Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Euthyrox

MiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Merck

Tablett 25 mikrog
(benvit, rund, plan på båda sidor, med skåra och fasad kant, märkt på ovansidan med EM 25, diameter 7 mm)

Tyreoideahormoner

Aktiv substans:
ATC-kod: H03AA01
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Läkemedel från Merck omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Texten nedan gäller för:
Euthyrox tablett 25 mikrog, 50 mikrog och 100 mikrog

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2017-10-31

Indikationer

Euthyrox 25 mikrogram - 100 mikrogram

  • Behandling av godartad eutyreoid struma.

  • Återfallsprofylax efter kirurgiskt behandlad eutyreoid struma, beroende på hormonstatus efter operation.

  • Substitutionsterapi vid hypotyreos.

  • Suppressionsterapi vid tyreoideacancer.

  • Tilläggsbehandling till tyreostatika vid behandling av hypertyreos.

Euthyrox 100 mikrogram

  • Diagnostiskt bruk vid suppressionstest av sköldkörteln.

Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

  • Obehandlad nedsättning av binjurarnas funktion, obehandlad nedsättning av hypofysens funktion, obehandlad tyreotoxikos.

  • Behandling med Euthyrox får inte inledas vid akut hjärtinfarkt, akut myokardit eller akut pankardit.

  • Kombinationsbehandling med levotyroxin och tyreostatika vid hypertyreos är inte indicerat under graviditet (se avsnitt Graviditet).

Dosering

För att göra det möjligt att behandla varje patient enligt hans eller hennes individuella behov finns tabletter tillgängliga innehållande mellan 25 till 100 mikrogram levotyroxinnatrium. Patienten behöver därför vanligtvis bara ta en - två tabletter dagligen.


Doseringsrekommendationerna är endast givna som vägledning.


Den individuella dagliga dosen ska bestämmas på basis av laboratorietester och kliniska undersökningar. Eftersom en del patienter har förhöjda halter av T4 och fT4 ger en basnivå i serum av tyroideastimulerande hormon en mer pålitlig grund för den efterföljande behandlingen.
Behandling med tyroideahormon bör inledas med en låg dos som sedan gradvis ökas varannan eller var fjärde vecka tills full ersättningsdos uppnåtts.


Pediatrisk population

För nyfödda och spädbarn med medfödd hypotyreos, där snabb ersättning är viktig, är den rekommenderade initialdosen 10 till 15 mikrogram per kg kroppsvikt per dag de första 3 månaderna. Därefter bör dosen justeras individuellt baserat på de kliniska fynden, tyroideahormon och TSH-värden.


Hos äldre patienter, patienter med kranskärlssjukdom och patienter med svår eller långvarig hypotyreos krävs särskild försiktighet när behandling med tyreoideahormon inleds. Detta sker genom att behandlingen inleds med en låg initialdos (t.ex 12,5 mikrogram dagligen) som sedan ökas långsamt med långa intervaller (t.ex en gradvis ökning med 12,5 mikrogram dagligen var fjortonde dag) under frekvent analys av tyreoideahormonnivån. Det kan sålunda vara indicerat att ge en dos som ligger under den som är optimal för full substitutionsterapi och därför inte ger fullständig korrigering av TSH-nivån.


Erfarenheten har visat att en lägre dos är tillräcklig för personer med en lägre kroppsvikt och för patienter med en stor nodös struma.


Indikation

Rekommenderad dos

(mikrogram levotyroxinnatrium/dag)

Behandling av godartad eutyreoid struma

75-200

Åter­falls­pro­fy­lax efter kirur­gisk be­hand­ling av eutyreoid struma

75-200

Substitutions­terapi vid hypo­tyreos hos vuxna

 
  • Initial­dos

25-50

  • Under­hålls­dos

100-200

Substitu­tions­terapi vid hypo­tyreos hos barn

 
  • Initial­dos

12,5-50

  • Under­hålls­dos

100-150 mikrogram/m2 kroppsyta

Tilläggs­be­hand­ling till tyreo­stati­ka vid be­hand­ling av hyper­tyreos

50-100

Suppres­sions­terapi vid tyreoidea­cancer

150-300

Diagnos­tiskt bruk vid supp­res­sions­test av sköld­kör­teln

 

Vecka 2

före test

Vecka 1

före test

Euthyrox

100 mikrogram

2 tabletter dagligen

2 tabletter dagligen

Administreringssätt

Den dagliga dosen kan ges vid ett tillfälle.
Intages som en enkeldos på morgonen på fastande mage en halvtimme före frukost, helst med ett halvt glas vatten.


Småbarn får hela dosen vid ett tillfälle, minst 30 minuter före dagens första mål. Tabletterna ska krossas i litet vatten och den bildade suspensionen ska tillföras omgående med ytterligare vätska.


Behandlingens längd är vanligtvis livslång vid substitutionsterapi vid hypotyreos och efter strumektomi eller tyreoidektomi och vid återfallsprofylax efter borttagning av eutyreoid struma. Tilläggsbehandling vid behandling av hypertyreos efter uppnådd eutyreoidism är indicerad under den period när tyreostatika ges.


För benign eutyreoid struma krävs en behandlingstid på 6 månader upp till högst 2 år. Om behandlingen med läkemedel inte varit tillräcklig inom den angivna tiden bör kirurgisk eller radiologisk behandling övervägas.

Varningar och försiktighet

Innan tyreoidhormonterapi inleds eller ett suppressiontest av sköldkörteln utförs skall följande sjukdomar eller medicinska tillstånd uteslutas eller behandlas: kranskärlssjukdom, kärlkramp, åderförkalkning, hypertoni, hypofysinsufficiens, binjureinsufficiens. Autonom tyreoideafunktion skall också uteslutas eller behandlas innan inledning av tyreoideahormonbehandling.


Om behandling med levotyroxin påbörjas hos patienter med risk för psykotiska störningar, rekommenderas det att man börjar med en låg levotyroxindos och sedan långsamt ökar dosen i början av behandlingen. Övervakning av patienten rekommenderas. Om tecken på psykotisk störning uppstår bör justering av levotyroxindosen övervägas.


Även en lätt läkemedelsinducerad hypertyreos ska undvikas för patienter med kardiovaskulär sjukdom, hjärtinsufficiens eller takyarytmier. I dessa fall skall frekventa kontroller av tyreoideahormonnivåerna göras.


Vid sekundär hypotyreos skall orsaken fastställas innan ersättningsterapi ges och vid kompenserad binjureinsufficiens skall om nödvändigt ersättningsterapi påbörjas.


Vid misstänkt autonom tyreoideafunktion bör ett TRH-test eller ett suppressionsscintogram utföras innan behandling påbörjas.


Hos postmenopausala kvinnor med hypotyreos och en ökad risk för osteoporos bör suprafysiologiska serumnivåer av levotyroxin undvikas. Därför bör sköldkörtelfunktionen kontrolleras noga.


Levotyroxin bör inte tillföras vid hypertyreoida tillstånd, utom som kompletterande behandling till tyreostatika vid hypertyreos.


Tyreoideahormoner ska inte ges för att åstadkomma viktminskning. Hos eutyreoida patienter orsakar behandling med levotyroxin inte viktminskning. Höga doser kan orsaka allvarliga eller till och med livshotande biverkningar. Levotyroxin i höga doser bör inte kombineras med vissa substanser för viktminskning, dvs. sympatomimetika (se avsnitt Överdosering).


När behandling med levotyroxin har etablerats är det lämpligt att justera dosen utifrån patientens kliniska svar på behandlingen och de erhållna laboratorievärdena.


Hypotyreos och/eller minskad kontroll av hypotyreos kan uppstå om orlistat och levotyroxin ges samtidigt (se avsnitt Interaktioner). Patienter som tar levotyroxin bör uppmanas att rådgöra med läkare innan behandling med orlistat påbörjas eller avslutas eftersom orlistat och levotyroxin kan behöva tas vid olika tidpunkter och dosen med levotyroxin kan behöva justeras. Dessutom rekommenderas övervakning av patienten genom kontroller av hormonnivåerna i serum.


Detta läkemedel innehåller laktos och därför bör inte patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos/galaktosmalabsorption.


Beträffande patienter med diabetes och patienter som får antikoagulantia hänvisas till avsnitt Interaktioner.

Interaktioner

Antidiabetika:
Levotyroxin kan reducera effekten av antidiabetika. Av den anledningen ska blodglukosnivåerna kontrolleras frekvent när behandlingen med tyreoideahormon påbörjas och om nödvändigt skall dosen av antidiabetika justeras.


Kumarinderivat:
Effekten av antikoagulantia kan potentieras eftersom levotyroxin tränger undan kumarinerna från plasmaproteinerna, vilket kan öka risken för blödning, t. ex CNS eller gastrointestinal blödning, särskilt hos äldre patienter. Av den anledningen ska koagulationsparametrarna kontrolleras frekvent i början av och under samtidig behandling. Eventuellt kan dosen av antikoagulantia behöva justeras.


Proteashämmare:
Proteashämmare (t. ex ritonavir, indinavir, lopinavir) kan påverka effekten av levotyroxin. Av den anledningen ska parametrarna för tyroideahormon kontrolleras frekvent. Eventuellt kan dosen av levotyroxin behöva justeras.


Fenytoin:
Fenytoin kan påverka effekten av levotyroxin genom bortträngning av levotyroxin från plasmaproteinerna, vilket resulterar i en förhöjd fT4 och fT3-fraktion. Fenytoin ökar å andra sidan den hepatiska metabolismen av levotyroxin. Noggrann monitorering av sköldkörtelhormon parametrar rekommenderas.


Kolestyramin och kolestipol:
Intagande av jonbytande resiner såsom kolestyramin och kolestipol hämmar absorptionen av levotyroxinnatrium. Levotyroxinnatrium ska därför tas 4-5 timmar före administrering av sådana läkemedel.


Aluminium, järn och kalciumsalter:

Aluminiuminnehållande läkemedel (antacida och sukralfat) har i litteraturen uppgivits kunna minska effekten av levotyroxin. Läkemedel innehållande levotyroxin ska därför administreras minst 2 timmar före det aluminiuminnehållande läkemedlet.

Motsvarande gäller för läkemedel som innehåller järn- eller kalciumsalter.


Salicylater, dikumarol, furosemid, klofibrat, fenytoin:
Salicylater, dikumarol, furosemid i höga doser (250 mg), klofibrat, fenytoin och andra substanser kan konkurrera ut levotyroxinnatrium från plasmaproteinerna, vilket resulterar i en förhöjd fT4-fraktion.


Orlistat:

Hypotyreos och/eller minskad kontroll av hypotyreos kan uppstå om orlistat och levotyroxin ges vid samma tidpunkt. Detta kan bero på en minskad absorption av jodsalter och/eller levotyroxin.


Sevelamer:
Sevelamer kan minska absorptionen av levotyroxin. Det rekommenderas därför att patienterna monitoreras avseende förändringar i sköldkörtelfunktionen i början av eller i slutet av samtidig behandling. Eventuellt kan dosen av levotyroxin behöva justeras.


Tyrosinkinashämmare:
Tyrosinkinas-inhibitorer (t. ex imatinib, sunitinib) kan minska effekten av levotyroxin. Det rekommenderas därför att patienterna monitoreras avseende förändringar i sköldkörtelfunktionen i början av eller i slutet av samtidig behandling. Eventuellt kan dosen av levotyroxin behöva justeras.


Propyltiouracil, glukokortikoider, betablockerare, amiodaron och kontrastmedel som innehåller jod:
Dessa substanser hämmar den perifera omvandlingen av T4 till T3. P.g.a. sitt höga jodinnehåll kan amiodaron utlösa hypertyreos så väl som hypotyreos. Särskild försiktighet är tillrådlig vid fall av nodös struma med möjlig oupptäckt autonomi.


Sertralin, klorokin/proguanil:
Dessa substanser minskar effekten av levotyroxin och ökar TSH-nivån i serum.


Enzyminducerande läkemedel:
Enzyminducerande läkemedel såsom barbiturater eller karbamazepin kan öka leverclearance för levotyroxin.


Östrogen:
Kvinnor som använder preventivmedel som innehåller östrogen eller postmenopausala kvinnor som får hormonsubstitutionsbehandling (HRT) kan ha ökat behov för levotyroxin.


Soja:
Produkter som innehåller soja kan minska absorptionen av levotyroxin från tarmen. Dosjustering av Euthyrox kan därför vara nödvändig, särskilt i början eller efter avslutat intag av sojatillskott.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  A.

Behandling med levotyroxin ska ges kontinuerligt under graviditet och särskilt under amning. Doseringsbehovet kan också öka under graviditeten. Eftersom förhöjningar av TSH i serum kan inträffa så tidigt som efter 4 veckors graviditet bör TSH-nivåerna hos gravida kvinnor som tar levotyroxin mätas under varje trimester för att säkerställa att moderns TSH-värden i serum ligger inom den specifika trimesterns referensintervall. En förhöjd TSH-nivå i serum bör korrigeras genom en ökning av dosen levotyroxin. Eftersom TSH-nivåerna postpartum liknar nivåerna före graviditeten bör doseringen med levotyroxin återgå till samma dos som före graviditeten direkt efter förlossningen. TSH-nivån i serum bör mätas 6-8 veckor efter förlossningen.


Erfarenhet har visat att det inte finns läkemedelsinducerad teratogenicitet och/eller fetotoxicitet hos människa i rekommenderade terapeutiska doser. Alltför höga doser av levotyroxin, under graviditeten, kan ha en negativ effekt på fetal och postnatal utveckling.


Kombinationsbehandling med levotyroxin och tyreostatika vid hypertyreos är inte indicerat under graviditet. Sådan kombination kräver högre doser av tyreostatika som man vet passerar placenta och framkallar hypotyreos hos fostret.


Ett hämningstest av tyreoideafunktionen skall inte utföras under graviditeten eftersom applicering av radioaktiv substans hos gravida kvinnor är kontraindicerad.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  II.

Levotyroxin passerar över i modersmjölken under amningen. Koncentrationerna som erhålles i rekommenderad terapeutisk dos är dock inte tillräckligt höga för att orsaka utveckling av hypertyreos eller minskning av TSH-utsöndring hos barnet.

Trafik

Inga studier har utförts. Eftersom levotyroxin är identiskt med det naturligt förekommande tyreoideahormonet förväntas emellertid inte Euthyrox ha någon påverkan på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningar

Vid individuellt ökad känslighet för levotyroxinnatrium eller vid överdos kan följande kliniska symtom, som är typiska för hypertyreos uppstå, särskilt om dosen ökas för snabbt vid behandlingsstarten: hjärtarytmier (t.ex. förmaksflimmer och extrasystole), takykardi, hjärtklappningar, anginatillstånd, huvudvärk, muskelsvaghet och kramper, blodvallningar, feber, kräkningar, menstruationsstörningar, pseudotumor cerebri, tremor, rastlöshet, sömnlöshet, svettningar, viktminskning, diarré.

Vid dessa tillstånd skall den dagliga dosen minskas eller sättas ut flera dagar. Behandlingen bör återupptas försiktigt så snart som biverkningarna har försvunnit.


Vid överkänslighet för något av innehållsämnena i Euthyrox kan allergiska reaktioner särskilt på huden och i luftvägarna förekomma. Fall av angioödem har rapporterats.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

En förhöjd T3-nivå är en säker indikation på överdosering, mer än förhöjda T4- eller fT4-nivåer.
En överdosering ger symtom på en kraftig ökning av metabolismhastigheten (se avsnitt Biverkningar).
Beroende av överdoseringens grad rekommenderas att behandlingen med tabletter avbryts och test genomförs.

Symtom som indikerar en ökad beta-sympatomimetisk effekt som takykardi, ångest, agitation och hyperkinesi kan lindras av betablockerare. Efter extrema doser kan plasmaferes vara till hjälp.


Ett fåtal fall av konvulsioner har rapporterats hos predisponerade patienter när den individuellt maximalt tolererade dosen överskridits.


Överdos av levotyroxin kan ge symtom på hypertyreos och kan leda till akut psykos, speciellt hos patienter som löper risk för psykotiska störningar.


Flera fall av plötsligt hjärtstillestånd har rapporterats hos patienter med en lång tids missbruk av levotyroxin.

Farmakodynamik

Det syntetiska levotyroxinet i Euthyrox är identiskt i effekt med det dominerande naturligt förekommande hormonet som utsöndras av sköldkörteln. Hormonet konverteras till T3 i perifera organ och liksom det endogena hormonet utövar det en specifik effekt på T3-receptorerna. Kroppen kan inte göra åtskillnad på endogent och exogent levotyroxin.

Farmakokinetik

Levotyroxin som ges oralt absorberas nästan uteslutande i den övre tunntarmen. Beroende på den galeniska formuleringen kan absorptionsnivån nå upp till 80%. Tmax är ca 5-6 timmar.


Efter oral administrering ses effekt efter 3-5 dagar. Levotyroxin uppvisar en extremt hög bindning till specifika transportprotein, ca 99,97%. Bindningen mellan hormon och plasmaprotein är inte kovalent utan i plasma sker hela tiden ett snabbt utbyte mellan hormon bundet i plasma och fritt hormon.


P.g.a. sin höga proteinbindning genomgår levotyroxin varken hemodialys eller hemoperfusion.


Halveringstiden för levotyroxin är i medeltal 7 dagar. Vid hypertyreos är den tiden kortare (3-4 dagar) och vid hypotyreos längre (ca 9-10 dagar). Distributionsvolymen är ca 10-12 liter. Levern innehåller 1/3 av hela den extratyreoidala mängden levotyroxin, vilket snabbt växlas med levotyroxinet i serum. Tyreoideahormoner metaboliseras huvudsakligen via levern, njurarna, hjärnan och musklerna. Metaboliterna utsöndras via urin och faeces. Levotyroxin har ett metabolt clearance på ca 1,2 liter plasma/dag.

Prekliniska uppgifter

Akut toxicitet: Levotyroxin har låg akut toxicitet.


Kronisk toxicitet: Den kroniska toxiciteten av levotyroxin har studerats i ett flertal djurslag (råtta, hund). Vid höga doser har tecken på hepatopati, ökad förekomst av spontana nefroser och förändringar i organvikt observerats hos råttor.


Reproduktionstoxicitet: Reproduktionstoxikologiska studier på djur har inte utförts.


Mutagenicitet: Det finns ingen information tillgänglig om detta. Hittills finns inga indikationer på att avkomman skadats av förändringar i genomet orsakat av tyreoideahormoner.


Karcinogenicitet: Inga långtidsstudier på djur har utförts med levotyroxin.

Innehåll

Levotyroxinnatrium 25 mikrogram, 50 mikrogram resp. 100 mikrogram, majsstärkelse, kroskarmellosnatrium, gelatin, laktosmonohydrat och magnesiumstearat.

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Miljöinformationen för levotyroxin är framtagen av företaget Takeda Pharma för Levaxin®, Levotyroxin Nycomed

Miljörisk: Användning av levotyroxin har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Levotyroxin är potentiellt persistent.
Bioackumulering: Levotyroxin har låg potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation


Environmental Risk Classification

Predicted Environmental Concentration (PEC)

PEC is calculated according to the following formula:

PEC (μg/L) = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100) = 1,5*10-6*A(100-R)

PEC = 21,41 x 10-4 μg/L

Where:

A = 14,28 kg (total sold amount API in Sweden year 2017, data from IQVIA).

R = 0% removal rate (due to loss by adsorption to sludge particles, by volatilization, hydrolysis or biodegradation) = 0 if no data is available.

P = number of inhabitants in Sweden = 9 *106

V (L/day) = volume of wastewater per capita and day = 200 (ECHA default) (Ref.1)

D = factor for dilution of waste water by surface water flow = 10 (ECHA default) (Ref.1)


Predicted No Effect Concentration (PNEC)

Ecotoxicological studies:


  • Algae (Pseudokirchneriella subcapitata):

EC50 = 520 mg/l after 72 hours exposure (guideline OECD 201) (Ref.2)


  • Crustacean - Fresh water flea (Daphnia magna):

EC50 = 497 mg/l after 72 hours exposure (guideline OECD 202) (Ref.2)


  • Fish - Sheepshed minnow (Cyprinodon variegatus variegatus):

LC50 > 1000 g/l after 72 hours exposure (modified OECD 203 Fish Acute Toxicity Test) (Ref.2)


PNEC = 497 µg/l (justification of chosen assessment factor)

PNEC (µg/l) = lowest EC50/1000 where 1000 is the assessment factor used. EC50 for Daphnia magna has been used as for this calculation since it is the most sensitive of the three tested species.


Environmental risk classification (PEC/PNEC ratio)

PEC/PNEC =21,41 x 10-4 µg/l / 497µg/l = 4,31 x10-6

PEC/PNEC < 0,1 which justifies the phrase ”Användning av läkemedlet har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.”


Degradation

Test results from "closed bottle test" (guideline 301 D) shows that the biological degradation is 0% in 28 days.

Levothyroxine is potentially persistent.


Bioaccumulation

Partitioning coefficient:

Log Pow = 2,4 (Ref.3; computed by XLOGP3-AA method)

Since log Pow < 4, the substance has low potential for bioaccumulation.


Referenser

  1. ECHA, European Chemicals Agency. 2008 Guidance on information requirements and chemical safety assessment. http://guidance.echa.europa.eu/docs/guidance_document/information_requirements_en.htm

  2. Report: Test Results for the Test Substance Levothyroxinsodium (Report Nr: R 197–05), Nycomed AB.

  3. United States National Library of Medicine, PubChem, Compound, Levothyroxine, http://pubchem.ncbi.nlm.nih.gov/. Accesses: 21 July 2015

Hållbarhet, förvaring och hantering

Förvaras vid högst 25°C. Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Hållbarhet öppnad burk: 3 månader.

Egenskaper hos läkemedelsformen

Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Förpackningsinformation

Tablett 25 mikrog (benvit, rund, plan på båda sidor, med skåra och fasad kant, märkt på ovansidan med EM 25, diameter 7 mm)
100 styck blister, 72:02, F
Tablett 50 mikrog (benvit, rund, plan på båda sidor, med skåra och fasad kant, märkt på ovansidan med EM 50, diameter 7 mm)
100 styck blister, 72:02, F
Tablett 100 mikrog (benvit, rund, plan på båda sidor, med skåra och fasad kant, märkt på ovansidan med EM 100, diameter 7 mm)
100 styck blister, 72:02, F

Hitta direkt i texten
Av