Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Ceftriaxon Villerton

MiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Mylan Hospital

Pulver till injektionsvätska, lösning 1 g
(vitt eller nästan vitt, kristallint)

Cefalosporiner

Aktiv substans:
ATC-kod: J01DD04
Läkemedel från Mylan Hospital omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Texten nedan gäller för:
Ceftriaxon Villerton pulver till infusionsvätska, lösning 2 g; pulver till injektionsvätska, lösning 1 g

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2019-06-20.

Indikationer

Ceftriaxon är avsett för behandling av följande infektioner hos vuxna och barn inklusive fullgångna nyfödda (från födseln):

  • Bakteriell meningit

  • Samhällsförvärvad pneumoni

  • Sjukhusförvärvad pneumoni

  • Akut otitis media

  • Intra‑abdominala infektioner

  • Komplicerade urinvägsinfektioner (inklusive pyelonefrit)

  • Infektioner i ben och leder

  • Komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner

  • Gonorré

  • Syfilis

  • Bakteriell endokardit

Ceftriaxon kan användas:

  • För behandling av akuta exacerbationer av kronisk obstruktiv lungsjukdom hos vuxna.

  • För behandling av disseminerad Lyme‑borrelios (tidig (stadium II) och sen (stadium III)) hos vuxna och barn inklusive nyfödda från 15 dagars ålder.

  • För preoperativ profylax mot infektion i område vid kirurgiskt ingrepp.

  • Vid behandling av neutropena patienter med feber som misstänks bero på en bakteriell infektion.

  • Vid behandling av patienter med bakteriemi som förekommer i association med, eller är misstänkt vara associerad med, någon av de infektioner som anges ovan.

Ceftriaxon ska administreras tillsammans med andra antibakteriella läkemedel när tänkbara orsakande bakterier inte omfattas av dess spektrum (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Hänsyn ska tas till officiella riktlinjer för lämplig användning av antibakteriella läkemedel.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot ceftriaxon eller mot någon annan cefalosporin.


Tidigare svår överkänslighet (t.ex. anafylaktiska reaktioner) mot någon annan typ av betalaktamantibiotika (penicilliner, monobaktamer och karbapenemer).


Ceftriaxon är kontraindicerat hos:

För tidigt födda upp till en postmenstrual ålder av 41 veckor (gestationsålder plus kronologisk ålder).*

Fullgångna nyfödda (upp till 28 dagars ålder):

  • Med hyperbilirubinemi, gulsot eller som är hypoalbuminemiska eller acidotiska eftersom dessa är tillstånd där det är troligt att bilirubinbindningen är försämrad.*

  • Om de kräver (eller förväntas kräva) intravenös kalciumbehandling, eller kalciuminnehållande infusioner, på grund av risken för utfällning av ett ceftriaxonkalcium‑salt (se avsnitt Varningar och försiktighet, Biverkningar och Blandbarhet).

*In-vitro studier har visat att ceftriaxon kan tränga undan bilirubin från dess bindningsställe till serumalbumin vilket leder till en möjlig risk för bilirubinencefalopati hos dessa patienter.


Kontraindikationer med lidokain måste uteslutas innan intramuskulär injektion av ceftriaxon ges när lidokain används som lösning (se avsnitt Varningar och försiktighet). Se produktresumén för lidokain, speciellt kontraindikationer.


Ceftriaxonlösningar innehållandes lidokain ska aldrig administreras intravenöst.

Dosering

Doseringen styrs av infektionens svårighetsgrad, lokalisering och typ av infektion, den orsakande mikroorganismens känslighet samt patientens ålder, lever- och njurfunktion.

Doserna som rekommenderas i tabellen nedan är de doser som generellt rekommenderas vid dessa indikationer. I särskilt svåra fall, bör doser i den övre delen av det rekommenderade intervallet övervägas.

Vuxna och barn över 12 år (≥ 50 kg)

Ceftriaxon-dos*

Behandlingsfrekvens**

Indikation

1-2 g

1 gång dagligen

Samhällsförvärvad pneumoni.

Akuta exacerbationer av kronisk obstruktiv lungsjukdom.

Intra-abdominala infektioner.

Komplicerade urinvägsinfektioner (inklusive pyelonefrit).

2 g

1 gång dagligen

Sjukhusförvärvad pneumoni.

Komplicerade hud‑och mjukdelsinfektioner.

Infektioner i ben och leder.

2-4 g

1 gång dagligen

Behandling av neutropena patienter med feber som misstänks bero på en bakteriell infektion.

Bakteriell endokardit.

Bakteriell meningit.

* Vid fastställd bakteriemi, bör doser i den övre delen av det rekommenderade intervallet övervägas.

** Administrering två gånger dagligen (var 12:e timme) kan övervägas då doser över 2 g dagligen ges.


Indikationer för vuxna och barn över 12 års ålder (≥50 kg) som kräver specifika doseringsscheman:


Akut otitis media

En enstaka intramuskulär dos av 1‑2 g ceftriaxon kan ges. Begränsade data tyder på att i de fall patienten är svårt sjuk eller tidigare behandling har misslyckats, kan ceftriaxon vara effektivt när det ges som en intramuskulär dos på 1‑2 g dagligen under tre dagar.


Preoperativ profylax mot infektion i område för kirurgiskt ingrepp

2 g som en enstaka preoperativ dos.


Gonorré

500 mg som en enstaka intramuskulär dos.


Syfilis

De doser som generellt rekommenderas är 500 mg‑1 g en gång dagligen utökad till 2 g en gång dagligen för neurosyfilis under 10‑14 dagar. Doseringsrekommendationerna vid syfilis, inklusive neurosyfilis, är baserade på begränsade data. Hänsyn bör tas till nationella eller lokala riktlinjer.


Disseminerad Lyme-borrelios (tidig [stadium II] och sen [stadium III])

2 g en gång dagligen under 14‑21 dagar. De rekommenderade behandlingstiderna varierar och hänsyn bör tas till nationella eller lokala riktlinjer.



Pediatrisk population

Nyfödda, spädbarn och barn 15 dagar till 12 års ålder (<50 kg)

För barn med en kroppsvikt på 50 kg eller mer ska de vuxna doserna ges.

Ceftriaxon-dos*

Behandlingsfrekvens**

Indikation

50‑80 mg/kg

1 gång dagligen

Intra-abdominala infektioner.

Komplicerade urinvägsinfektioner (inklusive pyelonefrit)

Samhällsförvärvad pneumoni.

Sjukhusförvärvad pneumoni.

50‑100 mg/kg (max 4 g)

1 gång dagligen

Komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner.

Infektioner i ben och leder.

Behandling av neutropena patienter med feber som misstänks bero på en bakteriell infektion.

80 ‑100 mg/kg (max 4 g)

1 gång dagligen

Bakteriell meningit.

100 mg/kg (max 4 g)

1 gång dagligen

Bakteriell endokardit.

* Vid fastställd bakteriemi, bör doser i den övre delen av det rekommenderade intervallet övervägas.

** Administrering två gånger dagligen (var 12:e timme) kan övervägas då doser över 2 g dagligen ges.


Indikationer för nyfödda, spädbarn och barn 15 dagar till 12 års ålder (<50 kg) som kräver specifikt doseringsschema:


Akut otitis media

För initial behandling av akut otitis media, kan en enstaka intramuskulär dos av ceftriaxon 50 mg/kg ges. Begränsade data tyder på att i de fall barnet är svårt sjukt eller initial behandling har misslyckats, kan ceftriaxon vara effektivt när det ges som en intramuskulär dos på 50 mg/kg dagligen under tre dagar.


Preoperativ profylax mot infektion i område för kirurgiskt ingrepp

50‑80 mg/kg som en enstaka preoperativ dos.


Syfilis

De doser som generellt rekommenderas är 75‑100 mg/kg (max 4 g) en gång dagligen under 10‑14 dagar. Doseringsrekommendationerna vid syfilis, inklusive neurosyfilis, är baserade på mycket begränsade data. Hänsyn bör tas till nationella eller lokala riktlinjer.


Disseminerad Lyme-borrelios (tidig [stadium II] och sen [stadium III])

50‑80 mg/kg en gång dagligen under 14‑21 dagar. De rekommenderade behandlingstiderna varierar och hänsyn bör tas till nationella eller lokala riktlinjer.


Nyfödda 0‑14 dagar

Ceftriaxon är kontraindicerat hos prematurer upp till en postmenstrual ålder av 41 veckor (gestationsålder + kronologisk ålder).


Ceftriaxon-dos*

Behandlingsfrekvens

Indikation

20‑50 mg/kg

1 gång dagligen

Intra-abdominala infektioner.

Komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner.

Komplicerade urinvägsinfektioner (inklusive pyelonefrit).

Samhällsförvärvad pneumoni.

Sjukhusförvärvad pneumoni.

Infektioner i ben och leder.

Vid behandling av neutropena patienter med feber som misstänks bero på en bakteriell infektion.

50 mg/kg

1 gång dagligen

Bakteriell meningit.

Bakteriell endokardit.

* Vid fastställd bakteriemi, bör doser i den övre delen av det rekommenderade intervallet övervägas.


En maximal daglig dos av 50 mg/kg bör inte överskridas.


Indikationer för nyfödda 0‑14 dagar som kräver specifikt doseringsschema:


Akut otitis media

För initial behandling av akut otitis media, kan en enstaka intramuskulär dos av 50 mg/kg ceftriaxon ges.


Preoperativ profylax mot infektion i område för kirurgiskt ingrepp

20‑50 mg/kg som en enstaka preoperativ dos.


Syfilis

Den dos som generellt rekommenderas är 50 mg/kg en gång dagligen under 10‑14 dagar. Doseringsrekommendationerna vid syfilis, inklusive neurosyfilis, är baserade på mycket begränsade data. Hänsyn bör tas till nationella eller lokala riktlinjer.


Behandlingstid

Behandlingstiden varierar beroende på sjukdomsförloppet. Som med antibiotikabehandling i allmänhet, bör administrering av ceftriaxon fortsätta under 48‑72 timmar efter att patienten blivit feberfri eller efter att bevis har erhållits på att inga bakterier kvarstår.


Äldre patienter

Den rekommenderade doseringen för vuxna kräver ingen modifiering hos äldre patienter förutsatt att njur- och leverfunktion är tillfredställande.


Patienter med nedsatt leverfunktion

Tillgängliga data indikerar inget behov av dosjustering vid mild till måttligt nedsatt leverfunktion förutsatt att njurfunktionen inte är nedsatt.

Det finns inga studiedata för patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Farmakokinetik).


Patienter med nedsatt njurfunktion

Det finns inget behov av att minska dosen av ceftriaxon hos patienter med nedsatt njurfunktion, förutsatt att leverfunktionen inte är nedsatt. Enbart i fall av preterminal njursvikt (kreatininclearance < 10 ml/min) får ceftriaxondosen inte överstiga 2 g dagligen.

Hos patienter som genomgår dialys krävs ingen ytterligare extra dosering efter dialysen. Ceftriaxon avlägsnas inte genom peritoneal‑ eller hemodialys. Noggrann klinisk monitorering för säkerhet och effekt är rekommenderat.


Patienter med svårt nedsatt lever- och njurfunktion

Hos patienter med både svårt nedsatt njur- och leverfunktion, rekommenderas noggrann klinisk monitorering av säkerhet och effekt.


Administreringssätt

Intravenös administrering

Ceftriaxon kan administreras som en intravenös infusion under minst 30 minuter (att föredra) eller som en långsam intravenös injektion under 5 minuter eller som en djup intramuskulär injektion. Intravenös intermittent injektion ska ges under 5 minuter, företrädesvis i större vener. Intravenösa doser på 50 mg/kg eller mer hos spädbarn och barn upp till 12 års ålder ska ges som infusion. Hos nyfödda ska intravenösa doser ges under 60 minuter för att minska risken för bilirubinencefalopati (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet). Intramuskulär administrering ska övervägas då intravenös administrering inte är möjlig eller mindre lämplig för patienten. Doser högre än 2 g ska ges intravenöst.


Intramuskulär administrering

Intramuskulära injektioner ska injiceras i en relativt stor muskel och bör inte överskrida 1 g per injektionsställe.

Om lidokain används som lösningsmedel ska den resulterande lösningen aldrig injiceras intravenöst (se avsnitt Kontraindikationer). Information som finns i produktresumén för lidokain bör tas i beaktande.


Ceftriaxon är kontraindicerat hos nyfödda (≤ 28 dagar) om de kräver (eller förväntas kräva) behandling med kalciuminnehållande intravenösa lösningar, inkluderande kontinuerliga kalciuminnehållande infusioner såsom parenteral nutrition, på grund av risken för ceftriaxonkalciumutfällningar (se avsnitt Kontraindikationer).


Spädningsvätskor som innehåller kalcium (t ex Ringers lösning eller Hartmanns lösning) ska inte användas för beredning av ceftriaxon injektionsflaskor eller för att ytterligare späda en beredd lösning för intravenös administrering, på grund av att en utfällning kan bildas. En utfällning av ceftriaxonkalcium kan också bildas när ceftriaxon blandas med kalciuminnehållande lösningar i samma intravenösa administreringslinje. Därför får inte ceftriaxon och kalciuminnehållande lösningar blandas eller administreras samtidigt (se avsnitt Kontraindikationer, Varningar och försiktighet och Blandbarhet).


För preoperativ profylax mot infektioner i område för kirurgiskt ingrepp ska ceftriaxon administreras 30‑90 minuter före kirurgi.


Anvisningar om spädning av läkemedlet för administrering, se avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.

Varningar och försiktighet

Överkänslighetsreaktioner

Som med alla betalaktamantibiotika, har allvarliga och ibland dödliga överkänslighetsreaktioner rapporterats (se avsnitt Biverkningar). Vid fall av allvarliga överkänslighetsreaktioner, ska behandling med ceftriaxon omedelbart sättas ut och lämpliga nödåtgärder måste initieras. Innan behandling inleds, ska det fastställas huruvida patienten har allvarliga överkänslighetsreaktioner mot ceftriaxon i anamnesen, mot andra cefalosporiner eller mot någon annan typ av betalaktamantibiotika. Försiktighet ska iakttas om ceftriaxon ges till patienter som tidigare haft icke-allvarliga överkänslighetsreaktioner mot andra betalaktamer.


Allvarliga hudbiverkningar (Stevens-Johnsons syndrom eller Lyells syndrom/toxisk epidermal nekrolys och läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS)), vilka kan vara livshotande eller dödliga, har rapporterats i samband med behandling med ceftriaxon; frekvensen av dessa biverkningar är dock inte känd (se avsnitt Biverkningar).


Jarisch-Herxheimer-reaktion (JHR)

Vissa patienter med spiroket-infektioner kan uppleva en Jarisch-Herxheimer-reaktion (JHR) kort efter att behandlingen med ceftriaxon har påbörjats. JHR är vanligtvis ett övergående tillstånd eller kan hanteras med symtomatisk behandling. Den antibiotiska behandlingen ska inte avslutas om en sådan reaktion uppstår.


Interaktioner med kalciuminnehållande produkter

Fall av dödliga reaktioner med utfällningar av ceftriaxonkalcium i lungor och njurar hos prematurer och fullgångna nyfödda före en månads ålder har beskrivits. Åtminstone en av dem hade fått ceftriaxon och kalcium vid olika tidpunkter och via olika intravenösa infusionsinfarter. I tillgänglig vetenskaplig data finns det inga rapporter av bekräftade intravaskulära utfällningar hos patienter, annat än nyfödda, behandlade med ceftriaxon och kalciuminnehållande lösningar eller några andra kalciuminnehållande produkter. In-vitro studier visade att nyfödda har en ökad risk för utfällningar av ceftriaxonkalcium jämfört med andra åldersgrupper.


Hos patienter oavsett ålder ska ceftriaxon inte blandas eller administreras samtidigt med någon kalciuminnehållande intravenös lösning, inte ens via olika infusionsinfarter eller vid olika administrationsställen. Till patienter äldre än 28 dagar kan dock ceftriaxon och kalciuminnehållande lösningar ges efter varandra om olika infusionsinfarter används eller om infusionsinfarten byts ut eller spolats noggrant med fysiologisk koksaltlösning för att undvika utfällning. Till patienter som får näring tillförd via kontinuerlig infusion av kalciuminnehållande total parenteral nutrition (TPN) bör annan antibiotikabehandling övervägas som inte medför risk för utfällning. Om användning av ceftriaxon anses nödvändig hos patienter som kräver kontinuerlig nutrition kan TPN och ceftriaxon ges samtidigt men via olika infusionsinfarter på olika ställen. Alternativt kan infusionen av TPN avbrytas under tiden ceftriaxon ges, och noggrann spolning av infusionsinfarterna utföras mellan lösningarna (se avsnitt Kontraindikationer, Biverkningar, Farmakokinetik och Blandbarhet).


Pediatrisk population

Säkerhet och effekt av ceftriaxon hos nyfödda, spädbarn och barn har fastställts för de doser som beskrivs under avsnitt Dosering. Studier har visat att ceftriaxon, liksom vissa andra cefalosporiner, kan tränga bort bilirubin från serumalbumin.


Ceftriaxon är kontraindicerat hos prematurer och fullgångna nyfödda som löper risk att utveckla bilirubinencefalopati (se avsnitt Kontraindikationer).


Immunmedierad hemolytisk anemi

En immunmedierad hemolytisk anemi har observerats hos patienter som fått cefalosporinantibiotika inklusive ceftriaxon (se avsnitt Biverkningar). Allvarliga fall av hemolytisk anemi, inklusive dödsfall, har rapporterats under ceftriaxon‑behandling hos både vuxna och barn.


Om en patient utvecklar anemi under behandling med ceftriaxon, bör diagnosen cefalosporinassocierad anemi övervägas och ceftriaxon sättas ut till dess att orsaken är fastställd.


Långtidsbehandling

Under långvarig behandling bör en komplett blodstatus genomföras regelbundet.


Kolit/Överväxt av icke mottagliga mikroorganismer

Antibiotikarelaterad kolit och pseudomembranös kolit har rapporterats för nästan alla antibiotika, inklusive ceftriaxon, och kan variera i allvarlighetsgrad från mild till livshotande. Det är därför viktigt att överväga den diagnosen hos patienter med diarré under eller efter administrering av ceftriaxon (se avsnitt Biverkningar).

Avbrytande av behandling med ceftriaxon och administrering av specifik behandling mot Clostridium difficile bör övervägas. Läkemedel som hämmar peristaltiken ska inte ges.


Superinfektioner med icke mottagliga mikroorganismer kan, som med andra antibiotika, förekomma.


Allvarlig njur- och leverinsufficiens

Vid allvarlig njur- och leversvikt rekommenderas noggrann klinisk monitorering av säkerhet och effekt (se avsnitt Dosering).


Påverkan på serologiska test

Påverkan på Coombs‑test kan inträffa, då ceftriaxon kan resultera i falskt‑positiva test. Ceftriaxon kan även resultera i falskt‑positiva test för galaktosemi (se avsnitt Biverkningar).

Icke-enzymatiska metoder för bestämning av glukos i urinen kan ge falskt‑positiva resultat. Av denna anledning bör glukosnivån i urinen under behandling med ceftriaxon bestämmas enzymatiskt (se avsnitt Biverkningar).


Natrium

Detta läkemedel innehåller 82,8 mg natrium per gram, motsvarande 4 % av WHOs högsta rekommenderade dagliga intag (2 gram natrium för vuxna).


Antibakteriellt spektrum

Ceftriaxon har ett begränsat spektrum av antibakteriell aktivitet och är eventuellt inte lämplig som monoterapi för behandling av vissa typer av infektioner om inte patogenen redan har bekräftats (se avsnitt Dosering). Vid polymikrobiella infektioner, där misstänkta patogener inkluderar organismer resistenta mot ceftriaxon, bör administrering av ytterligare ett antibiotikum övervägas.


Användning av lidokain

Om lidokain används som lösningsmedel ska ceftriaxonlösningen endast användas för intramuskulär injektion. Kontraindikationer med lidokain, varningar och annan relevant information som anges i Produktresumén för lidokain måste beaktas innan användning (se avsnitt Kontraindikationer). Lidokainlösningen ska aldrig administreras intravenöst.


Gallvägslithiasis

Då skuggor observeras på ultraljudsbilder, ska möjligheten av utfällningar av ceftriaxonkalcium tas i beaktande. Skuggor, som har förväxlats med gallsten, har upptäckts på ultraljudsbilder av gallblåsan, vanligtvis efter ceftriaxondoser på 1 g per dag eller mer. Försiktighet ska framförallt iakttas i den pediatriska populationen. Dessa utfällningar försvinner efter avbruten ceftriaxonbehandling. Utfällningar av ceftriaxonkalcium förknippas sällan med symtom. I symtomatiska fall rekommenderas traditionell icke‑kirurgisk behandling och utsättande av behandling med ceftriaxon bör övervägas av läkaren baserat på specifik risk‑/nytta-bedömning (se avsnitt Biverkningar).


Gallstas

Fall av pankreatit, eventuellt med gallvägsobstruktions‑etiologi, har rapporterats hos patienter som behandlats med ceftriaxon (se avsnitt Biverkningar). De flesta patienter hade riskfaktorer för gallstas och inslammning, t.ex. föregående större behandling, svår sjukdom och total parenteral nutrition. En utlösande eller bidragande roll för ceftriaxon‑relaterade gallutfällningar kan inte uteslutas.


Renal litiasis

Fall av renal litiasis har rapporterats, vilket är reversibelt efter avbruten behandling med ceftriaxon (se avsnitt Biverkningar). Vid symtomatiska fall ska ultraljudsundersökning utföras. Beslut om användning hos patienter med renal litiasis eller hyperkalciuri i anamnesen ska tas av läkaren baserat på specifik risk‑/nytta-bedömning.

Interaktioner

Använd inte kalciuminnehållande lösningar, såsom Ringer-lösning eller Hartmanns-lösning, för att lösa upp ceftriaxon injektionsflaskor eller ytterligare späda en upplöst injektionsflaska för intravenös administrering, eftersom utfällning kan bildas. Utfällning av ceftriaxonkalcium kan också uppstå när ceftriaxon blandas med lösningar som innehåller kalcium och ges i samma infusionsinfart. Ceftriaxon får inte administreras samtidigt med kalciuminnehållande intravenösa lösningar, inklusive kontinuerliga infusioner som innehåller kalcium såsom parenteral nutrition via en trevägsinfart. Till patienter som inte är nyfödda kan dock ceftriaxon och kalciuminnehållande lösningar ges efter varandra, om infusionsinfarterna sköljs noggrant mellan infusionerna med en kompatibel vätska. In-vitro studier på plasma från vuxna och navelsträngsblod från nyfödda har visat att nyfödda barn har en ökad risk för utfällning av ceftriaxonkalcium (se avsnitt Dosering, Kontraindikationer, Varningar och försiktighet, Biverkningar och Blandbarhet).


Samtidig användning av orala antikoagulantia kan förstärka anti-vitamin K-effekten och risken för blödning. Det rekommenderas att INR, International Normalised Ratio, övervakas regelbundet och att doseringen av anti-vitamin K läkemedel anpassas därefter, både under och efter behandling med ceftriaxon (se avsnitt Biverkningar).


Det finns motstridiga uppgifter om en potentiell ökning av njurtoxiciteten av aminoglykosider vid användning med cefalosporiner. Den rekommenderade uppföljningen av aminoglykosidnivåer (och njurfunktion) i klinisk praxis ska noggrant följas i sådana fall.


I en in-vitro studie har antagonistiska effekter observerats vid kombinationen av kloroamfenikol och ceftriaxon. Den kliniska relevansen av detta fynd är okänd.


Det finns inga rapporter om interaktion mellan ceftriaxon och orala kalciuminnehållande produkter eller mellan intramuskulärt ceftriaxon och kalciuminnehållande produkter (intravenösa eller orala).


Hos patienter som behandlas med ceftriaxon, kan Coombs-test leda till falskt-positiva resultat.


Ceftriaxon kan, i likhet med andra antibiotika, resultera i falskt-positiva test för galaktosemi.


Likaså kan icke-enzymatiska metoder för bestämning av glukos i urinen ge falskt-positivt resultat. Av denna anledning bör glukosnivån i urinen under behandling med ceftriaxon bestämmas enzymatiskt.


Ingen försämring av njurfunktion har observerats efter samtidig administrering av stora doser ceftriaxon och potenta diuretika (t.ex. furosemid).


Samtidig administrering av probenecid reducerar inte eliminationen av ceftriaxon.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:1.

Ceftriaxon passerar placentabarriären. Det finns begränsad mängd data från användningen av ceftriaxon i gravida kvinnor. Djurstudier visar inga direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller embryonal‑/fosterutveckling, perinatal eller postnatal utveckling (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Ceftriaxon ska enbart användas under graviditet och särskilt under den första trimestern om nyttan överväger risken.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  III.

Ceftriaxon utsöndras i bröstmjölken i låga koncentrationer men vid terapeutiska doser av ceftriaxon förväntas inga effekter på ammande spädbarn. En risk för diarré och svampinfektion i mukösa membran kan dock inte uteslutas. Möjligheten för sensibilisering bör tas i beaktande. Moderns behov av behandling med ceftriaxon och fördelarna med amning måste vägas mot de potentiella riskerna för barnet och beslut fattas om amning ska avbrytas eller om behandling med ceftriaxon ska avbrytas/avstås ifrån.

Fertilitet

Reproduktionsstudier har inte visat på negativa effekter på manlig eller kvinnlig fertilitet.

Trafik

Under behandling med ceftriaxon kan biverkningar förekomma (t.ex. yrsel), vilket kan påverka förmågan att köra bil eller hantera maskiner (se avsnitt Biverkningar). Patienter ska vara försiktiga vid bilkörning eller hantering av maskiner.

Biverkningar

De mest frekvent rapporterade biverkningarna för ceftriaxon är eosinofili, leukopeni, trombocytopeni, diarré, utslag och ökning av leverenzymer.


Data för att fastställa frekvensen av biverkningar för ceftriaxon är hämtade från kliniska studier.


Följande konvention har använts för klassificering av frekvens:

Mycket vanliga (≥ 1/10)

Vanliga (≥ 1/100 ‑ < 1/10)

Mindre vanliga (≥ 1/1000 ‑ < 1/100)

Sällsynta (≥ 1/10 000 ‑ < 1/1000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Organsystem

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Ingen känd
frekvensa

Infektioner och infestationer


Genital svampinfektion

Pseudo-membranös kolitb

Superinfektionb

Blodet och lymfsystemet

Eosinofili

Leukopeni

Trombocytopeni

Granulocytopeni

Anemi

Koagulopati


Hemolytisk
anemib

Agranulocytos

Immunsystemet




Anafylaktisk chock

Anafylaktisk reaktion

Anafylaktoid reaktion

Överkänslighetb

Jarisch-Herxheimerreaktion (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Centrala och perifera nervsystemet


Huvudvärk

Yrsel


Kramp

Öron och balansorgan




Vertigo

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum



Bronkospasm


Magtarmkanalen

Diarréb

Lös avföring

Illamående

Kräkning


Pankreatitb

Stomatit

Glossit

Lever och gallvägar

Ökning av leverenzymer



Utfällningar i gallblåsanb

Kärnikterus

Hud och subkutan vävnad

Utslag

Pruritus

Urtikaria

Stevens-Johnsons-
Syndromb

Toxisk epidermal nekrolysb

Erytema multiforme

Akut generaliserad exantematös pustulos

Läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS) (se avsnitt

Varningar och försiktighet)

Njurar och urinvägar



Hematuri

Glykosuri

Oliguri

Utfällning i njurarna (reversibel)

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället


Flebit

Smärta vid injektionsstället

Pyrexi

Ödem

Frossa


Undersökningar


Ökning av blodkreatinin


Falskt-positivt Coombs testb

Falskt-positivt test för galaktosemib

Falskt-positivt resultat för icke-enzymatiska metoder för glukos-
bestämningb

a Baserat på rapporter efter marknadsintroduktionen. Då dessa biverkningar rapporteras frivilligt från en population av osäker storlek är det inte möjligt att med säkerhet uppskatta deras frekvens och de kategoriseras därför som att sakna känd frekvens.

b Se avsnitt Varningar och försiktighet.


Infektioner och infestationer

Rapporter om diarré efter användning av ceftriaxon kan vara associerade med Clostridium difficile. Lämplig vätske- och elektrolytbehandling bör sättas in (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Ceftriaxonkalcium-salt-utfällningar

Sällsynta, allvarliga och i vissa fall dödliga biverkningar har rapporterats hos prematura och fullgångna nyfödda (< 28 dagars ålder) som behandlats med ceftriaxon och kalcium intravenöst. Utfällningar av ceftriaxon-kalcium-salter har observerats i lungor och njurar post mortem. Den höga risken för utfällningar hos nyfödda beror på deras låga blodvolym och längre halveringstid för ceftriaxon jämfört med vuxna (se avsnitt Kontraindikationer, Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).


Fall av utfällningar av ceftriaxon i njurarna har rapporterats, främst hos barn över 3 år som antingen behandlade med höga dagliga doser (t.ex. ≥ 80 mg/kg/dag) eller totala doser som översteg 10 gram och som hade andra riskfaktorer (t.ex. dehydrering eller sängliggande). Risken för utfällning är högre hos immobila eller dehydrerade patienter. Utfällning kan vara symtomatisk eller asymtomatisk och kan leda till njursvikt och anuri, och är reversibel efter utsättande av ceftriaxon (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Utfällning av ceftriaxonkalcium‑salt i gallblåsan har observerats, främst hos patienter som behandlats med doser högre än den rekommenderade standarddosen. Hos barn har prospektiva studier visat en varierande förekomst av utfällning vid intravenös administrering, i vissa studier över 30 %. Incidensen tycks vara lägre med långsam infusion (20‑30 minuter). Denna effekt är vanligtvis asymtomatisk, men i sällsynta fall har utfällningen följts av kliniska symtom så som smärta, illamående och kräkningar. Symtomatisk behandling rekommenderas i dessa fall. Utfällning är vanligtvis reversibel efter utsättande av ceftriaxon (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

I fall av överdosering kan illamående, kräkningar och diarré uppstå. Ceftriaxonkoncentrationer kan inte minskas genom hemodialys eller peritoneal dialys. Det finns ingen specifik antidot. Behandlingen av överdosering är symtomatisk.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism

Ceftriaxon hämmar proteinsyntesen i bakteriens cellväggsuppbyggnad genom att binda till penicillinbindande proteiner (PBPs). Detta resulterar i en störd cellväggsuppbyggnad (peptidoglykan), vilket leder till bakteriell cellys och celldöd.


Resistens

Bakteriell resistens mot ceftriaxon kan bero på en eller flera av följande mekanismer:

  • hydrolys av betalaktamaser, inklusive bredspektrumbetalaktamaser (ESBL), karbapenamaser och Amp C-enzymer som kan vara inducerade eller stabilt hämmade hos vissa gramnegativa bakteriearter.

  • minskad affinitet hos penicillinbindande proteiner för ceftriaxon.

  • impermeabilitet i yttermembranet hos gramnegativa organismer.

  • bakteriella effluxpumpar.

Brytpunkter för känslighetstestning

Brytpunkter för minsta inhibitoriska koncentrationen (MIC) etablerade av European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST) är som följande:


Patogen

Spädningstest (MIC, mg/l)

Känslig

Resistent

Enterobacteriaceae

≤ 1

> 2

Staphylococcus spp.

a.

a.

Streptococcus spp. (Grupper A, B, C and G)

b.

b.

Streptococcus pneumoniae

≤ 0,5c

> 2

Viridans group Streptococci

≤ 0,5

> 0,5

Haemophilus influenzae

≤ 0,12c

> 0,12

Moraxella catarrhalis

≤ 1

> 2

Neisseria gonorrhoeae

≤ 0,12

> 0,12

Neisseria meningitidis

≤ 0,12c

> 0,12

Ej artrelaterat

≤ 1d

> 2

a. Känslighet härrörd från cefoxitinkänslighet.

b. Känslighet härrörd från penicillinkänslighet.

c. Isolat med en MIC för ceftriaxon över brytpunkten för känslighet är sällsynta och, om de påträffas, ska de omtestas och, om bekräftade, ska de sändas till ett referenslabb.

d. Brytpunkter gäller för en daglig intravenös dos av 1 g x 1 och en hög dos av minst 2 g x 1.


Klinisk effekt mot specifika patogener

Förekomsten av förvärvad resistens kan variera geografiskt och över tid för utvalda arter och lokal information om resistens är önskvärd, framförallt vid behandling av svåra infektioner. Vid behov ska expertråd sökas då den lokala resistensprevalensen är sådan att nyttan av ceftriaxon vid åtminstone vissa typer av infektioner är tveksam.


Vanligt känsliga arter

Grampositiva aerober

Staphylococcus aureus (meticillinkänsliga)£

Staphylococci koagulasnegativ (meticillinkänsliga)£

Streptococcus pyogenes (grupp A)

Streptococcus agalactiae (grupp B)

Streptococcus pneumoniae

Viridansgruppen Streptococci


Gramnegativa aerober

Borrelia burgdorferi

Haemophilus influenzae

Haemophilus parainfluenzae

Moraxella catarrhalis

Neisseria gonorrhoea 

Neisseria meningitidis

Proteus mirabilis 

Providencia spp

Treponema pallidum

Arter för vilka förvärvad resistens kan vara ett problem

Grampositiva aerober

Staphylococcus epidermidis+

Staphylococcus haemolyticus+

Staphylococcus hominis+


Gramnegativa aerober

Citrobacter freundii

Enterobacter aerogenes

Enterobacter cloacae

Escherichia coli%

Klebsiella pneumoniae% 

Klebsiella oxytoca%

Morganella M. morganii

Proteus vulgaris

Serratia marcescens


Anaerober

Bacteroides spp

Fusobacterium spp.

Peptostreptococcus spp

Clostridium perfringens

Naturligt resistenta organismer

Grampositiva aerober

Enterococcus spp

Listeria monocytogenes


Gramnegativa aerober

Acinetobacter baumannii

Pseudomonas aeruginosa

Stenotrophomonas maltophilia


Anaerober

Clostridium difficile


Övriga

Chlamydia spp.

Chlamydophila spp.

Mycoplasma spp.

Legionella spp.

Ureaplasma urealyticum

£ Alla meticillinresistenta stafylokocker är resistenta mot ceftriaxon.

+ Resistens > 50 % i åtminstone en region.

% Stammar som producerar betalaktamaser med utvidgat spektrum (ESBL) är alltid resistenta.

Farmakokinetik

Absorption

Intravenös administrering

Efter intravenös bolusadministration av 500 mg respektive 1 g ceftriaxon är den maximala plasmakoncentrationen av ceftriaxon ungefär 120 mg/l respektive 200 mg/l. Efter intravenös infusion av 500 mg, 1 g respektive 2 g ceftriaxon är den maximala plasmakoncentrationen av ceftriaxon ungefär 80 mg/l, 150 mg/l respektive 250 mg/l.


Intramuskulär administrering

Efter intramuskulär injektion är genomsnittlig maximal plasmakoncentration av ceftriaxon ungefär hälften av den som observerats efter en intravenös administrering av samma dos. Maximal plasmakoncentration efter en enstaka intramuskulär dos på 1 g är kring 81 mg/l och uppnås inom 2-3 timmar efter administrering.

Arean under plasmakoncentrationskurvan efter intramuskulär administrering motsvarar den efter en intravenös administrering av samma dos.


Distribution

Distributionsvolymen för ceftriaxon är 7-12 l. Koncentrationer väl över minimala inhibitoriska koncentrationer för de mest relevanta patogenerna är detekterbara i vävnader inkluderande lunga, hjärta, gallvägar/lever, tonsiller, mellanörat, den nasala mukosan, ben och i cerebrospinal-, pleural-, prostata- och synovialvätska. En 8 – 15 % ökning av de maximala plasmakoncentrationerna (Cmax) ses vid upprepad administrering; steady state nås i de flesta fall inom 48 – 72 timmar beroende på administreringsväg.


Penetration av särskilda vävnader

Ceftriaxon penetrerar meningerna. Penetrationen är som störst då meningerna är inflammerade. Maximal plasmakoncentration i CSF hos patienter med bakteriell meningit rapporteras vara upp till 25 % av plasmakoncentrationerna jämfört med 2 % hos patienter utan inflammerade meninger. Maximal plasmakoncentration i CSF uppnås efter ungefär 4-6 timmar efter intravenös injektion. Ceftriaxon passerar placentabarriären och utsöndras i bröstmjölk i låga koncentrationer (se avsnitt Graviditet).


Proteinbindning

Ceftriaxon är reversibelt bundet till albumin. Plasmaproteinbindningsgraden är ungefär 95 % vid plasmakoncentrationer under 100 mg/l. Bindningen är mättnadsbar och den bundna delen minskar med stigande koncentration (upp till 85 % vid en plasmakoncentration av 300 mg/l).


Metabolism

Ceftriaxon metaboliseras inte systemiskt, utan omvandlas till inaktiva metaboliter av tarmfloran.


Eliminering

Total plasmaclearance (bundet och obundet ceftriaxon) är 10-22 ml/min. Renalt clearance är 5-12 ml/min. 50-60 % av given dos ceftriaxon utsöndras i oförändrad form i urinen, primärt genom glomerulär filtration, medan 40-50 % utsöndras i oförändrad form via gallan. Halveringstiden för totalt ceftriaxon hos vuxna är ungefär 8 timmar.


Patienter med nedsatt njur- eller leverfuntion

Hos patienter med nedsatt njur‑ eller leverfunktion, även de med svårt nedsatt njurfunktion, är farmakokinetiken för ceftriaxon enbart minimalt förändrad med en förlängd halveringstid (mindre än tvåfaldigt).


Den relativt måttliga ökningen av halveringstiden vid nedsatt njurfunktion förklaras av en kompensatorisk ökning av icke-renalt clearence, till följd av en minskad proteinbindning och motsvarande ökning av icke-renal total plasmaclearance av ceftriaxon.


Halveringstiden hos patienter med nedsatt leverfunktion är inte förlängd på grund av en kompensatorisk ökning av renalt clearance. Även detta beror på en ökning av den obundna delen ceftriaxon i plasma, vilket bidrar till den observerade paradoxala ökningen av totalt läkemedelsclearance, med en ökning av distributionsvolym parallellt med totalclearance.


Äldre

Hos äldre personer över 75 år är den genomsnittliga halveringstiden vanligtvis två till tre gånger längre än hos unga vuxna.


Pediatrisk population

Halveringstiden för ceftriaxon är förlängd hos nyfödda. Från födseln till 14 dagars ålder, kan nivåerna av fritt ceftriaxon öka ytterligare på grund av faktorer så som minskad glomerulär filtration och förändrad proteinbindning. Under barndomen är halveringstiden kortare än hos nyfödda och vuxna.

Total plasmaclearance och distributionsvolym av ceftriaxon är större hos nyfödda, spädbarn och barn än hos vuxna.


Linjäritet/icke-linjäritet

Farmakokinetiken för ceftriaxon är icke-linjär och alla grundläggande farmakokinetiska parametrar, förutom halveringstiden, är dosberoende om det baseras på totala läkemedelskoncentrationer, ökar mindre än proportionerligt med dos. Icke-linjäriteten beror på en mättad proteinbindning och observeras därför enbart för total plasma ceftriaxon men inte för obundet ceftriaxon.


Farmakokinetiskt/farmakodynamiskt förhållande

I likhet med andra betalaktamer, uppvisar det farmakokinetiska-farmakodynamiska indexet att den bästa korrelationen med in-vivo-effekt är andelen av doseringsintervallet där den obundna koncentrationen förblir över ceftriaxons minsta inhibitoriska koncentration (MIC) för individuella målarter (dvs. %T > MIC).

Prekliniska uppgifter

Djurstudier visar att höga doser av ceftriaxonkalcium-salt leder till bildning av konkrement och utfällningar i gallblåsan hos hundar och apor, vilket visade sig vara reversibelt. Djurstudier har inte visat några tecken på reproduktions- eller genotoxicitet. Karcinogenicitetsstudier av ceftriaxon har inte utförts.

Innehåll

Varje flaska innehåller: 1 g resp. 2 g ceftriaxon (som ceftriaxondinatriumhemiheptahydrat).

Blandbarhet

Ceftriaxon är kemiskt inkompatibelt med amsakrin, vankomycin, flukonazol och aminoglykosider.


Lösningar innehållande ceftriaxon bör inte blandas med eller tillsättas till andra läkemedel än de som står angivna i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering. I synnerhet ska inte spädningsvätskor innehållande kalcium, (t ex Ringer-lösning, Hartmanns-lösning) användas för att lösa upp ceftriaxon i injektionsflaskor eller ytterligare späda upplöst ceftriaxon i injektionsflaska för intravenös administrering, eftersom en fällning kan bildas. Ceftriaxon får inte blandas eller ges samtidigt med lösningar som innehåller kalcium inklusive total parenteral nutrition (se avsnitt Dosering, Kontraindikationer, Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Ceftriaxon

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av ceftriaxon kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.
Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att ceftriaxon är persistent, då data saknas.
Bioackumulering: Ceftriaxon har låg potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

Environmental Risk Classification 

Predicted Environmental Concentration (PEC) 

PEC is calculated according to the following formula:

PEC (µg/L) = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100) = 1.5*10-6*A*(100-R)


PEC = 0.0132 µg/L


Where:
A = 88.3227 kg (total sold amount API in Sweden year 2017, data from Quintiles IMS)
R = 0% removal rate (due to loss by adsorption to sludge particles, by volatilization, hydrolysis or biodegradation)
P = number of inhabitants in Sweden = 9*106 
V (L/day) = volume of wastewater per capita and day = 200 (ECHA default) (Ref I).
D = factor of dilution of waste water by surface water flow = 10 (ECHA default) (Ref I).


Predicted No Effect Concentration (PNEC) 

Ecotoxicological studies 

There is no ecotoxicity data available.


Environmental Risk Classification (PEC/PNEC ratio) 

There is no data available to calculate a PEC/PNEC ratio, hence justifies the phrase: "Risk of environmental impact of ceftriaxone cannot be excluded, since no ecotoxicity data is available." 


Degradation 

There is no data available justifying the phrase: "The potential for persistence of ceftriaxone cannot be excluded due to lack of data." 


Bioaccumulation 

Partition coefficient: 

Log P = -1.8 at neutral pH (predicted by ChemAxon) (Ref II)

Justification of chosen bioaccumulation phrase: 

Since log P < 4 at pH 7, ceftriaxone has low potential for bioaccumulation.


Excretion (metabolism) 

After one dose of ceftriaxone, 33% to 67% was excreted in the urine as unchanged drug and the remainder was secreted in the bile and ultimately found in the feces as pharmacologically inactive metabolites. (Ref III)


References 

  1. ECHA, European Chemicals Agency, 2008 Guidance on information requirements and chemical safety assessment. Available at https://echa.europa.eu/guidance-documents/guidance-on-information-requirements-and-chemical-safety-assessment

  2. DrugBank, the Human Metabolome Database (HMDB). Available at http://www.hmdb.ca/metabolites/HMDB0015343#physical_properties

  3. DrugBank, available at: https://www.drugbank.ca/drugs/DB01212

Hållbarhet, förvaring och hantering


Färdigberedd lösning: Dokumenterad kemisk och fysikalisk stabilitet i 6 timmar vid 25°C och i 24 timmar i kylskåp (2°C – 8°C).


Ur mikrobiologisk synpunkt bör preparatet användas omedelbart. Om det beredda preparatet inte används omedelbart, åligger ansvaret för hållbarheten och förvaringsomständigheterna användaren och normalt bör förvaringstiden inte överskrida 6 timmar vid 25°C eller 24 timmar i kylskåp (2°C – 8°C).


Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.


Hantering


Intravenös injektion:
1 g Ceftriaxon Villerton löses fullständigt i 10 ml vatten för injektion.


Intravenös infusion:
2 g Ceftriaxon Villerton löses i 40 ml vätska för infusionslösning utan kalcium, t ex natriumklorid 9 mg/ml, glukos 50 mg/ml eller glukos 120 mg/ml.


Lösning för injektion/infusion ska inspekteras före användning.
Endast klar lösning, fri från partiklar får användas.

Ceftriaxon Villerton och andra antibiotika ska administreras separat.

Egenskaper hos läkemedelsformen

Lösningen för injektion/infusion är färglös eller lätt gulaktig på grund av det aktiva innehållsämnet i läkemedlet.

Förpackningsinformation

Pulver till infusionsvätska, lösning 2 g (vitt till benvitt, kristallint)
5 x 2 gram injektionsflaska (fri prissättning), EF, Övriga förskrivare: tandläkare
Pulver till injektionsvätska, lösning 1 g (vitt eller nästan vitt, kristallint)
5 x 1 gram injektionsflaska (fri prissättning), EF, Övriga förskrivare: tandläkare
10 x 1 gram injektionsflaska (fri prissättning), EF, Övriga förskrivare: tandläkare

Hitta direkt i texten
Av