Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Nplate

MiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Amgen

Pulver och vätska till injektionsvätska, lösning 250 mikrog
(Pulvret är vitt. Vätskan är klar och färglös.)

Hemostatika

Aktiv substans:
ATC-kod: B02BX04
Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen
  • Vad är en produktresumé (SPC)?
Produktresumé (SPC): Denna text är avsedd för vårdpersonal.

1 LÄKEMEDLETS NAMN

Nplate 250 mikrogram pulver och vätska till injektionsvätska, lösning
Nplate 500 mikrogram pulver och vätska till injektionsvätska, lösning

2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Nplate 250 mikrogram pulver och vätska till injektionsvätska, lösning

Varje injektionsflaska innehåller 250 mikrog romiplostim. Efter rekonstituering innehåller en färdigblandad volym på 0,5 ml lösning 250 mikrog romiplostim (500 mikrog/ml). Varje flaska innehåller en extra volym för att säkerställa att 250 mikrog romiplostim kan administreras.


Nplate 500 mikrogram pulver och vätska till injektionsvätska, lösning

Varje injektionsflaska innehåller 500 mikrog romiplostim. Efter rekonstituering innehåller en färdigblandad volym på 1 ml lösning 500 mikrog romiplostim (500 mikrog/ml). Varje flaska innehåller en extra volym för att säkerställa att 500 mikrog romiplostim kan administreras.


Romiplostim framställs med rekombinant DNA-teknik i Escherichia coli(E. coli).


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3 LÄKEMEDELSFORM

Pulver och vätska till injektionsvätska, lösning (pulver till injektionsvätska).


Pulvret är vitt.

Vätskan är klar och färglös.

4 KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Nplate är indicerat för vuxna patienter med kronisk primär immunologisk trombocytopeni (ITP) som är refraktära mot andra behandlingar (t.ex. kortikosteroider, immunglobuliner) (se avsnitt 4.2 och 5.1).

4.2 Dosering och administreringssätt

Behandling bör ske under övervakning av en läkare med erfarenhet av behandling av hematologiska sjukdomar.


Dosering

Nplate ska administreras en gång i veckan som subkutan injektion.


Initial dos

Den initiala dosen romiplostim är 1 mikrog/kg baserat på den faktiska kroppsvikten.

Dosberäkning

Initial eller påföljande

dos en gång i veckan:

Vikt* i kg x dos i mikrog/kg = Individuell patientdos i mikrog

Volym att administrera:

Dos i mikrog x 1 ml/500 mikrog

= Mängd att injicera i ml

Exempel:

Patient som väger 75 kg får en initialdos på 1 mikrog/kg romiplostim.
Den individuella patientdosen =

75 kg x 1 mikrog/kg = 75 mikrog

Motsvarande mängd Nplate lösning, att injicera =

75 mikrog x 1 ml/500 mikrog = 0,15 ml

*Faktisk kroppsvikt vid inledningen av behandlingen ska alltid användas vid beräkning av romiplostimdos. Framtida dosjusteringar baseras endast på förändringar i trombocytantalet och görs i steg om 1 mikrog/kg (se tabell nedan).


Dosjusteringar

Personens faktiska kroppsvikt vid inledningen av behandlingen ska användas för att beräkna dosen. Dosen romiplostim som ges en gång i veckan ska höjas stegvis om

1 mikrog/kg tills patienten uppnår ett trombocytantal på ≥ 50 x 109/l. Trombocytantalet ska bedömas varje vecka tills ett stabilt

trombocytantal (≥ 50 x 109/l under minst 4 veckor utan dosjustering) har uppnåtts. Därefter ska trombocytantalet bedömas varje månad. En maximal dos på 10 mikrog/kg en gång i veckan ska inte överskridas.


Justera dosen enligt följande:

Trombocytantal
(x 109/l)

Åtgärd

< 50

Öka dosen som ges en gång i veckan med 1 mikrog/kg.

> 150 i två veckor i följd

Minska dosen som ges en gång i veckan med 1 mikrog/kg.

> 250

Sätt ut dosen, fortsätt bedöma trombocytantalet varje vecka.


När trombocytantalet har sjunkit till < 150 x 109/l återupptas doseringen som ges en gång i veckan reducerad med 1 mikrog/kg.


På grund av att trombocytsvaret varierar mellan olika individer, kan trombocytantalet hos vissa patienter snabbt sjunka till under 50 x 109/l efter dossänkning eller behandlingsavbrott. Om det är kliniskt lämpligt kan man i sådana fall överväga att på basis av en medicinsk bedömning höja gränserna för trombocytantalet vid vilka dosen ska sänkas (200 x 109/l) respektive behandlingen avbrytas (400 x 109/l).


Ett uteblivet svar eller misslyckande att hålla ett trombocytsvar med romiplostim inom det rekommenderade doseringsintervallet bör föranleda en utredning av orsaksfaktorer (se avsnitt 4.4, “Uteblivet svar på romiplostim”).


Behandlingsavbrott

Behandling med romiplostim ska avbrytas om trombocytantalet inte ökar till en nivå som är tillräcklig för att undvika kliniskt betydande blödning efter fyra veckors behandling med romiplostim med den maximala veckodosen 10 mikrog/kg.


Patienter bör regelbundet bedömas kliniskt och beslut om fortsatt behandling bör fattas på individuell basis av den behandlande läkaren. Hos icke-splenektomerade patienter ska detta också inkludera bedömning med avseende på eventuell splenektomi. Trombocytopenin återkommer sannolikt då behandlingen avbryts (se avsnitt 4.4).


Äldre patienter (≥ 65 år)

Inga övergripande skillnader i säkerhet eller effekt har observerats hos patienter < 65 år och ≥ 65 år (se avsnitt 5.1). Även om det baserat på dessa data inte krävs någon justering av dosregimen för äldre patienter, är det tillrådligt att vara försiktig med tanke på att så få äldre patienter hittills inkluderats i de kliniska prövningarna.


Pediatrisk population

Säkerhet och effekt av romiplostim 250/500 mikrog pulver och vätska till injektionsvätska, lösning, som också används för självadministrering hos lämpliga vuxna patienter, har inte fastställts hos patienter yngre än 18 år. Självadministrering av romiplostim är inte tillåtet för pediatriska patienter. Inga data finns tillgängliga. Andra beredningsformer/styrkor kan vara mera lämpliga för administrering till denna population.


Patienter med nedsatt leverfunktion

Romiplostim ska inte användas till patienter med måttlig till grav leverfunktionsnedsättning (Child-Pugh-poäng ≥ 7) om inte den förväntade nyttan väger tyngre än den identifierade risken för portaventrombos hos patienter med trombocytopeni associerad med leverinsufficiens som behandlas med trombopoetin (TPO)-agonister (se avsnitt 4.4).


Om användning av romiplostim anses vara nödvändig, ska trombocytantalet kontrolleras noga för att minimera risken för tromboemboliska komplikationer.


Patienter med nedsatt njurfunktion

Inga formella kliniska prövningar har utförts på dessa patientgrupper. Nplate bör användas med försiktighet i dessa patientgrupper.


Administreringssätt

För subkutan användning.


Efter rekonstituering av pulvret administreras Nplate injektionsvätska subkutant. Injektionsvolymen kan vara mycket liten. Försiktighet ska iakttas vid beredning av Nplate då dosen beräknas och vid rekonstituering med korrekt volym av sterilt vatten för injektion. Särskild försiktighet ska iakttas för att säkerställa att korrekt volym Nplate dras upp från injektionsflaskan för subkutan administrering – en spruta med graderingar på 0,01 ml bör användas.


Patienter med stabila trombocytnivåer, ≥ 50 x 109/l under minst 4 veckor utan doskorrigering, kan efter beslut av överinseende läkare själva få injicera Nplate. Patienter som bedöms lämpliga för självadministrering måste få utbildning i förfarandet.


Efter de första fyra veckorna av självadministrering ska patienten återigen övervakas vid beredning och administrering av Nplate. Endast patienter som visar att de kan bereda och självadministrera Nplate får fortsätta att göra det.


Anvisningar om beredning och administrering av läkemedlet finns i avsnitt 6.6.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1 eller mot proteiner som härrör från E. coli.

4.4 Varningar och försiktighet

Återkommande trombocytopeni och blödning efter avslutad behandling

Trombocytopeni återkommer sannolikt efter utsättning av behandling med romiplostim. Det finns en ökad risk för blödning om behandling med romiplostim sätts ut vid samtidig behandling med antikoagulantia eller trombocytaggregationshämmande medel. Patienter bör övervakas noga avseende sänkt trombocytantal och omhändertas medicinskt för att undvika blödning vid utsättning av behandling med romiplostim. Om behandlingen med romiplostim avbryts, rekommenderas att ITP-behandling sätts in igen enligt gällande behandlingsriktlinjer. Ytterligare medicinskt omhändertagande kan innefatta utsättning av behandling med antikoagulantia och/eller trombocytaggregationshämmande medel, upphävande av antikoagulation eller trombocytstöd.


Förhöjt benmärgsretikulin

Förhöjt benmärgsretikulin tros vara ett resultat av TPO-receptorstimulans vilket leder till ett förhöjt antal megakaryocyter i benmärgen, vilka sedan kan frisätta cytokiner. Ökning av retikulin kan misstänkas vid morfologiska förändringar i perifera blodceller och kan bekräftas med en benmärgsbiopsi. Därför rekommenderas undersökningar med avseende på cellulära morfologiska abnormiteter med användning av perifert blodutstryk och fullständig blodstatus (CBC) före och under behandling med romiplostim. Se avsnitt 4.8 för information om de ökningar av retikulin som observerats i kliniska prövningar med romiplostim.


Om en utebliven effekt och onormalt perifert blodutstryk observeras hos patienter bör man avbryta administreringen av romiplostim, göra en kroppsundersökning och överväga en benmärgsbiopsi med relevant färgning avseende retikulin. Om möjligt bör man jämföra med en tidigare benmärgsbiopsi. Om bevarad effekt och onormalt perifert blodutstryk observeras hos patienter, bör läkaren följa vedertagen klinisk bedömning, inklusive överväga en benmärgsbiopsi, samt återigen bedöma risk/nytta för romiplostim och alternativa ITP-behandlingsmöjligheter.


Trombotiska/tromboemboliska komplikationer

Trombocytantal över det normala intervallet utgör en risk för trombotiska/tromboemboliska komplikationer. Incidensen av observerade trombotiska/tromboemboliska händelser i kliniska prövningar var 6,0 % med romiplostim och 3,6 % med placebo. Försiktighet ska iakttas vid administrering av romiplostim till patienter med kända riskfaktorer för tromboembolism, inkluderande men inte begränsat till nedärvda (t.ex. faktor V Leiden) eller förvärvade riskfaktorer (t.ex. ATIII-brist, antifosfolipidsyndrom), hög ålder, patienter med långvariga perioder med immobilisering, maligniteter, preventivmedel och hormonersättningsterapi, kirurgi/trauma, fetma och rökning.


Fall av tromboemboliska händelser, inklusive portaventrombos, har rapporterats hos patienter med kronisk leversjukdom som fått romiplostim. Romiplostim ska användas med försiktighet till dessa populationer. Riktlinjer för dosjustering bör följas (se avsnitt 4.2).


Medicineringsfel

Medicineringsfel såsom överdosering och underdosering har rapporterats hos patienter som får Nplate. Riktlinjer för dosberäkning och dosjustering ska följas (se avsnitt 4.2).


Överdosering kan orsaka mycket stora trombocytökningar som kan ge trombotiska/tromboemboliska komplikationer. Om sådana trombocytökningar uppträder ska Nplate-behandlingen avbrytas och trombocytantalet övervakas. Återinsätt behandling med Nplate i enlighet med rekommendationerna för dosering och administrering. Underdosering kan ge lägre trombocytantal än förväntat och risk för blödning. Trombocytantalet ska övervakas hos patienter som behandlas med Nplate (se avsnitt 4.2, 4.4 och 4.9).


Progression av befintligt myelodysplastiskt syndrom (MDS)

Positiv nytta/riskprofil för romiplostim är enbart fastställd för behandling av trombocytopeni relaterad till kronisk ITP. Romiplostim får inte användas vid andra kliniska tillstånd associerade med trombocytopeni.


Diagnosen ITP hos vuxna och äldre patienter ska ha bekräftats genom att andra kliniska tillstånd som uppvisar trombocytopeni har uteslutits. Det är särskilt viktigt att diagnosen MDS utesluts. Aspiration och biopsi av benmärgen ska normalt ha utförts under sjukdomsförloppet och behandlingen, särskilt hos patienter som är äldre än 60 år, för dem med systemiska symtom eller avvikande värden, såsom ökat antal perifera blastceller.


Vid kliniska studier av romiplostimbehandling hos patienter med MDS observerades fall av övergående ökningar av blastceller och fall av MDS med progression till AML rapporterades. I en randomiserad placebokontrollerad prövning med patienter med MDS avbröts behandlingen med romiplostim i förtid på grund av att det observerades numeriskt fler fall av sjukdomsprogression till AML samt en ökning av antalet cirkulerande blastceller som var större än 10 % hos patienter som fick romiplostim. Av de observerade fall där MDS utvecklades till AML, hade patienter med MDS-klassificeringen RAEB-1 vid baslinjen högre risk att utveckla AML jämfört med de patienter som hade MDS med lägre risk.


Romiplostim får inte användas för behandling av trombocytopeni på grund av MDS eller någon annan orsak till trombocytopeni än ITP utanför kliniska prövningar.


Uteblivet svar på romiplostim

Ett uteblivet svar eller misslyckande att bevara ett trombocytsvar med romiplostimbehandling inom det rekommenderade doseringsintervallet bör föranleda en sökning efter orsaksfaktorer, däribland immunogenicitet (se avsnitt 4.8) och förhöjt benmärgsretikulin (se ovan).


Romiplostims effekter på röda och vita blodkroppar

Förändringar i röda (minskning) och vita (ökning) blodkroppsparametrar har observerats i icke-kliniska toxikologiska studier (råtta och apa) samt också hos ITP-patienter. Samtidig anemi och leukocytos (inom en period på 4-veckor) kan förekomma hos patienter oavsett om de har genomgått splenektomi eller inte, men har observerats oftare hos splenektomerade patienter. Övervakning av dessa parametrar ska övervägas hos patienter som behandlas med romiplostim.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Inga interaktionsstudier har utförts. De potentiella interaktionerna mellan romiplostim och samadministrerade läkemedel på grund av bindning till plasmaproteiner är fortfarande okända.


Läkemedel som använts för behandling av ITP i kombination med romiplostim i kliniska prövningar innefattade kortikosteroider, danazol, och/eller azatioprin, intravenöst immunglobulin (IVIG) och anti-D-immunglobulin. Trombocytantalen bör övervakas när romiplostim kombineras med andra läkemedel för behandling av ITP för att undvika trombocytantal utanför det rekommenderade intervallet (se avsnitt 4.2).


Användning av kortikosteroider, danazol och azatioprin kan minskas eller avbrytas när medlen ges i kombination med romiplostim (se avsnitt 5.1). Trombocytantalet ska övervakas när andra ITP-behandlingar reduceras eller sätts ut för att undvika trombocytantal som understiger det rekommenderade intervallet (se avsnitt 4.2).

4.6 Graviditet, amning och fertilitet

Graviditet

Det finns inga eller begränsad mängd data från användningen av romiplostim hos gravida kvinnor.


Djurstudier har visat att romiplostim passerar placenta och ökar trombocytantalet hos fostret. Fosterförlust efter implantation och en liten ökning av perinatal dödlighet hos ungarna observerades också i djurstudier (se avsnitt 5.3).


Romiplostim rekommenderas inte under graviditet eller till fertila kvinnor som inte använder preventivmedel.


Amning

Det är okänt om romiplostim/metaboliter utsöndras i bröstmjölk. En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas. Ett beslut måste fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta/avstå från behandling med romiplostim efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan.


Fertilitet

Det finns inga data tillgängliga om fertilitet.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Nplate har måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Några patienter i kliniska prövningar upplevde lindriga till måttliga övergående yrselanfall.

4.8 Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Baserat på en analys av alla vuxna ITP-patienter som fick romiplostim i 4 kontrollerade och 5 okontrollerade kliniska prövningar rapporterades biverkningar hos 91,5 % av patienterna (248/271) som behandlades med romiplostim. Medeldurationen för romiplostimexponeringen var 50 veckor i denna studiepopulation.


De allvarligaste biverkningarna som kan inträffa vid behandling med Nplate är: återfall av trombocytopeni och blödning efter avslutad behandling, förhöjt benmärgsretikulin, trombotiska/tromboemboliska komplikationer, medicineringsfel och progression av befintlig MDS till AML. De vanligaste biverkningarna som observerats är överkänslighetsreaktioner (däribland utslag, urtikaria och angioödem) och huvudvärk.


Biverkningar i tabellform

Frekvenser definieras som: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, <1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Biverkningarna presenteras inom varje organsystem enligt MedDRA-klassificering och frekvensområde efter fallande incidens.

Organsystemklass enligt MedDRA

Mycket vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Infektioner och infestationer

Övre luftvägsinfektion

Gastroenterit

Influensa

Lokal infektion

Nasofaryngit

Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)



Multipelt myelom

Myelofibros

Blodet och lymfsystemet


Benmärgsrubbning*

Trombocytopeni*

Anemi

Aplastisk anemi

Benmärgssvikt

Leukocytos

Splenomegali

Trombocytemi

Ökat trombocytantal

Onormalt trombocytantal

Immunsystemet

Överkänslighet**

Angioödem


Metabolism och nutrition



Alkoholintolerans

Anorexi

Minskad aptit

Dehydrering

Gikt

Psykiska störningar


Insomni

Depression

Onormala drömmar

Centrala och perifera nervsystemet

Huvudvärk

Yrsel

Migrän

Parestesi

Kramp

Dysgeusi

Hypoestesi

Hypogeusi

Perifer neuropati

Trombos i sinus transversus

Ögon



Konjunktival blödning

Ackommodationsrubbning

Blindhet

Ögonsjukdom

Ögonklåda

Ökad tårbildning

Papillödem

Synrubbningar

Öron och balansorgan



Vertigo

Hjärtat


Palpitationer

Myokardinfarkt

Ökad hjärtfrekvens

Blodkärl


Flushing

Djup ventrombos

Hypotoni

Perifer embolism

Perifer ischemi

Flebit

Ytlig tromboflebit

Trombos

Erytromelalgi

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum


Lungembolism*

Hosta

Snuva

Halstorrhet

Dyspné

Nästäppa

Smärtande andning

Magtarmkanalen


Illamående

Diarré

Buksmärta

Förstoppning

Dyspepsi

Kräkning

Rektal blödning

Dålig andedräkt

Dysfagi

Gastroesofageal reflux

Hematochezi

Blödning i munnen

Magbesvär

Stomatit

Missfärgning av tänder

Lever och gallvägar



Portaventrombos

Förhöjt transaminas

Hud och subkutan vävnad


Pruritus

Ekkymos

Hudutslag

Alopeci

Fotosensitivitetsreaktion

Akne

Kontaktdermatit

Torr hud

Eksem

Erytem

Exfoliativt hudutslag

Onormal hårväxt

Prurigo

Purpura

Papulärt hudutslag

Pruritiskt hudutslag

Hudknöl

Onormal hudlukt

Urtikaria

Muskuloskeletala systemet och bindväv


Artralgi

Myalgi

Muskelspasmer

Smärta i extremitet

Ryggsmärta

Skelettsmärta 

Spända muskler

Muskelsvaghet

Axelsmärta

Muskelkramp

Njurar och urinvägar



Protein i urinen

Reproduktionsorgan och bröstkörtel



Vaginal blödning

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället


Trötthet

Perifert ödem

Influensaliknande sjukdom

Smärta

Asteni

Pyrexi

Frossbrytningar

Reaktioner vid injektionsstället

Blödning vid injektionsstället

Bröstsmärta

Irritabilitet

Allmän sjukdomskänsla

Ansiktsödem

Värmekänsla

Skakighet

Undersökningar



Förhöjt blodtryck

Förhöjt laktatdehydrogenas i blodet

Förhöjd kroppstemperatur

Viktminskning

Viktökning

Skador och förgiftningar och behandlingskomplikationer


Kontusion


* se avsnitt 4.4

** Överkänslighetsreaktioner, inklusive utslag, urtikaria och angioödem


Beskrivning av utvalda biverkningar

Dessutom har de biverkningar som listas nedan bedömts vara relaterade till romiplostimbehandling.


Trombocytos

Baserat på en analys av alla vuxna ITP-patienter som fick romiplostim i 4 kontrollerade kliniska prövningar och 5 prövningar utan kontroll rapporterades 3 fall av trombocytos, n = 271. Inga kliniska följder rapporterades i samband med det förhöjda trombocytantalet hos någon av de 3 patienterna.


Trombocytopeni efter avslutad behandling

Baserat på en analys av alla vuxna ITP-patienter som fick romiplostim i 4 kontrollerade kliniska prövningar och 5 prövningar utan kontroll rapporterades 4 fall av trombocytopeni efter avslutad behandling, n = 271 (se avsnitt 4.4).


Progression av befintligt myelodysplastiskt syndrom (MDS)

I en randomiserad placebokontrollerad prövning på patienter med MDS avbröts behandlingen med romiplostim i förtid på grund av att det observerades numeriskt fler fall av sjukdomsprogression från MDS till AML samt övergående ökningar av antalet blastceller hos patienter som behandlades med romiplostim jämfört med dem som behandlades med placebo. Av de observerade fall där MDS utvecklades till AML, hade patienter med MDS-klassificeringen RAEB-1 vid baslinjen en högre risk att utveckla AML (se avsnitt 4.4). Total överlevnad liknade den för placebo.


Förhöjt benmärgsretikulin

I kliniska prövningar avbröts romiplostimbehandlingen hos 4 av de 271 patienterna på grund av deponering av benmärgsretikulin. Hos ytterligare 6 patienter observerades retikulin vid benmärgsbiopsi (se avsnitt 4.4).


Immunogenicitet

Kliniska prövningar på vuxna ITP-patienter undersökte antikroppar mot romiplostim.

Medan 5,8 % och 3,9 % av försökspersonerna var positiva för utveckling av bindande antikroppar mot romiplostim respektive TPO, var endast 2 försökspersoner (0,4 %) positiva för neutraliserande antikroppar mot romiplostim, men dessa antikroppar korsreagerade inte med endogent TPO. Båda försökspersonerna hade negativa test för neutraliserande antikroppar mot romiplostim 4 månader efter den sista dosen. Incidensen av antikroppar mot romiplostim och TPO före behandling var 8,0 % respektive 5,4 %.


Som för alla terapeutiska proteiner finns en risk för immunogenicitet. Om man misstänker att det bildats neutraliserande antikroppar, ska man kontakta det lokala ombudet för innehavaren av godkännandet för försäljning (se avsnitt 6 i bipacksedeln) för antikroppstestning.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

4.9 Överdosering

Inga biverkningar sågs hos råttor som fick en engångsdos på 1 000 mikrog/kg eller hos apor efter upprepad administrering av romiplostim vid 500 mikrog/kg (100 respektive 50 gånger den maximala kliniska dosen på 10 mikrog/kg).


I händelse av överdos kan trombocytantalet stiga överdrivet mycket och leda till trombotiska/tromboemboliska komplikationer. Om trombocytantalet stiger till onormala nivåer ska Nplate sättas ut och trombocytantalet övervakas. Återinsätt behandling med Nplate i enlighet med doserings- och administreringsrekommendationerna (se avsnitt 4.2 och 4.4).

5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Hemostatika, övriga hemostatika för systemiskt bruk, ATC-kod: B02BX04


Verkningsmekanism

Romiplostim är ett Fc-peptidfusionsprotein (peptibody) som signalerar och aktiverar intracellulära transkriptionsvägar via TPO-receptorn (även kallad cMpl) för att öka trombocytproduktionen. Peptibody-molekylen består av en human Fc-domän från immunglobulin IgG1, med varje enkelkedjesubenhet kovalent bunden vid C-terminalen till en peptidkedja med 2 TPO-receptorbindande domäner.


Romiplostim saknar aminosyrasekvenshomologi med endogent TPO. I prekliniska och kliniska prövningar korsreagerade inga antiromiplostimantikroppar med endogent TPO.


Klinisk effekt och säkerhet

Romiplostims säkerhet och effekt har utvärderats för upp till 3 års kontinuerlig behandling. I kliniska prövningar ledde behandling med romiplostim till dosberoende höjningar av trombocytantalet. Tiden fram till den maximala effekten på trombocytantalet är cirka 10–14 dagar och är oberoende av dosen. Efter en enstaka subkutan dos på 1 till 10 mikrog/kg romiplostim till ITP-patienter var det maximala trombocytantalet 1,3 till 14,9 gånger högre än trombocytantalet vid behandlingens början över en period på 2 till 3 veckor och svaret varierade bland patienterna. Trombocytantalen för ITP-patienter som fick 6 veckodoser på 1 eller 3 mikrog/kg romiplostim låg inom intervallet 50 till 450 x 109/l för de flesta patienterna. Av de 271 patienter som fick romiplostim i kliniska ITP-prövningar var 55 (20 %) 65 år och äldre och 27 (10 %) var 75 år och äldre. Inga generella skillnader i säkerhet eller effekt har observerats mellan äldre och yngre patienter i de placebokontrollerade studierna.


Resultat från pivotala placebokontrollerade studier

Säkerheten och effekten för romiplostim utvärderades i två placebokontrollerade, dubbelblinda studier på vuxna med ITP vilka hade slutfört minst en behandling före inträdet i studien och är representativa för hela spektrat av sådana ITP-patienter.


I studie S1 (212) utvärderades patienter som inte genomgått splenektomi och hade ett otillräckligt svar eller var intoleranta mot tidigare terapier. Patienterna hade fått diagnosen ITP cirka 2 år före inträdet i studien. Patienterna hade en median på 3 (intervall 1 till 7) behandlingar för ITP före inträdet i studien. I tidigare behandlingar ingick kortikosteroider (90 % av alla patienter), immunglobuliner (76 %), rituximab (29 %), cytotoxiska terapier (21 %), danazol (11 %) och azatioprin (5 %). Patienterna hade ett mediantrombocytantal på 19 x 109/l vid inträdet i studien.


I studie S2 (105) utvärderades patienter som genomgått splenektomi och fortfarande hade trombocytopeni. Patienterna hade fått diagnosen ITP cirka 8 år före inträdet i studien. Förutom splenektomi hade patienterna en median på 6 (intervall 3 till 10) behandlingar för ITP före inträdet i studien. I tidigare behandlingar ingick kortikosteroider (98 % av alla patienter), immunglobuliner (97 %), rituximab (71 %), danazol (37 %), cytotoxiska terapier (68 %) och azatioprin (24 %). Patienterna hade ett mediantrombocytantal på 14 x 109/l vid inträdet i studien.


Båda studierna hade en liknande design. Patienterna (≥ 18 år) randomiserades i förhållandet 2:1 till att få en startdos av romiplostim 1 mikrog/kg eller placebo. Patienterna erhöll en subkutan injektion per vecka under 24 veckor. Doserna justerades så att trombocytantalen upprätthölls (50 till 200 x 109/l). I båda studierna fastställdes effekten genom en ökning av andelen patienter som uppnådde ett varaktigt trombocytsvar. Medianen för den genomsnittliga veckodosen för splenektomerade patienter var 3 mikrog/kg och för icke-splenektomerade patienter 2 mikrog/kg.


I båda studierna uppnådde en signifikant högre andel av patienterna som fick romiplostim varaktigt trombocytsvar jämfört med de patienter som fick placebo. Efter de första 4 studieveckorna upprätthöll romiplostim trombocytantalen ≥ 50 x 109/l hos mellan 50 % och 70 % av patienterna under den 6 månader långa behandlingsperioden i de placebokontrollerade studierna. I placebogruppen kunde 0 % till 7 % av patienterna uppnå ett trombocytantalsvar under 6-månadersbehandlingen. En summering av de viktigaste effektmåtten presenteras nedan.


Summering av viktiga effektresultat från placebokontrollerade studier

Studie 1

icke-splenektomerade patienter

Studie 2

splenektomerade patienter

Kombination av

studie 1 och 2

 

romiplostim

(n = 41)

placebo

(n = 21)

romiplostim

(n = 42)

placebo

(n = 21)

romiplostim

(n = 83)

placebo

(n = 42)

Antal (%) patienter med varaktigt trombocytsvara

25 (61 %)

1 (5 %)

16 (38 %)

0 (0 %)

41 (50 %)

1 (2 %)

(95 % KI)

(45 %, 76 %)

(0 %, 24 %)

(24 %, 54 %)

(0 %, 16 %)

(38 %, 61 %)

(0 %, 13 %)

p-värde

< 0,0001

0,0013

< 0,0001

Antal (%) patienter med totalt trombocytsvarb

36 (88 %)

3 (14 %)

33 (79 %)

0 (0 %)

69 (83 %)

3 (7 %)

(95 % KI)

(74 %, 96 %)

(3 %, 36 %)

(63 %, 90 %)

(0 %, 16 %)

(73 %, 91 %)

(2 %, 20 %)

p-värde

< 0,0001

< 0,0001

< 0,0001

Medelantal veckor med trombocytsvarc

15

1

12

0

14

1

(SD)

3,5

7,5

7,9

0,5

7,8

2,5

p-värde

< 0,0001

< 0,0001

< 0,0001

Antal (%) patienter som behövde akut behandlingd

8 (20 %)

13 (62 %)

11 (26 %)

12 (57 %)

19 (23 %)

25 (60 %)

(95 % KI)

(9 %, 35 %)

(38 %, 82 %)

(14 %, 42 %)

(34 %, 78 %)

(14 %, 33 %)

(43 %, 74 %)

p-värde

0,001

0,0175

< 0,0001

Antal (%) patienter med varaktigt trombocytsvar med stabil dose

21 (51 %)

0 (0 %)

13 (31 %)

0 (0 %)

34 (41 %)

0 (0 %)

(95 % KI)

(35 %, 67 %)

(0 %, 16 %)

(18 %, 47 %)

(0 %, 16 %)

(30 %, 52 %)

(0 %, 8 %)

p-värde

0,0001

0,0046

< 0,0001

a Varaktigt trombocytsvar definierades som trombocytantal vid veckokontroll ≥ 50 x 109/l vid 6 eller fler tillfällen för studievecka 18–25 utan akut behandling någon gång under behandlingsperioden.

b Totalt trombocytsvar definieras som uppnående av varaktiga eller övergående trombocytsvar. Övergående trombocytsvar definierades som trombocytantal vid veckokontroll ≥ 50 x 109/l vid 4 eller fler tillfällen under studievecka 2–25 men utan varaktigt trombocytsvar. Patienten kan inte ha ett veckosvar inom 8 veckor efter att ha fått akut behandling.

c Antal veckor med trombocytsvar definieras som antal veckor med trombocytantal ≥ 50 x 109/l under studievecka 2–25. Patienten kan inte ha veckosvar inom 8 veckor efter att ha fått akut behandling.

d Akut behandling definieras som en terapi som administreras för att öka trombocytantalet. Patienter som behövde akut behandling beaktades inte avseende varaktigt trombocytsvar. Tillåtna akuta behandlingar i studien var IVIG, trombocyttransfusioner, anti-D-immunglobulin och kortikosteroider. 

e Stabil dos definieras som dos upprätthållen inom ± 1 mikrog/kg under de sista 8 behandlingsveckorna.


Resultat från studier som gjort jämförelser med standardbehandling hos icke-splenektomerade patienter

Studie S3 (131) var en öppen randomiserad 52 veckor lång prövning med patienter som behandlades med romiplostim eller medicinsk standardbehandling. I denna studie utvärderades icke-splenektomerade patienter med ITP och trombocytantal < 50 x 109/l. Romiplostim administrerades till 157 patienter genom subkutana injektioner en gång per vecka med en startdos på 3 mikrog/kg. Dosen justerades under studien inom intervallet 1-10 mikrog/kg för att hålla trombocytantalet till mellan 50 och 200 x 109/l. 77 patienter behandlades med medicinsk standardbehandling enligt vårdinrättningens rutiner eller medicinska riktlinjer.


Incidensfrekvensen för patienter som fick genomgå splenektomi var totalt 8,9 % (14 av 157 patienter) i romiplostimgruppen jämfört med 36,4 % (28 av 77 patienter) i gruppen som fick standardbehandling, med en oddskvot (romiplostim jämfört med standardbehandling) på 0,17 (95 % KI: 0,08, 0,35).


Incidensfrekvensen för patienter med behandlingssvikt var 11,5 % (18 av 157 patienter) i romiplostimgruppen jämfört med 29,9 % (23 av 77 patienter) i gruppen som fick standardbehandling, med en oddskvot (romiplostim jämfört med standardbehandling) på 0,31 (95 % KI: 0,15, 0,61).


Av de 157 patienter som randomiserades till romiplostimgruppen var det tre som inte fick något romiplostim. Bland de 154 patienter som fick romiplostim var den totala medianexponeringen för romiplostim 52,0 veckor, med ett intervall på 2 till 53 veckor. Den vanligaste veckodosen var mellan 3-och 5 mikrog/kg (25:e respektive 75:e percentilen; median 3 mikrog/kg).


Av de 77 patienter som randomiserades till standardbehandlingsgruppen var det två som inte fick någon standardbehandling. Bland de 75 patienter som fick minst en dos standardbehandling var den totala medianexponeringen för standardbehandlingen 51 veckor, med ett intervall på 0,4 till 52 veckor.


Reduktion av tillåtna samtidiga medicinska ITP-behandlingar

I båda de placebokontrollerade, dubbelblinda studierna tilläts patienter som redan fick medicinska ITP-behandlingar enligt ett konstant doseringsschema att fortsätta med dessa medicinska behandlingar under hela studien (kortikosteroider, danazol och/eller azatioprin). 21 icke-splenektomerade och 18 splenektomerade patienter fick redan medicinska ITP-behandlingar (primärt kortikosteroider) vid studiens start. Samtliga (100 %) splenektomerade patienter som fick romiplostim kunde reducera dosen med mer än 25 % eller avbryta de samtidiga medicinska ITP-behandlingarna vid slutet av behandlingsperioden jämfört med 17 % av de placebobehandlade patienterna. 73 % av de icke-splenektomerade patienterna som fick romiplostim kunde reducera dosen med mer än 25 % eller avbryta samtidiga medicinska ITP-behandlingar vid studiens slut jämfört med 50 % av de placebobehandlade patienterna (se avsnitt 4.5).


Blödningar

Genom hela det kliniska ITP-programmet sågs ett omvänt förhållande mellan blödningar och trombocytantal. Alla kliniskt signifikanta (≥ grad 3) blödningar skedde vid trombocytantal < 30 x 109/l. Alla blödningar (≥ grad 2) skedde vid trombocytantal < 50 x 109/l. Inga statistiskt signifikanta skillnader i den totala incidensen av blödningar observerades mellan Nplate- och placebobehandlade patienter.


I de två placebokontrollerade studierna rapporterade 9 patienter en blödning som ansågs som allvarlig (5 [6,0 %] romiplostim, 4 [9,8 %] placebo; oddskvot [romiplostim/placebo] = 0,59; 95 % KI = (0,15, 2,31)). Blödningar av grad 2 eller högre rapporterades av 15 % av patienterna som behandlades med romiplostim och 34 % av patienterna som behandlades med placebo (oddskvot; [romiplostim/placebo] = 0,35; 95 % KI = (0,14, 0,85)).


Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för Nplate för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för behandling av immunologisk trombocytopeni (idiopatisk trombocytopen purpura) (information om pediatrisk användning finns i avsnitt 4.2).

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Farmakokinetiken för romiplostim involverade målmedierad disposition, vilket troligtvis medieras av TPO-receptorer på trombocyter och andra celler av trombopoetisk härkomst, t.ex. megakaryocyter.


Absorption

Efter subkutan administrering av 3 till 15 mikrog/kg romiplostim erhölls maximala romiplostimnivåer i serum hos ITP-patienter efter 7–50 timmar (median 14 timmar). Serumkoncentrationerna varierade bland patienterna och korrelerade inte med den administrerade dosen. Serumnivåerna för romiplostim verkar stå i omvänd relation till trombocytantalen.


Distribution

Distributionsvolymen för romiplostim efter intravenös administrering av romiplostim sjönk icke-linjärt från 122, 78,8 till 48,2 ml/kg för intravenösa doser på 0,3, 1,0 respektive 10 mikrog/kg hos friska försökspersoner. Denna icke-linjära sänkning av distributionsvolymen är i linje med den målmedierade bindningen (på megakaryocyter och trombocyter) av romiplostim, vilken kan vara mättad vid de högre använda doserna.


Eliminering

Elimineringshalveringstiden för romiplostim hos ITP-patienter varierade mellan 1 och 34 dagar (median 3,5 dagar). Elimineringen av serumromiplostim är delvis beroende av TPO-receptorn på trombocyter. Som resultat av en given dos associeras patienter med höga trombocytantal med låga serumkoncentrationer och vice versa. I en annan klinisk ITP-prövning sågs ingen ackumulering i serumkoncentrationer efter 6 veckodoser av romiplostim (3 mikrog/kg).


Särskilda grupper

Farmakokinetiken för romiplostim hos patienter med nedsatt njur- och leverfunktion har inte undersökts. Romiplostims farmakokinetik förefaller inte påverkas av ålder, vikt eller kön i kliniskt signifikant omfattning.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Toxikologiska studier med multipla doser romiplostim utfördes på råttor under 4 veckor och på apor under upp till 6 månader. I allmänhet var de observerade effekterna under dessa studier relaterade till den trombopoetiska aktiviteten hos romiplostim och var likvärdiga oavsett studiens varaktighet. Även reaktioner på injektionsstället var relaterade till romiplostimadministrering. Myelofibros har setts i benmärgen på råttor vid samtliga testade dosnivåer. I dessa studier sågs ingen myelofibros hos djur efter en 4-veckors återhämtningsperiod efter behandlingen, vilket indikerar reversibilitet.


I 1-månads toxikologiska studier på råtta och apa observerades en liten sänkning av erytrocytantalet, hematokrit och hemoglobin. En stimulatorisk effekt på leukocytproduktionen konstaterades också, med en liten ökning av antalet neutrofiler, lymfocyter, monocyter och eosinofiler i perifert blod. I den långvariga, kroniska studien på apa sågs ingen effekt på erytroida och leukocytära cellinjer när romiplostim administrerades i 6 månader och administreringen av romiplostim reducerades från tre gånger i veckan till en gång i veckan. I de pivotala fas 3-studierna påverkade romiplostim inte heller erytroida och leukocytära cellinjer i förhållande till placebobehandlade försökspersoner.


På grund av bildandet av neutraliserande antikroppar minskade ofta de farmakodynamiska effekterna av romiplostim hos råttor vid längre administreringsvaraktighet. Toxikokinetiska studier visade ingen interaktion för antikropparna vid de uppmätta koncentrationerna. Även om höga doser testades i djurstudierna kan säkerhetsmarginaler inte uppskattas säkert, på grund av skillnader mellan försöksdjur och människa avseende känsligheten för den farmakodynamiska effekten av romiplostim och effekten av neutraliserande antikroppar.


Karcinogenes

Den karcinogena potentialen för romiplostim har inte utvärderats. Därför är risken för potentiell karcinogenicitet för romiplostim hos människa fortfarande okänd.


Reproduktionstoxicitet

I alla utvecklingsstudier bildades neutraliserande antikroppar, vilka kan ha hämmat romiplostims effekter. I embryonal-/fosterutvecklingsstudier på möss och råttor fann man reduktioner av maternell kroppsvikt endast hos möss. Hos möss fanns evidens för ökad förlust av foster efter implantation. I en prenatal och postnatal utvecklingsstudie på råttor fann man en ökning av dräktighetens längd och en liten ökning av incidensen för perinatal mortalitet bland ungarna. Det är känt att romiplostim kan passera placentabarriären hos råttor och kan överföras från modern till fostret under utveckling och stimulera trombocytproduktion hos fostret. Romiplostim hade ingen observerad effekt på fertiliteten hos råttor.

6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Mannitol (E421), sackaros, L-histidin, saltsyra (för pH-reglering), polysorbat 20.


Vätska:

Vatten för injektionsvätskor

6.2 Inkompabiliteter

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns under avsnitt 6.6.

6.3 Hållbarhet

3 år.


Efter rekonstituering: Kemisk och fysikalisk stabilitet vid användning har påvisats i 24 timmar vid 25 °C och i 24 timmar vid 2°C – 8°C, när lösningen förvaras skyddad mot ljus och i den ursprungliga injektionsflaskan.


Ur mikrobiologisk synpunkt bör läkemedlet användas omedelbart. Om det inte används omedelbart är förvaringstid vid användning och betingelser före användning användarens ansvar och bör normalt inte överstiga 24 timmar vid 25 °C eller 24 timmar i kylskåp (2°C – 8°C), skyddad mot ljus.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i kylskåp (2°C-8°C).

Får ej frysas.

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Läkemedlet kan förvaras utanför kylskåp i 30 dagar vid rumstemperatur (vid högst 25 °C) om det förvaras i originalförpackningen.


Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter beredning, finns i avsnitt 6.3.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Pulver:

5 ml endos-injektionsflaska (klart typ 1-glas) med propp (klorbutylgummi), försegling (aluminium) och snäpplock (polypropen).


Vätska:

Nplate 250 mikrog pulver och vätska till injektionsvätska, lösning: Förfylld spruta (klart typ 1-glas med pistong av brombutylgummi) som innehåller 0,72 ml vatten för injektionsvätskor för rekonstituering.


Nplate 500 mikrog pulver och vätska till injektionsvätska, lösning: Förfylld spruta (klart typ 1-glas med pistong av brombutylgummi) som innehåller 1,2 ml vatten för injektionsvätskor för rekonstituering.


Förpackningsstorlek:

Nplate 250 mikrog pulver och vätska till injektionsvätska, lösning:

Nplate levereras som styckeförpackningar eller multiförpackningar med 4 satser. Varje sats innehåller:

1 injektionsflaska med 250 mikrog romiplostim.

1 förfylld spruta med 0,72 ml vatten för injektionsvätskor för rekonstituering.

1 pistongstav till den förfyllda sprutan.

1 steril adapter till injektionsflaskan.

1 steril Luer-lockspruta à 1 ml.

1 steril säkerhetskanyl.

4 alkoholtorkar.


Nplate 500 mikrog pulver och vätska till injektionsvätska, lösning:

Nplate levereras som styckeförpackningar eller multiförpackningar med 4 satser. Varje sats innehåller:

1 injektionsflaska med 500 mikrog romiplostim.

1 förfylld spruta med 1,2 ml vatten för injektionsvätskor för rekonstituering.

1 pistongstav till den förfyllda sprutan.

1 steril adapter till injektionsflaskan.

1 steril Luer-lockspruta à 1 ml.

1 steril säkerhetskanyl.

4 alkoholtorkar.


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Nplate är ett sterilt läkemedel men utan konserveringsmedel och är endast avsett för engångsbruk. Nplate ska rekonstitueras med god aseptisk teknik.


Nplate 250 mikrogram pulver och vätska till injektionsvätska, lösning

Nplate 250 mikrogram pulver till injektionsvätska, lösning ska rekonstitueras med 0,72 ml sterilt vatten för injektionsvätskor, vilket ger en administrerbar volym på 0,5 ml. Varje injektionsflaska innehåller en extra volym för att säkerställa att 250 mikrog romiplostim kan administreras (se tabellen över injektionsflaskans innehåll nedan).


Nplate 500 mikrogram pulver och vätska till injektionsvätska, lösning


Nplate 500 mikrogram pulver till injektionsvätska, lösning ska rekonstitueras med 1,2 ml sterilt vatten för injektionsvätskor, vilket ger en administrerbar volym på 1 ml. Varje injektionsflaska innehåller en extra volym för att säkerställa att 500 mikrog romiplostim kan administreras (se tabellen över injektionsflaskans innehåll nedan).


Injektionsflaskans innehåll:

Nplate injektions-flaska för engångs-bruk

Totalt innehåll av romiplostim per injektionsflaska


Volym sterilt vatten för injektions-vätskor


Mängd administrerbart läkemedel och

volym

Slutkoncentration

250 mikrog

375 mikrog

+

0,72 ml

=

250 mikrog i 0,50 ml

500 mikrog/ml

500 mikrog

625 mikrog

+

1,20 ml

=

500 mikrog i 1,00 ml

500 mikrog/ml

Ur mikrobiologisk synpunkt bör produkten användas omedelbart. Om den inte används omedelbart är förvaringstid vid användning och betingelser före användning användarens ansvar och bör normalt inte överstiga 24 timmar vid 25 °C eller

24 timmar i kylskåp (2°C–8°C), skyddad mot ljus.



1. Avlägsna plastlocket från injektionsflaskan med Nplate-pulver och torka gummiproppen med en medföljande alkoholtork.



2. Sätt på adaptern på Nplate-injektionsflaskan

genom att dra av skyddspappret från adaptern

med adaptern kvar i sin förpackning. Håll injektionsflaskan mot bänken och tryck fast

adaptern på injektionsflaskan tills den sitter säkert.


Observera: För att förhindra att produkten kontamineras ska adapterspetsen eller Luer-lockanslutningen inte vidröras.

Step 2

3. Avlägsna och släng adapterförpackningen.



4. Fäst pistongstaven till den förfyllda sprutan

med vatten för injektionsvätskor genom att

skruva fast pistongstaven medurs på sprutans

pistong, tills du känner ett lätt motstånd.



5. Håll den förfyllda sprutan med vatten för injektionsvätskor i ena handen och böj ned

spetsen på det vita plastskyddet med den

andra handen. Då bryts det vita plastskyddets försegling. När förseglingen är bruten, dra av

skyddet och avlägsna det grå gummilocket

från den klara plastspetsen på sprutan.


step 5

6. Håll injektionsflaskan mot bänken och fäst

den förfyllda sprutan med vatten för

injektionsvätskor till injektionsflaskans

adapter: håll längs adapterns ytterkant med

ena handen och skruva fast sprutans spets

medurs på adaptern med den andra handen

tills du känner ett lätt motstånd.


Step 6

7. Tryck mycket långsamt och försiktigt ned

allt vatten i injektionsflaskan med pulver.

Vattnet ska flöda långsamt över pulvret. Snurra injektionsflaskan VARSAMT tills allt pulver har

lösts upp och vätskan i injektionsflaskan är

klar och färglös.


Injektionsflaskan får inte skakas


Observera: Ur en mikrobiologisk synpunkt

ska produkten användas omedelbart efter rekonstituering. Om den rekonstituerade

produkten inte används omedelbart ska

inte sprutan avlägsnas från adaptern, för

att upprätthålla mikrobiologisk integritet.

Step7

Observera: Det kan ta upp till 2 minuter innan allt pulver har löst sig.

Innan du fortsätter:


Kontrollera visuellt att den rekonstituerade lösningen inte innehåller några partiklar och/eller är missfärgad. Den rekonstituerade lösningen ska vara klar och färglös och ska inte administreras om partiklar och/eller missfärgning observeras.


Kontrollera att allt pulver är löst innan sprutan avlägsnas.

8. Avlägsna den tomma förfyllda sprutan från injektionsflaskans adapter.



9. Ta fram 1 ml administreringssprutan

från förpackningen. Fäst 1 ml sprutan

till adaptern på injektionsflaskan med

rekonstituerad lösning genom att skruva

fast sprutspetsen på adaptern tills du

känner ett lätt motstånd.



10. Vänd injektionsflaskan med fastsatt

spruta upp och ner, så att injektionsflaskan

med rekonstituerad lösning är belägen över

sprutan. Dra in all läkemedelslösning i administreringssprutan.


Se till att pistongen är kvar i sprutan.

Step10

11. Se till att rätt mängd lösning för

patientdosen finns i administreringssprutan

genom att injicera tillbaka ett eventuellt

överskott av lösning in i injektionsflaskan.


Observera: Avlägsna alla luftbubblor

från sprutan för att försäkra dig om

att exakt mängd lösning finns i sprutan.

Step 11

12. Skruva av administreringssprutan från injektionsflaskans adapter.


Fäst säkerhetskanylen till den fyllda administreringssprutan genom att skruva

in kanylen medurs i sprutspetsens Luer-lockanslutning.

Step 12

13. Torka av injektionsstället med en ny

alkoholtork. Dra det rosa

säkerhetsskyddet mot sprutan och

bort från kanylen.


Avlägsna det klara kanylskyddet från

den förberedda kanylen genom att hålla

sprutan i en hand och varsamt dra skyddet

rakt ut med den andra.

Step 13

14. Administrera den subkutana injektionen

enligt lokala anvisningar och med en god

aseptisk teknik.



15. När injektionen är klar, aktivera det

rosa säkerhetsskyddet genom att trycka

det framåt med hjälp av tummen på

samma hand tills du hör och/eller känner

ett klick.


Step 15

16. Kassera sprutan och kanylen

omedelbart i en godkänd behållare

för stickande och skärande föremål.



Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter beredning finns i avsnitt 6.3.


Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Amgen Europe B.V.

Minervum 7061

4817 ZK Breda

Nederländerna

8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

EU/1/08/497/005 – rekonstitueringssats med 1 injektionsflaska
EU/1/08/497/006 – rekonstitueringssats med 4 injektionsflaskor
EU/1/08/497/007 – rekonstitueringssats med 1 injektionsflaska
EU/1/08/497/008 – rekonstitueringssats med 4 injektionsflaskor

9 DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Första godkännandet: 4 februari 2009

Förnyat godkännande: 20 december 2013

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats http://www.ema.europa.eu/.

10 DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

Januari 2018

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av