Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Montelukast Orion

ReceptstatusFörmånsstatus
Orion Pharma

Tuggtablett 5 mg
(Rosa rund tablett utan dragering med brytskåra på båda sidor.)

Leukotrienreceptorantagonist

Aktiv substans:
ATC-kod: R03DC03
Läkemedel från Orion Pharma omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2017-06-26.

Indikationer

Montelukast Orion är indicerat vid behandling av astma som tilläggsbehandling hos patienter i åldern 6 till 14 år med lindrig till måttlig kronisk astma som ej uppnått fullgod kontroll vid behandling med inhalationssteroider och hos vilka behovsmedicinering med kortverkande beta-agonister ej givit tillräcklig klinisk kontroll av astman.

Montelukast Orion kan också vara ett alternativ till lågdosbehandling med inhalationssteroider hos patienter i åldern 6 till 14 år med lindrig kronisk astma. Detta gäller patienter som inte nyligen haft allvarliga astmaattacker som krävt peroral kortikosteroidbehandling och som visat att de inte klarar av att använda inhalationssteroider (se avsnitt Dosering).

Montelukast Orion är också indicerat som profylax vid astma från 6 till 14 års ålder där ansträngningsutlöst bronkkonstriktion är den dominerande komponenten.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne (som anges i avsnitt Innehåll)

Dosering

Dosering


Den rekommenderade dosen för barn i åldern 6‑14 år är en 5 mg tuggtablett dagligen till kvällen. Montelukast Orion bör intas 1 timme före eller 2 timmar efter måltid. Ingen dosjustering är nödvändig i denna åldersgrupp.



Allmänna rekommendationer

Den terapeutiska effekten av Montelukast Orion på parametrar för astmakontroll inträffar inom ett dygn. Montelukast Orion kan tas med eller utan mat. Patienterna bör rådas att fortsätta ta Montelukast Orion även då astman är under kontroll såväl som under perioder med försämrad astma.

Ingen dosjustering är nödvändig för patienter med nedsatt njurfunktion eller med mild-måttlig grad av nedsatt leverfunktion. Data för patienter med gravt nedsatt leverfunktion saknas. Dosen är densamma för manliga och kvinnliga patienter.


Montelukast Orion som alternativ till lågdosbehandling med inhalationssteroider hos patienter med lindrig kronisk astma:

Montelukast rekommenderas inte som monoterapi till patienter med måttlig kronisk astma. Användning av montelukast som ett alternativ till lågdosbehandling med inhalationssteroider hos barn med lindrig kronisk astma bör endast övervägas hos patienter som inte nyligen haft allvarliga astmaattacker som krävt peroral kortikosteroidbehandling och som visat att de inte klarar av att använda inhalationssteroider (se avsnitt Indikationer). Enligt definition förekommer astmasymtom mer än en gång per vecka men mindre än en gång per dag med nattliga symtom mer än två gånger per månad och mindre än en gång per vecka vid lindrig kronisk astma. Dessutom ska lungfunktionen vara normal mellan episoderna. Om tillfredsställande astmakontroll inte uppnåtts vid uppföljning (vanligtvis inom en månad) ska behovet av tillägg eller byte av antiinflammatorisk behandling övervägas i enlighet med trappan i rekommendationerna för astmabehandling. Patienternas astmakontroll bör följas upp regelbundet.


Behandling med Montelukast Orion i förhållande till andra astmabehandlingar:

När Montelukast Orion används som tilläggsbehandling till inhalationssteroider bör en övergång till behandling med enbart Montelukast Orion göras med försiktighet (se avsnitt Varningar och försiktighet).


10 mg tabletter finns tillgängliga för vuxna och ungdomar 15 år och äldre.


Pediatrisk population

Ge inte Montelukast Orion 5 mg tuggtabletter till barn yngre än 6 år.

Säkerhet och effekt för Montelukast Orion 5 mg tuggtabletter för barn yngre än 6 år har inte fastställts.

4 mg tuggtabletter finns tillgängliga för barn 2-5 år.


Administreringssätt:

Föroral användning. Tabletten kan tuggas eller sväljas. Om tabletten sväljs skall den tas medtillräcklig mängd vätska (t ex ett glasvatten).


Varningar och försiktighet

Patienterna ska uppmanas att aldrig använda montelukast oralt för behandling av akuta astmaanfall samt instrueras om att ha sin vanliga akutmedicin tillgänglig för detta ändamål. Om ett akut anfall inträffar ska en kortverkande beta-agonist för inhalation användas. Patienterna ska kontakta läkare så snart som möjligt om de behöver fler inhalationer än vanligt av kortverkande beta-agonister.


Då montelukast ska ersätta behandling med inhalerade eller perorala steroider bör övergången göras med försiktighet.


Det finns inga data som visar att dosen av orala steroider kan reduceras när montelukast ges samtidigt.


I sällsynta fall kan patienter behandlade med antiastmatika, inklusive montelukast, uppvisa systemisk eosinofili, ibland med kliniska tecken på vaskulit överensstämmande med Churg-Strauss syndrom, ett tillstånd som oftast behandlas med systemiska steroider. Dessa fall har ibland satts i samband med en dosminskning eller utsättande av oral kortikosteroidbehandling. Ett orsakssamband med leukotrienreceptorantagonism har dock inte fastställts, läkäre ska vara observanta på om patienter får eosinofili, vaskulitrodnad, förvärrade pulmonella symtom, hjärtkomplikationer och/eller neuropati. Patienter som utvecklar dessa symtom ska utvärderas på nytt och deras behandlingsregim omprövas.


Patienter med acetylsalicylsyra-utlöst astma bör undvika att ta acetylsalicylsyra eller annan antiinflammatorisk terapi (NSAIDs)även under behandlingen med montelukast.


Montelukast Orion innehåller aspartam, en fenylalaninkälla. Kan vara skadligt för patienter med fenylketonuri. Varje 5 mg tablett innehåller fenylalanin motsvarande 0,211 mg fenylalanin per dos.


Interaktioner

Montelukast kan ges tillsammans med andra terapier som rutinmässigt används vid såväl förebyggande som kronisk behandling av astma. I interaktionsstudier hade rekommenderad klinisk dos av montelukast ej någon kliniskt betydelsefull effekt på farmakokinetiken av följande läkemedel: teofyllin, prednison, prednisolon, p-piller (etinylöstradiol/noretisteron 35/1), terfenadin, digoxin och warfarin.

AUC för montelukast minskade med cirka 40 % hos individer som samtidigt behandlades med fenobarbital. Eftersom montelukast metaboliseras via CYP3A4, 2C8 och 2C9 skall försiktighet iakttas, speciellt hos barn, när montelukast administreras samtidigt med läkemedel som inducerar CYP3A4, 2C8 och 2C9 såsom fenytoin, fenobarbital och rifampicin.

In-vitro-studier har visat att montelukast är en potent hämmare av CYP2C8. Data från en klinisk läkemedelsinteraktionsstudie där montelukast och rosiglitazon (ett testsubstrat representativt för läkemedel som primärt metaboliseras av CYP2C8) ingick visade dock att montelukast inte hämmar CYP2C8 in vivo. Montelukast förväntas därför inte nämnvärt påverka metabolismen för läkemedel som metaboliseras av detta enzym (såsom paklitaxel, rosiglitazon och repaglinid).

In vitro studier har visat att montelukast är ett substrat till CYP 2C8 och i mindre grad till 2C9 och 3A4. I en klinisk interaktionsstudie med montelukast och gemfibrozil (en hämmare till både CYP 2C8 och 2C9) gemfibrozil, ökade den systemiska exponeringen med 4,4 gånger.

Ingen rutinmässig dosjustering av montelukast erfordras när gemfibrozil eller andra potenta hämmare av CYP 2C8 ges samtidigt, men läkaren bör vara medveten om risken för en ökning av biverkningarna.

Baserat på in vitro data, kan inte kliniskt viktiga läkemedelsinteraktioner förväntas med mindre potenta hämmare av CYP 2C8 (t.ex. trimetoprim). Samtidig medicinering med montelukast och itrakonazol, en stark hämmare av CYP 3A4, gav inte någon ökning av den systemiska exponeringen av montelukast.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:1.

Djurstudier har ej visat några tecken på skadliga effekter avseende graviditet eller embryonal-/fosterutveckling.

Begränsade data från tillgängliga graviditetsdatabaser tyder inte på ett orsakssamband mellan montelukast och missbildningar (dvs. defekter av extremiteter) som har rapporterats i sällsynta fall efter marknadsföring i hela världen.

Montelukast Orion ska användas under graviditet endast då det är absolut nödvändigt.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Studier på råttor har visat att montelukast utsöndras i bröstmjölk (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Det är ej känt om montelukast/metaboliter utsöndras i bröstmjölk hos människa.

Montelukast Orions kan användas av ammande mödrar endast då det är absolut nödvändigt.


Trafik

Montelukast Orion förväntas inte påverka patientens förmåga att köra bil eller handha maskiner. Dock har dåsighet och yrsel rapporterats.

Biverkningar

Montelukast har utvärderats i kliniska prövningar på patienter med kronisk astma enligt nedanstående:


  • 10 mg tabletter hos cirka 4000 vuxna och ungdomar 15 år eller äldre.

  • 5 mg tuggtabletter hos cirka 1750 barn i åldern 6‑14 år med astma.


Följande läkemedelsrelaterade biverkningar rapporterades i kliniska studier som vanligt förekommande (≥ 1/100 till < 1/10) hos patienter som behandlades med montelukast och med en högre incidens än hos patienter som behandlades med placebo:


Organsystemklass

Vuxna och ungdomar 15 år och äldre

(två 12 veckors studier; n = 795)

Barn

6 till 14 år gamla

(en 8-veckors studie; n = 201)

(två 56-veckors studier; n = 615)

Barn

2 till 5 år gamla

(en 12-veckors studie; n = 461)

(en 48-veckors studie, n = 278)

Centrala och perifera nervsystemet

huvudvärk

huvudvärk


Magtarmkanalen

buksmärtor


buksmärtor

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället



törst

Vid långtidsbehandling i kliniska studier med ett begränsat antal patienter, upp till 2 år för vuxna och upp till 12 månader för barn mellan 6‑14 års ålder, ändrades inte biverkningsprofilen.


Tabell över biverkningar

Biverkningar som har rapporterats efter godkännandet anges nedan per organsystem och med biverkningsterminologi, frekvensen baseras på relevanta kliniska studier.


Organsystem

Biverkning

Frekvens*

Infektioner och infestationer

Övre luftvägsinfektion1 

Mycket vanliga

Blodet och lymfsystemet

Ökad blödningstendens

Sällsynta

Immunsystemet

Överkänslighetsreaktion inkluderande anafylaxi

Mindre vanliga

Hepatisk eosinofilinfiltration

Mycket sällsynta

Psykiska störningar

Förändrat drömmönster inklusive mardrömmar, sömnlöshet, sömngång, oro, agitation inkluderande aggressivt beteende eller fientlighet, depression, psykomotorisk hyperaktivitet (inklusive irritabilitet, rastlöshet)

Mindre vanliga

Uppmärksamhetsstörning, nedsatt

Sällsynta

Hallucinationer,  desorientering, suicidala tankar och beteenden 

Mycket sällsynta

Centrala och perifera nervsystemet

Yrsel, dåsighet, parestesi/ hypoestesi, krampanfall

Mindre vanliga

Hjärtat

Palpitationer

Sällsynta

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum  


Epistaxis

Mindre vanliga

Churg-Strauss Syndrome (CSS) (se avsnitt Varningar och försiktighet)2 

Mycket sällsynta

Pulmonell eosinofili

Mycket sällsynta

Magtarmkanalen

Diarrè3, illamående 3, kräkningar3 

Vanliga

Muntorrhet, dyspepsi

Mindre vanliga

Lever och gallvägar

Förhöjda serum trans-aminaser (ALAT, ASAT)

Vanliga

Hepatit (inkluderande kolestas, hepatocellulär, och leverskada av blandform)

Mycket sällsynta

Hud och subkutan vävnad

Utslag3

Vanliga

Blåmärken, urtikaria, pruritus

Mindre vanliga

Angioödem 

Sällsynta

Erythema nodosum, erythema multiforme

Mycket sällsynta

Muskuloskeletala systemet och bindväv 

Artralgi, myalgi inkluderande  muskelkramper

Mindre vanliga

Allmänna symtom och/eller symtom vid administrationsstället

Feber3

Vanliga

Asteni/trötthet, allmän sjukdomskänsla, ödem

Mindre vanliga

*Frekvens: Definierad för varje biverkning enligt incidensen rapporterad i kliniska

prövningar: Mycket vanliga (≥1/10), Vanliga (≥1/100, <1/10), Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), Mycket sällsynta (<1/10 000).

1 Denna biverkning, rapporterad som mycket vanlig hos patienter som behandlats

med montelukast, rapporterades även som mycket vanlig hos patienter som erhöll placebo

i kliniska studier.

2Frekvens: Sällsynta

3 Denna biverkning, rapporterad som vanlig hos patienter som behandlats med montelukast,

rapporterades även som vanlig hos patienter som erhöll placebo i kliniska studier.

Rapportering av misstänktabiverkningar

Det är viktigtatt rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervakaläkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso-och sjukvårdspersonal uppmanasatt rapportera varje misstänkt biverkning via:

Läkemedelsverket Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se



Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

I kroniska astmastudier har montelukast getts till vuxna patienter i doser upp till 200 mg/dag i 22 veckor och i korttidsstudier upp till 900 mg/dag i cirka en vecka utan kliniskt betydelsefulla biverkningar.


Symtom på överdosering

Akut överdos med montelukast har rapporterats efter godkännande och under kliniska studier. Däribland finns rapporter om vuxna och barn med doser upp till 1000 mg (ca 61 mg/kg hos ett 42 månader gammalt barn). Kliniska observationer och laboratoriefynd överensstämmer med biverkningsprofilen hos vuxna samt hos barn. Inga biverkningar förekom i huvuddelen av rapporterna om överdos. De vanligast förekommande biverkningarna överensstämmer med montelukasts biverkningsprofil och buksmärtor, somnolens, törst, huvudvärk, kräkningar och psykomotorisk hyperaktivitet ingår.


Hantering av överdosering

Ingen specifik information finns tillgänglig angåendebehandling vid överdosering med 

montelukast. Det är okänt om montelukast är dialyserbart med peritoneal- eller hemodialys.


Farmakodynamik



Verkningsmekanism

Cysteinylleukotrienerna (LTC4, LTD4, LTE4) är potenta inflammatoriska eikosanoider som frigörs från olika celler inklusive mastceller och eosinofiler. Dessa viktiga pro-astmatiska mediatorer binds till cysteinylleukotrienreceptorer (CysLT) som återfinns i luftvägarna hos människa och orsakar reaktioner i luftvägarna inklusive bronkkonstriktion, sekretbildning, vaskulär permeabilitet och rekrytering av eosinofiler.


Farmakodynamisk effekt

Montelukast är ett peroralt verkande medel, som binds med hög affinitet och selektivitet till CysLT1-receptorn. I kliniska studier hämmar montelukast bronkkonstriktion orsakad av inhalerad LTD4 vid doser så låga som 5 mg. Bronkdilatation observerades inom 2 timmar efter peroral tillförsel. Den bronkdilaterande effekten av en beta-agonist var additiv till den som erhölls med montelukast. Behandling med montelukast hämmade både den tidiga och den sena fasen av bronkkonstriktion orsakad av antigenprovokation. Montelukast minskade i jämförelse med placebo antalet eosinofiler i perifert blod hos patienter (vuxna och barn). I en separat studie minskade behandling med montelukast signifikant antalet eosinofiler i luftvägarna (mätt i sputum). Hos patienter (vuxna och barn mellan 2 och 14 år), minskade montelukast, jämfört med placebo, antalet eosinofiler i perifert blod samtidigt som den kliniska kontrollen av astma förbättrades.


Klinisk effekt ochsäkerhet

I studier på vuxna visade montelukast 10 mg en gång dagligen i jämförelse med placebo signifikant förbättring av FEV1 på morgonen (10,4 % vs 2,7 % jämfört med utgångsvärdet), högsta utandningshastighet (PEFR) under förmiddagen (24,5 l/min vs 3,3 l/min jämfört med utgångsvärdet) och signifikant minskat behov av total beta-agonistanvändning (-26,1 % vs -4,6 % jämfört med utgångsvärdet). Förbättringen av patientrapporterade astmasymtom under dagtid och nattetid var signifikant bättre än för placebo.


Studier på vuxna visade att montelukast har förmågan att förstärka den kliniska effekten av inhalationssteroid (% förändring från utgångsvärdet för inhalerad beklometason plus montelukast vs beklometason, för FEV1: 5,43 % vs 1,04 %; beta-agonist användning: -8,70 % vs +2,64 %). I jämförelse med inhalerad beklometason (200 µg två gånger dagligen med andningsbehållare “spacer”) visade montelukast ett snabbare initialt svar medan beklometason under 12-veckorsstudien gav en större genomsnittlig behandlingseffekt (% förändring från utgångsvärdet för montelukast vs beklometason, för FEV1: 7,49 % vs 13,3 %; beta-agonist användning: ‑28,28 % vs -43,89 %). I jämförelse med beklometason erhöll emellertid en stor procentandel av patienterna behandlade med montelukast liknande kliniskt svar (t.ex. 50 % av patienterna behandlade med beklometason erhöll en förbättring av FEV1 på ca 11 % eller mer från utgångsvärdet medan cirka 42 % av patienterna behandlade med montelukast erhöll samma svar).


I en 12-veckors placebokontrollerad studie på barn mellan 2 och 5 år, förbättrade montelukast 4 mg en gång dagligen kontrollparametrarna för astma jämfört med placebo, oberoende av samtidig kontrollbehandling (inhalerade/nebuliserade kortikosteroider eller inhalerad/nebuliserad natriumkromoglikat). 60 % av patienterna använde inte någon annan kontrollterapi. Montelukast förbättrade dagsymtom (inkluderande hosta, heshet/rosslingar, andningssvårighet och aktivitetshämning) samt nattsymtom jämfört med placebo. Montelukast minskade även behovsmedicinering med beta-agonister och akut steroidbehandling för försämrad astma jämfört med placebo. Patienter behandlade med montelukast hade fler dagar utan astma än de som fick placebo. Behandlingseffekt erhölls efter första dosen.


I en 12-månaders placebokontrollerad studie på 2‑5 år gamla barn med lindrig astma med episoder av försämring (exacerbationsepisoder) minskade 4 mg montelukast en gång dagligen signifikant (p ≤ 0,001) antalet exacerbationsepisoder per år jämfört med placebo (1,60 respektive 2,34 episoder). [Exacerbationsepisod definierad som ≥ 3 på varandra följande dagar med symtom under dagen som krävde β-agonist- eller steroidbehandling (given peroralt eller som inhalation) eller sjukhusvistelse p.g.a. astma]. Minskningen av antalet exacerbationsepisoder per år var 31,9 % (95 % KI: 16,9, 44,1).


I en 8-veckors studie på barn mellan 6 och 14 år, förbättrade montelukast 5 mg dagligen i jämförelse med placebo signifikant lungfunktionen (FEV1 8,71 % vs 4,16 % jämfört med utgångsvärdet; PEFR på förmiddagen 27,9 l/min vs 17,8 l/min jämfört med utgångsvärdet) och minskade behovsmedicinering med beta-agonist (‑11,7 % vs +8,2 % jämfört med utgångsvärdet).


I en 12-månaders studie jämfördes effekten av montelukast med flutikason, givet som inhalation för astmakontroll hos barn i åldern 6‑14 år med lindrig kronisk astma. Montelukast var inte sämre än flutikason avseende ökning av procentandelen dagar då ytterligare behandling för att kupera astmaattacker inte behövdes (rescue-free days, RFD), dvs. det primära effektmåttet. I genomsnitt ökade andelen astma-RFD från 61,6 till 84,0 i montelukastgruppen och från 60,9 till 86,7 i flutikasongruppen under den 12-månadersperiod som behandlingen pågick. Skillnaden mellan grupperna avseende medelvärde (minsta kvadratmetoden) för ökning i procentandelen astma-RFD var statistiskt signifikant; -2,8 (95 % KI: -4,7; -0,9), men inom den predefinierade gränsen att inte vara kliniskt underlägsen. Både montelukast och flutikason förbättrade astmakontrollen avseende de sekundära parametrar som utvärderades under 12-månadersperioden:

FEV1 ökade från 1,83 l till 2,09 l i montelukastgruppen och från 1,85 l till 2,14 l i flutikasongruppen. Skillnaden mellan grupperna avseende medelvärde (minsta kvadratmetoden) för ökning i FEV1 var ‑0,02 l (95 % KI: ‑0,06; 0,02). Den genomsnittliga ökningen av utgångsvärdet angivet som procent av patientens förväntade FEV1 var 0,6 % i montelukastgruppen och 2,7 % i flutikasongruppen. Skillnaden mellan grupperna avseende medelvärde (minsta kvadratmetoden) för förändring från utgångsvärdet angivet som procent av patientens förväntade FEV1 var ‑2,2 % (95 % KI: ‑3,6; ‑0,7).

Procentandelen dagar med β-agonistanvändning minskade från 38,0 till 15,4 i montelukastgruppen och från 38,5 till 12,8 i flutikasongruppen. Skillnaden mellan grupperna avseende medelvärde (minsta kvadratmetoden) för procentandelen dagar med β-agonistanvändning var signifikant; 2,7 (95 % KI: 0,9; 4,5).

Procentandelen patienter med en astmaattack (astmaattack definierades som en period med försämring av astman som krävde oral steroidbehandling, ett oplanerat läkarbesök, besök på akutmottagning eller sjukhusvistelse) var 32,2 i montelukastgruppen och 25,6 i flutikasongruppen; oddsratiot var signifikant; 1,38 (95 % KI: 1,04; 1,84). Procentandelen patienter som fick systemisk kortikosteroidbehandling (huvudsakligen peroralt) under studieperioden var 17,8 % i montelukastgruppen och 10,5 % i flutikasongruppen. Skillnaden mellan grupperna avseende medelvärde (minsta kvadratmetoden) var signifikant; 7,3 % (95 % KI: 2,9; 11,7).


En signifikant minskning av ansträngningsutlöst bronkkonstriktion (EIB) påvisades i en 12-veckors studie hos vuxna (maximal minskning av FEV1 22,33 % för montelukast vs 32,40 % för placebo; tid till återhämtning inom 5 % av utgångsvärdet för FEV1 44,22 minuter vs 60,64 minuter). Denna effekt var bestående under den 12 veckor långa studieperioden. Reduktion av EIB visades också i en korttidsstudie på barn mellan 6 och 14 år (maximal sänkning av FEV1 18,27 % vs 26,11 %; tid till återhämtning inom 5 % av utgångsvärdet för FEV1 17,76 minuter vs 27,98 minuter). Effekten påvisades i båda studierna vid slutet av doseringsintervallet, en gång per dag.


Hos aspirinintoleranta astmatiska patienter på samtidig inhalerad och/eller peroral steroidbehandling gav montelukast i jämförelse med placebo, en signifikant förbättring av astmakontrollen (FEV1 +8,55 % vs ‑1,74 % jämfört med utgångsvärdet och minskning i total beta-agonistanvändning ‑27,78 % vs +2,09 % jämfört med utgångsvärdet).

Farmakokinetik

Absorption: Montelukast absorberas snabbt efter peroral tillförsel. För 10 mg tabletten uppnås maximal medelplasmakoncentration (Cmax) 3 timmar (Tmax) efter tillförsel till vuxna som är fastande. Genomsnittlig peroral biotillgänglighet är 64 %. Den perorala biotillgängligheten och Cmax påverkas ej av en standardmåltid. Säkerhet och effekt visades i kliniska studier där den e 10 mg tabletten gavs utan hänsyn till intag av föda.


För tuggtabletten 5 mg uppnås Cmax 2 timmar efter tillförsel till vuxna som är fastande. Genomsnittlig peroral biotillgänglighet är 73 % vilken minskar till 63 % av en standardmåltid.


Efter administrering av en 4 mg tuggtablett till fastande barn mellan 2 och 5 års ålder uppnås Cmax efter 2 timmar. Medelvärdet för Cmax är 66 % högre medan medelvärdet för Cmin är lägre än hos vuxna som får 10 mg tabletten.


Distribution: Montelukast är bundet till plasmaproteiner > 99 %. Distributionsvolymen vid steady-state är i genomsnitt 8-11 liter. Studier på råtta med radioaktivt märkt montelukast tyder på minimal distribution över blod-hjärnbarriären. Koncentrationerna av radioaktivt märkt material 24 timmar efter dosadministrering var även minimala i alla andra vävnader.


Metabolism: Montelukast metaboliseras i hög grad. I studier med terapeutiska doser är plasmakoncentrationerna av montelukastmetaboliterna omöjliga att spåra vid steady-state hos vuxna och barn.


Cytokrom P450 2C8 är det huvudsakliga enzymet vid metaboliseringen av montelukast. Dessutomkan 3A4 och 2C9 medverka i mindre utsträckning, även om det visats att itrakonasol, en hämmare av CYP 3A4, inte 

ändrar farmakokinetiska variabler för montelukast hos friska individersom fick 10 mg montelukast dagligen. Baserat på in vitro-resultat från levermikrosomer på människa hämmar inte terapeutiska plasmakoncentrationer av montelukast cytokrom P4503A4, 2C9, 1A2, 2A6, 2C19 eller 2D6. Metaboliternas bidrag till den terapeutiska effekten av montelukast är minimal.


Eliminering: Plasmaclearance av montelukast är i genomsnitt 45 ml/min hos friska vuxna. Efter en peroral dos av radioaktivt märkt montelukast återfanns 86 % av radioaktiviteten i avföring samlad under 5 dagar och < 0,2 % återfanns i urinen. Detta, tillsammans med uppskattningar av peroral biotillgänglighet för montelukast, tyder på att montelukast och dess metaboliter så gott som uteslutande utsöndras via gallan.


Patientfaktorer: Ingen dosjustering är nödvändig för äldre patienter eller för patienter med lindrig till måttligt nedsatt leverfunktion. Studier på patienter med nedsatt njurfunktion har ej genomförts. Eftersom montelukast och dess metaboliter utsöndras via gallan torde någon dosjustering ej vara nödvändig hos patienter med nedsatt njurfunktion. Det finns inga farmakokinetiska data för montelukast hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh-poäng > 9).


Vid höga doser montelukast (20 och 60 gånger rekommenderad dos till vuxna), sågs minskning i plasmakoncentrationen av teofyllin. Denna effekt sågs inte vid den rekommenderade dosen 10 mg dagligen.


Prekliniska uppgifter

I toxicitetsstudier på djur sågs mindre, övergående biokemiska förändringar i ALT, glukos, fosfat och triglycerider. Toxiska symtom hos djuren var ökad salivavsöndring, gastrointestinala symtom, lös avföring och rubbningar i jonbalansen. Dessa sågs vid doser som genererade > 17 gånger systemisk exponering vid klinisk dos. Hos apor sågs biverkningar vid doser från 150 mg/kg/dag (> 232 gånger systemiska exponeringen vid klinisk dos). I djurstudier påverkade inte montelukast fertilitets- eller reproduktionsförmågan vid systemisk exponering som översteg den kliniska systemiska exponeringen med mer än 24 gånger. I fertilitetsstudien på honråttor vid 200 mg/kg/dag (> 69 gånger den kliniska systemiska exponeringen) noterades en lätt minskning i ungarnas kroppsvikt. I studier på kaniner sågs, jämfört med samtida kontrolldjur, en ökad incidens av ofullständig förbening vid systemisk exponering > 24 gånger den kliniska systemiska exponeringen vid klinisk dos. Inga förändringar sågs hos råttor. Montelukast har visats passera placentabarriären och utsöndras i bröstmjölk hos djur.

Inga dödsfall inträffade efter en oral engångsdos av montelukastnatrium vid doser upp till 5 000 mg/kg till möss och råttor (15 000 mg/m2 hos mus respektive 30 000 mg/m2 hos råtta), vilket är den högsta givna försöksdosen. Denna dos motsvarar 25 000 gånger den rekommenderade dagliga dosen hos vuxna människor (baserat på en vuxen patient med en vikt på 50 kg).

Montelukast visades inte vara fototoxiskt hos mus för UVA, UVB eller synligt ljusspektra vid doser upp till 500 mg/kg/dag (cirka > 200 gånger baserat på systemisk exponering).

Montelukast var inte mutagent i in vitro- och in vivo-tester, ej heller tumörframkallande hos gnagare.

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Varje Montelukast Orion 5 mg tuggtablett innehåller 5,2 mg montelukastnatrium som är ekvivalent med 5 mg montelukast.

Hjälpämnen med känd effekt:

Aspartam 0,375 mg per tablett


Förteckning över hjälpämnen

Mannitol (E421)

Mikrokristallin cellulosa

Kroskarmellosnatrium

Magnesiumstearat

Aspartam (E951)

Röd järnoxid (E172)

Körsbärssmak (Firmenich CHERRY 501027 AP0551)

Blandbarhet

Ej relevant.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

3 år.

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt. Fuktkänsligt

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Förpackningsinformation

Tuggtablett 5 mg Rosa rund tablett utan dragering med brytskåra på båda sidor.
98 tablett(er) blister, 119:06, F
28 tablett(er) blister, tillhandahålls för närvarande ej

Hitta direkt i texten
Av