Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Metformin STADA

ReceptstatusFörmånsstatus
STADA Nordic

Filmdragerad tablett 1000 mg
(Vita, avlånga filmdragerade tabletter med skåra på båda sidor)

Blodglukossänkande medel, biguanider

Aktiv substans:
ATC-kod: A10BA02
Läkemedel från STADA Nordic omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2017-05-03.

Indikationer

Behandling av diabetes mellitus typ 2, speciellt hos överviktiga patienter där diet och motion inte ger tillräcklig metabolisk kontroll.


Hos vuxna kan Metformin Stada 1000 mg filmdragerade tabletter användas som monoterapi eller i kombination med andra perorala diabetesmedel eller med insulin.


Hos barn från 10 års ålder och ungdomar kan Metformin Stada 1000 mg filmdragerade tabletter användas som monoterapi eller i kombination med insulin.


En reduktion av diabetiska komplikationer har setts hos överviktiga vuxna patienter med typ 2- diabetes som behandlats med metformin som förstahandspreparat efter att ha sviktat på dietbehandling (se avsnitt ’Farmakodynamik’).

Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot metforminhydroklorid eller mot något hjälpämne.

  • Alla typer av akut metabolisk acidos (såsom laktatacidos, diabetisk ketoacidos).

  • Diabetisk prekoma.

  • Svårt nedsatt njurfunktion (GFR < 30  ml/min).

  • Akuta tillstånd som kan påverka njurfunktionen såsom dehydrering, allvarlig infektion, chock.

  • Akut eller kronisk sjukdom som kan orsaka vävnadshypoxi såsom hjärt- eller respirationssvikt, nyligen genomgången myokardinfarkt, chock.

  • Leverinsufficiens, akut alkoholintoxikation, alkoholism.

Dosering

Vuxna med normal njurfunktion (GFR ≥ 90 ml/min)


Monoterapi och kombination med andra perorala antidiabetesmedel


Vanlig startdos är 500 mg (½ tablett Metformin Stada 1000 mg filmdragerad tablett) till 850 mg metformin hydroklorid 2 -3 gånger dagligen i samband med eller efter måltid.


Efter 10 – 15 dagar bör dosen justeras baserad på mätning av blodsocker. En långsam ökning av dosen kan ge förbättrad gastrointestinal tolerans.


Rekommenderad maximal dos av metforminhydroklorid är 3 g dagligen, uppdelat på 3 dagliga doser.


Om övergång från ett annat peroralt antidiabetesmedel planeras: Sluta behandlingen med det andra medlet och starta metforminhydroklorid enligt dosering ovan.


Kombination med insulin


Metforminhydroklorid och insulin kan användas som kombinationsbehandling för att uppnå bättre blodsockerkontroll. Metforminhydroklorid ges med vanlig startdos på 500 mg (½ tablett Metformin Stada 1000 mg filmdragerad tablett) till 850 mg metforminhydroklorid 2 – 3 gånger dagligen, medan insulindosen justeras baserad på mätning av blodsockernivån.


Äldre


På grund av risken för nedsatt njurfunktion hos äldre patienter, bör metforminhydrokloriddosen justeras baserad på njurfunktionen. Regelbunden kontroll av njurfunktionen är därför nödvändig (se avsnitt ’Varningar och försiktighet’).


Nedsatt njurfunktion


GFR bör bedömas innan behandling med metformininnehållande läkemedel inleds och minst varje år därefter. Hos patienter med ökad risk för ytterligare försämring av njurfunktionen och hos äldre ska njurfunktionen bedömas oftare, t.ex. var tredje till var sjätte månad.


GFR ml/min

Total maximal dygnsdos

(ska delas upp i 2-3 doser dagligen)

Att beakta

60-89

3000 mg

Dossänkning kan övervägas i förhållande till avtagande njurfunktion.

45-59

2000 mg

Faktorer som kan öka risken för laktatacidos (se avsnitt ’Varningar och försiktighet’) ska bedömas innan behandlingsstart.

Startdosen är högst halva den maximala dosen.

30-44

1000 mg

<30

-

Metformin är kontraindicerat.


Barn och ungdomar


Monoterapi och kombination med insulin


Metformin Stada 1000 mg filmdragerade tabletter kan användas till barn från 10 år och ungdomar.


Vanlig startdos är 500 mg (½ tablett Metformin Stada 1000 mg filmdragerad tablett) till 850 mg metforminhydroklorid dagligen i samband med eller efter måltid.


Efter 10 – 15 dagar bör dosen justeras baserad på mätning av blodsocker. En långsam ökning av dosen kan ge förbättrad gastrointestinal tolerans. Rekommenderad maximal dygnsdos av metforminhydroklorid är 2 g dagligen uppdelat på 2 – 3 doser.


Användningsinstruktion


Den filmdragerade tabletten med brytskåra kan delas med två händer liksom andra tabletter eller genom att placera tabletten med den mindre skåran nedåt på en hård, slät yta och samtidig använda tumtryck med båda tummarna på högra och vänstra sida av skåran.

Varningar och försiktighet

Laktatacidos


Laktatacidos

Laktatacidos, en mycket sällsynt men allvarlig metabolisk komplikation, uppträder ofta vid akut försämring av njurfunktionen, hjärt-lungsjukdom eller sepsis. Metformin ackumuleras vid akut försämring av njurfunktionen, vilket ökar risken för laktatacidos.


Vid dehydrering (kraftig diarré eller kräkning, feber eller minskat vätskeintag) ska metforminbehandlingen tillfälligt avbrytas och kontakt med sjukvården rekommenderas.


Läkemedel som kan ge akut nedsättning av njurfunktionen (t.ex. blodtryckssänkande läkemedel, diuretika och NSAID) ska sättas in med försiktighet hos patienter som behandlas med metformin. Andra riskfaktorer för laktatacidos är högt alkoholintag, nedsatt leverfunktion, diabetes som inte är under kontroll, ketos, långvarig fasta och alla tillstånd som är förknippade med hypoxi, liksom samtidig användning av läkemedel som kan orsaka laktatacidos (se avsnitt ’Kontraindikationer’ och ’Interaktioner’).


Patienter och/eller vårdgivare ska informeras om risken för laktatacidos. Laktatacidos kännetecknas av acidotisk dyspné, buksmärta, muskelkramper, asteni och hypotermi följt av koma. Vid misstänkta symtom ska patienten sluta ta metformin och omedelbart söka vård. Diagnostiska laboratoriefynd är sänkt pH i blodet (< 7,35), förhöjd laktathalt i plasma (>5 mmol/l), ett ökat anjongap och en ökad laktat-pyruvatkvot.


Njurfunktion


GFR ska bedömas innan behandling inleds och regelbundet därefter, se avsnitt ’Dosering’. Metformin är kontraindicerat för patienter med GFR <30 ml/min och ska avbrytas tillfälligt vid tillstånd som förändrar njurfunktionen, se avsnitt ’Kontraindikationer’.


Administrering av joderade kontrastmedel


Intravaskulär administrering av joderade kontrastmedel kan orsaka kontrastinducerad nefropati som leder till ackumulering av metformin och ökad risk för laktatacidos. Metformin ska sättas ut före eller vid tidpunkten för bilddiagnostiken och inte återinsättas förrän minst 48 timmar efteråt, förutsatt att njurfunktionen har utvärderats och visats vara stabil, se avsnitt ’Dosering’ och ’Interaktioner’.


Kirurgiska ingrepp


Metformin måste sättas ut vid kirurgiska ingrepp under narkos, spinalanestesi eller epiduralanestesi. Behandlingen får inte återinsättas förrän minst 48 timmar efter ett kirurgiskt ingrepp eller efter återupptagen oral nutrition, förutsatt att njurfunktionen har utvärderats och visats vara stabil.


Barn och ungdomar


Diagnosen för diabetes mellitus typ 2 skall bekräftas innan behandlingen med metformin startar.


Ingen effekt av metformin på tillväxt och pubertet har visats i kontrollerade kliniska studier som pågått under ett år, men inga långtidsdata finns. Därför rekommenderas en noggrann uppföljning av metformin vad beträffar tillväxt och pubertet hos barn som behandlas med metformin och särskilt hos barn före puberteten.


Barn mellan 10 och 12 år


Endast 15 personer i åldern 10 till 12 år deltog i den kontrollerade kliniska studien med barn och ungdomar. Även om metforminhydroklorids effekt och säkerhet hos barn under 12 inte visade sig vara annorlunda än effekt och säkerhet hos äldre barn rekommenderas särskild försiktighet när metformin skrivs ut till barn mellan 10 och 12 år.


Övriga försiktighetsåtgärder


Alla patienter bör fortsätta sina dieter med en jämn fördelning av kolhydratintag under dagen. Överviktiga patienter bör fortsätta sina energisnåla dieter.


Sedvanliga laboratorietester för övervakning av diabetes bör göras regelbundet.


Metformin som monoterapi orsakar aldrig hypoglykemi, men försiktighet bör iakttas när det används tillsammans med insulin eller eller andra perorala antidiabetika (t.ex. sulfonureider eller meglitinider).

Interaktioner

Följande kombinationer bör undvikas


Alkohol


Alkoholintoxikation är förknippad ökad risk för laktatacidos, särskilt vid Fasta, undernäring eller nedsatt leverfunktion.


Undvik alkohol och alkoholhaltiga läkemedel.


Joderade kontrastmedel


Metformin ska sättas ut före eller vid tidpunkten för bilddiagnostiken och inte återinsättas förrän minst 48 timmar efteråt, förutsatt att njurfunktionen har utvärderats och visats vara stabil, se avsnitt ’Dosering’ och ’Varningar och försiktighet’.

Kombinationer som kräver försiktighet


Läkemedel som kan försämra njurfunktionen


Vissa läkemedel kan försämra njurfunktionen vilket kan öka risken för laktatacidos, t.ex. NSAID-, inklusive selektiva cyklooxygenas II-hämmare (COX II-hämmare), ACE-hämmare, angiotensin II-receptorantagonister och diuretika, i synnerhet loopdiuretika. När sådana läkemedel sätts in i kombination med metformin krävs noggrann övervakning av njurfunktionen.


Läkemedel med en inneboende hyperglykemisk verkan (t.ex. glukokortikoider (systemisk och lokal behandling) och sympatomimetika).


Blodsockernivån kan behöva kontrolleras oftare, speciellt i början av behandlingen. Om nödvändigt måste metformindosen justeras under behandling med respektive läkemedel och vid avbrytande av sådan behandling.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:1.

Okontrollerad diabetes under graviditet (graviditetsdiabetes eller permanent diabetes) förknippas med en ökad risk för medfödda missbildningar och perinatal dödlighet.


De begränsade data som finns från användning av metforminhydroklorid hos gravida kvinnor tyder inte på en ökad risk för medfödda missbildningar. Djurstudier tyder inte på skadliga effekter vad gäller graviditet, embryonal-/ fosterutveckling, förlossning eller postnatal utveckling (se avsnitt ’Prekliniska uppgifter’).


Om patienten planerar att bli gravid och under graviditet, rekommenderas det att diabetesen inte behandlas med metforminhydroklorid utan med insulin för att upprätthålla blodsockernivåer som är så nära det normala som möjligt för att minska risken för missbildningar hos fostret.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Metforminhydroklorid utsöndras i bröstmjölk. Inga biverkningar har observerats hos nyfödda/spädbarn som ammas. Men eftersom endast begränsade data finns tillgängliga rekommenderas inte amning under behandling med metformin. Vid bedömning om amning ska avbrytas, bör nyttan med amning och den eventuella risken för biverkningar hos barnet vägas in.

Fertilitet

Fertiliteten hos han- och honråttor påverkades inte av metformin när det gavs i doser upp till 600 mg/kg/dag, vilket är ungefär tre gånger den maximala rekommenderade humana dygnsdosen baserat på kroppsytajämförelse.

Trafik

Metforminhydroklorid som monoterapi orsakar inte hypoglykemi och har därför ingen effekt på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner.


Patienten bör dock varnas för risken av hypoglykemi när metforminhydroklorid används i kombination med andra antidiabetesmedel (sulfonureider, insulin eller meglitinider).

Biverkningar

I början av behandlingen är de vanligaste biverkningarna illamående, kräkningar, diarré, magsmärta och aptitförlust som upphör spontant i de flesta fall. För att förebygga dessa biverkningar rekommenderas att metformindosen intas 2 eller 3 gånger dagligen och att dosen ökas sakta.


Följande biverkningar kan uppträda under behandling med metforminhydroklorid. Frekvenserna är indelade på följande sätt: Mycket vanliga: (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga: (≥1/1000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1000); mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Metabolism och nutrition

Mycket sällsynta: Laktatacidos (se avsnitt ’Varningar och försiktighet’).

En minskning av absorptionen av vitamin B12 med sänkta serumnivåer har setts hos patienter som behandlats med metformin under lång tid. Detta bör beaktas om patienten uppvisar megaloblastisk anemi.


Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: Smakstörningar.


Magtarmkanalen

Mycket vanliga: Gastrointestinala symtom som till exempel illamående, kräkningar, diarré, buksmärta och aptitlöshet. Dessa biverkningar uppträder oftast vid start av behandlingen och upphör spontant i de flesta fallen. En gradvis ökning av dosen kan också förbättra den gastrointestinala toleransen.


Lever och gallvägar

Mycket sällsynta: Enskilda rapporter visar onormala leverfunktionsvärden eller hepatit som normaliserats vid utsättande av metforminhydroklorid.


Hud och subkutan vävnad

Mycket sällsynta: Hudreaktioner såsom erytem, pruritus, urtikaria.


Pediatrisk population


I publicerade data och data efter godkännande för försäljning och i kontrollerade kliniska prövningar på en begränsad grupp av barn och ungdomar 10-16 år behandlade under ett år var biverkningsprofilen liknande den som observerades hos vuxna.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Hypoglykemi har inte setts vid metformindoser upp till 85 g, även om laktatacidos har uppträtt under dessa förhållanden. Hög överdosering eller åtföljande risker med metforminhydroklorid kan leda till laktatacidos. Laktatacidos är ett medicinskt akuttillstånd och måste behandlas på sjukhus. Den mest effektiva metoden för att avlägsna laktat och metforminhydroklorid är hemodialys.

Farmakodynamik

Metformin är en biguanid med antihyperglykemiska effekter som sänker både den basala och postprandiala nivån av blodsocker i plasma. Det stimulerar inte insulinutsöndring och orsakar därför inte hypoglykemi.


Metforminhydroklorid verkar troligen via tre verkningsmekanismer:

  1. Reduktion av leverns produktion av glukos genom att hämma glukoneogenesen och glykogenolysen;

  2. Genom att öka insulinkänsligheten, förbättra perifert glukosupptag och glukosutnyttjande i muskulaturen;

  3. Fördröjning av intestinal glukosabsorption.


Metforminhydroklorid stimulerar intracellulär glykogensyntes genom att inverka på glykogen syntetas.


Metforminhydroklorid ökar transportkapaciteten av alla kända typer av membranglukostransportörer (GLUT).


Användning av metformin har i kliniska studier associerats med en stabil kroppsvikt alternativt en liten viktminskning.


Positiva effekter på lipidmetabolismen har setts hos människa oberoende av dess inverkan på blodsockernivån. Detta har visats vid terapeutiska doser i kontrollerade kliniska undersökningar. Metforminhydroklorid reducerar totalt kolesterol, LDL-kolesterol och triglyceridnivån.


Klinisk effekt

Den prospektiva, randomiserade studien (UKPDS) har fastställt den positiva effekten under lång tid av intensiv blodsockerkontroll hos vuxna med typ 2-diabetes.


Analys av resultaten för överviktiga patienter som behandlades med metforminhydroklorid efter misslyckande av diet som enda behandling visade:


  • en signifikant reduktion av den absoluta risken för någon typ av diabetesrelaterad komplikation i metforminhydroklorid gruppen (29,8 fall/1000 patientår) jämfört med enbart diet (43,3 fall/1000 patientår), p=0,0023, och jämfört med de kombinerade grupperna som fick sulfonureid och insulin som monoterapi (40,1 fall/1000 patientår), p=0,0034.

  • en signifikant reduktion av den absoluta risken för diabetesrelaterad mortalitet: metforminhydroklorid 7,5 fall/1000 patientår, jämfört med enbart diet 12,7 fall/1000 patientår, p=0,017.

  • en signifikant reduktion av den absoluta risken för total mortalitet: metforminhydroklorid 13,5 fall/1000 patientår jämfört med enbart diet 20,6 fall/1000 patientår (p=0,011), och jämfört med de kombinerade grupperna som fick sulfonureid och insulin som monoterapi 18,9 fall/1000 patientår (p=0,021);

  • en signifikant reduktion av den absoluta risken för myokardinfarkt: metforminhydroklorid 11 fall/1000 patientår, enbart diet 18 fall/1000 patientår (p=0,01).


När metforminhydroklorid använts som andrahandsval i kombination med en sulfonureid, har positiv effekt med avseende på kliniskt utfall inte visats.


Vid typ 1-diabetes har kombinationen av metforminhydroklorid och insulin använts hos utvalda patienter, men de kliniska fördelarna med denna kombination har inte fastställts.


I kliniska studier på en begränsad grupp av barn och ungdomar 10 – 16 år behandlade under 1 år uppvisades ett liknande svar på blodsockerkontrollen som hos vuxna.


Pediatrisk population


I kliniska studier på en begränsad grupp av barn och ungdomar 10-16 år behandlade under 1 år uppvisades ett liknande svar vid blodsockerkontrollen som hos vuxna.

Farmakokinetik

Absorption


Efter en peroral dos av metforminhydroklorid nås maximal plasmakoncentration (Cmax) inom cirka 2,5 timme (tmax). Absolut biotillgänglighet av en 500 mg eller 850 mg metforminhydrokloridtablett är ungefär 50-60 % hos friska försökspersoner. Efter en peroral dos var den icke-absorberade fraktion som återfanns i faeces 20-30%.


Efter peroral administrering är absorption av metforminhydroklorid mättningsbar och ofullständig. Det antas att metformins absorptionsfarmakokinetik är icke-lineär.


Vid rekommenderade metformindoser och doseringsintervaller nås steady-state avseende plasmakoncentrationer inom 24 till 48 timmar och dessa ligger generellt under 1 mikrogram/ml.


I kontrollerade kliniska undersökningar översteg inte maximala metforminplasmanivåer (Cmax) 5 mikrogram/ml, inte ens vid maximumdoser.


Födointag minskar omfattningen av, och försenar något, absorptionen av metforminhydroklorid. Efter administrering av en dos på 850 mg, sågs 40 % lägre Cmax, en 25% minskning av AUC och 35 minuters förlängning av tiden Tmax. Den kliniska relevansen av dessa minskningar är okänd.


Distribution


Plasmaproteinbindningsgraden är obetydlig. Metforminhydroklorid tränger in i erytrocyter. Cmax i blod är lägre än Cmax i plasma och uppträder ungefär samtidigt. De röda blodkropparna utgör sannolikt en sekundär fördelningsvolym. Genomsnittlig distributionsvolym (Vd) låg mellan 63 – 276 liter.


Metabolism


Metforminhydroklorid utsöndras oförändrat i urinen. Inga metaboliter har funnits hos människa.


Eliminering


Renal clearance av metforminhydroklorid är >400 ml/minut, vilket indicerar att metformin elimineras genom glomerulär filtration och tubulär sekretion. Efter en peroral dos är den skenbara, terminala eliminationshalveringstiden ungefär 6,5 timmar.


Om njurfunktionen är nedsatt minskas renal clearance i förhållande till clearance av kreatinin och därmed är eliminationshalveringstiden förlängd, vilket leder till ökade metforminhydroklorid nivåer i plasma.


Barn och ungdomar


Studie på engångsdos: Metforminhydroklorid 500 mg till barn och ungdomar har visat liknande farmakokinetisk profil som hos friska vuxna.


Studie på upprepade doser: Data finns bara från en studie. Efter upprepade doser av 500 mg två gånger dagligen under 7 dagar hos barn och ungdomar reducerades Cmax i plasma och systemisk exponering AUCo-t med ungefär 33 % respektive 40 % jämfört med vuxna diabetiker som erhöll 500 mg två gånger dagligen i 14 dagar. Eftersom dosen är individuellt titrerad på glykemisk kontroll har detta begränsad klinisk relevans.

Prekliniska uppgifter

Gängse studier avseende allmäntoxicitet, reproduktionseffekter, genotoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa.

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

En filmdragerad tablett innehåller 1000 mg metforminhydroklorid motsvarande 780 mg metformin .


Fullständig förteckning över hjälpämnen

Hypromellos
Macrogol 6000
Magnesiumstearat
Povidon K25
Titandioxid (E171)

Blandbarhet

Ej relevant.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

3 år


Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar


Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar för destruktion.

Förpackningsinformation

Filmdragerad tablett 1000 mg Vita, avlånga filmdragerade tabletter med skåra på båda sidor
60 tablett(er) blister, 66:-, F

Hitta direkt i texten
Av