njurar från avlidna donatorer med utökade riskkriterier (expanded criteria donor, ECD) (studie 2), förekom transplantattrombos mer frekvent i belataceptgrupperna (4,3% för LI-regimen respektive 5,1% för MI-regimen) än i ciklosporingruppen (2,2%). I en annan fas III studie med mottagare av njurar från levande donator och från avliden donator med standard riskkriterier (studie 1) var incidensen av transplantattrombos 2,3% för MI-regimen respektive 0,4% för LI-regimen, jämfört med 1,8% i ciklosporingruppen. I en fas II studie förekom 2 fall av transplantattrombos, 1 fall i vardera MI- och LI-gruppen (incidens 1,4% i båda grupperna) mot 0 fall i ciklosporingruppen. Generellt sett uppkom dessa händelser i början av behandlingen och majoriteten av fallen resulterade i förlust av transplantatet. Efter introduktionen på marknaden har trombos i njurtransplantatet rapporterats hos patienter med andra predisponerande riskfaktorer för renal allograft-trombos när initialdosen anti-tymocytglobulin administrerades samtidigt eller nästan samtidigt med den första dosen av belatacept.


Infusionsrelaterade reaktioner

Anafylaktisk reaktion har rapporterats efter godkännandet.


Akuta infusionsrelaterade händelser (oönskade reaktioner som uppträder inom en timme efter påbörjad infusion) förekom hos 5,5% av patienterna i belatacept MI-gruppen och 4,4% av patienterna i LI-gruppen upp till år 3. De vanligaste rapporterade akuta infusionsrelaterade reaktionerna med bägge belataceptregimer var hypotension, hypertension, vallningar och huvudvärk. De flesta av dessa reaktioner var av mild till måttlig grad, inte allvarliga och återkom inte. Det var ingen skillnad i händelsefrekvens när belatacept jämfördes med placeboinfusioner (placeboinfusioner administrerades i vecka 6 och vecka 10 av belatacept LI-regimen för att blinda MI- och LI-regimerna).


Immunogenitet

Antikroppar riktade mot belataceptmolekylen utvärderades i 796 njurtransplantatsmottagare (551 av dessa hade behandlats under minst 3 år) i de två fas III studierna. Ytterligare 51 patienter behandlades i genomsnitt under 7 år i förlängningsarmen av fas II studien. Anti-belatacept antikroppsutveckling förknippades inte med förändrat clearance för belatacept.


Totalt 45 av 847 patienter (5,3%) utvecklade antikroppar under behandling med belatacept. I de individuella studierna var andelen patienter som hade utvecklat antikroppar i fas III studien mellan 4,5% och 5,2%, medan andelen var 11,8% i förlängningsarmen av fas II studien. Den normaliserade immunogenicitetsfrekvensen för exponeringsduration var däremot densamma (2,0 till 2,1 av 100 patientår) i de tre studierna. Bland 153 patienter utvärderade för antikroppar minst 56 dagar (cirka 7 halveringstider) efter avbrytandet av belataceptbehandlingen, utvecklade ytterligare 10 patienter (6,5%) antikroppar. Generellt sett var antikroppstitrar låga, sällan ihållande, och blev ofta odetekterbara vid fortsatt behandling.


För att utvärdera förekomsten av neutraliserande antikroppar utvärderades in vitro-prover från 29 patienter med bekräftad bindningsaktivitet till det modifierade cytotoxiskt T-lymfocytassocierat Antigen-4 (CTLA-4)-området på molekylen. Åtta patienter (27,6%) visade sig ha neutraliserande antikroppar. Den kliniska betydelsen av dessa antikroppar är inte känd.


Autoimmuna processer

Autoimmuna händelser var sällsynta under de kliniska studierna, med en förekomst på 1,7%, 1,7% och 1,9% vid år 3 för MI-, LI- respektive ciklosporingruppen. En patient som stod på belatacept i MI-regimen utvecklade Guillian-Barrés syndrom vilket ledde till att behandlingen avbröts och symtomen därefter försvann. Det fåtal rapporterade fall från kliniska studier tyder på att patienter inte har en ökad risk att utveckla autoimmuna händelser vid långvarig belataceptexponering.


Under långtidsuppföljningen av studie 1 uppstod autoimmuna händelser hos 2,6% respektive 3,0% av patienterna i behandlingsgrupperna belatacept MI och belatacept LI, och hos 3,7% av patienterna i ciklosporingruppen. I studie 2 uppstod autoimmuna händelser hos 5,8% respektive 3,5% av patienterna i behandlingsgrupperna belatacept MI och belatacept LI, och hos 0% av patienterna i ciklosporingruppen.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Singeldoser på upp till 20 mg/kg har administrerats utan synbara toxiska effekter. Vid fall av överdosering rekommenderas att patienten övervakas för tecken på oönskade reaktioner samt att lämplig symtomatisk behandling sätts in.

Farmakodynamik

Belatacept, en selektiv blockerare av co-stimulation, är ett lösligt fusionsprotein som består av en modifierad extracellulär domän av humant cytotoxiskt T-lymfocytassocierat

antigen 4 (CTLA-4) kopplat till en del (hinge-CH2-CH3 domäner) av Fc-domänen av humant immunglobulin G1. Belatacept produceras genom rekombinant DNA-teknik i expressionssystemet i en mammaliecell. Två aminosyrasubstitutioner (L104 till E; A29 till Y) gjordes i ligandbindningsregionen av CTLA-4.


Verkningsmekanism

Belatacept binder till CD80 och CD86 på antigenpresenterande celler. Belatacept blockerar på så vis CD28-medierad co-stimulering av T-celler vilket i sin tur hämmar deras aktivering. Aktiverade T-celler är de främsta mediatorerna av immunologiskt svar till den transplanterade njuren. Belatacept, en modifierad form av CTLA4-Ig, binder till CD80 och CD86 med mer aviditet än den ursprungliga CTLA4-ig-molekylen. Denna ökade aviditet ger en immunsuppressionsnivå som är nödvändig för att förhindra immunmedierad allograftdysfunktion.


Farmakodynamisk effekt

I en klinisk studie observerades, efter initial administrering av belatacept, omkring 90% mättnad av de CD86-receptorer som finns på ytan av antigenpresenterande celler i perifert blod. Under den första månaden efter transplantation kvarstod 85% mättnad av CD86. Upp till 3 månader efter transplantation med den rekommenderade doseringsregimen kvarstod omkring 70% mättnad av CD86 och vid månad 12 kvarstod cirka 65% mättnad.


Klinisk effekt och säkerhet

Studie 1 och studie 2: fas III studier hos njurtransplantionsmottagare

Säkerhet och effekt hos belatacept, som en del av en immunsuppressiv regim vid njurtransplantation, utvärderades i randomiserade, partiellt blindade, 3-åriga, multicenterstudier med den primära effektvariabeln utvärderad vid år 1. Dessa studier jämförde två doseringsregimer av belatacept (MI och LI) med ciklosporin hos mottagare med organ från donator med standardriskkriterier (studie 1) eller utökade riskkriterier (studie 2). Alla patienter fick basiliximab, MMF och kortikosteroider. Den mer intensiva (MI) regimen, vilken innefattade högre och mer frekvent dosering än LI-regimen under de första sex månaderna efter transplantation, resulterade i en två gånger högre exponering av belatacept än LI-regimen under månad 2 till månad 7 efter transplantation. Klinisk effekt var jämförbar mellan MI och LI medan den sammanslagna säkerhetsprofilen var bättre för LI. Därmed är den rekommenderade dosen av belatacept densamma som LI-doseringsregimen.


Studie 1:Mottagare av njurar från levande donator och avliden donator med standardriskkriterier

Organ från donator med standardriskkriterier definierades som organ från en levande donator eller en avliden donator med förutsedd kall ischemitid på < 24 timmar och som inte kunde definieras som organ från donator med utökade riskkriterier. Studie 1 uteslöt: (1) organmottagare som genomgick sin första transplantation och vars PRA var ≥ 50%; (2) organmottagare som genomgick en omtransplantation och vars PRA var ≥ 30%; (3) mottagare vars tidigare transplantatförlust orsakades av akut avstötning, samt vid positiv lymfocytotoxisk korstest mot T-celler.


Till denna studie rekryterades 666 patienter vilka randomiserades och genomgick transplantation; 219 inkluderades till belatacept MI, 226 till belatacept LI och 221 till ciklosporin. Medianåldern var 45 år; 58% av organdonationerna kom från levande patienter; 3% var omtransplanterade; 69% var män; 61% av patienterna var vita; 8% var svarta/afroamerikaner, 31% klassades som andra raser; 16% hade PRA ≥ 10%; och 41% hade 4 till 6 felmatchade HLA.


Dosen kortikosteroider som användes i alla behandlingsgrupper trappades ner under de första 6 månaderna efter transplantation. Mediandosen kortikosteroider som administrerades med den rekommenderade belatacept-regimen var 20 mg, 12 mg och 10 mg upp till respektive månad 1, 3 och 6.


Studie 2: Mottagare av njurar från donator med utökat kriteria.

Donatorer med utökade riskkriterier definierades som avlidna donatorer med minst en av följande kriterier: (1) donatorsålder ≥ 60 år; (2) donatorsålder ≥ 50 år och andra samtidiga riskfaktorer (≥ 2 av följande: stroke, hypertension, serumkreatinin > 1,5 mg/dl); (3) donation efter hjärtdöd eller (4) förutsedd kall ischemitid på ≥ 24 timmar. Studie 2 uteslöt mottagare med PRA ≥ 30%, omtransplanterade patienter samt vid positiv lymfocytotoxisk korstest mot T-celler.


Till denna studie rekryterades 543 patienter vilka randomiserades och genomgick transplantation; 184 inkluderades till belatacept MI, 175 till belatacept LI och 184 till ciklosporin. Medianåldern var 58 år; 67% var män; 75% av patienterna var vita, 13% var svarta/afroamerikaner, 12% klassades som andra raser; 3% hade PRA ≥ 10%; och 53% hade 4 till 6 felmatchade HLA.


Dosen kortikosteroider som användes i alla behandlingsgrupper trappades ner under de första 6 månaderna efter transplantationen. Mediandosen kortikosteroider som administrerades med den rekommenderade belatacept-regimen var 21 mg, 13 mg och 10 mg upp till respektive månad 1, 3 och 6.


Tabell 5 sammanställer resultat för belatacept LI jämfört med ciklosporin avseende de co-primära effektvariablerna död och förlust av transplantatet, samlad njurfunktionsnedsättning och akut avstötning (definierad som kliniskt misstänkt biopsibekräftad akut avstötning). Patient- och transplantatöverlevnad var liknande för belatacept och ciklosporin. Färre patienter med belatacept jämfört med ciklosporin uppnådde variabeln av sammansatt njurfunktionsnedsättning och medelvärdet av GFR var också högre hos patienter med belatacept jämfört med ciklosporin.


Akut avstötning (AR) inträffade mer frekvent med belatacept än med ciklosporin i studie 1 och med samma frekvens med belatacept som ciklosporin i studie 2. Ungefär 80% av AR-episoderna inträffade vid månad 3 och inträffade sporadiskt efter månad 6. Vid år 3 i studie 1 klassificerades 11/39 akuta avstötningar med belatacept och 3/21 akuta avstötningar med ciklosporin som grad ≥ IIb enligt Banff 97. Vid år 3 i studie 2 klassificerades 9/33 akuta avstötningar med belatacept och 5/29 akuta avstötningar med ciklosporin som grad ≥ IIb enligt Banff 97. AR behandlades oftare med lymfocytreducerande medicinering (en riskfaktor för PTLD, se Varningar och försiktighet) i belataceptgruppen än i ciklosporingruppen. I båda studierna, hos patienter med AR vid år 2, var donatorspecifika antikroppar, en av kriterierna för diagnos av antikroppsmedierad avstötning, närvarande i 6% (2/32, studie 2) till 8% (3/39, studie 1) och 20% (4/20, studie 1) till 26% (7/27, studie 2) i belataceptgruppen respektive ciklosporingruppen vid år 3. Vid år 3 var återkomsten av AR lika för samtliga grupper (< 3%) och subkliniska AR identifierade vid biopsin i samband med 1-årskontrollen var 5% i båda grupperna. I studie 1 hade 5/39 belataceptpatienter mot 1/21 ciklosporinpatienter med AR förlorat sitt graft samt 5/39 belataceptpatienter och inga ciklosporinpatienter med AR hade dött vid år 3. I studie 2 hade 5/33 belataceptpatienter mot 6/29 ciklosporinpatienter med AR förlorat sitt transplantat samt 5/33 belataceptpatienter mot 5/29 ciklosporinpatienter hade dött vid år 3. I båda studierna var medelvärdet på GFR efter AR snarlika för belatacept- och ciklosporinbehandlade patienter.

Tabell 5: Nyckeleffektmått vid år 1 och 3

 

Studie 1: levande donatorer och avlidna donatorer med standardkriteria

Studie 2: donatorer med utökat kriteria

Parameter

Belatacept

LI

Ciklosporin

Belatacept

LI

Ciklosporin

 

N = 226

N = 221

N = 175

N = 184

Patient-och transplantatöverlevnad (%)

År 1

[95% konfidensintervall]


År 3

[95% konfidensintervall]



96,5

[94,1-98,9]


92,0

[88,5-95,6]



93,2

[89,9-96,5]


88,7

[84,5-92,9]



88,6

[83,9-93,3]


82,3

[76,6-87,9]



85,3

[80,2-90,4]


79,9

[74,1-85,7]

Död (%)

År 1

År 3


1,8

4,4


3,2

6,8


2,9

8,6


4,3

9,2

Förlust av transplantat (%)

År 1

År 3


2,2

4,0


3,6

4,5


9,1

12,0


10,9

12,5

% av patienter som mötte endpoint samlad njurfunktionsnedsättning vid år 1a

P-värde


54,2



< 0,0001


77,9



-


76,6



< 0,07


84,8



-

AR (%)

År 1 (%)

[95% konfidensintervall]

År 3 (%)

[95% konfidensintervall]


17,3

[12,3-22,2]

17,3

[12,3-22,2]


7,2

[3,8-10,7]

9,5

[5,6-13,4]


17,7

[12,1-23,4]

18,9

[13,1-24,7]


14,1

[9,1-19,2]

15,8

[10,5-21,0]

Medeluppmätt GFRb

ml/min/1,73

År 1

År 2



63,4

67,9



50,4

50,5



49,6

49,7



45,2

45,0

Medelberäknat GFRcml/min/1,73

Månad 1

År 1

År 2

År 3



61,5

65,4

65,4

65,8



48,1

50,1

47,9

44,4



39,6

44,5

42,8

42,2



31,8

36,5

34,9

31,5

a Andel patienter med uppmätt GFR < 60 ml/min/1,73 m2 eller med en minskning av uppmätt GFR ≥ 10 ml/min/1,73 m2 från månad 3 till månad 12.

b Uppmätt GFR uppskattades genom iotalamat enbart vid år 1 och år 2

c Beräknat GFR uppskattades genom MDRD formula vid månad 1, år 1, år 2 och år 3



Progression av kronisk njursjukdom (CKD) enligt K/DOQI riktlinjer

I studie 1 vid år 3, var medelberäknat GFR 21 ml/min/1,73 m2 högre med belatacept och 10% och 20% av patienterna nådde CKD-stadium 4/5 (GFR < 30 ml/min/1,73 m2) med belatacept respektive ciklosporin. I studie 2 vid år 3, var medelberäknat GFR 11 ml/min/1,73 m2 högre med belatacept och 27% och 44% av patienterna nådde CKD-stadium 4/5 (GFR < 30 ml/min/1,73 m2) med belatacept respektive ciklosporin.


Kronisk allograft nefropati/Interstitiell fibros och tubulär atrofi (IFTA)

Prevalensen av CAN/IFTA vid år 1 i studie 1 och 2, var numeriskt lägre med belatacept än med ciklosporin (~ 9,4% respektive 5%).


Nydebuterad diabetes mellitus och blodtryck

I en prespecificerad, sammanslagen analys av studierna 1 och 2 vid år 1, var incidensen av nydebuterad qdiabetes mellitus, definierad som användandet av ett antidiabetikum i ≥ 30 dagar eller ≥ 2 faste-plasmaglukosvärden > 126 mg/dl (7,0 mmol/l) efter transplantation, 5% med belatacept och 10% med ciklosporin. Vid år 3 var incidensen av nydebuterad diabetes mellitus 8% med belatacept och 10% med ciklosporin.


För studie 1 och 2 vid år 1 och 3 var belatacept associerad med 6 till 9 mmHg lägre medelsystemiskt blodtryck, ungefär 2 till 4 mmHg lägre medeldiastoliskt blodtryck och lägre användande av antihypertensiva läkemedel än ciklosporin.


Långtidsuppföljning av studie 1 och studie 2

Antal patienter som fullföljde 3 års behandling i studie 1och som sen gick in i den fyraåriga öppna uppföljningsperioden (totalt upp till 7 år) var 321 för belatacept (MI: 155 och LI: 166) respektive 136 för ciklosporin.Under uppföljningsperioden var det fler patienter i ciklosporingruppen (32.4%) som avslutade behandlingen jämfört med antal patienter i respektive belataceptgrupp (MI: 17,4% respektive LI: 8,1%). Antal patienter som fullföljde 3 års behandling i studie 2 och som sen gick in i den fyraåriga öppna uppföljningsperioden (totalt upp till 7 år) var 217 för belatacept (MI: 104 och LI: 113) respektive 87 för ciklosporin. Under uppföljningsperioden var det fler patienter i ciklosporingruppen (34,5%) som avslutade behandlingen jämfört med antal patienter i respektive belataceptgrupp (MI: 28,8% respektive LI: 25,7%).


Jämfört med ciklosporin och bedömd utifrån uppskattningar av hazard ratio (HR) (för dödsfall eller transplantatförlust) från en ad hoc-Cox regressionsanalys, var den övergripande patient- och transplantatöverlevnaden högre för belataceptbehandlade patienter i studie 1, HR 0,588 (95% KI: 0,356-0,972) för MI-gruppen respektive HR 0,585 (95% KI: 0,356-0,961) för LI-gruppen, och jämförbar mellan grupperna i studie 2, HR 0,932 (95% KI: 0,635-1,367) för MI-gruppen respektive HR 0,944 (95% KI: 0,644-1,383) för LI-gruppen. I studie 1 var den totala andelen patienter som dog eller förlorade transplantatet lägre hos belataceptbehandlade patienter (MI: 11,4%, LI: 11,9%) jämfört med ciklosporinbehandlade patienter (17,6%). I studie 2 var den totala andelen patienter som dog eller förlorade transplantatet jämförbar mellan behandlingsgrupperna (MI: 29,3%, LI: 30,9%, ciklosporin: 28,3%). I studie 1 dog 7,8%, 7,5% respektive 11,3% av patienterna i grupperna MI, LI och ciklosporin, och transplantatförlust inträffade hos 4,6%, 4,9% respektive 7,7% av patienterna. I studie 2 dog 20,1%, 21,1% respektive 15,8% av patienterna i grupperna MI, LI och ciklosporin, och transplantatförlust inträffade hos 11,4%, 13,1% respektive 15,8% av patienterna. Den högre andelen dödsfall i LI-gruppen i studie 2 berodde främst på tumörer (MI: 3,8%, LI: 11,9%) LI: 7,1%, ciklosporin: 2,3%).


Det högre, beräknade GFR, som observerades hos belataceptbehandlade patienter jämfört med ciklosporinbehandlade patienter under de första 3 åren, bibehölls under långtidsuppföljningen. I studie 1 var medelberäknat GFR efter 7 år 74,0, 77,9 respektive 50,7 ml/min/1,73 m2 i grupperna belatacept MI, belatacept LI respektive ciklosporin. I studie 2 var medelberäknat GFR efter 7 år 57,6, 59,1 respektive 44,6 ml/min/1,73 m2 i samma grupper. Tiden till dödsfall, transplantatförlust eller GRF < 30 ml/min/1,73 m2 analyserades under sjuårsperioden. I studie 1 observerades ungefär 60% minskning av risken för dödsfall, transplantatförlust eller GRF < 30 ml/min/1,73 m2 hos patienter i belataceptgrupperna jämfört med dem som fått ciklosporin. I studie 2 observerades ungefär 40% minskning av samma risker hos patienter i belataceptgrupperna jämfört med dem som fått ciklosporin.


Levertransplantationsstudie fas II

En randomiserad, kontrollerad multi-center studie, fas II, med belatacept gjordes hos de novo mottagare av levertransplantat. Totalt 250 patienter randomiserades till 1 av 5 behandlingsgrupper (3 belatacept- och 2 tacrolimusgrupper). Belataceptdoseringen som användes i denna leverstudie var högre i alla belataceptgrupperna jämfört med den belataceptdoseringen som användes i njurtransplantationsstudierna i både fas II och III.

Ett överskott i dödlighet och transplantatförlust observerades i belatacept LI+MMF-gruppen och ett överskott i dödlighet observerades i belatacept MI+MMF-gruppen. Inget orsakssamband kunde identifieras bland dödsfallen. Det fanns en ökning av virus- och svampinfektioner i belataceptgrupperna jämfört med tacrolimusgrupperna. Dock var inte den övergripande frekvensen annorlunda bland alla behandlingsgrupper (se Varningar och försiktighet)


Äldre

Tvåhundrasjutton (217) patienter över 65 år fick belatacept under en fas II studie och två fas III njurstudier.


Äldre patienter överensstämde med den övriga studiepopulationen vad gäller effekt och säkerhet utvärderad utifrån patient och transplantatöverlevnad, njurfunktion och akut avstötning.


Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för belatacept för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för njurtransplantation (se Dosering för information om pediatrisk användning).

Farmakokinetik

Absorption

Farmakokinetiken för belatacept hos njurtransplantationspatienter och friska frivilliga visade sig vara jämförbar. Farmakokinetiken för belatacept var linjär och exponeringen av belatacept ökade proportionellt hos friska frivilliga efter en singel intravenös infusionsdos på 1 till 20 mg/kg. Medelvärdet (variationsvidd) för farmakokinetiska parametrar av belatacept efter multipla intravenösa infusioner vid doser på 5 och 10 mg/kg hos njurtransplantationspatienter var: terminal halveringstid 8,2 (3,1-11,9) respektive 9,8 (6,1-15,1) dagar; systemisk clearance 0,51 (0,33-0,75) respektive 0,49 (0,23-0,70) ml/h/kg och distributionsvolym vid steady state 0,12 (0,09-0,17) respektive 0,11 (0,067-0,17) l/kg. I den rekommenderade doseringsregimen nådde serumkoncentrationen vanligtvis steady state efter 8 veckor i den initiala fasen efter transplantation och efter 6 månader under underhållsfasen. Vid månad 1, 4 och 6 efter transplantation var medelvärdet (variationsvidd) för dalkoncentrationerna av belatacept 22,7 (11,1-45,2), 7,6 (2,1-18,0) respektive 4,0 (1,5-6,6) μm/ml.


Distribution

Baserat på populationsfarmakokinetiska analyser av 944 njurtransplantationspatienter upp till 1 år efter transplantation, var farmakokinetiken för belatacept likvärdig vid olika tidsperioder efter transplantation. Dalkoncentrationen av belatacept upprätthölls konsekvent upp till 5 år efter transplantation. Minimal systemisk ackumulering, efter multipla infusioner av doser på 5 och 10 mg/kg av belatacept hos njurtransplantationspatienter, inträffade var 4:e vecka. Ackumulationsindex för belatacept vid steady state var 1.1.


Eliminering

Populationsfarmakokinetiska analyser hos njurtransplantationspatienter påvisade en trend mot högre clearance av belatacept med ökande kroppsvikt. Inga kliniskt relevanta effekter med avseende på ålder, kön, ras, njurfunktion (beräknat GFR), diabetes eller samtidig dialysclearance av belatacept identifierades.


Det finns inga data tillgängliga för patienter med nedsatt leverfunktion.

Prekliniska uppgifter

Belatacept har lägre aktivitet hos gnagare än abatacept, ett fusionsprotein som skiljer sig från belatacept genom två aminosyror i de CD80/CD86-bindande domänerna. På grund av abatacepts likhet med belatacept vad gäller struktur och verkningsmekanism och dess högre aktivitet hos gnagare, användes abatacept som en mer aktiv homolog för belatacept hos gnagare. Prekliniska studier genomförda med abatacept har därför, i tillägg till studierna genomförda med belatacept, använts för att stödja säkerheten av belatacept.


En rad in vitro-studier har inte kunnat påvisa några mutagena eller klastogena effekter hos abatacept.

I en karcinogenicitetsstudie på möss sågs en ökad incidens av maligna lymfom och brösttumörer (hos honmöss). Den ökade incidensen av lymfom och brösttumörer som har iakttagits hos abataceptbehandlade möss kan ha varit relaterad till minskad kontroll av murin leukemivirus respektive murin mammartumörvirus i närvaro av immunmodifierande behandling under lång tid. I en sexmånaders och en ettårig toxicitetsstudie på cynomolgusapor behandlade med belatacept och abatacept kunde ingen signifikant toxicitet påvisas. Reversibla farmakologiska effekter innefattade minimala övergående minskningar i serum-IgG och minimal till svår depletion i mjälten och/eller lymfkörtlarnas germinalcenter. Det sågs inga lymfom eller preneoplastiska morfologiska förändringar under någon av studierna. Detta trots att det i abataceptstudien förekom ett virus, lymfokryptovirus, som är känt att orsaka sådana lesioner hos immunsupprimerade cynomolgusapor. Den virala statusen fastställdes inte i belataceptstudien men då detta virus är allmänt förekommande hos apor, är det troligt att det även förekom hos dessa apor.

Hos råtta hade belatacept inga oönskade effekter på manlig eller kvinnlig fertilitet. Belatacept var inte teratogen när det administrerades till dräktiga råttor och kaniner i doser på upp till 200 mg/kg respektive 100 mg/kg dagligen, vilket motsvarar ungefär 16 och 19 gånger exponeringen av den maximalt rekommenderade humana dosen (MRHD) på 10 mg/kg enligt AUC. Belatacept administrerat dagligen till honråttor under dräktighets- och laktationsperioden associerades med infektioner vid samtliga doser (≥ 20 mg/kg, ≥ 3 gånger MRHD-exponeringen enligt AUC) och visade inga oönskade effekter hos avkomman vid doser på upp till 200 mg/kg vilket motsvarar 19 gånger MRHD-exponeringen enligt AUC. Belatacept har påvisats passera placentan hos råttor och kaniner.

Abatacept administrerat var tredje dag till honråttor under dräktighets- och laktationsperioden visade inga oönskade effekter hos avkomman vid doser upp till 45 mg/kg vilket motsvarar 3 gånger MRHD-exponeringen på 10 mg/kg enligt AUC. Vid en dos på 200 mg/kg, vilket motsvarar 11 gånger MRHD-exponeringen, observerades förändringar i immunfunktion bestående av en 9-faldig ökning i det T-cellsberoende antikroppssvaret hos honungarna och tyreoiditinflammation hos en honunge. Det är inte känt om dessa fynd visar på en risk för utvecklandet av autoimmuna sjukdomar hos människa som exponerats in utero för abatacept eller belatacept.


Studier på råtta som exponerats för abatacept har visat avvikelser i immunsystemet inklusive en låg incidens av infektioner som ledde till döden (juvenila råttor) liksom inflammation av sköldkörteln och pankreas (både juvenila och vuxna råttor). Studier på vuxna möss och apor har inte visat liknande fynd. Det är troligt att den ökade känsligheten för opportunistiska infektioner som observerades hos juvenila råttor, kan förknippas med exponering för abatacept innan minnessvaren utvecklats.

Innehåll

Varje injektionsflaska innehåller 250 mg belatacept, 0,65 mmol natrium, sackaros, natriumdivätefosfatmonohydrat, natriumklorid, natriumhydroxid (för pH-justering), saltsyra (för pH-justering). Efter beredning innehåller varje ml koncentrat 25 mg belatacept.


Belatacept är ett fusionsprotein producerat i ovarialceller från kinesisk hamster genom rekombinant DNA-teknik.


Blandbarhet

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i Hållbarhet, förvaring och hantering.


För att undvika aggregatbildning ska NULOJIX inte användas med sprutor som består av silikon (se Hållbarhet, förvaring och hantering)

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Belatacept

Miljörisk: Användning av aminosyror, proteiner och peptider bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

Enligt den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA:s riktlinjer för miljöriskbedömningar av läkemedelssubstanser (EMA/CHMP/SWP/4447/00), är vitaminer, elektrolyter, aminosyror, peptider, proteiner, kolhydrater, lipider, vacciner och växtbaserade läkemedel undantagna då de inte bedöms medföra någon betydande risk för miljön.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

Oöppnade injektionsflaskor

3 år


Efter beredning

Den beredda lösningen överförs direkt från injektionsflaskan till infusionspåsen eller flaskan.


Efter spädning

Kemisk och fysikalisk stabilitet för infusionslösningen har visats för 24 timmar vid förvaring i kylskåp (2ºC-8ºC). Från en mikrobiologisk synvinkel ska läkemedlet användas omedelbart. Om den inte används omedelbart, kan infusionslösningen förvaras i kylskåp (2°C-8°C) upp till 24 timmar. Infusionslösningen kan förvaras under 25°C i maximalt 4 av de totalt 24 timmarna. Får ej frysas.

Infusionen med NULOJIX måste avslutas inom 24 timmar efter att pulvret har beretts.


Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i kylskåp (2°C-8°C)

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter beredning eller spädning finns i avsnitt 6.3.


Särskilda anvisningar för destruktion

  • Bered injektionsflaskorna och späd lösningen före administrering under aseptiska förhållanden.

  • För att undvika aggregatbildning, använd den medföljande engångssprutan vid beredning av injektionsflaskan och för att överföra lösningen till infusionsflaskan eller infusionspåsen.

  • Skaka inte injektionsflaskorna. Detta för att undvika skumbildning.

  • Infusionslösningen ska administreras med hjälp av ett sterilt, icke-pyrogent filter med låg proteinbindningsgrad (porstorlek 0,2 μm till 1,2 μm).


Beräkning av dos och beredning av injektionsflaskorna

Beräkna dosen och det antal injektionsflaskor med NULOJIX som behövs. Varje injektionsflaska med NULOJIX ger 250 mg belatacept.


  • Total dos av belatacept i mg beräknas genom patientens vikt i kg multiplicerat med belataceptdosen i mg/kg (5 eller 10 mg/kg)

  • Dosändring av NULOJIX rekommenderas inte vid en viktändring på mindre än 10%.

  • Antal injektionsflaskor som behövs är lika med belatacept dosen i mg dividerat med 250 avrundat upp till nästa antal injektionsflaskor.

  • Bered varje injektionsflaska med 10,5 ml lösningsmedel.

  • Volymen av den färdigberedda lösningen (ml) fås genom att dividera den totala belataceptdosen i mg med 25.


Praktiska detaljer för beredning av injektionsflaskorna

Bered varje injektionsflaska med 10,5 ml av ett av följande lösningsmedel (sterilt vatten för injektion, 9 mg/ml (0,9%) natriumklorid injektionsvätska eller 5% glukos injektionsvätska), under aseptiska förhållanden med hjälp av den medföljande engångssprutan (nödvändigt för att undvika aggregatbildning) och en 18-21 gauge nål. Sprutorna är markerade med enheter på 0,5 ml, därför ska den beräknade dosen avrundas till närmsta 0,5 ml.


Avlägsna locket från flaskan och torka av öppningen med en alkoholservett. För in injektionsnålen i flaskan genom gummiproppens mitt. Rikta vätskestrålen mot flaskans glasvägg och inte in i pulvret. Avlägsna sprutan och nålen när 10,5 ml beredningsvätska har tillsatts flaskan.


För att minimera skumbildning, snurra och vänd försiktigt injektionsflaskan under minst 30 sekunder eller tills dess innehållet är fullständigt upplöst. Skaka inte. Även om en liten mängd skum kvarstår på ytan av den beredda lösningen, har en tillräcklig överskottsmängd av belatacept tillsatts varje flaska för att kompensera för beredningsförluster. Därmed kan 10 ml av en 25 mg/ml belataceptlösning avlägsnas från varje injektionsflaska.


Den beredda lösningen ska vara klar till svagt opalescent och färglös till svagt gulfärgad. Använd inte lösningen om ogenomskinliga partiklar, missfärgning eller andra främmande partiklar påträffas. Det rekommenderas att den beredda lösningen omedelbart flyttas över från injektionsflaskan till infusionspåsen eller flaskan.


Praktiska detaljer för färdigställandet av infusionslösningen

Efter beredning, späd produkten till 100 ml med 9 mg/ml (0,9%) natriumklorid injektionsvätska eller 5% glukos injektionsvätska. Från en 100 ml infusionspåse/infusionsflaska (vanligtvis är en infusionsvolym på 100 ml lämplig för de flesta patienter och doser, men en total infusionsvolym på 50 till 250 ml kan användas) avlägsna och kassera 9 mg/ml (0,9%) natriumklorid injektionsvätska eller 5% glukos injektionsvätska motsvarande den volym (ml är detsamma som total dos i mg dividerat med 25) av den beredda NULOJIX-lösningen som behövs för att få rätt dos. Tillför långsamt den mängd som behövs av den beredda NULOJIX-lösningen från varje injektionsflaska till infusionspåsen/infusionsflaskan med hjälp av samma spruta för engångsbruk som användes vid beredningen av pulvret. Blanda försiktigt infusionsbehållaren. Koncentrationen av belatacept i infusionen ska vara mellan 2 mg och 10 mg belatacept per ml lösning.


Ej använt läkemedel i injektionsflaskorna ska kasseras enligt gällande anvisningar.


Administrering

När beredning och spädning sker under aseptiska förhållanden ska NULOJIX-infusionen starta omedelbart eller måste slutföras inom 24 timmar efter beredning av pulvret. Om infusionslösningen inte används omedelbart kan den förvaras i kylskåp (2oC - 8oC) i upp till 24 timmar. Får ej frysas. Infusionslösningen kan förvaras under 25oC i maximalt 4 av de totalt 24 timmarna. Infusionen med NULOJIX måste avslutas inom 24 timmar efter att pulvret har beretts.

Innan den administreras ska lösningen för infusion inspekteras visuellt med avseende på partiklar och missfärgning. Kassera lösningen om partiklar eller missfärgning upptäcks. All, fullständigt upplöst, lösning för infusion ska administreras under en 30-minutersperiod och den måste administreras med hjälp av ett infusionsset och ett sterilt, icke-pyrogent filter med låg proteinbindningsgrad (porstorlek 0,2 μm till 1,2 μm). För att säkerställa att den totala dosen har administrerats, rekommenderas det att den intravenösa infusionsslangen sköljs med infusionsvätska efter administrering.

Spara inte någon del av oanvänd infusionslösning för återanvändning.


NULOJIX ska inte infunderas samtidigt i samma intravenösa infart som andra medel. Inga fysikaliska eller biokemiska kompatibilitetsstudier har utförts för att utvärdera samtidig administrering av NULOJIX och andra medel


Destruktion

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Förpackningsinformation

Pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning 250 mg Pulvret är en vit till benvit kaka, hel eller sönderdelad.
1 styck injektionsflaska (fri prissättning), EF

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av