Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Marozid

MiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Evolan

Filmdragerad tablett 100 mg/25 mg
(Rund, gul, filmdragerad tablett (diameter 10,7 mm).)

Angiotensin II-antagonister och diuretika

Aktiva substanser:
ATC-kod: C09DA01
Läkemedel från Evolan omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
Vad är viktig säkerhetsinformation?
  • Vad är en FASS-text?

Texten nedan gäller för:
Marozid filmdragerad tablett 100 mg/25 mg och 50 mg/12,5 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2015–02–12

Indikationer

Marozid 50 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

För behandling av essentiell hypertoni hos patienter som inte uppnår tillräcklig blodtryckskontroll med enbart hydroklortiazid eller losartan.


Marozid 100/25 mg filmdragerade tabletter

För behandling av essentiell hypertoni hos patienter som inte uppnår tillräcklig blodtryckskontroll med losartan 50 mg/hydroklortiazid 12,5 mg en gång om dagen.

Kontraindikationer


- Överkänslighet mot losartan, sulfonamidderivat (såsom hydroklortiazid) eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

- Terapiresistent hypokalemi eller hyperkalcemi

- Kraftigt nedsatt leverfunktion, gallstas och gallvägsobstruktion

- Refraktär hyponatremi

- Symtomatisk hyperurikemi/gikt

- Andra och tredje trimestern av graviditet (se Varningar och försiktighet samt Graviditet).

- Kraftigt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance ≤ 30 ml/min)

- Anuri

- Samtidig användning av Marozid och produkter som innehåller aliskiren är kontraindicerad hos patienter med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR < 60 ml/min/1,73 m2) (se avsnitt Interaktioner och Farmakodynamik).

Dosering


Hypertoni

Marozid 50 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

I de fall det är möjligt rekommenderas titrering av de individuella komponenterna (dvs losartan eller hydroklortiazid).


När det är kliniskt lämpligt kan byte direkt från monoterapi med losartan 50 mg eller hydroklortiazid 12,5 mg till den fasta kombinationen övervägas för de patienter vars blodtryck inte kontrolleras adekvat.


Vanlig start- och underhållsdos är 1 tablett dagligen för de flesta patienter. För de patienter som ej svarar tillräckligt kan dosen ökas till 2 tabletter dagligen. Den maximala dosen är 2 tabletter en gång dagligen. Den antihypertensiva effekten uppnås i allmänhet inom tre till fyra veckor efter påbörjad behandling.


Marozid 100 mg/25 mg filmdragerade tabletter

Kombinationen av 100 mg losartankalium/25 mg hydroklortiazid rekommenderas inte som initial behandling. En tablett losartankalium/hydroklortiazid per dag rekommenderas för de patienter som inte svarat adekvat på kombinationen av 50 mg losartankalium/12,5 mg hydroklortiazid en gång dagligen. Den antihypertensiva effekten uppnås i allmänhet inom tre till fyra veckor efter påbörjad behandling.


Särskilda patientgrupper


Användning till äldre

Initial dosjustering är inte nödvändig. Erfarenhet av behandling är begränsad för denna patientgrupp.


Användning till patienter med nedsatt njurfunktion och hemodialyspatienter

Initial dosjustering är inte nödvändig för patienter med mild till måttligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 30-50 ml/min). Losartankalium och hydroklortiazid rekommenderas inte till hemodialyspatienter. Losartan/HCTZ-tabletter ska inte användas till patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance ≤ 30 ml/min) (se Kontraindikationer).


Användning till patienter med minskad intravaskulär volym

Losartan/HCTZ skall inte användas hos patienter med minskad intravaskulär volym (t.ex. hos dem som behandlas med höga doser diuretika).


Användning till patienter med nedsatt leverfunktion

Losartan/HCTZ är kontraindicerat för patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion (se Kotraindikationer).


Pediatrisk användning

Användning till barn och ungdomar (< 18 år)

Losartankalium/hydroklortiazid rekommenderas inte till barn och ungdomar under 18 år på grund av begränsade säkerhets- och effektdata.


Administreringssätt

Tabletten skall sväljas med en tillräcklig mängd vätska (t.ex. ett glas vatten). Losartankalium/hydroklortiazid kan administreras med eller utan föda.

Varningar och försiktighet

Losartan

Angioödem

Patienter med anamnesangioödem (svullnad av ansikte, läppar, svalg och/eller tunga) bör följas noggrant (se Biverkningar).


Hypotension och minskad intravaskulär volym

Symtomatisk hypotoni, särskilt efter den första dosen, kan förekomma hos patienter med minskad volym och/eller natriumbrist efter kraftig diuretikabehandling, saltreducerad kost, diarré eller kräkningar. Symtomen måste åtgärdas innan behandling med losartankalium och hydroklortiazid tabletter (se Dosering.).


Elektrolytrubbningar

Elektrolytrubbningar är vanliga hos patienter med nedsatt njurfunktion, med eller utan diabetes, och bör åtgärdas. Därför bör plasmakoncentrationen av kalium och kreatininclearancevärdena övervakas noggrant, särskilt patienter med hjärtsvikt och ett kreatininclearance mellan 30-50 ml/min bör övervakas noga.

Samtidig användning av kaliumsparande diuretika, kaliumtillskott och kaliuminnehållande saltersättningsmedel med losartan/hydroklortiazid rekommenderas inte (se Interaktioner).


Nedsatt leverfunktion

Baserat på farmakokinetisk data som visar på signifikant ökade plasmakoncentrationer av losartan hos cirrospatienter, bör losartankalium- och hydroklortiazidtabletter användas med försiktighet till patienter med lätt till måttligt nedsatt leverfunktion i anamnesen. Det finns ingen terapeutisk erfarenhet av losartan till patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion. Därför är losartan och hydroklortiazidtabletter kontraindicerat hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion (se Dosering, Kotraindikationer samt Farmakokinetik).


Nedsatt njurfunktion

Som en följd av hämningen av renin-angiotensin-aldosteronsystemet, har förändringar av njurfunktionen inklusive njursvikt, rapporterats (framför allt hos patienter vars njurfunktion är beroende av renin-angiotensin-aldosteronsystemet, t ex patienter med svår hjärtsvikt eller njursjukdom).

Som med andra läkemedel som påverkar renin-angiotensin-aldosteronsystemet, har ökningar av blodurea och serumkreatinin också rapporterats hos patienter med bilateral njurartärstenos eller stenos i artären till en solitär njure, dessa njurfunktionsförändringar kan vara reversibla vid utsättning av behandlingen. Losartan bör användas med försiktighet till patienter med bilateral njurartärstenos eller stenos i artären till en solitär njure.


Njurtransplantation

Det finns ingen erfarenhet av patienter som nyligen genomgått njurtransplantation.


Primär hyperaldosteronism

Patienter med primär aldosteronism svarar i allmänhet inte på antihypertensiva läkemedel som verkar genom hämning av renin-angiotensinsystemet. Därför rekommenderas inte användning av losartan och hydroklortiazid tabletter.


Dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS)

Det har visats att samtidig användning av ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare eller aliskiren ökar risken för hypotoni, hyperkalemi och nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt). Dubbel blockad av RAAS via kombinerad användning av ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare eller aliskiren rekommenderas därför inte (se avsnitt Interaktioner och Farmakodynamik).

Om det anses vara absolut nödvändigt med dubbel blockad får detta endast utföras under övervakning av en specialist, och patienten ska stå under regelbunden, noggrann övervakning av njurfunktion, elektrolyter och blodtryck.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör inte användas samtidigt hos patienter med diabetesnefropati.


Kranskärlssjukdom och cerebrovaskulär sjukdom

Som med alla antihypertensiva läkemedel, kan alltför kraftig blodtryckssänkning hos patienter med ischemisk kardiovaskulär och cerebrovaskulär sjukdom leda till hjärtinfarkt eller stroke.


Hjärtsvikt

Hos patienter med hjärtsvikt, med eller utan nedsatt njurfunktion, finns det - som med andra läkemedel som påverkar renin-angiotensinsystemet - en risk för allvarlig arteriell hypotoni och (ofta akut) nedsatt njurfunktion.


Aorta- och mitralisklaffstenos, obstruktiv hypertrofisk kardiomyopati

Som med andra vasodilaterande läkemedel bör försiktighet iakttas hos patienter med aorta-eller mitralisstenos eller obstruktiv hypertrofisk kardiomyopati.


Etniska skillnader

Som observerats för ACE-hämmare förefaller losartan och andra angiotensinantagonister vara mindre effektiva som blodtryckssänkande medel hos svarta patienter än hos icke-svarta troligen beroende på en högre prevalens av låg reninstatus hos den svarta hypertonipopulationen.


Graviditet

Behandling med angiotensin II-antagonister bör inte påbörjas under graviditet. Om inte fortsatt behandling med angiotensin II-antagonister anses nödvändig, bör patienter som planerar graviditet, erhålla alternativ behandling där säkerhetsprofilen är väl dokumenterad för användning under graviditet. Vid konstaterad graviditet bör behandling med angiotensin II-antagonister avbrytas direkt och, om lämpligt, bör en alternativ behandling påbörjas (se Kontraindikationer och Graviditet).


Hydroklortiazid


Hypotoni och elektrolyt/vätskeobalans

Som med all blodtryckssänkande behandling, kan symtomatisk hypotoni uppträda hos vissa patienter. Patienten skall observeras med avseende på kliniska tecken på vätske- eller elektrolytobalans, t.ex., vätskebrist, hyponatremi, hypokloremisk alkalos, hypomagnesemi eller hypokalemi vilket kan förekomma under tillstötande diarré eller kräkningar. Regelbunden bestämning av serumelektrolyter bör utföras med lämpliga intervall hos dessa patienter. Hyponatremi kan förekomma hos ödematösa patienter i varmt väder.


Metabola och endokrina effekter

Tiazidbehandling försämrar glukostoleransen. Dosjustering av antidiabetika inklusive insulin kan krävas (se Interaktioner). Latent diabets mellitus kan manifestera sig vid tiazidbehandling.


Tiazider kan minska utsöndringen av kalcium i urinen och kan orsaka intermittent och lätt förhöjning av serumkalcium. Hyperkalcemi kan vara bevis på dold hyperparathyreoidism. Tiazider skall utsättas innan tester för paratyreoideafunktionen.


Ökade kolosterol- och triglyceridnivåer kan förknippas med tiaziddiuretika.


Tiazidbehandling kan framkalla hyperurikemi och/eller gikt hos vissa patienter. Eftersom losartan minskar urinsyra, minskar losartan i kombination med hydroklortiazid diuretika-inducerad hyperurikemi.


Nedsatt leverfunktion

Tiazider bör användas med försiktighet till patienter med nedsatt leverfunktion eller progressiv leversjukdom, då det kan orsaka intrahepatisk kolestas och då mindre förändringar i vätske-och elektrolytbalansen kan utlösa leverkoma.

Losartankalium och hydroklortiazidtabletter är kontraindicerat för patienter med gravt nedsatt leverfunktion (se Kontraindikationer samt Farmokokinetik).


Övrigt

Hos patienter som får tiazider kan överkänslighetsreaktioner förekomma med eller utan en historik av allergi eller bronkialastma. Exacerbationer av eller aktiverad systemisk lupus erythematosus har rapporterats vid användning av tiazider.


Innehållsämnen

Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Interaktioner

Losartan

Rifampicin och flukonazol har visats reducera nivåerna av den aktiva metaboliten. Den kliniska betydelsen av dessa interaktioner har inte utvärderats.


Som med andra läkemedel som blockerar angiotensin II eller dess effekter kan samtidig användning av kaliumsparande diuretika (t ex spironolakton, triamteren eller amilorid), kaliumsupplement eller kaliuminnehållande saltersättning leda till ökning av serumkalium. Samtidig behandling rekommenderas inte.


Som med andra läkemedel som påverkar utsöndringen av natrium, kan litiumutsöndringen minskas. Därför bör serumlitiumnivåerna övervakas noggrant om litiumsalter skall administreras tillsammans med angiotensin II-antagonister.


När angiotensin II-antagonister ges samtidigt med NSAID (dvs selektiva COX-2-hämmare, acetylsalicylsyra i antiinflammatoriska doser) och icke-selektiva NSAID, kan den blodtryckssänkande effekten dämpas. Samtidig användning av angiotensin II-antagonister eller diuretika och NSAID kan leda till en ökad risk för försämrad njurfunktion, inklusive möjlig akut njursvikt, och en ökning av serumkalium, särskilt hos patienter med redan dålig njurfunktion. Kombinationen skall ges med försiktighet, särskilt till äldre. Patienter ska vara adekvat hydrerade och uppföljning av njurfunktionen efter insättandet av samtidig behandling och regelbundet därefter bör övervägas.


Hos vissa patienter med nedsatt njurfunktion som behandlas med icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel, inklusive selektiva cyklooxygenas-2-hämmare, kan samtidig användning av angiotensin II-antagonister resultera i ytterligare försämring av njurfunktionen. Dessa effekter är vanligtvis reversibla.


Andra ämnen som inducerar hypotoni såsom tricykliska antidepressiva, antipsykotika, baklofen, amifostin: Samtidig användning av dessa läkemedel vilka sänker blodtrycket, som huvudsaklig effekt eller biverkning, kan öka risken för hypotoni.


Data från kliniska prövningar har visat att förekomsten av biverkningar som hypotoni, hyperkalemi och nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt) är högre vid dubbel blockad av renin-angiotensin-

11 aldosteron-systemet (RAAS) genom kombinerad användning av ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare eller aliskiren jämfört med användning av ett enda läkemedel som påverkar RAAS (se avsnitt Kontraindikationer, Varningar och försiktighet och Farmakodynamik).


Hydroklortiazid

När de ges samtidigt, kan följande läkemedel interagera med tiaziddiuretika


Alkohol, barbiturater, narkotika eller antidepressiva

Ortostatisk hypotension kan inträffa.


Diabetesläkemedel (orala antidiabetika och insulin)

Behandlingen med en tiazid kan påverka glukostoleransen. Dosjustering av det antidiabetiska läkemedlet kan krävas. Metformin ska användas med försiktighet på grund av risken för laktatacidos, möjligen framkallad av funktionell njurinsufficiens knuten till hydroklortiazid.


Andra blodtryckssänkande läkemedel

Additiv effekt.


Kolestyramin och kolestipolresiner

Absorption av hydroklortiazid försämras i närvaro av anjonbytarresiner. Enstaka doser av antingen kolestyramin eller kolestipolresiner binder hydroklortiazid och minskar dess absorption från mag-tarmkanalen med upp till 85 respektive 43 procent.


Kortikosteroider, ACTH

Intensifierad elektrolytutarmning, särskilt hypokalemi.


Pressorsubstanser (t ex adrenalin)

Möjligt minskat svar av pressoraminer men inte tillräckligt för att utesluta användning.


Muskelavslappnande medel, icke depolariserande (t.ex. tubokurarin)

Möjligt ökat svar i muskelavslappning.


Litium

Diuretika minskar renalt clearance för litium och ger en hög risk för litiumtoxicitet, samtidig användning rekommenderas inte.


Läkemedel för behandling av gikt (t.ex. probenecid, sulfinpyrazol, allopurinol)

Dosjustering av läkemedel som ökar utsöndringen av urinsyra kan vara nödvändigt eftersom hydroklortiazid kan höja serumnivåerna av urinsyra. Ökning av dosen av probenecid eller sulfinpyrazol kan vara nödvändig. Samtidig administrering av tiazid kan öka incidensen av överkänslighetsreaktioner mot allopurinol.


Antikolinerga medel (t.ex. atropin, biperiden)

Ökning av biotillgänglighet för tiazid-diuretika genom minskad gastrointestinal motilitet och ventrikeltömningshastighet.


Cytotoxiska medel (t.ex. cyklofosfamid, metotrexat)

Tiazider kan minska utsöndringen av cytotoxiska medel via njurarna och därmed öka deras myelosuppresiva effekt.


Salicylater

Vid höga doser salicylater kan hydroklortiazid förstärka den toxiska effekten av salicylater på det centrala nervsystemet.


Metyldopa

Enstaka fall av hemolytisk anemi har förekommit vid samtidig användning av hydroklortiazid och metyldopa.


Ciklosporin

Samtidig behandling med ciklosporin kan öka risken för hyperurikemi eller giktliknande komplikationer.


Digitalisglykosider

Tiazidinducerad hypokalemi eller hypomagnesemi kan gynna uppkomsten av digitalis-inducerade hjärt-arytmier.


Läkemedel som påverkas av störningar i serumkalium

Regelbunden monitorering av serumkalium och EKG rekommenderas när losartan/hydroklortiazid administreras samtidigt med läkemedel som påverkas av störningar i serumkalium (t.ex. digitalisglykosider, antiarytmika) och följande substanser som kan inducera torsades de pointes (som inkluderar vissa antiarytmika), eftersom hypokalemi är en predisponerande faktor för torsades de pointes:

- klass Ia antiarytmika (t.ex. kinidin, hydrokinidin, disopyramid)

- klass III antiarytmika (t.ex. amiodaron, sotalol, dofetilid, ibutilid)

- vissa antipsykotika (t.ex. tioridazin, klorpromazin, levomepromazin, trifluoperazin,

cyamemazin, sulpirid, sultoprid, amisulprid, tiaprid, pimozid, haloperidol, droperidol)

- andra läkemedel (t. ex. bepridil, cisaprid, difemanil, erytromycin IV, halofantrin, mizolastin, pentamidin, sparfloxacin, terfenadin, vinkamin IV).


Kalciumsalter

Tiaziddiuretika kan öka serumkalcium genom minskad kalciumutsöndring. Om kalciumsupplement måste föreskrivas skall serumkalcium monitoreras och dosen av kalcium justeras därefter.


Laboratorietest interaktioner

På grund av deras effekt på kalciummetabolismen kan tiazider interferera med test för paratyroid funktion (se VArningar och försiktighet).


Karbamazepin

Risk för symtomatisk hyponatremi. Klinisk och biologisk uppföljning krävs.


Joderat kontrastmedel

Vid diuretikainducerad dehydrering finns en ökad risk för akut njursvikt, särskilt vid höga doser av joderat kontrastmedel. Patienterna bör rehydreras innan behandling.


Amfotericin B (parenteral), kortikosteroider, ACTH eller laxativ, eller glycyrrhizin (finns i lakrits)

Hydroklortiazid kan intensifiera elektrolytrubbningar, särskilt hypokalemi.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  D.

Angiotensin II-receptorantagonist (AIIRA)

Angiotensin-II antagonister bör inte användas under graviditetens första trimester (se avsnitt Varningar och försiktighet). Angiotensin-II antagonister är kontraindicerat under graviditetens andra och tredje trimester (se Kontraindikationer samt Varningar och försiktighet).


Epidemiologiska data rörande risk för fosterskada efter användning av ACE-hämmare under graviditetens första trimester är inte entydiga: en något ökad risk kan inte uteslutas. Kontrollerade epidemiologiska data saknas för angiotensin-II antagonister (AIIRA) men likartade risker kan föreligga för denna läkemedelsgrupp.


Om inte fortsatt behandling med AIIRA anses nödvändig, bör patienter som planerar graviditet, erhålla alternativ behandling där säkerhetsprofilen är väl dokumenterad för användning under graviditet. Vid konstaterad graviditet bör behandling med angiotensin-II antagonister AIIRA avbrytas direkt och, om lämpligt, bör en alternativ behandling påbörjas.

Det är känt att exponering för AIIRA under andra och tredje trimestern kan inducera human fostertoxicitet (nedsatt njurfunktion, oligohydramnios, hämning av skallförbening) och neonatal toxicitet (njursvikt, hypotoni, hyperkalemi). (Se också Prekliniska uppgifter).


Om exponering för AIIRA förekommit under graviditetens andra trimester rekommenderas ultraljudskontroll av njurfunktion och skalle.

Spädbarn vars mödrar har använt AIIRA bör observeras noggrant med avseende på hypotoni (se Kontraindiaktioner samt Varningar och Försiktighet).


Hydroklortiazid

Det finns begränsad erfarenhet med hydroklortiazid under graviditet, särskilt under första trimestern. Djurstudier är otillräckliga.

Hydroklortiazid passerar placenta. Baserat på den farmakologiska verkningsmekanismen för hydroklortiazid kan användning under den andra och tredje trimestern störa fetoplacentär perfusion och orsaka fetala och neonatala effekter såsom ikterus, störningar i elektrolytbalansen och trombocytopeni.


Hydroklortiazid ska inte användas vid graviditetsödem, graviditetshypertoni eller havandeskapsförgiftning på grund av risken för minskad plasmavolym och försämrad placentagenomblödning utan att sjukdomsförloppet påverkas positivt. Hydroklortiazid ska inte användas vid essentiell hypertoni hos gravida förutom vid sällsynta situationer då ingen annan behandling finns att tillgå.


Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Angiotensin-II-antagonister (AIIRA)

Eftersom ingen information angående användning av Marozid under amning finns, rekommenderas inte Marozid utan istället är alternativa behandlingar med bättre dokumenterad säkerhetsprofil att föredra under amning, speciellt vid amning av nyfödda eller prematura barn.


Hydroklortiazid:

Hydroklortiazid utsöndras i små mängder i bröstmjölk. Tiazider som ges i höga doser och orsakar kraftig diures kan hämma mjölkproduktionen. Användning av Marozid under amning rekommenderas inte. Om Marozid används under amning ska lägsta möjliga dos eftersträvas.

Trafik

Inga studier av effekterna på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts. . Vid framförande av fordon och användning av maskiner måste man dock beakta att yrsel eller sömnighet emellanåt kan uppträda vid behandling med antihypertensiva medel, speciellt i början av behandlingen eller när dosen ökas.

Biverkningar

Nedanstående biverkningar har klassificerats efter organsystemklass och frekvens enligt följande:

Mycket vanliga: ≥ 1/10

Vanliga: ≥ 1/100, < 1/10

Mindre vanliga: ≥ 1/1 000, < 1/100

Sällsynta: ≥ 1/10 000, < 1/1 000

Mycket sällsynta: < 1/10 000

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)


I kliniska prövningar med losartankaliumsalt och hydroklortiazid har inga biverkningar som relaterats till denna kombination av substanser rapporterats. Biverkningarna var begränsade till de som tidigare observerats för losartankaliumsalt och/eller hydroklortiazid.


I kontrollerade kliniska prövningar för esentiell hypertoni, har yrsel rapporterats som enda substansrelaterad biverkan som förekommit med en incidens större än för placebo hos 1% eller mer av de patienter som behandlats med losartan och hydroklortiazid.


Förutom dessa biverkningar har ytterligare biverkningar enligt nedan rapporterats efter att produkten marknadsförts:


Lever och gallvägar

Sällsynta: Hepatit


Undersökningar

Sällsynta: Hyperkalemi, ökning av ALAT


Ytterligare biverkningar som har setts med en av de enskilda komponenterna och kan vara potentiella biverkningar med losartankalium / hydroklortiazid:


Losartan

Blodet och lymfsystemet

Mindre vanliga: Anemi, Henoch-Schönlein purpura, ekkymos, hemolys


Immunsystemet

Sällsynta: Anafylaktiska reaktioner, angioödem, urtikaria


Metabolism och nutrition

Mindre vanliga: Anorexi, gikt


Psykiska störningar

Vanliga: Sömnlöshet

Mindre vanliga: Oro, ångest, panikattacker, förvirring, depression, onormala drömmar, sömnstörningar, somnolens, minnesrubbning


Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: Huvudvärk, yrsel

Mindre vanliga: Nervositet, parastesi, perifer neuropati, tremor, migrän, synkope


Ögon

Mindre vanliga: Dimsyn, bränningar/stickningar i ögat, konjunktivit, nedsatt synskärpa


Öron och balansorgan

Mindre vanliga: Vertigo, tinnitus


Hjärtat

Mindre vanliga: Hypotoni, ortostatisk hypotoni, sternalgi, angina pectoris, grad II-AV block, cerebrovaskulär händelse, myokardinfarkt, hjärtklappning, arytmi (förmaksflimmer, sinusbradykardi, takykardi, ventrikeltakykardi, ventrikelflimmer)


Blodkärl

Mindre vanliga: Vaskulit


Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Vanliga: Hosta, infektion i övre luftvägarna, nästäppa, bihåleinflammation, sjukdomar i bihålorna

Mindre vanliga: Svalgbesvär, faryngit, laryngit, dyspné, bronkit, epistaxis, rinit, andnöd


Magtarmkanalen

Vanliga: Buksmärta, illamående, diarré, dyspepsi

Mindre vanliga: Förstoppning, tandsmärtor, muntorrhet, gasbildning, gastrit, kräkningar


Lever och gallvägar

Ingen känd frekvens: Onormal leverfunktion


Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga: Alopeci, dermatit, torr hud, erytem, vallningar, fotosensitivitet, pruritus, utslag, urtikaria, svettningar


Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanliga: Muskelkramper, ryggsmärta, bensmärta, myalgi

Mindre vanliga: Armsmärta, ledsvullnad, knäsmärta, muskuloskeletal smärta, axelsmärta, stelhet, artralgi, artrit, koxalgi, fibromyalgi, muskelsvaghet

Ingen känd frekvens: Rhabdomyolys


Njurar och urinvägar

Mindre vanliga: Nocturi, frekventa urintömningar, urinvägsinfektion


Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mindre vanliga: Minskad libido, impotens


Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga: Asteni, trötthet, bröstsmärta

Mindre vanliga: Ansiktsödem, feber


Undersökningar

Vanliga: Hyperkalemi, mindre sänkning av hematokrit och hemoglobin

Mindre vanliga: Mindre ökningar av urea och serumkreatinin

Mycket sällsynta: Ökningar i leverenzymer och bilirubin


Hydroklortiazid

Blodet och lymfsystemet

Mindre vanliga: Agranulocytos, aplastisk anemi, hemolytisk anemi, leukopeni, purpura, trombocytopeni


Immunsystemet

Sällsynta: Anafylaktiska reaktioner


Metabolism och nutrition

Mindre vanliga: Anorexi, hyperglykemi, hyperurikemi, hypokalemi, hyponatremi


Psykiska störningar

Mindre vanliga: Sömnlöshet


Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: Cefalalgi


Ögon

Mindre vanliga: Transitorisk dimsyn, xantopsi


Blodkärl

Mindre vanliga: Nekrotiserande angit (vaskulit, kutan vaskulit)


Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga: Andnöd inklusive pneumonit och lungödem


Magtarmkanalen

Mindre vanliga: Sialoadenit, spasmer, irriterad mage, illamående, kräkningar, diarré, förstoppning


Lever och gallvägar

Mindre vanliga: Ikterus (intraheptisk kolestas), pankreatit


Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga: Fotosensibilitet, urtikaria, toxisk epidermal nekrolys


Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mindre vanliga: Muskelkramper


Njurar och urinvägar

Mindre vanliga: Glykosuri, interstitiell nefrit, störning i njurfunktionen, njursvikt


Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mindre vanliga: Feber, yrsel


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Ingen specifik information finns tillgänglig gällande behandling av överdosering med Marozid. Behandlingen är symtomatisk och stödjande. Behandling med Marozid bör avbrytas och patienten övervakas noggrant. Föreslagna åtgärder inkluderar framkallande av kräkning om intaget skett nyligen, och korrigering av dehydrering, elektrolytrubbningar, leverkoma och hypotension med fastställda rutiner.


Losartan

Det finns endast begränsade data gällande överdosering hos människa . De mest troliga yttringarna av överdosering torde vara hypertoni och takykardi, bradykardi, kan uppkomma från parasympatisk (vagal) stimulering. Om symtomatisk hypotoni skulle inträffa bör stödjande behandling sättas in.


Varken losartan eller den aktiva metaboliten kan elimineras med hemodialys.


Hydroklortiazid

De vanligaste tecknen och symtom som observerats är de som orsakats av elektrolytutarmning (hypokalemi, hypokloremi, hyponatremi) och dehydrering orsakad av för kraftig diures. Om digitalis också har administrerats, kan hypokalemi förstärka hjärtarytmier.


Till vilken grad hydroklortiazid elimineras vid hemodialys är inte fastställd.

Farmakodynamik


Kombination losartankalium/hydroklortiazid

Losartankalium/hydroklortiazid är en kombination av en angiotensin II-receptorantagonist, losartankalium, och ett tiaziddiuretikum, hydroklortiazid. Kombinationen av dessa substanser har en additiv antihypertensiv effekt vilket reducerar blodtrycket i högre grad än var substans för sig.

Den antihypertensiva effekten för kombinationen losartankalium/hydroklortiazid varar under 24 timmar.


Losartan

Losartan är en syntetiskt framställd oral angiotensin II-receptor antagonist (typ AT1). Angiotensin II, en potent vasokonstriktor, är det primärt aktiva hormonet i renin-angiotensin systemet och en avgörande faktor i patofysiologin vid hypertoni. Angiotensin II binder till AT1-receptorn som finns i många vävnader (t.ex. vaskulär glatt muskulatur, binjurar, njurar och hjärtat) och ger upphov till flera viktiga biologiska effekter, däribland kärlsammandragning och frisättning av aldosteron. Angiotensin II stimulerar även proliferation i glatt muskulatur.

Losartan blockerar selektivt AT1-receptorn. Både losartan och dess farmakologiskt aktiva karboxylsyrametabolit E-3174 blockerar in vitro och in vivo alla fysiologiskt relevanta effekter av angiotensin II oavsett ursprung eller syntesväg.


Losartankalium har ingen agonistverkan och det blockerar inte heller andra viktiga hormonreceptorer eller jonkanaler som är av betydelse för det kardiovaskulära systemet. Losartan hämmar inte heller ACE (kininas II), som är det enzym som bryter ned bradykinin. Följaktligen ses ingen ökning av bradykininmedierade biverkningar.


Under losartanadministrering leder borttagning av angiotensin II:s negativa återkoppling på reninutsöndringen till ökad plasmareninaktivitet (PRA). En ökning av PRA leder till en ökning av angiotensin II i plasma. Trots dessa ökningar bibehålls den antihypertensiva aktiviteten och undertryckningen av plasmakoncentrationen av aldosteron, vilket tyder på en effektiv angiotensin II-receptorblockad. Efter utsättning av losartan sjunker PRA och angiotensin II nivåerna tillbaka till basvärdena inom tre dagar.

Både losartankalium och även dess aktiva huvudmetabolit har en mycket större affinitet till AT1-receptorn än till AT2-receptorn. Viktmässigt är den aktiva metaboliten 10 till 40 gånger mer aktiv än losartan.


Två stora randomiserade, kontrollerade prövningar (ONTARGET (ONgoing Telmisartan Alone and in combination with Ramipril Global Endpoint Trial) och VA NEPHRON-D (The Veterans Affairs Nephropathy in Diabetes)) har undersökt den kombinerade användningen av en ACE-hämmare och en angiotensin II-receptorblockerare.

ONTARGET var en studie som genomfördes på patienter med en anamnes av kardiovaskulär och cerebrovaskulär sjukdom, eller typ 2-diabetes mellitus åtföljt av evidens för slutorganskada. VA NEPHRON-D var en studie på patienter med typ 2-diabetes mellitus och diabetesnefropati.

Dessa studier har inte visat någon signifikant nytta på renala och/eller kardiovaskulära resultat och mortalitet, medan en ökad risk för hyperkalemi, akut njurskada och/eller hypotoni observerades jämfört med monoterapi. Då deras farmakodynamiska egenskaper liknar varandra är dessa resultat även relevanta för andra ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör därför inte användas samtidigt hos patienter med diabetesnefropati.


ALTITUDE (Aliskiren Trial in Type 2 Diabetes Using Cardiovascular and Renal Disease Endpoints) var en studie med syfte att testa nyttan av att lägga till aliskiren till en standardbehandling med en ACE-hämmare eller en angiotensin II-receptorblockerare hos patienter med typ 2-diabetes mellitus och kronisk njursjukdom, kardiovaskulär sjukdom eller både och. Studien avslutades i förtid eftersom det fanns en ökad risk för oönskat utfall. Både kardiovaskulär död och stroke var numerärt vanligare i aliskiren-gruppen än i placebo-gruppen och oönskade händelser och allvarliga oönskade händelser av intresse (hyperkalemi, hypotoni och njurdysfunktion) rapporterades med högre frekvens i aliskiren-gruppen än i placebo-gruppen.


Hypertonistudier

I kontrollerade kliniska studier gav administrering av losartankalium en gång dagligen till patienter med lindrig till måttlig essentiell hypertoni statistiskt signifikanta minskningar av det systoliska och diastoliska blodtrycket. Mätning av blodtrycket 24 timmar efter dos relativt 5-6 timmar efter dos uppvisade blodtryckssänkning över 24 timmar: den naturliga dygnsrytmen bibehölls. Blodtryckssänkning i slutet av doseringsintervallet var omkring 70-80% av den effekt som sågs 5-6 timmar efter dos.


Utsättande av losartankalium hos hypertensiva patienter ledde inte till någon abrupt reboundeffektblodtrycket. Trots den markanta blodtryckssänkningen hade administreringen av losartankalium inte någon kliniskt signifikant effekt på hjärtfrekvensen.


Losartankalium är lika effektivt hos män som hos kvinnor och hos yngre (under 65 år) som hos äldre hypertensiva patienter.


Hydroklortiazid

Hydroklortiazid är ett tiaziddiuretikum. Mekanismen för den antihypertensiva effekten av tiaziddiuretika är inte fullt känd. Tiazider påverkar njurtubulis förmåga att reabsorbera elektrolyter och ökar utsöndringen av natrium och klorid i ungefär samma grad.


Den diuretiska effekten av hydroklortiazid leder till minskad plasmavolym, ökad plasmareninaktivitet, ökad aldosteronsekretion, vilket innebär ökad förlust av kalium och bikarbonat i urinen samt minskat serumkalium. Sambandet renin-aldosteron medieras av angiotensin II och därför tenderar samtidig administrering av en angiotensin II-receptorantagonist att motverka kaliumförlusten förknippad med tiaziddiuretika.


Diuresen påbörjas inom 1-2 timmar. Den diuretiska effekten kvarstår 10-12 timmar beroende på dosen och den antihypertensiva effekten kvarstår i upp till 24 timmar.

Farmakokinetik

Losartan

Absorption

Efter oral administerring absorberas losartan väl och genomgår första passage metabolism, varvid en aktiv karboxylsyrametabolit och andra inaktiva metaboliter bildas. Maximal plasmakoncentration av losartankalium och dess aktiva metabolit uppnås inom 1 respektive 3-4 timmar. Biotillgängligheten för losartankalium är cirka 33%.


Distribution

Såväl losartankalium som dess aktiva metabolit är till 99% eller mer bundna till

plasmaprotein, huvudsakligen albumin. Distributionsvolymen av losartankalium är 34 liter.


Metabolism

Cirka 14% av en intravenös eller oral dos losartankalium omvandlas till den aktiva metaboliten.

Efter oral och intravenös administrering av 14C-märkt losartankalium, är den cirkulerande radioaktiviteten i plasma huvudsakligen orsakad av losartankalium och dess aktiva metabolit. Hos ungefär 1% av patienterna hittades en liten omvandling av losartankalium till dess aktiva metabolit.


Eliminering

Plasmaclearance för losartankalium och dess aktiva metabolit är ungefär 600 ml/min respektive 50 ml/min. Efter oral administrering minskar plasmakoncentrationerna av losartankalium och dess aktiva metabolit polyexponentiellt med en terminal halveringstid av cirka 2 timmar respektive 6-9 timmar.


Renalt clearance för losartankalium och den aktiva metaboliten är cirka 74 ml/min respektive

26 ml/min. Efter oral administrering av losartankalium utsöndras cirka 4% av given dos oförändrad i urinen och cirka 6% som aktiv metabolit. Både utsöndring via gallan och urinen bidrar till eliminationen av losartankalium och dess metaboliter. Efter tillförsel av en oral dos 14C-märkt losartankalium till människa återfinns cirka 35% av radioaktiviteten i urinen och 58% i feces. Efter intravenös administrering av 14C-märkt losartankalium återfinns cirka 43% av radioaktiviteten i urinen och 50 % i feces.


Linearitet

Farmakokinetiken för losartankalium och dess aktiva metabolit är linjär vid orala doser upp till 200 mg.

Vid dosering en gång dagligen sker ingen signifikant accumulering av losartankalium eller dess aktiva metabolit i plasma.


Karakteristika hos patienter

Plasmakoncentrationerna av losartankalium och dess aktiva metabolit skiljer sig inte väsentligt hos äldre hypertensiva patienter jämfört med yngre hypertensiva patienter.

Hos kvinnliga hypertensiva patienter var plasmanivåerna av losartankalium upp till två gånger högre än hos manliga hypertensiva patienter, medan plasmanivåerna av den aktiva metaboliten inte skiljde sig mellan män och kvinnor.

Hos patienter med en mild till moderat alkoholinducerad levercirros var plasmanivåerna av losartankalium och dess aktiva metabolit efter oral administrering 5 respektive 1,7 gånger högre än hos unga friska frivilliga män (se Dosering samt Varningar och Försiktighet).


Plasmakoncentrationerna av losartankalium ändras inte för patienter med kreatininclearance över 10 ml/min. Jämfört med patienter med normal njurfunktion så är AUC för losartankalium cirka två gånger högre hos hemodialyspatienter.


Plasmakoncentrationerna av den aktiva metaboliten ändras inte för patienter med nedsatt njurfunktion eller för hemodialyspatienter.

Varken losartankalium eller dess aktiva metabolit kan avlägsnas via hemodialys.


Hydroklortiazid

Absorption

Efter oral administrering absorberas cirka 80 % hydroklortiazid från magtarmkanalen. Biotillgängligheten är cirka 70 %. Maximala plasmakoncentratioer mäts generellt efter 2-5 timmar.


Distribution

Plasmaproteinbindningen av hydroklortiazid är 64 %, den relativa distributionsvolymen är 0,5 till 1,1 l/kg.


Metabolism

Hos normala frivilliga utsöndras mer än 95 % av hydroklortiazid oförändrat via urinen.


Eliminering

Halveringstiden för elimination är 6-8 timmar vid normal njurfunktion. Tiden ökar vid försämrad njurfunktion och är cirka 20 timmar vid terminal njursvikt.


Biotillgänglighet

Samtidig administering av hydroklortiazid och losartan verkar inte påverka farmakokinetiken hos någondera av substanserna hos friska frivilliga.


De farmakokinetiska parametrarna AUCinf och Cmax for losartan och dess aktiva metabolit E-3174 och AUCinf, Cmax och förekomsten 0-24 i urin för hydroklortiazid visades vara bioekvivalent med de enskilda komponenterna i jämförelse med kombinationsprodukten.

Prekliniska uppgifter

Gängse studier avseende allmäntoxicitet, genotoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa.


Den toxiska potentialen för kombinationen av losartan/hydroklortiazid undersöktes i kroniska toxicitetsstudier för oral administrering under upp till sex månader i råttor och hundar och förändringarna för kombinationen som observerades i studierna kunde huvudsakligen hänföras till losartankomponenten. Administrering av kombinationen av losartan/hydroklortiazid inducerar en minskning av de röda blodkroppsparametrarna (erytocyter, hemoglobin, hematokrit), ökning av urea-N i serum, minskad hjärtvikt (utan en histologisk korrelation) och gastrointestinala förändringar (leisoner, sår, erosioner, blödningar i magsäckslemhinnan). Det fanns inga tecken på teratogenicitet hos råttor eller kaniner som behandlats med kombinationen av losartan/hydroklortiazid. Fostertoxicitet hos råttor, som påvisats genom en liten ökning av antal supernumerära revben hos F1 generationen, observerades hos honor som behandlats före och under hela dräktigheten. I enlighet med vad som observerats i studier med enbart losartan så uppträder fetala och neonatala biverkningar, inklusive njurtoxicitet och fosterdöd, när dräktiga råttor behandlas med kombinationen av losartan/hydroklortiazid under senare delen av graviditeten och/eller amningen.

Innehåll

Marozid 50 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

Varje tablett innehåller 50 mg losartankalium, motsvarande 45,76 mg losartan och 12,5 mg hydroklortiazid

Hjälpämne: 70,31 mg laktosmonohydrat/filmdragerad tablett


Marozid 100 mg/25 mg filmdragerade tabletter

Varje tablett innehåller 100 mg losartankalium, motsvarande 91,52 mg losartan och 25 mg hydroklortiazid

Hjälpämne: 140,61 mg laktosmonohydrat/filmdragerad tablett


För fullständig förteckning över hjälpämnen:

Kärna

- Mikrokristallin cellulosa

- Pregelatiniserad stärkelse

- Laktosmonohydrat

- Magnesiumstearat


Dragering

- Hydroxipropylcellulosa

- Hypromellos

- Titandioxid (E171)

- Gul järnoxid (E172)

Blandbarhet

Ej relevant.

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Miljöinformationen för losartan är framtagen av företaget MSD för Cozaar®, Cozaar® Comp, Cozaar® Comp Forte, Fortzaar mite

Miljörisk: Användning av losartan har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Losartan är potentiellt persistent.
Bioackumulering: Losartan har låg potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation


Environmental Risk Classification


Predicted Environmental Concentration (PEC)

PEC is calculated according to the following formula:


PEC (μg/L) = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100) = 1.5*10-6*A(100-R


PEC = 1.2 μg/L


Where:

A = 8161 kg (total sold amount API in Sweden year 2015, data from IMS Health).

R = 0 % removal rate (worst case assumption)

P = number of inhabitants in Sweden = 9 *106

V (L/day) = volume of wastewater per capita and day = 200 (ECHA default) (Ref. I)

D = factor for dilution of waste water by surface water flow = 10 (ECHA default) (Ref. I)


Predicted No Effect Concentration (PNEC)


Ecotoxicological studies


Green Algae (Selenastrum capricornutum) (FDA 4.01) (Ref. II):

NOEC 10 day (cell growth) = 143 mg/L


Blue Green Algae (Microcystis aeruginosa)(FDA 4.01) (Ref. III): NOEC 10 day (cell growth) = 556 mg/L


Crustacean, water flea (Daphnia magna):

Acute toxicity

LC50 48 h (mortality) = 331 mg/L (OECD 202) (Ref.IV)

NOEC = 80 mg/L


Chronic toxicity

NOEC 21 day (survival, reproduction, growth) = 100 mg/L (OECD 211) (Ref V)

No effects noted up to the highest concentration tested


Fish, fathead minnow (Pimephales promelas):

Acute toxicity

LC50 48 h (mortality) > 1000 mg/L (U.S. EPA “Methods for Measuring the Acute Toxicity of Effluents to Fresh Water and Marine Organisms”, 1985) (Ref.IV)

NOEC = 100 mg/L


Chronic toxicity

NOEC 32-day (survival, hatching, growth) = 10 mg/L (OECD 210) (Ref VI)

No effects noted up to the highest concentration tested


Fish, rainbow trout (Oncorhynchus mykiss):

Acute toxicity

LC50 96 h (mortality) > 929 mg/L (FDA 4.11) (Ref.VII)

NOEC = 929 mg/L


PNEC = 1000 μg/L (10000 μg/L/ 10 based on the most sensitive chronic NOEC for the fish with an assessment factor (AF) of 10)


Environmental risk classification (PEC/PNEC ratio)

PEC/PNEC = 1.2/1000 = 0.001, i.e. PEC/PNEC ≤ .1 which justifies the phrase “Use of losartan has been considered to result in insignificant environmental risk.”


Degradation


Biotic degradation


Bacteria > 90% of initial concentration remaining

Algal = 71% of initial concentration remaining after 28 days (FDA 3.11). (Ref VIII)


Abiotic degradation

Hydrolysis:

Hydrolytically stable between pH 5-9 (FDA 3.09). (Ref. IX)


Photolysis:

Susceptible to aqueous photolysis and rapidly degrades under clear sky conditions

Half-Lifemax < 18 hours (pH 9) over wavelength interval 290-800 nm

(FDA 3.10). (Ref. X)


Justification of chosen degradation phrase:

Losartan has been found to degrade under natural light conditions however no data are available on metabolites. Therefore the phrase “Losartan is potentially persistent” was thus chosen.


Bioaccumulation

Partitioning coefficient:

Log Kow = 1.2 (OECD 107). (Ref.XI)


Justification of chosen bioaccumulation phrase:

Since log Kow < 4 at pH 7, the substance has low potential for bioaccumulation


References


  1. ECHA, European Chemicals Agency. 2008 Guidance on information requirements and chemical safety assessment. http://guidance.echa.europa.eu/docs/guidance_document/information_requirements_en.htm

  2. Toxikon Environmental Sciences, 1993. "Losartan (MK-0954): Toxicity to the Freshwater Green Alga, Selenastrum capricornutum, Under Static Test Conditions," Study No., J9209001f, TOX, Jupiter, FL, USA, 16 June 1993.

  3. Toxikon Environmental Sciences, 1993. "Losartan (MK-0954): Toxicity to the Blue-Green Alga, Microcystis aeruginosa, Under Static Test Conditions," Study No., J9209001g, TOX, Jupiter, FL, USA, 16 June 1993.

  4. Merck, 1995. “ Environmental Quality Criteria Monograph for Losartan Potassium”, Merck & Co., Inc. Whitehouse Station, NJ, USA, 24 November 1995.

  5. Smithers Visicent, 2013. "Losartan – Full Life-Cycle Toxicity Test with Water Fleas, Daphnia magna, Under Static Renewal Conditions Following OECD Guideline #211" Smithers Viscient Study Number 359.6707" Wareham, MA, USA, 18 June 2013.

  6. Smithers Visicent, 2013. "Losartan – Early Life-Stage Toxicity Test with Fathead Minnow, Pimephales promelas, Following OECD Guideline #210" Smithers Viscient Study Number 359.6706" Wareham, MA, USA, 10 June 2013.

  7. Toxikon Environmental Sciences, 1993. "Losartan (MK-0954): Acute Toxicity to Rainbow Trout, Oncorhynchus mykss, Under Static Test Conditions," Study No., J9209001i, TOX, Jupiter, FL, USA, 28 May 1993.

  8. Toxikon Environmental Sciences, 1993. "Losartan (MK-0954): Biodegradation Inoculum Source Screening and Aerobic Biodegradation in Water," Study No., J9209001d, TOX, Jupiter, FL, USA, 06 August 1993.

  9. Toxikon Environmental Sciences, 1993. "Losartan (MK-0954): Determination of the Rate of Hydrolysis as a Function of pH," Study No., J9209001b, TOX, Jupiter, FL, USA, 02 March 1993.

  10. Toxikon Environmental Sciences, 1993. "Losartan (MK-0954): Determination of Aqueous Photolysis," Study No., J9209001c, TOX, Jupiter, FL, USA, 02 July 1993.

  11. Merck & Co., Inc., 1995 “New Drug Application for Tablets Losartan Potassium, Environmental Assessment, Feb 1 1995”

Hållbarhet, förvaring och hantering

Marozid 50 mg/12,5 mg

2 år

Marozid 100 mg/25 mg

2 år

Förvaras vid högst 30°C.

Inga särskilda anvisningar.

Förpackningsinformation

Filmdragerad tablett 100 mg/25 mg Rund, gul, filmdragerad tablett (diameter 10,7 mm).
98 tablett(er) blister, 114:11, F
Filmdragerad tablett 50 mg/12,5 mg Rund, gul, filmdragerad tablett (diameter 8,1 mm).
98 tablett(er) blister, 102:35, F

Hitta direkt i texten
Av