Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Morfin Special

Läkemedlet är narkotikaklassatReceptstatusFörmånsstatus
BioPhausia

Injektionsvätska, lösning 2 mg/ml
(Injektionsvätska, lösning)

narkotikaindikation Beroendeframkallande medel.
Iakttag största försiktighet vid förskrivning av detta läkemedel.

Särskild receptblankett krävs

Narkotiskt analgetikum för epidural injektion

Aktiv substans:
ATC-kod: N02AA01
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Läkemedel från BioPhausia omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Texten nedan gäller för:
Morfin Special injektionsvätska, lösning 0,4 mg/ml, 2 mg/ml och 10 mg/ml

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2017-03-06.

Indikationer

Postoperativ och posttraumatisk smärtlindring. Kroniska smärttillstånd, t ex i samband med cancer. Injektionslösning 10 mg/ml används vid kronisk cancersmärta där lägre styrkor givit bristfällig effekt.

Kontraindikationer

Sekretstagnation, andningsdepression. Orostillstånd under alkohol- eller sömnmedelspåverkan.


Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i Innehåll.

Dosering

På grund av stora skillnader mellan olika patienter i fråga om effektduration, smärtintensitet, smärtgenes och ålder, samt typ av kirurgi skall doseringen med Morfin Special individualiseras.


Försiktighet skall iakttagas och dosen initialt reduceras vid morfinbehandling av äldre patienter.


Vuxna: 2 - 4 mg morfinhydroklorid epiduralt. Initialt kan vid behov upp till 5 mg morfinhydroklorid ges. Vid behov kan dosen (2 - 4 mg morfinhydroklorid) upprepas när effekten av första dosen avklingat, vilket vanligtvis sker efter 6 - 24 timmar. Nämnda doser och doseringsintervall är ofta otillräckliga vid långtidsbehandling av cancersmärta, där betydligt högre doser ofta måste ges. Doskorrigering kan ske så länge som effekten av morfinet ger en äkta farmakologisk analgesi, dvs ej har sövande effekt.


Dos i mg

0,4 mg/ml

2 mg/ml

10 mg/ml

0,2 mg

0,5 ml

-

-

0,4 mg

1,0 ml

-

-

0,6 mg

1,5 ml

-

-

0,8 mg

2,0 ml

-

-

1,0 mg

2,5 ml

-

-

2,0 mg

5,0 ml

1,0 ml

-

4,0 mg

10,0 ml

2,0 ml

-

5,0 mg

12,5 ml

2,5 ml

0,5 ml

10,0 mg

-

5,0 ml

1,0 ml

20,0 mg

-

10,0 ml

2,0 ml

30,0 mg

-

-

3,0 ml

100,0 mg

-

-

10,0 ml


Behandlingskontroll

Andningsdepression och urinretention kan hävas med naloxon. På grund av risken för andningsdepression bör patienter som ges epiduralt morfin för behandling av postoperativ eller traumatisk smärta övervakas noggrant under 8 - 12 timmar efter sista injektionen. Övervakningsbehovet måste avgöras för varje enskilt fall. Det är lämpligt att med sedvanlig teknik försäkra sig om att administrering av morfin sker i epiduralrummet. Skulle Morfin Special av misstag ges intratekalt är såväl effekt som risken för biverkan väsentligt förstärkt.

Varningar och försiktighet

Försiktighet vid bronkialastma, vid skallskador, samt vid nedsatt lever- och njurfunktion. Dosen kan behöva reduceras vid behandling av äldre patienter. Beroendeframkallande medel. Iakttag största försiktighet vid förskrivning av detta läkemedel.

Behandling med MAO-hämmare (se Interaktioner).

Interaktioner

Barbiturater förstärker den andningsdepressiva effekten av morfin. Kombinationen bör därför undvikas.


Amitriptylin och klomipramin förstärker den analgetiska effekten av morfin. Detta kan delvis sammanhänga med att dessa läkemedel ökar morfinets biologiska tillgänglighet. Kombinationen kan kräva dosanpassning.


Rifampicin inducerar metabolismen av oralt morfin så pass kraftigt att högre doser än normalt kan fordras för analgetisk effekt.


MAO-hämmare kan potentiera effekten av morfin (andningsdepression och hypotension). Serotoninergt syndrom har rapporterats vid samtidig behandling med petidin och MAO-hämmare, och kan därför ej uteslutas vid kombinationen morfin och MAO-hämmare.


Mindre mängder alkohol kan dramatiskt förstärka den svagt andningsdepressiva effekten av morfin. Kombinationen ska därför undvikas.


Kombinerade morfinagonister/-antagonister (buprenorfin, nalbufin, pentazocin) minskar den analgetiska effekten genom kompetitiv blockering av receptorer, varför risken för abstinenssymtom ökar.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  C.

Analgetika av morfintyp kan förorsaka neonatal andningsdepression. Under 2-3 timmar före väntad förlossning bör dessa preparat ges endast på strikt indikation och sedan moderns behov vägts mot riskerna för barnet. Vid långvarig behandling under graviditet bör risk för neonatal abstinens beaktas.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  III.

Administrering till ammande mödrar rekommenderas inte då morfin passerar över i modersmjölk.

Trafik

Vid behandling med Morfin Special kan reaktionsförmågan nedsättas. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs t ex vid bilkörning.

Biverkningar

De flesta biverkningarna är dosberoende. De vanligaste är illamående och kräkningar, vilka har rapporterats hos cirka 15 - 20% av patienterna.


Vanliga(>1/100)

CNS: PaCO2-stegring.

GI: Illamående, kräkningar, obstipation.

Hud: Klåda.

Urogenital: Urinretention.

Mindre Vanliga (1/100-1/1000)

Allmänna: Dåsighet, yrsel, huvudvärk.

CNS: Andningsdepression, desorientering.


Andningsdepression är långsamt insättande och mest påtaglig 5 - 8 timmar efter injektion. Samtidig administrering av narkotiska analgetika kan öka frekvensen av biverkningar, men vid behandling av cancerpatienter som tidigare behandlats med morfin är risken för andningsdepression mycket liten.

Överdosering

Toxicitet: Letal dos för vuxna (utan toleransutveckling) anges vanligen ligga i intervallet 120 - 200 mg (från 100 mg parenteralt). Toxisk dos för vuxna (utan toleransutveckling) anges till 40 - 60 mg (30 mg parenteralt). Skopolamin, hypnotika och alkohol potentierar den toxiska effekten.


Symtom: Typisk symtomtriad: sänkt medvetandegrad, uttalad andningsdepression, maximalt miotiska pupiller. Blek, fuktig hud. Vid höga doser cyanos, areflexi, andningsstillestånd, medvetslöshet, cirkulationssvikt, lungödem. Acidos, kramper (framförallt hos barn), eventuellt hypokalemi och hypokalcemi. Illamående, kräkningar, obstipation. Vid allvarlig förgiftning risk för hjärtmuskelskada, rhabdomyolys och njursvikt.


Behandling: Om befogat ventrikeltömning, kol, laxantia. Naloxon 0,4 mg till vuxen (till barn 0,01 mg/kg) långsamt intravenöst initialt, dosen ökas vid behov successivt tills andningsdepressionen är hävd. Kontinuerlig infusion av naloxon kan ibland vara ett praktiskt alternativ. Utebliven effekt av naloxon på andningsdepressionen talar mot förgiftning med morfin eller andra analgetika av morfintyp (N02A). Respiratorbehandling på vid indikation (med PEEP vid lungödem). Naloxon kan ej ersätta respiratorbehandling vid allvarlig intoxikation. Hos narkomaner kan naloxon framkalla abstinenssymtom. Vätska intravenöst (elektrolytlösning, glukos), blodgaskontroll, acidioskorrektion. Symtomatisk terapi.

Farmakodynamik

Epiduralt givet morfin är en långverkande analgesimetod avsedd för epidural administrering lumbalt eller torakalt. Jämfört med parenteralt administrerat morfin erhålles en effektivare smärtlindring med längre effektduration vid smärta från thorax, abdomen och nedre extremiteterna. Epiduralt administrerat morfin utövar sannolikt sin huvudsakliga effekt direkt på opiatreceptorer i ryggmärgen och åstadkommer en selektiv hämning av smärtimpulsen till centrala nervsystmet (CNS). Analgesin är segmentell, dock ej renodlat, och fri från motorisk, sensorisk eller sympatisk blockad. Latenstiden för att uppnå analgetisk verkan är ca 10 minuter och tidpunkten för full effekt cirka 45 - 60 minuter efter injektion. Medeldurationen för effekten vid doseringen 4 mg morfin epiduralt är ca 10-12 timmar vid postoperativ smärta. Behandlingseffekten liksom analgesins duration varierar med utförd typ av kirurgi. Vid behandling av cancersmärta kan den analgetiska effekten på ovanstående dos vara lägre och av kortare duration. Den andningsdepressiva effekten av morfin beror på en hämning av koldioxidens stimulerande verkan på respirationscentrum i förlängda märgen, men även på att andningssvaret på låg syrgastension är dämpad. Den andningsdepressiva effekten av epiduralt morfin betingas huvudsakligen av kraniell CSF-transport från injektionsplatsen. Läkemedlet kan därvid nå vitala centra i förlängda märgen. Hos patienter med normal ventilationsförmåga har en epidural dos på 2-5 mg morfin liten betydelse i detta avseende. En ökad risk för andningsdepression finns vid behandling av äldre patienter, särskilt vid tillförsel av andra narkotiska analgetika och vid upprepade epidurala doser. Risk för andningsdepression föreligger även vid behandling av patienter med kronisk andningssjukdom och patienter med högt intrakraniellt tryck.


Vid andningspåverkan kan andningsunderstödjande behandling och tillförsel av naloxon krävas. Eftersom den andningsdepressiva effekten kan vara långvarig krävs i enstaka fall upprepad dosering av naloxon. Biverkningsmässigt ses vid epidural morfinbehandling förekomst av pruritus. Morfin administrerat epiduralt synes emellertid ej ge samma tendens till illamående och kräkningar, gall- och urinvägsspasm och sedation som ekvianalgetiska doser av intramuskulärt morfin. Epiduralt morfin ger däremot en höjd frekvens av urinretention genom att relaxera detrusormuskeln med påföljande ökad blåskapacitet. Vid upprepad dosering av morfin epiduralt hos djur noteras minskad effekt i experimentella system för utvärdering av analgesi. Erfarenheterna kring toleransutveckling hos människa är dock ännu begränsade men toleransutveckling kan förekomma.

Den ekvianalgetiska dosen av intratekalt morfin är ca 5 gånger lägre än för epiduralt morfin, men systematiska studier saknas.

Farmakokinetik

Morfin har ej dosberoende kinetik. Halveringstiden i plasma och cerebrospinalvätska (CSF) efter epidural administrering är 2-4 timmar. Clearance är ca 15 ml/kg/min. Morfin elimineras huvudsakligen genom konjugering med glukuronsyra till morfin-3-glukuronid, som elimineras renalt. Denna metabolit saknar analgetisk effekt. Morfin givet epiduralt absorberas i hög grad till systemiska kretsloppet. Nedsatt lever- och njurfunktion påverkar eliminationen av substansen.

Prekliniska uppgifter

Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.

Innehåll

Morfinhydroklorid 0,4 mg/ml, 2 mg/ml eller 10 mg/ml.


Lösningarna har ett pH värde på cirka 5-7.


1 ml innehåller: Natriumklorid 8,9 mg, 8,7 mg eller 7,6 mg, vatten för injektionsvätskor till 1 ml. (Morfin Special saknar konserveringsmedel.)

Hållbarhet, förvaring och hantering

Förvaras i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Förpackningsinformation

Injektionsvätska, lösning 0,4 mg/ml Injektionsvätska, lösning
10 x 2,5 milliliter ampull (fri prissättning), EF, Övriga förskrivare: tandläkare
10 x 10 milliliter ampull (fri prissättning), EF, Övriga förskrivare: tandläkare
Injektionsvätska, lösning 2 mg/ml Injektionsvätska, lösning
10 x 2 milliliter ampull (fri prissättning), EF, Övriga förskrivare: tandläkare
Injektionsvätska, lösning 10 mg/ml Injektionsvätska, lösning
10 x 1 milliliter ampull (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
10 x 10 milliliter ampull (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej

Hitta direkt i texten
Av