Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Epirubicin Accord

Accord Healthcare AB

Injektions-/infusionsvätska, lösning 2 mg/ml
(Klar röd lösning)

Antracykliner och närbesläktade substanser

Aktiv substans:
ATC-kod: L01DB03
Läkemedel från Accord Healthcare AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
Vad är restnotering?
Information om restnotering
Epirubicin Accord (Injektions-/infusionsvätska, lösning 2 mg/ml) är slut hos tillverkaren. Kontrollera lagerstatus för att se om ditt apotek har läkemedlet i lager.
Information från Läkemedelsverket
Dispens beviljad för försäljning av utländsk förpackning avsedd för den österrikiska marknaden. 50 ml: Dispensen gäller längst till och med 2021-01-31. 25 ml: Dispensen gäller längst till och med 2021-04-30. Utbytbara läkemedel: Epirubicin Ebewe, Epirubicin Rivopharm, Epirubicin Teva [I informationen kan det förekomma läkemedel som just nu inte tillhandahålls.]
Startdatum: 2020-10-16
Prognos för slutdatum: 2021-03-15
  • Vad är en produktresumé (SPC)?

Produktresumé

Produktresumé (SPC): Denna text är avsedd för vårdpersonal.

1 LÄKEMEDLETS NAMN

Epirubicin Accord 2 mg/ml injektions- /infusionsvätska, lösning

2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En ml innehåller 2 mg epirubicinhydroklorid.

En 5 ml injektionsflaska av Epirubicin Accord innehåller 10 mg epirubicinhydroklorid.

En 10 ml injektionsflaska av Epirubicin Accord innehåller 20 mg epirubicinhydroklorid.

En 25 ml injektionsflaska av Epirubicin Accord innehåller 50 mg epirubicinhydroklorid.

En 50 ml injektionsflaska av Epirubicin Accord innehåller 100 mg epirubicinhydroklorid.

En 100 ml injektionsflaska av Epirubicin Accord innehåller 200 mg epirubicinhydroklorid.


Hjälpämne: innehåller natrium 3,54 mg/ml (0,154 mmol).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3 LÄKEMEDELSFORM

Injektions- /infusionsvätska, lösning

Klar röd lösning

4 KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Epirubicin används i behandlingen av en rad neoplastiska sjukdomar, däribland:

  • Bröstcancer

  • Magsäckscancer


Vid intravesikal administrering har epirubicin visats vara effektivt i behandlingen av:

  • Papillärt övergångsepitelkarcinom i urinblåsan

  • Carcinoma in situ i urinblåsan

  • Som profylax mot recidiv av ytligt karcinom i urinblåsan efter transuretral resektion.

4.2 Dosering och administreringssätt

Epirubicin är endast avsett för intravenöst och intravesikalt bruk.


Uppgifter saknas om behanding av barn med epirubicin.


Intravenös administrering

Epirubicin bör administreras via infusionsslangen för en pågående infusion av fysiologisk koksaltlösning efter att ha kontrollerat att kanylen är rätt placerad i venen. Var noga med att undvika extravasering (se avsnitt 4.4). Om extravasering inträffar skall injektionen avbrytas.


Standardbehandling

När epirubicin ges som monoterapi till vuxna är den rekommenderade dosen 60-90 mg/m2 kroppsyta. Epirubicin injiceras intravenöst under 3-5 minuter. Dosen bör upprepas med 21-dagarsintervaller, beroende på patientens benmärgsstatus.


Om tecken på toxicitet uppträder, inkluderat allvarlig neutropeni/neutropen feber och trombocytopeni (som kan kvarstå till dag 21), kan det vara nödvändigt att modifiera dosen alternativt att skjuta upp följande dos.


Högdosbehandling

När epirubicin ges som monoterapi behandling vid lungcancer ska följande doseringsschema följas:

  • Småcelling lungcancer (obehandlad): 120 mg/m2 dag 1, var 3:e vecka.


Vid högdosbehandling kan epirubicin administreras som intravenös bolusinjektion under 3-5 minuter, eller som intravenös infusion under upp till 30 minuter.


Bröstcancer

När epirubicin ges som adjuvant behandling till patienter med tidig bröstcancer med positiva lymfnoder rekommenderas intravenösa doser från 100 mg/m2 (som enkeldos dag 1) upp till 120 mg/m2 (givet som två separata doser dag 1 och dag 8) var 3:e – 4:e vecka, i kombination med intravenös administrering av cyklofosfamid och 5-fluorouracil samt oral administrering av tamoxifen (i enlighet med rådande behandlingsriktlinjer).


För patienter med benmärgsdepression till följd av tidigare cytostatika- eller strålningsbehandling, åldrande eller neoplastisk benmärgsinfiltration, rekommenderas lägre doser (60-75 mg/m2 vid normaldosering och 105-120 mg/m2 vid högdosbehandling). Totaldosen per behandlingscykel kan delas upp under 2-3 dagar i rad.


Följande doser epirubicin används vanligtvis vid monoterapi och i kombination med cytostatika vid olika tumörsjukdomar:

Epirubicindos (mg/m2)a

Cancerindikation

Monoterapi

Kombinationsbehandling

Äggstockscancer

60 - 90

50 - 100

Ventrikelcancer

60 - 90

50

Småcellig lungcancer

120

120

Blåscancer

50 mg/50 ml eller 80 mg/50 ml (in situ-carcinom)

Profylax:

50 mg/50 ml per vecka under 4 veckor, därefter per månad under 11 månader

 

aDoserna ges i allmänhet Dag 1 eller Dag 1, 2 och 3 med 21-dagars intervall.


Kombinationsbehandling

Vid administrering av epirubicin i kombination med andra cytostatika ska dosen minskas därefter.

Normaldosering anges i tabellen ovan. Vid bestämning av den maximala kumulativa dosen epirubicin (normalt 720 - 1000 mg/m2) måste hänsyn tagas till eventuell behandling med annat kardiotoxiskt läkemedel.


Nedsatt leverfunktion

Epirubicin Accord elimineras huvudsakligen via det hepato-biliära systemet. Vid nedsatt leverfunktion skall dosen reduceras i enlighet med serumbilirubinnivån enligt följande:

Serumbilirubin

AST*

Dosminskning

1,4 - 3 mg/100 ml

 

50 %

> 3 mg/100 ml

> 4 gånger högre än övre normalgränsen

75 %

*AST - aspartataminotransferas


Nedsatt njurfunktion

Måttligt nedsatt njurfunktion anses inte vara skäl att minska dosen, givet den begränsade mängd epirubicin som utsöndras via njurarna. Hos patienter med kraftigt nedsatt njurfuntion (serumkreatinin >450µmol/l) bör dosminskning övervägas.


Intravesikal administrering

Epirubicin kan administreras intravesikalt för behandling av ytlig blåscancer och in situ-carcinom. Intravesikal administrering får inte användas vid invasiva tumörer som har penetrerat blåsväggen; i dylika fall är systemisk behandling eller kirurgi lämpligare (se avsnitt 4.3). Epirubicin har också använts intravesikalt med framgång för profylaktisk behandling efter transuretral resektion av ytliga tumörer för att förhindra recidiv.


När epirubicin ges för behandling av ytlig blåscancer bör följande doseringsschema följas, med hjälp av nedanstående spädningstabell:


Instillation varje vecka av 50 mg i 50 ml (utspädd med fysiologisk koksaltlösning eller sterilt vatten för injektionsvätskor) under 8 veckor. Om lokal reaktion uppträder, kan dosen reduceras till 30 mg (i 50 ml).


Vid carcinoma in situ kan dosen höjas till 80 mg i 50 ml (beroende på patientens toleransnivå).


För profylax: administrering en gång per vecka under 4 veckor av 50 mg i 50 ml efterföljt av administrering av samma dos en gång i månaden under 11 månader.


Spädningstabell för intravesikala instillationslösningar

Epirubicindos

Volym epirubicin-hydroklorid 2 mg/ml injektionsvätska

Volym vehikel

sterilt vatten för injektion eller 0,9%

steril fysiologisk koksaltlösning

Totalvolym för intravesikal instillation

30 mg

15 ml

35 ml

50 ml

50 mg

25 ml

25 ml

50 ml

80 mg

40 ml

10 ml

50 ml

Lösningen kvarhålles i blåsan under 1 – 2 timmar. För att förebygga utspädning med urin bör patienten instrueras att inte dricka under 12 timmar före instillationen. Under instillationen vändes patienten med jämna mellanrum, och behandlingen avslutas med blåstömning.

4.3 Kontraindikationer

Epirubicin är kontraindicerat vid:


  • Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne, andra antracykliner eller antracenedioner.

  • Amning.

Vid intravenös användning:

  • Beständig myelosuppression.

  • Gravt nedsatt leverfunktion.

  • Svår hjärtinsufficiens.

  • Nylig hjärtinfarkt.

  • Allvarliga arytmier.

  • Tidigare behandling med maximala kumulativa doser av epirubicin och/eller andra antracykliner och antracenedioner (se avsnitt 4.4).

  • Akuta systemiska infektioner.

  • Instabil angina pectoris.

  • Myokardiopati.

Vid intravesikal användning:

  • Urinvägsinfektion.

  • Invasiva tumörer som penetrerar urinblåseväggen.

  • Problem att kateterisera.

  • Inflammation i urinblåsan.

  • Hematuri.

4.4 Varningar och försiktighet

Allmänt

Epirubicinhydroklorid ska endast administreras under övervakning av speciellt utbildad läkare med erfarenhet av cytostatikabehandling.


Patienterna måste få återhämta sig från akuta toxiska symptom (som t.ex. stomatit, mukosit, neutropeni, trombocytopeni och allmän infektion) som uppkommit under tidigare cytostatikabehandling, innan behandling med epirubicinhydroklorid påbörjas.


Även om behandling med höga doser epirubicinhydroklorid (t.ex. ≥ 90 mg/m2 var tredje till fjärde vecka) ger upphov till i stort liknande biverkningar som vid standarddos (< 90 mg/m2 var tredje till fjärde vecka), kan allvarlighetsgraden av neutropenin och stomatiten/mukositen vara förhöjd. Vid behandling med höga doser av epirubicinhydroklorid krävs noggrann observation av eventuella kliniska komplikationer med avseende på uttalad myelosuppression.


Hjärtfunktion – vid antracyklinbehandling finns risk för hjärttoxicitet som kan manifestera sig i form av tidiga (dvs. akuta) eller sena (dvs. fördröjda) händelser.


Tidiga (dvs. akuta) effekter. Tidig hjärttoxicitet förorsakad av epirubicinhydroklorid består huvudsakligen av sinustakykardi och/eller EKG-förändringar såsom icke-specifik förändring av ST–T vågen. Takyarytmi, med prematura ventrikulära kontraktioner och ventrikulär takykardi, bradykardi, samt atrioventrikulär blockad och grenblockad har också rapporterats. Dessa effekter är vanligtvis inte tecken på kommande fördröjd kardiotoxicitet, är sällan av klinisk betydelse och utgör normalt inte skäl att avbryta epirubicinhydrokloridbehandlingen.


Sena (dvs. fördröjda) effekter. Fördröjd kardiotoxicitet utvecklas vanligen sent under epirubicinhydrokloridbehandlingen eller inom 2 till 3 månader efter att behandlingen upphört, men har även rapporterats kunna uppkomma senare, åtskilliga månader eller år efter avslutad behandling. Fördröjd kardiomyopati visar sig som minskning av vänsterkammarens ejektionsfraktion (LVEF) och/eller som tecken eller symptom på kronisk hjärtinsufficiens som t.ex. dyspné, lungödem, benödem, hjärtförstoring och leverförstoring, oliguri, ascites, pleurautgjutning och galopprytm. Livshotande kronisk hjärtinsufficiens är den allvarligaste formen av antracyklininducerad kardiomyopati och utgör preparatets kumulativt dosbegränsande toxicitet.


Risken för kronisk hjärtinsufficiens ökar snabbt vid totala kumulativa doser som överstiger 900 mg/m2; denna kumulativa dos bör endast överskridas med stor försiktighet (se avsnitt 5.1).


Hjärtfunktionen måste utvärderas före behandling med epirubicinhydroklorid och följas under hela behandlingen för att minska risken för allvarliga hjärtfel. Risken kan minskas genom regelbunden kontroll av LVEF under behandlingen och omedelbart utsättande av epirubicinhydroklorid vid det första tecknet på försämrad hjärtfunktion. Lämpliga kvantitativa metoder för upprepad bedömning av hjärtfunktionen (utvärdering av LVEF) är MUGA-scintigrafi eller ekokardiografi. Utvärdering av hjärtfunktionen med EKG och antingen MUGA-scintigrafi eller ekokardiografi rekommenderas innan behandlingen påbörjas, i synnerhet hos patienter med riskfaktorer för ökad hjärttoxicitet. Bestämning av LVEF med MUGA-scintigrafi eller ekokardiografi bör upprepas, i synnerhet vid höga kumulativa doser. Den metod som används för utvärdering skall vara densamma under hela uppföljningen.


Med hänsyn till risken för kardiomyopati bör den kumulativa dosen endast överstiga 900 mg/m2 under iakttagande av extrem försiktighet.


Riskfaktorer för hjärttoxicitet är aktiv eller latent hjärt-kärlsjukdom, tidigare eller pågående strålbehandling över det mediastinala/perikardiella området tidigare behandling med andra antracykliner eller antracenedioner, samtidig användning av läkemedel med förmåga att hämma hjärtkontraktilitet eller kardiotoxiska läkemedel (t.ex. trastuzumab) (se avsnitt 4.5) med en ökad risk hos äldre.


Hjärtsvikt (New York Heart Association [NYHA] klass II‑IV) har observerats hos patienter som får trastuzumab som monoterapi eller i kombination med antracykliner såsom epirubicinhydroklorid. Denna kan vara måttlig till svår och har förknippats med dödsfall.


Trastuzumab och antracykliner som epirubicin ska i nuläget inte användas tillsammans, förutom i en väl kontrollerad klinisk prövningsmiljö med hjärtövervakning. Patienter som tidigare har fått antracykliner löper också risk för kardiotoxicitet vid behandling med trastuzumab, även om risken är lägre än vid samtidig användning av trastuzumab och antracykliner.


Eftersom den rapporterade halveringstiden för trastuzumab är cirka 28‑38 dagar kan trastuzumab finnas kvar i cirkulationen i upp till 27 veckor efter att behandlingen med trastuzumab har satts ut. Patienter som får antracykliner som epirubicin efter att behandling med trastuzumab satts ut kan eventuellt löpa ökad risk för kardiotoxicitet. Läkare ska således alltid när det är möjligt undvika antracyklinbaserad behandling i upp till 27 veckor efter att trastuzumab har satts ut. Om antracykliner såsom epirubicinhydroklorid används ska patientens hjärtfunktion kontrolleras noggrant (se avsnitt 4.5).


Om symtomatisk hjärtsvikt utvecklas under behandling med trastuzumab efter behandling med epirubicinhydroklorid, ska det behandlas med standardläkemedel som används för detta.


Hjärtfunktionen måste noggrant utvärderas hos patienter som får höga kumulativa doser och hos patienter med riskfaktorer. Epirubicinhydroklorid kan dock orsaka kardiotoxicitet vid lägre kumulativa doser oavsett om hjärtriskfaktorer föreligger eller inte. Det är sannolikt att toxiciteten hos epirubicinhydroklorid och andra antracykliner eller antracenedioner är additiv.


Hematologisk toxicitet Liksom andra cytotoxiska preparat kan epirubicinhydroklorid ge upphov till benmärgshämning. Blodbilden måste utvärderas före och under varje behandlingscykel med epirubicinhydroklorid, inklusive differentialräkning av vita blodkroppar. Den hematologiska toxiciteten yttrar sig huvudsakligen som en dosberoende, reversibel leukopeni och/eller granulocytopeni (neutropeni) efter behandling med epirubicinhydroklorid, och detta är den vanligaste akut dosbegränsande toxiciteten hos detta läkemedel. Leukopenin och neutropenin är mest uttalad vid höga doser och nadir nås i de flesta fall 10 till 14 dagar efter behandling; de flesta fall är övergående och blodbilden återgår till sina normalvärden senast dag 21. Trombocytopeni och anemi kan också förekomma. De kliniska konsekvenserna av allvarlig benmärgshämning är feber, infektioner, sepsis/septikemi, septisk chock, blödningar, hypoxi eller dödsfall.


Sekundär leukemi - Sekundär leukemi med eller utan preleukemisk fas har rapporterats hos patienter som behandlats med antracykliner inklusive epirubicinhydroklorid. Sekundär leukemi är vanligare vid kombination med andra antineoplastiska medel som skadar DNA, i kombination med strålningsbehandling, om patienten tidigare behandlats med cytotoxiska läkemedel i höga doser, eller då antracyklindosen höjts. Dessa fall kan ha en latensperiod på 1 till 3 år (se avsnitt 5.1).


Gastrointestinal påverkan - Epirubicinhydroklorid ger upphov till kräkningar. Mukosit/stomatit uppträder vanligtvis tidigt efter administrering och kan i allvarliga fall utvecklas på några dagar till ulceration av slemhinnor. De flesta patienter återhämtar sig från dessa biverkningar under den tredje behandlingsveckan.


Leverfunktion - Epirubicinhydroklorid elimineras huvudsakligen via det hepatobiliära systemet. Totalt serumbilirubinoch ASAT måste bedömas innan och under behandlingen med epirubicinhydroklorid. Vid förhöjda bilirubin- eller ASAT värden kan eliminationen av läkemedlet förlängas med därav följande ökning av allmän toxicitet. Lägre doser rekommenderas till dessa patienter (se avsnitt 4.2 och 5.2). Patienter med gravt nedsatt leverfunktion skall inte behandlas med epirubicinhydroklorid (se avsnitt 4.3)..


Njurfunktion - Utvärdering av serumkreatinin måste göras före och under behandling. Dosjustering krävs till patienter med serumkreatinin > 5 mg/dl (se avsnitt 4.2).


Effekter vid injektionsstället - Injektioner i små blodkärl och upprepade injektioner i samma kärl kan orsaka fleboskleros. Risken för flebit/tromboflebit vid injektionsstället minskar om de rekommenderade anvisningarna följs (se avsnitt 4.2).


Extravasation - Extravasation av epirubicinhydroklorid vid intravenös injektion kan ge upphov till smärta vid injektionsstället, svår vävnadsskada (vesikation, allvarlig cellulit) och nekros. Vid tecken eller symptom på extravasation under intravenös administrering av epirubicinhydroklorid måste tillförseln omedelbart avbrytas. Biverkningarna vid extravasation av antracykliner kan förhindras eller minskas genom omedelbar användning av specifik behandling, t.ex. dexrazoxan (se relevant produktinformation). Patientens smärta kan lindras med nedkylning av området och hålla det nerkylt med hyaluronsyra och dimetylsulfoxid (DMSO). Patienten bör övervakas noga efteråt eftersom nekros kan uppkomma flera veckor efter invasationen. En plastikkirurg bör konsulteras med avseende på en eventuell excision.


Övrigt - Liksom hos andra cytostatika har enstaka fall av tromboflebit och tromboemboliska företeelser, inklusive lungemboli (i några fall med dödlig utgång), rapporterats efter användning av epirubicinhydroklorid.


Tumör-lys-syndromet - Epirubicinhydroklorid kan ge upphov till hyperurikemi som en följd av dess omfattande purinkatabolism i samband med den läkemedelsinducerade snabba lysen av neoplastiska celler (tumör-lyssyndromet). Nivåerna av urinsyra, kalium, kalciumfosfat och kreatinin i blodet bör utvärderas efter den inledande behandlingen. Vätsketillförsel, alkalisering av urinen och profylax med allopurinol för att förebygga hyperurikemi kan minska de eventuella komplikationerna av tumör-lys-syndromet.


Immunosuppressiva effekter/ökad känslighet för infektionerAdministrering av levande eller försvagade vaccin till patienter som är immunosupprimerade av kemoterapeutiska läkemedel inklusive epirubicinhydroklorid, kan resultera i svåra och/eller dödliga infektioner (se avsnitt 4.5). Vaccination med ett levande vaccin bör undvikas i patienter som får epirubicin. Avdödade eller inaktiverade vacciner kan ges, dock kan responsen på sådana vacciner kan vara nedsatt.


Reproduktionssystemet - Epirubicinhydroklorid kan ha genotoxisk effekt. Män och kvinnor som behandlas med epirubicinhydroklorid bör använda en effektiv preventivmetod. Patienter som vill få barn efter avslutad behandling bör uppmanas att söka genetisk rådgivning om det anses lämpligt och finns tillgängligt.


Ytterligare varningar och säkerhetsåtgärder för andra administreringsvägar


Intravesikal administrering - Administrering av epirubicinhydroklorid kan ge upphov till symptom på kemisk cystit (som t.ex. dysuri, polyuri, nokturi, stranguri, hematuri, obehagssymptom från blåsan, nekros av urinblåseväggen) och sammandragning av urinblåsan. Särskild uppmärksamhet behövs vid kateteriseringsproblem (t.ex. vid uretärobstruktion på grund av massiva intravesikala tumörer).


Intra-arteriell administrering – Intra-arteriell administrering av epirubicinhydroklorid (transkateter-arteriell embolisering för lokal eller regional terapi vid primär hepatocellulär cancer eller levermetastaser) kan orsaka lokala eller regionala händelser (utöver en allmäntoxicitet som kvalitativt liknar den som observeras vid intravenös administrering av epirubicinhydroklorid). Dessa inkluderar gastro-doudenalsår (troligtvis beroende på återflöde av läkemedel till magsäcksartären) och avsmalnande gallgångar på grund av läkemedelsinducerad skleroserande cholangit. Detta administreringssätt kan leda till utbredd nekros i perfunderad vävnad.


Hjälpämnen som klinikern skall vara medveten om:

Natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per ml, dvs. är näst intill ”natriumfritt”.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Epirubicinhydroklorid används huvudsakligen i kombination med andra cytotoxiska läkemedel. Additiv toxicitet kan uppstå, speciellt med avseende på effektr på benmärg och blodbild samt på gastrointestinala effekter (se 4.4). Vid användande av epirubicinhydroklorid och andra läkemedel som har rapporterats vara potentiellt kardiotoxiska liksom vid samtidig användning av andra hjärtpåverkande föreningar (t. ex. kalciumantagonister) bör hjärtfunktionen övervakas extra noggrant under hela behandlingen.


Epirubicinhydroklorid undergår omfattande metabolism i levern. Läkemedel som ges samtidigt och som påverkar leverfunktionen kan påverka epirubicinhydroklorids metabolism, farmakokinetik, terapeutiska effekt och/eller toxicitet (se avsnitt 4.4).


Antracykliner, inklusive epirubicinhydroklorid, bör inte administreras i kombination med andra kardiotoxiska läkemedel, såvida inte patientens hjärtfunktion övervakas noga. Risken för att utveckla hjärttoxicitet kan också öka hos patienter som får antracykliner efter avslutad behandling med andra kardiotoxiska läkemedel, särskilt sådana med lång halveringstid som t.ex. trastuzumab. Halveringstiden för trastuzumab är ca 28-38 dagar och substansen kan finnas kvar i cirkulationen i upp till 27 veckor. Därför bör antracyklinbaserad terapi undvikas i upp till 27 veckor efter avslutad trastuzumabbehandling när så är möjligt. Om antracykliner används före denna tidpunkt rekommenderas noggrann kontroll av hjärtfunktionen.


Vaccination med levande vaccin bör undvikas hos patienter som får epirubicinhydroklorid. Avdödat eller inaktiverat vaccin kan administreras; responsen på ett sådant vaccin kan dock vara reducerad.


Cimetidin ökade AUC för epirubicin med 50 % och ska sättas ut under behandling med epirubicinhydroklorid.


Vid administrering före epirubicinhydroklorid kan paklitaxel öka plasmakoncentrationen av epirubicinhydroklorid och dess metaboliter. Metaboliterna är dock varken toxiska eller aktiva. Samtidig administrering av paclitaxel eller docetaxel påverkade inte epirubicinhydroklorids farmakokinetik när epirubicinhydroklorid administrerades före taxanen.


Denna kombination kan användas om administrering av de två läkemedlen sprids ut. Infusion av epirubicinhydroklorid och paklitaxel bör göras med åtminstone 24 timmars mellanrum mellan de båda läkemedlen.


Dexverapamil kan påverka epirubicinhydroklorids farmakokinetik och möjligen öka dess benmärgshämmande verkan.


En studie har visat att docetaxel kan öka plasmakoncentrationen av epirubicinhydrokloridmetaboliter när det givits omedelbart efter epirubicinhydroklorid.


Kinin kan öka den initiala distributionen av epirubicinhydroklorid från blodet till vävnader och kan påverka de röda blodkropparnas upptag av epirubicinhydroklorid.

Samtidig behandling med interferon α2b kan leda till minskning av såväl halveringstid som total clearance för epirubicinhydroklorid.


Risken för en stark påverkan på hematopoesen bör har i åtanke vid (för-) behandling med läkemedel som påverkar benmärgen (t.ex. cytostatika, sulfonamid, kloramfenikol, difenylhydantoin, amidopyrinderivat, antiretrovirala medel).


Ökad myelosuppression kan uppkomma hos patienter som får kombinationsbehandlng med antracyklin och dexrazoxan

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

(Se avsnitt 5.3)


Fertilitet

Epirubicinhydroklorid kan orsaka kromosomskador i spermatozoer hos människa. Män som behandlas med epirubicinhydroklorid bör använda effektiva preventivmetoder och om möjligt söka råd angående spermakonservering innan behandling, på grund av risken för infertilitet i samband med epirubicinbehandling.

Epirubicinhydroklorid kan orsaka amenorré eller för tidigt klimakterie hos kvinnor som inte genomgått klimakteriet.

Graviditet

Experimentdata från djurstudier pekar på att epirubicinhydroklorid kan orsaka fosterskador vid administration till gravida kvinnor. Om epirubicinhydroklorid används under graviditet eller om patienten blir gravid under behandlingens gång bör patienten informeras om den möjliga risken för fostret.

Det finns inga studier gjorda på gravida kvinnor. Epirubicinhydroklorid bör endast användas under graviditeten om de potentiella fördelarna överväger den potentiella risken för fostret.

Amning

Det är inte känt om epirubicinhydroklorid utsöndras i bröstmjölk. Eftersom många läkemedel, inklusive antracykliner, utsöndras i bröstmjölk hos människa, och på grund av risken för biverkningar av epirubicinhydroklorid hos ammande barn, amning avbrytas innan det här läkemedlet tas.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Det har inte förekommit några rapporter om speciella biverkningar som påverkar förmågan att köra bil eller använda maskiner.

4.8 Biverkningar

Följande biverkningar har observerats och rapporterats under behandling med epirubicin med följande frekvenser:



Organsystem

Mycket vanliga (≥1/10)

Vanliga (≥1/100, <1/10)

Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)

Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)

Mycket sällsynta (<1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Infektioner och infestationer

Infektioner, konjunktivit


Sepsis*, pneumoni*




Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)



Akut myeloisk leukemi, akut lymfatisk leukemi




Blodet och lymf-systemet

Anemi, leukopeni, neutropeni, trombocyto-peni, febril neutropeni






Immun-systemet




Anafylaktisk reaktion*



Metabolism och nutrition


Minskad aptit, uttorkning*


Hyper-urikemi *



Ögon

Keratit






Hjärtat


Ventrikulär takykardi, AV-block, grenblock, bradykardi, kongestiv hjärtsvikt





Blodkärl

Värme-vallningar, flebit*

Blödning,*, rodnad*

Embolism, arteriell embolism,* tromboflebit*



Chock*

Andnings-vägar, bröstkorg och mediastinum



Lungemboli*




Mag-tarmkanalen

Illamående, kräkning, stomatit, slemhinne-inflammation, diarré

Gastro-intestinal smärta, *
gastro-intestinal erosion, *

Gastro-inestinala sår

Gastro-intestinal blödning*



Obehag i magen, pigmenter-ing i huden*

Hud och subkutan vävnad

Alopeci, hud toxocitet

Utslag/klåda, nagel-pigmentering,* hud-förändringar, hyper-pigmentering av hud*

Urtikaria*

Erytem*



Ljus-känslighet*

Njurar och urinvägar

Kromaturi*­






Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Amenorré






Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Slemhinne-inflammation,

Sjukdomskänsla, feber*

Frossa*

Asteni




Under-sökningar

Onormal transminas

Minskad ejektions-fraktion





Skador förgiftningar och behandlingskomplikationer

Kemisk cystit*§





Stråldermatit* Δ

  • * Biverkan identifierad efter marknadsföring

  • ­ Rödfärgad urin under 1-2 dagar efter administrering

  • § Efter intravesikal administrering

  • Δ Överkänslighet till strålskadad hud (stråldermatit)



Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via


Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se



Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

4.9 Överdosering

Akut överdosering med epirubicinhydroklorid ger myelosuppression (främst leukopeni och tromobocytopeni), gastrointestinala toxiska effekter (främst mukosit) och akuta hjärtkomplikationer. Under denna period krävs såväl blodtransfusion som isolering i sterilt rum. Latent hjärtsvikt har observerats vid behandling med antracykliner flera månader upp till år efter avslutad behandling (se avsnitt 4.4). Patienten måste övervakas noga. Om tecken på hjärtsvikt uppträder ska patienterna behandlas enligt gällande praxis.


Behandling:

Symtomatisk: Epirubicin kan inte avlägsnas med dialys.


5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Antracykliner och närbesläktade substanser ATC kod: L01D B03


Verkningsmekanismen för epirubicinhydroklorid är kopplad till bindningen till DNA. Studier av cellkulturer har visat på snabb cellpenetration, lokalisering i cellkärnan och hämning av nukleinsyrasyntes och mitos. Epirubicinhydroklorid har visats vara aktiv mot ett brett spektrum experimentella tumörer inkluderat L1210 och P388 leukemier, sarkom SA 180 (solida och askitiska former), B16 melanom, bröstcancer, Lewis lungkarcinom och colonkarcinom 38. Det har också visats vara aktivt mot mänskliga tumörer transplanterade till athymiska nakna möss (melanom, bröst-, lung-, prostata- och äggstockscancer).


5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Hos patienter med normal lever- och njurfunktion sker, efter i.v. injektion av läkemedlet av 60-150 mg/m2 , en trifasisk elimination från plasma med en mycket snabb första fas och en långsam terminal fas med en halveringstid på i genomsnitt ca 40 timmar. Inom dessa doser är farmakokinetiken lineär både beträffande plasmaclearance och metabol elimineringsväg. Mellan 60-120 mg/m2 föreligger en stark linjär farmakokinetik, 150 mg/m2 utgör gränsen för doslinjäritet. De huvudsakliga metaboliterna har identifierats som epirubicinol (13-OH epirubicin) och glukuronider av epirubicinhydroklorid och epirubicinol.

4´-O glukuroniseringen av epirubicinhydroklorid skiljer sig från doxorubicin och kan vara orsaken till den snabbare eliminationen av epirubicinhydroklorid och dess lägre toxicitet. Plasmanivån av den huvudsakliga metaboliten, 13-OH-derivatet (epirubicinol) är alltid lägre och är praktiskt taget parallell med modersubstansens.

Epirubicinhydroklorid elimineras huvudsakligen via levern; höga plasmaclearancevärden (0,9 l/min) tyder på att den långsamma eliminationen beror på omfattande vävnadsdistribution.

Ungefär 9-10% av den administrerade dosen utsöndras via urinen inom 48 timmar.

Biliär utsöndring står för den huvudsakliga eliminationsvägen; ca 40% av administrerad dos återfinns i galla inom 72 timmar. Läkemedlet passerar ej blod-hjärnbarriären.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Det huvudsakliga målorganet hos råtta, kanin och hund efter upprepad dosering var det hemolymfopoetiska systemet, magtarmkanalen, njurarna, levern och reproduktionsorganen. Epirubicinhydroklorid var dessutom kardiotoxiskt i de testade arterna.


Det var genotoxiskt och, liksom andra antracykliner, karcinogent i råtta.


Epirubicinhydroklorid var embryotoxiskt i råtta. Inga missbildningar sågs på råtta och kanin, men liksom för andra antracykliner och cytotoxiska medel bör epirubicinhydroklorid betraktas som potentiellt teratogent.


En lokal toleransstudie på råtta och mus visade att epirubicinhydroklorid givet.extravasalt ledde till vävnadsnekros.


6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Natriumklorid

Saltsyra (för pH justering)

Vatten för injektionsvätskor

6.2 Inkompatibiliteter

Förhindra att epirubicinhydroklorid kommer i kontakt med lösningar med ett alkaliskt pH eftersom det leder till hydrolys av läkemedlet.


Epirubicinhydroklorid ska inte blandas med heparin på grund av kemisk inkompatibilitet som kan leda till precipitation när läkemedlen har vissa proportioner.


Epirubicinhydroklorid kan användas tillsammans med andra cancerläkemedel, men det bör inte blandas med andra läkemedel.


6.3 Hållbarhet

Hållbarhet för produkten:

2 år.


Hållbarhet efter öppnande:

Flaskorna är endast för engångsbruk och eventuellt överblivet läkemedel ska kasseras efter användande. Ur mikrobiologisk synpunkt ska läkemedlet användas direkt efter första penetrationen av gummilocket. Om lösningen inte används direkt är förvaringstid och förvaringsförhållanden användarens ansvar.


Hållbarhet efter spädning av injektionsvätskan:

Epirubicinhydroklorid 2 mg/ml injektionsvätska kan spädas aseptiskt i 5% glukoslösning eller fysiologisk koksaltlösning och administreras som intravenös infusion. Ur mikrobiologisk synpunkt ska läkemedlet användas omedelbart. Om lösningen inte används direkt är förvaringstid och förvaringsvillkor användarens ansvar, och ska normalt ej överstiga 24 timmar vid 2°C – 8°C såvida inte spädning skett under kontrollerade, validerade aspetiska förhållanden.


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i kylskåp (2ºC - 8ºC). Får ej frysas.

Flaskan bör förvaras i ytterkartongen för att skyddas mot ljus.

För förvaringsanvisningar för utspädd produkt, se avsnitt 6.3.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

5 och 10 ml-injektionsflaskor: typ I-cylinderglasflaska med en 20 mm (RTS) klorbutylgummipropp och en vit aluminiumkapsyl.

25 ml-injektionsflaska: typ I-cylinderglasflaska med en 20 mm (RTS) klorbutylgummipropp och en vit/klarblå aluminiumkapsyl.

50 ml-injektionsflaska: genomskinlig flaska av typ I pressat glas med en 20 mm (RTS) klorbutylgummipropp och en klarblå aluminiumkapsyl.

100 ml-injektionsflaska: genomskinlig flaska av typ I pressat glas med en 20 mm (RTS) klorbutylgummipropp och en vit/klarblå aluminiumkapsyl.

Förpackningsstorlek: 1 injektionsflaska

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion

Epirubicinhydroklorid 2 mg/ml injektionsvätska kan spädas aseptiskt i 5% glukoslösning eller fysiologisk koksaltlösning och administreras som intravenös infusion. För uppgifter om hållbarhet hos den utspädda produkten, se avsnitt 6.3.

Injektions/infusionslösningen innehåller inget konserveringsmedel och ej använt läkemedel skall hanteras enligt gällande anvisningar.


Rekommendationer för säker hantering och kassering av antineoplastiska medel:


  1. Infusionslösning ska beredas av utbildad personal under aseptiska förhållanden.

  2. Beredning av en infusionslösning ska göras på därför avsedd aseptisk plats.

  3. Adekvat skyddsutrustning i form av engångshandskar, glasögon, dräkt och munskydd ska användas.

  4. Försiktighetsåtgärder ska vidtagas för att undvika att läkemedlet av misstag kommer i kontakt med ögonen. Om detta skulle inträffa, skölj med stor mängd vatten och/eller 0,9% natriumkloridlösning. Kontakta därefter läkare för medicinsk bedömning.

  5. Vid hudkontakt, tvätta hudområdet grundligt med tvål och vatten eller natriumbikarbonatlösning. Skada dock inte huden genom att skrubba. Tvätta alltid händerna efter att ha tagit av handskarna.

  6. Spill eller läckage, ska behandlas med natriumhypokloritlösning (1 % tillgängligt klor) – helst genom att dränkas i lösningen – och därefter sköljas med vatten. Allt rengöringsmaterial ska förstöras enligt instruktioner nedan.

  7. Gravid personal ska inte hantera cytotoxiska läkemedel.

  8. Adekvata försiktighetsåtgärder ska vidtagas vid kassering av material (sprutor, injektionsnålar etc) som använts vid beredning och/eller utspädning av cytotoxiska läkemedel. Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Accord Healthcare B. V.

Winthontlaan 200

3526 KV Utrecht

Nederländerna


8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

MT nr: 25493

9 DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Första godkännandet: 2010-10-29

Förnyat godkännande: 2014-01-11

10 DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2019-05-03

Hitta direkt i texten
Av