Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Altargo®

ÄndringsmarkeringReceptstatusFörmånsstatus
GlaxoSmithKline

Salva 10 mg/g
Avregistreringsdatum: 2019-02-25 (Tillhandahålls ej) (Slät, benvit salva)

Antibiotika och kemoterapeutika för dermatologiskt bruk, Antibiotika för topikal användning.

Aktiv substans:
ATC-kod: D06AX13
För information om det avregistrerade läkemedlet omfattas av Läkemedelsförsäkringen, kontakta Läkemedelsförsäkringen.
Läs mer om avregistrerade läkemedel
Produktresumé (SPC): Denna text är avsedd för vårdpersonal.

1 LÄKEMEDLETS NAMN

Altargo 10 mg/g salva.

2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


Varje gram salva innehåller 10 mg retapamulin (1% w/w).


Hjälpämnen med känd effekt:


Varje gram salva innehåller upp till 20 mikrogram butylhydroxitoluen (E321).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3 LÄKEMEDELSFORM


Salva.

Slät, benvit salva.

4 KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer


Korttidsbehandling av följande ytliga hudinfektioner hos vuxna, ungdomar, spädbarn och barn (från nio månaders ålder) (se avsnitt 5.1):


  • Impetigo.

  • Infekterade små rivsår, skrapsår eller suturerade sår.


Se avsnitt 4.4 och 5.1 beträffande viktig information om den kliniska aktiviteten av retapamulin mot olika typer av Staphylococcus aureus.


Officiell vägledning om lämplig användning av antibiotika läkemedel bör beaktas.

4.2 Dosering och administreringssätt


Dosering


Vuxna (18-65 år), ungdomar (12-17 år) spädbarn och barn (från 9 månader till 11 år).


Ett tunt lager av salvan appliceras på det angripna hudområdet 2 gånger dagligen i 5 dagar.
Det behandlade området kan täckas med sterilt förband eller kompress.


Säkerhet och effekt har inte utvärderats i följande fall:

  • Impetiginösa lesioner >10 till antalet och som överskrider en total yta av 100 cm2.

  • Infekterade lesioner som överskrider 10 cm i längd eller som har en total yta >100 cm2.


Hos patienter under 18 år bör den totala behandlingsytan inte överskrida 2% av kroppsytan.


Patienter som inte svarar kliniskt inom 2-3 dagar bör åter utvärderas och alternativ behandling övervägas (se avsnitt 4.4).


Särskilda patientgrupper


Äldre (65 år eller äldre)

Dosen behöver inte justeras.


Nedsatt njurfunktion

Dosen behöver inte justeras. Se avsnitt 5.3.


Nedsatt leverfunktion

Dosen behöver inte justeras. Se avsnitt 5.3.


Pediatrisk population

Säkerhet och effekt av retapamulin salva har inte utvärderats hos barn under nio månaders ålder. Förnuvarande tillgänglig data finns beskrivet i avsnitt 5.2, men inga rekommendationer om dosering kan göras.


Administreringssätt

Retapamulin är endast för utvärtes bruk

4.3 Kontraindikationer


Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

4.4 Varningar och försiktighet


Sensibilisering eller svår lokal reaktion

Om sensibilisering eller svår lokal irritation inträffar vid behandling med retapamulin salva bör

man avbryta behandlingen, noggrant avlägsna salvan och sätta in lämplig alternativ behandling av infektionen.


Ögon och slemhinnor

Retapamulin salva får inte komma i kontakt med ögon och slemhinnor. Näsblod har rapporterats vid användning av Altargo på nässlemhinnan.


Oralt intag

Var noga med att undvika oralt intag.


Utvärdering av behandlingen

Alternativ behandling bör övervägas om det inte sker någon förbättring eller om en försämring ses i det infekterade området efter 2-3 dagars behandling.


Långvarigt bruk och tillväxt av icke – mottagliga mikroorganismer

Långvarigt bruk med retapamulin kan orsaka tillväxt av icke-mottagliga mikroorganismer, inklusive fungi. Om superinfektion med en icke-mottaglig organism misstänks, skall behandlingen styras av kliniska och mikrobiologiska bedömningar.


Abscesser

Retapamulin skall inte användas för behandling av abscesser.


Meticillinresistenta, Staphylococcus aureus (MRSA)

Retapamulin skall inte användas för behandling av infektioner som man vet eller misstänker är orsakade av MRSA (se avsnitt 5.1).


I kliniska studier av sekundärt infekterade öppna sår var effekten av retapamulin otillräcklig hos patienter med infektioner orsakade av MRSA. Orsaken till den minskade kliniska effekten som observerades hos dessa patienter är okänd.


Butylhydroxitoluen

Retapamulin salva innehåller butylhydroxitoluen, som kan ge lokala hudreaktioner (t ex kontakteksem) eller vara irriterande för ögon och slemhinnor.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Effekten av samtidig behandling med retapamulin och andra läkemedel för topikalt bruk på samma hudområde har inte studerats och rekommenderas inte.


I humana levermikrosomer har retapamulin visats vara en stark hämmare av CYP3A4. Eftersom plasmakoncentrationen av retapamulin är låg vid topikal applicering (se avsnitt 5.2), förväntas dock inte att samtidig systemisk administrering av CYP3A4-substrat resultera i en klinisk betydelsefull hämning av deras metabolism av retapamulin.


Samtidig administrering av oralt ketokonazol 200 mg två gånger dagligen ökade genomsnittlig AUC (0-24) och Cmax med 81% efter topikal applicering av retapamulin 10 mg/g salva på skadad hud hos friska vuxna män. De högsta registrerade plasmakoncentrationerna var ändå låga (≤ 10,5 ng/ml i frånvaro av ketokonazol och ≤ 17 ng/ml i närvaro av ketokonazol).


Systemisk exponering av retapamulin har varit låg efter topikal applicering av 10 mg/g salva hos vuxna och pediatriska patienter i åldrarna 2 år och äldre (maximum plasmakoncentration < 20 ng/ml). Det är därför inte förväntat att kliniskt betydelsefulla ökningar av retapamulinplasmakoncentrationer ska förekomma hos patienter i åldrarna 2 år och äldre som samtidigt får CYP3A4-hämmare.


Pediatrisk population

Hos barn i åldrarna från 9 månader till 2 år är det möjligt att högre plasmakoncentrationer emellanåt kan förekomma under behandlingen med retapamulin 10 mg/g salva jämfört med hos äldre barn och vuxna. Försiktighet ska därför iakttas om retapamulin 10 mg/g salva ska administreras till barn i denna åldersgrupp som samtidigt får CYP3A4-hämmare, då systemisk exponering av retapamulin kan öka ytterligare vid CYP3A4-inhibition.


Se avsnitt 5.2 angående plasmakoncentrationer av retapamulin som observerats hos patienter i olika åldersgrupper.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet
Data saknas från behandling av gravida kvinnor. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter efter peroralt intag och är ofullständiga vad gäller effekter på förlossning och fosterutveckling/utveckling efter födseln (se avsnitt 5.3).


Retapamulin salva bör endast användas under graviditeten när topikal antibakteriell behandling är klart indicerad och användning av retapamulin anses vara att föredra framför systembehandling med antibakteriella läkemedel.


Amning
Det är okänt om retapamulin utsöndras i human bröstmjölk. Eftersom minimal systemisk exponering har observerats hos vuxna är exponeringen för det ammade barnet troligtvis försumbar. Utsöndring av retapamulin i mjölk hos djur har inte studerats. Beslut om att fortsätta/avsluta amning eller att fortsätta/avsluta behandlingen med Altargo bör tas med hänsyn till nyttan av amningen för barnet och nyttan av behandlingen med Altargo för kvinnan.


Fertilitet

Det saknas data på effekterna av retapamulin för human fertilitet. Inga behandlingsrelaterade effekter på manlig eller kvinnlig fertilitet har visats sig i djurstudier (se avsnitt 5.3)

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Altargo har ingen eller negligerbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

4.8 Biverkningar


Summering av säkerhetsprofilen

I kliniska studier där 2150 patienter med ytliga hudinfektioner behandlades med Altargo var den vanligast rapporterade biverkningen irritation på applikationsstället, vilket inträffade hos cirka 1% av patienterna.


Lista i tabellform över biverkningar


Frekvensintervallen är definierade enligt följande:

Mycket vanliga

(>1/10),

vanliga

(≥1/100 till <1/10),

mindre vanliga

(≥1/1000 till <1/100),

sällsynta

(<1/10,000 till <1/1000),

mycket sällsynta

(<1/10 000)

Ingen känd frekvens

(kan inte beräknas från tillgängliga data)

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Organsystem

Vanliga

Mindre vanliga

Ingen känd frekvens

Immunsystemet

  

Överkänslighet inkluderande angioödem

Hud och subkutan vävnad

 

Kontaktdermatit

 

Allmänna symtom och symtom vid administreringsstället

Reaktion på applikationsstället

Irritation

Reaktion på applikationsstället

Smärta

Klåda

Erytem

Irritation på applikationsstället (inkluderande brännande känsla)


Pediatrisk population

Frekvens, typ och allvarlighetsgrad för biverkningar i den pediatriska populationen är detsamma som hos vuxna.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

4.9 Överdosering


Varje tecken eller symtom på överdos, efter topikal administrering eller oavsiktligt intag, skall behandlas symtomatiskt.
Ingen specifik antidot är känd.

5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Antibiotika och kemoterapeutika för dermatologiskt bruk, Antibiotika för topikal användning. ATC-kod: D06AX13


Verkningsmekanism

Retapamulin är ett halvsyntetiskt derivat av pleuromutilin, som isolerats genom jäsning från Clitopilus passeckerianus (tidigare Pleurotus passeckerianus).


Retapamulin hämmar selektivt bakteriell proteinsyntes genom att interagera på en unik position på den bakteriella ribosomens 50S-subenhet, vilken skiljer sig från bindningsställena för andra antibakteriella medel (som inte är av pleuromutilintyp) som interagerar med ribosomen.


Data tyder på att bindningsstället involverar det ribosomala proteinet L3 och är i regionen av den ribosomala P-positionen och peptidyltransferas-centret. Genom att binda till detta ställe hämmar pleuromutiliner överföringen av peptidyl, blockerar delvis interaktioner på P-positionen och förhindrar normal bildning av aktiva ribosomala 50S-subenheter. Därför tycks pleuromutiliner hämma den bakteriella proteinsyntesen genom multipla mekanismer.


Retapamulin är till övervägande delen bakteriostatiskt mot S. aureus and S. pyogenes.


Resistensmekanismer

På grund av sitt distinkta verkningssätt är målspecifik korsresistens med andra klasser av antibakteriella medel sällsynt.


In vitro har tre mekanismer identifierats som minskar känsligheten för retapamulin. En involverar mutationer i det ribosomala proteinet L3, den andra är en icke-specifik effluxmekanism (ABC transportör vgaAv). Denna icke målspecifika effluxmekanism har också visats minska in vitro-aktiviteten hos streptogramin A.


Känsligheten för pleuromutiliner kan också påverkas av Cfr-rRNA-metyltransferas, som ger korsresistens mot fenikoler, linkosamider och streptogramin A hos stafylokocker.


Retapamulin-MIC på 2-64 µg/ml har rapporterats för kliniska isolat av S. aureus, som antingen har efflux- eller cfr-resistensmekanismer som beskrivs ovan. För S. aureus-isolat med laboratorieframkallade mutationer i det ribosomala proteinet L3, var MIC för retapamulin 0,25 4 µg/ml. Medan det epidemiologiska gränsvärdet för S.aureus är satt till 0,5 µg/ml för retapamulin är den kliniska relevansen av isolat med förhöjda retapamulin-MIC okänd med tanke på möjligheten att höga lokala koncentrationer (20 000 µg/ml) av retapamulin på huden kan uppnås.


Ingen resistensutveckling observerades under behandling med retapamulin i det kliniska studieprogrammet och alla kliniska isolat hämmades av retapamulinkoncentrationer ≤2µg/ml.


Antibakteriellt spektrum

Förekomsten av förvärvad resistens kan variera geografiskt och med tiden för utvalda arter och information om lokala resistensförhållanden är önskvärd, särskilt vid behandling av svåra infektioner. Vid behov bör expertråd sökas när den lokala resistensprevalensen är sådan att nyttan av medlet kan ifrågasättas vid åtminstone vissa typer av infektioner.


Vanliga känsliga species

Staphylococcus aureus*$

Streptococcus pyogenes*

Streptococcus agalactiae

Organismer med nedärvd resistens

Enterobacteriaceae

Pseudomonas aeruginosa

Enterococcus faecalis

$In vitro var retapamulin lika aktivt mot meticillinkänsliga och meticillinresistenta stammar av S. aureus. Se dock avsnitt 4.4 samt nedan beträffande klinisk effekt mot MRSA. Retapamulin bör inte användas för behandling av infektioner som är orsakade av eller antas vara orsakade av MRSA.


* aktivitet har visats tillfredsställande i kliniska studier


Klinisk effekt och säkerhet

Mycket få MRSA isolerades i studier med impetigo och alla var kliniskt framgångsrika (100%: 8/8).
I studier med impetigo och i två studier med sekundärt infekterade öppna sår (SIOW) var frekvensen lyckade resultat hög för retapamulin hos patienter med mupirocinresistent S. aureus (100%: 11/11) eller fusidinsyraresistent S. aureus (96,7%: 29/30). I de två studierna där patienter med SIOW ingick var effekten av retapamulin på infektioner orsakade av MRSA dock otillfredsställande (75,7%). Ingen skillnad observerades in vitro avseende retapamulins effekt mot S. aureus vare sig isolaten var känsliga eller resistenta mot meticillin.


Det är oklart varför den kliniska effekten mot MRSA vid SIOW-infektioner är lägre, men den kan ha påverkats av närvaron av en specifik MRSA klon. Vid behandlingssvikt associerad med S. aureus kan närvaro av stammar med ytterligare virulensfaktorer (såsom Panton-Valentine Leukocidin) misstänkas.


Procent lyckade resultat vid uppföljning av SIOW patienter med S. aureus

Fenotyp/PFGE typ

RETAPAMULIN

Cefalexin

n/N

Andel framgångs-

rika resultat (%)

95% Exakt CI

n/N

Andel framgångsrika

resultat (%)

S. aureus (alla)

337/379

88,9

(85,3; 91,9)

155/186

83,3

MRSA$

28/37

75,7

(58,8; 88,2)

21/26

80,8

MSSA

309/342

90,4

(86,7; 93,3)

133/159

83,6

CI: konfidensintervall. Exakt konfidensintervall (CI) har kalkyerats med F-fördelningsmetod.
$: svarsfrekvensen för MRSA beroende på PVL+MRSA var 8/13 (62%)


En randomiserad, dubbelblind multicenter-studie jämförde effekten av retapamulin salva mot placebosalva för behandling av SIOW. Studien klarade inte att möta primär endpoint vilket var kliniskt framgångsrika resultat vid uppföljning (dag 12-14) för personer i Intent to treat-populationen (se tabell nedan).


Kliniskt svar vid uppföljning (dag 12-14) i analyspopulationer

 

Retapamulin

Placebo

Skillnad i andel framgångsrika resultat

95% CI (%)

Analys-population

n/N

Andel framgångsrika resultat

n/N

Andel framgångsrika resultat

ITTC

184/246

74,8

75/113

66,4

8,4

(-1,6;

18,4)

PPC

170/215

79,1

72/97

74,2

4,8

(-5,2;

14,8)

ITTB

139/182

76,4

54/84

64,3

12,1

(0,6;

23,6)

PPB

128/158

81,0

51/69

73,9

7,1

(-4,4;

18,6)

CI: konfidensintervall. Konfidensintervallet justerades inte för multiplicitet.

ITTC- Intent to treatklinisk primär effektpopulation; PPC- Per protokoll klinisk primär effektpopulation; ITTB- Intent to treat bakteriologiskt utvärderbar, primär effektpopulation; PPB- Per protokoll bakteriologiskt utvärderbar, primär effektpopulation.


Dock, vid justering för sårens karakteristika vid utgångsstadiet inklusive patogen, sårstorlek och allvarlighetsgrad, var det kliniskt framgångsrika resultat för retapamulin överlägset mot placebo för den primära effekt-endpointen (p=0,0336). Sår hos patienter som behandlats med retapamulin läkte snabbare vid behandlingens slut-besöket (dag 7-9), med en storleksminskning av såret på 77,3% jämfört med 43,5% för placebobehandlade personer. Vid uppföljningsbesöket var denna skillnad dock mindre uttalad (88,6% mot 81% för retapamulinbehandlade personer respektive placebobehandlade personer).


I den bakteriologiskt utvärderbara intent-to-treatgruppen var det kliniskt framgångsrika resultatet för retapamulin (76,4%; 139/184) statistiskt överlägset det för placebo (63,4%; 54/84). Skillnaden var primärt på grund av det högre framgångsrika resultatet som sågs hos retapamulinbehandlade personer med infektioner orsakade av S. aureus jämfört med placebobehandlade personer (se tabell nedan). Dock visade inte retapamulin någon fördel över placebo hos personer med SIOW orsakade av S, pyogenes.


Procent lyckade resultat vid uppföljning för Bakteriologiskt utvärderbart Intent to treat SIOW personer med S. Aureus och S. Pyogenes

Patogen

Retapamulin

Placebo

n/N

Andel framgångs-

rika resultat (%)

95% Exakt CI

n/N

Andel framgångs-

rika resultat (%)

S. aureus (alla)

117/147

79,6

72,2; 85,8

43/65

66,2

MRSA

15/24

62,5

40,6; 81,2

2/8

25,0

MSSA

102/123

82,9

75,1; 89,1

41/57

71,9

S. pyogenes

29/36

80,6

64,0; 91,8

12/15

80,0

CI: konfidensintervall. Exakt konfidensintervall (CI) har kalkyerats med F-fördelningsmetod.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Absorption


Friska vuxna

I en studie som genomfördes på friska vuxna applicerades retapamulin 10 mg/g salva dagligen på intakt och skadad hud under ocklusion i upp till 7 dagar. Den systemiska exponeringen efter topikal applicering av retapamulin genom intakt hud var mycket låg. Det geometriska medelvärdet av Cmax i plasma efter applicering på 200 cm2 skadad hud var 9,75 ng/ml dag 1 och 8,79 ng/ml dag 7 och den maximala individuella systemiska exponeringen (Cmax) som uppmättes var 22,1 ng/ml.


Patienter från 2 år


Plasmaprover togs från 516 vuxna och pediatriska patienter som fått topikal behandling med retapamulin 10 mg/g salva två gånger dagligen i fem dagar för behandling av sekundärt infekterade traumatiska lesioner. Provtagningen hos vuxna skedde innan dosen gavs dag 3 eller 4 och hos de pediatriska patienterna 0-12 timmar efter sista appliceringen dag 3 eller 4. De flesta proverna (89%) låg under den lägre kvantfieringsgränsen (0,5 ng/ml). Av de plasmaprover som hade mätbara koncentrationer hade 90% retapamulinkoncentrationer under 2,5 ng/ml. Den högsta uppmätta plasmakoncentrationen av retapamulin var 10,7 ng/ml hos vuxna och 18,5 ng/ml hos pediatriska patienter (i åldrarna 2-17 år).


Patienter från 2 månader till 24 månader


Plasmaprover togs vid ett tillfälle ca 4-8 timmar efter första appliceringen på dag 3 eller 4 från patienter i åldrarna från 2 månader till 2 år med impetigo eller med sekundärt infekterade traumatiska lesioner eller dermatoser (observera att retapamulin inte är indicerat för behandling av sekundärt infekterade dermatoser). Retapamulinkoncentrationer var mätbara hos 46% (36/79) av proverna (inom intervallet 0,52-177,3 ng/ml) men majoriteten av dessa prover (27/36; 75%) innehöll <5,0 ng/ml.


Bland barnen från 9 månader till 2 år var plasmakoncentrationer av retapamulin mätbara i 32% (16/50) av proverna. En enda retapamulinkoncentration (95,1 ng/ml) överskred den högsta koncentrationen som observerats hos patienter i åldrarna 2-17 år (18,5 ng/ml). Denna plasmakoncentration observerades hos ett barn med en sekundär infekterad dermatos, en indikation retapamulin inte är indicerat för.


Retapamulin rekommenderas inte för användning hos barn yngre än 9 månader. Hos barn i åldrarna från 2 till 9 månader var plasmakoncentrationer av retapamulin mätbara i 69% (20/69) av proverna. Fyra plasmakoncentrationer av retapamulin (26,9; 80,3; 174,3 och 177,3 ng/ml) överskred den högsta koncentrationen som observerats hos patienter i åldrarna 2-17 år (18,5 ng/ml).


Distribution


På grund av den mycket låga systemiska exponeringen har vävnadsdistributionen av retapamulin inte undersökts hos människa.


In vitro visade sig retapamulin vara substrat för och hämmare av P-glykoprotein (Pgp).

Den maximala individuella systemiska exponeringen hos människa efter topikal applicering av 10 mg/g salva på 200 cm2 skadad hud (Cmax= 22 ng/ml; AUC(0-24) = 238 ng·h/ml) var dock 660 gånger lägre än retapamulins IC50 för Pgp-hämning.


Retapamulin binds till cirka 94% till humana plasmaproteiner.


Biotransformation


Den oxidativa metabolismen av retapamulin in vitro i humana levermikrosomer medierades främst av CYP3A4 och i ringa grad av CYP2C8 och CYP2D6, se avsnitt 4.5.


Elimination


Eliminationen av retapamulin har inte undersökts hos människa.


Särskilda patientgrupper


Farmakokinetiska data saknas på patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion. På grund av de låga systemiska plasmanivåerna som observerats förväntas dock inga säkerhetsproblem.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Toxicitet vid upprepad dosering

I 14 dagars (50, 150 eller 450 mg/kg) orala toxicitetsstudier på råtta fanns tecken på adaptiva lever- och tyreoideaförändringar. Inga av dessa fynd har klinisk relevans.


På apor som oralt fick 50, 150 eller 450 mg/kg under 14 dagar sågs dosrelaterade kräkningar.


Karcinogenicitet, mutagenicitet, reproduktionseffekter

Långtidsstudier på djur avseende karcinogen potential har inte utförts med retapamulin.


Inga tecken på gentoxicitet kunde ses vid undersökning in vitro avseende genmutation och/eller kromosomeffekter i försök på muslymfomceller, i odlade humana perifera blodlymfocyter eller vid undersökning in vivo av kromosomala effekter vid mikrokärntest på råtta.


Inga tecken på nedsatt fertilitet kunde ses hos han- och honråttor i orala doser på 50, 150 eller 450 mg/kg/dag innebärande exponeringsmarginaler på upp till 5 gånger den högsta uppskattade kliniska exponeringen hos människa (topikal applicering på 200 cm2 skadad hud, AUC 238 ng/ml).


I en embryotoxikologisk studie på råtta observerades utvecklingstoxicitet (minskad fostervikt och fördröjd benbildning av skelettet) och modertoxicitet vid perorala doser ≥ 150 mg/kg/dag (motsvarande ≥3 gånger den högsta uppskattade kliniska exponeringen hos människa, se ovan). Det fanns inga behandlingsrelaterade missbildningar hos råtta.


Retapamulin gavs som kontinuerlig intravenös infusion till dräktiga kaniner från dag 7 till dag 19 av dräktigheten. Modertoxicitet sågs vid doser ≥ 7,2 mg/kg/dag motsvarande ≥ 8 gånger den högsta uppskattade kliniska exponeringen hos människa (se ovan). Ingen behandlingsrelaterad effekt på embryofetal utveckling observerades.


Inga studier avseende effekten av retapamulin på pre/postnatal utveckling har utförts. Det förekom emellertid ingen systemisk effekt hos unga råttor vid topikal applicering av retapamulinsalva.

6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen


Vitt vaselin


Butylhydroxitoluen (E321)

6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant.

6.3 Hållbarhet


Obruten förpackning: 2 år.


Öppnad förpackning: 7 dagar.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Förvaras vid högst 25°C.

6.5 Förpackningstyp och innehåll


0,5 gram dospåse av aluminiumfolie. Kartong med 12 dospåsar.

5 g, 10 g och 15 g aluminiumtuber med skruvlock av plast. Kartong med 1 tub.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion


Resterande salva vid slutförd behandling skall kasseras.


Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.

7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Glaxo Group Ltd

980 Great West Road

Brentford

TW8 9GS,

Storbritannien

8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

EU/1/07/390/001
EU/1/07/390/002
EU/1/07/390/003
EU/1/07/390/004

9 DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Första godkännandet: 24 Maj 2007

Förnyat godkännande: 20 April 2012

10 DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2015-11-09.

Information om detta läkemedel finns tillgänglig på Europeiska läkemedelsmyndighetens hemsida http://www.ema.europa.eu/.

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av