Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Avelox

ReceptstatusFörmånsstatus
Bayer

Infusionsvätska, lösning 400 mg/250 ml
(klar, gul lösning)

Antibiotikum av kinolontyp

Aktiv substans:
ATC-kod: J01MA14
Läkemedel från Bayer omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
Vad är viktig säkerhetsinformation?
2019-04-08: Viktig säkerhetsinformation
Systemiska och inhalerade kinolon- och fluorokinolonantibiotika – risk för funktionsnedsättande, långvariga och potentiellt irreversibla biverkningar och begränsning av användningen
2018-10-23: Viktig säkerhetsinformation
Ny varning angående risk för aortaaneurysm och -dissektion associerat med fluorokinoloner för systemiskt bruk och inhalation
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2019-01-03.

Indikationer

Avelox är indicerat vid behandling av:

  • Samhällsförvärvad pneumoni (CAP).

  • Komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner (cSSSI).

Moxifloxacin ska endast användas när det anses olämpligt att använda antibakteriella medel som vanligen rekommenderas för den initiala behandlingen av dessa infektioner.


Hänsyn ska tas till officiella riktlinjer för lämplig användning av antibiotika.

Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot moxifloxacin eller andra kinoloner eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

  • Graviditet och amning (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning)

  • Patienter yngre än 18 år.

  • Patienter med tidigare tendinit och/eller senruptur relaterad till kinolonbehandling.


    Både i prekliniska och humana studier har förändringar i hjärtats elektrofysiologi (QT- förlängning) observerats efter exponering för moxifloxacin. Av säkerhetsskäl är moxifloxacin därför kontraindicerat för patienter med:

  • Kongenital eller dokumenterad förvärvad QT-förlängning

  • Elektrolytstörningar, särskilt icke korrigerad hypokalemi

  • Kliniskt relevant bradykardi

  • Kliniskt relevant hjärtsvikt med reducerad ejektionsfraktion för vänster kammare

  • Tidigare känd symtomatisk arytmi

Moxifloxacin ska inte ges samtidigt med andra läkemedel som förlänger QT-intervallet (se avsnitt Interaktioner).


På grund av begränsad erfarenhet är moxifloxacin också kontraindicerat till patienter med nedsatt leverfunktion (Child Pugh C) och till patienter med transaminasstegring till >5 gånger övre normalvärdet.

Dosering

Den rekommenderade dosen är 400 mg moxifloxacin, givet som infusion en gång dagligen.


Initial intravenös infusionsbehandling kan följas av oral behandling med moxifloxacin 400 mg tabletter, när detta är kliniskt indicerat.
I kliniska prövningar bytte de flesta av patienterna till oral behandling inom 4 dagar (CAP) eller 6 dagar (cSSSI). Den rekommenderade totala behandlingstiden vid intravenös och oral behandling är 7-14 dagar vid CAP och 7-21 dagar vid cSSSI.


Nedsatt njur-/leverfunktion
Ingen dosjustering behövs till patienter med milt till gravt nedsatt njurfunktion eller till patienter med kronisk dialys d.v.s. hemodialys och kontinuerlig ambulatorisk peritonealdialys (se vidare avsnitt Farmakokinetik).
Data för behandling av patienter med nedsatt leverfunktion är otillräcklig (se avsnitt Kontraindikationer).


Andra särskilda patientgrupper
Ingen dosjustering behövs till äldre eller till patienter med låg kroppsvikt.


Pediatrisk population
Moxifloxacin är kontraindicerat för barn och växande ungdomar. Effekt och säkerhet för behandling med moxifloxacin av barn och ungdomar har inte fastställts (se avsnitt Kontraindikationer).


Administreringssätt
För intravenöst bruk, konstant infusion under 60 minuter (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Om så krävs kan infusionsvätskan administreras via flervägskran, samtidigt med kompatibel infusionslösning (se avsnitt Anvisningar för destruktion och övrig hantering).

Varningar och försiktighet

Nyttan av moxifloxacinbehandling ska vägas mot informationen i detta avsnitt, framför allt vid mindre allvarliga infektioner.


Förlängning av QTc-intervallet och kliniska tillstånd som är potentiellt relaterade till QTc-förlängning

Moxifloxacin har visat sig kunna förlänga QTc-intervallet i elektrokardiogrammet hos vissa patienter. Graden av QT-förlängning kan öka med ökade plasmakoncentrationer på grund av snabb intravenös infusion. Därför ska infusionstiden inte vara kortare än de rekommenderade 60 minuterna och den intravenösa dosen på 400 mg en gång per dag ska inte överskridas. För mer detaljer se nedanstående samt avsnitt Kontraindikationer och Interaktioner.


Behandling med moxifloxacin ska avslutas om det under behandlingen uppkommer tecken eller symtom som kan vara relaterade till hjärtarytmi, med eller utan EKG-fynd.
Moxifloxacin ska användas med försiktighet till patienter med tillstånd som kan predisponera för hjärtarytmier (t ex akut myokardiell ischemi), eftersom de kan ha en ökad risk för ventrikulär arytmi (inkluderande torsade de pointes) och hjärtstillestånd. Se även avsnitt Kontraindikationer och Interaktioner).
Moxifloxacin ska användas med försiktighet till patienter som tar läkemedel som kan sänka kaliumnivåerna. Se även avsnitt Kontraindikationer och Interaktioner.
Moxifloxacin ska användas med försiktighet till patienter som tar läkemedel som associerats med klinisk signifikant bradykardi. Se även avsnitt Kontraindikationer.
Kvinnliga patienter och äldre patienter kan vara mer känsliga för effekten av läkemedel som ger QT-förlängning såsom moxifloxacin och därför krävs speciell försiktighet.


Överkänslighet/allergiska reaktioner
Överkänslighet och allergiska reaktioner har rapporterats för fluorokinoloner inklusive moxifloxacin efter första administreringstillfället. Anafylaktisk reaktion kan leda till livshotande chock, i vissa fall redan i samband med första administreringstillfället. Vid allvarlig allergisk reaktion ska moxifloxacinbehandlingen avbrytas och lämplig akutbehandling (såsom behandling av chock) påbörjas.


Allvarliga leversjukdomar
Fall av fulminant hepatit, vilket kan leda till leversvikt (inklusive dödsfall), har rapporterats för moxifloxacin (se avsnitt Biverkningar). Patienter ska rådas att ta kontakt med sin läkare innan behandlingen fortsätter om det uppkommer tecken eller symtom på fulminant leversjukdom såsom snabbt utvecklad asteni med gulsot, mörk urin, blödningstendenser eller hepatisk encefalopati. Leverfunktionstest/undersökningar ska genomföras vid tecken på nedsatt leverfunktion.


Allvarliga bullösa hudreaktioner
Fall av bullösa hudreaktioner såsom Stevens-Johnsons syndrom eller toxisk epidermal nekrolys har rapporterats för moxifloxacin (se avsnitt Kontraindikationer). Patienten ska rådas att kontakta läkare omedelbart innan behandlingen fortsätter om hud- eller slemhinnereaktioner uppträder.


Patienter predisponerade för kramper
Kinoloner är kända för att kunna utlösa kramper. Moxifloxacin bör användas med försiktighet till patienter med CNS-störningar eller andra riskfaktorer vilka kan predisponera för kramper eller medföra sänkt kramptröskel. Vid krampanfall ska behandlingen med moxifloxacin avbrytas och lämpliga åtgärder vidtagas.


Perifer neuropati
Fall med sensorisk eller sensomotorisk polyneuropati, vilket resulterar i parestesi, hypoestesi, dysestesi eller svaghet, har rapporteras hos patienter som behandlas med kinoloner inklusive moxifloxacin. Om symtom av neuropati såsom smärta, brännande känsla, krypande känsla (stickningar), domning eller svaghet uppträder ska patienten rådas att informera sin läkare innan behandlingen fortsätter för att förhindra utveckling av irreversibelt tillstånd (se avsnitt Kontraindikationer).


Psykiska reaktioner
Psykiska reaktioner kan förekomma redan efter första administreringen av kinoloner, inklusive moxifloxacin. I väldigt sällsynta fall har depression eller psykiska reaktioner lett till självmordstankar och självskadande beteende som t.ex. självmordsförsök (se avsnitt Kontraindikationer). Om patienten utveckar dessa reaktioner ska behandlingen med moxifloxacin avbrytas och lämpliga åtgärder vidtagas. Försiktighet rekommenderas om moxifloxacin ska användas till psykotiska patienter eller patienter med psykisk sjukdom i anamnesen.


Antibiotikarelaterad diarré inklusive kolit
Antibiotikarelaterad diarré (AAD) och antibiotikarelaterad kolit (AAC), inklusive pseudomembranös kolit och Clostridium difficile-relaterad diarré har rapporterats i samband med användning av bredspektrumantibiotika inklusive moxifloxacin och kan variera i svårighetsgrad från mild diarré till dödlig kolit. Det är därför viktigt att överväga denna diagnos hos patienter som utvecklar allvarlig diarré under eller efter moxifloxacin-behandling. Om AAD eller AAC misstänks eller bekräftas ska pågående antibiotikabehandling, inklusive moxifloxacin sättas ut och lämplig åtgärd vidtagas omedelbart. Lämplig infektionskontroll för att förhindra spridning bör dessutom vidtagas. Läkemedel som hämmar peristaltiken är kontraindicerade hos patienter som utvecklar svår diarré.


Patienter med myasthenia gravis
Moxifloxacin ska användas med försiktighet hos patienter med myasthenia gravis eftersom symtomen kan förvärras.


Tendinit, senruptur
Tendinit och senruptur (framför allt i hälsenan), ibland bilateral, kan förekomma i samband med kinolonbehandling inklusive moxifloxacin, redan inom 48 timmar efter påbörjad behandling, och har rapporterats i upp till flera månader efter avslutad behandling. Risken för tendinit och senruptur ökar hos äldre patienter och hos patienter som samtidigt behandlas med kortikosteroider. Vid första tecknen på smärta eller inflammation, ska behandlingen med moxifloxacin avbrytas, patienten rådas att vila berörd kroppsdel och kontakta läkare omedelbart för att påbörja lämplig behandling (t.ex. immobilisering) av den berörda senan (se avsnitt Kontraindikationer och Bierkningar).


Aortaaneurysm och dissektion

I epidemiologiska studier rapporteras en ökad risk för aortaaneurysm och -dissektion efter intag av fluorokinoloner, i synnerhet hos äldre personer.

Fluorokinoloner ska därför endast användas efter noggrann bedömning av nytta-risk-förhållandet och efter övervägning av andra behandlingsalternativ för patienter med positiv familjeanamnes av aneurysmsjukdom, eller för patienter som diagnostiserats med befintlig aortaaneurysm och/eller aortadissektion, eller i närvaro av andra riskfaktorer eller tillstånd som predisponerar för aortaaneurysm och -dissektion (t.ex. Marfans syndrom, vaskulärt Ehlers-Danlos syndrom, Takayasus arterit, jättecellsarterit, Behçets sjukdom, hypertoni, känd ateroskleros).

Vid plötsligt insättande buk-, rygg- eller bröstsmärta ska patienterna rådas att omedelbart kontakta läkare på akutvårdsavdelning.


Patienter med nedsatt njurfunktion
Äldre patienter som har nedsatt njurfunktion och saknar förmåga att inta tillräckligt med vätska ska använda moxifloxacin med försiktighet, eftersom dehydrering kan öka risken för njursvikt.


Synrubbningar
Om synförmågan blir nedsatt eller någon annan påverkan på ögonen noteras, ska en ögonspecialist snarast kontaktas (se avsnitt Trafik och Biverkningar).


Dysglykemi

Som för alla fluorokinoloner har störningar i blodglukosnivån, inklusive hypoglykemi och hyperglykemi, rapporterats för moxifloxacin. Hos moxifloxacinbehandlade patienter inträffar dysglykemi främst hos äldre diabetespatienter som står på kontinuerlig behandling med orala blodglukossänkande medel (t.ex. sulfonylureaföreningar) eller insulin. För diabetespatienter rekommenderas noggrann monitorering av blodglukosnivåerna (se avsnitt Kontraindikationer).


Förebyggande av fotosensitivitetsreaktioner
Kinoloner har visat sig kunna orsaka fotosensitivitetsreaktioner hos vissa patienter. För moxifloxacin har dock studier visat på en lägre risk för fotosensitivitet. Patienter bör ändå avrådas från UV-exponering och mycket och/eller starkt solljus under behandling med moxifloxacin.


Patienter med glukos-6-fosfat dehydrogenasbrist
Patienter med hereditet för eller känd glukos-6-fosfat dehydrogenasbrist har benägenhet för hemolytiska reaktioner när de behandlas med kinoloner. Därför ska moxifloxacin användas med försiktighet till dessa patienter.


Inflammation i den peri-arteriella vävnaden
Moxifloxacin infusionsvätska, lösning, är endast avsett att ges som intravenös infusion. Intra-arteriell administrering ska undvikas eftersom prekliniska studier visade att denna administreringsväg orsakade inflammation i den peri-arteriella vävnaden.


Patienter med speciell cSSSI
Klinisk effekt har inte fastställts för moxifloxacin vid behandling av allvarliga brännskadeinfektioner, fasciit samt fotinfektioner med osteomyelit hos diabetiker.


Påverkan på biologiska tester
Moxifloxacinbehandling kan störa odlingsprov för Mycobacterium spp, genom suppression av mykobakteriell tillväxt, vilket orsakar falska negativa svar i prover som tagits från patienter som behandlas med moxifloxacin.


Patienter med MRSA-infektion
Moxifloxacin rekommenderas inte för behandling av MRSA-infektioner. Vid fall av misstänkta eller bekräftade MRSA-infektioner, ska behandling med lämpligt antibakteriellt medel påbörjas (se avsnitt Farmakodynamik).


Pediatrisk population
Beroende på broskskador på växande djur (se avsnitt Preklinik) är användning av moxifloxacin kontraindicerat för barn och ungdomar <18 år (se avsnitt Kontraindikationer).


Information om hjälpämnen
Detta läkemedel innehåller 787 mg (cirka 34 mmol) natrium per 250 ml flaska infusionsvätska, lösning, motsvarande 39,35 % av WHOs högsta rekommenderade dagliga intag (2 gram natrium för vuxna).


Interaktioner

Interaktioner med läkemedel
En additiv effekt på förlängning av QT-intervallet under behandling med moxifloxacin och andra läkemedel som kan förlänga QTc-intervallet kan inte uteslutas. Denna effekt kan leda till en ökad risk för ventrikulära arytmier, inklusive torsade de pointes. Därför är moxifloxacin kontraindicerat till patienter som samtidigt behandlas med något av följande läkemedel (se avsnitt Kontraindikationer).

  • antiarytmika klass IA (t.ex. kinidin, hydrokinidin, disopyramid)

  • antiarytmika klass III (t.ex. amiodaron, sotalol, dofetilid, ibutilid)

  • antipsykotika (t.ex. fentiazinderviat, pimozid, sertindol, haloperidol, sultoprid)

  • tricykliska antidepressiva medel

  • vissa antimikrobiella medel (akvinavir, sparfloxacin, erytromycin IV, pentamidin, antimalariamedel särskilt halofantrin)

  • vissa antihistaminer (terfenadin, astemizol, mizolastin)

  • andra (cisaprid, vinkamin IV, bepridil, difemanil).


Moxifloxacin ska användas med försiktighet till patienter som behandlas med läkemedel som kan sänka kaliumnivåerna (t.ex. loop- och tiaziddiuretika, laxermedel och lavemang (höga doser), kortikosteroider, amfotericin B) eller läkemedel som förknippas med en kliniskt signifikant bradykardi.


Efter upprepade doser moxifloxacin påvisades hos friska försökspersoner en ökning av Cmax för digoxin på cirka 30% utan påverkan på AUC eller dalvärden. Inga försiktighetsåtgärder krävs vid samtidig behandling med digoxin.


Hos försökspersoner med diabetes som erhöll moxifloxacin oralt samtidigt med glibenklamid sågs en sänkning av Cmax för glibenklamid på cirka 21%. Kombinationen glibenklamid och moxifloxacin kan teoretiskt resultera i en mild övergående hyperglykemi. De observerade farmakokinetiska förändringarna för glibenklamid har dock inte inneburit någon påverkan på farmakodynamiska parametrar (blodglukos- och insulinnivåer) för glibenklamid. Således har ingen kliniskt relevant interaktion observerats vid samtidig behandling med moxifloxacin och glibenklamid.


Förändringar i INR
Ett stort antal fall med ökad aktivitet hos perorala antikoagulantia har rapporterats hos patienter som har fått antibakteriella medel, speciellt fluorokinoloner, makrolider, tetracykliner, cotrimoxazol och vissa cefalosporiner. Graden av infektion och inflammation, ålder och allmäntillstånd förefaller vara riskfaktorer. Under dessa omständigheter är det svårt att avgöra om det är infektionssjukdomen eller dess behandling som är orsaken till förändringen av INR (international normalised ratio). Tätare kontroller av INR kan göras som försiktighetsåtgärd. Om nödvändigt ska den perorala antikoagulationsdosen justeras.
Kliniska studier har visat att det inte föreligger några interaktioner vid samtidig medicinering med moxifloxacin och följande läkemedel: ranitidin, probenecid, orala antikonceptionella medel, kalciumtillskott, parenteralt administrerat morfin, teofyllin, ciklosporin eller itrakonazol.


Detta överensstämmer med resultaten av in vitro-studier med humana cytokrom P-450-enzymer varför en metabolisk interaktion via cytokrom P-450-enzymer är osannolik.


Interaktion med mat
Moxifloxacin har ingen kliniskt relevant interaktion med mat inklusive mejeriprodukter.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:3.


Säkerheten vid användning av moxifloxacin under graviditet har inte utvärderats. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Preklinik). Risken för människa är okänd. På grund av den experimentella risken för skada orsakad av fluorokinoloner på viktbärande brosk hos omogna djur och reversibla ledskador beskrivna hos barn som behandlats med vissa fluorokinoloner, får moxifloxacin inte användas av gravida kvinnor (se avsnitt Kontraindikationer).

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  III.

Det finns ingen data tillgänglig hos ammande kvinnor. Prekliniska data visar att små mängder av moxifloxacin utsöndras i mjölk. I avsaknad av humandata och på grund av den experimentella risken för skada på viktbärande brosk hos omogna djur orsakad av fluorokinoloner, är amning kontraindicerad vid behandling med moxifloxacin (se avsnitt Kontraindikationer).

Fertilitet

Djurstudier tyder inte på försämrad fertilitet (se avsnitt Preklinik).

Trafik

Inga studier har utförts. Hos patienter kan dock fluorokinoloner, inklusive moxifloxacin, resultera i minskad förmåga att framföra fordon eller hantera maskiner p.g.a. CNS-reaktioner (t.ex. yrsel, akut övergående synförlust, se avsnitt Biverkningar) eller akut och kortvarig medvetandeförlust (synkope, se avsnitt Biverkningar). Patienter bör därför rådas att iaktta hur de reagerar på moxifloxacin innan de framför fordon eller använder maskiner.

Biverkningar

Biverkningar observerade i kliniska studier som härrör från rapporter efter godkännandet för försäljning av moxifloxacin 400 mg administrerat dagligen genom intravenös eller oral administreringsväg (enbart intravenös, sekventiell (IV/oral) och oral administrering) redovisas efter frekvens i tabellen nedan:


Bortsett från illamående och diarré observerades samtliga biverkningar i frekvenser <3%.

Inom varje frekvensområde presenteras biverkningarna efter fallande allvarlighetsgrad.

Frekvenserna definieras enligt följande:

- Vanliga (≥1/100, <1/10)

- Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)

- Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)

- Mycket sällsynta (<1/10 000)

Organsystem

(MedDRA)

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Mycket sällsynta

Infektioner och infesta­tioner

Superinfektion beroende på resistent bakterie eller svamp, t ex oral eller vaginal candida­infektion


  

Blodet och lymf­systemet


Anemi Leukopeni(er) Neutropeni Trombo­cyto­peni Trombocytemi Blodeosinofili
Förlängd protrombintid / förhöjt INR

 

Förhöjd protrombin­nivå / sänkt INR
Agranulocytos

Immun­systemet

 

Allergisk reaktion (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Anafylaktisk reaktion inkl. mycket sällsynt livshotande chock (se avsnitt Varningar och försiktighet)
Allergiskt ödem/ angioödem (inkl. larynxödem, potentiellt livshotande, se avsnitt Varningar och försiktighet)

 

Metabolism och nutrition

 

Hyperlipidemi

Hyperglykemi
Hyperurikemi

Hypoglykemi

Psykiska störningar

 

Ångest Psykomotorisk hyper­aktivitet/ agitation

Emotionell labilitet
Depression (kan i mycket sällsynta fall leda till själv­­­skadande beteende, såsom själv­mords­före­ställningar/ tankar eller självmords­försök, se avsnitt Varningar och försiktighet).
Hallucinationer

Depersonalisa­tion
Psykotisk reaktion (kan leda till själv­skadande beteende, såsom självmords­före­ställningar/ tankar eller självmords­försök, se avsnitt Varningar och försiktighet)

Centrala och perifera nerv­systemet

Huvudvärk

Yrsel

Par- och dysestesi
Smakföränd­ringar (inkl. ageusi i mycket sällsynta fall)

Konfusion och desorientering
Sömn­störningar (fr a sömnlöshet)
Darrningar

Svindel

Somnolens

Hypoestesi
Förändrat luktsinne (inkl. Anosmi)

Onormala drömmar

Störd koordinations­förmåga (inkl. gångsvårig­heter, särskilt beroende på yrsel eller svindel)

Kramper inkl. Grand mal- kramper (se avsnitt Varningar och försiktighet) Uppmärksamhets­störning
Talrubbningar
Amnesi

Perifer neuropati och polyneuropati

Hyperestesi

Ögon


Syn­störningar inkl. dubbel­seende och grumlig syn (speciellt i samband med CNS-reaktioner, se avsnitt Varningar och försiktighet)

Fotofobi

Övergående synförlust (särskilt i samband med CNS-reaktioner, se avsnitt Varningar och försiktighet och Trafik)

Uveit och bilateral akut iristransillumination (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Öron och balans­organ



Tinnitus

Nedsatt hörsel inkl. dövhet (oftast reversibel)

 

Hjärtat

QT-förlängning hos patienter med hypokalemi (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet)

QT-förlängning (se avsnitt Varningar och försiktighet) Palpitationer Takykardi
Förmaksflimmer
Angina pectoris

Ventrikulär takyarytmi
Synkope (dvs akut och kortvarig medvetande­­förlust)

Ospecifika arytmier
Torsades de Pointes (se avsnitt Varningar och försiktighet)
Hjärt­stillestånd (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Blodkärl


Vaso­dilatation

Hypertoni

Hypotoni

Vaskulit

Andnings­vägar,
bröstkorg och mediastinum

 

Dyspné (inkl. astmatiska tillstånd)

  

Magtarm­kanalen

Illamående
Kräkningar
Gastro­intestinala smärtor och buksmärtor

Diarré

Minskad aptit och minskat födointag
Förstoppning
Dyspepsi

Flatulens

Gastrit

Förhöjt amylas

Dysfagi
Stomatitis
Antibiotika­relaterad kolit (inkl. pseudo­mem­branös kolit, kan i mycket sällsynta fall leda till livshotande komplikationer, se avsnitt (Varningar och försiktighet)


Lever och gallvägar

Förhöjda transaminaser

Försämrad leverfunktion (inkl. ökat LDH)
Förhöjt bilirubin
Förhöjt gamma-gluta­myl-transferas
Förhöjda alkalin­fosfatas- värden i blodet

Ikterus

Hepatit (fr a kolestatisk)

Fulminant hepatit kan leda till livshotande leversvikt (inklusive dödsfall, se avsnitt Varningar och försiktighet)

Hud och subkutan vävnad

 

Klåda
Hudrodnad
Urtikaria
Torr hud

 

Bullösa hud­reaktioner såsom Stevens-John­sons-syndrom eller toxisk epidermal nekrolys (kan vara livshotande, se avsnitt Varningar och försiktighet)

Muskulo­skeletala systemet och bindväv

 

Artralgi
Myalgi

Tendinit (se avsnitt Varningar och försiktighet)
Muskelkramp
Muskelryckning
Muskelsvaghet

Senruptur (se avsnitt Varningar och försiktighet)
Artrit
Muskelstelhet

Exacerbation av symtom på Myasthenia gravis (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Njurar och urinvägar

 

Dehydrering

Nedsatt njurfunktion (inkl. förhöjning av BUN och kreatinin)
Njursvikt (se avsnitt Varningar och försiktighet)

 

Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings­stället

Reaktion vid injektions- eller infusions­stället

Sjukdoms­känsla (framför allt asteni eller trött­het)
Smärt­tillstånd (inkl. smärtor i ryggen, bröstet, bäckenet och extremitet­erna)
Svettning
(Trombo)-flebit vid infusions­stället

Ödem

 

moxifloxacin



Följande biverkningar har en högre frekvenskategori i subgruppen IV behandlade patienter med eller utan efterföljande oral terapi:

Vanliga

Förhöjt gamma-glutamyl-transferas

Mindre vanliga

Ventrikulär takyarytmi, hypotension, ödem, antibiotikarelaterad kolit (inkl. pseudomembranös kolit i mycket sällsynta fall associerade med livshotande komplikationer, se avsnitt Varningar och försiktighet), kramper inkl. grand mal kramper (se avsnitt Varningar och försiktighet), hallucinationer, nedsatt njurfunktion (inkl. förhöjning av BUN och kreatinin), njursvikt (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Vid behandling med andra fluorokinoloner har följande biverkningar förekommit i mycket sällsynta fall: ökat intrakraniellt tryck (inklusive pseudotumor cerebri), hypernatremi, hyperkalcemi, hemolytisk anemi, rabdomyolys, fotosensibilitetsreaktioner (se avsnitt Varningar och försiktighet). Dessa biverkningar kan därför förväntas förekomma även vid moxifloxacinbehandling.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Inga specifika motåtgärder rekommenderas efter eventuell överdosering.Vid överdosering ska symtomatisk behandling ges. EKG-monitorering ska påbörjas p.g.a. risken för förlängning av QT-intervallet. Samtidig administrering av medicinskt kol och 400 mg moxifloxacin, givet oralt eller intravenöst, reducerar läkemedlets systemiska tillgänglighet med mer än 80% respektive 20%. Användningen av medicinskt kol tidigt i absorptionsfasen kan vara värdefullt för att undvika kraftigt ökad systemexponering av moxifloxacin vid oral överdosering.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism
Moxifloxacin inhiberar bakteriell typ II topoisomeras (DNA gyras och topoisomeras IV), vilka behövs för bakteriell DNA-replikation, transkription, och reparation.


PK/PD
Fluorokinoloner uppvisar en koncentrationsberoende avdödning av bakterier. Farmakodynamiska studier med fluorokinoloner på infekterade djur och i kliniska prövningar hos människa antyder att den primära bestämningsfaktorn för effekt är kvoten av AUC24/MIC.


Resistensmekanism
Resistens mot fluorokinoloner kan uppkomma genom mutationer i DNA gyras och topoisomeras IV. Andra mekanismer kan inkludera överuttryck av effluxspumpar, ogenomtränglighet och proteinmedierat skydd på DNA gyras. Korsresistens ska förväntas mellan moxifloxacin och andra fluorokinoloner. Aktiviteten av moxifloxacin påverkas inte av resistensmekanismer som är specifika för antibakteriella medel av andra klasser.


Brytpunkter

EUCAST kliniska MIC- och diskdiffusions-brytpunkter för moxifloxacin (2012-01-01):

Organism

Känslig

Resistent

Staphylococcus spp.

≤0,5 mg/l

≥ 24 mm

>1 mg/l

< 21 mm

S. pneumoniae

≤0,5 mg/l

≥ 22 mm

>0,5 mg/l

< 22 mm

Streptococcus Grupp A, B, C, G

≤0,5 mg/l

≥ 18 mm

>1 mg/l

< 15 mm

H. influenzae

≤0,5 mg/l

≥ 25 mm

>0,5 mg/ml

< 25 mm

M. catarrhalis

≤ 0,5 mg/l

≥ 23 mm

0,5 mg/l

< 23 mm

Enterobacteriaceae

≤0,5 mg/l

≥ 20 mm

>1 mg/l

< 17 mm

Ej artrelaterade brytpunkter*

≤ 0,5 mg/l

>1 mg/l

* Ej artrelaterade brytpunkter har fastställts huvudsakligen genom farmakokinetiska/farmakodynamiska data och är oberoende av MIC-fördelningen för specifika arter. De ska endast användas för arter som inte har fått en art-specifik brytpunkt och ska inte användas för arter där tolkningskriterier återstår att fastställa.


Mikrobiologisk känslighet
Förekomsten av förvärvad resistens kan variera geografiskt och över tid för utvalda arter, och lokal information avseende resistenssituationen är önskvärd, framför allt vid behandling av allvarliga infektioner. Expertråd bör inhämtas när den lokala förekomsten av resistens är sådan att nyttan av läkemedlet vid vissa infektioner kan ifrågasättas.

Vanligen känsliga arter

Aeroba grampositiva mikroorganismer

Staphylococcus aureus*+

Streptococcus agalactiae (Grupp B)

Streptococcus milleri grupp (S. anginosus, S. constellatus and S. intermedius)*

Streptococcus pneumoniae*

Streptococcus pyogenes* (Grupp A)

Streptococcus viridans-gruppen (S. viridans, S. mutans, S. mitis, S. sanguinis, S. salivarius, S. thermophilus)

Aeroba gramnegativa mikroorganismer

Acinetobacter baumanii

Haemophilus influenzae*

Legionella pneumophila

Moraxella (Branhamella) catarrhalis*

Anaeroba mikroorganismer

Prevotella spp.*

Andra mikroorganismer

Chlamydophila (Chlamydia) pneumoniae*

Coxiella burnettii

Legionella pneumophila

Mycoplasma pneumoniae*

Arter för vilka förvärvad resistens kan vara ett problem

Aeroba grampositiva mikroorganismer

Enterococcus faecalis*

Enterococcus faecium*

Aeroba gramnegativa mikroorganismer

Enterobacter cloacae*

Escherichia coli*#

Klebsiella oxytoca

Klebsiella pneumonia*#

Proteus mirabilis*

Anaeroba mikroorganismer

Bacteroides fragilis*

Naturligt resistenta arter

Aeroba gramnegativa mikroorganismer

Pseudomonas aeruginosa

*Aktivitet har tillfredsställande visats i kliniska studier.

+ Meticillinresistent S. aureus har en hög sannolikhet för att vara resistent mot fluorokinoloner. Moxifloxacin-resistensfrekvens >50% har rapporterats för meticillinresistent S. aureus.

#ESBL-producerande stammar är vanligen också resistenta mot fluorokinoloner.

Farmakokinetik

Absorption och biotillgänglighet
Efter en enstaka intravenös infusion om 400 mg given under 1 timme observerades en högsta plasmakoncentration på ungefär 4,1 mg/l vid slutet av infusionstiden. Detta motsvarar i medeltal en ökning på ungefär 26% av de plasmakoncentrationer som setts vid oral administrering (3,  mg/l). AUC-värdet på cirka 39 mg•h/l efter intravenös administrering är endast något högre än det värde som uppmätts efter oral administrering (35 mg•h/l), i överensstämmelse med den absoluta biotillgängligheten på cirka 91%.
Med avseende på ålder eller kön, krävs ingen dosjustering till patienter som behandlas med moxifloxacin intravenöst.


Farmakokinetiken är linjär i intervallet 50-1200 mg som oral engångsdos, intravenöst upp till 600 mg som engångsdos och upp till 600 mg intravenöst en gång dagligen under 10 dagar.


Distribution
Moxifloxacin distribueras snabbt till extravaskulär vävnad. Distributionsvolymen vid steady state (Vss) är cirka 2 l/kg. In vitro- och ex vivo-experiment visar på en proteinbindningsgrad på ungefär 40-42% oberoende på läkemedlets koncentration. Moxifloxacin är huvudsakligen bundet till serumalbumin.


Högst koncentration på 5,4 mg/kg och 20,7 mg/l (geometriskt medelvärde) uppnåddes i bronkialslemhinnan respektive epitelvätskan 2,2 timmar efter en oral dos. Den motsvarande högsta koncentrationen i alveolmakrofager uppgick till 56,7 mg/kg. I blåsvätska från hud sågs koncentrationer på 1,75 mg/ml 10 timmar efter intravenös administrering. Tidsprofilen för fritt läkemedel i den interstitiella vätskan var likartad den i plasma, medhögsta koncentration av fritt läkemedel 1,0 mg/l (geometriskt medelvärde) ungefär 1,8 timmar efter en intravenös dos.


Metabolism
Moxifloxacin genomgår Fas II-biotransformation och utsöndras via urin (cirka 40%) och galla/faeces (cirka 60%) som oförändrat läkemedel liksom i form av en sulfatförening (M1) och en glukuronid (M2). M1 och M2 är de enda relevanta metaboliterna hos människa och båda är mikrobiologiskt inaktiva.


I in vitro-studier och kliniska fas I-studier observerades inga metaboliska farmakokinetiska interaktioner med andra läkemedel som genomgår Fas I-biotransformation med cytokrom P-450-enzymer. Det finns inte någon indikation på oxidativ metabolism.


Eliminering
Moxifloxacin elimineras från plasma med en genomsnittlig terminal halveringstid på cirka 12 timmar. Total genomsnittligt clearance efter en 400 mg dos varierar mellan 179 och 246 ml/min. Efter 400 mg intravenös infusion återfanns cirka 22% av oförändrat läkemedel i urinen och cirka 26% i faeces. Återvinning av dosen (oförändrat läkemedel och metaboliter) var totalt cirka 98% efter en intravenös administrering av läkemedlet. Renal clearance uppgick till cirka 24-53 ml/min vilket talar för en partiell tubulär reabsorption av läkemedlet. Samtidig administrering av moxifloxacin med ranitidin eller probenecid förändrade inte renal clearance för modersubstansen.


Nedsatt njurfunktion

Moxifloxacins farmakokinetik förändras inte signifikant av nedsatt njurfunktion (inkl. kreatininclearance >20 ml/min/1,73 m2). Vid nedsatt njurfunktion, ökar koncentrationen av M2-metaboliten (glukuronid) med en faktor av upp till 2,5 (med kreatininclearance <30 ml/min/1,73 m2).


Nedsatt leverfunktion

Farmakokinetiska studier gjorda på patienter med nedsatt leverfunktion (Child Pugh A, B) kunde inte visa om det föreligger några skillnader jämfört med friska försökspersoner. Nedsatt leverfunktion var associerat med högre exponering för M1 i plasma, medan exponering för oförändrat läkemedel var jämförbar med den hos friska försökspersoner. Än så länge saknas tillräcklig erfarenhet av klinisk användning av moxifloxacin till patienter med nedsatt leverfunktion.

Prekliniska uppgifter

I konventionella studier med upprepad dosering visade moxifloxacin hematologisk och hepatisk toxicitet hos gnagare och icke-gnagare. Toxiska effekter på CNS observerades hos apor. Dessa effekter inträffade efter administrering av höga doser av moxifloxacin eller efter lång tids behandling.


Hos hundar gav höga orala doser (≥60 mg/kg) med åtföljande plasmakoncentrationer ≥20 mg/l upphov till förändringar i elektroretinogram och i enstaka fall atrofi av retina.


Efter intravenös administrering var tecken på systemisk toxicitet mest uttalade när moxifloxacin gavs som bolusinjektion (45 mg/kg) men kunde inte observeras när moxifloxacin (40 mg/kg) gavs som långsam infusion under 50 minuter.


Efter intraarteriell injektion uppstod inflammatoriska förändringar som involverade de periarteriella mjukvävnaderna. Detta indikerar att intraarteriell administrering av moxifloxacin ska undvikas.


Moxifloxacin har visats vara genotoxiskt i in vitro-test med bakterier eller celler från däggdjur. I in vivo-test har inga fynd noterats som talar för genotoxicitet trots att mycket höga doser moxifloxacin använts. Moxifloxacin var ej carcinogent i en initiation-promotion studie på råtta.


I in vitro visade moxifloxacin hjärt-elektrofysiologiska egenskaper som kan orsaka förlängning av QT-intervallet, speciellt vid höga koncentrationer.


Efter intravenös administrering av moxifloxacin till hund (30 mg/kg givet som infusion under 15, 30 eller 60 minuter) var graden av QT-förlängning klart beroende på infusionshastigheten, d.v.s. ju kortare infusionstid desto mer uttalad förlängning av QT-intervallet. Ingen förlängning av QT-intervallet kunde iakttagas när dosen 30 mg/kg infunderades under 60 minuter.


Reproduktionsstudier på råtta, kanin och apa indikerar att moxifloxacin överförs via placenta. Studier på råtta (p.o. och i.v.) och apa (p.o.) kunde ej påvisa någon teratogenicitet eller nedsatt fertilitet efter administrering av moxifloxacin. En något ökad frekvens av ryggrads- och revbensmissbildningar iakttogs på kaninfoster, men då vid en dos (20 mg/kg i.v.) som är associerad med allvarlig maternell toxicitet. En ökad abortincidens förelåg hos apa och kanin vid plasmakoncentrationer motsvarande terapeutisk nivå hos människa.


Kinoloner inklusive moxifloxacin är kända för att orsaka broskskador i de större rörliga lederna på växande djur.

Innehåll

1 flaska eller en påse på 250 ml innehåller 400 mg moxifloxacin (som hydroklorid)
1 ml innehåller 1,6 mg moxifloxacin (som hydroklorid).


Hjälpämne med känd effekt: 250 ml infusionsvätska, lösning, innehåller 787 mg (34 mmol) natrium.


Övriga hjälpämnen:

Natriumklorid
Saltsyra 1N (för pH-justering)
Natriumhydroxidlösning 2N (för pH-justering)
Vatten för injektionsvätskor

Blandbarhet

Följande lösningar ska inte ges samtidigt med moxifloxacin, infusionsvätska, lösning:
Natriumkloridlösning 10% och 20%.
Natriumvätekarbonatlösning 4,2% och 8,4%.
Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns under avsnitt Anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Detta läkemedel är endast avsett för engångsbruk. Överbliven lösning ska kasseras.


Moxifloxacin 400 mg infusionsvätska kan ges samtidigt med följande infusionsvätskor:


Vatten för injektionsvätskor, Natriumklorid 0,9%, Natriumklorid 1 molar*, Glukos 5%, Glukos 10%, Glukos 40%*, Xylitol 20%*, Ringers lösning*, Sammansatta natriumlaktatlösningar (Hartmanns lösning*, Ringer-Lactat lösning*).


*Dessa lösningar finns för närvarande inte i Sverige.


Moxifloxacin 400 mg infusionsvätska, lösning ska ej ges samtidigt med andra läkemedel.


Använd inte lösningen om den innehåller några synliga partiklar eller om lösningen är grumlig.


Vid lägre temperaturer kan en fällning uppstå, vilken åter löser sig i rumstemperatur. Det är därför rekommenderat att inte förvara infusionsvätskan under 15 ºC.


Lösningen ska användas omedelbart efter öppnandet och/eller spädning.

Förpackningsinformation

Infusionsvätska, lösning 400 mg/250 ml (klar, gul lösning)
5 x 250 milliliter flaska (fri prissättning), EF, Övriga förskrivare: tandläkare

Hitta direkt i texten
Av