Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Irinokabi

MiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Fresenius Kabi

Koncentrat till infusionsvätska, lösning 20 mg/ml
(ljusgul lösning)

cytostatikum

Aktiv substans:
ATC-kod: L01XX19
Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2018-04-06.

Indikationer

Irinotekan är indicerat för behandling av patienter med avancerad kolorektal cancer:

  • i kombination med 5-fluorouracil (5-FU) och folinsyra till patienter som inte tidigare behandlats med kemoterapi för avancerad sjukdom

  • som monoterapi till patienter som inte svarat på etablerad 5-fluorouracilbaserad behandlingsregim

Irinotekan i kombination med cetuximab är indicerat för behandling av patienter med metastaserande kolorektalcancer som uttrycker epidermal tillväxtfaktor (EGFR) och KRAS vildtyp, och inte tidigare fått behandling mot metastaserande sjukdom eller efter sviktande irinotekaninnehållande cytotoxisk behandling (se avsnitt Farmakodynamik).


Irinotekan i kombination med 5-fluorouracil (5-FU), folinsyra och bevacizumab är indicerat som förstalinjesbehandling av patienter med metastaserande kolorektalcancer.


Irinotekan i kombination med kapecitabin med eller utan bevacizumab är indicerat som förstalinjebehandling av patienter med metastaserande kolorektalcancer.

Kontraindikationer

  • Kronisk inflammatorisk tarmsjukdom och/eller tarmobstruktion (se avsnitt Varningar och försiktighet).

  • Överkänslighetsreaktioner mot den aktiva substansen eller något hjälpämne som anges i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering

  • Amning (se avsnitt Varningar och försiktighet och Amning).

  • Bilirubinvärde >3 gånger det övre normalvärdet (se avsnitt Varningar och försiktighet).

  • Allvarlig benmärgssvikt.

  • Allmäntillstånd enligt WHO >2.

  • Samtidig användning av preparat innehållande johannesört (se avsnitt Interaktioner).

För ytterligare kontraindikationer för cetuximab och bevacizumab eller kapecitabin, se produktinformationen för dessa läkemedel.

Dosering

Enbart för vuxna patienter. Irinotekan infunderas i en perifer eller central ven.


Rekommenderad dos:


Som monoterapi (till tidigare behandlade patienter):

Den rekommenderade dosen irinotekanhydrokloridtrihydrat är 350 mg/m2 som ges som intravenös infusion under 30-90 minuter var 3:e vecka (se avsnitt Varningar och försiktighet samt Hållbarhet, förvaring och hantering).


Som kombinationsbehandling (till tidigare obehandlade patienter):

Säkerhet och effekt av irinotekan koncentrat till infusionsvätska i kombination med 5-FU och folinsyra har utvärderats med följande dosschema (se avsnitt Farmakodynamik): irinotekan koncentrat till infusionsvätska plus 5-FU/folinsyra enligt ett behandlingsschema om varannan vecka:


Den rekommenderade dosen av irinotekanhydrokloridtrihydrat är 180 mg/m2 givet en gång varannan vecka som intravenös infusion under 30-90 minuter, åtföljd av infusion av folinsyra och 5-FU.


För dosering och administreringssätt vid kombinationsbehandling med cetuximab, se produktinformation för detta läkemedel.


Vanligtvis ges samma irinotekandos som under de senaste cyklerna av den tidigare irinotekanbehandlingen. Irinotekan ska administreras tidigast 1 timme efter avslutad infusion av cetuximab.


För dosering och administreringssätt av bevacizumab, se produktresumén för bevacizumab.


För dosering och administreringssätt vid kombinationbehandling med kapecitabin, se avsnitt Farmakodynamik och relevanta avsnitt i produktresumén för kapecitabin.


Dosjustering:

Irinotekan bör ges när tillfredsställande återhämtning har skett av samtliga biverkningar till grad 0 eller 1 på NCI-CTC-skalan (National Cancer Institute Common Toxicity Criteria) och behandlingsrelaterad diarré har gått tillbaka fullständigt.


Inför start av nästa behandlingskur bör dosen av irinotekan, och av 5-FU i förekommande fall, reduceras i enlighet med den svåraste graden av biverkan efter föregående infusion. Behandlingsuppehåll bör göras under 1-2 veckor för att tillåta återhämtning från behandlingsrelaterade biverkningar.


Följande biverkningar bör medföra en dosreduktion på 15 till 20% för irinotekanhydrokloridtrihydrat och/eller 5-FU i förekommande fall:

  • hematologisk toxicitet (neutropeni grad 4, neutropeni med feber (neutropeni grad 3-4 och feber grad 2-4), trombocytopeni och leukopeni (grad 4).

  • icke hematologisk toxicitet (grad 3-4).

Rekommendationer för dosjustering av cetuximab vid kombinationsbehandling med irinotekan ska följas, se produktinformationen för cetuximab.


Vid kombinationsbehandling med kapecitabin hos patienter som är 65 år eller äldre rekommenderas en reducering av initialdosen kapecitabin till 800 mg/m2 två gånger dagligen enligt produktresumén för kapecitabin. Se också produktresumén för kapecitabin för rekommenderade dosjusteringar vid kombinationsbehandling.


Behandlingstidens längd:

Behandling med irinotekan bör fortsätta till dess att en objektiv progression av sjukdomen eller oacceptabel toxicitet föreligger.


Speciella patientgrupper:


Patienter med nedsatt leverfunktion:

Vid monoterapi: Bilirubinvärden i blodet (upp till 3 gånger det övre normalvärdet) hos patienter med allmäntillstånd ≤ 2 bör bestämma startdosen av irinotekan. Hos dessa patienter med hyperbilirubinemi och en protrombintid längre än 50% är clearance av irinotekan minskat (se avsnitt Farmakokinetik) och risken för hematologisk toxicitet ökar. Därför bör fullständig blodbild bestämmas varje vecka hos dessa patienter:

  • Hos patienter med bilirubinvärden upp till 1,5 gånger det övre normalvärdet, är den rekommenderade dosen för irinotekanhydrokloridtrihydrat 350 mg/m2.

  • Hos patienter med ett bilirubinvärde mellan 1,5 och 3 gånger det övre normalvärdet är den rekommenderade dosen för irinotekanhydrokloridtrihydrat 200 mg/m2.

  • Patienter som har ett bilirubinvärde mer än 3 gånger det övre normalvärdet skall inte behandlas med irinotekan (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).

Data för patienter med leverfunktionsnedsättning som fått kombinationsbehandling med irinotekan saknas.


Patienter med nedsatt njurfunktion:

Irinotekan rekommenderas inte till patienter med nedsatt njurfunktion eftersom studier på denna patientgrupp saknas (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).


Äldre:

Inga specifika farmakokinetiska studier har utförts på äldre patienter. Dosen till dessa patienter skall dock väljas med omsorg, då nedsatt organfunktion är vanligare hos äldre. Äldre patienter bör övervakas mer noggrant än yngre (se avsnitt Varningar och försiktighetVarningar och försiktighet).


Administreringssätt:

Försiktighetsåtgärder före hantering eller administrering av läkemedlet

Irinotekan är ett cytostatikum. För information om spädning, samt särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering, se avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.


Irinotekan får inte ges som intravenös bolus eller infunderas under kortare tid än 30 minuter eller längre än 90 minuter.

Varningar och försiktighet

Användning av irinotekan bör endast ske vid enheter som är specialiserade på administrering av cytostatika, och läkemedlet bör endast administreras under överinseende av läkare med specialistkompetens inom onkologi.


Med hänsyn till biverkningarnas art och frekvens skall irinotekan endast förskrivas i följande fall efter att den förväntade nyttan vägts mot de möjliga riskerna med behandlingen:

  • till patienter som har en riskfaktor, särskilt de med allmäntillstånd enligt WHO = 2.

  • i de sällsynta fall där det bedöms att patienten troligen ej kommer att följa anvisningarna för hantering av biverkningar (omedelbar och förlängd anti-diarrébehandling i kombination med högt vätskeintag vid uppkomst av fördröjd diarré). Strikt övervakning på sjukhus rekommenderas för dessa patienter.

Som monoterapi ges irinotekan vanligen med dosering var 3:e vecka. Emellertid kan veckovis dosering (se avsnitt Farmakodynamik) övervägas hos patienter med särskilt hög risk för svår neutropeni eller som behöver noggrann uppföljning.


Fördröjd diarré

Patienterna skall uppmärksammas på risken för fördröjd diarré som kan inträffa när som helst från 24 timmar efter administrering av irinotekan och fram till nästa behandlingskur. Vid monoterapi var mediantiden till den första flytande avföringen 5 dagar efter infusion med irinotekan. Patienterna skall snarast informera sin läkare om att de har fått diarré och omedelbart inleda lämplig behandling.


Patienter som löper ökad risk för diarré är de som tidigare fått strålbehandling mot buk eller bäcken, som initialt har hyperleukocytos, som har ett allmänstillstånd enligt WHO ≥ 2 samt kvinnor. Utan adekvat behandling kan diarrén vara livshotande, framför allt hos patienter med samtidig neutropeni.


Så snart som den första flytande avföringen inträffar skall patienten börja dricka stora mängder vätska som innehåller elektrolyter, och adekvat behandling mot diarré måste inledas omedelbart. Denna behandling ordineras av den avdelning som administrerat irinotekan. Utskrivna patienter bör ha de ordinerade medicinerna tillgängliga för att omgående kunna behandla diarré om sådan uppkommer. Dessutom måste patienten informera sin läkare eller avdelningen som administrerat irinotekan när/om diarré uppkommit.


Den rekommenderade behandlingen mot diarré består av höga doser loperamid (4 mg som första dos och därefter 2 mg varannan timme). Denna behandling bör fortsätta i 12 timmar efter den sista flytande avföringen och bör inte ändras. Loperamid bör aldrig ges i mer än 48 timmar i följd i denna dos på grund av risken för paralytisk ileus, och inte heller kortare tid än 12 timmar.


Profylaktisk behandling med ett bredspektrumantibiotikum bör ges som tillägg om diarrén åtföljs av svår neutropeni (neutrofila granulocyter <0,5 x 109/l).


Sjukhusvård som tillägg till antibiotikabehandling vid diarré rekommenderas i följande fall:

  • om diarrén åtföljs av feber

  • vid allvarlig diarré (som kräver intravenös hydrering)

  • om diarrén inte upphör efter 48 timmars behandling med loperamid i högdos

Loperamid bör inte ges profylaktiskt, inte ens till patienter som har haft fördröjd diarré under tidigare cykler.


Minskad dos rekommenderas vid påföljande cykler till patienter som har fått allvarlig diarré (se avsnitt Dosering).


Hematologi

I kliniska studier var frekvensen av neutropeni NCI CTC grad 3 och 4 signifikant högre hos patienter som tidigare fått strålbehandling mot bäcken eller buk än hos patienter som inte fått sådan strålbehandling. Patienter med totala bilirubinnivåer i serum vid behandlingsstart på 1,0 mg/dl eller mer hade också signifikant större sannolikhet att drabbas av neutropeni av grad 3 eller 4 under den första cykeln än patienter med bilirubinnivåer som var lägre än 1,0 mg/dl.


Kontroller varje vecka av fullständigt blodstatus rekommenderas under behandlingen med irinotekan. Patienterna bör uppmärksammas på risken för neutropeni och betydelsen av feber. Neutropeni med feber (>38ºC och antal neutrofila granulocyter ≤1,0 x 109/l) bör behandlas akut på sjukhus med intravenösa bredspektrumantibiotika.


Hos patienter, som haft svåra hematologiska biverkningar, bör dosen reduceras vid påföljande cykler (se avsnitt Dosering).


Det föreligger ökad risk för infektioner och hematologisk toxicitet hos patienter med allvarlig diarré. Kontroll av fullständigt blodstatus skall därför göras på dessa patienter.


Nedsatt leverfunktion

Leverfunktionsprov bör utföras inför behandlingsstart samt före varje cykel.


Veckovis övervakning med fullständig analys av blodstatus bör utföras hos patienter med ett bilirubinvärde mellan 1,5 och 3 gånger det övre normalvärdet, beroende på minskad clearance av irinotekan (se avsnitt Farmakokinetik) och därmed ökad risk för hematotoxicitet. För patienter med ett bilirubinvärde >3 gånger det övre normalvärdet (se avsnitt Kontraindikationer).


Illamående och kräkningar

Profylaktisk behandling med antiemetika rekommenderas före varje behandling med irinotekan. Illamående och kräkningar är vanligt förekommande. Patienter med kräkningar i samband med fördröjd diarré skall läggas in på sjukhus för adekvat behandling så fort som möjligt.


Akut kolinergiskt syndrom

Om akut kolinergiskt syndrom uppträder (definierat som tidig diarré och en varierande tecken- och symptombild med svettningar, bukkramper, pupillsammandragning och salivering), bör atropin (0,25 mg subkutant) ges om inte kliniska kontraindikationer föreligger (se avsnitt Biverkningar).


Dessa symtom kan observeras under eller kort efter en infusion av irinotekan, tros ha samband med den kolinesterashämmande effekten av modersubstansen irinotekan och förväntas uppträda oftare hos patienter med höga irinotekandoser.


Försiktighet bör iakttas hos patienter med astma. Till patienter som drabbats av akut och allvarligt kolinergiskt syndrom rekommenderas atropin profylaktiskt vid påföljande irinotekanbehandling.


Sjukdomar i andningsorgan

En mindre vanlig biverkan av irinotekanbehandling är interstitiell lungsjukdom, påvisbar i form av lunginfiltrat. Interstitiell lungsjukdom kan få dödlig utgång. Riskfaktorer som möjligen kan associeras med utvecklingen av interstitiell lungsjukdom inkluderar användande av pneumotoxiska läkemedel, strålbehandling samt colony stimulating factors. Patienter med riskfaktorer ska följas noga med avseende på respiratoriska symtom före och under irinotekanbehandling.


Extravasering

Även om irinotekan inte är känd för att ge upphov till det bör försiktighetsåtgärder tas för att undvika extravasering och injektionsstället bör övervakas noga för symptom på inflammation. Om extravasering skulle uppstå rekommenderas noggrann sköljning av området och lokal nedkylning med is


Äldre

Eftersom nedsatt organfunktion (framför allt leverfunktion) är vanligare hos äldre patienter bör dosering av irinotekan ske med försiktighet till denna patientgrupp (se avsnitt Dosering).


Kronisk inflammatorisk tarmsjukdom och/eller tarmobstruktion:

Dessa patienter får inte behandlas med irinotekan förrän tarmobstruktionen är hävd (se avsnitt Kontraindikationer).


Njurfunktion

Förhöjningar av serumkreatinin eller blodurea har observerats. Det har förekommit fall av akut njursvikt. Dessa händelser berodde i allmänhet på infektionskomplikationer eller uttorkning i samband med illamående, kräkningar eller diarré. Sällsynta fall av nedsatt njurfunktion på grund av tumörlyssyndrom har också rapporterats.


Strålbehandling

Patienter som tidigare har fått strålbehandling mot bäcken eller buk löper ökad risk för myelosuppression efter administrering av irinotekan. Läkare ska iaktta försiktighet vid behandling av patienter med omfattande tidigare strålbehandling (t.ex. strålning mot >25 % av benmärgen och inom 6 veckor innan behandling med irinotekan påbörjas). Dosjustering kan gälla den här populationen (se avsnitt Dosering).


Hjärtsjukdomar

Vid behandling med irinotekan har myokardischemi observerats, främst hos patienter med underliggande hjärtsjukdomar, andra kända riskfaktorer för hjärtsjukdomar eller tidigare cytotoxisk kemoterapi (se Biverkningar).

Patienter med kända riskfaktorer ska därför övervakas noga och åtgärder ska vidtas för att minimera alla påverkbara riskfaktorer (tex. rökning, hypertension och hyperlipidema).


Kärlsjukdomar 

Irinotekan har i sällsynta fall associerats med tromboemboliska händelser (lungemboli, venös trombos och arteriell tromboemboli) hos patienter med flera riskfaktorer i tillägg till den underliggande tumören


Immunosuppressiva effekter/Ökad känslighet för infektioner

Administrering av levande eller attenuerat vaccin hos patienter med nedsatt immunförsvar till följd av kemoterapi, inklusive irinotekan, kan resultera i allvarliga eller livshotande infektioner. Vaccinering med levande vaccin ska därför undvikas hos patienter som behandlas med irinotekan. Avdödat eller inaktiverat vaccin kan administreras, men effekten av dessa vaccin kan försvagas.


Övrigt

Eftersom detta läkemedel innehåller sorbitol är det olämpligt att ge vid ärftlig fruktosintolerans. I sällsynta fall har njursvikt, blodtrycksfall eller cirkulationssvikt förekommit hos patienter i samband med dehydrering i anslutning till diarré och/eller kräkningar eller sepsis.


Adekvat preventivmetod måste användas under behandlingen och i minst tre månader efter slutförd behandling.


Samtidig administration av irinotekan tillsammans med en stark hämmare (t ex ketokonazol) eller inducerare (t ex rifampicin, karbamazepin, fenobarbital, fenytoin, johannesört) av CYP 3A4 kan förändra metabolismen av irinotekan och bör undvikas (se avsnitt Interaktioner).


Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per dos, d.v.s.är näst intill ”natriumfritt”.

Interaktioner

Interaktion mellan irinotekan och neuromuskulärt blockerande medel kan inte uteslutas eftersom irinotekan koncentrat till infusionsvätska hämmar kolinesteras. Läkemedel som motverkar acetylkolinesterasaktivitet kan förlänga suxametons neuromuskulärt blockerande effekt och motverka icke-depolariserande läkemedels neuromuskulära blockad.


Flertalet studier har visat att samtidig administrering av CYP 3A-inducerande antiepileptiska läkemedel (t ex karbamazepin, fenobarbital eller fenytoin) leder till minskad exponering av irinotekan, SN-38 och SN-38-glukuronid med reducerade farmakodynamiska effekter som följd. Effekterna av dessa antiepileptiska läkemedel återspeglades av en minskning i AUC för SN-38 och SN-38G med 50% eller mer. Som tillägg till induktionen av CYP 3A-enzymer kan en förhöjd glukuronidering och gallutsöndring bidra till minskad exponering av irinotekan och dess metaboliter.


En studie har visat att samtidig administrering av ketokonazol resulterade i en minskning i AUC för APC med 87% och en ökning i AUC för SN-38 med 109% jämfört med när endast irinotekan gavs.


Försiktighet bör iakttas för de patienter som samtidigt tar läkemedel som är kända för att hämma (t ex ketokonazol) eller inducera (t ex rifampicin, karbamazepin, fenobarbital eller fenytoin) läkemedelsmetabolismen via CYP 3A4. Samtidig administrering av irinotekan tillsammans med en hämmare/inducerare av denna metaboliska väg kan förändra metabolismen av irinotekan och bör undvikas (se avsnitt Varningar och försiktighet).


I en liten farmakokinetisk studie (n=5), i vilken irinotekan 350 mg/m2 administrerades samtidigt med johannesört (Hypericum perforatum) 900 mg, observerades en minskning av plasmakoncentrationerna med 42% av den aktiva metaboliten av irinotekan, SN-38. Johannesört minskar plasmanivåerna av SN-38. Som ett resultat av detta, bör johannesört ej administreras tillsammans med irinotekan (se avsnitt Kontraindikationer).


Administrering tillsammans med 5 FU/folinsyra i kombinationsbehandling förändrar inte farmakokinetiken hos irinotekan.


Atazanavirsulfat. Samtidig administrering av atazanavir, som hämmar enzymerna CYP3A4 och UGT1A1, kan öka den systemiska exponeringen för SN-38, den aktiva metaboliten av irinotekan. Detta ska beaktas när dessa två läkemedel administreras samtidigt.


Interaktioner gemensamma för alla cytotoxiner

På grund av den ökade risken för trombos vid tumörsjukdom används ofta antikoagulationsbehandling. Den stora variabiliteten mellan individuella patienter i trombogenicitet vid sjukdom och den möjliga interaktionen mellan orala antikoagulantia och kemoterapi innebär att om vitamin K- antagonist-antikoagulantia är indicerat bör man öka frekvensen av mätning av INR (International Normalised Ratio) på grund av det snäva terapeutiska fönstret.


Kontraindikerad samtidig användning

Vaccin mot Gula febern: risk för generaliserad infektion mot vacciner.


Ej rekommenderade samtida behandlingar

  • Levande attenuerat vaccin (utöver gula febern): risk för systemisk, möjligtvis livshotande sjukdom. Denna risk ökar för patienter som redan har nedsatt immunförsvar pga underliggande sjukdomar.

Använd ett avdödat vaccin istället om detta finns (Poliomyelit).

  • Fenytoin: Risk för ökad frekvens av anfall på grund av minskad absorption av fenytoin orsakad av det cytotoxiska läkemedet, eller risk för ökad toxicitet eller minskad klinisk effekt av det cytotoxiska läkemedlet till följd av ökad hepatisk metabolism inducerad av fenytoin.

Samtidig användning som bör beaktas

  • Ciklosporin, Takrolimus; ökad immunosuppression med risk för proliferation av lymfocyter.

Det finns inga belägg för att säkerhetsprofilen för irinotekan påverkas av cetuximab eller vice versa.

Resultat från en läkemedelinteraktionsstudie visade ingen signifikant effekt av bevacizumab på irinotekans farmakokinetik och dess aktiva metabolit SN-38. Detta utesluter dock inte ökad toxicitet på grund av dessa läkemedels farmakologiska egenskaper.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  D.

Erfarenhet av användning av irinotekan hos gravida kvinnor saknas. Irinotekan har visats vara embryotoxiskt och teratogent hos djur. Baserat på resultat från djurstudier och irinotekan verkningsmekanism ska Irinokabi inte användas under graviditet om inte tillståndet innebär att det är absolut nödvändigt.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

14C-irinotekan har detekterats i mjölk hos digivande råttor. Det är inte känt om irinotekan utsöndras i human bröstmjölk. På grund av risken för biverkningar hos diande spädbarn måste amning avbrytas under den tid behandling med irinotekan pågår (se Kontraindikationer).

Fertilitet

Fertila kvinnor och män skall använda effektiv preventivmetod under och upp till 1 och respektive 3 månader efter avslutad behandling

Det finns inga data på irinotekans effekt på fertiliteten hos människor. I djur har biverkningar av irinotekan på fertiliteten hos avkomman dokumenterats (se Preklinik).

Trafik

Patienter bör varnas för att yrsel eller synrubbningar kan inträffa under 24 timmar efter infusion av irinotekan, och tillrådas att inte köra bil eller sköta maskiner om dessa symptom uppträder.

Biverkningar

KLINISKA STUDIER

Biverkningsdata har i stor omfattning hämtats från studier av metastaserande kolorektalcancer; frekvenserna presenteras nedan. Biverkningar för andra indikationer förväntas likna de för kolorektalcancer.


De vanligaste (≥1/10) dosbegränsande biverkningarna av irinotekan är fördröjd diarré (uppträder mer än 24 timmar efter administrering) och blodsjukdomar inklusive neutropeni, anemi och trombocytopeni.


Neutropeni är en dosbegränsande toxisk effekt. Neutropeni var reversibel och inte kumulativ; mediantiden till nadir är 8 dagar både vid monoterapi och vid kombinationsbehandling.


Övergående allvarligt akut kolinergt syndrom var mycket vanligt.


Huvudsymtomen definierades som tidig diarré och andra olika symtom som buksmärta, svettning, myos och ökad salivavsöndring som uppkom under infusionen eller under de första 24 timmarna efter infusion av irinotekan. Dessa symtom upphör efter atropinbehandling (se avsnitt Varningar och försiktighet).


MONOTERAPI

Följande biverkningar som bedöms ha möjligt eller troligt samband med administrering av irinotekan har rapporterats av 765 patienter vid den rekommenderade dosen 350 mg/m2 som monoterapi. Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningar i fallande svårighetsgrad. Frekvenserna definieras som: Mycket vanliga (>1/10), vanliga (>1/100, < 1/10), mindre vanliga (>1/1 000, < 1/100), sällsynta (> 1/10 000, < 1/1 000) och mycket sällsynta (< 1/10 000).


Biverkningar rapporterade med irinotekan som monoterapi (350 mg/m2 var 3:e vecka)

MedDRA organsystem

Frekvenskategori

Föredragen term

Infektioner och infestationer

Vanliga

Infektion

Blodet och lymfsystemet

Mycket vanliga

Neutropeni

Mycket vanliga

Anemi

Vanliga

Trombocytopeni

Vanliga

Febril neutropeni

Metabolism och nutrition

Mycket vanliga

Nedsatt aptit

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga

Kolinergt syndrom

Magtarmkanalen

Mycket vanliga

Diarré

Mycket vanliga

Kräkningar

Mycket vanliga

Illamående

Mycket vanliga

Buksmärta

Vanliga

Förstoppning

Hud och subkutan vävnad

Mycket vanliga

Alopeci (reversibel)

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket vanliga

Slemhinneinflammation,

Mycket vanliga

Pyrexi

Mycket vanliga

Asteni

Undersökningar

Vanliga

Förhöjt blodkreatinin

Vanliga

Förhöjda transaminaser (ASAT och ALAT)

Vanliga

Förhöjt bilirubin

Vanliga

Förhöjt alkaliskt fosfatas i blodet


Beskrivning av utvalda biverkningar (monoterapi)

Svår diarré observerades hos 20 % av patienter som följt anvisningarna för hantering av diarré. I de utvärderingsbara cyklerna hade 14 % svår diarré. Mediantiden innan den första flytande avföringen uppträdde var 5 dagar efter infusion med irinotekan.

Illamående och kräkningar var svåra hos cirka 10 % av patienterna som behandlades med antiemetika.

Förstoppning observerades hos färre än 10 % av patienterna.

Neutropeni observerades hos 78,7 % av patienterna och var svår (neutrofilantal <500 celler/mm3) hos 22,6 % av patienterna. I 18 % av de utvärderingsbara cyklerna var neutrofilantalet under 1 000 celler/mm3 och i 7,6 % av cyklerna var neutrofilantalet <500 celler/mm3. Fullständig återhämtning hade vanligtvis skett dag 22.

Feber med svår neutropeni rapporterades hos 6,2 % av patienterna och i 1,7 % av cyklerna. Infektionsperioder inträffade hos cirka 10,3 % av patienterna (2,5 % av cyklerna) och var förknippade med svår neutropeni hos cirka 5,3 % av patienterna (1,1 % av cyklerna) och resulterade i 2 dödsfall.

Anemi rapporterades hos cirka 58,7 % av patienterna (8 % med hemoglobin <8 g/dl och 0,9 % med hemoglobin <6,5 g/dl).

Trombocytopeni (<100 000 celler/mm3) rapporterades hos 7,4 % av patienterna och i 1,8 % av cyklerna med trombocyttal ≤50 000 celler/mm3 hos 0,9 % av patienterna och i 0,2 % av cyklerna. Nästan alla patienter hade återhämtat sig dag 22. 

Akut kolinergt syndrom

Övergående allvarligt akut kolinergt syndrom observerades hos 9 % av patienterna behandlade med monoterapi.

Asteni rapporterades hos mindre än 10% av patienterna som fick monoterapi. Orsakssambandet med irinotekan är inte helt fastställt. Feber utan infektion och utan samtidig svår neutropeni förekom hos 12 % av patienterna som fick monoterapi

Laboratorietester

Övergående och lätt till måttlig ökning av serumnivåer av antingen transaminaser, alkaliska fosfatas eller bilirubin observerades hos 9,2 %, 8,1 % respektive 1,8 % av patienterna utan progredierande levermetastaser.

Övergående och lätt till måttlig ökning av serumnivåerna av kreatinin observerades hos 7,3 % av patienterna.


KOMBINATIONSBEHANDLING


Biverkningar specificerade i detta avsnitt avser irinotekan.


Det finns inga belägg för att säkerhetsprofilen för irinotekan påverkas av cetuximab eller vice versa. Vid kombinationsterapi med cetuximab tillkom rapporter om biverkningar som är förväntade vid behandling med cetuximab (som t.ex. akneliknande utslag, 88 %). För information om biverkningar av irinotekan i kombination med cetuximab hänvisas till respektive produktresumé.


Biverkningar rapporterade hos patienter som behandlats med kapecitabin i kombination med irinotekan utöver de som har observerats vid monoterapi med kapecitabin eller som har observerats med högre frekvens jämfört med monoterapi med kapecitabin inkluderar:

Mycket vanliga, samtliga biverkningsgrader: trombos/emboli; vanliga, samtliga biverkningsgrader: överkänslighetsreaktion, hjärtischemi/hjärtinfarkt; vanliga (biverkningsgrad 3 och 4): febril neutropeni. För fullständig information om biverkningar av kapecitabin hänvisas till produktresumén för kapecitabin.


Biverkningsgrad 3 och 4 rapporterade hos patienter behandlade med kapecitabin i kombination med irinotekan och bevacizumab utöver de som observerats vid monoterapi med kapecitabin eller med en frekvens jämfört med kapecitabin som monoterapi inkluderar:

Vanliga, biverkningsgrad 3 och 4: neutropeni, trombos/emboli, hypertoni och hjärtischemi/hjärtinfarkt. För fullständig information om biverkningar av kapecitabin och bevacizumab hänvisas till respektive produktresumé.


Hypertoni av grad 3 var den huvudsakliga signifikanta risken vid tillägget av bevacizumab till bolus av irinotekan/5-FU/folinsyra. Dessutom sågs en liten ökning av kemoterapibiverkningar av grad 3 eller 4 för diarré och leukopeni med den här regimen jämfört med patienter som fick bolus irinotekan/5-FU/folinsyra ensamt. För övrig information om biverkningar i kombination med bevacizumab, se produktresumén för bevacizumab.


Irinotekan har studerats i kombination med 5-FU och folinsyra för metastaserande kolorektalcancer.


Säkerhetsdata för biverkningar från kliniska studier visar att NCI grad 3 eller 4 som eventuellt eller sannolikt är relaterade till biverkningar i blodet och lymfsystemet, magtarmkanalen, hud och subkutan vävnad var mycket vanliga (MedDRA organsystem).


Följande biverkningar som bedöms ha ett möjligt eller troligt samband med administrering av irinotekan har rapporterats av 145 patienter behandlade med irinotekan i kombination med 5-FU/folinsyra varannan vecka vid den rekommenderade dosen 180 mg/m².


Biverkningar rapporterade med irinotekan i kombinationsbehandling (180 mg/m2 varannan vecka)

MedDRA organsystem

Frekvenskategori

Föredragen term

Infektioner och infestationer

Vanliga

Infektion

Blodet och lymfsystemet

Mycket vanliga

Trombocytopeni

Mycket vanliga

Neutropeni,

Mycket vanliga

Anemi

Vanliga

Febril neutropeni

Metabolism och nutrition

Mycket vanliga

Nedsatt aptit

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga

Kolinergt syndrom

Magtarmkanalen

Mycket vanliga

Diarré

Mycket vanliga

Kräkningar

Mycket vanliga

Illamående

Vanliga

Buksmärta

Vanliga

Förstoppning

Hud och subkutan vävnad

Mycket vanliga

Alopeci (reversibel)

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket vanliga

Slemhinneinflammation

Mycket vanliga

Asteni

Vanliga

Pyrexi

Undersökningar

Mycket vanliga

Förhöjda transaminaser (ASAT och ALAT)

Mycket vanliga

Förhöjt bilirubin

Mycket vanliga

Förhöjt alkaliskt fosfatas i blod

Beskrivning av utvalda biverkningar (kombinationsbehandling)

Svår diarré observerades hos 13,1 % av patienterna som följt rekommendationerna för behandling av diarré. 3,9 % av de utvärderingsbara cyklerna åtföljdes av svår diarré.


En lägre incidens av svårt illamående och kräkningar observerades (2,1 % respektive 2,8 % av patienterna).


Förstoppning som har samband med irinotekan och loperamid har observerats hos 3,4 % av patienterna.


Neutropeni observerades hos 82,5 % av patienterna och var svår (neutrofilantal <500 celler/mm3) hos 9,8 % av patienterna. Neutrofilantal <1000 celler/mm3 har observerats i 67,3% av de utvärderingsbara cyklerna inklusive 2,7 % med neutrofilantal <500 celler/mm3. Fullständig återhämtning hade i regel skett inom 7-8 dagar.


Feber med svår neutropeni rapporterades hos 3,4 % av patienterna och i 0,9 % av cyklerna.


Infektionsepisoder uppkom hos ungefär 2 % av patienterna (0,5 % av cyklerna) och var förknippade med svår neutropeni hos ca 2,1 % av patienterna (0,5 % av cyklerna) och resulterade i 1 dödsfall.


Anemi rapporerades hos 97,2 % av patienterna (2,1 % med hemoglobin <8 g/dl).


Trombocytopeni (<100 000 celler/mm3) observerades hos 32,6 % av patienterna och 21,8 % av cyklerna. Svår trombocytopeni (<50 000 celler/mm3) har inte observerats.


Akut kolinergt syndrom

Övergående allvarligt akut kolinergt syndrom observerades hos 1,4 % av patienterna som fick kombinationsbehandling.


Asteni var svår hos 6,2 % av patienterna som fick kombinationsbehandling. Orsakssambandet med irinotekan har inte klarlagts fullständigt.


Feber i avsaknad av infektion och utan samtidig svår neutropeni förekom hos 6,2 % av patienterna som fick kombinationsterapi.


Laboratorietester

Övergående förhöjningar av serumnivåer (grad 1 och 2) av ALAT, ASAT, alkaliskt fosfatas eller bilirubin observerades hos 15 %, 11 %, 11 % respektive 10 % av patienterna utan progredierande levermetastaser. Övergående förhöjningar av grad 3 observerades hos 0 %, 0 %, 0 % respektive 1 % av patienterna. Ingen förhöjning av grad 4 observerades.


Ökningar av amylas och/eller lipas rapporterades i mycket sällsynta fall.


Sällsynta fall av hypokalemi och hyponatremi, oftast i samband med diarré, har rapporterats.


ANDRA BIVERKNINGAR SOM RAPPORTERATS I KLINISKA STUDIER MED VECKOVIS REGIM FÖR IRINOTEKAN


Följande ytterligare läkemedelsrelaterade händelser har rapporterats i kliniska studier med irinotekan: smärta, sepsis, rektal sjukdom, GI monilia, hypomagnesemi, utslag, kutana tecken, avvikande gång, förvirring, huvudvärk, synkope, rodnad, bradykardi, urinvägsinfektion, bröstsmärta, förhöjt GGTP, extravasering och tumörlyssyndrom, kardiovaskulära sjukdomar (angina pectoris, hjärtstillestånd, hjärtinfarkt, myokardischemi, perifer vaskulär sjukdom, vaskulär sjukdom) och tromboemboliska händelser (arteriell trombos, cerebral infarkt, cerebrovaskulär händelse, djup tromboflebit, emboli i nedre extremitet, lungemboli, tromboflebit, trombos och plötslig död). (Se avsnitt Varningar och försiktighet).


SÄKERHETSUPPFÖLJNING EFTER MARKNADSFÖRING

Frekvenserna från säkerhetsuppföljning efter marknadsföring är inte känd (kan inte beräknas från tillgängliga data).


MedDRA organsystem

Föredragen term

Infektioner och infestationer

• Pseudomembranös kolit som har dokumenterats bakteriellt (Clostridium difficile)

Sepsis

Blodet och lymfsystemet

Perifer trombocytopeni med antikroppar mot trombocyter

Metabolism och nutrition

• Uttorkning (på grund av diarré och kräkningar)

Hypovolemi

Immunsystemet

• Överkänslighetsreaktion 

Anafylaktisk reaktion

Centrala och perifera nervsystemet

• Övergående talstörningar, i allmänhet övergående, i vissa fall kan händelsen tillskrivas det kolinerga syndrom observerades under eller strax efter infusion av irinotekan

Parestesi

Hjärtat

Hypertoni (under eller efter infusion)

• Hjärt-cirkulationssvikt*,

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

• Interstitiell lungsjukdom som visar sig som lunginfiltrat är mindre vanlig under irinotekanbehandling. Tidiga effekter såsom dyspné har rapporterats (se avsnitt Varningar och försiktighet) .


• Dyspne (se avsnitt Varningar och försiktighet)

• Hicka

Magtarmkanalen

• Tarmobstruktion

• Ileus: fall av ileus utan föregående kolit har också rapporterats

• Megakolon

Gastrointestinal blödning

• Kolit; I vissa fall komplicerades kolit av ulkusbildning, blödning, ileus, eller infektion.

• Tyflit

• Ischemisk kolit

Ulcerös kolit

Gastrointestinal blödning

Symtomatisk eller asymtomatisk ökning av pankreasenzymer

• Tarmperforation

Hud och subkutan vävnad

• Hudreaktioner

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

• Reaktioner vid infusionsstället

Undersökningar

• Förhöjt blodamylas

• Förhöjt lipas

Hypokalemi

Hyponatremi främst på grund av diarré och kräkningar

• Förhöjda serumnivåer av transaminaser (ASAT och ALAT) i avsaknad av progressiva levermetastaser har rapporterats mycket sällan.

Muskuloskeletala systemet och bindväv

• Muskelsammandragning eller kramper

Njurar och urinvägar

• Nedsatt njurfunktion och akut njursvikt i allmänhet hos patienter som blivit infekterade och/eller haft vätskebrist på grund av allvarliga gastrointestinal toxicitet*

• Njurinsufficiens*

Blodkärl

• Hypotoni*

* I sällsynta fall har njursvikt, blodtrycksfall eller hjärtcirkulationssvikt observerats hos patienter som upplevt episoder av uttorkning i samband med diarré och/eller kräkningar, eller sepsis.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Överdosering med ungefär upp till två gånger den terapeutiska dosen har rapporterats, vilket kan leda till dödsfall. De viktigaste biverkningarna som rapporterades var svår neutropeni och svår diarré. Det finns ingen känd antidot mot irinotekan. Maximalt understödjande behandling bör sättas in för att förebygga uttorkning orsakad av diarré och för att behandla infektiösa komplikationer.

Farmakodynamik

Prekliniska data

Irinotekan är ett semisyntetiskt derivat av camptothecin. Det är ett medel mot cancer som verkar som specifik hämmare på DNA topoisomeras I. Det metaboliseras av karboxylesteras i de flesta vävnader till metaboliten SN-38, som har visat sig vara mer aktiv än irinotekan mot renat topoisomeras I och mer cytotoxiskt än irinotekan mot många murina och humana tumörcellslinjer. Hämningen av DNA topoisomeras I av irinotekan eller SN-38 förorsakar enkelsträngbrott på DNA, vilket blockerar DNA-replikationen och svarar för den cytotoxiska aktiviteten. Denna cytotoxiska aktivitet är tidsberoende och specifik för S-fasen.


In vitro påverkas inte irinotekan och SN-38 signifikant av P-glykoproteinMDR, och visar cytotoxisk aktivitet mot doxorubicin- och vinblastinresistenta cellinjer.


Dessutom har irinotekan en bred tumörhämmande effekt in vivo i murina tumörmodeller på råtta (P03-adenokarcinom i pankreas, MA16/C-mammar-adenokarcinom, C38- och C51-kolon-adenokarcinom), och på humana xenografter (Co-4 kolon-adenokarcinom, Mx-1 mammar-adenokarcinom, ST-15 och SC-16 ventrikel-adenokarcinom). Irinotekan är också aktivt mot tumörer som uttrycker P-glykoproteinMDR (vinkristin- och doxorubicinresistenta P388-leukemier).


Utöver den tumörhämmande aktiviteten är den mest relevanta farmakologiska effekten hämning av acetylkolinesteras.


Kliniska data

Vid kombinationsbehandling för första linjen-behandling av metastaserande kolorektalcancer

I kombinationsterapi med folinsyra och 5-FU

En fas III-studie genomfördes med 385 tidigare obehandlade patienter med metastaserande kolorektal cancer som behandlades antingen varannan vecka (se avsnitt Dosering) eller varje vecka. Patienter som behandlades varannan vecka fick 180 mg/m2 irinotekan dag 1, åtföljt av infusion med folinsyra (200 mg/m2 under 2 timmar) samt 5-FU (400 mg/m2 som intravenös bolusinjektion åtföljt av 600 mg/m2 infunderat intravenöst under 22 timmar). Dag 2 gavs folinsyra och 5-FU i samma doser och på samma sätt. Vid behandling varje vecka gavs 80 mg/m2 irinotekan åtföljt av folinsyra (500 mg/m2 som intravenös infusion under 2 timmar) och sedan 5-FU (2 300 mg/m2 som intravenös infusion under 24 timmar) i sex veckor.


I studien av kombinationsbehandling med de två ovanstående regimerna utvärderades effekten av irinotekan hos 198 behandlade patienter:


Samtliga patienter (n=198)

Veckovis behandling (n=50)

Varannan veckas behandling (n=148)

 

Irinotekan

+5FU/folinsyra

5FU/

folinsyra

Irinotekan

+ 5FU/folinsyra

5FU/

folinsyra

Irinotekan +5FU/

folinsyra

5FU/

folinsyra

Respons-

frekvens (%)

40,8*

23,1*

51,2*

28,6*

37,5*

21,6*

p-värde

p<0,001

p=0,045

p=0,005

Mediantid till progress (mån)

6,7

4,4

7,2

6,5

6,5

3,7

p-värde

p<0,001

NS

p=0,001

Median responsduration (mån)

9,3

8,8

8,9

6,7

9,3

9,5

p-värde

NS

p=0,043

NS

Medianduration

av respons och stabilisering (mån)

8,6

6,2

8,3

6,7

8,5

5,6

p-värde

p<0,001

NS

p=0,003

Mediantid till

terapimisslyckande (mån)

5,3

3,8

5,4

5,0

5,1

3,0

p-värde

p=0,0014

NS

p<0,001

Medianöverlevnad (mån)

16,8

14,0

19,2

14,1

15,6

13,0

p-värde

p=0,028

NS

p=0,041

5-FU: 5 Fluorouracil

NS: icke signifikant

*: Enligt protokollsanalys


I gruppen med veckovis behandlade patienter var incidensen svår diarré 44,4% hos patienter som fått irinotekan i kombination med 5-FU/folinsyra och 25,6% hos patienter som enbart fått 5-FU/folinsyra. Incidensen av svår neutropeni (<0,5 x 109/l) var 5,8% hos patienter som behandlats med irinotekan i kombination med 5-FU/folinsyra och 2,4% hos patienter som enbart fått 5-FU/folinsyra.


Dessutom var mediantiden till försämrat allmäntillstånd signifikant längre i gruppen som fått kombinationsbehandling med irinotekan jämfört med den som fått enbart 5-FU/folinsyra (p=0,046).


Livskvalitet utvärderades i denna fas III-studie med hjälp av formuläret EORTC QLQ-C30. Tid till definitiv försämring kom konsekvent senare i de grupper som behandlats med irinotekan. Utvecklingen av "globalt hälsotillstånd"/"livskvalitet" var något bättre i gruppen som fått irinotekan, även om skillnaden inte var statistiskt signifikant. Den kliniska effekten av kombinationsbehandling med irinotekan kunde således uppnås utan försämring av livskvaliteten.


I kombination med bevacizumab:

En randomiserad, dubbelblind, aktivt kontrollerad klinisk fas III-studie utvärderade bevacizumab i kombination med irinotekan/5-FU/folinsyra som förstalinjebehandling vid metastaserande kolo-rektalcancer (studie AVF2107g). Tillägg av bevacizumab till kombinationen irinotekan/5-FU/folinsyra resulterade i en statistiskt signifikant ökning av överlevnaden. Den kliniska fördelen mätt som överlevnad noterades i alla fördefinierade undergrupper av patienter, inkluderande de som definierats via ålder, kön, allmäntillstånd, lokalisering av primärtumör, antal involverade organ och durationen av den metastaserande sjukdomen. Se även produktresumén för bevacizumab. Effektdata för studie AVF2107g sammanfattas i tabellen nedan.


 

AVF2107g

Arm 1

irinotekan/5FU/folinsyra +Placebo

Arm 2

irinotekan/5FU/folinsyra +Avastina

Antal patienter

411

402

Överlevnad

  

Mediantid (månader)

15,6

20,3

95% konfidensintervall

14,29 – 16,99

18,46 – 24,18

Hazard ratiob

 

0,660

p-värde

 

0,00004

Progressionsfri överlevnad

  

Mediantid (månader)

6,2

10,6

Hazard ratio

 

0,54

p-värde

 

<0,0001

Responsfrekvens

  

Frekvens (%)

34,8

44,8

95% konfidensintervall

30,2 – 39,6

39,9 – 49,8

p-värde

 

0,0036

Responsduration

  

Mediantid (månader)

7,1

10,4

25–75 percentil (månader)

4,7 – 11,8

6,7 – 15,0

a5 mg/kg varannan vecka

b relativt kontrollarmen


I kombinationsterapi med cetuximab

EMR 62 202-013: I denna randomiserade studie på patienter med metastaserande kolorektalcancer som inte tidigare behandlats för metastaserande sjukdom jämfördes behandling med kombinationen av cetuximab och irinotekan plus 5-fluorouracil/folinsyra (5-FU/FA) givet som infusion (599 patienter) med behandling med enbart kemoterapi (599 patienter). Hos den patientpopulation som kunde utvärderas för KRAS-status var andelen patienter vars tumörer uttryckte KRAS vildtyp 64%.


Effektdata från denna studie är sammanfattade i tabellen nedan:


 

Total population

Population med KRAS vildtyp

variabel/statistik

Cetuximab

plus FOLFIRI

(N=599)

FOLFIRI

(N=599)

Cetuximab

plus FOLFIRI

(N=172)

FOLFIRI

(N=176)

ORR





% (95% KI)

46,9 (42,9, 51,0)

38,7 (34,8, 42,8)

59,3 (51,6, 66,7)

43,2 (35,8, 50,9)

p-värde

0,0038

0,0025

PFS

    

Hazard Ratio (95 % KI)

0,85 (0,726, 0,998)

0,68 (0,501, 0,934)

p-värde

0,0479

0,0167


KI = konfidensintervall, FOLFIRI = irinotekan plus infunderat 5-FU/FA, ORR = objektiv svarsfrekvens (patienter med komplett svar eller partiellt svar), PFS = överlevnadstid utan progression


I kombinationsterapi med kapecitabin

Data från en randomiserad, kontrollerad fas-III studie (CAIRO) stödjer användningen av kapecitabin vid en startdos av 1000 mg/m2 i 2 veckor var tredje vecka i kombination med irinotekan vid första linjens behandling av patienter med metastaserad kolorektalcancer. 820 patienter randomiserades till att få antingen sekventiell behandling (n=410) eller kombinationsbehandling (n=410). Sekventiell behandling bestod av första linjens behandling med kapecitabin (1250 mg/m2 två gånger dagligen i 14 dagar), i andra linjen irinotekan (350 mg/m2 på dag 1) och i tredje linjen kombination med kapecitabin (1000 mg/m2 två gånger dagligen i 14 dagar) och oxaliplatin (130 mg/m2 på dag 1). Kombinationsbehandling bestod av första linjens behandling med kapecitabin (1000 mg/m2 två gånger dagligen i 14 dagar) kombinerat med irinotekan (250 mg/m2 på dag 1) (XELIRI) och i andra linjen med kapecitabin (1000 mg/m2 två gånger dagligen i 14 dagar) plus oxaliplatin (130 mg/m2 på dag 1). Samtliga behandlingscykler administrerades i intervall om 3 veckor. I första linjens behandling var mediantid till progressionsfri överlevnad i ”intent-to-treat”-populationen 5,8 månader (95% KI 5,1 - 6,2 månader) för kapecitabin monoterapi och 7,8 månader (95% KI 7,0 - 8,3 månader; p=0,0002) för XELIRI.


Data från en interimsanalys från en multicenter, randomiserad, kontrollerad fas-II studie (AIO KRK 0604) stödjer användningen av kapecitabin vid en startdos av 800 mg/m2 i 2 veckor var tredje vecka i kombination med irinotekan och bevacizumab vid första linjens behandling av patienter med metastaserad kolorektalcancer. 115 patienter randomiserades till behandling med kapecitabin kombinerat med irinotekan (XELIRI) och bevacizumab: kapecitabin (800 mg/m2 två gånger dagligen i två veckor följt av en 7-dagars viloperiod), irinotekan (200 mg/m2 som en 30 minuters infusion dag 1 var tredje vecka) och bevacizumab (7,5 mg/kg som en 30-90 minuters infusion på dag 1 var tredje vecka); totalt var 118 patienter randomiserade till behandling med kapecitabin kombinerat med oxaliplatin plus bevacizumab: kapecitabin (1000 mg/m2 två gånger dagligen i två veckor följt av en 7-dagars viloperiod), oxaliplatin (130 mg/m2 som en 2 timmars infusion på dag 1 var tredje vecka) och bevacizumab (7,5 mg/kg som en 30-90 minuters infusion på dag 1 var tredje vecka). Progressionsfri överlevnad vid 6 månader i ”intent-to-treat”-populationen var 80% (XELIRI plus bevacizumab) jämfört med 74% (XELOX plus bevacizumab). Responsfrekvens (komplett respons plus delvis respons) var 45% (XELOX plus bevacizumab) jämfört med 47% (XELIRI plus bevacizumab).


I monoterapi som andra linjens behandling av metastaserande kolorektal cancer

Kliniska fas II/III-studier har genomförts med irinotekan doserat var 3:e vecka på mer än 980 patienter med metastaserande kolorektal cancer, som inte svarat på kemoterapi baserad på 5-FU. Effekten av Irinotekan koncentrat till infusionsvätska har utvärderats på 765 patienter som hade dokumenterad progression under behandling med 5-FU när de inkluderades i studien.


FAS III

Irinotekan v/s understödjande behandling

Irinotekan v/s 5 FU

 

Irinotekan

n=183

Understödjande behandling

n=90

p-värden

Irinotekan

n=127

5-FU

n=129

p-värden

Överlevnad utan

progression vid 6 månader (%)

NA

NA

 

33,5*

26,7

p=0,03

Överlevnad vid 12 månader (%)

36,2*

13,8

p=0,0001

44,8*

32,4

p=0,0351

Median överlevnad (månader)

9,2*

6,5

p=0,0001

10,8*

8,5

p=0,0351

NA: Ej analyserat

*: Statistiskt signifikant skillnad


I fas II-studier utförda på 455 patienter som behandlats var 3:e vecka var progressionsfri överlevnad vid 6 månader 30% och medianöverlevnad 9 månader. Mediantid till progress var 18 veckor.


Därutöver har icke jämförande fas II-studier genomförts med veckovis dosering till 304 patienter, som givits 125 mg/m2 som intravenös infusion under 90 minuter under fyra på varandra följande veckor följda av en tvåveckors viloperiod. I dessa studier var mediantiden till progress 17 veckor, och medianöverlevnaden var 10 månader. Liknande biverkningsprofiler har observerats vid veckovis dosering hos 193 patienter med begynnelsedosen 125 mg/m2 jämfört med patienter som behandlats med en dos var 3:e vecka. Mediantiden till den första flytande avföringen var elva dagar.


I kombination med cetuximab efter svikt av irinotekaninnehållande cytostatikabehandling


Effekten vid behandling med cetuximab i kombination med irinotekan undersöktes i två kliniska studier. Totalt 356 patienter med metastaserande kolorektalcancer som uttryckte EGFR och där cytostatikabehandling med irinotekan nyligen sviktat behandlades med kombinationsterapi. Patienterna hade ett Karnofsky-index på minst 60, majoriteten hade Karnofsky-index ≥80.


EMR 62 202-007: Denna randomiserade studie jämförde kombinationen cetuximab och irinotekan (218 patienter) med monoterapi med cetuximab (111 patienter).


IMCL CP02-9923: Denna ”single-arm”, öppna studie undersökte kombinationsterapi hos 138 patienter.

Effektdata från dessa studier sammanfattas i tabellen nedan:


Studie

N

ORR

DCR

PFS (mån)

OS (mån)

  

n (%)

95 % CI

n (%)

95 % CI

Median

95 % CI

Median

95 % CI

Cetuximab + irinotekan

EMR 62 202-007

218

50

(22,9)

17,5;

29,1

121

(55,5)

48,6;

62,2

4,1

2,8; 4,3

8,6

7,6; 9,6

IMCL CP02-9923

138

21

(15,2)

9,7; 22,3

84 (60,9)

52,2;

69,1

2,9

2,6; 4,1

8,4

7,2; 10,3

Cetuximab

EMR 62 202-007

111

12

(10,8)

5,7; 18,1

36 (32,4)

23,9;

42,0

1,5

1,4; 2,0

6,9

5,6; 9,1


CI=Konfidensintervall, DCR=Disease Control Rate (patienter med komplett respons, partiell respons eller stabil sjukdom i minst 6 veckor), ORR=objektiv responsfrekvens (patienter med komplett respons eller partiell respons), OS=Överlevnadstid, PFS=progressionsfri överlevnad.


Effekten var bättre med kombinationsterapi än med monoterapi med cetuximab, avseende objektiv respons (ORR), Disease Control Rate (DCR) och progressionsfri överlevnad (PFS). Den randomiserade studien påvisade ingen effekt på total överlevnad (hazard ratio 0,91, p=0,48).


Farmakokinetiska/farmakodynamiska data


Intensiteten av de huvudsakliga biverkningarna som ses med irinotekan (t ex leukoneutropeni och diarré) är relaterade till exponeringen (AUC) för modersubstansen och för metaboliten SN-38. Signifikant korrelation observerades mellan hematologisk toxicitet (minskning av vita blodkroppar och neutrofiler vid nadir) samt diarréintensitet och AUC-värden för både irinotekan och metaboliten SN-38 vid monoterapi.


Patienter med nedsatt UGT1A1-aktivitet

Uridindifosfat-glukuronosyltransferas1A1 (UGT1A1) är ett enzym involverat i den metabola inaktiveringen av SN-38, den aktiva metaboliten till irinotekan, till inaktiv SN-38-glukuronid (SN-38G). Till följd av den omfattande genetiska polymorfism som finns för UGT1A1 varierar UGT1A1-aktiviteten mellan individer. En variant av genen, allelen UGT1A1*28, har en mutation i genens promotor region. Individer med denna allel och andra med medfödd brist på UGT1A1 (tex. Crigler-Najjars och Gilberts syndrom) har reducerad UGT1A1-aktivitet. Data från en metaanalys visar att individer som har Crigler-Najjars syndrom (typ 1 och typ 2) eller som är homozygota för allelen UGT1A1*28 (Gilberts syndrom) har ökad risk att drabbas av hematologisk toxicitet (grad 3–4) då irinotekan administreras i måttliga eller höga doser (> 150 mg/m2). Ett samband mellan genotypen UGT1A1 och förekomsten av irinotekaninducerad diarré kunde inte fastställas.


Om irinotekan administreras till patienter som man vet är homozygota för UGT1A1*28, ska den vanliga startdosen användas, men dessa patienter ska följas noga för tecken på hematologisk toxicitet.

Om hematologisk toxicitet har uppstått under tidigare behandling kan en reducerad startdos vara lämplig för dessa patienter. Den exakta dosreduktionen i denna patientgrupp är inte fastställd och påföljande dosjusteringar bör baseras på hur den individuella patienten tolererar behandlingen (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).

Det finns för närvarande inte tillräckligt med data om den kliniska nyttan för genotypning av UGT1A1.

Farmakokinetik

I en fas I-studie med 60 patienter där dosen 100 till 750 mg/m2 gavs som intravenös infusion under 30 minuter var tredje vecka, visade irinotekan en eliminationsprofil som antingen var bifasisk eller trifasisk. Medelvärdet för clearance i plasma var 15 liter/timme/m2 och distributionsvolymen vid steady state (Vss): 157 liter/ m2. Medelvärdet för halveringstiden i plasma var 12 minuter för den första fasen av den trifasiska modellen, 2,5 timmar för den andra fasen och 14,2 timmar för den terminala fasen. SN-38 visade en bifasisk eliminationsprofil med ett medelvärde på 13,8 timmar för den terminala halveringstiden. Medelvärdet för de högsta koncentrationerna av irinotekan och SN-38 i plasma som uppnåddes i slutet av infusionen av den rekommenderade dosen av 350 mg/m2 var 7,7 mikrogram/ml respektive 56 ng/ml, och medelvärdet på arean under kurvan (AUC) var 34 mikrogram x timme/ml respektive 451 ng x timme/ml. Stora interindividuella skillnader av farmakokinetiska parametrar observerades, framför allt för SN-38.


Hos 148 patienter med metastaserande kolorektal cancer, ingående i fas II-studier, som behandlats med med olika scheman och med olika doser, har man gjort en farmakokinetisk analys av irinotekan. Farmakokinetiska parametrar som uppskattades med en trekompartmentmodell liknade de som observerades i fas I studier. Alla studier har visat att expositionen för irinotekan (CPT-11) och SN-38 ökar proportionellt med den administrerade dosen CPT-11; farmakokinetiken är oberoende av antal tidigare cykler och av administrationsschemat.


In vitro var plasmaproteinbindningen för irinotekan och SN-38 cirka 65% respektive 95%.


Massbalans och metabolismstudier med 14C-märkt läkemedel har visat att mer än 50% av en intravenöst administrerad dos av irinotekan utsöndras som oförändrat läkemedel, varav 33% i faeces främst via gallan och 22% via urinen.


Två metaboliska huvudvägar svarar vardera för åtminstone 12% av dosen:

  • Hydrolys med karboxylesteras till den aktiva metabioliten SN-38, vilken elimineras främst via glukuronidering och vidare med biliär och renal utsöndring (mindre än 0,5% av irinotekandosen). Glukuroniden, SN-38, hydrolyseras troligen sedan i tarmen.

  • Cytokrom P450-beroende oxidationer som resulterar i öppnandet av den yttersta piperidinringen vid bildning av APC (aminopentansyraderivat) och NPC (primära aminderivat)(se avsnitt Interaktioner).

I plasma förekommer främst oförändrat irinotekan, följt av APC, SN-38-glukuronid och SN-38. Av metaboliterna har endast SN-38 signifikant cytotoxisk aktivitet.


Clearance av irinotekan sjunker med ungefär 40% hos patienter med hyperbilirubinemi med ett bilirubinvärde mellan 1,5 och 3 gånger det övre normalvärdet. Hos dessa patienter leder en dos på 200 mg/m2 till en exponering som är jämförbar med exponeringen hos cancerpatienter med normala levervärden som får en dos på 350 mg/m2.

Prekliniska uppgifter

Irinotekan och SN-38 har visats vara mutagena både in vitro i kromosomaberrationstest på CHO-celler och in vivo i mikrokärntest på möss.


Dock har ingen mutagenicitet påvisats i Ames test. Hos råttor som behandlades en gång i veckan under 13 veckor med den maximala dosen 150 mg/m2 (vilket är mindre än hälften av den rekommenderade dosen till människa), hade inga behandlingsrelaterade tumörer rapporterats 91 veckor efter avslutad behandling.


Toxicitetsstudier av enkeldos och upprepade doser av irinotekan har genomförts på möss, råttor och hundar. De viktigaste toxiska effekterna sågs i de blodbildande och lymfatiska systemen. På hundar rapporterades fördröjd diarré i samband med atrofi och fokal nekros av tarmslemhinnan. Alopeci observerades också hos hundar. Svårighetsgraden av dessa effekter var dosrelaterad och reversibel.


Reproduktion

Vid doser lägre än den terapeutiska dosen för människa var irinotekan teratogent i råttor och kaniner. Hos råttor som behandlats med irinotekan visade ungarna missbildningar och en minskad fertilitet. Detta sågs inte hos morfologiskt normala ungar. Hos dräktiga råttor sågs en minskning av placentans vikt och i avkomman en minskad överlevnad av fostren och en ökning av beteendestörningar.

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Koncentratet innehåller 20 mg/ml irinotekanhydrokloridtrihydrat motsvarande 17,33 mg/ml irinotekan. Injektionsflaskor med irinotekanhydroklorid innehåller 40 mg, 100 mg, 300 mg eller 500 mg irinotekanhydrokloridtrihydrat.


Hjälpämnen med känd effekt:

Sorbitol E420

Natrium


Förteckning över hjälpämnen

Sorbitol E420, mjölksyra, natriumhydroxid (för pH-justering), saltsyra (för pH-justering), vatten för injektionsvätskor

Blandbarhet

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel, med undantag för de som nämns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering (se även avsnitt Dosering).

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Miljöinformationen för irinotekan är framtagen av företaget Actavis för Irinosor, Irinotecan Actavis, Irinotecan Teva

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av irinotekan kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.
Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att irinotekan är persistent, då data saknas.
Bioackumulering: Det kan inte uteslutas att irinotekan kan bioackumuleras, då data saknas.


Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

I öppnad förpackning:

Flaskans innehåll ska användas omedelbart efter det att förpackningen brutits.


Efter spädning:

Den kemisk och fysiska hållbarheten för läkemedlet efter spädning med den rekommenderade infusionslösningen har påvisats under 24 timmar vid 15-25ºC, och under 48 timmar vid 2-8ºC. Ur mikrobiologisk synpunkt bör beredningen användas omedelbart såvida inte beredning och spädning gjorts under strikt aseptiska förhållanden.


Om läkemedlet inte används omedelbart sker förvaring på användarens ansvar.


Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25ºC. Förvaras i originalförpackningen för att skyddas mot ljus.


Får ej frysas.


Särskilda anvisningar för destruktion

Liksom andra cytostatika måste irinotekan koncentrat till infusionsvätska hanteras med försiktighet. Beredning måste ske under aseptiska förhållanden av utbildad personal på särskilt angiven plats. Åtgärder måste vidtagas för att förebygga hud- och slemhinnekontakt.

Förpackningsinformation

Koncentrat till infusionsvätska, lösning 20 mg/ml ljusgul lösning
2 milliliter injektionsflaska (fri prissättning), EF
5 milliliter injektionsflaska (fri prissättning), EF
15 milliliter injektionsflaska (fri prissättning), EF
25 milliliter injektionsflaska (fri prissättning), EF

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av