Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Starlix®

MiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Novartis

Filmdragerad tablett 180 mg
(Tillhandahålls för närvarande ej) (röda, ovala, märkta STARLIX på ena sidan och 180 på den andra)

Peroralt antidiabetikum

Aktiv substans:
ATC-kod: A10BX03
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Läkemedel från Novartis omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Texten nedan gäller för:
Starlix® filmdragerad tablett 60 mg, 120 mg och 180 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2018-05-08 (Starlix 60 mg filmdragerad tablett), 2018-05-08 (Starlix 120 mg filmdragerad tablett), 2018-05-08 (Starlix 180 mg filmdragerad tablett).

Information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats http://www.ema.europa.eu

Indikationer

Nateglinid används för behandling i kombination med metformin av patienter med typ 2-diabetes som inte kontrolleras adekvat trots maximalt tolererad dos av enbart metformin.

Kontraindikationer

Starlix är kontraindicerat i följande fall:

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges under Innehåll. Typ 1-diabetes (C-peptidnegativ). Diabetisk ketoacidos, med eller utan koma. Graviditet och amning. Svår leverfunktionsnedsättning.

Dosering

Nateglinid bör tas inom 1 till 30 minuter före måltid (vanligen frukost, lunch och middag).


Doseringen av nateglinid bestäms av läkare beroende på patientens behov.


Rekommenderad startdos är 60 mg tre gånger dagligen före måltid, vilket särskilt gäller för patienter där HbA1c ligger nära eftersträvad nivå. Detta kan ökas till 120 mg tre gånger dagligen.


Dosjustering skall baseras på regelbundna mätningar av glykosylerat hemoglobin (HbA1c). Eftersom den primära terapeutiska effekten av Starlix är att sänka måltidsrelaterade glukosnivåer (vilka bidrar till HbA1c), kan det terapeutiska svaret på Starlix också följas med hjälp av glukosnivåer 1-2 timmar efter måltid.


Rekommenderad maximal dygnsdos är 180 mg tre gånger dagligen före var och en av de tre huvudmåltiderna.


Speciella populationer

Äldre

Den kliniska erfarenheten hos patienter över 75 år är begränsad.


Pediatrisk population

Det finns inga tillgängliga data på användning av nateglinid hos patienter under 18 år, användning i denna åldersgrupp rekommenderas därför inte.


Patienter med nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering krävs för patienter med lätt till måttligt nedsatt leverfunktion. Eftersom patienter med svår leversjukdom inte studerats är nateglinid kontraindicerat för denna patientgrupp.


Patienter med nedsatt njurfunktion

Dosjustering är inte nödvändig hos patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion. Hos dialyspatienter sågs en minskning av Cmax på 49% men biotillgänglighet och halveringstid hos diabetiker med måttligt till kraftigt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 15-50 ml/min) var jämförbara med dialyskrävande njursjuka patienter och friska. Trots att säkerheten ej var nedsatt i denna population kan dosjustering erfordras på grund av lågt Cmax.


Övriga

Hos försvagade eller undernärda patienter bör den initiala dosen och underhållsdosen vara återhållsam och försiktig titrering är nödvändig för att undvika hypoglykemiska reaktioner.

Varningar och försiktighet

Allmänt

Nateglinid skall inte användas i monoterapi.


Liksom andra läkemedel som stimulerar insulinsekretionen kan nateglinid ge hypoglykemi.


Hypoglykemi har observerats hos patienter med typ 2-diabetes under dietbehandling och samtidig fysisk ansträngning och hos patienter som behandlas med perorala antidiabetika. Äldre, undernärda patienter, patienter med binjure- eller hypofysinsufficiens och patienter med gravt nedsatt njurfunktion är mer känsliga för den glukossänkande effekten av dessa läkemedel. Risken för hypoglykemi hos typ 2- diabetiker kan ökas av kraftig fysisk ansträngning eller alkoholintag.


Symtom på hypoglykemi (ej bekräftad med blodsockermätning) har observerats hos patienter vilkas HbA1c-basvärde låg nära behandlingsmålet (HbA1c <7,5%).


Kombinationsterapi med metformin är förenat med ökad risk för hypoglykemi jämfört med monoterapi.


Hypoglykemi kan vara svår att notera hos patienter som står på betablockerare.


När en patient som står på oral diabetesbehandling utsätts för stress såsom feber, trauma, infektion eller kirurgi, kan den metaboliska kontrollen försämras. Vid sådana tillfällen kan det vara nödvändigt att sätta ut oral diabetesbehandling och temporärt ersätta den med insulin.


Starlix innehåller laktosmonohydrat. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption.


Speciella populationer

Nateglinid bör användas med försiktighet hos patienter med måttligt försämrad leverfunktion.


Inga kliniska studier har utförts på patienter med svår leversjukdom eller barn och ungdomar. Behandling rekommenderas därför inte för dessa patientgrupper.

Interaktioner

Vissa läkemedel påverkar glukosmetabolismen och risken för interaktioner skall därför beaktas av läkaren:


Följande läkemedel kan förstärka den hypoglykemiska effekten av nateglinid: angiotensinreceptorblockerare (ACE-hämmare), icke-steroida antiinflammatoriska medel, salicylater, monoaminoxidashämmare, icke-selektiva betaadrenerga blockerande medel och anabola hormoner (t ex metandrostenolon).


Följande läkemedel kan minska den hypoglykemiska effekten av nateglinid: diuretika, kortikosteroider, beta2-agonister, somatropin, somatostatinanaloger (t ex lanreotid, oktreotid), rifampin, fenytoin och johannesört).


När dessa läkemedel, som ökar eller minskar den hypoglykemiska effekten av nateglinid, ges till eller sätts ut hos patienter som står på nateglinid skall patienten övervakas noga med avseende på förändringar av glukoskontrollen.


Data från såväl in vitro- som in vivo-studier visar att nateglinid huvudsakligen metaboliseras av CYP2C9 och att CYP3A4 berörs i mindre utsträckning.


I en interaktionsstudie med sulfinpyrazon, en CYP2C9-hämmare, observerades hos friska frivilliga en måttlig ökning av AUC för nateglinid (~28%) men ingen förändring av genomsnittligt Cmax och halveringstid. En mer förlängd effekt och möjligen en risk för hypoglykemi kan ej uteslutas hos patienter när nateglinid ges tillsammans med CYP2C9-hämmare.


Särskild uppmärksamhet rekommenderas när nateglinid ges tillsammans med andra mer potenta hämmare av CYP2C9 (t ex flukonazol, gemfibrozil eller sulfinpyrazon) eller till patienter med känd långsam metabolism av CYP2C9.


Interaktionsstudier med 3A4-hämmare har ej gjorts in vivo.


In vivo har nateglinid ingen kliniskt relevant effekt på farmakokinetiken hos läkemedel som metaboliseras av CYP2C9 och CYP3A4. Farmakokinetiken hos warfarin (som är ett substrat för CYP3A4 och CYP2C9), diklofenak (ett substrat för CYP2C9) och digoxin påverkades inte av samtidig administrering av nateglinid. Omvänt har dessa läkemedel ingen effekt på nateglinids farmakokinetik. Därför krävs ingen dosjustering för digoxin, warfarin eller andra läkemedel som är substrat för CYP2C9 eller CYP3A4 när de ges tillsammans med Starlix. På liknande sätt förelåg inga kliniskt signifikanta farmakokinetiska interaktioner för Starlix med andra perorala antidiabetika såsom metformin eller glibenklamid.


Nateglinid har i in vitro-studier visat sig ha låg förmåga att tränga bort protein.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:3.

Djurstudier har visat på reproduktionstoxikologiska effekter. Erfarenhet från gravida kvinnor saknas, varför säkerheten för Starlix hos gravida kvinnor inte kan bedömas. Starlix, liksom andra perorala antidiabetika, får inte användas under graviditet.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Nateglinid utsöndras i modersmjölk efter peroral tillförsel till lakterande råttor. Även om det inte är känt huruvida nateglinid utsöndras i human bröstmjölk kan det finnas en potentiell risk för hypoglykemi hos barn som ammas. Nateglinid skall därför inte användas under amning.

Trafik

Effekten av Starlix på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner har inte studerats.


Patienter skall tillrådas att vidtaga försiktighetsåtgärder för att undvika hypoglykemi under bilkörning. Detta är särskilt viktigt för dem som endast känner svaga eller inga varningssignaler på hypoglykemi eller har frekventa hypoglykemiepisoder. Bilkörning rekommenderas inte under dessa omständigheter.

Biverkningar

Baserat på erfarenheterna med nateglinid och andra hypoglykemimedel har följande biverkningar observerats. Frekvenserna definieras på följande sätt: mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1 000); mycket sällsynta (<1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Hypoglykemi

Liksom med andra antidiabetika har symtom som tyder på hypoglykemi iakttagits efter tillförsel av nateglinid. Dessa symtom inkluderade svettning, darrningar, yrsel, ökad aptit, hjärtklappning, illamående, trötthet och svaghet. Effekterna var i de flesta fall milda och lätta att motverka genom intag av kolhydrater vid behov. I genomförda kliniska studier har symtom på hypoglykemi rapporterats hos 10,4% med nateglinid monoterapi, 14,5% med kombinationen nateglinid+metformin, 6,9% med enbart metformin, 19,8% med enbart glibenklamid och 4,1% med placebo.


Immunsystemet

Sällsynta: Överkänslighetsreaktioner som hudutslag, klåda och nässelutslag.


Metabolism och nutrition

Vanliga: Symtom som tyder på hypoglykemi.


Magtarmkanalen

Vanliga: Buksmärta, diarré, dyspepsi, illamående.

Mindre vanliga: Kräkning.


Lever och gallvägar

Sällsynt: Förhöjda leverenzymer.


Andra biverkningar

Andra biverkningar som observerats i kliniska studier hade samma frekvens bland Starlix-behandlade som placebobehandlade patienter.

I data efter registrering har mycket sällsynta fall av erytema multiforme påvisats.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

I en klinisk studie på patienter gavs Starlix i ökande doser upp till 720 mg dagligen under 7 dagar och tolererades väl. Erfarenhet av överdosering med Starlix i kliniska prövningar saknas. Dock kan en överdos resultera i en kraftig glukossänkande effekt med utveckling av hypoglykemiska symtom. Hypoglykemiska symtom utan förlust av medvetande eller neurologiska symtom skall behandlas med glukos peroralt och justeringar av dos och/eller måltidsmönster. Svåra hypoglykemiska reaktioner med koma, krampanfall och andra neurologiska symtom skall behandlas med glukos intravenöst. Eftersom nateglinid är höggradigt proteinbundet är dialys inte ett effektivt sätt att eliminera läkemedlet från blodet.

Farmakodynamik

Nateglinid är ett aminosyraderivat (fenylalanin) som är kemiskt och farmakologiskt skilt från andra antidiabetika. Nateglinid är ett kortverkande oralt läkemedel med snabbt insättande effekt som stimulerar insulinsekretionen. Dess effekt är beroende av fungerande betaceller i bukspottkörtelns cellöar.


Tidig insulinsekretion är av betydelse för att kunna upprätthålla normal glukoskontroll. Den tidiga eller första fasen av insulinsekretion, som har förlorats hos typ 2-diabetiker, återställs av nateglinid om medlet intages före måltid, vilket resulterar i en minskning av glukosnivåerna efter måltid och HbA1c.


Nateglinid stänger de ATP-beroende kaliumkanalerna i betacellsmembranen på ett sätt som skiljer sig från det för andra sulfonureidreceptorligander. Detta depolariserar betacellen och leder till öppning av kalciumkanalerna. Inflödet av kalcium leder i sin tur till stimulering av insulinsekretionen. Elektrofysiologiska studier har visat att nateglinid har en 45-300 gånger större selektivitet för betaceller i bukspottkörteln jämfört med kardiovaskulära K+ATP-kanaler.


Hos patienter med typ 2-diabetes kommer det insulinotropa svaret inom de första 15 minuterna efter en oral dos nateglinid. Detta resulterar i en blodglukossänkande effekt under hela måltidsperioden. Insulinnivåerna återgår till basvärden inom 3-4 timmar och därigenom reduceras hyperinsulinemi efter måltid.


Nateglinid-inducerad insulinsekretion från pankreatiska betaceller är glukoskänslig, vilket innebär att mindre insulin utsöndras när glukosnivåerna sjunker. På motsatt sätt ger samtidig tillförsel av föda eller glukosinfusion en förstärkning av insulinsekretionen.


I kombination med metformin, som ju i huvudsak påverkar fasteblodsocker, var effekten av nateglinid på HbA1c additiv jämfört med varje läkemedel för sig.


Nateglinids effekt var lägre än metformins i monoterapi (minskning av HbA1c(%) med metformin 500 mg tre gånger dagligen i monoterapi: -1,23 [95 % CI: -1,48;-0,99] och med nateglinid 120 mg tre gånger dagligen i monoterapi -0,90 [95 % CI: -1,14;-0,66].

Tilläggseffekten av nateglinid i kombination med metformin har jämförts med kombinationen gliclazid (sulfonureid) plus metformin i en 6 månaders randomiserad, dubbelblind studie med 262 patienter designad för att påvisa överlägsenhet. Reduktionen av HbA1c från baslinjen var –0,41%-enheter i gruppen med nateglinid plus metformin och –0,57%-enheter i gruppen med gliclazid plus metformin (skillnad 0,17%-enheter; [95% CI –0,03, 0,36]). Båda behandlingarna tolererades väl.


Någon långtidsstudie med nateglinid där de positiva effekterna av förbättrad glukoskontroll visats föreligger inte.

Farmakokinetik

Absorption

Nateglinid absorberas snabbt efter peroral tillförsel av Starlix tabletter före måltid och genomsnittlig maximal koncentration uppnås vanligen inom en timme. Nateglinid absorberas snabbt och närmast fullständigt (≥90%) från en peroral lösning. Absolut biotillgänglighet uppskattas till 72%. Hos typ 2-diabetiker som erhöll Starlix i doseringsintervallet 60 till 240 mg före tre måltider dagligen under en vecka visades nateglinid ha linjär farmakokinetik för både AUC och Cmax, och tmax var oberoende av dosen.


Distribution

Distributionsvolymen vid steady-state för nateglinid baserat på intravenösa data uppskattas till ungefär 10 liter. In vitro-studier visar att nateglinid är höggradigt bundet (97-99%) till serumproteiner, i huvudsak serumalbumin och i mindre utsträckning till surt alfa-glykoprotein. Graden av proteinbindning är oberoende av läkemedelskoncentrationen inom koncentrationsområdet 0,1-10 µg Starlix/ml.


Metabolism

Nateglinid metaboliseras i hög grad. De huvudsakliga metaboliterna hos människa uppkommer genom hydroxylering av isopropylsidokedjan, antingen på metinkol eller på någon av metylgrupperna. De huvudsakliga metaboliterna är cirka 5-6 respektive 3 gånger mindre potenta än nateglinid. Mindre betydelsefulla metaboliter som identifierats var en diol, en isopropen och acylglukuronid(er) av nateglinid. Endast isopropenmetaboliten utövar aktivitet och är nästan lika potent som nateglinid. Data från såväl in vitro- som in vivo-studier visar att nateglinid huvudsakligen metaboliseras av CYP2C9 och att CYP3A4 berörs i mindre utsträckning.


Eliminering

Nateglinid och dess metaboliter elimineras snabbt och fullständigt. Största delen av [14C]-märkt nateglinid utsöndras i urinen (83%) och ytterligare cirka 10% elimineras via faeces. Ungefär 75% av tillfört [14C]-märkt nateglinid återfinns i urinen inom 6 timmar efter dosering.

Ungefär 6-16% av tillförd dos utsöndras i urinen som oförändrat läkemedel. Plasmakoncentrationerna sjunker snabbt och halveringstiden för eliminering av nateglinid var i genomsnitt 1,5 timmar i alla studier på Starlix hos frivilliga och typ 2-diabetiker. I enlighet med den korta halveringstiden för eliminering föreligger ingen uppenbar ackumulation av nateglinid i flerdosregim upp till 240 mg 3 gånger dagligen.


Effekt av samtidigt födointag

Graden av absorption av nateglinid (AUC) påverkas inte när läkemedlet ges efter måltid.

Dock föreligger en minskning av absorptionshastigheten som visar sig som en minskning av Cmax och en fördröjning av tiden till maximal plasmakoncentration (tmax). Starlix bör tas före måltid. Läkemedlet intages vanligen omedelbart (1 minut) före en måltid, men kan intagas upp till 30 minuter före måltid.


Speciella populationer


Äldre

Ålder påverkade inte nateglinids farmakokinetiska egenskaper.


Försämrad leverfunktion

Nateglinids biotillgänglighet och halveringstid hos icke-diabetiker med lätt till måttligt nedsatt leverfunktion skiljde sig inte kliniskt signifikant från friska.


Försämrad njurfunktion

Nateglinids biotillgänglighet och halveringstid hos diabetespatienter med lätt, måttligt (kreatininclearance 31-50 ml/min) och svårt (kreatininclearance 15-30 ml/min) nedsatt njurfunktion (ej under dialysbehandling) skiljde sig inte kliniskt signifikant från friska. Det är en 49% minskning i Cmax nateglinid hos dialysberoende diabetespatienter. Biotillgänglighet och halveringstid hos dialysberoende diabetespatienter var jämförbar med friska. Trots att säkerheten ej var nedsatt hos denna population kan dosjustering erfordras på grund av lågt Cmax.


Könsskillnader

Inga kliniskt signifikanta skillnader har observerats mellan män och kvinnor med avseende på nateglinids farmakokinetiska egenskaper.

Prekliniska uppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, genotoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa. Reproduktionstoxikologiska studier visade inte effekter på fertilitet och postnatal utveckling. Nateglinid har inte visat någon teratogen effekt på råttor. Hos kaniner, påverkades embryonal utveckling negativt och incidensen av gallblåsa agenesis eller liten gallblåsa ökade vid doser på 300 och 500 mg/kg (cirka 24 och 28 gånger den humana terapeutiska exponeringen med en maximal rekommenderad dos av nateglinid på 180 mg tre gånger dagligen innan måltid), men inte vid doser på 150 mg/kg (cirka 17 gånger den human terapeutiska exponeringen med en maximal rekommenderad dos av nateglinid på 180 mg tre gånger dagligen innan måltid).

Innehåll

1 tablett innehåller: Nateglinid 60 mg resp. 120 mg resp. 180 mg, laktosmonohydrat 141,5 mg resp. 283 mg resp. 214 mg, mik­ro­kris­tal­lin cellulosa, povidon, kroskarmellosnatrium, magnesiumstearat, färgämne (röd järnoxid E 172 i tablett 60 mg och 180 mg, gul järnoxid E 172 i tablett 120 mg), färgämne (titandioxid E 171), hypromellos, talk, makrogol, vattenfri kolloidal kiseldioxid.

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Nateglinid

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av nateglinid kan inte uteslutas då det inte finns tillräckliga ekotoxikologiska data.
Nedbrytning: Nateglinid bryts ned i miljön.
Bioackumulering: Nateglinid har låg potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation


Environmental Risk Classification


Predicted Environmental Concentration (PEC)

PEC is calculated according to the following formula:

PEC (µg/L) = (A*109*(100-R)) / (365*P*V*D*100) = 1.5*10-6*A (100-R)

PEC = 0.00019 µg/L

Where:

A = 1.2701 kg (total sold amount API in Sweden year 2015, data from IMS Health)

R = 0 % removal rate (due to loss by adsorption to sludge particles, by volatilization, hudrolysis or biodegradation) = 0 if no data is available.

P = number of inhibitants in Sweden = 9*106

V (L/day) = volume of wastewater per capita and day = 200 (ECHA default) (ECHA 2008)

D = factor for dilution of waste water by surface water flow = 10 (ECHA default) (ECHA 2008)


Predicted No Effect Concentration (PNEC)

Ecotoxicological studies

Crustacean (Daphnia magma, waterflea)

Acute toxicity

EC50 48 h (immobilisation) = 320 mg/L (US FDA Environmental Assessment Technical Assistance Handbook. Section 4. 08, 1987) ( Springborn Laboratories Report 1781-0898-6569-110)


Other ecotoxicity data:

Bacterial respiration inhibition (activated sludge microorganisms)

EC50 3 h > 11.0 mg/L (OECD209), value estimated to be above the limit of solubility (Springborn Laboratories Report 1781-1098-6568-790)


A PNEC cannot be derived as only study results for one aquatic species is available.


Environmental risk classification (PEC/PNEC ratio)

PEC/PNEC could not be calculated as only study result for one aquatic species are available. Therefore, the phrase "Risk of environmental impact of nateglinid cannot be excluded, since there is not sufficient ecotoxicity data available." is used.


Degradation

Biotic degradation


Ready degradability:

Test results 96 % degradation in 28 days, readily biodegradable (US FDA Environmental Assessment Technical Assistance Handbook. Section 3. 11, 1987). (Springborn Laboratories Report 1781-1098-6572-725)


Justification of chosen degradation phrase:

Nateglinid passes the criteria for ready biodegradation. The phrase "Nateglinid is degraded in the environment" is thus chosen.


Bioaccumulation:

Partitioning coefficient:

Log Kow = 2.52 (experimentally determined, method unknown). (Springborn Labortories Report 1781-1098-6570-702)

Justification of chosen bioaccumulation phrase:

Since log Kow < 4, the substance has low potential for bioaccumulation.


Excretion (metabolism)


Nateglinide and its metabolites are rapidly and completely eliminated. Approximately 75 % of the administered nateglinide is recovered in the urine within six hours post-dose. Most of the nateglinide is excreted in the urine (83 %), with an additonal 10 % eliminated in the faeces. Approximately 6 to 16 % of the administered dose was excreted in the urine as unchanged drug. (Novartis Core Data Sheet for Starlix)


References

  • ECHA 2008, European Chemicals Agency. 2008 Guidance on information requirements and chemical safety assessment.

    http://guidance.echa.europa.eu/docs/guidance_document/information_requirements_en.htm

  • Springborn Laboratories Report 1781-0898-6569-110. Final report: 21.04.99

  • Springborn Laboratories Report 1781-1098-6568-790. Final report: 12.05.99.

  • Springborn Laboratories Report 1781-1098-6572-725. Final report: 02.12.99.

  • Springborn Laboratories Report 1781-1098-6570-702. Final report: 18.11.99.

  • Novartis Core Data Sheet for Starlix, Version 2.0, 12 December 2014



Hållbarhet, förvaring och hantering

Förvaras vid högst 30°C.

Förvaras i originalförpackningen.

Förpackningsinformation

Filmdragerad tablett 60 mg rosa, runda med fasad kant, märkta STARLIX på ena sidan och 60 på den andra
84 styck blister (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
Filmdragerad tablett 120 mg gula, ovala, märkta STARLIX på ena sidan och 120 på den andra
84 styck blister (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
Filmdragerad tablett 180 mg röda, ovala, märkta STARLIX på ena sidan och 180 på den andra
84 styck blister (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej

Hitta direkt i texten
Av