Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Alendronat Bluefish Veckotablett

MiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Bluefish Pharma

Tablett 70 mg
(Vit, platt, oval tablett med dimensionen 14 x 8 mm, präglad på ena sidan med "70")

Bisfosfanater, för behandling av skelettsjukdomar

Aktiv substans:
ATC-kod: M05BA04
Läkemedel från Bluefish Pharma omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2017-12-20.

Indikationer

Behandling av postmenopausal osteoporos. Alendronat Bluefish Veckotablett 70 mg minskar risken för kot- och höftfrakturer.

Kontraindikationer

  • Esofagusförändringar och andra faktorer som kan försena esofagustömning, till exempel striktur eller akalasi.

  • Oförmåga att stå eller sitta upprätt i minst 30 minuter.

  • Överkänslighet mot alendronat eller mot något hjälpämne.

  • Hypokalcemi.

Se även avsnitt Varningar och försiktighet.

Dosering

Rekommenderad dosering är en 70 mg tablett en gång i veckan. Den optimala behandlingstiden med bisfosfonater mot osteoporos är inte fastställd. Behovet av fortsatt behandling bör utvärderas kontinuerligt baserat på en individuell nytta-riskbedömning för varje patient, i synnerhet efter en behandlingstid på 5 år eller mer.


För att uppnå tillfredsställande absorption av alendronat:


Alendronat Bluefish Veckotablett 70 mg skall endast tas med vanligt vatten minst 30 minuter före dagens första mål, dryck eller andra läkemedel. Andra drycker (inklusive mineralvatten), mat och vissa läkemedel minskar troligen absorptionen av alendronat (se Interaktioner).


För att underlätta transport till magsäcken och därmed reducera risken för irritation/biverkningar lokalt och i esofagus (se Varningar och försiktighet):

  • Alendronat Bluefish Veckotablett 70 mg ska endast sväljas med ett fullt glas vatten (minst 200 ml) vid uppstigandet.

  • Tabletterna ska endast sväljas hela. Patienterna ska inte krossa eller tugga tabletten eller låta tabletten lösas upp i munnen på grund av risken för sår i munhåla/svalg.

  • Patienten ska inte ligga ner förrän efter dagens första mål, vilket skall vara minst 30 minuter efter intag av tabletten.

  • Patienten ska inte ligga ner inom 30 minuter efter att de tagit Alendronat Bluefish Veckotablett 70 mg.

  • Alendronat Bluefish Veckotablett 70 mg ska inte tas vid sänggående eller före uppstigande för dagen.

Patienten bör ges tillskott av kalcium och D-vitamin om kostintaget är otillräckligt (se Varningar och försiktighet).


Användning hos äldre: I kliniska studier fanns ingen åldersrelaterad skillnad med avseende på effekt- eller säkerhetsprofilen för alendronat. Därför behövs ingen dosjustering för äldre.


Användning vid nedsatt njurfunktion: Ingen dosjustering behövs hos patienter med glomerulär filtrationshastighet (GFR) som är större än 35 ml/min. Alendronat Bluefish Veckotablett 70 mg rekommenderas inte till patienter med nedsatt njurfunktion där GFR är mindre än 35 ml/minut, eftersom erfarenhet saknas.


Pediatriska patienter: alendronat rekommenderas inte till barn under 18 år p g a av otillräcklig data vad gäller säkerhet och effekt i samband med pediatrisk osteoporos (se avsnitt Farmakodynamik ).


Alendronat Bluefish Veckotablett 70 mg har inte undersökts vid behandling av glucokorticoid-inducerad osteoporos.

Varningar och försiktighet

Alendronat kan orsaka lokala irritationer i slemhinnan i övre gastrointestinala kanalen. På grund av risken för förvärrande av den underliggande sjukdomen ska försiktighet iakttas när alendronat ges till patienter med aktiva problem i övre gastrointestinala kanalen, som dysfagi, esofagussjukdom, gastrit, duodenit, sår eller vid nyligen genomgången (under det senaste året) allvarlig gastrointestinal sjukdom som magsår, aktiva gastrointestinala blödningar eller kirurgiska ingrepp i övre gastrointestinala kanalen andra än pylorusplastik (se Kontraindikationer). Hos patienter med känd Barretts esofagus, bör förskrivare basera beslutet om alendronatbehandling på individuell nytta/risk-bedömning.


Biverkningar i esofagus (ibland allvarliga som kräver sjukhusvård), esofagit, esofagussår- och erosion, som i sällsynta fall föltjs av esofagusstriktur, har rapporterats hos patienter som behandlas med alendronat. Därför bör läkare vara uppmärksamma på alla tecken eller symptom på möjliga esofagusreaktioner, och patienten bör instrueras att sätta ut alendronat och söka läkarvård om de utvecklar symptom på esofagusirritationer, som dysfagi, sväljningssmärta, retrosternal smärta eller nytillkommen/förvärrad halsbränna.


Risken för allvarliga esofagusbiverkningar verkar vara större hos patienter som inte tar alendronat på rätt sätt och/eller fortsätter att ta alendronat efter symptom på esofagusirritationer. Det är mycket viktigt att fullständig doseringsinformation ges till och förstås av patienten (se Dosering). Patienten bör informeras om att underlåtenhet att följa dessa instruktioner kan öka risken för esofagusproblem.


Även om ingen ökad risk har observerats i omfattande kliniska studier, har sällsynta rapporter om ventrikel- och duodenalsår förekommit efter godkännandet av originalpreparatet, en del svåra och med komplikationer.


Osteonekros i käken, som vanligen sätts i samband med tandutdragning och/eller lokala infektioner (inklusive osteomyelit) har rapporterats hos cancerpatienter som fått läkemedelsbehandling med bisfosfonater, främst givet intravenöst. Många av patienterna hade också fått behandling med cytostatika och kortikosteroider. Osteonekros i käken har också rapporterats hos patienter med osteoporos som fått orala bisfosfonater.


Följande riskfaktorer ska övervägas när man utvärderar en patients risk att utveckla osteonekros i käken:

  • potensen för bisfosfonater (högst för zoledronsyra), administreringssätt (se ovan) och kumulativ dos.

  • cancer, cytostatikabehandling, strålbehandling, kortikosteroider, rökning

  • bakgrund med tandsjukdomar, dålig oral hygien, peridontala sjukdomar, invasiv tandvård och dåligt passande tandprotes.

Tandundersökning med lämplig förebyggande tandvård bör övervägas innan behandling med orala bisfosfonater påbörjas hos patienter med dålig tandstatus.


Under behandlingen bör dessa patienter om möjligt undvika invasiv tandvård. För patienter som utvecklar osteonekros i käken under bisfosfonatbehandling, kan oralkirurgi förvärra tillståndet. För patienter som behöver genomgå tandingrepp, finns inga tillgängliga data som ger stöd för att utsättning av bisfosfonat skulle minska risken för osteonekros i käken.


Den behandlande läkarens kliniska bedömning bör ge underlag för en behandlingsstrategi för varje enskild patient, baserad på en individuell risk-nyttabedömning.


Under bisfosfonatbehandling ska alla patienter uppmuntras till att upprätthålla god munhygien, gå på rutinkontroller och rapportera eventuella orala symtom såsom dental rörlighet, smärta eller svullnad.


Skelett-, led- och muskelsmärtor har rapporterats hos patienter som tar bisfosfonater. Enligt erfarenheter efter godkännandet har dessa symptom sällan varit allvarliga och/eller gjort patienten arbetsoförmögen (se Biverkningar). Tidsrymden fram till symptomens uppträdande varierade från en dag till många månader efter behandlingens påbörjande. Hos de flesta patienter upphörde symptomen efter att behandlingen avbrutits. Hos en mindre grupp återkom symptomen när behandlingen återupptogs med samma läkemedel eller annat bisfosfonat.


Atypiska femurfrakturer

Atypiska subtrokantära och diafysära femurfrakturer har rapporterats vid behandling med bisfosfonater, främst hos patienter som behandlats under lång tid mot osteoporos. Dessa tvärgående eller korta, sneda frakturer kan inträffa var som helst längs femur, från strax under den mindre trokantern till strax ovanför epikondylerna.

Frakturerna inträffar efter minimalt eller inget trauma och en del patienter upplever smärta i lår eller ljumske, ofta förenat med röntgenologisk stressfraktur, veckor till månader före den kompletta femurfrakturen.

Frakturerna är ofta bilaterala, därför bör motsatt femur undersökas hos patienter som behandlats med bisfosfonater och som har ådragit sig en fraktur i femurskaftet. Dålig läkning av dessa frakturer har också rapporterats. Utsättning av bisfosfonatbehandling hos patienter med misstänkt atypisk femurfraktur bör övervägas i avvaktan på utvärdering av patienten och baseras på en individuell nytta-risk-bedömning.


Patienter som behandlas med bisfosfonater bör uppmanas att rapportera smärta i lår, höft eller ljumske och varje patient med sådana symptom bör utredas med frågeställningen inkomplett femurfraktur.


Sedan marknadsföring har det förekommit sällsynta rapporter om allvarliga

hudreaktioner inkluderande Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal

nekrolys.


Patienterna bör informeras om att ifall de missar en dos Alendronat Bluefish Veckotablett 70 mg, så ska de ta en tablett morgonen efter att de kommit ihåg. De ska inte ta två tabletter samma dag utan återgå till att ta en tablett i veckan på rätt dag enligt originalschemat.


Alendronat rekommenderas inte till patienter med dålig njurfunktion där GFR är mindre än 35 ml/minut, (se Dosering).


Andra orsaker till osteoporos än östrogenbrist och ålder bör övervägas.


Osteonekros i den yttre hörselgången har rapporterats vid användning av bisfosfonater, främst i samband med långvarig terapi. Möjliga riskfaktorer för osteonekros i den yttre hörselgången är bland annat steroidanvändning och kemoterapi och/eller lokala riskfaktorer såsom infektion eller trauma. Risken för osteonekros i den yttre hörselgången bör övervägas hos patienter som får bisfosfonater och som uppvisar öronsymtom såsom kroniska öroninfektioner.


Hypokalcemi måste åtgärdas innan behandling med alendronat påbörjas (se del 4.3). Andra sjukdomar som påverkar mineralmetabolism (till exempel D-vitaminbrist och hypoparatyroidism) bör också behandlas effektivt. Hos patienter med dessa åkommor bör man kontrollera nivån av S-kalcium och symptom på hypokalcemi under behandling med Alendronat Bluefish Veckotablett 70 mg.


På grund av alendronats positiva effekter ifråga om uppbyggnad av skelettmineraler kan minskning av serumkalcium och fosfater äga rum särskilt hos patienter som använder glukokortikosterioder hos vilka kalciumabsorptionen kan vara nedsatt. Denna minskning är vanligen liten och asymtomatisk. Dock har det i sällsynta fall rapporterats om symtomatisk hypokalcemi som ibland har varit allvarlig och uppträtt hos patienter med predisponerande faktorer (till exempel hypoparatyroidism, D-vitaminbrist och malabsorption av kalcium). Det är därför särskilt viktigt att säkerställa adekvat intag av kalcium och D-vitamin hos patienter som behandlas med glukokortikoider.

Interaktioner

Vid samtidigt intag är det troligt att mat och dryck (även mineralvatten), kalciumtillskott, antacida och vissa perorala läkemedel påverkar absorptionen av alendronat. Därför måste patienterna vänta minst 30 minuter efter intag av Alendronat Bluefish Veckotablett 70 mg innan något annat peroralt läkemedel tas (se Dosering och 5.2).


Inga andra kliniskt signifikanta läkemedelsinteraktioner förväntas. Ett antal patienter i kliniska försök fick östrogen (intravaginalt, transdermalt eller peroralt) samtidigt med alendronat. Inga biverkningar kunde tillskrivas kombinationsbehandlingen.


Eftersom användning av NSAID associeras med gastrointestinal irritation ska man vara försiktig vid samtidig användning med alendronat.

Även om inga specifika studier av interaktion utfördes, användes alendronat i kliniska studier tillsammans med en lång rad ofta förskrivna läkemedel utan belägg för kliniskt ogynnsamma interaktioner.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Alendronat bör inte ges under graviditet. Det finns inga adekvata data från användning av alendronat hos gravida kvinnor. Djurstudier indikerar inga direkta skadliga effekter med avseende på graviditet, embryonal/fetal utveckling eller postnatal utveckling. Alendronat givet till dräktiga råttor orsakade hypokalcemirelaterad dystoki (se avsnitt Prekliniska uppgifter ).

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Det är okänt om alendronat utsöndras i bröstmjölk hos människa. Alendronat bör inte användas av kvinnor som ammar.

Trafik

Inga studier har utförts avseende förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Vissa biverkningar som har rapporterats med Alendronat Bluefish Veckotablett 70 mg kan dock påverka vissa patienters förmåga att framföra fordon och använda maskiner. Individuella reaktioner på Alendronat Bluefish Veckotablett 70 mg kan variera (se avsnitt Biverkningar).

Biverkningar

I en ettårsstudie av postmenopausala kvinnor med osteoporos var de övergripande säkerhetsprofilerna för alendronat veckotablett 70 mg (n=519) och alendronat 10 mg/dag (n=370) likvärdiga.


I två nästintill identiskt utformade treårsstudier av postmenopausala kvinnor (alendronat 10 mg: n=196, placebo: n=397) var de övergripande säkerhetsprofilerna för alendronat 10 mg/dag och placebo likvärdiga.


Biverkningar som rapporterades av prövarna som möjligt, troligt eller definitivt läkemedelsrelaterade presenteras nedan om de uppträdde hos ≥1% i någon av behandlingsgrupperna i ettårsstudien, eller hos ≥1% av de patienter som behandlades med alendronat 10 mg/dag och med större incidens än hos patienter som gavs placebo i treårsstudien:


Ettårsstudien

Treårsstudien

 

Alendronat Veckotablett 70 mg


(n = 519)

Alendronat 10 mg/dag


(n = 370)

Alendronat 10 mg/dag


(n = 196)

Placebo


(n = 397)

 

%

%

%

%

Gastrointestinala

Buksmärta

3,7

3,0

6,6

4,8

Dyspepsi

2,7

2,2

3,6

3,5

Sura uppstötningar

1,9

2,4

2,0

4,3

Illamående

1,9

2,4

3,6

4,0

Bukspänning

1,0

1,4

1,0

0,8

Förstoppning

0,8

1,6

3,1

1,8

Diarré

0,6

0,5

3,1

1,8

Dysfagi

0,4

0,5

1,0

0,0

Flatulens

0,4

1,6

2,6

0,5

Gastrit

0,2

1,1

0,5

1,3

Magsår

0,0

1,1

0,0

0,0

Esofagussår

0,0

0,0

1,5

0,0

Muskuloskeletala

Muskel-skeletal (ben,

muskel, led) smärta

2,9

3,2

4,1

2,5

Muskelkramp

0,2

1,1

0,0

1,0

Neurologiska

Huvudvärk

0,4

0,3

2,6

1,5


Även följande biverkningar rapporterades under kliniska studier och/eller efter godkännande:

Mycket vanliga (>1/10)

Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)

Mindre vanliga (≥1/1 000, < 1/100)

Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000)

Mycket sällsynta (< 1/10 000)


Immunsystemet

Sällsynta: överkänslighetsreaktioner inklusive urtikaria och angioödem.

Metabolismen och näringstillförseln

Sällsynta: symptomatisk hypokalcemi, ofta i samband med predisponerande faktorer.§

Nervsystemet

Vanliga: huvudvärk, yrsel†.

Mindre vanliga: dysgeusi†

Ögon

Mindre vanliga: ögoninflammation (uveit, sklerit, episklerit).

Öron och hörselgångar

Vanliga: vertigo†.

Magtarmkanalen

Vanliga: bukmärtor, dyspepsi, förstoppning, diarré, flatulens, esofagussår*, dysfagi*, bukspänningar, sura uppstötningar.

Mindre vanliga: illamående, kräkningar, gastrit, esofagit*, esofaguserosioner*, melena†

Sällsynta: esofagusstrikturer*, sår i munhåla/svalg*, övre gastrointestinala PUB (perforationer, sår och blödningar).§

Hud och subkutanvävnad

Vanliga: alopeci†, pruritus†

Mindre vanliga: utslag, erytema

Sällsynta: utslag med fotosensivitet, allvarliga hudreaktioner inklusive Stevens-Johnson syndrom och toxisk epidermal nekrolys‡

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mycket vanliga: muskuloskeletal smärta (ben, muskel eller led) en smärta som ibland är allvarlig†§

Vanlig: ledsvullnad†

Sällsynta: osteonekros i käken‡§; atypisk subtrokantän och diafyseal femorala frakturer (bisfosfonat klassad biverkning

Mycket sällsynta: Osteonekros i den yttre hörselgången (bisfosfonat klassbiverkning).

Allmänna symtom och reaktioner vid behandlingsstället

Vanliga: asteni†, perifera ödem†

Mindre vanliga: övergående symtom som vid akutfasreaktion (myalgi,allmän sjukdomskänsla och i sällsynta fall feber), vanligen i samband med behandlingens början†.

§Se avsnitt Varningar och försiktighet

†Frekvensen vid kliniska studier var likvärdig för läkemedels- och placebo gruppen.

*Se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet

‡Denna biverkan identifierades vid en undersökning efter lansering av läkemedlet. Frekvensen av sällsynta biverkningar baserades på relevanta kliniska studier.

¤Identifierade I undersökningar efter lansering.



Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Hypokalcemi, hypofosfatemi och övre gastrointestinala biverkningar som uppkörd mage, halsbränna, esofagit, gastrit eller ulcus kan uppstå vid peroral överdosering.

Ingen specifik information finns tillgänglig om överdosering med alendronat. Mjölk eller antacida bör ges för att binda alendronat. På grund av risken för esofagusirritation bör kräkning inte framkallas och patienten bör hållas i upprätt läge.

Farmakodynamik


Den aktiva substansen i Alendronat Bluefish Veckotablett 70 mg, natriumalendronattrihydrat, är en bisfosfonat som hämmar osteoklasternas benresorption utan någon direkt effekt på benbildningen. Prekliniska studier har påvisat preferens för lokalisering av alendronat till ställen där aktiv resorption sker. Osteoklasternas aktivitet hämmas men bildning och bindning av osteoklasterna påverkas inte. Ben som bildas under behandling med alendronat är av normal kvalitet.


Behandling av postmenopausal osteoporos


Osteoporos definieras som bentäthet vid höft eller ryggrad 2,5 standardavvikelseenheter (SD) under medelvärdet för en normal ung population eller en tidigare lågenergifraktur oberoende av bentäthet.


Den terapeutiska likvärdigheten hos alendronat veckotablett 70 mg (n=519) och alendronat 10 mg dagligen (n=370) demonstrerades i en ettårig multicenterstudie av postmenopausala kvinnor med osteoporos. Medelökningen från basvärdet av bentäthet i ländryggen efter ett år var 5,1 % (95 % CI: 4,8, 5,4 %) i gruppen som fick 70 mg en gång i veckan och 5,4 % (95 % CI: 5,0, 5,8 %) i gruppen som fick 10 mg dagligen. Genomsnittsökningen av bentäthet var 2,3 % respektive 2,9 % i lårbenshalsen och 2,9 % respektive 3,1 % i hela höften hos gruppen som fick 70 mg en gång i veckan jämfört med gruppen som fick 10 mg dagligen. De två behandlingsgrupperna var också jämförbara ifråga om ökning av bentäthet i övriga skeletala delar.


Effekten av alendronat på bentäthet och frakturincidensen hos postmenopausala kvinnor undersöktes i två initiala effektstudier med identisk utformning (n=994) likaväl som i Fracture Intervention Trial (FIT: n=6459).


Ökningen av bentäthet med alendronat 10 mg dagligen jämfört med placebo i de initiala effektstudierna var efter tre år 8,8 %, 5,9 % och 7,8 % i ryggrad, lårbenshals respektive trochanter. Total bentäthet i kroppen ökade också signifikant. Hos de patienter som behandlades med alendronat minskade andelen patienter som fick en eller flera kotfrakturer med 48 % (alendronat 3,2 % jämfört med placebo 6,2 %). I den tvååriga förlängningen av studierna fortsatte bentätheten i ryggrad och trochanter att öka. Dessutom kvarstod bentätheten i lårbenshalsen och hela kroppen.


FIT-studien inkluderade två placebokontrollerade studier där alendronat gavs dagligen (5 mg dagligen i två år och 10 mg dagligen i ytterligare antingen ett eller två år):


  • FIT 1: En treårsstudie med 2 027 patienter vilka hade minst en kot(kompressions)fraktur före studiens början. I denna studie reducerade alendronat dagligen incidensen av ≥ 1 ny kotfraktur med 47 % (alendronat 7,9 % jämfört med placebo 15,0 %). Dessutom konstaterades en statistiskt signifikant minskning av incidensen höftfrakturer (1,1 % jämfört med 2,2 %, en minskning med 51 %).

  • FIT 2: En fyraårsstudie med 4 432 patienter vilka hade låg benmassa men inte hade haft någon kotfraktur vid studiens början. I den här studien sågs en signifikant skillnad vid en subgruppsanalys av osteoporotiska kvinnor (37 % av den globala populationen som motsvarar den ovan givna definitionen av osteoporos) i incidensen höftfrakturer (alendronat 1,0 % jämfört med placebo 2,2 %, en reduktion med 56 %) och i incidensen ≥ 1 kotfraktur (2,9 % jämfört med 5,8 %, en minskning med 50 %).

Resultat av laboratorieprover

I kliniska studier observerades asymtomatiska, små och övergående minskningar av kalcium och fosfat i serum hos 18 respektive 10 % av de patienter som behandlades med 10 mg alendronsyra dagligen jämfört med cirka 12 respektive 3 % av de som fick placebo. Incidensen av minskningarna av serumkalcium till < 8,0 mg/dl (2,0 mmol/l) och serumfosfat till ≤ 2,0 mg/dl (0,65 mmol/l) var dock likvärdig i båda behandlingsgrupperna.


Pediatriska patienter: alendronat har studerats i ett litet antal patienter under 18 år med osteogenesis imperfecta. Resultaten är inte tillräckliga för att stödja användning hos barn.

Farmakokinetik

Absorption

Jämfört med intravenös referensdos var den orala medelbiotillgängligheten för alendronat hos kvinnor 0,64 % vid doser mellan 5 och 70 mg givna efter en natts fasta och två timmar före standardiserad frukost. Biotillgängligheten minskade till uppskattade 0,46 % och 0,39 % när alendronat gavs en timme eller en halvtimme före en standardiserad frukost. I osteoporosstudier var alendronat effektivt då det gavs minst 30 minuter före första måltiden eller drycken för dagen.


Biotillgängligheten var försumbar oavsett om alendronat gavs tillsammans med eller upp till två timmar efter standardiserad frukost. Samtidig administrering av alendronat och kaffe eller apelsinjuice minskade biotillgängligheten med ungefär 60 %.


Hos friska personer gav inte peroralt prednisolon (20 mg tre gånger dagligen i fem dagar) någon kliniskt meningsfull förändring av den perorala biotillgängligheten av alendronat (en medelökning från 20 % till 44 %).


Distribution

Studier på råttor visar att alendronat initialt distribueras till mjukdelar efter intravenös administrering av 1 mg/kg men snabbt omdistribuerades till skelettet eller utsöndrades i urinen. Medelvärdet för distributionsvolymen vid steady state exklusive ben är minst 28 liter hos en människa. Koncentrationer av läkemedel i plasma efter terapeutiska perorala doser är för låga för analytisk detektion (<5 ng/ml). Bindningen till plasmaproteiner hos människa är cirka 78 %.


Biotransformation

Det finns inga belägg för att alendronat metaboliseras hos djur eller människa.


Elimination

Efter intravenös engångsdos av (14C)alendronat utsöndrades cirka 50 % av radioaktiviteten i urinen inom 72 timmar och ingen eller lite radioaktivitet återfanns i avföringen. Efter intravenös engångsdos om 10 mg var njurclearance av alendronat 71 ml/min och systematisk clearance översteg inte 200 ml/min. Plasmakoncentrationerna minskade med mer än 95 % inom 6 timmar efter intravenös administrering. Den slutgiltiga halveringstiden hos en människa uppskattas överstiga 10 år, vilket avspeglar utsöndringen av alendronat från skelettet. Alendronat utsöndras inte via syra-bas-transportsystemen i njurarna hos råttor och antas därför inte påverka utsöndringen av andra läkemedel via dessa system hos människan.


Patientkaraktäristika

Prekliniska studier visar att läkemedel som inte är lagrat i ben snabbt utsöndras i urinen. Hos djur sågs inga tecken på mättning i upptaget i ben efter en kronisk dosering med kumulativa intravenösa doser på upp till 35 mg/kg. Även om ingen klinisk information finns tillgänglig så är det troligt att, liksom hos djur, eliminationen av alendronat via njuren kommer att minska hos patienter med nedsatt njurfunktion. Därför kan en något högre ackumulering av alendronat i ben förväntas hos patienter med nedsatt njurfunktion (se Dosering).

Prekliniska uppgifter

Prekliniska data avseende allmäntoxicitet, genotoxicitet och carcinogenocitet visade inte på några särskilda risker för människor. Studier på honråttor har visat att behandling med alendronat under dräktighet kunde kopplas till dystoki under partus vilket relaterades till hypokalcemi. Studier där råttor gavs höga doser visade en ökad incidens av ofullständig benbildning hos foster. Relevans för människor är okänd.

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Varje tablett innehåller motsvarande 70 mg alendronatsyra (som 91,37 mg natriumalendronat).


Förteckning över hjälpämnen

Mikrokristallin cellulosa

Kroskarmellosnatrium

Magnesiumstearat

Blandbarhet

Ej relevant.

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Miljöinformationen för alendronsyra är framtagen av företaget MSD för ADROVANCE, Fosamax®, Fosamax® Veckotablett, Fosamax® mite, Fosavance®, Vantavo

Miljörisk: Användning av alendronsyra har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Alendronsyra bryts ned långsamt i miljön.
Bioackumulering: Alendronsyra har låg potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation


Environmental Risk Classification


Predicted Environmental Concentration (PEC)

PEC is calculated according to the following formula:


PEC (μg/L) = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100) = 1.5*10-6*A(100-R)


PEC = 0.04 μg/L


Where:

A = 257 kg (total sold amount API in Sweden year 2016, data from QuintilesIMS).

R = 0 % removal rate (worst case assumption)

P = number of inhabitants in Sweden = 9 *106

V (L/day) = volume of wastewater per capita and day = 200 (ECHA default) (Ref. I)

D = factor for dilution of waste water by surface water flow = 10 (ECHA default) (Ref. I)


Predicted No Effect Concentration (PNEC)


Ecotoxicological studies

Green Algae (Selenastrum capricornutum) (OECD 201) (Ref. II):

EC50 72 h (yield) = 5.5 mg/L

EC50 72 h (growth rate) > 10 mg/L

NOEC = 4 mg/L


Crustacean, water flea (Daphnia magna):

Acute toxicity

EC50 48 h (mortality) = 170 mg/L (OECD 202) (Ref. III)


Chronic toxicity

NOEC 21 d (survival) = 4.7 mg/L (OECD 211) (Ref. IV)


Fish, fathead minnow (Pimephales promelas):

Acute toxicity

LC50 96 h (mortality) = 27 mg/L (OECD 203) (Ref. V)


Chronic toxicity

NOEC 32 d (growth) = 1.1 mg/L (OECD 210) (Ref. VI)


PNEC = 110 μg/L (1.1 mg/L / 10 based on the most sensitive NOEC for the fathead minnow and an assessment factor (AF) of 10)


Environmental risk classification (PEC/PNEC ratio)

PEC/PNEC =0.04/110 = 0.0004, i.e. PEC/PNEC ≤ .1 which justifies the phrase "Use of alendronate has been considered to result in insignificant environmental risk.”


Degradation

Biotic degradation

Inherent degradability:

Elimination of alendronate from the activated sludge test solutions occurred steadily over the 28-day test. Test substance concentrations decreased by 70.6% within 7 days and indicate that alendronate undergoes inherent primary biodegradation. Additionally, the 70.3% decline of TOC in the activated sludge indicates that alendronate also undergoes some ultimate biodegradation by

converting to CO2. Therefore, alendronate can be classified as inherently, primarily biodegradable, without pre-adaption to the inoculum according to the OECD Guidelines and is not expected to persist in the environment. (OECD 302B). (Ref. VII)


Abiotic degradation

Hydrolysis:

Predicted hydrolysis half-life of 413, 375, and 223 days at pH 5, 7, and 9, respectively (US FDA 3.09). (Ref. VIII)


Photolysis:

No photolysis evident over 167 hours (US FDA 3.10) (Ref. IX)


Justification of chosen degradation phrase:

Alendronate is classified as inherently, primarily biodegradable, therefore the phrase “Alendronate is slowly degraded in the environment” is thus chosen.


Bioaccumulation

Partitioning coefficient:

Log Kow =-1.73 (OECD 107). (Ref. X)


Justification of chosen bioaccumulation phrase:

Since log Kow < 4 the substance has low potential for bioaccumulation


References

I. ECHA, European Chemicals Agency. 2008 Guidance on information requirements and chemical safety assessment. http://guidance.echa.europa.eu/docs/guidance_document/information_requirements_en.htm

II. Toxikon Corporation, 2003b. "Alendronate sodium®: Acute toxicity to freshwater green alga, Selenastrum capricornutum, under static test conditions" OECD Guideline 201, Toxikon Corporation, Jupiter, Fl, USA, 27 June, 2003.


III. Toxikon Corporation, 2003a. "Alendronate sodium®: Acute toxicity to the water flea, Daphnia magna, under static test conditions", OECD Guideline 202, Toxikon Corporation, Jupiter, Fl, USA, 11 April, 2003.


IV. Smithers Viscient, 2015. "Alendronate Sodium - Full Life-Cycle Toxicity Test with Water Fleas, Daphnia magna, Under Static Renewal Conditions Following OECD Guideline #211" Report 359.6843, Wareham, MA, USA.


V. Toxikon Corporation, 2003c. "Alendronate sodium®: Acute toxicity to fathead minnow, Pimephales promelas, under static test conditions" OECD Guideline 203, Toxikon Corporation, Jupiter, Fl, USA, 15 September, 2003.


VI. Smithers Viscient, 2015. "Alendronate Sodium – Early Life-Stage Toxicity Test with Fathead Minnow (Pimephales promelas)" Report 359.6842, Wareham, MA, USA.


VII. Smithers Viscient, 2015. "Alendronate – Determination of the Biodegradability of a Test Substance Based on OECD Method 302B (Zahn-Wellens/EMPA Test)" Report 359.6844, Wareham, MA, USA..


VIII. SRC, 1992f. "Report for determining the rate of hydrolysis for the Merck & Co., Inc. product MK-0217", Syracuse Research Corporation, Syracuse, NY, USA, 17 August, 1992.


IX. SRC, 1992c. "Report for Assessing the photodegradation of the Merck & Co., Inc. test substance MK-0217 (alendronate)", Syracuse Research Corporation, Syracuse, NY, USA, 22 July, 1992.


X. Toxikon Corporation, 2004. "Alendronate sodium®: Partition coefficient (n-Octanol/water): shake flask method" OECD Guideline 107, Toxikon Corporation, Bedford, MA, USA, 30 January 2004.



Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

3 år.


Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.


Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

Förpackningsinformation

Tablett 70 mg Vit, platt, oval tablett med dimensionen 14 x 8 mm, präglad på ena sidan med "70"
4 tablett(er) blister, 78:01, F
12 tablett(er) blister, 47:45, F

Hitta direkt i texten
Av