Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Alendronat Orifarm Veckotablett

MiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Orifarm Generics AB

Tablett 70 mg
(ovala, vita, bikonvexa tabletter, på ena sidan märkta APO och på den andra ALE 70)

Medel som påverkar benvävnad och mineralisering, bisfosfonater

Aktiv substans:
ATC-kod: M05BA04
Läkemedel från Orifarm Generics AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2016-03-11.

Indikationer

Behandling av postmenopausal osteoporos. Alendronat Ori­farm Veckotablett minskar risken för kot- och höftfrakturer.

Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot den aktivasubstansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

  • Esofagusförändringar och andra faktorer som fördröjer esofagustömning, såsom striktur eller akalasi.

  • Oförmåga att stå eller sitta upprätt i minst 30 minuter.

  • Hypokalcemi

  • Se även avsnitt Varningar och försiktighet.

Dosering

Dosering

Den rekommenderade dosen ären 70 mg tabletten gång per vecka.


Den optimala behandlingstiden med bisfosfonater mot osteoporos är inte fastställd. Behovet av fortsatt behandling bör utvärderas kontinuerligt baserat på en individuell nytta-risk bedömning för varje patient, i synnerhet efter en behandlingstid på 5 år eller mer.


Användning hos äldre: I kliniska studier fanns ingen åldersrelaterad skillnadmed avseende på effekt- eller säkerhetsprofilerna för alendronat. Därför är ingen dosjustering nödvändig för äldre.


Användning vid nedsatt njurfunktion: Ingen dosjustering är nödvändig hos patienter med glomerulär filtrationshastighet (GFR) över 35 ml/min. Alendronat rekommenderas inte till patienter med nedsatt njurfunktion där GFR är under 35 ml/min, eftersom erfarenhet saknas.


Pediatrisk population: 
Alendronat rekommenderas inte till barn under 18 år beroende på otillräckliga data avseende säkerhet och effekt när de används vid tillstånd i samband med pediatrisk osteoporos (se även avsnitt Farmakodynamik).

Alendronat Orifarm Veckotablett har inte undersökts vid behandling av kortikosteroidinducerad osteoporos.

Administreringssätt

För att uppnå tillfredsställande absorption av alendronat:

Alendronat Orifarm Veckotablett skall endast tas med vanligt vatten minst 30 minuter före dagens första mål, dryck eller andra läkemedel. Andra drycker (inklusive mineralvatten), mat och vissa läkemedel minskar troligen absorptionen av alendronat (se avsnitt Interaktioner).


För att underlätta transport till magsäcken och därmed minska risken för irritation/biverkningar lokaltoch i esofagus (se avsnitt Varningar och försiktighet):

  • Alendronat Orifarm Veckotablett skall endast sväljas med ett helt glas vatten (inte mindre än 200 ml) vid uppstigandet.

  • Patienterna skall inte krossa eller tugga tabletten eller låta tabletten lösas upp i munnen på grund av risken för sår i munhåla/svalg.

  • Patienterna skall inte ligga ner förrän efter dagens första mål, vilket skall vara minst 30 minuter efter intag av tabletten.

  • Patienterna skall inte ligga ner på minst 30 minuter efter att de tagit Alendronat Orifarm Veckotablett.

  • Alendronat Orifarm Veckotablett skall inte tas vid sänggående eller före uppstigande för dagen.

  • Patienterna bör få tillägg av kalcium och D-vitamin, om kostintaget är otillräckligt (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Varningar och försiktighet

Alendronat kan orsaka lokal irritation i slemhinnan i övre delen av den gastrointestinala kanalen. Eftersom det finns en risk för försämring av den underliggande sjukdomen, ska försiktighet iakttas när alendronat ges till patienter med aktiva problem i övre gastrointestinala kanalen, såsom dysfagi, esofagussjukdom, gastrit, duodenit, sår eller vid nyligen genomgången (under det senaste året) allvarlig gastrointestinal sjukdom såsom magsår, aktiv gastrointestinal blödning eller kirurgiska ingrepp i övre gastrointestinala kanalen andra än pyloroplastik (se avsnitt Kontraindikationer). Hos patienter med känd Barretts esofagus, bör förskrivare basera beslutet om alendronatbehandling på en individuell nytta/risk bedömning.


Esofagusbiverkningar (i vissa fall allvarliga och där sjukhusvård har krävts) såsom esofagit, esofagussår och esofaguserosion, i sällsynta fall följt av esofagusstriktur har rapporterats hos patienter under behandling med alendronat. Läkare bör därför vara uppmärksamma på varje tecken eller symtom på eventuell esofagusreaktion. Patienterna bör instrueras att sätta ut alendronat och söka läkarvård om de utvecklar symtom på esofagusirritation såsom dysfagi, sväljningssmärta, retrosternal smärta eller nytillkommen/förvärrad halsbränna.


Risken för svåra esofagusbiverkningar tycks vara större hos patienter som inte tar alendronat på rätt sätt och/eller fortsätter ta alendronat (veckotablett 70 mg) efter det att de fått symtom som tyder på esofagusirritation. Det är mycket viktigt att fullständiga doseringsinstruktioner ges till och förstås av patienten (se avsnitt Dosering). Patienterna bör informeras om att risken för esofagusproblem kan öka om de inte följer dessa instruktioner.


Trots att ingen ökad risk har observerats i omfattande kliniska studier, har det efter godkännandet rapporterats om sällsynta fall av ventrikel- och duodenalsår, varav några svåra och med komplikationer. Ett orsakssamband kan inte uteslutas.


Om patienterna glömmer att ta en dos av Alendronat Orifarm Veckotablett skall de instrueras att ta tabletten morgonen efter att de kommit ihåg. De skall inte ta två tabletter samma dag, utan bör återgå till att ta en tablett per vecka, på den veckodag som de ursprungligen valt. Andra orsaker till osteoporos än östrogenbrist och åldrande bör beaktas.


Hypokalcemi måste åtgärdas innan behandling med alendronat inleds (se avsnitt Kontraindikationer). Andra störningar i mineralmetabolismen (såsom D-vitaminbrist och hypoparatyreoidism) bör också behandlas effektivt. Hos patienter med dessa tillstånd bör serum kalcium och symtom på hypokalcemi kontrolleras under behandling med alendronat.


På grund av den positiva effekten av alendronat på ökningen av benmineraliseringen, kan minskningar av S-kalcium och S-fosfat uppträda. Dessa är vanligtvis små och asymtomatiska. Dock har det i sällsynta fall rapporterats om symtomatisk hypokalcemi, som tillfälligtvis har varit allvarlig och ofta uppträtt hos patienter med predisponerade tillstånd (t ex hypoparatyreoidism, vitamin D-brist och vid kalciummalabsorption). Det är därför extra viktigt att se till att patienter som använder kortikosteroider har ett tillräckligt intag av kalcium och D-vitamin.


Alendronat rekommenderas inte till patienter med nedsatt njurfunktion där GFR är lägre än 35 ml/min (se avsnitt Dosering).


Osteonekros i käken, som vanligtvis sätts i samband med tandutdragning och/eller lokal infektion (inklusive osteomyelit) har rapporterats hos cancerpatienter som fått läkemedelsbehandling med bisfosfonater, främst givet intravenöst. Många av patienterna hade också fått behandling med cytostatika och kortikosteroider. Osteonekros i käken har också rapporterats hos patienter med osteoporos som fått orala bisfosfonater.


Följande riskfaktorer bör övervägas vid bedömningen av en persons risk för att utveckla osteonekros i käkbenet:

  • Bifosfonatets potens (högst för zoledronsyra), administreringsväg (se ovan) och ackumulerad dos

  • Cancer, kemoterapi, strålbehandling, kortikosteorider, rökning

  • En anamnes med tandsjukdom, dålig munhygien, parodontal sjukdom, invasiva dentalingrepp och dåligt inpassade löständer.


Tandundersökning med lämplig förebyggande tandvård bör övervägas innan behandling med bisfosfonater påbörjas hos patienter med dålig tandstatus.


Under behandlingen bör dessa patienter om möjligt undvika invasiv tandvård. För patienter som utvecklar osteonekros i käken under bisfosfonatbehandling, kan oralkirurgi förvärra tillståndet. För patienter som behöver genomgå tandingrepp, finns inga tillgängliga data som ger stöd för att utsättning av bisfosfonat skulle minska risken för osteonekros i käken. Den behandlande läkarens kliniska bedömning bör ge underlag för en behandlingsstrategi för varje enskild patient baserad på en individuell risk-nyttabedömning.


Under behandlingen med bifosfonater ska alla patienter uppmuntras att hålla god munhygien, göra regelbundna kontroller hos tandläkare och rapportera eventuella orala symptom som exempelvis lösa tänder, smärta eller svullnad.


Ben-, led- och/eller muskelvärk har rapporterats hos patienter som tar bifosfonater. Efter marknadsföringen har sådana symptom sällan varit allvarliga och/eller funktionsnedsättande (se avsnitt Biverkningar). Tidpunkten för symptomdebut varierade från en dag till flera månader efter behandlingsstarten. De flesta patienternas symptom upphörde när läkemedlet satts ut. Hos ett fåtal återkom symptomen när samma läkemedel eller en annan bifosfonat sattes in.


Osteonekros i den yttre hörselgången har rapporterats vid användning av bisfosfonater, främst i samband med långvarig terapi. Möjliga riskfaktorer för osteonekros i den yttre hörselgången är bland annat steroidanvändning och kemoterapi och/eller lokala riskfaktorer såsom infektion eller trauma. Risken för osteonekros i den yttre hörselgången bör övervägas hos patienter som får bisfosfonater och som uppvisar öronsymtom såsom kroniska öroninfektioner.


Efter marknadsföringen har allvarliga hudreaktioner rapporterats i sällsynta fall, bland annat Stevens Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys.


Atypiska frakturer i femurbenet


Atypiska subtrokantära och diafysära femurfrakturer har rapporterats vid behandling med bisfosfonater, främst hos patienter som behandlats under lång tid mot osteoporos. Dessa tvärgående eller korta, sneda frakturer kan inträffa var som helst längs femur, från strax under den mindre trokantern till strax ovanför epikondylerna.


Frakturerna inträffar efter minimalt eller inget trauma och en del patienter upplever smärta i lår eller ljumske, ofta förenat med röntgenologisk stressfraktur, veckor till månader före den kompletta femurfrakturen.

Frakturerna är ofta bilaterala, därför bör motsatt femur undersökas hos patienter som behandlats med bisfosfonater och som har ådragit sig en fraktur i femurskaftet. Dålig läkning av dessa frakturer har också rapporterats. Utsättning av bisfosfonatbehandling hos patienter med misstänkt atypisk femurfraktur bör övervägas i avvaktan på utvärdering av patienten och baseras på en individuell nytta-risk-bedömning.


Patienter som behandlas med bisfosfonater bör uppmanas att rapportera smärta i lår, höft eller ljumske och varje patient med sådana symptom bör utredas med frågeställningen inkomplett femurfraktur.

Interaktioner

Vid samtidigt intag, är det troligt att mat och dryck (inklusive mineralvatten), kalciumsupplement, antacida och vissa perorala läkemedel påverkar absorptionen av alendronat. Därför måste patienterna vänta minst 30 minuter efter intag av alendronat innan något annat peroralt läkemedel tas (se Dosering).


Inga andra kliniskt signifikanta läkemedelsinteraktioner förväntas. Ett antal patienter i de kliniska studierna fick östrogen (intravaginalt, transdermalt eller peroralt) samtidigt med alendronat. Inga biverkningar kunde relateras till kombinationsbehandlingen.


Då användning av NSAID:er är förknippat med gastrointestinal irritation bör försiktighet iakttas vid kombinationsbehandling med alendronat.


Specifika interaktionsstudier har inte utförts, men alendronat användes i kliniska studier samtidigt med en mängd andra vanligen förskrivna läkemedel utan belägg för kliniskt ogynnsamma interaktioner.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Det finns inte tillräckligt med data angående användning av alendronat hos gravida kvinnor. Djurstudier indikerar inga direkt skadliga effekter med avseende på graviditet, embryonal/fetal utveckling eller postnatal utveckling. Alendronat givet till dräktiga råttor orsakade hypokalcemirelaterad dystoki (se Prekliniska uppgifter). Beaktande indikationen bör alendronat inte användas under graviditet.

Amning  (Läs mer om amning)

Det är okänt om alendronat utsöndras i bröstmjölk hos människa. Beaktande indikationen bör alendronat inte användas av kvinnor som ammar.

Trafik

Inga effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har observerats. Vissa biverkningar som har rapporterats för alendronat kan emellertid påverka vissa patienters förmåga att framföra fordon och använda maskiner. De individuella reaktionerna på alendronat kan variera (se Biverkningar).

Biverkningar

I en ettårsstudie på postmenopausala kvinnor med osteoporos var de övergripande säkerhetsprofilerna för alendronat (70 mg en gång per vecka) (n= 519) och alendronat 10 mg dagligen (n= 370) likvärdiga.


I två nästintill identiskt utformade treårsstudier, med postmenopausala kvinnor (alendronat 10 mg: n= 196, placebo: n= 397) var de övergripande säkerhetsprofilerna för alendronat 10 mg dagligen och placebo likvärdiga.


Biverkningar som rapporterades av prövarna som möjligt, troligt eller definitivt relaterade till läkemedlet presenteras nedan om de förekom hos ≥1% i någon av behandlingsgrupperna i ettårsstudien eller hos >1% av patienterna som behandlades med alendronat 10 mg per dag och med en incidens högre än hos patienter som behandlades med placebo i treårsstudierna.


 

Ettårsstudien

Treårsstudierna

 

Alendronat

Alendronat

Alendronat

Placebo

70 mg veckotablett

10 mg dagligen

10 mg dagligen

(n=397)

(n=519)

(n=370)

(n=196)

%

%

%

%

 

Gastrointestinala

 

Buksmärta

3,7

3

6,6

4,8

Dyspepsi

2,7

2,2

3,6

3,5

Sura uppstötningar

1,9

2,4

2

4,3

Illamående

1,9

2,4

3,6

4

Bukspänning

1

1,4

1

0,8

Förstoppning

0,8

1,6

3,1

1,8

Diarré

0,6

0,5

3,1

1,8

Dysfagi

0,4

0,5

1

0

Flatulens

0,4

1,6

2,6

0,5

Gastrit

0,2

1,1

0,5

1,3

Magsår

0

1,1

0

0

Oesofagussår

0

0

1,5

0

Muskuloskeletala

 

Muskuloskeletal smärta

(ben, muskel eller led)

2,9

3,2

4,1

2,5

Muskelkramp

0,2

1,1

0,0

1,0

Neurologiska

 

Huvudvärk

0,4

0,3

2,6

1,5


Följande biverkningar har också rapporterats i kliniska studier och/eller efter godkännande:


[Vanliga (>1/100, <1/10), Mindre vanliga (>1/1 000, <1/100), Sällsynta (>1/10 000, <1/1 000), Mycket sällsynta (>1/10 000)]

Immunsystemet

Sällsynta:

Överkänslighetsreaktioner inklusive urtikaria och angioödem.

Metabolism och nutrition

Sällsynta:

Symtomatisk hypokalcemi, i allmänhet i samband med predisponerande förhållanden (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga:

Huvudvärk, yrsel

Mindre vanliga:

Dysgeusi

Ögon

Mindre vanliga:

Ögoninflammation (uveit, sklerit, episklerit)

Öron och balansorgan

Vanliga:

Svindel

Mycket sällsynta:

Osteonekros i den yttre hörselgången (bisfosfonat klassbiverkning)

Magtarmkanalen

Vanliga:

Buksmärta, dyspepsi, förstoppning, diarré, flatulens, esofagussår*, dysfagi*, bukspänning, sura uppstötningar.

Mindre vanliga:

Illamående, kräkningar, gastrit, esofagit*, esofaguserosioner*, melena.

Sällsynta:

Esofagusstriktur*, sår i munhåla/svalg*, övre gastrointestinala PUB (perforationer, sår, blödningar) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Hud och subkutan vävnad

Vanliga:

Alopeci, prurit

Mindre vanliga:

Hudutslag, klåda, erytem.

Sällsynta:

Hudutslag med fotosensitivitet.

Mycket sällsynta:

Allvarliga hudreaktioner inkluderande Stevens- Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mycket vanliga:

Muskuloskeletal smärta (ben, muskel eller led) som ibland är svår (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Vanliga:

Ledsvullnad.

Sällsynta:

Osteonekros i käkbenet (se avsnitt Varningar och försiktighet), atypiska subtrokanter- och diafyseala lårbensfrakturer (biverkning för bifosfonatklassen).

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga:

Asteni, perifert ödem†.

Mindre vanliga:

Övergående symtom som vid en akutfasreaktion (myalgi, allmän sjukdomskänsla och i sällsynta fall feber) vanligtvis i samband med behandlingsstart.

* Se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet.

Frekvensen vid de kliniska prövningarna var liknande i läkemedels- och placebogruppen.

Denna biverkning har identifierats genom övervakning efter marknadsföringen. Frekvensen sällsynt är en uppskattning baserat på relevanta kliniska prövningar


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Hypokalcemi, hypofosfatemi och övre gastrointestinala biverkningar såsom upprörd mage, halsbränna, esofagit, gastrit eller ulcus kan uppstå vid peroral överdosering. Specifik information gällande överdosering med alendronat finns inte tillgänglig. Mjölk eller antacida bör ges för att binda alendronat. På grund av risken för esofagusirritation bör kräkning inte framkallas och patienten hållas i upprätt ställning.

Farmakodynamik

Den aktiva substansen i Alendronat Orifarm Veckotablett, natriumalendronattrihydrat, är en bisfosfonat som hämmar osteoklasternas benresorption utan någon direkt effekt på benbildning.

Prekliniska studier har påvisat preferens för lokalisering av alendronat till ställen där aktiv resorption sker. Osteoklasternas aktivitet hämmas, men bildning och bindning av osteoklasterna påverkas inte. Ben som bildas under behandling med alendronat är av normal kvalitet.


Behandling av postmenopausal osteoporos

Osteoporos definieras som bentäthet vid höft eller ryggrad 2,5 standardavvikelser under medelvärdet för en normal ung population eller en tidigare lågenergifraktur oberoende av bentäthet.


Den terapeutiska ekvivalensen av alendronat (70 mg en gång per vecka) (n=519) och alendronat 10 mg dagligen (n=370) visades i en ettårig multicenterstudie hos postmenopausala kvinnor med osteoporos. Medelökningen från basvärdet av bentäthet i ländryggraden efter ett år var 5,1% (95% konfidensintervall:4,8, 5,4%) i gruppen som fick 70 mg veckotablett och 5,4% (95% konfidensintervall: 5,0, 5,8%) i gruppen som fick 10 mg dagligen. Den genomsnittliga ökningen i bentäthet i gruppen som fick 70 mg veckotablett respektive gruppen 10 mg dagligen var 2,3% och 2,9% vid lårbenshalsen samt 2,9% och 3,1% över hela höftbenet. De två behandlingsgrupperna var också likartade med avseende på ökad bentäthet i andra delar av skelettet.


Effekterna av alendronat på bentäthet och frakturincidens hos postmenopausala kvinnor undersöktes i två initiala effektstudier med identisk utformning (n=994), likaväl som i Fracture Intervention Trial (FIT: n=6 459).


Ökningen av bentätheten med alendronat 10 mg dagligen jämfört med placebo i de initiala effektstudierna var efter tre år 8,8%, 5,9% och 7,8% i ryggrad, lårbenshals respektive trochanter. Total bentäthet i kroppen ökade också signifikant. Hos de patienter som behandlades med alendronat minskade andelen patienter som fick en eller flera kotfrakturer med 48% (alendronat 3,2% jämfört med placebo 6,2%). I den tvååriga förlängningen av dessa studier fortsatte bentätheten i ryggrad och trochanter att öka. Dessutom kvarstod bentätheten i lårbenshalsen och hela kroppen.


FIT-studien inkluderade två placebokontrollerade studier där alendronat gavs dagligen (5 mg dagligen i två år och 10 mg dagligen i ytterligare antingen ett eller två år).

  • FIT 1: En treårsstudie med 2 027 patienter vilka hade minst en kot(kompressions)fraktur före studiens start. I den här studien reducerade alendronat dagligen incidencen av >1 ny kotfraktur med 47% (alendronat 7,9% jämfört med placebo 15,0%). Dessutom, konstaterades en statistiskt signifikant reduktion av incidensen höftfrakturer (1,1% jämfört med 2,2%, en reduktion med 51%).

  • FIT 2: En fyraårsstudie med 4 432 patienter vilka hade låg benmassa men inte haft någon kotfraktur vid studiens start. I den här studien sågs en signifikant skillnad vid en subgruppsanalys av osteoporotiska kvinnor (37% av den globala populationen som motsvarar den ovan givna definitionen av osteoporos) i incidensen höftfrakturer (alendronat 1,0% jämfört med placebo 2,2%, en reduktion med 56%) och i incidensen >1 kot­fraktur (2,9% jämfört med 5,8%, en reduktion med 50%).


Användning hos barn

Alendronat har studerats hos ett litet antal patienter under 18 års ålder med osteogenesis imperfecta. Resultaten är inte tillräckliga för att stödja användning hos barn med osteogenesis imperfecta.

Farmakokinetik

Absorption

Jämfört med en intravenös referensdos, var den orala medelbiotillgängligheten för alendronat hos kvinnor 0,64% vid doser från 5 till 70 mg givna efter en natts fasta och två timmar före en standardiserad frukost. Biotillgängligheten minskade till uppskattade 0,46% och 0,39% när alendronat gavs en timme eller en halvtimme före en standardiserad frukost. I osteoporosstudier var alendronat effektivt när det gavs minst 30 minuter före den första måltiden eller drycken för dagen.


Biotillgängligheten var försumbar oavsett om alendronat gavs tillsammans med eller upp till två timmar efter en standardiserad frukost. Samtidig administrering av alendronat och kaffe eller apelsinjuice minskade biotillgängligheten med cirka 60%.


Hos friska personer, gav inte peroralt prednisolon (20 mg tre gånger dagligen i fem dagar) någon kliniskt meningsfull förändring av den perorala biotillgängligheten av alendronat (en medelökning från 20% till 44%).


Distribution

Studier på råttor visar att alendronat initialt distribueras till mjukdelar efter intravenös administrering av 1 mg/kg, men omdistribueras sedan snabbt till skelettet eller utsöndras i urinen. Medelvärdet för distributionsvolymen vid steady state, exklusive ben, är minst 28 liter hos människa. Koncentrationer av läkemedel i plasma efter terapeutiska perorala doser är för låga för analytisk detektion (<5 ng/ml). Bindningen till plasmaproteiner hos människa är cirka 78%.


Biotransformation

Det finns inga belägg för att alendronat metaboliseras hos djur eller människa.


Elimination

Efter en intravenös engångsdos av (14C)alendronat, utsöndrades cirka 50% av radioaktiviteten i urinen inom 72 timmar och ingen eller lite radioaktivitet återfanns i feces. Efter en intravenös engångsdos om 10 mg, var njurclearance av alendronat 71 ml/min och systemisk clearance översteg inte 200 ml/min. Plasmakoncentrationer minskade med mer än 95% inom 6 timmar efter intravenös administrering. Den slutgiltiga halveringstiden hos människa uppskattas att överstiga tio år, vilket avspeglar utsöndring av alendronat från skelettet. Alendronat utsöndras inte via syra-bas-transportsystemen i njurarna hos råttor och antas därför inte påverka utsöndringen av andra läkemedel via dessa system hos människa.


Patientkarakteristika

Prekliniska studier visar att läkemedel som inte är lagrat i ben snabbt utsöndras i urinen. Hos djur kunde inga tecken på mättning av upptaget i ben ses efter kronisk dosering med kumulativa intravenösa doser upp till 35 mg/kg . Även om ingen klinisk information finns tillgänglig är det troligt att, som hos djur, elimination av alendronat via njuren kommer att minska hos patienter med nedsatt njurfunktion. Därför kan en något högre ackumulering av alendronat i ben förväntas hos patienter med nedsatt njurfunktion (se Dosering).

Prekliniska uppgifter

Gängse studier avseende allmäntoxicitet, genotoxicitet och carcinogenocitet visade inte några särskilda risker för människa. Studier på honråttor har visat att behandling med alendronat under dräktighet förknippades med dystoki under partus vilket relaterades till hypokalcemi. Studier där råttor gavs höga doser visade en ökad incidens av ofullständig benbildning hos foster. Relevansen för människa är okänd.

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

En tablett innehåller natriumalendronattrihydrat motsvarande natriumalendronat 70 mg.


Förteckning över hjälpämnen

Magnesiumstearat

Mannitol (E421)

Mikrokristallin cellulosa.

Blandbarhet

Ej relevant.

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Miljöinformationen för alendronsyra är framtagen av företaget MSD för ADROVANCE, Fosamax®, Fosamax® Veckotablett, Fosamax® mite, Fosavance®, Vantavo

Miljörisk: Användning av alendronsyra har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Alendronsyra bryts ned långsamt i miljön.
Bioackumulering: Alendronsyra har låg potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation


Environmental Risk Classification


Predicted Environmental Concentration (PEC)

PEC is calculated according to the following formula:


PEC (μg/L) = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100) = 1.5*10-6*A(100-R)


PEC = 0.04 μg/L


Where:

A = 257 kg (total sold amount API in Sweden year 2016, data from QuintilesIMS).

R = 0 % removal rate (worst case assumption)

P = number of inhabitants in Sweden = 9 *106

V (L/day) = volume of wastewater per capita and day = 200 (ECHA default) (Ref. I)

D = factor for dilution of waste water by surface water flow = 10 (ECHA default) (Ref. I)


Predicted No Effect Concentration (PNEC)


Ecotoxicological studies

Green Algae (Selenastrum capricornutum) (OECD 201) (Ref. II):

EC50 72 h (yield) = 5.5 mg/L

EC50 72 h (growth rate) > 10 mg/L

NOEC = 4 mg/L


Crustacean, water flea (Daphnia magna):

Acute toxicity

EC50 48 h (mortality) = 170 mg/L (OECD 202) (Ref. III)


Chronic toxicity

NOEC 21 d (survival) = 4.7 mg/L (OECD 211) (Ref. IV)


Fish, fathead minnow (Pimephales promelas):

Acute toxicity

LC50 96 h (mortality) = 27 mg/L (OECD 203) (Ref. V)


Chronic toxicity

NOEC 32 d (growth) = 1.1 mg/L (OECD 210) (Ref. VI)


PNEC = 110 μg/L (1.1 mg/L / 10 based on the most sensitive NOEC for the fathead minnow and an assessment factor (AF) of 10)


Environmental risk classification (PEC/PNEC ratio)

PEC/PNEC =0.04/110 = 0.0004, i.e. PEC/PNEC ≤ .1 which justifies the phrase "Use of alendronate has been considered to result in insignificant environmental risk.”


Degradation

Biotic degradation

Inherent degradability:

Elimination of alendronate from the activated sludge test solutions occurred steadily over the 28-day test. Test substance concentrations decreased by 70.6% within 7 days and indicate that alendronate undergoes inherent primary biodegradation. Additionally, the 70.3% decline of TOC in the activated sludge indicates that alendronate also undergoes some ultimate biodegradation by

converting to CO2. Therefore, alendronate can be classified as inherently, primarily biodegradable, without pre-adaption to the inoculum according to the OECD Guidelines and is not expected to persist in the environment. (OECD 302B). (Ref. VII)


Abiotic degradation

Hydrolysis:

Predicted hydrolysis half-life of 413, 375, and 223 days at pH 5, 7, and 9, respectively (US FDA 3.09). (Ref. VIII)


Photolysis:

No photolysis evident over 167 hours (US FDA 3.10) (Ref. IX)


Justification of chosen degradation phrase:

Alendronate is classified as inherently, primarily biodegradable, therefore the phrase “Alendronate is slowly degraded in the environment” is thus chosen.


Bioaccumulation

Partitioning coefficient:

Log Kow =-1.73 (OECD 107). (Ref. X)


Justification of chosen bioaccumulation phrase:

Since log Kow < 4 the substance has low potential for bioaccumulation


References

I. ECHA, European Chemicals Agency. 2008 Guidance on information requirements and chemical safety assessment. http://guidance.echa.europa.eu/docs/guidance_document/information_requirements_en.htm

II. Toxikon Corporation, 2003b. "Alendronate sodium®: Acute toxicity to freshwater green alga, Selenastrum capricornutum, under static test conditions" OECD Guideline 201, Toxikon Corporation, Jupiter, Fl, USA, 27 June, 2003.


III. Toxikon Corporation, 2003a. "Alendronate sodium®: Acute toxicity to the water flea, Daphnia magna, under static test conditions", OECD Guideline 202, Toxikon Corporation, Jupiter, Fl, USA, 11 April, 2003.


IV. Smithers Viscient, 2015. "Alendronate Sodium - Full Life-Cycle Toxicity Test with Water Fleas, Daphnia magna, Under Static Renewal Conditions Following OECD Guideline #211" Report 359.6843, Wareham, MA, USA.


V. Toxikon Corporation, 2003c. "Alendronate sodium®: Acute toxicity to fathead minnow, Pimephales promelas, under static test conditions" OECD Guideline 203, Toxikon Corporation, Jupiter, Fl, USA, 15 September, 2003.


VI. Smithers Viscient, 2015. "Alendronate Sodium – Early Life-Stage Toxicity Test with Fathead Minnow (Pimephales promelas)" Report 359.6842, Wareham, MA, USA.


VII. Smithers Viscient, 2015. "Alendronate – Determination of the Biodegradability of a Test Substance Based on OECD Method 302B (Zahn-Wellens/EMPA Test)" Report 359.6844, Wareham, MA, USA..


VIII. SRC, 1992f. "Report for determining the rate of hydrolysis for the Merck & Co., Inc. product MK-0217", Syracuse Research Corporation, Syracuse, NY, USA, 17 August, 1992.


IX. SRC, 1992c. "Report for Assessing the photodegradation of the Merck & Co., Inc. test substance MK-0217 (alendronate)", Syracuse Research Corporation, Syracuse, NY, USA, 22 July, 1992.


X. Toxikon Corporation, 2004. "Alendronate sodium®: Partition coefficient (n-Octanol/water): shake flask method" OECD Guideline 107, Toxikon Corporation, Bedford, MA, USA, 30 January 2004.



Hållbarhet, förvaring och hantering

3 år


Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Förpackningsinformation

Tablett 70 mg ovala, vita, bikonvexa tabletter, på ena sidan märkta APO och på den andra ALE 70
4 styck blister, 48:-, F
12 styck blister, 46:01, F
100 styck burk (endast för dosdispensering), 1076:73, F
1 styck blister (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej

Hitta direkt i texten
Av