Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Aldurazyme®

MiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Sanofi AB

Koncentrat till infusionsvätska, lösning 100 U/ml
(en genomskinlig till lätt opalascent och färglös till blekt gul lösning)

Medel för matsmältning och ämnesomsättning, enzymer

Aktiv substans:
ATC-kod: A16AB05
Läkemedel från Sanofi AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2018-11-26

Indikationer

Aldurazyme är indicerat för långvarig enzymersättningsterapi till patienter med en bekräftad diagnos på mukopolysackaridos I (MPS I; α-L-iduronidasbrist) för att behandla sjukdomens icke-neurologiska manifestationer (se avsnitt Farmakodynamik).

Kontraindikationer

Svår överkänslighet (t.ex. anafylaktisk reaktion) mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll (se avsnitt Varningar och försiktighet samt Biverkningar).

Dosering

Behandling med Aldurazyme bör övervakas av en läkare med erfarenhet av att behandla patienter med MPS I eller andra nedärvda metaboliska sjukdomar. Administrering av Aldurazyme bör ske i en lämplig klinisk omgivning där återupplivningsutrustning för att hantera akuta krissituationer finns lätt tillgänglig.


Dosering

Rekommenderad dosering av Aldurazyme är 100 U/kg kroppsvikt administrerat en gång i veckan som en intravenös infusion.


Pediatrisk population

Dosjustering är inte nödvändigt för den pediatriska populationen.


Äldre

Säkerhet och effekt för Aldurazyme till patienter äldre än 65 år har inte fastställts och ingen dosregim kan rekommenderas för dessa patienter.


Patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion

Säkerheten och effektiviteten hos Aldurazyme för patienter med njur- eller leverinsufficiens har inte utvärderats och ingen dosregim kan rekommenderas för dessa patienter.


Administreringssätt

Aldurazyme ska administreras som intravenös infusion.


Den initiala infusionshastigheten på 2 U/kg/timme kan ökas stegvis var femtonde minut, om patienten tolererar det, till maximalt 43 U/kg/timme. Den totala administreringsvolymen bör tillföras under cirka 3–4 timmar. För information om premedicinering, se avsnitt Varningar och försiktighet.


För anvisningar om spädning av läkemedlet före administrering, se avsnitt Hantering, hållbarhet och förvaring och Produktresumén.

Varningar och försiktighet

Infusionsassocierade reaktioner
Patienter som behandlas med Aldurazyme kan utveckla infusionsassocierade reaktioner (IAR), som definieras som alla relaterade biverkningar som uppträder under infusionen eller fram till infusionsdagens slut (se avsnitt Biverkningar). Några av dessa IAR kan vara allvarliga (se nedan).


Patienter behandlade med Aldurazyme måste noga övervakas och alla fall av infusionsassocierade reaktioner, fördröjda reaktioner och möjliga immunologiska reaktioner måste rapporteras. Antikroppsstatus måste också regelbundet kontrolleras och rapporteras.


Allvarliga infusionsassocierade reaktioner har rapporterats hos patienter med befintliga allvarliga underliggande besvär från övre luftvägarna. Därför skall specifikt dessa patienter fortsättningsvis övervakas noga och endast ges infusioner med Aldurazyme i en lämplig klinisk miljö där återupplivningsutrustning för hantering av medicinska akutfall finns omedelbart tillgänglig.


Patienter med akut bakomliggande sjukdom vid tidpunkten för Aldurazyme-infusion tycks löpa större risk att få IAR. Noggrann hänsyn bör tas till patientens kliniska status före administrering av Aldurazyme.


Baserat på den kliniska fas-3-studien förväntas nästa alla patienter utveckla IgG-antikroppar mot laronidas, oftast inom 3 månader efter påbörjad behandling.
Patienter som utvecklat antikroppar eller symtom på IAR bör behandlas med försiktighet vid administrering av Aldurazyme (se avsnitt Kontraindikationer och Biverkningar). I kliniska studier var IAR oftast hanterbara genom att sänka infusionshastigheten och genom att (för)behandla patienten med antihistaminer och/eller antipyretika (paracetamol eller ibuprofen), vilket gjorde det möjligt för patienten att fortsätta behandlingen.


Eftersom det finns ringa erfarenhet av återupptagande av behandling efter ett längre avbrott måste man vara försiktig på grund av den teoretiskt ökade risken för överkänslighetsreaktioner efter avbruten behandling.


Vid initial administrering av Aldurazyme eller vid återadministrering efter avbrott i behandlingen rekommenderas att patienterna får förbehandlingsläkemedel (antihistaminer och/eller antipyretika) cirka 60 minuter före infusionsstarten för att minimera risken för att IAR uppstår. Om det är kliniskt indicerat bör administrering av förbehandlingsläkemedel med påföljande infusioner av Aldurazyme beaktas.


I fall av milda eller måttliga IAR bör behandling med antihistaminer och paracetamol/ibuprofen övervägas och/eller en minskning av infusionshastigheten till hälften av den infusionshastighet vid vilken reaktionen inträffade.
I fall av en enstaka, allvarlig IAR skall infusionen stoppas tills symtomen behandlats och behandling med antihistaminer och paracetamol/ibuprofen övervägas. Infusionen kan omstartas med en minskning av infusionshastigheten till 1/2 – 1/4 av den infusionshastighet vid vilken reaktionen inträffade.
I fall av återkommande måttliga IAR eller ny infusion efter en enstaka svår IAR bör förbehandling övervägas (antihistaminer och paracetamol/ibuprofen och/eller kortikosteroider) samt en minskning av infusionshastigheten till 1/2 – 1/4 av den infusionshastighet vid vilken reaktionen inträffade.


I likhet med alla intravenösa proteinläkemedel kan allvarliga överkänslighetsreaktioner av allergityp uppkomma. Om dessa reaktioner uppstår, rekommenderas att infusionen av Aldurazyme avbryts omedelbart och att lämplig medicinsk behandling sätts in. Rådande medicinsk standard för akutbehandling skall iakttas.


Hjälpämnen
Detta läkemedel innehåller natrium och administreras i natriumklorid 0,9 % infusionsvätska (se avsnitt Hantering, hållbarhet och förvaring). Detta bör beaktas för patienter som ordinerats saltfattig kost.

Interaktioner

Inga interaktionsstudier har utförts. Baserat på dess metabolism, är laronidas en osannolik kandidat för cytokrom P450-medierade interaktioner.


Aldurazyme bör inte administreras samtidigt som klorokin eller prokain på grund av en potentiell risk för störning av det intracellulära upptaget av laronidas.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:1.

Det finns otillräckliga data om användningen av Aldurazyme till gravida kvinnor. Djurstudier indicerar inte några direkta eller indirekta skadliga effekter på graviditet, embryonal/fosterutveckling, nedkomst och postnatal utveckling (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Den eventuella risken för människor är okänd. Aldurazyme skall därför inte användas under graviditet såvida det inte är helt nödvändigt.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Laronidas kan eventuellt utsöndras i modersmjölk. Eftersom data saknas om nyfödda som exponerats för laronidas via bröstmjölk, rekommenderas att man slutar amma under behandlingen med Aldurazyme.

Fertilitet

Det finns inga kliniska data om effekterna av laronidas på fertiliteten. Uppgifter från prekliniska studier har inte visat några signifikanta biverkningar (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Trafik

Inga studier har utförts.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen
De flesta behandlingsrelaterade biverkningar i de kliniska prövningarna klassificerades som infusionsassocierade reaktioner (IAR), vilka drabbade 53 % av patienterna i fas 3-studien (behandlades i upp till 4 år) och 35 % av patienterna i studien på barn under 5 års ålder (upp till 1 års behandling). En del infusionsassocierade reaktioner var svåra. Med tiden minskade antalet reaktioner. De vanligaste biverkningarna var: huvudvärk, illamående, buksmärta, utslag, artralgi, ryggsmärta, extremitetssmärta, rodnad, feber, reaktioner på infusionsstället, förhöjt blodtryck, minskad syrgasmättnad, takykardi och frossbrytningar. Uppföljningen efter godkännandet av infusionsassocierade reaktioner visade rapportering av cyanos, hypoxi, takypné, pyrexi, kräkning, frossa och erytem, varav en del av dessa reaktioner var svåra.


Tabell med biverkningar
Biverkningar av Aldurazyme som rapporterats under fas 3-studien och dess förlängning hos totalt 45 patienter som var 5 år och äldre och som behandlats i upp till 4 år är listade i tabellen nedan med hjälp av följande frekvenskategorier: mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100 till <1/10), mindre vanliga (≥1/1000 till, <1/100), sällsynta (≥1/10 000 till, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). På grund av den lilla patientpopulationen klassificeras en biverkning hos en enda patient som vanlig.


MedDRA organsystem

Mycket vanliga

Vanliga

Ingen känd frekvens

Immunsystemet

 

Anafylaktisk reaktion

 

Psykiska störningar

 

Rastlöshet

 

Centrala och perifera nervsystemet

Huvudvärk

Parestesi, yrsel

 

Hjärtat

 

Takykardi

 

Blodkärl

Rodnad

Hypotoni, blekhet, perifer kyla

 

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

 

Andnöd, dyspné, hosta

Cyanos, hypoxi, takypné, bronkospasm, andningsstillestånd

Magtarmkanalen

Illamående, buksmärta

Kräkningar, diarré

 

Hud och subkutan vävnad

Utslag

Angioneurotiskt ödem, svullet ansikte, urtikaria, klåda, kallsvett, alopeci, hyperhidros

Erytem, ansiktsödem, laryngealt ödem, perifera ödem

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Artropati, artralgi, ryggsmärta, extremitetssmärta

Muskuloskeletal smärta

 

Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings­stället

Pyrexi, reaktion på infusionsstället

Frossbrytningar, värmekänsla, köldkänsla, trötthet, influensaliknande sjukdom

Extravasering

Undersökningar

 

Förhöjd kroppstemperatur, minskad syrgasmättnad

 

En patient med redan existerande luftvägsskada utvecklade en svår reaktion tre timmar efter påbörjad infusion (i vecka 62 av behandlingen) bestående av urtikaria och luftvägsobstruktion som krävde trakeostomi. Denna patient testades positivt för IgE.


Dessutom fick några patienter som hade en tidigare sjukdomshistoria med allvarlig MPS I-relaterad involvering av övre luftvägarna och lungorna allvarliga reaktioner, däribland bronkialspasm, andningsstillestånd och svullnad i ansiktet (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Pediatrisk population
Biverkningar av Aldurazyme som rapporterats under en fas 2-studie hos totalt 20 patienter, som var under 5 år och i huvudsak tillhörde den svåra fenotypen och som behandlats i upp till 12 månader är listade i tabellen nedan. Alla biverkningar var av lindrig till måttlig svårighetsgrad.


MedDRA

organsystem

MedDRA

föredragen term

Frekvens

Hjärtat

takykardi

mycket vanligt

Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings­stället

pyrexi

mycket vanligt

fross­brytningar

mycket vanligt

Undersökningar

förhöjt blodtryck

mycket vanligt

minskad syrgas­mättnad

mycket vanligt


I en fas 4-studie fick 33 MPS I-patienter 1 av 4 dosregimer: 100 U/kg iv varje vecka (rekommenderad dos), 200 U/kg iv varje vecka, 200 U/kg iv varannan vecka eller 300 U/kg iv varannan vecka. Gruppen som fick den rekommenderade dosen hade minst antal patienter som drabbades av biverkningar och IAR. Typen av IAR var nästan samma som de som observerades i andra kliniska studier.


Beskrivning av utvalda biverkningar
Immungenitet
Nästan alla patienter utvecklade IgG-antikroppar mot laronidas. Hos de flesta patienter uppstod serokonversion inom 3 månader efter att behandlingen påbörjats. Serokonversionen hos patienterna under 5 års ålder med en svårare fenotyp inträffade dock oftast inom 1 månad (i genomsnitt 26 dagar mot 45 dagar hos patienterna som var 5 år och äldre). I slutet av fas 3-studien (eller vid tidpunkten för studieavbrytandet) hade 13/45 patienter inga detekterbara antikroppar med radioimmunoprecipitations (RIP)-analysen, däribland 3 patienter som aldrig hade serokonverterat. Patienter med avsaknad av eller låga antikroppsnivåer visade en kraftig minskning av GAG-nivån i urin, medan patienter med höga antikroppstitrar visade varierande reduktion av GAG i urin. Den kliniska signifikansen av detta fynd är inte känd eftersom det inte fanns några konsekventa samband mellan nivån av IgG-antikroppar och kliniska effektmått.


Dessutom testades 60 patienter i fas 2- och 3-studier för in vitro-neutraliserande effekter. Fyra patienter (tre i fas 3-studien och en i fas 2-studien) uppvisade marginella till låga nivåer in vitrohämmande effekt på den enzymatiska aktiviteten hos laronidas, vilket inte tycktes påverka den kliniska effekten och/eller GAG-minskningen i urinen.


Förekomsten av antikroppar föreföll inte vara relaterad till incidensen av infusionsassocierade reaktioner, även om debuten av IAR oftast sammanföll med bildningen av IgG-antikroppar. Förekomsten av IgE-antikroppar har inte fullständigt utforskats.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Inga fall av överdosering har rapporterats.

Farmakodynamik

MPS I-sjukdom
Mukopolysackaridlagringsstörningar orsakas av bristen på specifika lysosomala enzymer som erfordras för katabolismen av glukosaminoglukaner (GAG). MPS I är en heterogen och multisystemisk sjukdom som kännetecknas av bristen på α-L-iduronidas, ett lysosomalt hydrolas som katalyserar hydrolysen av terminala α-L-iduroniska rester av dermatansulfat och heparansulfat. Reducerad eller frånvarande α-L-iduronidasaktivitet resulterar i ansamling av GAG, dermatansulfat och heparansulfat i många celltyper och vävnader.


Verkningsmekanism
Grunden för enzymersättningsterapi är att återställa en nivå av enzymaktivitet som är tillräcklig för att hydrolysera det ackumulerade substratet och förebygga ytterligare ackumulering. Efter intravenös infusion avlägsnas laronidas snabbt från cirkulationen och tas upp av celler in i lysosomer, sannolikt via mannos-6 fosfatreceptorer.


Renat laronidas är ett glukoprotein med en molekylvikt på cirka 83 kDa. Laronidas består av 628 aminosyror efter klyvning av N-terminus. Molekylen innehåller 6 N-kopplade ställen för oligosackaridmodifiering.


Klinisk effekt och säkerhet
Tre kliniska studier utfördes med Aldurazyme för att bedöma dess effekt och säkerhet. En klinisk studie fokuserade främst på att bedöma Aldurazymes effekt på de systemiska manifestationerna av MPS I såsom dålig uthållighet, restriktiv lungsjukdom, övre luftvägsobstruktion, minskad rörlighet i leder, hepatomegali och försämrad syn. En studie bedömde framför allt Aldurazymes säkerhet och farmakokinetik hos patienter som var yngre än 5 år, men även vissa effektmätningar ingick. Den tredje studien genomfördes för att utvärdera farmakodynamiken och säkerheten hos olika dosregimer med Aldurazyme.
Fram till idag saknas kliniska data som visar någon nytta beträffande sjukdomens neurologiska manifestationer.


Säkerheten och effektiviteten för Aldurazyme bedömdes i en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad fas 3-studie med 45 patienter, som varierade i ålder mellan 6 och 43 år. Även om patienter som representerade hela skalan av sjukdomsspektrat hade rekryterats var majoriteten av patienterna av mellanfenotyp och endast en patient uppvisade den svåra fenotypen. Patienterna rekryterades med en forcerad vitalkapacitet (FVC) som var mindre än 80 % av predikterat värde och måste kunna stå i 6 minuter och gå 5 meter.
Patienterna fick antingen 100 U/kg av Aldurazyme eller placebo varje vecka i totalt 26 veckor. De primära effektivitetsutfallen var förändringar i procent av FVC och absolut gångsträcka i gångtestet på sex minuter (6MWT). Alla patienter ingick sedan i en öppen förlängningsstudie där alla fick 100 U/kg Aldurazyme varje vecka i ytterligare 3,5 år (182 veckor).


Efter 26 veckors terapi visade de Aldurazyme-behandlade patienterna förbättrad lungfunktion och gångförmåga jämfört med placebo, vilket anges nedan.


 

Fas 3, 26 veckors behandling jämfört med placebo

   

p-värde

Konfidens­intervall

(95%)

ProcentpredikteradFVC

(procent­enhet)

medel­tal

5,6

-

 

median

3,0

0,009

0,9 - 8,6

6MWT

(meter)

medel­tal

38,1

-

 

median

38,5

0,066

-2,0 – 79,0


Den öppna förlängningsstudien visade att dessa effekter förbättrades och/eller bevarades upp till 208 veckor i Aldurazyme/Aldurazyme-gruppen och 182 veckor i placebo/Aldurazyme-gruppen vilket anges i tabellen nedan.


1Minskningen av procent predikterad FVC är inte kliniskt signifikant inom denna tidsram och absoluta lungvolymer fortsatte att öka proportionellt med förändringarna i längd hos de växande pediatriska patienterna.

2 Båda grupperna överskred den lägsta kliniskt viktiga skillnaden (-0,24)

 

Aldurazyme/
Aldurazyme

Placebo/
Aldurazyme

 

Vid 208 veckor

Vid 182 veckor

Genomsnittlig förändring från utgångsvärdet före behandling

  

Procent predikterad FVC (%)1

- 1,2

- 3,3

6 MWT (meter)

+ 39,2

+ 19,4

Apné-/hypopné-index (AHI)

- 4,0

- 4,8

Axelns rörelseomfång (SROM, Shoulder flexion Range Of Motion) (grader)

+ 13,1

+ 18,3

CHAQ/HAQ funktions­nedsättnings­index2

- 0,43

- 0,26


Av de 26 patienterna med onormala levervolymer före behandling, hade 22 (85 %) normal leverstorlek i slutet av studien. Det skedde en snabb minskning av utsöndringen av GAG i urin (μg/mg kreatinin) inom de första 4 veckorna, vilken kvarstod under återstoden av studien. GAG-nivåerna i urin minskade med 77 % och 66 % i placebo/Aldurazyme- respektive Aldurazyme/Aldurazyme-grupperna. I slutet av studien hade en tredjedel av patienterna (15 av 45) nått normala GAG-nivåer i urin.


På grund av heterogeniteten i sjukdomsmanifestation hos patienterna användes ett sammansatt effektmått som sammanfattade kliniskt signifikanta förändringar av fem effektvariabler (procent predikterad normal FVC, 6MWT-avstånd, axelns rörelseomfång, AHI och synskärpa). Den totala responsen var en förbättring hos 26 patienter (58 %), ingen förändring hos 10 patienter (22 %) och en försämring hos 9 patienter (20 %).


En öppen, ettårig fas 2-studie utfördes som främst utvärderade Aldurazymes säkerhet och farmakokinetik hos 20 patienter yngre än 5 år vid tiden för inklusion (16 patienter med den svåra fenotypen och 4 med den intermediära fenotypen). Patienterna skulle enligt programmet få infusioner av Aldurazyme 100 U/kg per vecka under totalt 52 veckor. Hos fyra patienter ökades dosen till 200 U/kg under de sista 26 veckorna på grund av förhöjda GAG-nivåer i urin vecka 22.
Arton patienter fullföljde studien. Aldurazyme tolererades väl i båda doserna. Den genomsnittliga GAG-nivån i urin minskade med 50 % vecka 13 och minskade med 61 % i slutet av studien. När studien avslutades visade alla patienter reducerad leverstorlek och 50 % (9/18) hade normal leverstorlek. Andelen patienter med hypertrofi av vänster kammare minskade från 53 % (10/19) till 17 % (3/18) och den genomsnittliga massan av vänster kammare vilken normaliserats för kroppsyta minskade med 0,9 Z-poäng (n=17). Flera patienter visade ökad längd (n=7) och vikt (n=3) för ålderns Z-score. De yngre patienterna med svår fenotyp (<2,5 år) och alla 4 patienterna med intermediär fenotyp visade normal hastighet för mental utveckling, medan äldre patienter med svår fenotyp visade begränsade eller inga förbättringar av kognition.


En fas 4-studie genomfördes för att utvärdera de farmakodynamiska effekterna på GAG-nivåer i urin, levervolym och 6MWT med olika dosregimer med Aldurazyme. I denna 26-veckors öppna studie fick 33 MPS I-patienter 1 av 4 dosregimer med Aldurazyme: 100 U/kg iv varje vecka (rekommenderad dos), 200 U/kg iv varje vecka, 200 U/kg iv varannan vecka eller 300 U/kg iv varannan vecka. Ingen klar fördel visades med de högre doserna jämfört med den rekommenderade dosen. Regimen 200 U/kg iv varannan vecka kan vara ett acceptabelt alternativ för patienter som har svårt att få infusioner varje vecka. Det finns dock inga bevis för att den långsiktiga kliniska effekten av dessa två dosregimer är likvärdig.

Farmakokinetik

Efter intravenös administrering av laronidas med en infusionstid på 240 minuter och med en dos av 100 U/kg kroppsvikt mättes farmakokinetiska egenskaper i vecka 1, 12 och 26.


Parameter

Infusion 1

Mean ± SD

Infusion 12

Mean ± SD

Infusion 26

Mean ± SD

Cmax (U/ml)

0,197 ± 0,052

0,210 ± 0,079

0,302 ± 0,089

AUC(h·U/ml)

0,930 ± 0,214

0,913 ± 0,445

1,191 ± 0,451

CL (ml/min/kg)

1,96 ± 0,495

2,31 ± 1,13

1,68 ± 0,763

Vz (l/kg)

0,604 ± 0,172

0,307 ± 0,143

0,239 ± 0,128

Vss (l/kg)

0,440 ± 0,125

0,252 ± 0,079

0,217 ± 0,081

t½ (h)

3,61 ± 0,894

2,02 ± 1,26

1,94 ± 1,09


Cmax visade en ökning över tid. Distributionsvolymen minskade efterhand som behandlingen fortsatte, eventuellt relaterad till antikroppsbildning och/eller minskad levervolym. Den farmakokinetiska profilen hos patienter som var yngre än 5 år liknade den hos äldre och mindre svårt drabbade patienter.


Laronidas är ett protein och förväntas brytas ner metaboliskt genom peptidhydrolys. Följaktligen förväntas inte försämrad leverfunktion påverka farmakokinetiken för laronidas på något kliniskt signifikant sätt. Renal eliminering av laronidas anses vara en underordnad väg för clearance (se avsnitt Dosering).

Prekliniska uppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet och reproduktionseffekter visade inte några särskilda risker för människa. Gentoxicitet och karcinogenicitet förväntas inte.

Innehåll

1 ml innehåller 100 U (cirka 0,58 mg) laronidas. Varje injektionsflaska om 5 ml innehåller 500 U laronidas, natriumklorid, monobasisk natriumfosfat (monohydrat), dibasisk natriumfosfat (heptahydrat), polysorbat 80, vatten för injektionsvätskor. Aktivitetsenheten (U) definieras som hydrolysen av en mikromol av substrat (4-MUI) per minut. Laronidas är en rekombinant form av humant α-L-iduronidas och framställs genom rekombinant DNA-teknologi med användning av mammaliecellkultur, ovarieceller från kinesisk hamster (Chinese Hamster Ovary, CHO).

Blandbarhet

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns under avsnitt Hantering, hållbarhet och förvaring.

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Laronidas

Miljörisk: Användning av aminosyror, proteiner och peptider bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

According to the European Medicines Agency guideline on environmental risk assessments for pharmaceuticals (EMA/CHMP/SWP/4447/00), vitamins, electrolytes, amino acids, peptides, proteins, carbohydrates, lipids, vaccines and herbal medicinal products are exempted because they are unlikely to result in significant risk to the environment.

Even though biomolecules, such as laronidas (recombinant form of the humanα-l-iduronidase (IDUA) enzyme), are exempted they should still be regarded as biologically active.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Varje injektionsflaska med Aldurazyme är avsedd endast för engångsbruk. Koncentratet till infusionsvätska, lösning måste spädas med natriumklorid 9 mg/ml (0,9%) infusionslösning med användning av aseptisk teknik. Det rekommenderas att den utspädda Aldurazyme-lösningen administreras till patienter med hjälp av ett infusionsset utrustat med in-line-filter på 0,2 µm.


Beredning av Aldurazyme-infusion: se produktresumén.


Hållbarhet utspädda lösningar: Ur mikrobiologisk säkerhetssynpunkt bör läkemedlet användas omedelbart. Om det inte används omedelbart, får brukslösningen inte förvaras längre än 24 timmar i 2°C–8°C förutsatt att spädningen ägt rum under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.


Förvaras i kylskåp (2°C–8°C)


Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Förpackningsinformation

Koncentrat till infusionsvätska, lösning 100 U/ml (en genomskinlig till lätt opalascent och färglös till blekt gul lösning)
5 milliliter injektionsflaska, 6075:22, F

Följande produkter har även parallelldistribuerade förpackningar:
Koncentrat till infusionsvätska, lösning 100 U/ml

Hitta direkt i texten
Av