Cefotaxim Sandoz är indicerat för behandling av följande allvarliga infektioner som orsakas av eller bedöms orsakas av cefotaximkänsliga bakterier (se avsnitt Farmakodynamik):

• Bakteriell pneumoni.

• Allvarliga njurinfektioner och övre urinvägsinfektioner.

• Svåra hud- och mjukdelsinfektioner.

• Genitala infektioner, däribland gonorré.

• Intraabdominella infektioner (såsom peritonit) (se avsnitt Dosering och administrationssätt).

• Akut bakteriell meningit.

• Behandling av patienter med bakteriemi som uppträder i samband med, eller misstänks ha samband med, någon av ovan-nämnda infektioner.

Officiella riktlinjer för val av antibiotikum ska beaktas.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen cefotaxim eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

• Överkänslighet mot cefalosporiner.

• Tidigare omedelbar och/eller allvarlig överkänslighetsreaktion mot ett penicillinpreparat eller mot någon annan typ av betalaktamläkemedel (se även avsnitt Varningar och försiktighet).

Allergiska korsreaktioner kan förekomma mellan penicilliner och cefalosporiner (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Cefotaxim Sandoz administreras som intravenös bolusinjektion, intravenös infusion eller intramuskulär injektion. Produkten bereds till lösning enligt instruktioner nedan. Dosering och administreringsmetod bestäms av infektionens svårighetsgrad, bakteriens känslighet och patientens status. Behandling kan påbörjas innan resultatet av känslighetstest är kända. Cefotaxim och aminoglykosider har synergistiska effekter.

Vuxna och barn över 12 år:

Normaldos är 2-6 gram dagligen uppdelat på flera doser. Dosen kan dock variera beroende på infektionens svårighetsgrad, bakteriens känslighet och patientens status.

Doseringsrekommendation

• Infektioner orsakade av en känslig mikroorganism: 1 gram var 12:e timme vilket motsvarar totalt 2 gram dagligen intramuskulärt eller intravenöst.

• Infektioner orsakade av flera känsliga eller måttligt känsliga mikroorganismer: 1-2 gram var 12:e timme vilket motsvarar totalt 2-4 gram dagligen.

• Allvarliga infektioner orsakade av oidentifierade mikroorganismer eller infektioner som inte lokaliserats: 2-3 gram som en enkeldos var 6-8:e timme, maximalt 12 gram dagligen.

Kombinationsbehandling med flera antibiotika är indicerat vid svåra infektioner.

Barn över 1 månad till 12 års ålder:

Normaldos för barn under 50 kg är 50-150 mg/kg/dygn uppdelat på 2-4 doser. Vid mycket allvarliga infektioner kan upp till 200 mg/kg/dygn krävas uppdelat på flera doser. Barn över 50 kg ges vuxendos men den maximala dosen 12 g ska inte överstigas.

Barn under 1 månad och prematura barn:

Rekommenderad dosering är 50 mg/kg/dygn uppdelat på 2-4 doser. Vid livshotande infektioner kan en högre dos krävas. Vid allvarliga infektioner har 150-200 mg/kg/dygn administrerats. Nedanstående tabell kan fungera som rekommendation vid allvarliga infektioner eftersom njurens utvecklingsgrad varierar.

Äldre:

Dosjusteringar krävs ej vid normal njur- och leverfunktion.

Övriga rekommendationer:

Gonorré:

En injektion (intramuskulär eller intravenös) Cefotaxim Sandoz 0,5 eller 1 gram som engångsdos. Vid allvarliga infektioner ska officiella riktlinjer beaktas. Syfilis ska uteslutas innan behandlingen inleds.

Urinvägsinfektion:

Vid okomplicerad urinvägsinfektion ges 1 gram var 12:e timme.

Bakteriell meningit:

Vuxna rekommenderas 6-12 gram dagligen fördelat på jämnstora doser var 6-8:e timme. Barn (1 månad - 12 år) rekommenderas 150-200 mg/kg/dygn fördelat på jämnstora doser var 6-8:e timme. Barn (0-7 dagar) ges 50 mg/kg var 12:e timme. Barn (7-28 dagar) ges 50 mg/kg var 8:e timme.

Intraabdominella infektioner:

Intraabdominella infektioner ska behandlas med cefotaxim i kombination med andra lämpliga antibiotika som är verksamma mot anaeroba bakterier.

Behandlingslängd:

Behandlingens längd beror av patientens kliniska status och sjukdomens utveckling. Cefotaxim Sandoz bör administreras till symtomen har avtagit eller bakterierna definitivt försvunnit. Vid infektioner orsakade av Streptococcus pyogenes måste behandlingen vara i minst 10 dagar och parenteral administration kan under behandlingen ändras till adekvat oral behandling.

Dosering vid nedsatt njurfunktion:

Vuxna med kreatininclearance <5 ml/min rekommenderas oförändrad initialdos och halverad underhållsdos med bibehållen doseringsfrekvensen.

Dosering vid dialys eller peritonealdialys:

Patienter som genomgår hemodialys och peritonealdialys ges 0,5-2 gram cefotaxim som i.v. injektion var 24 timme och efter varje dialys. Detta är tillräckligt för att effektivt behandla de flesta infektioner.

Administreringsmetod:

För att minimera risken för infektioner ska infusionen beredas aseptiskt. Infusionen ska ges direkt efter beredning.

Cefotaxim och aminoglykosider får inte blandas i samma injektionsspruta eller perfusionsvätska.

• Intravenös infusion:

  En kort intravenös infusion bereds genom att Cefotaxim Sandoz 1 gram eller 2 gram löses i 40-50 ml sterilt vatten eller annan lämplig vätska (t.ex. 10% glukoslösning). Lösningen administreras som en 20 minuters intravenös infusion.

  En lång intravenös infusion bereds genom att Cefotaxim Sandoz 2 gram löses i 100 ml lämplig vätska, t.ex. 0,9% natriumklorid eller isoton glukoslösning eller annan kompatibel infusionsvätska. Lösningen administreras som en 50-60 minuters intravenös infusion.

• Intravenös injektion:

  För beredning av en intravenös injektion löses Cefotaxim Sandoz 0,5 g i 2 ml sterilt vatten, Cefotaxim Sandoz 1 g löses i 4 ml sterilt vatten, Cefotaxim Sandoz 2 g löses i 10 ml sterilt vatten och injiceras under 3–5 minuter. Sedan läkemedlet kommit ut på marknaden har potentiellt livsfarlig arytmi rapporterats hos mycket få patienter som fick cefotaxim snabbt via en central venkateter.

• Intramuskulär injektion

  Cefotaxim Sandoz 0,5 g löses i 2 ml sterilt vatten. Cefotaxim Sandoz 1 g löses i 4 ml sterilt vatten. Lösningen administreras med djup intramuskulär injektion. För att förhindra smärta vid injektionen kan Cefotaxim Sandoz 0,5 g lösas i 2 ml 1% lidokainhydroklorid eller Cefotaxim Sandoz 1 g lösas i 4 ml 1% lidokainhydroklorid (enbart för vuxna). Lösningar med lidokain får inte administreras intravenöst. Om den dagliga dosen överstiger 2 gram ska intravenös administrering användas. Vid allvarliga infektioner rekommenderas ej intramuskulär injektion. Produktinformationen för det valda lidokaininnehållande läkemedlet måste beaktas.

Följande tabell visar lösningsvolymen för respektive injektions-/infusionsflaska:

Liksom för andra bredspektrumantibiotika kan längre tids användning leda till överväxt av okänsliga organismer. Upprepade bedömningar av patientens tillstånd är av största vikt. Om en superinfektion uppkommer under behandlingen ska specifik antimikrobiell behandling sättas in om det bedöms kliniskt nödvändigt.

• Anafylaktiska reaktioner

  Liksom för alla antibakteriella betalaktam-preparat har allvarliga överkänslighetsreaktioner, i enstaka fall med dödlig utgång, rapporterats. Vid allvarliga överkänslighetsreaktioner måste behandlingen med cefotaxim omedelbart avbrytas och lämpliga akutåtgärder sättas in. Innan behandling inleds ska en eventuell anamnes på allvarliga överkänslighetsreaktioner mot cefotaxim, andra cefalosporiner eller någon typ av betalaktam-preparat utredas. Försiktighet ska iakttas om cefotaxim ges till patienter med icke allvarliga överkänslighetsreaktioner mot betalaktam-preparat i anamnesen.

• Allvarliga bullösa reaktioner

  Fall av allvarliga bullösa hudreaktioner, bl.a. Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys, har rapporterats hos patienter som fått cefotaxim (se avsnitt Biverkningar). Patienterna ska instrueras att genast ta kontakt med sin läkare innan de fortsätter behandlingen om hud- och/eller slemhinnereaktioner uppkommer.

• Clostridium difficile-associerad sjukdom (t.ex. pseudomembranös kolit)

  Diarré som uppträder under behandlingen eller under de första veckorna efter behandlingen, särskilt om den är svår och/eller ihållande, kan vara symtom på Clostridium difficile-associerad sjukdom (CDAD). CDAD kan variera i allvarlighet från lindrig till livshotande. Den svåraste formen är pseudomembranös kolit.

  Detta sällsynta men eventuellt dödliga tillstånd kan diagnostiseras genom endoskopi och/eller histologi.

  Det är viktigt att denna diagnos övervägs för patienter som får diarré under eller efter administrering av cefotaxim.

  Om pseudomembranös kolit misstänks ska behandlingen med cefotaxim omedelbart avbrytas och lämplig specifik antibiotikabehandling omgående sättas in.

  Clostridium difficile-associerad sjukdom kan gynnas av fekal stas.

  Läkemedel som sätter ner peristaltiken ska inte ges.

• Hematologiska reaktioner

  Eftersom leukopeni, neutropeni och i mer sällsynta fall agranulocytos, kan utvecklas under behandling med cefotaxim, ska blodräkning göras om behandlingen pågår i mer än 7 dagar. Vid neutropeni (<1 400 neutrofiler/mm³) ska behandlingen avbrytas.

  Några fall av eosinofili och trombocytopeni, som snabbt gick tillbaka efter behandlingsavbrott, har rapporterats. Fall av hemolytisk anemi har också rapporterats (se avsnitt Biverkningar).

• Patienter med njursvikt

  Dosen ska anpassas efter beräknad kreatininclearance (se avsnitt Dosering och administrationssätt). Försiktighet ska iakttas om cefotaxim administreras tillsammans med aminoglykosider, probenecid eller andra nefrotoxiska läkemedel (se avsnitt Interaktioner). Njurfunktionen måste följas hos dessa patienter, hos äldre patienter och hos patienter med nedsatt njurfunktion redan före behandlingen.

• Neurotoxicitet

  Höga doser av betalaktamantibiotika, inklusive cefotaxim, kan leda till encefalopati (t.ex. nedsatt medvetenhet, onormala rörelser och konvulsioner), särskilt hos patienter med njursvikt (se avsnitt Biverkningar).

• Försiktighetsåtgärder vid administrering

  Sedan läkemedlet kommit ut på marknaden har potentiellt livsfarlig arytmi rapporterats hos mycket få patienter som fick cefotaxim snabbt via en central venkateter. De rekommenderade injektions- och infusionstiderna ska följas (se avsnitt Dosering och administrationssätt).

• Påverkan på laboratorietester

  Liksom för andra cefalosporiner har Coombs test visat positivt resultat hos en del patienter som behandlas med cefotaxim. Detta fenomen kan interferera vid korstestning av blod. Test av uringlukos med icke-specifika reducerande substanser kan ge falskt positiva resultat. Detta fenomen uppträder inte när en specifik glukosoxidasmetod används.

Cefotaxim Sandoz 0,5 g innehåller 25,3 mg natrium per dosenhet, motsvarande 1,3 % av WHOs högsta rekommenderat dagligt intag (2 gram natrium för vuxna).

Cefotaxim Sandoz 1 g innehåller 50,5 mg natrium per dosenhet, motsvarande 2,5 % av WHOs högsta rekommenderat dagligt intag (2 gram natrium för vuxna).

Cefotaxim Sandoz 2 g innehåller 101 mg natrium per dosenhet, motsvarande 5,1 % av WHOs högsta rekommenderat dagligt intag (2 gram natrium för vuxna).

• Medel som ökar utsöndringen av urinsyra
  Probenecid interagerar med den renala utsöndringen av cefotaxim, vilket ökar exponeringen av cefotaxim 2-faldigt och minskar renalt clearance till ca hälften vid terapeutiska doser. På grund av stort terapeutiskt index för cefotaxim krävs ingen dosjustering hos patienter med normal njurfunktion. Dosjustering kan behövas hos patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt Varningar och försiktighet och Dosering och administrationssätt).

• Aminoglykosidantibiotika och diuretika
  Liksom övriga cefalosporiner, kan cefotaxim förstärka nefrotoxiska effekter hos nefrotoxiska läkemedel såsom aminoglykosider eller potenta diuretika (t.ex. furosemid). Njurfunktion ska övervakas hos dessa patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet).

• Vissa antibiotika - tetracykliner (såsom doxycyklin eller minocyklin), erytromycin, kloramfenikol. De kanske inte fungerar ordentligt om de används med Cefotaxim Sandoz.

Kategori  B:1.

Säkerheten av cefotaxim under graviditet har inte bekräftats.

Djurstudier antyder inte att det skulle finnas någon direkt eller indirekt skadlig effekt vad gäller reproduktionstoxicitet. Dock finns det inga adekvata och välkontrollerade studier med gravida kvinnor.

Cefotaxim korsar placentabarriären. Därför ska cefotaxim inte användas under graviditet, såvida inte den förväntade nyttan överväger de eventuella riskerna.

Grupp  III.

Cefotaxim utsöndras i bröstmjölk.

Effekter på den fysiologiska tarmfloran hos det ammande barnet som kan leda till diarré, kolonisering av jästliknande svampar och sensibilisering av barnet kan inte uteslutas. Fördelarna med amning för barnet ska därför vägas mot vikten av cefotaximbehandling för kvinnan innan beslut om behandling med cefotaxim tas.

Det finns inga bevis på att cefotaxim skulle direkt påverka förmågan att framföra fordon eller att använda maskiner.

Höga cefotaximdoser kan leda till encefalopati (t.ex. nedsatt medvetenhet, onormala rörelser och konvulsioner), särskilt hos patienter med njursvikt (se avsnitt Biverkningar). Patienterna ska instrueras att inte köra eller använda maskiner om sådana symtom uppkommer.

Jarisch-Herxheimers reaktion

Under behandling av borrelios kan Jarisch-Herxheimers reaktion utvecklas de första behandlingsdagarna.

Ett eller flera av följande symtom har rapporterats efter flera veckors behandling av borrelios: hudutslag, klåda, feber, leukopeni, förhöjda leverenzymer, andningssvårigheter och ledbesvär.

Lever och gallvägar

Förhöjda leverenzymer (ALAT, ASAT, LDH, gamma-GT och/eller alkaliskt fosfatas) och/eller bilirubin har observerats. Dessa avvikande laboratorievärden kan i sällsynta fall överskrida det övre gränsvärdet med det dubbla och framkalla leverskada, vanligen kolestatisk och oftast asymtomatisk.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Symtom på överdosering motsvarar i stort biverkningsprofilen.

Vid administrering av höga doser antibiotika av betalaktamtyp, inklusive cefotaxim, finns en risk för reversibel encefalopati.

Om överdosering inträffar måste behandlingen med cefotaxim avbrytas och understödjande behandling sättas in, vilket inkluderar åtgärder för att påskynda elimineringen samt symtomatisk behandling av biverkningar (t.ex. konvulsioner).

Det finns ingen specifik antidot vid överdosering. Serumnivåerna av cefotaxim kan reduceras genom hemodialys eller peritonealdialys.

Verkningsmekanism

Den baktericida effekten av cefotaxim är en följd av hämmande av syntesen av bakteriernas cellväggar (då bakterierna växer), vilket beror på inhibition av penicillinbindande proteiner (penicillin-binding proteins eller PBP), bl.a. transpeptidaser.

Förhållande mellan farmakokinetik och farmakodynamik

Graden av baktericid verkan beror på längden av den tid som halten av läkemedlet i serum överstiger den minsta hämmande koncentrationen (minimal inhibitory concentration eller MIC) för den patogena mikroorganismen.

Resistensmekanism

Resistens mot cefotaxim kan bero på följande mekanismer:

• inaktivering under inverkan av β-laktamaser. Cefotaxim kan hydrolyseras under inverkan av vissa β-laktamaser, särskilt av β-laktamaser med utvidgat spektrum (extended-spectrum β-lactamases (ESBL)) som förekommer hos vissa stammar av Escherichia coli eller Klebsiella pneumoniae, eller av kromosomala konstitutiva eller inducerbara β-laktamaser av AmpC-typ som förekommer hos Enterobacter cloacae. Därför ska inte infektioner som orsakas av patogener med inducerbara, kromosomalt enkodade AmpC-β-laktamaser behandlas med cefotaxim, trots eventuell påvisad in vitro känslighet på grund av risken för selektion av mutanter med konstitutiv, AmpC-β-laktamasexpression vars repression upphört.

• minskad affinitet för PBP-proteiner mot cefotaxim. Redan existerande PBP-proteiner modifieras som en följd av mutationer vilket leder till förvärvad resistens hos pneumokocker och andra streptokocker. I motsats till detta uppstår resistens hos meticillin-(oxacillin-)resistenta stafylokocker genom uppkomsten av en ny PBP som uppvisar svagare affinitet mot cefotaxim.

• hämningen av PBP-proteiner blir bristfällig på grund av otillräcklig penetration av cefotaxim genom det yttre cellmembranet på gramnegativa bakterier.

• aktiv transportmekanism (efflux pumps eller utflödespumpar) som aktivt transporterar cefotaxim ut ur cellen.

Fullständig korsresistens mellan cefotaxim och ceftriaxon och partiell korsresistens mellan cefotaxim och penicilliner samt cefalosporiner förekommer.

Gränsvärden

Följande minsta inhibitoriska koncentrationer (MIC) har definierats för känsliga och resistenta bakterier:

EUCAST (European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing) gränsvärden (break points) V3.1 (2013-02-11):

*Stafylokockers känslighet för cefalosporiner härleds från cefoxitinkänsligheten, förutom för ceftazidim, cefixim och ceftibuten, som inte har några gränsvärden och inte ska användas vid stafylokockinfektioner. Vissa meticillinresistenta S. aureus är känsliga för ceftarolin..

**Betalaktamkänsligheten hos streptokocker grupp A, B, C och G härleds från deras penicillinkänslighet.

***Isolat med MIC-värden som ligger över gränsvärdet för känslighet är mycket sällsynta eller ännu ej rapporterade. Identifiering av och antimikrobiella känslighetstester på sådana isolat måste upprepas och om resultatet bekräftas skickas isolatet till ett referenslaboratorium. Fram till dess att det finns belägg för klinisk respons för bekräftade isolat med MIC-värden som ligger över nuvarande gränsvärde för resistens ska de rapporteras som resistenta.

****Gränsvärdena gäller vid en daglig intravenös dos om 1 g x 3 och en hög dos på minst 2 g x 3.

Känslighet

Prevalensen av förvärvad resistens kan variera geografiskt och med tiden för vissa stammar och därför är lokal information om resistensförhållandena önskvärd, särkilt då patienter med allvarliga infektioner behandlas. Om effekten av cefotaxim är tvivelaktig på grund av den lokala resistensprevalensen, ska sakkunniga rådfrågas för att avgöra vilken behandling är bäst för patienten. Särskilt då det gäller svåra infektioner eller då behandlingen misslyckats ska man eftersträva en mikrobiologisk diagnos, vilket omfattar identifiering av den patogena organismen och dess känslighet för antibiotika.

Vanligen känsliga stammar

Grampositiva aerober

Staphylococcus aureus (meticillinkänslig)

Streptococcus agalactiae

Streptococcus pneumoniae (inklusive penicillinresistenta stammar)

Streptococcus pyogenes

Gramnegativa aerober

Borrelia burgdorferi°

Haemophilus influenzae

Moraxella catarrhalis°

Neisseria gonorrhoeae°

Neisseria meningitidis°

Proteus mirabilis^%

Proteus vulgaris°

Stammar där förvärvad resistens kan utgöra ett problem

Grampositiva aerober

Staphylococcus aureus^Э

Staphylococcus epidermidis⁺

Staphylococcus haemolyticus⁺

Staphylococcus hominis⁺

Gramnegativa aerober

Citrobacter freundii

Enterobacter aerogenes

Enterobacter cloacae

Escherichia coli^%

Klebsiella oxytoca^%

Klebsiella pneumoniae^%

Morganella morganii

Serratia marcescens

Anaerober

Bacteroides fragilis

Konstitutionellt resistenta stammar

Grampositiva aerober

Enterococcus spp.

Listeria monocytogenes

Staphylococcus aureus (meticillinresistent)

Gramnegativa aerober

Acinetobacter baumannii

Pseudomonas aeruginosa

Stenotrophomonas maltophilia

Anaerober

Clostridium difficile

Övriga

Chlamydia spp.

Chlamydophila spp.

Legionella pneumophila

Mycoplasma spp.

Treponema pallidum

° Litteraturuppgifter, referensverk och behandlingsriktlinjer stöder känslighet.

+ Förekomsten av resistens >50 % i minst en (1) region

% Stammar som producerar β-laktamas med utvidgat spektrum (Extended Spectrum Beta-Lactamase (ESBL)) är alltid resistenta.

Э Inom samhället är förekomsten av resistens <10 %.

Absorption

Cefotaxim administreras parenteralt. Intravenös injektion av 1 gram cefotaxim ger en maximal koncentration på ca 81-102 mg/l efter i medeltal 5 minuter, intravenös injektion av 2 g cefotaxim ger en maximal koncentration på 167-214 mg/l efter i medeltal 8 minuter. Intramuskulär injektion av 1 gram cefotaxim ger en maximal plasmakoncentration på 20 mg/l inom 30 minuter.

Distribution

Cefotaxim penetrerar väl in i olika distributionsrum. Terapeutiska läkemedelsnivåer som överstiger vanliga patogeners MIC-värden uppnås snabbt. Koncentrationen i cerebrospinalvätskan är låg när hjärnhinnorna inte är inflammerade men cefotaxim passerar normalt blod-hjärnbarriären i nivåer över MIC för patogenerna när hjärnhinnorna är inflammerade (3-30 mikrogram/ml). Cefotaximkoncentrationer (0,2-5,4 mikrogram/ml) som hämmare de flesta gramnegativa bakterier uppnås i varig sputum, bronkialsekretion och pleuravätska efter doser på 1 och 2 gram. Koncentrationer som troligen är effektiva mot känsliga organismer uppnås efter terapeutiska doser i de kvinnliga reproduktionsorganen, otitis medial utgjutelse, prostata vävnad, interstitiell vätska, peritonealvätska och gallblåsans vägg. Höga koncentrationer av cefotaxim och O-desacetylcefotaxim återfinns i gallan. Cefotaxim passerar placentan och uppnår höga koncentrationer i fostervätska och fostervävnad (upp till 6 mg/kg). Små mängder cefotaxim diffunderar över i modersmjölken.

Proteinbindningsgraden för cefotaxim är ca 25-40%.

Distributionsvolymen för cefotaxim är 21-37 liter efter en 30 minuters intravenös infusion av 1 gram cefotaxim

Biotransformation:

Cefotaxim metaboliseras delvis hos människa. Ca 15-25% av en parenteral dos metaboliseras till O-desacetylcefotaxim som också har antibiotiska egenskaper.

Elimination:

Cefotaxim och O-desacetylcefotaxim utsöndras huvudsakligen via njurarna. Endast en liten del cefotaxim (2%) utsöndras i gallan. 40-60% av administrerad cefotaximdos återfinns i oförändrad form i urinen inom 6 timmar och 20% återfinns som O-desacetylcefotaxim. Efter administrering av radioaktivt märkt cefotaxim återfinns mer än 80% i urinen, 50-60% av detta som oförändrad cefotaxim och resten som metaboliter.

Cefotaxims totala clearance är 240-390 ml/min och dess renala clearance 130-150 ml/min.

Halveringstiden i serum är normalt ca 50-80 minuter för cefotaxim och 90 minuter för O-desasacetylcefotaxim. Hos äldre patienter är halveringstiden i serum 120-150 min.

Hos patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 3-10 ml/min) kan halveringstiden i serum öka till 2,5-3,6 timmar för cefotaxim.

Hos nyfödda påverkas farmakokinetiken av gestationsålder och kronologisk ålder, halveringstiden är förlängd hos förtidigt födda och nyfödda med låg födelsevikt i samma ålder.

Gängse studier avseende allmäntoxicitet, gentoxicitet, och reproduktionseffekter visade inte några särskilda risker för människa.

Cefotaxim passerar placenta. Efter intravenös administrering av 1 gram cefotaxim under födseln uppmättes 14 mikrogram/ml i navelsträngen under de första 90 minuterna efter administrering vilket sedan föll till ca 2,5 mikrogram/ml två timmar efter administrering. I fostervattnet uppmättes den högsta koncentrationen 6,9 mikrogram/ml efter 3-4 timmar. Detta värde överstiger MIC för de flesta gramnegativa bakterier.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

0,5 g pulver till injektionsvätska, lösning:

1 injektionsflaska med 15 ml innehåller 0,5 g cefotaxim (som natriumsalt).

Hjälpämne(n) med känd effekt:

1 injektionsflaska med 15 ml innehåller 1,1 mmol (25,3 mg) natrium.

1 g pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning:

1 injektionsflaska med 20 ml innehåller 1 g cefotaxim (som natriumsalt).

Hjälpämne(n) med känd effekt:

1 injektionsflaska med 20 ml innehåller 2,2 mmol (50,5 mg) natrium.

2 g pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning:

1 injektionsflaska med 20 ml innehåller 2 g cefotaxim (som natriumsalt).

1 infusionsflaska med 50 ml innehåller 2 g cefotaxim (som natriumsalt).

Hjälpämne(n) med känd effekt:

1 injektionsflaska med 20 ml eller 50 ml innehåller 4,4 mmol (101 mg) natrium.

1 infusionsflaska med 50 ml innehåller 4,4 mmol (101 mg) natrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Innehåll.

Förteckning över hjälpämnen

Inga.

Cefotaxim ska inte blandas med andra antibiotika i samma spruta eller infusionslösning, speciellt inte aminoglykosider. Cefotaxim Sandoz ska inte blandas med lösningar innehållande natriumbikarbonat.

Cefotaxim

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av cefotaxim kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.
Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att cefotaxim är persistent, då data saknas.
Bioackumulering: Det kan inte uteslutas att cefotaxim kan bioackumuleras, då data saknas.

Hållbarhet

2 år.

Öppnade injektionsflaskor och beredd lösning:

För omedelbar användning.

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25 ºC. Förvaras i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter öppnande och beredning finns i avsnitt 6.3.

Särskilda anvisningar för destruktion

Beredningen av lösningen bör ske med aseptisk teknik. Den beredda lösningen bör administreras direkt.

Cefotaxim Sandoz är blandbar med ett flertal vanliga intravenösa lösningar:

• Sterilt vatten

• 0,9 % natriumkloridlösning

• 5 % glukoslösning

• 5 % glukos-/0,9 % natriumkloridlösning

• Ringer-lactatlösning

• 5 % metronidazollösning

• Dextran 40 % i 0,9 % natriumkloridlösning

• Dextran 40 % i 5 % glukoslösning

Blandbarheten för cefotaxim och andra infusionsvätskor ska kontrolleras före användning.

Efter beredning ska lösningen vara klar och ljusgul till gulbrun. Använd inte lösningen vid synliga tecken på fel. Ta endast ut en dos ur injektionsflaskan.

Se avsnitt Dosering och administrationssätt för beredningsinstruktioner. Eventuell överbliven lösning ska kasseras.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.