Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Alganex®

MiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Meda

Tablett 20 mg
(6×12 mm, gulbeige, avlång, med skåra prägling '20')

Antiflogistikum med analgetisk och antipyretisk effekt

Aktiv substans:
ATC-kod: M01AC02
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Läkemedel från Meda omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2017-05-08.

Indikationer

Reumatoid artrit. Artros. Kortvarig behandling av mild till måttlig, akut extraartikulär inflammation. Ankyloserande spondylit (Mb Bechterew). Dysmenorré utan organisk orsak. Postoperativ smärta.

Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i Innehåll.

  • På grund av korsreaktion skall preparatet inte ges till patienter som fått symtom på astma, rinit eller urtikaria vid intag av acetylsalicylsyra eller andra antiinflammatoriska medel av icke-steroid natur (NSAID).

  • Tillstånd med ökad blödningsbenägenhet.

  • Anamnesgastrointestinal blödning eller perforation, relaterad till tidigare NSAID-behandling. Aktivt eller anamnes på återkommande peptiskt ulcus/blödning (två eller flera episoder av påvisad ulcus eller blödning).

  • Levercirros.

  • Svår hjärtsvikt.

  • Svår njursjukdom (glomerulusfiltration under 30 ml/min).

  • Tredje trimestern av graviditeten (se Graviditet).

Dosering

För alla indikationer utom postoperativ smärta är normaldoseringen 1 tablett à 20 mg en gång per dag både initialt och som underhållsdos. Medicinen bör tas i samband med måltid och vid samma tidpunkt på dagen. Vid behandling av kroniska sjukdomar uppträder tenoxikams terapeutiska effekt tidigt i behandlingen, men en progressiv ökning i det terapeutiska svaret ses med tiden. Vid behandling av kroniska sjukdomar ökar doser över 20 mg inte påtagligt den terapeutiska effekten. Vid långtidsbehandling kan en minskad underhållsdos om 10 mg dagligen provas.

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga behandlingstid som behövs för att kontrollera symtomen (se Varningar och försiktighet).


Äldre population:


Äldre löper förhöjd risk för de allvarliga följderna av biverkningar. Om ett NSAID-preparat (icke-steroid antiinflammatoriskt läkemedel) anses nödvändigt ska lägsta effektiva dos användas under kortast möjliga tid. Patienten ska regelbundet övervakas avseende gastrointestinal blödning under NSAID-behandling.


Postoperativ smärta: 40 mg första dagen efter operation och därefter 20 mg dagligen i ytterligare två dagar.

Varningar och försiktighet

Kombinationen av Alganex tillsammans med andra NSAID-preparat, inklusive selektiva cyklooxygenas-2 (COX-2) hämmare, vid samma doseringstillfälle bör undvikas.

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid som behövs för att kontrollera symtomen (se Dosering och effekter på magtarmkanal och hjärta/kärl nedan).


Försiktighet skall iakttas vid behandling av patienter med nedsatt hjärtfunktion, systemisk lupus erythematosus och patienter med ulcus ventriculi eller duodeni i anamnesen eller som under behandling uppvisar symtom på gastrointestinala sjukdomar.


Gastrointestinal blödning, ulcus eller perforation, vissa med fatal utgång, har rapporterats med alla typer av NSAID-preparat, när som helst under behandlingen, med eller utan varningssymtom eller tidigare händelser av allvarliga gastrointestinala biverkningar.


Äldre patienter har en ökad risk att få biverkningar i samband med NSAID-behandling, speciellt gastrointestinal blödning och perforation, vissa med fatal utgång. Risken för gastrointestinal blödning, ulcus eller perforation är högre med ökad NSAID-dos hos patienter som tidigare haft ulcus, särskilt om den varit komplicerad med blödning och perforation (se Kontraindikationer) och hos äldre patienter. Dessa patienter ska påbörja sin behandling med den lägsta möjliga dos som finns tillgänglig. Kombinationsbehandling med skyddande medel (t.ex. misoprostol eller protonpumpshämmare) bör övervägas för dessa patienter och även för patienter som behöver samtidig behandling med lågdos acetylsalicylsyra eller andra läkemedel som kan öka risken för att få gastrointestinala biverkningar (se nedan och Interaktioner).


NSAID-preparat bör ges med försiktighet till patienter med en sjukdomshistoria av inflammatoriska tarmsjukdomar (ulcerativ kolit, Crohns sjukdom) eftersom dessa tillstånd kan försämras (se Biverkningar). Patienter som tidigare har drabbats av gastrointestinala biverkningar, särskilt äldre patienter, ska informeras om att vara uppmärksamma på ovanliga symtom från buken (framförallt gastrointestinal blödning) särskilt i början av behandlingen och att om sådana uppträder ta kontakt med sjukvården.

Behandling med Alganex ska avbrytas om patienten drabbas av gastrointestinal blödning eller ulceration.


Extra noggrann övervakning bör ske under peri- eller postoperativ fas p.g.a. risk för blodförlust.


Adekvat monitorering och rådgivning krävs för patienter med hypertension och/eller mild till måttlig hjärtsvikt i anamnesen, eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling.


Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av vissa NSAID (särskilt i höga doser och vid långtidsbehandling) kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke). Tillgängliga data är otillräckliga för att utesluta en sådan risk för tenoxikam.


Patienter med okontrollerad hypertension, hjärtsvikt, etablerad ischemisk hjärtsjukdom, perifer arteriell sjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom bör endast behandlas med tenoxikam efter noggrant övervägande. Liknande övervägande bör göras innan längre tids behandling av patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t ex hypertension, hyperlipidemi, diabetes mellitus, rökning) påbörjas.


Prostaglandinsynteshämmande medel kan påverka njurfunktionen och salt- och vattenbalansen. Vid behandling av patienter med tillstånd där risk för njursvikt föreligger, såsom tidigare njursjukdom, leversjukdom, hjärtsvikt, vätskeförlust, samtidig behandling med diuretika, kortikosteroider eller läkemedel med känd njurtoxicitet , är det nödvändigt med noggrann övervakning av kardiell och renal funktion.


Försiktighet bör iakttas hos patienter som samtidigt får läkemedel som kan öka risken för ulcus eller blödning, såsom orala kortikosteroider, antikoagulantia såsom warfarin, selektiva serotoninåterupptagshämmare eller trombocytaggregationshämmande medel såsom acetylsalicylsyra (se Interaktioner). Patienter med koagulationsstörningar eller de som får läkemedelsbehandling som interfererar med hemostas skall observeras noggrant vid behandling med tenoxikam.


Allvarliga hudreaktioner, vissa med fatal utgång, inklusive exfoliativ dermatit, Stevens Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys, har rapporterats i mycket sällsynta fall i samband med användning av NSAID-preparat (se Biverkningar). Risken för dessa reaktioner förefaller vara störst i början av behandlingen. Reaktionerna debuterar i de flesta fall under den första behandlingsmånaden. Behandlingen med Alganex bör avbrytas vid första tecken på uppkomst av hudutslag, slemhinneskada eller något annat tecken på överkänslighet.


Synundersökning rekommenderas för patienter som utvecklar synstörningar.


Anti-inflammatoriska läkemedel kan dölja de vanliga tecknen på infektion. I avvaktan på ytterligare klinisk dokumentation rekommenderas ej behandling av barn eller ungdomar.


I sällsynta fall kan allvarliga hud- och mjukdelsinfektioner ha sitt ursprung i vattkoppor.

Än så länge kan NSAIDs bidragande roll i försämringen av dessa infektioner inte uteslutas. Därför rekommenderas det att undvika behandling med Alganex vid vattkoppor.


Alganex innehåller laktosmonohydrat, därför bör patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Interaktioner

Följande kombinationer med Alganex bör undvikas:


Warfarin

NSAID-preparat kan öka effekten av antikoagulantia, såsom warfarin, samt hämmar trombocytaggregationen, förlänger blödningstiden och skadar slemhinnan i gastrointestinalkanalen vilket torde öka risken för gastrointestinala blödningar hos patienter som står på antikoagulantia. Denna effekt bör tas i beaktande vid bestämning av blödningstider. Aktuella epidemiologiska studier visar att risken för blödande magsår är speciellt stor vid samtidig användning av NSAID och warfarin. Kombinationen bör därför undvikas. Man har nyligen visat att denna interaktion även kan ha en metabolisk komponent i det att NSAID och warfarin metaboliseras av samma enzym, CYP 2 C9. NSAID hämmar metabolismen av dessa antikoagulantia in vitro. Interaktionspotentialen är störst för fenylbutazon följd av diklofenak och ibuprofen. Övriga medel är inte undersökta.


Metotrexat, högdos

Organiska syror såsom NSAID kan minska clearance av metotrexat som en följd av att den tubulära sekretionen av metotrexat hämmas samt av en viss metabolisk interaktion. Därför skall man vid högdosbehandling med metotrexat alltid undvika samtidig förskrivning av NSAID-preparat.


Trombocytaggregationshämmande medel

Det finns en ökad risk för gastrointestinal blödning vid samtidig behandling med trombocytaggregationshämmande medel och NSAID-preparat (se Varningar och försiktighet).


NSAID-preparat, ASA och andra salicylater

Tenoxikam i kombination med andra NSAID-preparat och/eller acetylsalicylsyra rekommenderas inte på grund av en ökad kumulativ risk för allvarliga NSAID-relaterade biverkningar. Vid samtidig tillförsel av höga doser salicylater, tränger dessa ut tenoxikam från dess proteinbindningsställen.


Följande kombinationer med Alganex kan kräva dosanpassning eller speciell uppföljning av patienten:


Metotrexat, lågdos

Försiktighet bör iakttas om både NSAID och metotrexat ges inom 24 timmar, då plasmahalten av metotrexat kan öka och resultera i ökad toxicitet. Risken för en eventuell interaktion mellan NSAID-preparat och metotrexat måste således övervägas även vid lågdosbehandling med metotrexat. Möjligen är patienter med nedsatt njurfunktion en riskgrupp för denna interaktion. När kombinationsbehandling genomförs bör njurfunktionen följas.


Litium

NSAID hämmar renalt clearance av litium, med förhöjda plasmanivåer som följd. Plasmakoncentrationsbestämning av litium rekommenderas vid in- och utsättning av NSAID. En dosjustering kan krävas.


Betareceptorblockerande medel

NSAID motverkar den antihypertensiva effekten av betareceptorblockerande medel. Dock är det främst indometacin som har studerats.

Tenoxikam kan dämpa den blodtryckssänkande effekten av alfa-adrenoreceptorblockerare.


Ciklosporin och takrolimus

Administrering av NSAID samtidigt med ciklosporin eller takrolimus anses kunna öka risken för nefrotoxicitet på grund av minskad syntes av prostacyklin i njuren. Vid kombinationsbehandling måste därför njurfunktionen följas noggrant.


Loop-diuretika, tiazidderivat, kaliumsparande diuretika

NSAID (indometacin, propionsyraderivat) har visats kunna motverka den diuretiska effekten av furosemid respektive bumetanid (loop-diuretika), möjligen via hämning av prostaglandinsyntesen. NSAID kan även minska den antihypertensiva effekten av tiazidderivat.

Tenoxikam interagerar även med kaliumsparande diuretika.


NSAID kan minska effekten av diuretika och andra blodtryckssänkande läkemedel.


ACE-hämmare och angiotensin II antagonister

Ökad risk för akut njursvikt, vanligen reversibel, finns för patienter med nedsatt njurfunktion (tex dehydrerad patient och/eller äldre patient) när behandling med ACE-hämmare eller angiotensin-II- antagonister ges samtidigt med NSAID, inklusive selektiva cyklooxygenas-2 hämmare. Kombinationen bör därför ges med försiktighet till patienter med nedsatt njurfunktion, speciellt äldre. Patienter bör vara tillräckligt hydrerade och kontroll av njurfunktionen bör övervägas efter påbörjad kombinationsbehandling och regelbundet under behandlingen (se Varningar och försiktighet).


Kolestyramin

Kolestyramin binder anjoniska läkemedel som befinner sig i tarmkanalen. När tenoxikam administreras samtidigt med kolestyramin ökar eliminationen av tenoxikam, återspeglat av en minskad halveringstid och snabbare clearance. Dosjustering kan därför vara nödvändig.


Selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI

SSRI och NSAID medför var för sig en ökad blödningsrisk, t.ex. från gastro-intestinalkanalen. Denna risk ökar vid kombinationsbehandling. Mekanismen kan eventuellt sammanhänga med ett minskat upptag av serotonin i trombocyterna.


Kortikosteroider

Det finns en ökad risk för gastrointestinal ulcus eller blödning vid samtidig behandling med kortikosteroider och NSAID-preparat (se Varningar och försiktighet).


Den kliniska betydelsen av följande kombinationer med Alganex är ännu ej fastställd:


Digoxin

NSAID kan pga dess effekter på njurens funkton minska digoxins renala clearance. Dock har ingen interaktion mellan tenoxikam och digoxin observerats i kliniska studier.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  C.

Graviditet: Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och/eller embryonal/ fosterutveckling på ett negativt sätt. Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall, samt risk för hjärtmissbildning och gastroschisis efter intag av en prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %. Risken tros öka med högre dos samt med behandlingens längd. Hos djur har tillförsel av prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökad förekomst av pre- och postimplantationsförluster samt embryo/fetal död. Ökad förekomst av flera missbildningar, inklusive kardiovaskulära, har dessutom rapporterats hos djur som exponerats för en prostaglandinsynteshämmare under den organbildande perioden. Under den första och andra trimestern av graviditeten skall Alganex användas endast då det är absolut nödvändigt. Om Alganex används av en kvinna som önskar bli gravid, eller tas under den första och andra trimestern av graviditeten bör dosen vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt.


Under tredje trimestern av graviditeten kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta

fostret för:

  • Kardiopulmonell toxicitet (för tidig slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension)

  • Störd njurfunktion, som kan leda till njursvikt och därmed minskad mängd fostervatten.

Modern och fostret, vid graviditetens slut, för:

  • Ökad blödningstid, en anti-aggregerande effekt som kan förekomma redan vid mycket låga doser.

  • Hämning av uteruskontraktioner, vilket kan leda till försenad/förlängd förlossning.

Ovanstående medför att Alganex är kontraindicerat under tredje trimestern av graviditeten.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVb.

Baserat på resultat från administrering av en singeldos, passerar en liten mängd (mindre än 0,3 % av dosen) av tenoxicam över i bröstmjölk.

Även om biverkningar hos barn som ammas av mödrar som tar Alganex ej har påvisats, kan en risk för barnet inte uteslutas. Ammande spädbarn bör därför avvänjas eller behandlingen med Alganex avbrytas.

Fertilitet

Användning av tenoxikam, likt alla läkemedel som hämmar cyklooxygenas / prostaglandin­syntes, kan minska fertiliteten och rekommenderas därför inte till kvinnor som önskar bli gravida. För kvinnor som har svårigheter att bli gravida eller genomgår utredning för infertilitet ska utsättning av tenoxikam övervägas.

Trafik

Vid behandling med Alganex kan, hos vissa patienter, reaktionsförmågan nedsättas. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs, t ex vid bilkörning.

Biverkningar

Vid behandlingens början kan epigastriska smärtor, uppstötningar, illamående, diarré, huvudvärk och lätt yrsel förekomma. Dessa biverkningar försvinner vanligen inom några dagar, även under fortsatt terapi. Gastrointestinala biverkningar är de vanligast rapporterade.


Biverkningar anges nedan efter organsystem och frekvens. Frekvenserna definieras som: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Blod och lymfsystemet

Sällsynta: anemi, leukopeni, agranulocytos, trombocytopeni, hämmad trombocyt-aggregation med ökad blödningsbenägenhet


Immunsystemet

Sällsynta: överkänslighetsreaktioner (dyspné, astma, anafylaxi och angioödem)


Metabolism och nutrition

Mindre vanliga: minskad aptit


Psykiska störningar

Mindre vanliga: sömnstörningar

Ingen känd frekvens: sinnesförvirring, hallucinationer


Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: huvudvärk, yrsel

Ingen känd frekvens: parestesi, somnolens


Ögon

Sällsynta: Synstörningar

Ingen känd frekvens: synstörningar (t.ex. nedsatt syn och dimsyn)


Öron och balansorgan

Mindre vanliga: vertigo

Sällsynta: öronsusningar


Hjärtat

Mindre vanliga: palpitationer

Sällsynta: hjärtsvikt


Blodkärl

Sällsynta: förhöjt blodtryck (främst hos patienter behandlade med kardiovaskulära läkemedel), vaskulit


Magtarmkanalen

Vanliga: buksmärta, illamående, halsbränna, dyspepsi

Mindre vanliga: kräkningar, förstoppning, diarré, stomatit, gastrointestinal blödning, ulcus duodeni, ulcus ventriculi, gastrit, melaena, ulcerativ stomatit, muntorrhet

Sällsynta: GI-perforering, hematemes, flatulens, försämring av ulcerös kolit, försämring av Crohns sjukdom

Mycket sällsynta: pankreatit


Lever och gallvägar

Sällsynta: hepatit


Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga: exantem, urtikaria, klåda

Sällsynta: fotosensibilitet, erythema multiforme

Mycket sällsynta: Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys (Lyells syndrom)


Njurar och urinvägar

Sällsynta: dysuri


Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Ingen känd frekvens: kvinnlig infertilitet


Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mindre vanliga: Trötthet, ödem


I sällsynta fall förekommer allvarliga hud- och mjukdelsinfektioner i samband med vattkoppor.


Gastroduodenalsår, perforation eller gastrointestinal blödning kan ibland vara dödlig, särskilt hos äldre (se Varningar och försiktighet).


Laboratorievärden: Höjning av serumkreatinin, serumurea och bilirubin förekommer. Sänkta värden för hemoglobin och trombocyter (<1/1000) liksom förhöjda leverenzymvärden har rapporterats.


Erfarenheter efter marknadsintroduktionen:
Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av vissa NSAID (särskilt i höga doser och vid långtidsbehandling) kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke, se Varningar och försiktighet).


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Toxicitet:
20-40 mg till 2-åringar gav efter ventrikeltömning ej några symtom. 420 mg till 17-åring gav efter koltillförsel lindrig till måttlig intoxikation. 800 mg till vuxen gav lindrig intoxikation.


Symptom:
Överdosering av NSAID orsakar gastrointestinal- eller CNS-påverkan, som illamående, kräkningar, buksmärtor, diarré eller huvudvärk, yrsel, somnolens. Det har förekommit enstaka rapporter av mer allvarlig toxicitet efter intag av stora mängder, som omfattar  medvetslöshet, kramper, metabolisk acidos, njursvikt, hjärtsvikt, leverdysfunktion och hypotrombinemi.


Behandling:
Vid överdosering skall lämplig symtomatisk behandling sättas in till exempel att sörja för god diures. Utsättning av läkemedlet, antacida och protonpumpshämmare kan vara indicerat. Det finns inga specifika antidoter. Dialys avlägsnar inte NSAID från blodet i nämnvärd utsträckning.

Farmakodynamik

Alganex innehåller tenoxikam, ett tienoderivat av oxikam. Tenoxikam är ett antiinflammatoriskt medel av icke-steroid natur med analgetiska och antipyretiska egenskaper. Tenoxikam hämmar den renala prostacyklin- och prostaglandinsyntesen, trombocytaggregationen och kan påverka hemostas. Tenoxikam har ingen signifikant påverkan på blodkoagulationsfaktorer, koagulationstid, protrombintid eller aktiverad tromboplastiktid. Tenoxikam är en potent hämmare in vitro av stromelysin och kollagenas, vilka inducerar nedbrytningen av brosk.

Farmakokinetik

Tenoxikam har en nära hundraprocentig biotillgänglighet. Maximal plasmakoncentration uppnås 1-2 timmar efter oral administrering. Vid samtidigt födointag förlängs absorptionstiden, men absorptionen är kvantitativt oförändrad. I plasma binds tenoxikam till över 99% till albumin. Tenoxikam penetrerar synovialvätskan där Cmax nås senare än i plasman. Distributionsvolymen vid steady state är 10-12 l.

Total plasmaclearance är 2 ml/min. Halveringstiden i plasma är ca 72 timmar med kraftig interindividuell variation. Vid dosering av 20 mg dagligen uppnås steady state efter 10-15 dagar och Css är 11 mikrogram/ml. Farmakokinetiken för tenoxikam i dosintervallet 10-100 mg dagligen är linjär. Tenoxikam metaboliseras i det närmaste fullständigt och endast 0,5% utsöndras oförändrat i urinen. Upp till två tredjedelar av given oral dos utsöndras renalt, huvudsakligen som metaboliten 5-hydroxitenoxikam, och resten utsöndras biliärt (huvudsakligen i glukuroniderad form).

Patienter med reumatiska sjukdomar och äldre patienter uppvisar samma kinetik som friska personer.

Tenoxikam hämmar den renala prostacyklinsyntesen. Hos patienter med normal njurfunktion är denna effekt utan väsentlig betydelse. Hos patienter med kronisk njurinsufficiens, hjärt- eller leverinsufficiens samt tillstånd med förändringar i plasmavolymen kan den hämmade prostaglandinsyntesen leda till akut njurinsufficiens, vätskeretention och hjärtsvikt. Se även Kontraindikationer respektive Varningar och försiktighet.

Prekliniska uppgifter

Prekliniska data har inte visat några särskilda risker för människa baserat på konventionella studier av säkerhetsfarmakologi, toxicitet vid upprepad dosering eller karcinogenicitet.


Djurstudier indikerar att tillförsel av tenoxikam, likt alla läkemedel som hämmar cyklooxygenas / prostaglandin-syntes, kan minska fertiliteten och kan påverka graviditeten och/eller embryonal/ fosterutveckling på ett negativt sätt (se Graviditet).

Innehåll

En tablett innehåller tenoxikam 20 mg.


Förteckning över hjälpämnen:

Järnoxid (E172), titandioxid (E171), laktosmonohydrat 90 mg, magnesiumstearat, hypromellos, talk och majsstärkelse.

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Tenoxikam

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av tenoxikam kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.
Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att tenoxikam är persistent, då data saknas.
Bioackumulering: Tenoxikam har låg potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation


Environmental Risk Classification


Predicted Environmental Concentration (PEC)

PEC is calculated according to the following formula:

PEC(μg/L) = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100) = 1.5*10-6*A(100-R)


PEC = 0,00096 μg/L


Where:

A = 6,4004 kg (total amount API of tenoxicam in Sweden year 2017, data from IQVIA ) (Ref. 1)

R = removal rate = 0% (no data available)

P = number of inhabitants in Sweden = 9*106

V (L/day) = volume of waste water per capita and day = 200 (ECHA default) (Ref. 2)

D = factor for dilution of waste water by surface water flow = 10 (ECHA default) (Ref. 2)


According to the European Medicines Agency guideline on environmental risk assessment of medicinal products (EMA/CHMP/SWP/4447/00), use of Tenoxicam is unlikely to represent a risk for the environment, because the predicted environmental concentration (PEC) is below the action limit 0,01 μg/L.


Ecotoxicological studies

No ecotoxicological data available.


Degradation

No degradation data available.


Bioaccumulation

An estimated Log P of 2,40 (Ref. 3) indicates that Tenoxicam has low potential for bioaccumulation.


Log P < 4 which justifies use of the phrase “Tenoxicam has low potential for bioaccumulation”.


Excretion (metabolism)

Tenoxicam is almost completely metabolized, and only 0,5% is excreted as the unchanged substance through the urine. Up to two thirds of a given oral dose is excreted renally, mainly as the metabolite 5-hydroxytenoxicam, and the rest is excreted biliary. (Ref. 4)


References:

  1. Data from IQVIA ”Consumption assessment in kg for input to environmental classification” - updated 2018 (data 2017).

  2. ECHA, European Chemicals Agency. Guidance on information requirements and chemical safety assessment. Ver 2.1, 2011. http://echa.europa.eu/documents/10162/13643/information_requirements_r2_en.pdf

  3. Meylan WM and Howard PH (1995), ChemID+, US National Library of Medicin, National Institutes of Health, http://chem.sis.nlm.nih.gov/chemidplus/chemidheavy.jsp

  4. SPC (Summary of Product Characteristics) for Alganex, 2017-05-08, www.FASS.se


Hållbarhet, förvaring och hantering

Förvaras vid högst 30°C.


Förpackningsinformation

Tablett 20 mg 6×12 mm, gulbeige, avlång, med skåra prägling '20'
100 styck blister, 280:24, F, Övriga förskrivare: tandläkare
30 styck blister (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
100 styck burk, tillhandahålls för närvarande ej

Hitta direkt i texten
Av