Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Haldol® Depot

MiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Janssen

Injektionsvätska, lösning 50 mg/ml
(lätt gulaktig, något trögflytande lösning, utan synliga främmande partiklar)

Neuroleptikum med depoteffekt

Aktiv substans:
ATC-kod: N05AD01
Läkemedel från Janssen omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Texten nedan gäller för:
Haldol® Depot injektionsvätska, lösning 50 mg/ml och 100 mg/ml

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2019-05-15.

Indikationer

Haldol Depot är avsett för underhållsbehandling av schizofreni och schizoaffektivt syndrom hos vuxna som har stabiliserats på oralt haloperidol (se Farmakodynamik).

Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges under Innehåll.

  • Komatösa tillstånd.

  • CNS-depression.

  • Parkinsons sjukdom.

  • Lewykroppsdemens.

  • Progressiv supranukleär pares.

  • Känd förlängning av QTc-intervallet eller medfött långt QT-syndrom.

  • Nyligen inträffad akut hjärtinfarkt.

  • Okompenserad hjärtsvikt.

  • Anamnesventrikulär arytmi eller torsades de pointes.

  • Icke-korrigerad hypokalemi.

  • Samtidig behandling med läkemedel som förlänger QT-intervallet (se Interaktioner).

Dosering

Behandlingsstart och dostitrering ska utföras under noggrann klinisk uppföljning.


Dosering


Doseras individuellt baserat både på symtomens allvarlighetsgrad och aktuell dos av oralt haloperidol. Lägsta möjliga effektiva dos ska alltid användas.


Eftersom den initiala dosen av haloperidoldekanoat beräknas utifrån dygnsdos av oralt haloperidol, kan specifik vägledning om byte från andra antipsykotiska läkemedel inte lämnas (se Farmakodynamik).


Vuxna som är 18 år och äldre


Tabell 1: Dosrekommendationer för haloperidoldekanoat för vuxna som är 18 år och äldre

Övergång från oralt haloperidol

  • En dos haloperidoldekanoat som är 10 till 15 gånger den tidigare dagliga dosen oralt haloperidol rekommenderas

  • Baserat på denna omräkning kommer dosen haloperidoldekanoat vara 25 till 150 mg för de flesta patienter.

Fortsatt behandling

  • Det rekommenderas att justera dosen haloperidoldekanoat med upp till 50 mg var 4:e vecka (baserat på den individuella patientens svar) tills en optimal terapeutisk effekt uppnås.

  • Den mest effektiva dosen förväntas ligga mellan 50 och 200 mg.

  • Det rekommenderas att utvärdera den individuella nyttan/risken när doser över 200 mg var 4:e vecka övervägs.

  • En maximal dos på 300 mg var 4:e vecka får inte överskridas eftersom behandlingens säkerhetsrisker överväger dess kliniska nytta.

Doseringsintervall

  • Vanligtvis 4 veckor mellan injektionerna.

  • Doseringsintervallet kan behöva justeras (baserat på den individuella patientens svar).

Tillägg av haloperidol

  • Tillägg av haloperidol i andra beredningsformer kan övervägas vid övergång till Haldol Depot, dosjustering eller episoder med förvärrade psykotiska symtom (baserat på den individuella patientens svar).

  • Den kombinerade totala dosen av haloperidol från båda formuleringarna får inte överskrida den motsvarande maximala dosen av oralt haloperidol på 20 mg/dag.


Särskilda populationer


Äldre


Tabell 2: Dosrekommendationer för haloperidoldekanoat för äldre patienter

Övergång från oralt haloperidol

  • En låg dos av haloperidoldekanoat på 12,5 till 25 mg rekommenderas.

Fortsatt behandling

  • Det rekommenderas att endast justera dosen av haloperidoldekanoat vid behov (baserat på den individuella patientens svar) tills en optimal terapeutisk effekt uppnås.

  • Den mest effektiva dosen förväntas ligga mellan 25 och 75 mg.

  • Doser över 75 mg var 4:e vecka bör endast övervägas hos patienter som har tolererat högre doser och efter en ny utvärdering av patientens individuella nytta‑riskprofil.

Doseringsintervall

  • Vanligtvis 4 veckor mellan injektionerna

  • Doseringsintervallet kan behöva justeras (baserat på den individuella patientens svar).

Tillägg av haloperidol

  • Tillägg av haloperidol i andra beredningsformer bör övervägas under övergång till Haldol Depot, dosjustering eller episoder med förvärrade psykotiska symtom (baserat på den individuella patientens svar).

  • Den kombinerade totala dosen av haloperidol från båda formuleringarna får inte överskrida den motsvarande maximala dosen av oralt haloperidol på 5 mg/dag eller tidigare administrerad dos av oral haloperidol hos patienter som har fått långtidsbehandling med oralt haloperidol.


Nedsatt njurfunktion

Det har inte undersökts om nedsatt njurfunktion påverkar haloperidols farmakokinetik. Ingen dosjustering rekommenderas men försiktighet rekommenderas vid behandling av patienter med nedsatt njurfunktion. Patienter med svårt nedsatt njurfunktion kan dock behöva en lägre initial dos med efterföljande justeringar i mindre steg och med längre intervall än för patienter utan nedsatt njurfunktion (se Farmakokinetik).


Nedsatt leverfunktion

Det har inte undersökts om nedsatt leverfunktion påverkar haloperidols farmakokinetik. Eftersom haloperidol i stor omfattning metaboliseras i levern rekommenderas en halvering av startdosen samt dosjustering i mindre steg och med längre intervall än för patienter utan nedsatt leverfunktion (se Varningar och försiktighet samt Farmakokinetik).


Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Haldol Depot hos barn och ungdomar yngre än 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.


Administreringssätt

Haldol Depot är endast för intramuskulär användning och får inte ges intravenöst. Det administreras som en djup intramuskulär injektion i gluteusområdet. Det rekommenderas att alternera mellan de två gluteusmusklerna. Eftersom administrering av volymer större är 3 ml är obehagliga för patienten rekommenderas inte sådana stora volymer. Anvisningar om hantering av Haldol Depot finns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.

Varningar och försiktighet

Ökad dödlighet hos äldre personer med demens


Sällsynta fall av plötslig död har rapporterats hos psykiatriska patienter som fått antipsykotiska läkemedel, däribland haloperidol (se Biverkningar).


Äldre patienter med demensrelaterade psykotiska symtom som behandlas med antipsykotiska läkemedel har förhöjd mortalitetsrisk. Analyser av sjutton placebokontrollerade studier (medellängd 10 veckor), huvudsakligen med patienter som fick atypiska antipsykotiska läkemedel, visade att mortalitetsrisken för behandlade patienter var mellan 1,6 till 1,7 gånger mortalitetsrisken för placebobehandlade patienter. Under förloppet av en typisk kontrollerad 10-veckorsstudie var antalet dödsfall hos patienter behandlade med antipsykotiska läkemedel cirka 4,5 % jämfört med 2,6 % för placebogruppen. Även om dödsorsakerna varierade verkade de flesta dödsfallen vara av kardiovaskulär (t.ex. hjärtsvikt, plötslig död) eller infektiös (t.ex. pneumoni) karaktär. Observationsstudier tyder på att behandling av äldre patienter med haloperidol också är förknippad med ökad mortalitet. Detta samband kan vara starkare för haloperidol än för atypiska antipsykotiska läkemedel, är mest uttalat under de första 30 dagarna efter behandlingsstart och kvarstår i minst 6 månader. I vilken utsträckning detta samband kan tillskrivas läkemedlet, respektive bero på patientens egenskaper, är ännu inte klarlagt.


Haldol Depot är inte indicerat för behandling av demensrelaterade beteendestörningar.


Kardiovaskulära effekter


QTc-förlängning och/eller ventrikulära arytmier, förutom plötslig död, har rapporterats med haloperidol (se Kontraindikationer och Biverkningar). Risken för dessa händelser verkar öka med höga doser, höga plasmakoncentrationer, hos predisponerade patienter eller vid parenteral användning, särskilt vid intravenös administrering.

Haldol Depot får inte administreras intravenöst.


Försiktighet bör iakttas för patienter med bradykardi, hjärtsjukdom, ärftlig förekomst av QTc-förlängning eller anamnes på hög alkoholexponering. Försiktighet krävs också hos patienter med potentiellt höga plasmakoncentrationer (se avsnitt Varningar och försiktighet, Långsamma CYP2D6-metaboliserare).


EKG rekommenderas före behandling. Under behandlingen måste behovet av fortsatt EKG-monitorering för QTc-förlängning och ventrikulära arytmier utvärderas hos alla patienter. Det rekommenderas att minska dosen vid QTc-förlängning, och haloperidol ska sättas ut om QTc-intervallet överskrider 500 ms.


Elektrolytrubbningar såsom hypokalemi och hypomagnesemi ökar risken för ventrikulära arytmier och ska korrigeras innan behandling med haloperidol sätts in. Därför rekommenderas provtagning vid behandlingsstart samt regelbunden uppföljning av elektrolytnivåerna.


Takykardi och hypotoni (inklusive ortostatisk hypotoni) har också rapporterats (se Biverkningar). Försiktighet rekommenderas när haloperidol administreras till patienter med hypotoni eller ortostatisk hypotoni.


Cerebrovaskulära händelser


I randomiserade, placebokontrollerade kliniska studier med patienter med demenssjukdom observerades en cirka 3 gånger högre risk för cerebrovaskulära biverkningar med vissa atypiska antipsykotiska läkemedel. Observationsstudier som jämförde förekomsten av stroke hos äldre patienter som exponerats för något antipsykotiskt läkemedel jämfört med de som inte hade exponerats för sådana läkemedel visade att strokeförekomsten ökade hos exponerade patienter. Denna ökning kan vara större med alla butyrofenoner, inklusive haloperidol. Mekanismen bakom den ökade risken är inte känd. En ökad risk kan inte uteslutas för andra patientpopulationer. Haldol Depot ska användas med försiktighet hos patienter med riskfaktorer för stroke.


Malignt neuroleptikasyndrom


Haloperidol har förknippats med malignt neuroleptikasyndrom; en sällsynt idiosynkratisk reaktion som kännetecknas av hypertermi, allmän muskelstelhet, autonom instabilitet, förändrad medvetandegrad och förhöjda serumnivåer av kreatinfosfokinas. Hypertermi är ofta ett tidigt tecken på detta syndrom. Antipsykotisk behandling ska sättas ut omedelbart och lämplig understödjande terapi och noggrann övervakning ska inledas.


Tardiv dyskinesi


Tardiv dyskinesi kan uppträda hos vissa patienter under långtidsbehandling eller efter utsättning av läkemedlet. Syndromet karakteriseras främst av rytmiska, ofrivilliga rörelser av tunga, ansikte, mun eller käke. Symtomen kan vara bestående hos vissa patienter. Syndromet kan döljas då behandling återinsätts, vid dosökning eller vid byte till annat antipsykotiskt läkemedel. Om tecken och symtom på tardiv dyskinesi uppträder måste utsättning av alla antipsykotiska läkemedel, inklusive Haldol Depot, övervägas.


Extrapyramidala symtom


Extrapyramidala symtom kan förekomma (t.ex. tremor, stelhet, hypersalivering, bradykinesi, akatisi, akut dystoni). Haloperidol har satts i samband med akatisi som kännetecknas av en subjektiv, obehaglig eller plågsam rastlöshet och behov att röra på sig, ofta i kombination med oförmåga att sitta eller stå still. Detta förekommer mest sannolikt under de första veckorna av behandling. Hos patienter som utvecklar dessa symtom kan en dosökning vara skadlig. 


Akut dystoni kan förekomma under de första dagarna av haloperidolbehandlingen, men senare debut eller debut efter dosökning har rapporterats. Symtom på dystoni kan omfatta, men är inte begränsade till, torticollis, ansiktsgrimasering, trismus, tungprotrusion och onormala ögonrörelser, inklusive okulogyrisk kris. Män och yngre åldersgrupper har en högre risk för att uppleva sådana reaktioner. Akut dystoni kan nödvändiggöra utsättning av läkemedlet.


Antiparkinsonläkemedel av antikolinerg typ kan förskrivas efter behov för att behandla extrapyramidala symtom, men det rekommenderas att de inte förskrivs rutinmässigt som en förebyggande åtgärd. Om det krävs en samtidig behandling med ett antiparkinsonläkemedel kan denna behöva fortgå efter utsättning av Haldol Depot om dess utsöndring är snabbare än för haloperidol för att undvika att extrapyramidala symtom utvecklas eller försämras. När antikolinerga läkemedel, däribland antiparkinsonläkemedel, administreras samtidigt med Haldol Depot ska hänsyn tas till att det intraokulära trycket möjligen kan öka.


Krampanfall/konvulsioner


Det har rapporterats att haloperidol kan utlösa krampanfall. Försiktighet rekommenderas för patienter som lider av epilepsi eller som har tillstånd som gör att de är predisponerade att få krampanfall (t.ex. vid alkoholabstinens eller hjärnskada).

Lever och gallvägar


Eftersom haloperidol metaboliseras i levern rekommenderas dosjustering och försiktighet för patienter med nedsatt leverfunktion (se Dosering och Farmakokinetik). Isolerade fall av onormal leverfunktion eller hepatit, oftast kolestatisk, har rapporterats (se Biverkningar).


Endokrina systemet


Tyroxin kan öka toxiciteten för haloperidol. Antipsykotisk behandling hos patienter med hypertyreos får endast användas med försiktighet och ska alltid åtföljas av terapi för att uppnå eutyreoidism.

Antipsykotiska läkemedel kan ge hormonella effekter såsom hyperprolaktinemi, som kan orsaka galaktorré, gynekomasti samt oligomenorré eller amenorré (se Biverkningar). Studier av vävnadsodlingar tyder på att celltillväxt i humana brösttumörer kan stimuleras av prolaktin. Även om inget tydligt samband med administrering av antipsykotiska läkemedel och humana brösttumörer ännu kunnat påvisas i kliniska och epidemiologiska studier, rekommenderas försiktighet till patienter med relevant anamnes. Haldol Depot ska användas med försiktighet hos patienter med befintlig hyperprolaktinemi och hos patienter med tumörer som kan vara prolaktinberoende (se Prekliniska uppgifter). 


Hypoglykemi och inadekvat ökad sekretion av antidiuretiskt hormon (SIADH) har rapporterats med haloperidol (se Biverkningar).


Venös tromboemboli


Fall av venös tromboemboli (VTE) har rapporterats med antipsykotiska läkemedel. Eftersom patienter som behandlas med antipsykotiska läkemedel ofta uppvisar förvärvade riskfaktorer för VTE bör samtliga möjliga riskfaktorer för VTE identifieras före och under behandling med Haldol Depot och förebyggande åtgärder sättas in.



Insättning av behandling


När behandling med Haldol Depot övervägs ska först behandling med oralt haloperidol prövas, för att minska risken för överkänslighetsreaktion.


Patienter med depression


Det rekommenderas att Haldol Depot inte används ensamt när depression är det mest framträdande symtomet hos patienten. Det kan kombineras med antidepressiva läkemedel för att behandla de tillstånd där depression och psykos samexisterar (se Interaktioner).


Långsamma CYP2D6-metaboliserare


Haldol Depot bör användas med försiktighet till patienter som är kända långsamma cytokrom P450 (CYP) 2D6-metaboliserare och som samtidigt får CYP3A4-hämmare.


Hjälpämnen i Haldol Depot


Haldol Depot innehåller bensylalkohol som kan orsaka anafylaktiska reaktioner. Haldol Depot måste användas med försiktighet hos patienter med nedsatt njurfunktion eller nedsatt leverfunktion, eller hos patienter som är gravida eller ammar, på grund av risken för ackumulering och toxicitet (metabolisk acidos).


Haldol Depot innehåller sesamolja som i sällsynta fall kan orsaka svåra allergiska reaktioner.

Interaktioner

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.


Kardiovaskulära effekter


Haldol Depot är kontraindicerat för behandling i kombination med läkemedel som förlänger QTc-intervallet (se Kontraindikationer). Exempel på dessa är:

  • Klass IA antiarytmika (t.ex. disopyramid, kinidin)

  • Klass III antiarytmika (t.ex. amiodaron, dofetilid, dronedaron, ibutilid, sotalol)

  • Vissa antidepressiva läkemedel (t.ex. citalopram, escitalopram)

  • Vissa antibiotika (t.ex. azitromycin, klaritromycin, erytromycin, levofloxacin, moxifloxacin, telitromycin)

  • Andra antipsykotiska läkemedel (t.ex. fentiazinderivat, sertindol, pimozid, ziprasidon)

  • Vissa antimykotika (t.ex. pentamidin)

  • Vissa läkemedel mot malaria (t.ex. halofantrin)

  • Vissa läkemedel för magtarmkanalen (t.ex. dolasetron)

  • Vissa läkemedel mot cancer (t.ex. toremifen, vandetanib)

  • Vissa andra läkemedel (t.ex. bepridil, metadon).

Denna lista är inte heltäckande.


Försiktighet tillråds när Haldol Depot används i kombination med läkemedel kända att orsaka elektrolytrubbning (se Varningar och försiktighet).


Läkemedel som kan höja plasmakoncentrationerna av haloperidol


Haloperidol metaboliseras via flera vägar (se Farmakokinetik). De huvudsakliga metaboliseringsvägarna är glukuronidering och ketonreduktion. Enzymsystemet cytokrom P450 är också delaktigt, i synnerhet CYP3A4, men även CYP2D6, om än i mindre utsträckning. Om ett annat läkemedel hämmar dessa metaboliseringsvägar eller om enzymaktiviteten hos CYP2D6 minskar, kan detta leda till ökade koncentrationer av haloperidol. Effekten av CYP3A4-hämning och minskad enzymaktivitet hos CYP2D6 kan vara additiv (se Farmakokinetik). Baserat på begränsad och ibland motsägelsefull information kan samtidig administrering av CYP3A4- och/eller CYP2D6-hämmare leda till att plasmakoncentrationerna av haloperidol potentiellt kan öka med mellan 20 % och 40 %, även om ökningar med upp till 100 % har rapporterats i vissa fall. Exempel på läkemedel som kan höja plasmakoncentrationerna av haloperidol (baserat på klinisk erfarenhet eller mekanismen för läkemedelsinteraktionen) omfattar:

  • CYP3A4-hämmare – alprazolam, fluvoxamin, indinavir, itrakonazol, ketokonazol, nefazodon, posakonazol, saquinavir, verapamil, vorikonazol

  • CYP2D6-hämmare – bupropion, klorpromazin, duloxetin, paroxetin, prometazin, sertralin, venlafaxin

  • Kombinerade CYP3A4- och CYP2D6-hämmare – fluoxetin, ritonavir

  • Osäker mekanism – buspiron

Denna lista är inte heltäckande.


Ökade plasmakoncentrationer av haloperidol kan leda till en ökad risk för biverkningar, inklusive QT-förlängning (se Varningar och försiktighet). Ökning av QTc har observerats när haloperidol administrerats i kombination med metabolismhämmarna ketokonazol (400 mg/dag) och paroxetin (20 mg/dag).

Det rekommenderas att patienter som tar haloperidol samtidigt med sådana läkemedel följs upp noga för tecken eller symtom på ökade eller fördröjda farmakologiska effekter av haloperidol, och att Haldol Depot-dosen efter behov minskas.


Läkemedel som kan minska plasmakoncentrationerna av haloperidol


Samtidig administrering av haloperidol med potenta CYP3A4-enzyminducerare kan gradvis minska plasmakoncentrationerna av haloperidol i sådan omfattning att effekten kan komma att minskas. Exempel på dessa är:

  • Karbamazepin, fenobarbital, fenytoin, rifampicin, johannesört (Hypericum perforatum).

Denna lista är inte heltäckande.


Enzyminduktion kan observeras efter några dagars behandling. Maximal enzyminduktion ses vanligtvis inom ca två veckor och kan sedan kvarstå under samma tidsperiod efter avslutad behandling med läkemedlet. Vid kombinationsbehandling med CYP3A4-inducerare rekommenderas att patienterna följs upp noggrant och att dosen Haldol Depot ökas efter behov. Efter utsättning av CYP3A4-induceraren kan koncentrationen av haloperidol gradvis öka och därför kan dosen Haldol Depot behöva minskas.


Natriumvalproat är känt att hämma glukuronidering men påverkar inte haloperidols plasmakoncentrationer.


Effekten av haloperidol på andra läkemedel


Haloperidol kan öka CNS-depression orsakad av alkohol eller CNS-depressiva läkemedel, däribland hypnotika, lugnande medel eller starka analgetika. En förstärkt CNS-effekt har rapporterats vid kombination med metyldopa.


Haloperidol kan motverka verkningarna av adrenalin och andra sympatomimetika (t.ex. stimulantia såsom amfetaminer) och upphäva de blodtryckssänkande effekterna av antiadrenerga läkemedel såsom guanetidin.


Haloperidol kan motverka effekten av levodopa och andra dopaminagonister.


Haloperidol hämmar CYP2D6. Haloperidol hämmar metabolismen av tricykliska antidepressiva läkemedel (t.ex. imipramin, desipramin) och ökar därmed plasmakoncentrationerna av dessa läkemedel.


Övriga interaktioner


I sällsynta fall har följande symtom rapporterats vid samtidig användning av litium och haloperidol: encefalopati, extrapyramidala symtom, tardiv dyskinesi, malignt neuroleptikasyndrom, akut hjärnsyndrom och koma. De flesta av dessa symtom var reversibla. Det är fortfarande oklart om detta representerar en distinkt klinisk enhet.


Om sådana symtom uppstår hos patienter som samtidigt behandlas med litium och Haldol Depot rekommenderas dock att omedelbart avbryta behandlingen.


Motverkan av effekten av antikoagulantian fenindion har rapporterats.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  C.

En måttlig mängd data från gravida kvinnor (mer än 400 graviditeter) tyder inte på några missbildningar eller fetal/neonatal toxicitet med haloperidol. Det finns emellertid rapporter med isolerade fall av medfödda missbildningar efter fetal exponering för haloperidol i kombination med andra läkemedel. Djurstudier har påvisat reproduktionstoxikologiska effekter (se Prekliniska uppgifter). Som försiktighetsåtgärd ska man helst undvika att använda Haldol Depot under graviditeten.


Nyfödda spädbarn som har exponerats för antipsykotiska läkemedel (inklusive haloperidol) under graviditetens tredje trimester, löper risk att få biverkningar inklusive extrapyramidala symtom och/eller utsättningssymtom efter födseln, vilka varierar i allvarlighetsgrad och varaktighet. Det finns rapporter på agitation, muskelhypertoni, muskelhypotoni, tremor, somnolens, andnöd eller ätsvårigheter. Det rekommenderas därför att nyfödda övervakas noga.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  III.

Haloperidol utsöndras i bröstmjölk. Små mängder haloperidol har detekterats i plasma och urin hos ammade spädbarn vars mödrar behandlas med haloperidol. Informationen om effekten av haloperidol på ammade spädbarn är otillräcklig. Ett beslut ska fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta Haldol Depot-behandlingen efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet, och fördelen med behandling för kvinnan.

Fertilitet

Haloperidol höjer prolaktinnivån. Hyperprolaktinemi kan hämma hypotalamiskt GnRH, vilket leder till att hypofysens gonadotropininsöndring minskar. Detta kan hämma den reproduktiva funktionen genom att försvaga steroidogenesen hos både kvinnliga och manliga patienter (se Varningar och försiktighet).

Trafik

Haldol Depot har en måttlig påverkan på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. En viss grad av sedering och nedsatt vakenhet kan förekomma, särskilt vid högre doser och i början av behandlingen, vilket kan förstärkas av alkohol. Det rekommenderas att patienter uppmanas att avstå från att framföra fordon eller använda maskiner under behandlingen tills deras känslighet har fastställts.

Biverkningar

Säkerheten för haloperidoldekanoat utvärderades hos 410 patienter som deltog i 3 kliniska studier med aktiv kontroll (1 jämförande haloperidoldekanoat med flufenazin och 2 jämförande dekanoatformuleringen med oralt haloperidol), 9 öppna studier och 1 dos-responsstudie.


Baserat på sammanslagna säkerhetsdata från dessa kliniska studier var de vanligast rapporterade biverkningarna: extrapyramidal störning (14 %), tremor (8 %), parkinsonism (7 %), muskelrigiditet (6 %) och somnolens (5 %).


Dessutom utvärderades säkerheten för haloperidol hos 284 haloperidolbehandlade patienter som deltog i 3 placebokontrollerade kliniska studier samt hos 1 295 haloperidolbehandlade patienter som deltog i 16 dubbelblinda, kliniska studier med aktiv kontroll.


Tabell 3 anger biverkningarna enligt följande:

  • Rapporterade i kliniska studier med haloperidoldekanoat.

  • Rapporterade i kliniska studier med haloperidol (formuleringar utan dekanoat) och hänför sig till den aktiva beståndsdelen.

  • Från erfarenhet efter marknadsintroduktion av haloperidoldekanoat och haloperidol.

Biverkningsfrekvenserna baseras på (eller har beräknats från) kliniska prövningar eller epidemiologiska studier av haloperidoldekanoat och klassificeras enligt följande:

Mycket vanliga:

≥1/10

Vanliga:

≥1/100 till <1/10

Mindre vanliga:

≥1/1 000 till <1/100

Sällsynta:

≥1/10 000 till <1/1 000)

Mycket sällsynta:

<1/10 000

Ingen känd frekvens:

Kan inte beräknas från tillgängliga data.


Biverkningarna redovisas enligt organsystemklass och efter fallande allvarlighetsgrad för varje frekvenskategori.


Tabell 3: Biverkningar

Organsystem-klass

Biverkning


Frekvens


Mycket vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Ingen känd frekvens

Blodet och lymfsystemet





Pancytopeni

Agranulocytos

Trombocytopeni

Leukopeni

Neutropeni

Immunsystemet





Anafylaktisk reaktion

Överkänslighet

Endokrina systemet





Inadekvat sekretion av antidiuretiskt hormon

Hyperprolaktinemi

Metabolism och nutrition





Hypoglykemi

Psykiska störningar


Depression

Insomni



Psykotisk störning

Agitation

Förvirringstillstånd

Förlust av libido

Minskad libido

Rastlöshet

Centrala och perifera nervsystemet

Extra-pyramidala symtom

Akatisi

Parkinsonism

Nedsatt mimik

Tremor

Somnolens

Sedering

Akinesi

Dyskinesi

Dystoni

Kugghjuls-rigiditet

Ökad muskelspänning

Huvudvärk


Malignt neuroleptikasyndrom

Tardiv dyskinesi

Konvulsioner

Bradykinesi

Hyperkinesi

Hypokinesi

Yrsel

Ofrivilliga rörelser

Motorisk dysfunktion

Nystagmus

Ögon



Okulogyrisk kris Dimsyn

Synstörning



Hjärtat



Takykardi


Ventrikelflimmer

Torsade de pointes

Ventrikulär takykardi

Extrasystole

Blodkärl





Hypotoni

Ortostatisk hypotoni

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum





Laryngealt ödem

Bronkospasm

Laryngospasm

Dyspné

Magtarmkanalen


Förstoppning

Muntorrhet

Hyper-salivation



Kräkningar

Illamående

Lever och gallvägar





Akut leversvikt

Hepatit

Kolestas

Gulsot

Avvikande leverfunktionsprover

Hud och subkutan vävnad





Angioödem

Exfoliativ dermatit

Leukocytoklastisk

vaskulit

Fotosensitivitetsreaktion

Urtikaria

Pruritus

Hudutslag

Hyperhidros

Muskuloskeletala systemet och bindväv


Muskel-rigiditet



Rhabdomyolys Torticollis

Trismus

Muskelspasmer

Muskelryckningar

Muskuloskeletal stelhet

Njurar och urinvägar





Urinretention

Graviditet, puerperium och perinatalperiod





Neonatalt utsättningssyndrom (se Graviditet, Amning och Fertilitet)

Reproduktions­organ och bröstkörtel


Sexuell dysfunktion



Priapism

Amenorré

Galaktorré

Dysmenorré

Menorragi

Erektil dysfunktion

Gynekomasti

Menstruationsrubbning

Bröstsmärtor 

Obehag i brösten

Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället


Reaktion vid injektions-stället



Plötslig död

Ansiktsödem

Ödem

Hypertermi

Hypotermi

Gångstörning

Abscess vid injektionsstället

Undersökningar


Ökad vikt



QT-förlängning

Minskad vikt


QT-förlängning, ventrikulära arytmier (ventrikelflimmer, ventrikulär takykardi), torsade de pointes och plötslig död har rapporterats med haloperidol.


Klasseffekter av antipsykotiska läkemedel


Hjärtstillestånd har rapporterats med antipsykotiska läkemedel.


Fall av venös tromboemboli, inklusive fall av lungemboli och fall av djup ventrombos har rapporterats med antipsykotiska läkemedel. Frekvensen är okänd.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Även om överdosering är mindre sannolikt med parenterala än med orala läkemedel, är följande information baserat på oralt haloperidol med hänsyn taget till den förlängda verkningstiden för Haldol Depot.


Symtom och tecken


En överdosering av haloperidol manifesteras genom en kraftig förstärkning av de kända farmakologiska effekterna och biverkningarna. De mest framträdande symtomen är allvarliga extrapyramidala reaktioner, hypotoni och sedering. En extrapyramidal reaktion manifesteras genom muskelrigiditet och en generaliserad eller lokaliserad tremor. Hypertoni snarare än hypotoni är också möjlig.


I extrema fall kan patienten verka komatös med andningsdepression och hypotoni, vilket kan vara allvarligt nog att ge upphov till ett chockliknande tillstånd. Risken för ventrikulära arytmier, möjligen förknippade med QT-förlängning, ska övervägas.


Behandling


Det finns ingen specifik antidot. Behandlingen är understödjande. Dialys rekommenderas inte för behandling av överdosering eftersom det endast avlägsnar mycket små mängder av haloperidol (se Farmakokinetik).


För komatösa patienter ska öppna luftvägar skapas med hjälp av svalgtub eller en endotrakealtub. Vid andningsdepression kan konstgjord andning behövas.


Det rekommenderas att EKG och vitala tecken övervakas och att övervakningen fortsätter tills EKG är normalt. Behandling av allvarliga arytmier med lämpliga åtgärder mot arytmi rekommenderas.


Hypotoni och cirkulationskollaps kan motverkas med hjälp av intravenösa vätskor, plasma eller koncentrerat albumin och blodtryckshöjande medel såsom dopamin eller noradrenalin. Adrenalin får inte användas eftersom det kan ge upphov till grav hypotoni i närvaro av haloperidol.


I fall av allvarliga extrapyramidala reaktioner rekommenderas administrering av antiparkinsonmedel som bör fortgå i flera veckor. Antiparkinsonmedel ska sättas ut med stor försiktighet, eftersom extrapyramidala symtom kan uppkomma.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism


Haloperidoldekanoat är en ester av haloperidol och dekansyra och är därmed ett neuroleptikum med depåeffekt som tillhör butyrofenongruppen. Efter intramuskulär injektion frisätts haloperidoldekanoat gradvis från muskelvävnaden och hydrolyseras långsamt till fritt haloperidol som går in i den systemiska cirkulationen.


Haloperidol är en potent, central dopamin typ 2-receptorantagonist som vid rekommenderade doser har låg alfa-1-antiadrenerg aktivitet och ingen antihistaminerg eller antikolinerg aktivitet.


Farmakodynamisk effekt


Haloperidol dämpar vanföreställningar och hallucinationer som en direkt konsekvens av att det blockerar dopaminerg signalering i den mesolimbiska banan. Den centrala dopaminblockerande effekten verkar på de basala ganglierna (nigrostriatala systemet). Haloperidol ger en effektiv psykomotorisk sedering vilket förklarar den gynnsamma effekten på mani och andra agitationssyndrom.


Dess verkan på de basala ganglierna är förmodligen den bakomliggande orsaken till de oönskade extrapyramidala motoriska effekterna (dystoni, akatisi och parkinsonism).


Hyperprolaktinemi förklaras genom de antidopaminerga effekterna av haloperidol på laktotropa celler i främre hypofysen, eftersom den dopaminmedierade toniska hämningen av prolaktininsöndringen hämmas.


Kliniska studier


I kliniska studier rapporterades oftast att patienterna först fått behandling med oralt administrerat haloperidol innan de bytt till haloperidoldekanoat. I vissa fall hade patienterna tidigare fått oral behandling med ett annat antipsykotiskt läkemedel.

Farmakokinetik

Absorption


Administrering av haloperidoldekanoat som en intramuskulär depåinjektion leder till en långsam och ihållande frisättning av fritt haloperidol. Plasmakoncentrationerna stiger gradvis och når ett maximalt värde inom 3 till 9 dagar efter injektionen.

Steady-state för plasmanivåerna uppnås inom 2 till 4 månader hos patienter som får månatliga injektioner.


Distribution


Genomsnittlig plasmaproteinbindning av haloperidol hos vuxna är cirka 88 till 92 %. Det är hög interindividuell variabilitet i plasmaproteinbindningen. Haloperidol distribueras snabbt till olika vävnader och organ vilket också indikeras av en stor distributionsvolym (medelvärden på 8 till 21 l/kg efter intravenös dosering). Haloperidol passerar lätt blod-hjärnbarriären, den passerar också placenta och utsöndras i bröstmjölk.


Metabolism


Haloperidol metaboliseras i stor utsträckning i levern. Den huvudsakliga metabolismsvägen för haloperidol hos människa innefattar glukuronidering, ketonreduktion, oxidativ N-dealkylering och bildning av pyridiniummetaboliter. Metaboliterna anses inte bidra på något betydande sätt till haloperidols aktivitet. Reduktion svarar emellertid för cirka 23 % av metabolismen och en konvertering av den reducerade metaboliten tillbaka till haloperidol kan inte helt uteslutas. Cytokrom P450-enzymerna CYP3A4 och CYP2D6 är involverade i metabolism av haloperidol. Hämning eller induktion av CYP3A4 eller hämning av CYP2D6 kan påverka metabolismen. En minskad enzymaktivitet av CYP2D6 kan leda till ökade koncentrationer av haloperidol.


Eliminering


Halveringstiden för haloperidol är i genomsnitt 3 veckor efter intramuskulär administrering av haloperidoldekanoat. Detta är längre än för formuleringar utan dekanoat där halveringstiden för haloperidol i genomsnitt är 24 timmar efter oral administrering, och 21 timmar efter intramuskulär administrering.


Clearance av haloperidol efter extravaskulär administrering varierar mellan 0,9 till 1,5 l/h/kg och är reducerad hos personer med nedsatt CYP2D6 enzymaktivitet (långsamma CYP2D6-metaboliserare). Minskad enzymaktivitet i CYP2D6 kan leda till ökade koncentrationer av haloperidol. Den interindividuella variabiliteten (variationskoefficient, %) i clearance av haloperidol uppskattades till 44 % i en populationsbaserad farmakokinetisk analys i patienter med schizofreni. Efter intravenös administrering av haloperidol eliminerades 21 % av dosen i feces och 33 % i urinen. Mindre än 3 % av dosen utsöndrades oförändrad i urinen.


Linjäritet/icke-linjäritet


Farmakokinetiken för haloperidol efter intramuskulära injektioner av haloperidoldekanoat är dosrelaterad. Förhållandet mellan dos haloperidol och plasmakoncentration är ungefär linjärt för doser under 450 mg.


Särskilda populationer


Äldre


Plasmakoncentrationerna hos äldre patienter är högre än hos yngre vuxna vid samma dos. Resultat från små kliniska studier tyder på lägre clearance och längre halveringstid av haloperidol hos äldre patienter. Resultaten ligger inom den observerade variabiliteten för haloperidols farmakokinetik. Dosjustering rekommenderas för äldre patienter (se Dosering).


Nedsatt njurfunktion


Det har inte utvärderats hur farmakokinetiken för haloperidol påverkas vid nedsatt njurfunktion. Ungefär en tredjedel av dosen utsöndras i urin, mestadels som metaboliter. Mindre än 3 % av administrerat haloperidol utsöndras oförändrat i urinen. Metaboliterna anses inte bidra på något betydande sätt till haloperidols aktivitet, dock kan en konvertering av den reducerade haloperidolmetaboliten tillbaks till haloperidol inte helt uteslutas. Även om nedsatt njurfunktion inte förväntas ha någon klinisk relevant påverkan på elimineringen av haloperidol, bör försiktighet iakttas för patienter med nedsatt njurfunktion, särskilt för dem med svår nedsättning på grund av haloperidols långa halveringstid och dess reducerade metabolit, och möjligheten till ackumulering (se Dosering).


haloperidol har stor distributionsvolym och hög proteinbindning avlägsnas endast mycket små mängder via dialys.


Nedsatt leverfunktion


Det har inte har inte utvärderats hur farmakokinetiken för haloperidol påverkas vid nedsatt leverfunktion. Nedsatt leverfunktion kan emellertid ha betydande effekter eftersom haloperidol i stor utsträckning metaboliseras i levern. Därför rekommenderas dosjustering och försiktighet för patienter med nedsatt leverfunktion (se Dosering samt Varningar och försiktighet).


Farmakokinetiska/farmakodynamiska förhållanden


Terapeutiska koncentrationer


Baserat på publicerade data från ett flertal kliniska studier fås terapeutiskt svar hos de flesta patienter med akut eller kronisk schizofreni vid plasmakoncentrationer på 1 till 10 ng/ml. En undergrupp patienter kan kräva högre koncentrationer som en följd av en hög interindividuell variabilitet av haloperidols farmakokinetik.


Hos patienter med en första episod av schizofreni behandlad med kortverkande haloperidolformuleringar kan ett terapeutiskt svar erhållas vid koncentrationer så låga som 0,6 till 3,2 ng/ml, enligt beräkning baserat på mätningar av D2-receptorbindning där det antas att en receptorbindningsgrad på 60 till 80 % är lämplig för att få terapeutisk effekt och begränsa extrapyramidala symtom. I genomsnitt uppnås koncentrationer inom detta intervall med doser på 1 till 4 mg dagligen.


På grund av den höga interindividuella variabiliteten i farmakokinetiken av haloperidol och förhållandet mellan koncentration och effekt rekommenderas att justera den individuella dosen av haloperidoldekanoat baserat på patientens svar. Tid efter en dosändring för att uppnå en ny steady state av plasmakoncentrationen och ytterligare tid för att framkalla ett terapeutiskt svar måste beaktas. Mätning av haloperidols blodkoncentrationer kan övervägas i enskilda fall.


Kardiovaskulära effekter


Risken för QTc-förlängning ökar med ökande doser och plasmakoncentrationer av haloperidol.


Extrapyramidala symtom


Extrapyramidala symtom kan uppstå inom det terapeutiska intervallet även om det oftare förekommer med doser som ger högre än terapeutiska koncentrationer.

Prekliniska uppgifter

Icke-kliniska data visar inte på några särskilda risker för människa baserat på gängse studier av lokal tolerabilitet, toxicitet vid upprepad dosering och gentoxicitet. Hos gnagare uppvisade administrering av haloperidol en minskad fertilitet, begränsad teratogenicitet såväl som embryotoxiska effekter.


I en karcinogenicitetsstudie av haloperidol observerades dosberoende ökningar av adenom i hypofyskörteln samt karcinom i bröstkörteln hos honråttor. Dessa tumörer kan vara orsakade av förlängd dopamin-D2-antagonism och hyperprolaktinemi. Det är okänt vilken relevans dessa tumörfynd hos gnagare har vad gäller risker för människa.


Haloperidol har visats blockera hjärtats hERG-kanaler i flera publicerade in vitro-studier. I ett antal in vivo-studier på vissa djurmodeller har intravenös administrering av haloperidol visats orsaka betydande QTc-förlängning vid doser på omkring 0,3 mg/kg, resulterande i plasmanivåer med ett Cmax som var minst 7 till 14 gånger högre än den terapeutiska plasmakoncentrationsnivån på 1 till 10 ng/ml som var effektiv hos de flesta av patienterna i kliniska studier. Dessa intravenösa doser, som gav QTc-förlängning, gav inte upphov till arytmier. I några djurstudier gav högre intravenösa doser av haloperidol på 1 mg/kg eller mer, en QTc-förlängning och/eller ventrikulära arytmier vid plasmanivåer med ett Cmax som var minst 38 till 137 gånger högre än den terapeutiska plasmakoncentrationsnivån som var effektiv hos de flesta av patienterna i kliniska studier.

Innehåll

50 mg/ml lösning:

1 ml lösning innehåller 70,52 mg haloperidoldekanoat motsvarande 50 mg haloperidol.


100 mg/ml lösning:

1 ml lösning innehåller 141,04 mg haloperidoldekanoat motsvarande 100 mg haloperidol.


Hjälpämnen med känd effekt:


50 mg/ml och 100 mg/ml lösning:

1 ml lösning innehåller 15 mg bensylalkohol och upp till 1 ml sesamolja.


Förteckning över hjälpämnen

Bensylalkohol, sesamolja.

Blandbarhet

Ej relevant.

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Haloperidol

Miljörisk: Användning av haloperidol har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att haloperidol är persistent, då data saknas.
Bioackumulering: Haloperidol har hög potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

1. PREDICTED ENVIRONMENTAL CONCENTRATION (PEC):


The Predicted Environmental Concentration is calculated according to the following formula:

PEC (µg/L)

=

A x 109 x (100-R) / 365 x P x V x D x 100

Where:

A (kg/year)

=

11.2996502 kg (total sold amount API in the most recent sales data for Sweden (2016) was distributed by QuintilesIMS in summer 2017)

R (%)

=

removal rate (due to loss by adsorption to sludge particles, by volatilization, hydrolysis or biodegradation)

 

=

0% (worst-case scenario: no removal)

P

=

number of inhabitants in Sweden (9 x 106)

V (L/day)

=

volume of waste water per capita and day

 

=

200 (ECHA default) [6]

D

=

factor for dilution of waste water by surface water flow

 

=

10 (ECHA default) [6]

PEC (µg/L)

=

0.001719886 µg/L


2. PREDICTED NO EFFECT CONCENTRATION (PNEC)

2.1.1. Ecotoxicological studies

2.1.1. Algae

Algal growth inhibition test with the green alga (Pseudokirchneriella subcapitata) (OECD 201) [1]:

EbC50 72 h = 0.73 mg/L

NOECb = 2.3 mg/L (see detailed information in footnote “a” of the table below)

ErC50 72 h = 1.7 mg/L

NOECr 72 h = 0.37 mg/L

Tabell

2.1.2 Crustacean

Acute

Acute Toxicity to water fleas Daphnia magna(OECD 202) [2]

EC50 48 h > 2.91 mg/L

NOEC = 0.98 mg/L (immobility)


Chronic

Not available


2.1.3 Fish

Acute

Zebra fish (Brachydanio rerio):

LC50 96 h = 1.4 mg/L (OECD 203) [3]

NOEC = 0.56 mg/L (mortality)


Chronic

Not available


2.1.4. Other ecotoxicity data

Activated sludge respiration inhibition test (OECD 209) [4]

EC50 3h > 1000 mg/L

NOEC 3h ≥ 1000 mg/L


2.2. Calculation of Predicted No Effect Concentration (PNEC)

PNEC (µg/l) = lowest LC50/1000, where 1000 is the assessment factor used.

The LC50 for the Zebra fish (Brachydanio rerio) 1.4 mg/L has been used for this calculation since it is the most sensitive of the three tested species. As for the algae species, the growth rate endpoint has been chosen in favour of that of the algae biomass in the determination of the PNEC. According to the OECD 201 guideline, preference should be given to the growth rate endpoint.


PNEC = 1.4 mg/L / 1000 = 1.4 µg/L


2.3. Environmental risk classification (PEC/PNEC ratio)

PEC/PNEC = 0.001719886/1.4 = 0.00122849 i.e. PEC/PNEC ≤ 0.1


Conclusion for environmental risk:

Use of Haloperidol has been considered to result in insignificant environmental risk.


3. DEGRADATION

3.1. Biotic degradation

3.1.1. Ready biodegradation

No data available.

The potential for persistence cannot be excluded due to lack of data.


4. BIOACCUMULATION

4.1. Partition coefficient octanol/water

The partition coefficient octanol/water was determined using the shaking flask method. [5]
log Dow = 4.76 (pH = 3)


As log Kow ≥ 4, Haloperidol has the potential to bioaccumulate in aquatic organisms.


Conclusion for bioaccumulation:

Haloperidol has high potential for bioaccumulation


5. REFERENCES

  1. Softcheck K., Haloperidol - Acute Toxicity to the Freshwater Green Alga Pseudokirchneriella subcapitata. Springborn Smithers Study No. 13674.6157. Janssen Study No. RMD893; March 1, 2007.

  2. Schmidt T., Acute Toxicity of Haloperidol (R001625) to Daphnia Magna in a 48-Hour Immobilization Test. RCC Study No. 857835, Janssen Study No. RMD626; January 26, 2005.

  3. Sayers L., Haloperidol - Acute Toxicity to Zebra Fish (Brachydanio rerio), Under Static-Renewal Conditions. Springborn Smithers Study No. 13674.6158. Sponsor Protocol/Project No. RMD895; March 12, 2007.

  4. McLaughlin S., Haloperidol - Activated Sludge Respiration Inhibition. Springborn Smithers Study No. 13674.6159. Janssen No. RMD896; March 8, 2007.

  5. Jenkins K., Haloperidol - Determination of the Koc Coefficient Following OECD Guideline 121. Springborn Smithers Study No. 13674.6156. Janssen N. RMD892. April 9, 2007.

  6. ECHA, European Chemicals Agency. 2008 Guidance on information requirements and chemical safety assessment. http://guidance.echa.europa.eu/docs/guidance_document/information_requirements_en.htm

Hållbarhet, förvaring och hantering

3 år.


Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt. Inga särskilda temperaturanvisningar.



  • Innan ampullen används, rulla den snabbt mellan båda handflatorna för att värma upp produkten.

  • Håll ampullen mellan tummen och pekfingret så att ampullens ände är fri.

  • Håll ampullens ände med den andra handen genom att sätta pekfingret mot ampullens hals, och tummen på den färgade pricken parallellt med de färgade identifieringsringarna.

  • Håll kvar tummen på pricken, bryt tvärt av ampullens ände samtidigt som du håller den andra delen av ampullen stadigt i din hand.

Figur 1

Figur 2


Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Förpackningsinformation

Injektionsvätska, lösning 50 mg/ml (lätt gulaktig, något trögflytande lösning, utan synliga främmande partiklar)
5 x 1 milliliter ampull, 296:16, F
Injektionsvätska, lösning 100 mg/ml (lätt gulaktig, något trögflytande lösning, utan synliga främmande partiklar)
5 x 1 milliliter ampull, 520:97, F

Hitta direkt i texten
Av