Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Amaryl®

MiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Sanofi AB

Tablett 1 mg
(rosa, avlång med brytskåra)

Peroralt antidiabetikum

Aktiv substans:
ATC-kod: A10BB12
Läkemedel från Sanofi AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Texten nedan gäller för:
Amaryl® tablett 1 mg och 4 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2018-12-01.

Indikationer

AMARYL är indicerat för behandling av diabetes mellitus typ II, då enbart diet, fysisk träning och viktreduktion ej är tillräckligt.

Kontraindikationer

Glimepirid är kontraindicerat hos patienter med följande tillstånd:

  • överkänslighet mot glimepirid, andra sulfonureider eller sulfonamider eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll

  • diabetes mellitus typ 1,

  • diabeteskoma,

  • ketoacidos,

  • allvarliga njur- eller lever­funktionsstörningar. Vid allvarlig njur- eller leverfunktionsstörning krävs ett byte till insulin.

Dosering

För peroral administrering.


Förutsättningen för en framgångsrik behandling av diabetes är en till­freds­ställande diet, regelbunden fysisk aktivitet, jämte regelbundna blod- och urin­kontroller. Dålig kosthållning kan ej kompenseras med tabletter eller insulin.


Dosen baseras på resultaten från blod- och uringlukosbestämningar.


Initialdosen är 1 mg glimepirid per dag. Om god kontroll uppnås kan denna dosering användas för underhållsterapi.


För olika dosregimer finns lämpliga styrkor tillgängliga.


Vid otillfredsställande kontroll skall doseringen, baserad på graden av det metaboliska kontrolltillståndet, ökas stegvis med ett intervall av ca 1-2 veckor mellan varje steg till 2, 3 eller 4 mg glimepirid per dag. Doser på mer än 4 mg per dag ger endast i undantagsfall ett bättre resultat. Rekommenderad maximaldos är 6 mg glimepirid per dag.


Hos patienter som ej erhåller tillräcklig kontroll med den maximala dagsdosen av metformin kan samtidig glimepiridbehandling insättas. Metformindosen bibehålles och glimepiridbehandlingen startas med en låg dos och titreras sedan upp tills metabol kontroll uppnås, dock högst till den maximala dagsdosen. Kombinationsbehandlingen skall inledas under noggrann medicinsk övervakning.


Samtidig terapi med insulin kan, om det är nödvändigt, insättas hos patienter som ej erhåller tillräcklig kontroll med den maximala dagsdosen av AMARYL. Dosen av glimepirid bibehålles. Insulinbehandlingen startas med en låg dos och titreras sedan upp beroende på den önskade graden av metabol kontroll. Kombinationsbehandlingen skall inledas under noggrann medicinsk över­vakning.


Normalt är en daglig enkeldos glimepirid tillräckligt. Denna dos bör tas omedelbart före eller under en stadig frukost eller - om sådan ej intas - omedelbart före eller under det första huvudmålet.
Om en dos glöms bort, skall detta ej rättas till genom att ta en högre dos senare.


Om en patient får en hypoglykemisk reaktion av 1 mg glimepirid dagligen, tyder detta på att kontroll med enbart diet sannolikt kan åstadkommas hos denna patient. Eftersom en förbättring av diabeteskontrollen är förenad med högre insulinkänslighet kan behovet av glimepirid minska under behandlingen. För att undvika hypoglykemi måste därför tidvis en lämplig dosreduktion eller seponering övervägas.
Dosjustering bör även övervägas vid viktförändringar, ändrad livsstil samt om andra faktorer tillkommer som ökar risken för hypo- eller hyperglykemi.


Omställning från andra perorala antidiabetika till AMARYL
En omställning från andra perorala antidiabetika till AMARYL kan i allmänhet göras. Vid omställning till AMARYL skall hänsyn tas till styrkan och halveringstiden för det föregående preparatet. I vissa fall, särskilt beträffande antidiabe­tika med lång halveringstid (t ex klorpropamid), rekommenderas utsättning under några dagar för att minimera risken för hypoglykemiska reaktioner på grund av additiv effekt.


Rekommenderad startdos är 1 mg glimepirid per dag.
Med utgångspunkt från behandlingssvaret kan doseringen av glimepirid ökas stegvis, se ovan.


Omställning från insulin till AMARYL
För typ II-diabetiker, som tidigare kontrollerats med insulin, kan i undantagsfall en omställning till AMARYL vara indicerad. Denna omställning skall göras under noggrann medicinsk övervakning.


Särskilda patientgrupper
Patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion:
Se avsnitt Kontraindikationer.


Pediatrisk population
Data för användning av glimepirid hos patienter yngre än 8 år saknas. För barn mellan 8 och 17 år finns en begränsad mängd data på glimepirid som monoterapi (se avsnitt Farmakodynamik och Farmakokinetik). Tillgänglig säkerhets- och effektivitetsdata för pediatrisk användning är otillräcklig och därmed är användning på denna patientgrupp ej rekommenderad.


Administreringssätt
Tabletterna skall sväljas tillsammans med lite vätska utan att tuggas.

Varningar och försiktighet

AMARYL skall tas kort tid före eller under en måltid.


Om måltiderna intas med oregelbundna intervall, eller utelämnas, kan behandling med AMARYL leda till hypoglykemi. Möjliga symtom på hypoglykemi är t ex: huvudvärk, starka hungerkänslor, illamående, kräkning, trötthet, sömn­ighet, sömnstörning, rastlöshet, aggressivitet, försämrad koncentrations- och reaktionsförmåga och uppmärksamhet, depression, konfusion, tal- och syn­störningar, afasi, tremor, pares, sinnesstörning, yrsel, hjälplöshet, nedsatt själv­kontroll, delirium, cerebrala konvulsioner, dåsighet och medvetandeförlust inklu­sive koma, ytlig andning och bradykardi. Dessutom kan tecken på adrenerg motregulation förekomma, såsom svettning, fuktig hud, ångest, takykardi, hyper­toni, palpitationer, angina pectoris och hjärtarytmier.


Den kliniska bilden av en allvarlig hypoglykemisk attack kan likna stroke.


Symtomen försvinner nästan alltid vid intag av kolhydrater (socker). Artifi­ciella sötningsmedel har ingen effekt.


Det är känt från andra sulfonureider att hypoglykemi kan återkomma, trots initialt effektiva motåtgärder.


Vid allvarlig hypoglykemi eller en utdragen hypoglykemi, som endast temporärt kontrolleras med sedvanliga sockermängder, krävs omedelbar medicinsk behandling och ibland sjukhusvistelse.


Faktorer som gynnar uppkomst av hypoglykemi omfattar:

  • ovilja eller (mer vanligt hos äldre patienter) oförmåga hos patienten att samarbeta,

  • undernäring, oregelbundna måltider eller missade måltider eller perioder av fasta,

  • ändringar i dieten,

  • obalans mellan fysisk aktivitet och kolhydratintag,

  • alkoholkonsumtion, speciellt i kombination med överhoppade måltider,

  • försämrad njurfunktion,

  • allvarlig leverdysfunktion,

  • överdos av AMARYL,

  • vissa icke kompenserade sjukdomar i det endokrina systemet som påverkar kolhydratmetabolismen eller motregulationen mot hypoglykemi (såsom vissa rubbningar i tyreoideafunktionen och i hypofysens främre lob eller vid adrenokortikal insufficiens),

  • samtidig tillförsel av vissa andra läkemedel (se avsnitt Interaktioner).


Behandling med AMARYL kräver regelbundna mätningar av glukosnivåerna i blod och urin. Dessutom rekommenderas bestämning av andelen glykosylerat hemoglobin.


Regelbunden kontroll av leverfunktion och blod (särskilt leukocyter och trombocyter) krävs under behandling med AMARYL.


I stressituationer (t ex olyckor, akuta operationer, infektioner med feber etc) kan en temporär omställning till insulin vara indicerad.


Ingen erfarenhet föreligger beträffande användning av AMARYL hos patienter med allvarlig försämring av leverfunktionen eller hos patienter som undergår dialys. Hos patienter med allvarlig försämring av njur- eller leverfunktion är omställning till insulin indicerad.


Behandling med sulfonureid på patienter med G6PD-brist kan leda till hemo­lytisk anemi. Glimepirid hör till gruppen sulfonureider, försiktighet skall därför iakttas vid behandling av patienter med G6PD-brist och en alternativ behandling utan sulfonureid bör övervägas.


AMARYL innehåller laktosmonohydrat. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktos­malabsorption.

Interaktioner

Vid samtidigt intag av glimepirid och vissa andra läkemedel kan både en oönskad ökning och minskning av den hypoglykemiska effekten av glimepirid inträffa. Av detta skäl skall andra läkemedel endast intas med läkarens kännedom (eller förskrivning).


Glimepirid metaboliseras av cytokrom P450 2C9 (CYP 2C9). Det är känt att dess metabolism påverkas av samtidig administrering av inducerare av CYP 2C9 (t ex rifampicin) eller hämmare (t ex flukonazol).


Resultat från en in vivo interaktionsstudie (rapporterad i litteratur) visar att glimepirids AUC ökar cirka tvåfaldigt av flukonazol, en av de mest potenta CYP 2C9 hämmarna.


Grundat på erfarenheter med glimepirid och andra sulfonureider kan följande interaktioner nämnas.


Potentiering av den blodsockersänkande effekten och därmed i vissa fall förekomst av hypoglykemi kan inträffa när något av följande läkemedel admini­streras samtidigt, t ex:

  • fenylbutazon, azapropazon och oxifenbutazon,

  • insulin och perorala antidiabetika, t ex metformin,

  • salicylater och p-aminosalicylsyra,

  • anabola steroider och manliga könshormoner,

  • kloramfenikol, vissa långverkande sulfonamider, tetracykliner, kinolonantibiotika och klaritromycin,

  • kumarinantikoagulantia,

  • fenfluramin,

  • disopyramid,

  • fibrater,

  • ACE-hämmare,

  • fluoxetin, MAO-hämmare,

  • allopurinol, probenecid, sulfinpyrazon,

  • sympatikolytika,

  • cyclofosfamid, trofosfamid och ifosfamid,

  • mikonazol, flukonazol,

  • pentoxifyllin (höga doser parenteralt),

  • tritoqualin.


En minskning av den blodsockersänkande effekten och därmed en höjning av blodsockernivån kan inträffa när något av följande läkemedel administreras samtidigt:

  • östrogener och progestogener,

  • saluretika, tiaziddiuretika,

  • tyreoideastimulerande läkemedel, glukokortikoider,

  • fentiazinderivat, klorpromazin,

  • adrenalin och sympatomimetika,

  • nikotinsyra (höga doser) och nikotinsyraderivat,

  • laxantia (användning under lång tid),

  • fenytoin, diazoxid,

  • glukagon, barbiturater och rifampicin,

  • acetazolamid.


H2-antagonister, betablockerare, klonidin och reserpin kan antingen leda till en potentiering eller en minskning av den blodsockersänkande effekten.


Under inverkan av sympatikolytika såsom betablockerare, klonidin, guanetidin och reserpin, kan symtom på adrenerg motregulation av hypo­glykemin reduceras eller utebli.


Intag av alkohol kan förstärka eller försvaga den hypoglykemiska effekten av glimepirid på ett oförutsägbart sätt.


Glimepirid kan antingen förstärka eller försvaga effekterna av kumarin­derivat.


Kolesevelam binder till glimepirid och minskar absorptionen av glimepirid från mag-tarmkanalen. Ingen interaktion observerades när glimepirid administrerades minst fyra timmar före kolesevelam. Därför bör glimepirid tas minst 4 timmar före kolesevelam .

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:3.

Risk relaterad till diabetessjukdomen
Onormala blodsockernivåer under graviditeten är associerat med en högre incidens av medfödda missbildningar och perinatal dödlighet. Sålunda måste blodsockernivåerna övervakas noga under graviditet för att und­vika risk för fosterskador. I detta fall skall insulin ges. Patienter som planerar graviditet skall informera sin läkare.


Risk relaterad till glimepirid
Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med glimepirid saknas.
Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter vilka sannolikt var relaterade till den farmakologiska effekten hos glimepirid (hypoglykemi) (se avsnitt Prekliniska uppgifter).


Sålunda gäller för hela graviditeten att glimepirid inte skall användas.
Vid användning av glimepirid i de fall patienten planerar graviditet eller graviditet upptäcks, skall behandlingen bytas ut mot insulin så snart som möjligt.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Uppgift saknas om passage över i modersmjölk. Glimepirid passerar över i modersmjölk hos råttor. Då andra sulfonureidderivat passerar över i modersmjölk och det finns en risk för hypoglykemi hos barnet skall glimepirid ej användas av ammande mödrar.

Fertilitet

Inga data finns tillgängliga.

Trafik

Inga studier av effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts.


Patientens koncentrations- och reaktionsförmåga kan försämras till följd av hypoglykemi eller hyperglykemi eller exempelvis till följd av nedsatt synförmåga. Detta kan innebära en risk i situationer där denna förmåga är särskilt viktig (t ex när man kör bil eller handhar maskiner).


Patienterna skall rådas att vidta åtgärder för att undvika hypoglykemi under bilkörning. Detta är särskilt viktigt för dem som har försvagade varningssignaler för hypoglykemi eller saknar dessa och för dem som ofta har episoder med hypoglykemi. Under dessa omständigheter bör man överväga om det är lämpligt att köra bil eller använda maskiner.

Biverkningar

Följande biverkningar från kliniska studier baserade på erfarenhet från användning av AMARYL och andra sulfonureider, nämns nedan efter organklass samt i avtagande förekomst (mycket vanlig: ≥1/10; vanlig: ≥1/100, <1/10; mindre vanlig: ≥1,000, <1/100; sällsynt: ≥1/10,000, <1/1,000; mycket sällsynt: <1/10,000), inga kända (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Blodet och lymfsystemet
Sällsynt: trombocytopeni, leukopeni, granulocytopeni, agranulocytos, erytro­peni, hemolytisk anemi och pancytopeni, vilka vanligen är reversibla då be­handlingen avbryts.
Inga kända: allvarlig trombocytopeni med antal blodplättar lägre än 10 000/µl och trombocytopen purpura.


Immunsystemet
Mycket sällsynt: leukocytoklastisk vaskulit, milda överkänslighetsreaktioner som kan utvecklas till allvarliga sådana med dyspné, blodtrycksfall och ibland chock.
Inga kända: korsallergi med sulfonureider, sulfonamider eller liknande substanser är möjlig.


Metabolism och nutrition
Sällsynt: hypoglykemi.
Dessa hypoglykemiska effekter som oftast uppträder omedelbart kan vara allvarliga och ej alltid lätta att avhjälpa. Uppkomsten av sådana reaktioner påverkas, som vid all terapi med antidiabetika, av individuella faktorer såsom kostvanor och dosering (se vidare under avsnitt Varningar och försiktighet).


Ögon
Inga kända: övergående synstörningar kan uppträda, speciellt i början av behandlingen, p g a förändringar i blodglukosnivåerna.


Magtarmkanalen
Mycket sällsynt: illamående, kräkningar, diarré, bukutspändhet, bukbesvär och buksmärtor som sällan leder till att behandlingen avbryts.

Sällsynt: dysgeusi.


Lever och gallvägar
Inga kända: förhöjda leverenzymvärden.
Mycket sällsynt: Abnormal leverfunktion (t ex med kolestas och ikterus), hepatit och leversvikt.


Hud och subkutan vävnad
Inga kända: överkänslighetsreaktioner i huden, såsom hudklåda, hud­utslag, urtikaria och ljusöverkänslighet kan inträffa.

Sällsynt: alopeci.


Undersökningar:
Mycket sällsynt: Minskning av natrium i blodet.

Sällsynt: viktökning.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Symtom
Efter intag av en för hög dos kan hypoglykemi inträffa. Denna kan kvarstå 12 till 72 timmar och kan efter initial förbättring återkomma. Det kan dröja upp till 24 timmar efter intaget innan symtomen uppträder.
I allmänhet är observation på sjukhus att rekommendera. Illamående, kräkni­ngar och smärta i epigastriet kan uppträda. Hypoglykemin åtföljs vanligen av neurologiska symtom, såsom rastlöshet, tremor, synstörningar, koordinationsproblem, sömnighet, koma och konvulsioner.


Behandling
Behandlingen består först och främst i att förhindra att glimepirid absorberas genom att inducera kräkning och därefter ge patienten vatten eller saft tillsammans med aktivt kol (adsorbans) och natriumsulfat (laxantia). Om stora mängder har intagits är magpumpning indicerad. Därefter ges aktivt kol och natriumsulfat. I händelse av (allvarlig) överdosering rekommenderas sjukhusvistelse på intensivvårdsavdelning. Börja snarast möjligt med tillförsel av glukos; om så erfordras först med 50 ml av en 50%-ig lösning intravenöst som bolus, följt av en 10%-ig lösning som infusion under noggrann kontroll av blodglukosvärdet. Därefter ges ytterligare symtom­atisk behandling.


Vid behandling av hypoglykemi, orsakad av ett oavsiktligt intag av AMARYL och i synnerhet när det gäller små barn måste glukosdosen vara noggrant justerad med tanke på risken att utveckla allvarlig hyperglykemi. Blodglukosvärdet skall kontrolleras noggrant.

Farmakodynamik

Glimepirid är ett peroralt aktivt antidiabetikum som tillhör gruppen sulfonureider. Det används vid icke-insulinberoende diabetes mellitus.


Glimepirid utövar sin effekt huvudsakligen genom att stimulera insulin­frisättningen från beta-cellerna i pankreas. I likhet med andra sulfonureider är effekten baserad på ett förbättrat svar på glukosstimulering i beta-cellerna i pank­reas. Såsom antagits för övriga sulfonureider tycks glimepirid även ha uttalade extrapankreatiska effekter.


Insulinfrisättning

Sulfonureider reglerar insulinfrisättningen genom att stänga ATP-känsliga kaliumkanaler i beta-cellens membran. Stängningen av kaliumkanalerna inducerar en depolarisering av beta-cellen, vilket i sin tur leder till att kalcium­kanalerna öppnas och flödet av kalcium in i cellen ökar. Detta leder till insulinfrisättning genom exocytos.
Glimepirid binds med hög utbyteshastighet till ett protein i beta-cellens membran, som står i förbindelse med de ATP-känsliga kaliumkanalerna. Bindningsstället skiljer sig från övriga sulfonureiders.


Extrapankreatisk aktivitet

Extrapankreatiska effekter är t ex en förbättring av den perifera vävnadens känslighet för insulin och en minskning av leverns insulinupptag.
Glukosupptaget från blodet till perifera muskler och fettvävnader sker via speciella transportproteiner, som är lokaliserade i cellernas membran. Transporten av glukos i dessa vävnader är det hastighetsbegränsande steget för utnyttjandet av glukos. Glimepirid ökar mycket snabbt antalet aktiva glukostransportmolekyler i muskel- och fettcellernas plasmamembraner, vilket leder till stimulering av glukosupptaget.


Glimepirid ökar aktiviteten av glykosyl-fosfatidylinositol-specifikt fosfolipas C, vilket kan vara korrelerat till den substansinducerade lipo­genesen och glyko­genesen i isolerade muskel- och fettceller.
Glimepirid inhiberar hepatisk glukosproduktion genom att öka den intracellulära koncentrationen av fruktos-2,6-bifosfat, vilket i sin tur hämmar glukoneogenesen.


Allmänt

Hos friska personer är den minsta effektiva orala dosen ca 0,6 mg. Effekten av glimepirid är dosberoende och reproducerbar. Det fysiologiska svaret på akut fysisk aktivitet, reducerad insulinsekretion, kvarstår under tillförsel av glimepirid.


Det förelåg ingen signifikant skillnad i effekt oavsett om läkemedlet gavs 30 minuter före eller omedelbart före en måltid. Hos diabetiker kan en god metabolisk kontroll uppnås över 24 timmar med en daglig enkeldos.


Fastän glimepirids hydroxymetabolit förorsakade en liten men signifikant minskning av serumglukos hos friska personer, svarar denna endast för en mindre del av den totala läkemedelseffekten.


Kombinationsbehandling med metformin

Förbättrad metabol kontroll vid samtidig behandling med glimepirid jämfört med enbart metforminbehandling har visats i en studie med patienter som ej erhållit fullgod kontroll med maximal dos av metformin.


Kombinationsbehandling med insulin

Erfarenheten från kombinationsterapi med insulin är begränsad. Hos patienter som inte kontrolleras tillräckligt väl med den maximala doseringen av glimepirid kan samtidig behandling med insulin påbörjas. I två studier uppnådde kombinationsbehandling samma förbättring av den metaboliska kontrollen som vid behandling med enbart insulin, dock behövdes en lägre medeldos av insulin vid kombinationsbehandling.


Särskilda patientgrupper

Pediatrisk population
En 24 veckor lång aktivt kontrollerad klinisk studie (glimepirid upp till 8 mg dagligen eller metformin upp till 2000 mg dagligen) genomfördes på 285 barn (8-17 år) med typ II diabetes. Både glimepirid och metformin uppvisade en signifikant minskning från baslinje i HbA1c (glimepirid 0,95 (se 0,41); metformin -1,39 (se 0,40)). Glimepirid uppnådde dock inte kriteriet med att visa likvärdig effekt med metformin i avseende på medel­förändring från baslinje i HbA1c. Skillnaden mellan behandlingarna var 0,44%, med fördel för metformin. Det övre gränsvärdet (1,05) i det 95 %-iga konfidensintervallet för skillnaden underskred inte 0,3% marginalen för likvärdighet.
Efter glimepiridbehandlingen kunde inga nya säkerhetsaspekter observeras hos barn jämfört med vuxna patienter med typ II diabetes. Effektivitets- och säkerhetsdata saknas för långsiktig behandling av pediatriska patienter.

Farmakokinetik

Absorption
Biotillgängligheten av glimepirid är efter peroral administrering fullständig. Födointag påverkar ej nämnvärt absorptionsgraden, endast absorptionshastigheten är obetydligt minskad.
Maximal serumkoncentration (Cmax) nås ca 2,5 timmar efter peroral tillförsel (medelvärde 0,3 mikrog/ml efter upprepad dosering av 4 mg dagligen) och det föreligger ett linjärt förhållande mellan dos och både Cmax och AUC (ytan under tid/koncentrationskurvan).


Distribution
Glimepirid har en mycket liten distributionsvolym (ca 8,8 l), vilken i stort motsvarar albuminets distributionsvolym, hög proteinbindning (>99%) och ett lågt clearance (ca 48 ml/min). Hos djur passerar glimepirid över i modersmjölk. Glimepirid passerar över i placenta. Passagen av blod-hjärn­barriären är låg.


Biotransformering och elimination
Medelvärdet för den dominerande serumhalveringstiden, relevant för serum­koncentrationen vid upprepad dosering, är ca 5-8 timmar. Vid höga doser noterades en något längre halveringstid.
Efter en engångsdos av radioaktivt märkt glimepirid, återfanns 58% av radioaktiviteten i urinen och 35% i faeces. Ingen oförändrad substans återfanns i urinen. Två metaboliter - sannolikt som följd av levermetabolism (främst via enzym CYP2C9) - identifierades i både urin och faeces: hydroxy­derivatet och karboxyderivatet.
Efter peroral administrering av glimepirid var de terminala halverings­tiderna för dessa metaboliter 3-6 respektive 5-6 timmar.


Vid jämförelse mellan engångsdos och dagliga multipla engångsdoser noterades inga signifikanta skillnader i de farmakokinetiska parametrarna och den intraindividuella variationen var mycket liten. Ingen signifikant ackumulation förelåg.


Särskilda patientgrupper

Farmakokinetiken är likartad hos män och kvinnor, såväl som hos unga som äldre (>65 år) patienter. Hos patienter med lågt kreatininclearance finns tendens till ökat glimepiridclearance och minskad genomsnittlig serumkoncentration. Sannolikt är det resultatet av en snabbare eliminering på grund av en lägre proteinbindning. Den renala elimineringen av de två metaboliterna var försämrad. Det anses ej föreligga någon risk för ackumulering hos dessa patienter.
Efter gallgångskirurgi hos fem icke-diabetiker var farmakokinetiken lik den hos friska personer.


Pediatrisk population
En studie i syfte att undersöka farmakokinetiken, säkerheten och tolererbarheten av en enkel dos glimepirid 1 mg hos 30 pediatriska patienter (4 barn i åldrarna 10-12 år och 26 barn i åldrarna 12-17 år) med typ II diabetes visade på liknande värden i medel AUC(0-last), Cmax och t1/2 som tidigare observerats hos vuxna.

Prekliniska uppgifter

De prekliniska effekter som observerats inträffade vid så pass höga doser över de maximala humandoserna att någon relevans vid klinisk användning knappast finns, eller så berodde de på den farmakologiska mekanismen (hypoglykemi) hos substansen. Detta baseras på sedvanlig säkerhetsfarmakologi, upprepad dostoxicitet, genotoxicitet, karcinogenicitet och reproduktionstoxicitetstudier. I de senare (inkluderande embryotoxicitet, teratogenicitet och utvecklingstoxicitet), ansågs biverkningarna vara sekundära till den hypoglykemiska effekten från substansen hos honråttor och deras avkommor.

Innehåll

Varje tablett innehåller 1 mg glimepirid.
Hjälpämnen: innehåller även 69,0 mg laktosmonohydrat per tablett.


En tablett innehåller 4 mg glimepirid.
Hjälpämnen: innehåller även 135,9 mg laktosmonohydrat per tablett.


Hjälpämnen:

Laktosmonohydrat, Natriumstärkelseglykolat (typ A), Magnesiumstearat, Mikrokristallin cellulosa, Povidon 25 000.


Amaryl 1 mg: röd järnoxid (E 172),
Amaryl 4 mg: indigokarmin aluminiumlack (E 132),

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Glimepirid

Miljörisk: Användning av glimepirid har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Glimepirid är potentiellt persistent.
Bioackumulering: Glimepirid har hög potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

Environmental Risk Classification

Predicted Environmental Concentration (PEC)

PEC is calculated according to the following formula:

PEC (µg/L) = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100) = 1.5*10-6*A*(100-R)


PEC = 0.0021 µg/L


Where:

A = 14.1619 kg (total sold amount API in Sweden year 2015, data from IMS Health)

R = 0% removal rate (due to loss by adsorption to sludge particles, by volatilization, hydrolysis or biodegradation)

P = number of inhabitants in Sweden = 9*106

V (L/day) = volume of wastewater per capita and day = 200 (ECHA default) (Ref I)

D = factor of dilution of waste water by surface water flow = 10 (ECHA default) (Ref I)


Predicted No Effect Concentration (PNEC)

Ecotoxicological studies

Algae (Desmodesmus subspicatus):

EC50 72 h (growth rate) = 610 720 µg/L

EC50 72 h (biomass) = 117 600 µg/L

NOEC 72 h (growth rate, biomass) = 3 130 µg/L

(Protocol: OECD 201)

(Ref II)


Crustacean(Daphnia magna):

EC50 48 h (acute immobilisation) > 9 900 µg/L

(Protocol: OECD 202)

(Ref III)


Fish (Brachydanio rerio):

LC50 96 h (mortality) > 3 068 000 µg/L

(Protocol: OECD 203)

(Ref IV)


Other ecotoxicity data:


PNEC = 3.1 µg/L


The PNEC (μg/L) = lowest (EC50/LC50)/1000, was calculated using results from the most sensitive of three short-term toxicity endpoints and an assessment factor of 1 000, to add a safety margin to the toxicity endpoint. The no observed effect concentration of the algal inhibition test (NOEC = 3 130 µg/l) was used instead of the lowest effective concentration (Daphnia magna with EC50 > 9 900 μg/l) as a conservative approach for deriving the PNEC.


Environmental Risk Classification (PEC/PNEC ratio)

PEC/PNEC= 0.0021/3.1 = 6.8 x 10-4


PEC/PNEC ≤ 0.1 which justifies the phrase “Use of glimepiride has been considered to result in insignificant environmental risk”


Degradation

Ready degradability:

Test showed < 10% degradation in 28 days (protocol ISO9439)

(Ref V)


Glimepiride fails to pass the criteria for ready biodegradability which justifies the phrase “Glimepiride is potentially persistent”


Bioaccumulation

Partitioning coefficient:

Glimepiride has high potential for bioaccumulation, as indicated by a predicted log Kow of 4.7 (estimated with EPI Suite Kow Win program on uncharged molecules).

(Ref VI)


Excretion (metabolism)

Glimepiride is extensively metabolized by oxidative biotransformation after either IV or oral administration. The major metabolites are the cyclohexyl hydroxy methyl derivative (M1) and the carboxyl derivative (M2). The pharmacological activity of hydroxyglimepiride is about 1/3 compared to the parent compound. (Ref VII)


References

  1. ECHA, European Chemicals Agency, 2008 Guidance on information requirements and chemical safety assessment. https://echa.europa.eu/sv/guidance-documents/guidance-on-information-requirements-and-chemical-safety-assessment

  2. #1 SANOFI internal report, Glimepirid, Growth inhibition test with freshwater algae (Desmodesmus subspicatus), 2002

  3. #2 SANOFI internal report, Glimepirid, 48-hour acute toxicity study in Daphnia magna (water flea), 2002

  4. #3 SANOFI internal report, Glimepirid, 96-hour acute toxicity study in zebrafish (Danio rerio), 1998

  5. #4 SANOFI internal report, Glimepirid, Ultimate aerobic biodegradability CO2 evolution test, 1998

  6. Fick J. et al. (2010) “Predicted critical environmental concentrations for 500 pharmaceuticals” Regulatory Toxicology and Pharmacology 58: 516-523

  7. SANOFI, 2013 (revision), Product Monograph: Amaryl - glimepiride - Tablets 1, 2 and 4 mg

Hållbarhet, förvaring och hantering

Förvaras vid högst 30ºC.

Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt.

Egenskaper hos läkemedelsformen

Varje tablett kan delas i lika stora doser.

Förpackningsinformation

Tablett 1 mg (rosa, avlång med brytskåra)
90 tablett(er) blister, 91:68, F
30 tablett(er) blister (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
Tablett 4 mg (ljusblå, avlång med brytskåra)
90 tablett(er) blister, 195:65, F

Hitta direkt i texten
Av