Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Mycophenolate mofetil Accord

ReceptstatusFörmånsstatus
Accord Healthcare AB

Filmdragerad tablett 500 mg
(Lilafärgade, kapselformade, bikonvexa, filmdragerade tabletter, präglade med ’AHI’ på den ena sidan, och ’500’ på den andra sidan.)

Immunsuppressiva medel

Aktiv substans:
ATC-kod: L04AA06
Läkemedel från Accord Healthcare AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
Vad är viktig säkerhetsinformation?
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2019-04-12.

Indikationer

Profylax mot akut transplantatavstötning efter allogen njur-, hjärt- eller levertransplantation i kombination med ciklosporin och kortikosteroider.

Kontraindikationer

Mycophenolate mofetil Accord ska inte ges till patienter med överkänslighet mot mykofenolatmofetil, mykofenolsyra eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll. Överkänslighetsreaktioner mot mykofenolatmofetil har iakttagits (se Biverkningar).


Mycophenolate mofetil Accord ska inte ges till fertila kvinnor som inte använder högeffektiva preventivmedel (se Graviditet).


Behandling med Mycophenolate mofetil Accord ska inte påbörjas hos fertila kvinnor utan att resultatet från ett graviditetstest uppvisats för att utesluta oavsiktlig användning under graviditet (se Graviditet).


Mycophenolate mofetil Accord ska inte användas under graviditet förutom om det inte finns någon lämplig alternativ behandling för att förebygga transplantatavstötning (se Graviditet).


Mycophenolate mofetil Accord ska inte ges till ammande kvinnor (se Graviditet).


Dosering

Behandling med Mycophenolate mofetil Accord bör ske under ledning av läkare med erfarenhet av transplantationsmedicin.


Njurtransplantation


Vuxna:

Den orala dosen Mycophenolate mofetil Accord bör initieras inom 72 timmar efter transplantation. Normaldosering är 1 g två gånger dagligen (2 g/dygn).


Pediatrisk population från 2 till 18 år:

Den rekommenderade dosen Mycophenolate mofetil Accord är 600 mg/m2 givet peroralt två gånger dagligen (maximalt 2 g per dygn). Mycophenolate mofetil Accord bör endast förskrivas till patienter med en kroppsyta på minst 1,5 m2, vid en dos om 1 g två gånger dagligen (2 g/dygn). Eftersom vissa biverkningar uppträder oftare i denna åldersgrupp (se avsnitt Biverkningar) jämfört med hos vuxna, kan tillfällig dosreduktion eller ett avbrott i behandlingen behöva göras; hänsyn måste då tas till kliniska relevanta faktorer inkluderande allvarlighetsgraden av biverkningen.


Pediatrisk population (< 2 år):

Data beträffande säkerhet och effekt på barn under 2 år är begränsade. Dessa är otillräckliga för att kunna ge dosrekommendationer och därför rekommenderas inte användning i denna åldersgrupp.


Hjärttransplantation


Vuxna:

Den orala dosen av Mycophenolate mofetil Accord bör initieras inom 5 dygn efter transplantation. Den rekommenderade dosen vid hjärttransplantation är 1,5 g två gånger dagligen (3 g/dygn).


Pediatrisk population:

Data saknas för hjärttransplanterade barn.


Levertransplantation


Vuxna:

IV Mycophenolate mofetil Accord bör administreras under de första 4 dagarna efter levertransplantation. Därefter ges oralt Mycophenolate mofetil Accord så snart det kan tolereras. Den rekommenderade orala dosen vid levertransplantation är 1,5 g två gånger dagligen (3 g /dygn).


Pediatrisk population:

Data saknas för levertransplanterade barn.


Äldre:

Den rekommenderade dosen om 1 g två gånger dagligen vid njurtransplantation och 1,5 g två gånger dagligen vid hjärt- eller levertransplantation är lämplig för äldre patienter.


Nedsatt njurfunktion:

Vid njurtransplantation på patienter med uttalad kronisk njurinsufficiens (glomerulär filtrationshastighet < 25 ml/min/1,73 m2) skall doseringar överskridande 1 g två gånger dagligen undvikas, förutom under tiden omedelbart efter transplantationen. Dessa patienter bör dessutom övervakas noggrant. Ingen dosjustering behövs för patienter som uppvisar försenad transplantatfunktion postoperativt (se avsnitt Farmakokinetik). Det finns inga data avseende hjärt- eller levertransplanterade patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion.


Kraftigt nedsatt leverfunktion:

Ingen dosjustering krävs hos njurtransplanterade patienter med allvarlig parenkymal leversjukdom. Det finns inga data avseende hjärttransplanterade patienter med allvarlig parenkymal leversjukdom.


Behandling vid transplantatavstötning:

Mykofenolsyra (MPA) är den aktiva metaboliten till mykofenolatmofetil. Vid njurtransplantatavstötning ändras inte farmakokinetiken för MPA; dosreduktion eller avbrytande av mykofenolatmofetilbehandlingen behövs ej. Det finns ingen grund att justera dosen av Mycophenolate mofetil Accord efter hjärttransplantatavstötning. Inga farmakokinetiska data finns tillgängliga under levertransplantatavstötning.


Administreringssätt

Oral administrering


Försiktighetsåtgärder som måste vidtas innan hantering eller administrering av läkemedlet

Eftersom mykofenolatmofetil har visat teratogena effekter hos råttor och kaniner, bör Mycophenolate Mofetil Accord tabletter inte krossas.


Varningar och försiktighet

Neoplasmer

Vid kombinationsterapi med immunsuppressiva läkemedel, inklusive mykofenolatmofetil, finns en ökad risk för utveckling av lymfom och andra maligniteter, särskilt hudmaligniteter (se avsnitt Biverkningar). Risken förefaller vara relaterad till intensiteten och durationen av immunsuppressionen snarare än till användningen av något specifikt medel. Som allmänt råd bör patienter, för att minska risken för hudcancer, utsättas för solljus och UV-ljus i begränsad omfattning genom användning av skyddande kläder och solskydd med hög skyddsfaktor.


Infektioner

Patienter behandlade med immunsuppressiva läkemedel, som mykofenolatmofetil, löper ökad risk för opportunistiska infektioner (bakterier, svamp, virus och protozoer), infektioner med dödligt förlopp och sepsis (se avsnitt Biverkningar). Sådana infektioner omfattar latent viral reaktivering exempelvis hepatit B- eller hepatit C-reaktivering och infektioner orsakade av polyomavirus (BK-virus-associerad nefropati och JC-virus-associerad progressiv multifokal leukoencefalopati (PML)). Fall av hepatit på grund av reaktivering av hepatit B eller hepatit C har rapporterats hos patienter som är bärare och som behandlats med immunsuppressiva läkemedel.


Dessa infektioner har ofta ett samband med en hög total immunsuppressiv

belastning och kan leda till allvarliga eller livshotande tillstånd som läkare bör beakta som differentialdiagnos hos immunsuppressiva patienter med försämrad njurfunktion eller neurologiska symtom.


Det finns rapporter om hypogammaglobulinemi i samband med återkommande infektioner hos patienter som får Mycophenolate mofetil Accord i kombination med andra immunsuppressiva läkemedel. I några fall ledde byte från Mycophenolate mofetil Accord till ett annat  immunsuppressivt läkemedel till att IgG‑värdena i serum återgick till normala värden. Immunglobulin i serum bör kontrolleras hos patienter som behandlas med Mycophenolate mofetil Accord och utvecklar återkommande infektioner. Vid ihållande, kliniskt relevant hypogammaglobulinemi bör lämplig klinisk åtgärd övervägas med hänsyn till den kraftiga cytostatiska effekt som mykofenolatsyra har på T- och B‑lymfocyter.


Det finns publicerade rapporter om bronkiektasi hos vuxna och barn som fått Mycophenolate mofetil Accord i kombination med andra immunsuppressiva läkemedel. I några fall resulterade byte från Mycophenolate mofetil Accord till ett annat  immunsuppressivt läkemedel till att de respiratoriska symtomen förbättrades. Risken för bronkiektasi kan kopplas samman med hypogammaglobulinemi eller till en direkt effekt på lungorna. Det finns även isolerade rapporter om interstitiell lungsjukdom och pulmonell fibros, i några fall med dödligt förlopp (se Biverkningar). Det rekommenderas att patienter som utvecklar kvarstående lungsymtom, t.ex. hosta och dyspné, ska undersökas.


Blodet och immunsystemet

Patienter som behandlas med mykofenolatmofetil bör kontrolleras med avseende på neutropeni, som kan sättas i samband med mykofenolatmofetil som sådant, annan samtidig medicinering, virusinfektioner eller en kombination av dessa faktorer. Patienter som tar mykofenolatmofetil bör kontrolleras med fullständigt blodstatus en gång per vecka under den första månaden, varannan vecka under andra och tredje behandlingsmånaden och därefter en gång per månad under resten av det första året. Om neutropeni utvecklas (antalet neutrofila < 1,3 x 103/μl) så är det lämpligt att göra ett avbrott i eller upphöra med behandlingen.


Fall av ren erytrocytaplasi (PRCA) har rapporterats hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil i kombination med andra immunsuppressiva läkemedel. Mekanismen för mykofenolatmofetil-inducerad PRCA är okänd. PRCA kan försvinna med dosreduktion eller om mykofenolatmofetil-behandlingen upphör. Hos mottagare av transplantat ska förändringar i mykofenolatmofetil-behandlingen endast ske under lämplig övervakning för att minimera risken för transplantatavstötning (se avsnitt Biverkningar).


Patienter som får Mycophenolate mofetil Accord ska instrueras att omedelbart rapportera alla tecken på infektion, oväntade blåmärken, blödning eller annan manifestation avbenmärgssuppression.


Patienter ska informeras om att under behandling med mykofenolatmofetil kan vaccinationer vara mindre effektiva och att levande försvagade vacciner ska undvikas (se avsnitt Interaktioner). Influensavaccinering kan vara av värde. Förskrivare hänvisas till nationella riktlinjer för influensavaccinering.


Magtarmkanalen

Mykofenolatmofetil har satts i samband med ökad frekvens av störningar i mag-tarmkanalen, inklusive enstaka fall av gastrointestinal ulceration, blödning och perforation. Mykofenolatmofetil bör administreras med försiktighet till patienter med aktiv och allvarlig gastrointestinal sjukdom.


Mykofenolatmofetil är en IMPDH (inosinmonofosfatdehydrogenas) hämmare. Läkemedlet bör därför undvikas hos patienter med sällan förekommande ärftlig brist på hypoxantin-guanin-fosforibosyl-transferas (HGPRT) som Lesch-Nyhan och Kelley-Seegmiller-syndrom.


Interaktioner

Försiktighet bör iakttas vid byte av kombinationsbehandling från behandlingar som innehåller immunsuppressiva läkemedel som påverkar MPA:s enterohepatiska kretslopp, t.ex. ciklosporin, till andra som saknar denna effekt, t.ex. takrolimus, sirolimus, belatacept eller vice versa eftersom detta kan resultera i förändringar av MPA‑exponeringen. Läkemedel som påverkar MPA:s enterohepatiska cykel (t.ex. kolestyramin, antibiotika) bör användas med försiktighet på grund av risken att både plasmanivåerna och effekten av mykofenolatmofetil (se även avsnitt Interaktioner) minskar.


Terapeutisk läkemedelsövervakning av MPA kan vara lämpligt vid byte av kombinationsbehandling (t.ex. från ciklosporin till takrolimus eller vice versa) eller för att säkerställa adekvat immunsuppression hos patienter med hög immunologisk risk (t.ex. risk för avstötning, behandling med antibiotika).


Mycophenolate mofetil Accord bör inte ges i kombination med azatioprin eftersom studier med denna kombinationsbehandling saknas.


Risk/nytta-värdering av mykofenolatmofetil i kombination med sirolimus har inte fastställts (se avsnitt Interaktioner).


Särskilda populationer

Äldre patienter kan löpa ökad risk för biverkningar, t.ex. vissa infektioner (inklusive vävnadsinvasiv cytomegalusvirus‑infektion) och eventuellt gastrointestinala blödningar och lungödem jämfört med yngre personer (se Biverkningar).


Teratogena effekter

Mykofenolat är en stark human teratogen. Missfall (frekvens på 45‑49 %) och medfödda missbildningar (uppskattad frekvens på 23‑27 %) har rapporterats efter exponering för MMF under graviditet. Därför är Mycophenolate mofetil kontraindicerat under graviditet förutom om det inte finns någon lämplig alternativ behandling för att förebygga transplantatavstötning. Fertila kvinnliga patienter måste göras medvetna om riskerna och följa rekommendationerna som anges i avsnitt Graviditet (t.ex. preventivmetoder, graviditetstest) innan, under och efter behandling med Mycophenolate mofetil Accord. Läkare ska säkerställa att kvinnor som tar mykofenolat förstår risken för skador på barnet, behovet av effektiva preventivmedel och behovet att omedelbart konsultera läkare om det finns risk för graviditet.


Preventivmedel (se avsnitt Graviditet)

På grund av robusta kliniska bevis som visar på en hög risk för missfall och medfödda missbildningar när mykofenolatmofetil används vid graviditet ska alla åtgärder vidtas för att undvika graviditet under behandling. Därför måste fertila kvinnor använda minst en tillförlitlig form av preventivmedel (se avsnitt Kontraindikationer) innan Mycophenolate mofetil Accord-behandlingen startar, under behandling och under sex veckor efter avslutad behandling, såvida inte avhållsamhet väljs som preventivmetod. Två kompletterande former av preventivmedel samtidigt är att föredra för att minska risken för misslyckad preventivmedelsanvändning och oavsiktlig graviditet.


Råd om preventivmedel för män finns i avsnitt Graviditet.


Utbildningsmaterial

För att hjälpa patienter att undvika fetal exponering för mykofenolat och för att lämna ytterligare viktig säkerhetsinformation kommer innehavaren av godkännandet för försäljning att tillhandahålla utbildningsmaterial till hälso- och sjukvårdspersonal. Utbildningsmaterialet förstärker varningarna om mykofenolats teratogenicitet, ger råd om preventivmedelsanvändning innan behandlingen påbörjas samt ger vägledning om behovet av graviditetstester. Fullständig patientinformation om den teratogena risken och de graviditetsförebyggande åtgärderna ska ges av läkare till fertila kvinnor och, om tillämpligt, till manliga patienter.


Ytterligare försiktighetsåtgärder

Patienter får inte lämna blod under behandlingen och under minst 6 veckor efter att behandlingen med mykofenolat upphört. Män får inte donera sperma under behandlingen och under 90 dagar efter att behandlingen med mykofenolat upphört.

Interaktioner

Aciklovir

Högre plasmakoncentrationer av aciklovir sågs när mykofenolatmofetil gavs tillsammans med aciklovir jämfört med när aciklovir administrerades separat. Förändringarna i farmakokinetiken för MPAG (fenolglukuroniden av MPA) var minimala (MPAG ökade med 8%) och anses inte vara av klinisk betydelse. Eftersom plasmakoncentrationerna av MPAG ökar vid nedsatt njurfunktion, på samma vis som för aciklovir, finns en risk att mykofenolatmofetil och aciklovir, eller dess prodrugs såsom valaciklovir, konkurrerar om den tubulära sekretionen, vilket i sin tur kan leda till ytterligare koncentrationsökningar.


Antacida och protonpumphämmare (PPI)

Minskad exponering för MPA har observerats när antacida, såsom magnesium och aluminiumhydroxider, och PPI, inklusive lansoprazol och pantoprazol, administrerades med mykofenolatmofetil. Vid jämförelse av andelen transplantatavstötningar eller andelen transplantatförluster hos patienter som behandlades med mykofenolatmofetil och som tog PPI jämfört med patienter som behandlades med mykofenolatmofetil och som inte tog PPI, kunde ingen signifikant skillnad ses. Dessa data stöder extrapolering av detta fynd till alla antacida eftersom minskningen i exponering när mykofenolatmofetil administrerades tillsammans med magnesium och aluminiumhydroxider är betydligt mindre än när mykofenolatmofetil administrerades tillsammans med PPI.


Läkemedel som påverkar det enterohepatiska kretsloppet (t.ex. kolestyramin, ciclosporin A, antibiotika)

Försiktighet bör iakttagas med läkemedel som påverkar det enterohepatiska kretsloppet på grund av risken för en minskad effekt av mykofenolatmofetil.


Kolestyramin

Efter administrering av en engångsdos 1,5 g mykofenolatmofetil till friska försökspersoner förbehandlade med 4 g kolestyramin tre gånger dagligen under 4 dagar skedde en 40 %-ig reduktion av AUC-värdena för MPA (se avsnitt Varningar och försiktighet och avsnitt Farmakokinetik). Försiktighet bör iakttagas under samtidig behandling på grund av risken för en minskad effekt av mykofenolatmofetil.


Ciklosporin A

Farmakokinetiken för ciklosporin A (CsA) påverkas inte av mykofenolatmofetil. Om däremot ciklosporin-behandling avbryts vid samtidig behandling med mykofenolatmofetil, bör en 30 %-ig ökning av AUC för MPA förväntas. CsA påverkar MPA:s enteropatiska kretslopp som leder till minskad MPA‑exponering med 30‑50 % hos njurtransplanterade patienter behandlade med Mycophenolate mofetil Accord och CsA jämfört med patienter som fick sirolimus eller belatacept och jämförbara doser av Mycophenolate mofetil Accord (se Varningar och försiktighet). Omvänt bör förändringar i MPA‑exponering förväntas när patienter byter från CsA till ett immunsuppressivt läkemedel som inte påverkar MPA:s enterohepatiska kretslopp.


Antibiotika som eliminerar β−glukuronidasproducerande bakterier i tarmen (t.ex. aminoglykosider, cefalosporin, fluorokinolon och penicillinklasser av antibiotika) kan interferera med MPAG/MPA enterohepatisk recirkulation och därför leda till reducerad systemisk exponering för MPA. Information om följande antibiotika är tillgänglig:


Ciprofloxacin eller amoxicillin plus klavulansyra

Reduktioner i predos (dalvärde) MPA-koncentrationer på cirka 50 % har rapporterats hos mottagare av njurtransplantat under dagarna direkt efter att behandling med oralt ciprofloxacin eller amoxicillin plus klavulansyra inletts. Denna effekt tenderar att minska vid fortsatt användning av antibiotika och upphöra inom några dagar efter att antibiotikabehandlingen avslutas. Förändringarna i predosnivån representerar inte nödvändigtvis förändringarna i den totala MPA-exponeringen. En förändring i mykofenolatmofetil-dosen bör därför normalt inte vara nödvändig i frånvaro av kliniska tecken på transplantatdysfunktion. Emellertid krävs noggrann klinisk övervakning vid kombinationen och kort efter antibiotikabehandling.


Norfloxacin och metronidazol

Ingen signifikant interaktion observerades när mykofenolatmofetil administrerades samtidigt med norfloxacin eller metronidazol var för sig till friska försökspersoner. När däremot norfloxacin och metronidazol kombinerades minskade exponeringen av MPA med cirka 30 % efter en singeldos med mykofenolatmofetil.


Trimetoprim/sulfametoxazol

Ingen effekt på MPAs biotillgänglighet observerades.


Läkemedel som påverkar glukuronidering (t.ex. isavukonazol, telmisartan)

Samtidig administrering av läkemedel som hämmar glukuronidering av MPA kan öka exponeringen för MPA. Försiktighet rekommenderas därför när dessa läkemedel administreras samtidigt med mykofenolatmofetil.


Isavukonazol

En ökning av MPA AUC0-∞ med 35 % observerades med samtidig administrering av isavukonazol.


Telmisartan

Samtidig administrering av telmisartan och Mycophenolate mofetil Accord ledde till cirka 30 % minskning av MPA‑koncentrationer. Telmisartan ändrar elimineringen av MPA genom att öka PPAR gamma (peroxisomproliferatoraktiverad receptor gamma), som i sin tur resulterar i ett ökat uttryck och aktivitet för UGT1A9. Vid jämförelser av andelen transplantatavstötningar, andelen transplantatförluster eller biverkningsprofilerna hos patienter som behandlas med Mycophenolate mofetil Accord med eller utan samtidig behandling med telmisartan, sågs inga kliniska konsekvenser av farmakokinetiska läkemedelsinteraktioner.


Ganciklovir

Baserat på resultat av en enkeldosstudie av rekommenderade doser oralt mykofenolat och IV ganciklovir och de kända effekterna av njurfunktionsnedsättning på farmakokinetiken av mykofenolatmofetil (se avsnitt Dosering) och ganciklovir är det att förmoda att samtidig tillförsel av dessa substanser (som båda utsöndras via renal tubulär sekretion) kan resultera i förhöjning av MPAG- och ganciklovirkoncentrationerna. Någon påtaglig förändring av farmakokinetiken för MPA förväntas inte och justering av mykofenolatmofetil dosen krävs inte. För patienter med nedsatt njurfunktion och samtidig tillförsel av mykofenolatmofetil och ganciklovir, eller dess prodrugs såsom valganciklovir, skall dosrekommendationerna för ganciklovir observeras och patienterna bör följas noga.


Orala preventivmedel

Farmakokinetiken och farmakodynamiken för orala preventivmedel påverkades inte av samtidig behandling med mykofenolatmofetil (se också avsnitt Farmakokinetik).


Rifampicin

Hos patienter som inte tar ciklosporin resulterade samtidig administrering av mykofenolatmofetil och rifampicin i en minskning av exponeringen av MPA (AUC0‑12 tim) med 18 % till 70 %. Det rekommenderas att koncentrationsnivåerna för MPA kontrolleras och att mykofenolatmofetil-dosen anpassas därefter, för att upprätthålla klinisk effekt när rifampicin administreras samtidigt.


Sevelamer

Vid samtidig administrering av mykofenolatmofetil och sevelamer noterades en minskning av Cmax med 30 % och AUC0-12 med 25 % för MPA utan några kliniska konsekvenser (dvs transplantatavstötning). Det rekommenderas dock att mykofenolatmofetil administreras minst en timme före eller tre timmar efter intag av sevelamer för att minimera effekten på absorptionen av MPA. Det finns inga data för mykofenolatmofetil med andra fosfatbindande läkemedel förutom sevelamer.


Takrolimus

Hos levertransplanterade patienter som sattes in på mykofenolatmofetil och takrolimus påverkades inte AUC och Cmax av MPA, den aktiva metaboliten till mykofenolatmofetil, signifikant vid samtidig administrering med takrolimus. Däremot förelåg en ca 20 %-ig ökning av AUC för takrolimus när multipla doser av mykofenolatmofetil (1,5 g två gånger/dygn) gavs till levertransplanterade patienter som också tog takrolimus. Hos njurtransplanterade patienter verkar emellertid inte takrolimuskoncentrationerna ändras av mykofenolatmofetil (se även avsnitt Varningar och försiktighet).


Levande vacciner

Levande vacciner ska inte ges till patienter med nedsatt immunsvar. Antikroppssvaret på andra vacciner kan försvagas (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Pediatrisk population

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.


Potentiella interaktioner

Samtidig administrering av probenecid och mykofenolatmofetil till apor ökade AUC för MPAG trefaldigt. Andra substanser som är kända för att utsöndras tubulärt via njurarna kan således konkurrera med MPAG och på så sätt kan plasmakoncentrationerna av MPAG eller den andra substansen öka.


Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  D.

Fertila kvinnor 

Graviditet under tiden mykofenolat används måste undvikas. Därför måste fertila kvinnor använda minst en form av tillförlitligt preventivmedel (se avsnitt Kontraindikationer) innan Mycophenolate mofetil Accord-behandlingen startar, under behandling och under sex veckor efter avslutad behandling, såvida inte avhållsamhet väljs som preventivmetod. Två kompletterande former av preventivmedel samtidigt är att föredra.


Graviditet

Mycophenolate mofetil Accord är kontraindicerat under graviditet förutom om det inte finns någon lämplig alternativ behandling för att förebygga transplantatavstötning. Behandlingen ska inte påbörjas utan att resultatet från ett negativt graviditetstest uppvisats för att utesluta oavsiktlig användning under graviditet.


Fertila kvinnliga patienter måste göras medvetna om den ökade risken för missfall och medfödda missbildningar i början av behandlingen och måste få råd om hur graviditet förebyggs och planeras.


Innan behandling med Mycophenolate mofetil Accord startar ska fertila kvinnor ha två negativa graviditetstest på serum eller urin med en känslighet på 25 mIU/ml för att utesluta att fostret oavsiktligt exponeras för mykofenolat. Det rekommenderas att det andra testet ska göras 8–10 dagar efter det första testet. Vid transplantation från en avliden donator, om det inte är möjligt att genomföra två tester med 8–10 dagars mellanrum innan behandlingen startar (på grund av tidpunkten för tillgång av transplantatorgan), måste ett graviditetstest göras direkt innan behandlingen startar och ett ytterligare test 8–10 dagar senare. Graviditetstester ska upprepas vid kliniskt behov (t.ex. om uppehåll av användning av preventivmedel har rapporterats). Resultaten från alla graviditetstester ska diskuteras med patienten. Patienter skall rådas att omedelbart vända sig till sin läkare vid konstaterad graviditet.


Mykofenolat är en stark human teratogen med en ökad risk för missfall och medfödda missbildningar vid exponering under graviditet.


  • Missfall har rapporterats hos 45‑49 % av gravida kvinnor som exponerats för mykofenolatmofetil, jämfört med en rapporterad frekvens på mellan 12 och 33 ­% hos organtransplanterade patienter som behandlats med andra immunsuppressiva läkemedel än mykofenolatmofetil.

  • Baserat på litteraturrapporter förekom missbildningar hos 23 till 27 % av levande födda barn till kvinnor exponerade för mykofenolatmofetil under graviditeten (jämfört med 2 till 3 % av levande födda barn hos den totala populationen och cirka 4 till 5 % av levande födda barn till organtransplanterade patienter som behandlats med andra immunsuppressiva läkemedel än mykofenolatmofetil).


Medfödda missbildningar, inklusive rapporter om multipla missbildningar har observerats efter godkännandet för försäljning hos barn till patienter som exponerats för Mycophenolate mofetil Accord i kombination med andra immunsuppressiva läkemedel under graviditet. Följande missbildningar var de vanligaste rapporterade:

  • Öronmissbildningar (t.ex. att ytterörat är missbildat eller saknas), atresi av yttre hörselgången (mellanörat);

  • Ansiktsmissbildningar som kluven läpp, gomspalt, mikrognati och orbital hypertelorism

  • Ögonmissbildningar (t.ex. kolobom)

  • Kongenital hjärtsjukdom såsom förmaks- och kammarseptumdefekter;

  • Missbildningar av fingrarna (t.ex. polydaktyli, syndaktyli)

  • Trakeoesofageala missbildningar (t.ex. esofageal atresi)

  • Missbildningar i nervsystemet t.ex. spina bifida

  • Njurmissbildningar

Dessutom finns enstaka rapporter om följande missbildningar:

  • Mikroftalmi

  • Medfödd choroid plexuscysta

  • Agenesi av septum pellucidum

  • Agenesi av olfaktoriska nerver


Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska uppgifter).


Män
Begränsade kliniska data tyder inte på en ökad risk för missbildning eller missfall efter att fadern exponerats för mykofenolatmofetil.


Mykofenolsyra (MPA) är en stark teratogen. Det är inte känt om MPA finns i sädesvätska. Beräkningar baserade på djurdata visar att den maximala mängden MPA som möjligen skulle kunna överföras till kvinnan är så liten att det är osannolikt att det har någon effekt. Mykofenolat har visats vara genotoxiskt i djurstudier vid koncentrationer som endast med liten marginal överskrider den terapeutiska exponeringen för människa så risken för genotoxiska effekter på spermier kan inte helt uteslutas.


Därför rekommenderas följande försiktighetsåtgärder: sexuellt aktiva manliga patienter eller deras kvinnliga partners rekommenderas att använda tillförlitliga preventivmedel under tiden den manliga patienten behandlas och i minst 90 dagar efter att mykofenolatmofetil avslutats. Fertila manliga patienter ska göras medvetna om och diskutera de potentiella riskerna med att bli far med kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVb.

Studier har visat att mykofenolatmofetil utsöndras i mjölken hos diande råttor. Det är inte känt om denna substans utsöndras i bröstmjölk hos människor. På grund av risken för att mykofenolatmofetil kan ge upphov till allvarliga biverkningar hos ammade barn, är Mycophenolate mofetil Accord kontraindicerat hos ammande mödrar (se avsnitt Kontraindikationer).

Trafik

Inga studier har utförts med avseende på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Den farmakodynamiska profilen och de biverkningar som har rapporterats tyder på att sådana effekter inte är sannolika

Biverkningar

Följande biverkningar avser biverkningar rapporterade från kliniska prövningar

De viktigaste biverkningarna i samband med mykofenolatmofetil-behandling i kombination med ciklosporin och kortikosteroider är diarré, leukopeni, sepsis och kräkningar samt tecken på en ökad frekvens av vissa infektioner (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Maligniteter

Vid kombinationsterapi med immunsuppressiva läkemedel, inklusive mykofenolatmofetil, finns en ökad risk för utveckling av lymfom och andra maligniteter, särskilt hudmaligniteter (se avsnitt Varningar och försiktighet). Lymfproliferativ sjukdom eller lymfom utvecklades hos 0,6 % av de patienter som erhållit mykofenolatmofetil (2 eller 3 g/dygn) i kombination med andra immunosuppressiva läkemedel i kontrollerade njur- (data på 2 g), hjärt- eller levertransplantationsstudier och som följts upp åtminstone under 1 år. Hudcancer (exkl melanom) inträffade hos 3,6 % av patienterna; andra typer av maligniteter förekom hos 1,1 % av patienterna. Säkerhetsdata efter 3 års behandling av njur- och hjärttransplanterade patienter påvisade inga oväntade förändringar i incidens av maligniteter jämfört med säkerhetsdata efter 1 år. Levertransplanterade patienter har följts upp åtminstone under 1 år, men mindre än 3 år.


Opportunistiska infektioner

Risken för opportunistiska infektioner ökar för alla transplanterade patienter och kan relateras till totalimmunosuppressiv belastning (se avsnitt Varningar och försiktighet). De vanligaste opportunistiska infektionerna hos patienter som erhållit mykofenolatmofetil (2 eller 3 g/dygn) i kombination med andra immunosuppressiva läkemedel i kontrollerade njur- (data på 2 g), hjärt- eller levertransplantationsstudier och som följts upp åtminstone under 1 år var mukokutan candidainfektion, CMV‑viremi/syndrom och herpes simplex. Andelen av patienter med CMV‑viremi/syndrom var 13,5 %.


Pediatrisk population

Typ och frekvens av biverkningar i en klinisk prövning omfattande 92 patienter i åldrarna 2 till 18 år som givits mykofenolatmofetil 600 mg/m2 peroralt två gånger dagligen liknade de som observerats hos vuxna patienter som givits 1 g mykofenolatmofetil två gånger dagligen. Emellertid var följande behandlingsrelaterade biverkningar mer frekventa hos barn, speciellt under 6 år: diarré, sepsis, leukopeni, anemi och infektion.


Äldre patienter

Äldre patienter (≥ 65 år) löper i allmänhet en större risk att få biverkningar av immunosuppressiv behandling. Äldre patienter kan vara mer infektionsbenägna (inkluderande vävnadsinvasiv cytomegalusvirus-infektion) och möjligen utsatta för en större risk att få gastrointestinala blödningar och lungödem jämfört med yngre patienter när mykofenolatmofetil utgör del av immunsuppressiv kombinationsterapi.


Övriga biverkningar

I tabell nedan redovisas de biverkningar, troligen eller möjligen relaterade till mykofenolatmofetil, som rapporterats hos ≥ 1/10 och hos ≥ 1/100 till < 1/10 av patienterna som behandlats med mykofenolatmofetil i kontrollerade njur- (data på 2 g), hjärt- eller levertransplantationsstudier. Biverkningar, troligen eller möjligen relaterade till mykofenolatmofetil, som rapporterats hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil i kliniska njur-, hjärt- eller levertransplantationsstudier i kombination med ciklosporin och kortikosteroider.


Inom klassificeringen av organsystem redovisas biverkningarna under rubriker som anger frekvensområde med följande kategorier: mycket vanlig (≥ 1/10), vanlig (≥ 1/100 till < 1/10), mindre vanlig (≥ 1/1000 till < 1/100), sällsynt (≥ 1/10 000 till < 1/1000), mycket sällsynt (< 1/10 000), ej känd (kan inte beräknas från tillgängliga data). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Klassificering av organsystem

Biverkningar

Infektioner och infestationer

Mycket vanlig

Sepsis, gastrointestinal candidainfektion, urinvägsinfektion, herpes simplex, herpes zoster

Vanlig

Pneumoni, influensa, luftvägsinfektion, candidainfektion i luftvägarna, gastrointestinal infektion, candidainfektion, gastroenterit, infektion, bronkit, faryngit, sinuit, hudsvamp, candidainfektion i huden, vaginal candidainfektion, rinit

Benigna, maligna och ospecificerade neoplasier (inklusive cystor och polyper)

Mycket vanlig

-

Vanlig

Hudcancer, godartad hudtumör

Blodet och lymfsystemet

Mycket vanlig

Leukopeni, trombocytopeni, anemi

Vanlig

Pancytopeni, leukocytos

Metabolism och nutrition

Mycket vanlig

-

Vanlig

Acidos, hyperkalemi, hypokalemi, hyperglykemi, hypomagnesemi, hypokalcemi, hyperkolesterolemi, hyperlipidemi, hypofosfatemi, hyperurikemi, gikt, anorexi

Psykiska störningar

Mycket vanlig

-

Vanlig

Agitation, förvirringstillstånd, depression, ångest, onormala tankar, sömnlöshet

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanlig

-

Vanlig

Krampanfall, hypertension, tremor, sömnighet, muskelsvaghetssyndrom, yrsel, huvudvärk, parestesi, smakstörning

Hjärtat

Mycket vanlig

-

Vanlig

Takykardi

Blodkärl

Mycket vanlig

-

Vanlig

Hypotension, hypertension, vasodilatation

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mycket vanlig

-

Vanlig

Utgjutning i lungsäcken, dyspné, hosta

Mag-tarmkanalen

Mycket vanlig

Kräkning, magsmärta, diarré, illamående

Vanlig

Gastrointestinal blödning, peritonit, ileus, kolit, magsår, duodenalsår, gastrit, esofagit, stomatit, obstipation, dyspepsi, flatulens, rapning

Lever och gallvägar

Mycket vanlig

-

Vanlig

Hepatit, ikterus, hyperbilirubinemi

Hud och subkutan vävnad

Mycket vanlig

-

Vanlig

Hudhypertrofi, hudutslag, akne, alopeci

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mycket vanlig

-

Vanlig

Artralgi

Njurar och urinvägar

Mycket vanlig

-

Vanlig

Nedsatt njurfunktion

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket vanlig

-

Vanlig

Ödem, pyrexi, frossbrytningar, smärta, sjukdomskänsla, asteni

Undersökningar

Mycket vanlig

-

Vanlig

Förhöjda leverenzymer, förhöjt blodkreatinin, förhöjt laktatdehydrogenas i blodet, förhöjd blodurea, ökning av alkaliska fosfataser i blodet, viktminskning

Observera: 501 (2 g mykofenolatmofetil per dag), 289 (3 g mykofenolatmofetil per dag) och 277 (2 g IV/3 g oralt mykofenolatmofetil per dag) patienter behandlades i Fas III-studier av profylax mot avstötning vid njur-, hjärt- respektive levertransplantation.


Följande biverkningar avser erfarenheter av biverkningar efter marknadsgodkännandet

De typer av biverkningar som rapporterats efter marknadsintroduktionen av mykofenolatmofetil är desamma som setts i de kontrollerade njur-, hjärt- eller levertransplantationsstudierna. Tillkomna biverkningar som rapporterats efter marknadsintroduktionen beskrivs nedan med frekvensen angiven i parentes om den är känd.


Gastrointestinala

Kolit inklusive cytomegaloviruskolit (≥ 1/100 till < 1/10), pankreatit (≥ 1/100 till < 1/10) och villi intestinales-atrofi.


Infektioner

Allvarliga och livshotande infektioner inkluderande meningit, endokardit, tuberkulos och atypisk mykobakterieinfektion. Fall av BK-virusassocierad nefropati samt fall av JC-virusassocierad progressiv multifokal leukoencefalopati (PML) har rapporterats hos patienter som behandlas med immunsuppressiva medel, bl.a. mykofenolatmofetil.


Agranulocytos (≥ 1/1000 till < 1/100) och neutropeni har rapporterats; därför rekommenderas regelbunden kontroll av patienter som får mykofenolatmofetil (se avsnitt Varningar och försiktighet). Fall av aplastisk anemi och benmärgssuppression har rapporterats hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil, i några fall med dödligt förlopp.


Blodet och lymfsystemet

Fall av ren erytrocytaplasi (PRCA) har rapporterats hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil (se avsnitt Varningar och försiktighet). Isolerade fall av onormal neutrofil morfologi, inklusive förvärvad Pelger-Huet-anomali, har observerats hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil. Dessa förändringar är inte förknippade med försämrad neutrofil funktion. Dessa förändringar kan tyda på en ’vänsterförskjutning’ (’left shift’) i mognaden av neutrofiler vid hematologiska undersökningar, vilket av misstag kan tolkas som ett tecken på infektion hos immunsuppressiva patienter som de som får mykofenolatmofetil.


Överkänslighet

Överkänslighetsreaktioner inklusive angioneurotiskt ödem och anafylaktisk reaktion har rapporterats.


Graviditet, puerperium och perinatalperiod

Missfall har rapporterats hos patienter exponerade för mykofenolatmofetil, framför allt under den första trimestern, se Graviditet.


Medfödda störningar

Medfödda missbildningar har observerats efter godkännandet för försäljning hos barn till patienter som exponerats för Mycophenolate mofetil Accord i kombination med andra immunsuppressiva läkemedel, se Graviditet.


Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Det har förekommit isolerade rapporter om interstitiell lungsjukdom och pulmonell fibros hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil i kombination med andra immunsuppressiva läkemedel, i några fall med dödligt förlopp. Det finns också rapporter om bronkiektasi hos barn och vuxna (ingen känd frekvens).


Immunsystemet

Hypogammaglobulinemi har rapporterats hos patienter som fått Mycophenolate mofetil Accord i kombination med andra immunsuppressiva läkemedel (ingen känd frekvens).



Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Rapporter om överdosering med mykofenolatmofetil har inkommit från kliniska prövningar och efter marknadsintroduktionen. I flera av dessa fall rapporterades inga biverkningar. I de överdoseringsfall där biverkningar rapporterats faller dessa biverkningar inom ramen för läkemedlets kända säkerhetsprofil.


Det förmodas att en överdosering av mykofenolatmofetil möjligen kan resultera i en för stark suppression av immunsystemet och att känsligheten för infektioner samt benmärgssuppression ökar (se avsnitt Varningar och försiktighet). Om neutropeni utvecklas ska doseringen med mykofenolatmofetil avbrytas eller dosen sänkas (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Hemodialys kan ej förväntas avlägsna MPA eller MPAG i kliniskt signifikanta mängder. Gallsyrebindande medel, såsom kolestyramin kan avlägsna MPA genom att minska den enterohepatiska recirkulationen av läkemedlet (se avsnitt Farmakokinetik).

Farmakodynamik

Verkningsmekanism

Mykofenolatmofetil är 2-morfolinoetylestern av MPA. MPA är en potent, selektiv, icke‑kompetitiv reversibel hämmare av inosin-monofosfat-dehydrogenas och hämmar därför nysyntesen av guanosin-nukleotid utan att införlivas i DNA. Eftersom såväl T‑ som B-lymfocyter till skillnad från andra celltyper, som kan använda alternativa syntesvägar, är starkt beroende av den primära syntesvägen av puriner, har MPA en kraftigare cytostatisk effekt på lymfocyter än på andra celler.

Farmakokinetik

Absorption

Efter peroral administrering absorberas mykofenolatmofetil snabbt och fullständigt. Presystemiskt metaboliseras mykofenolatmofetil fullständigt till den aktiva metaboliten, MPA. Baserat på den förebyggande effekten mot akuta avstötningar i samband med njurtransplantationer kan mykofenolatmofetils immunsupprimerande effekt korreleras till MPA koncentrationen. Den genomsnittliga biotillgängligheten av mykofenolatmofetil efter peroral tillförsel, baserat på MPA AUC, är 94 % räknat i förhållande till IV mykofenolatmofetil. Intag av föda hade ingen effekt på den totala absorptionen (MPA AUC) av mykofenolatmofetil vid doseringen 1,5 g två gånger dagligen till njurtransplantationspatienter. MPA Cmax minskade dock med 40 % vid intag av föda. Mykofenolatmofetil kan inte uppmätas i plasma efter peroral administrering.


Distribution

På grund av den enterohepatiska recirkulationen observeras vanligtvis sekundära ökningar i plasmakoncentrationen av MPA ca. 6-12 tim efter doseringen.Vid samtidig behandling med kolestyramin (4 g tre gånger dagligen) ses en ca 40 %-ig reduktion av AUC-värdet för MPA vilket tyder på en signifikant enterohepatisk recirkulation. Vid terapeutiska plasmakoncentrationer är 97 % av MPA bundet till plasma-albumin.


Metabolism

MPA metaboliseras huvudsakligen av glukuronyl-transferas (isoform UGT1A9) till den inaktiva fenol-glukuroniden av MPA (MPAG). In vivo återomvandlas MPAG till fritt MPA via det enterohepatiska kretsloppet. En mindre acylglukuronid (AcMPAG) bildas också. AcMPAG är farmakologiskt aktiv och tros vara ansvarig för vissa MMF:s biverkningar (diarré, leukopeni).



Eliminering

En försumbar mängd av substansen (< 1 % av dosen) utsöndras via urinen som MPA. Oral administrering av radioaktivt märkt mykofenolatmofetil ledde till att den administrerade dosen återfanns, varav 93 % i urin och 6 % i feces. Större delen (ca 87 %) av den givna dosen utsöndrades i urin som MPAG.


Vid terapeutiska koncentrationer försvinner inte MPA och MPAG vid hemodialys. Vid höga plasmakoncentrationer av MPAG (> 100 μg/ml) försvinner däremot små mängder av MPAG. Genom att påverka läkemedlets enterohepatiska kretslopp minskar gallsyrabindare som kolestyramin AUC för MPA (se avsnitt Prekliniska uppgifter).


Dispositionen för MPA är beroende på flera transportörer. Organiska anjontransporterande polypeptider (OATP) och multresistensassocierat protein 2 (MRP2) är inblandade i dispositionen av MPA. OATP‑isoformer, MRP2 och bröstcancerresistent protein (BCRP) är transportörer förknippade med glukoronidernas biliära utsöndring. Multiresistensassocierat protein 1 (MDR1) kan också transportera MPA, men dess bidrag verkar vara begränsat till absorptionsprocessen. I njurarna kan MPA och dess metaboliter kraftigt interagera med renala organiska anjontransportörer.


Under den tidiga post-transplantationsperioden (< 40 dagar) var hos njur-, hjärt- och levertransplanterade patienter medelvärdena på AUC och Cmax för MPA ungefär 30 respektive 40 % lägre jämfört med under den senare post‑transplantationsperioden (3-6 månader efter transplantationen).


Särskilda populationer


Nedsatt njurfunktion

I en enkeldosstudie (6 försökspersoner/grupp) uppvisade personer med uttalad kronisk njurinsufficiens (glomerulär filtration < 25 ml/min/1,73 m2) genomsnittliga AUC-värden i plasma för MPA som var 28-75 % högre än motsvarande medelvärden hos personer med mindre uttalad njurfunktionsnedsättning eller hos friska personer. Efter en engångsdos var dock i genomsnitt AUC-värdet för MPAG 3-6 gånger högre hos personer med uttalad kronisk njurinsufficiens än hos personer med mindre uttalad njurfunktionsnedsättning eller hos friska personer, vilket överensstämmer med den kända renala utsöndringen av MPAG. Kinetikstudier vid upprepad dosering har ej gjorts på patienter med uttalad kronisk njurinsufficiens. Data för hjärt- eller levertransplanterade patienter med uttalad kronisk njurinsufficiens saknas.


Försenad start av renal transplantatfunktion

Patienter med försenad start av den renala transplantatfunktionen hade ett medelvärde av MPA AUC(0-12 tim) som var jämförbart med värdet hos patienter utan försenad start av transplantatfunktionen, medan MPAG AUC(0-12 tim) var 2-3 gånger högre i den förstnämnda gruppen. En övergående ökning av den fria fraktionen och plasmakoncentrationen av MPA kan förekomma hos patienter med försenad renal transplantatfunktion. Dosjustering av mykofenolatmofetil verkar inte vara nödvändig.


Nedsatt leverfunktion

Hos frivilliga försökspersoner med alkoholbetingad cirros påverkades inte MPA-glukuroniderings-förmågan nämnvärt av parenkymal leversjukdom. Leversjukdomens effekt på denna process beror förmodligen på själva sjukdomstillståndet. Leversjukdom som framförallt är förknippad med gallskada, såsom primär gallcirros, kan emellertid ge en annan effekt.


Pediatrisk population

Farmakokinetiska parametrar utvärderades hos 49 pediatriska patienter som efter njurtransplantation givits 600 mg/m2 mykofenolatmofetil peroralt två gånger dagligen. Denna dos åstadkom MPA AUC-värden som överensstämde med de som setts hos vuxna njurtransplanterade patienter som erhållit mykofenolatmofetil i doser om 1 g två gånger dagligen i den tidiga och senare posttransplantationsperioden. MPA AUC-värdena i de olika åldersgrupperna var desamma i den tidiga och senare perioden efter transplantationen.


Äldre

På äldre patienter har farmakokinetiken hos mykofenolatmofetil inte blivit formellt utvärderad.


Orala preventivmedel

En studie på samtidig behandling med mykofenolatmofetil (1 g två gånger dagligen) och orala preventivmedel i kombination innehållande etinylestradiol (0,02 mg till 0,04 mg) och levonorgestrel (0,05 mg till 0,15 mg), desogestrel (0,15 mg) eller gestoden (0,05 mg till 0,10 mg) visade ingen kliniskt relevant påverkan av mykofenolatmofetil på den hämmande effekten på ägglossningen av de orala preventivmedlen. Denna studie genomfördes på 18 icke transplanterade kvinnor (som inte fick andra immunosuppressiva medel) under 3 på varandra följande menstruationscykler. Serumnivåerna av LH, FSH och progesteron påverkades inte signifikant. Farmakokinetiken för orala preventivmedel påverkades inte av samtidig behandling med mykofenolatmofetil (se avsnitt Interaktioner).

Prekliniska uppgifter

I experimentella modeller har mykofenolatmofetil inte visat tumörframkallande effekter. Den högsta dos som testades i carcinogenicitetsstudier på djur gav en 2‑3 gånger högre systemexponering (AUC eller Cmax) jämfört med den hos njurtransplanterade patienter behandlade med rekommenderad dos (2 g/dygn) och 1,3-2 gånger högre systemexponering (AUC eller Cmax) jämfört med den hos hjärttransplanterade patienter behandlade med rekommenderad dos (3 g/dygn).


Två genotoxiska tester (in vitro muslymfomtest och in vivo mikrokärntest med benmärg från mus) visade att mykofenolatmofetil möjligen kan orsaka kromosom-aberrationer. Dessa effekter kan vara relaterade till den farmakodynamiska verkningsmekanismen, dvs hämning av nukleotidsyntesen i känsliga celler. Andra in vitro test för detektion av genetiska skador visade inte på någon genotoxisk aktivitet.


Mykofenolatmofetil påverkade inte fertiliteten hos hanråttor efter perorala doser upp till 20 mg/kg/dygn. Systemexponeringen vid denna dos var 2-3 gånger högre än den kliniska exponeringen hos njurtransplanterade patienter vid rekommenderad dos (2 g/dygn) och 1,3-2 gånger högre jämfört med den kliniska exponeringen hos hjärttransplanterade patienter vid rekommenderad dos (3 g/dygn). Perorala doser på 4,5 mg/kg/dygn orsakade, i en annan fertilitets- och reproduktions-undersökning på honråttor, missbildningar (inkluderande anoftalmi, agnati och hydrocefalus) hos första generationen avkomma utan att vara toxisk för mödrarna. Systemexponeringen vid denna dos var ungefär hälften av den kliniska exponeringen hos njurtransplanterade patienter vid rekommenderad dos (2 g/dygn) och cirka en tredjedel av den kliniska exponeringen hos hjärttransplanterade patienter vid rekommenderad dos (3 g/dygn). Inga tydliga effekter på fertilitets- eller reproduktionsparametrar kunde konstateras hos mödrarna eller i nästa generation.


I teratologiska studier på råttor och kaniner noterades resorption av foster och missbildningar vid 6 mg/kg/dygn för råttor (inkluderande anoftalmi, agnati och hydrocefalus) och vid 90 mg/kg/dygn för kaniner (inkluderande kardiovaskulära och renala anomalier så som ektopisk placering av hjärta och njurar samt bråck i diafragma och navel) utan att substansen var toxisk för mödrarna. Systemexponeringen vid denna dos var ungefär hälften av den kliniska exponeringen vid rekommenderad dos (2 g/dygn) hos njurtransplanterade patienter och cirka en tredjedel av den kliniska exponeringen vid rekommenderad dos (3 g/dygn) hos hjärttransplanterade patienter. Se avsnitt Graviditet och amning.


Toxikologiska studier utförda med mykofenolatmofetil på råtta, mus, hund och apa visade företrädesvis effekter på de hematopoetiska och lymfoida systemen. Dessa effekter uppträdde vid systemexponeringar som var lika eller mindre än den kliniska exponeringen vid rekommenderad dos (2 g/dygn) för mottagare av njurtransplantat. Gastrointestinala effekter iakttogs på hund vid systemexponering som var lika eller mindre än exponeringen vid rekommenderad dos. Gastrointestinala och renala effekter liknande de som uppträder vid dehydrering observerades på apa vid högsta dosnivå (systemexponering lika eller högre än klinisk exponering). Mykofenolatmofetils prekliniska toxicitetsprofil förefaller stämma väl överens med de biverkningar som observerats i det kliniska prövningsprogrammet, och som nu utgör underlag för säkerhetsdata av större relevans för patientpopulationen (se avsnitt Biverkningar).

Innehåll

Varje tablett innehåller 500 mg mykofenolatmofetil.


Tablettkärna: mikrokristallin cellulosa, povidon (K-90), hydroxipropylcellulosa, talk, kroskarmellosnatrium, magnesiumstearat.


Tabletthölje: hypromellos 6 cps, titandioxid (E171), macrogol 400, indigokarmin aluminiumpigment (E132), röd järnoxid (E172), svart järnoxid (E172).

Hållbarhet, förvaring och hantering

Förvaras vid högst 25 °C. Förvara blisterkartorna i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.

Förpackningsinformation

Filmdragerad tablett 500 mg Lilafärgade, kapselformade, bikonvexa, filmdragerade tabletter, präglade med ’AHI’ på den ena sidan, och ’500’ på den andra sidan.
50 tablett(er) blister, 247:19, F
150 tablett(er) blister, 652:13, F

Hitta direkt i texten
Av