FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Forene®

AbbVie

Inhalationsånga, vätska
(klar, färglös)

Inhalationsanestetikum

Aktiv substans:
ATC-kod: N01AB06
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Läkemedel från AbbVie omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Fass-text

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2019-03-25.

Indikationer

Induktion och underhåll av allmän anestesi.

Kontraindikationer

Forene skall inte användas på patienter med känd överkänslighet för isofluran eller andra halogenerade anestesimedel.

Forene är kontraindicerat till patienter med känd eller misstänkt genetisk disposition för malign hypertermi.

Dosering

Forene skall bara administreras i en adekvat utrustad anestesimiljö av personal som är kunnig i isoflurans farmakologi och som är kompetent att handha patienter under narkos.

Forene bör administreras med kalibrerad specialförgasare som ger förutsägbar koncentration med rimlig precision eller där inspirerade eller expirerade koncentrationer kan följas, eftersom anestesidjupet lätt och snabbt ändras vid dosjustering av Forene. Graden av hypotension och andningsdepression kan ge viss indikation på anestesidjupet.

Tabellen nedan anger genomsnittliga värden för olika åldersgrupper för minsta alveolära koncentrationen (MAC) för Forene som ger smärtfrihet vid kirurgisk stimulering hos 50 % av individerna.


Ålder

Genomsnittligt MAC-värde i 100 % syrgas

Genomsnittligt MAC-värde i 70 % N2O

Vuxna

  

26 ± 4 år

1,28 %

0,56 %

44 ± 7 år

1,15 %

0,50 %

64 ± 5 år

1,05 %

0,37 %

   

Pediatrisk population

  

Prematur neonatal < 32 veckors havandeskap

1,28 %

 

Prematur neonatal 32 - 37 veckors havandeskap

1,41 %

 

0 - 1 månad

1,60 %

 

1 - 6 månader

1,87 %

 

6 -12 månader

1,80 %

 

1 -5 år

1,60 %

 

Premedicinering: Premedicineringen bör väljas individuellt med hänsyn till isoflurans andningsdepressiva effekt. Användning av antikolinergika är en preferensfråga men tillrådes vid inhalationsinduktion på barn.


Induktion: För att undvika luftvägsirritation och därmed ökad risk för hosta och laryngospasm bör ett intravenöst induktionsmedel tillföras, följt av inhalation av Forene. Forene kan dock ges enbart med syrgas eller syrgas/lustgas som induktion. Som initial induktionsdos rekommenderas en inspirerad koncentration av 0,5 %. Koncentrationer om 1,5-3 % medför vanligen kirurgisk anestesi inom 7-10 minuter.


Underhåll: Kirurgisk anestesi kan upprätthållas med 1-2,5 % Forene i syrgas/lustgas. En högre koncentration, 1,5-3,5 % isofluran, är nödvändig om det administreras med ren syrgas. Vid kejsarsnitt ges lämpligen 0,5-0,75 % Forene i syrgas/lustgas.

Nivån på det arteriella blodtrycket vid underhållsbehandling tenderar stå i omvänd proportion till alveolärkoncentrationen av isofluran vid frånvaro av andra komplicerande faktorer. Alltför uttalat blodtrycksfall - som ej beror på hypovolemi - kan bero på anestesidjupet och bör i dessa fall korrigeras genom minskning av den inspirerade isoflurankoncentrationen.


Återhämtning/uppvaknande: Koncentrationen av isofluran skall reduceras till 0,5 % mot operationens slut, eller avbrytas helt när hudsutureringen påbörjas för att ge snabbt uppvaknande. Om all administrering av anestetika har stoppats, måste patientens lungor ventileras med 100 % syrgas under minst 5 minuter till dess att normal andning återkommit. Om vektorgasen är en blandning av 50 % O2 och 50 % N2O är MAC av isofluran cirka
0,65 %.


Äldre: Som med andra medel krävs normalt lägre koncentrationer av Forene för att upprätthålla kirurgisk anestesi hos äldre patienter. Se ovan beträffande MAC-värden.


Barn: Isofluran kan användas till spädbarn och barn under två års ålder med en acceptabel effekt- och säkerhetsnivå.


Det är inte rekommenderat att använda isofluran för induktion av anestesi hos spädbarn och barn på grund av risken för hosta, andhållning, desaturation, ökad salivsekretion och laryngospasm (se Varningar och försiktighet.).

Varningar och försiktighet

Forene skall bara administreras i en adekvat utrustad anestesimiljö av personal som är kunnig i isoflurans farmakologi och som är kompetent att handha patienter under narkos. För att noggrant kunna kontrollera den exakta koncentrationen av isofluran, skall förgasare speciellt kalibrerade för isofluran användas.


Eftersom anestesidjupet lätt och snabbt kan ändras vid dosjustering av Forene, bör endast sådana förgasare användas, som ger förutsägbar koncentration med rimlig precision eller där inspirerade eller expirerade koncentrationer kan följas. Graden av hypotension och andningsdepression kan ge viss indikation på anestesidjupet.


Isofluran har en uttalad andningsdepressiv effekt som accentueras av premedicinering med opiater eller samtidig användning av andra andningsdepressiva medel. Andningen skall följas noga och assisterad eller kontrollerad andning bör tillämpas vid behov. Bestämning av tidalvolymen kan ge en indikation på anestesidjupet hos patienter med spontanandning


Förlängning av QT-intervallet associerat med torsade de pointes (i sällsynta fall, dödliga) har rapporterats. Administrering av isofluran hos patienter med risk för QT-förlängning bör göras med försiktighet.

Försiktighet bör även iakttas generellt vid administrering av anestesi, inklusive isofluran, hos patienter med mitokondriella sjukdomar.

Isofluran har, liksom andra inhalationsanestetika, en relaxerande effekt på uterus med potentiell risk för livmoderblödning. Klinisk bedömning bör göras då isofluran ska användas vid obstetrisk anestesi. Vid obstetrisk kirurgi bör lägsta möjliga koncentration av isofluran övervägas.

Det har inte gjorts någon omfattande undersökning av användning av isofluran till hypovolemiska, hypotensiva och försvagade patienter. En lägre koncentration isofluran rekommenderas vid användning till dessa patienter. Graden av hypotension och myokarddepression står i relation till anestesidjupet. Operationsstimuli och samtidig tillförsel av lustgas kan begränsa graden av hypotension. Excessivt blodtrycksfall - som ej beror på hypovolemi - bör korrigeras genom minskning av anestesidjupet.


Alla vanligt använda muskelrelaxantia potentieras märkbart av isofluran, varav effekten är mest påtagligt hos icke-depolariserande relaxantia.


Isofluran ökar märkbart blodflödet genom hjärnan vid djup anestesi. Ett övergående ökat cerebrospinalt vätsketryck kan uppkomma, vilket är fullt reversibelt vid hyperventilation. Isofluran måste användas med försiktighet hos individer med förhöjt intrakraniellt tryck. I sådana fall kan hyperventilation bli nödvändig.


Rapporter visar att isofluran kan ge leverskador, från milda övergående förhöjda leverenzymnivåer till livshotande levernekros i sällsynta fall.


Det har rapporterats att tidigare exponering för halogenerade kolväten, framförallt vid intervaller kortare än tre månader, kan öka risken för leverskador.


Försiktighet bör iakttagas vid tillförsel av Forene till patienter med redan existerande leversjukdom. Cirros, viral hepatit, eller andra förekommande leversjukdomar kan vara skäl till att välja andra anestetika än halogenerade anestetika.


De högsta oorganiska fluoridkoncentrationerna, som bildas vid nedbrytningen av isofluran är vanligen mycket lägre än de som anses nefrotoxiska. Inga tecken på njurskador har rapporterats efter administrering av isofluran.


Forene bör ges med försiktighet till patienter som får antihypertensiva medel eller annat läkemedel som kan påverka svaret från det sympatiska nervsystemet.


Tillräckliga data för att fastställa användningen av isofluran vid graviditet eller obstetriska ingrepp utom vid kejsarsnitt finns för närvarande ej.


Erfarenheten från upprepad användning vid anestesi är ej tillräcklig för att en definitiv rekommendation skall kunna ges. Som med andra halogenerade anestetika bör försiktighet iakttagas vid upprepad anestesi inom en kort tidsperiod.


En förstärkning av neuromuskulär utmattning kan ses hos patienter med neuromuskulära sjukdomar som myasthenia gravis. Isofluran skall användas med försiktighet hos dessa patienter.


Isofluran ska administreras med försiktighet till patienter som kan utveckla bronkokonstriktion eftersom bronkospasm kan uppstå.


Barn under 2 år

Försiktighet ska iakttas då isofluran används hos små barn beroende på begränsad erfarenhet hos denna patientgrupp.


Isolerade fall av ökat karboxyhemoglobin har rapporterats vid användning av halogenerade inhalationsläkemedel med en CH-F2-substituent (dvs desfluran, enfluran och isofluran).Inga kliniskt signifikanta koncentrationer av kolmonoxid produceras vid närvaro av normalt hydrerade absorbenter. Tillverkarens instruktioner för CO2-absorbenter bör följas noga.

Sällsynta fall av extrem värmeutveckling, rök och/eller plötslig brand i narkosapparaten har rapporterats vid administrering av inhalationsanestetika i denna klass i samband med uttorkade kolsyreabsorbrar, speciellt de som innehåller kaliumhydroxid (t.ex. Baralyme). Vid misstanke att kolsyreabsorbern är uttorkad, ska denna bytas innan administrering av isofluran. Färgindikatorn på de flesta kolsyreabsorbrar förändras inte vid uttorkning. Därför skall frånvaro av färgförändring inte tolkas som att absorbern är tillräckligt fuktig. Oavsett status på färgindikatorn skall kolsyreabsorbern bytas regelbundet.


Användningen av anestesimonitorer av standardtyp såsom pulsoximetrar, är ingen pålitlig metod för detektion av kolmonoxid-hemoglobin.


Direkt mätning av kolmonoxid-hemoglobin bör utföras i händelse att en patient under anestesi i slutet system med Forene utvecklar syredesaturation, som ej svarar på konventionella terapeutiska metoder.


Oavsett anestesimetod är det viktigt att bibehålla normal hemodynamik för att undvika hjärtischemi hos patienter med hjärt-kärlsjukdomar.


Med tanke på att isofluran verkar irriterande på slemhinnorna i luftvägarna, kan produkten orsaka luftvägsreaktioner om inhalationsanestesi görs med hjälp av mask. Under induktion av anestesi kan salivflödet och den trakeobronkiala sekretionen öka och därmed ge upphov till laryngospasm, särskilt hos barn.


Patienterna bör informeras om att Forene, liksom andra allmänna anestesimedel, kan ha en nedsättande effekt på tankeverksamheten under 2-4 dagar efter anestesin. Små förändringar av stämningsläget kan kvarstå upp till 6 dagar efter administreringen.

Detta måste tas i beaktande när patienterna återupptar normala dagliga aktiviteter, inklusive bilkörning och hantering av maskiner.


Malign hypertermi

Vid behandling av känsliga individer kan isoflurannarkos ge ett hypermetaboliskt tillstånd i skelettmuskulaturen, vilket leder till en hög syrekonsumtion och ett klinisk syndrom känt som malign hypertermi. Detta syndrom innefattar ospecifika tecken, såsom muskelstelhet, takykardi, takypné, cyanos, arytmier och instabilt blodtryck. (Det bör också noteras att flera av dessa ospecifika tecken kan uppträda vid lätt anestesi, akut hypoxi etc.) En generell ökning av metabolismen kan visa sig i form av ökad temperatur (vilken kan öka snabbt tidigt eller sent i det individuella fallet, men är vanligtvis inte det första tecknet på förhöjd metabolism) och en ökad användning av CO2-absorptionssystemet (varm behållare) PaO2 och pH kan minska och hyperkalemi och basunderskott uppträda. Behandlingen inkluderar utsättning av triggande ämnen (t ex isofluran) intravenös administrering av dantrolennatrium och insättande av understödjande behandling. Sådan behandling innefattar kraftfulla åtgärder att återställa kroppstemperaturen till normal, respiratorisk och cirkulatorisk support vid behov och kontroll över elektrolyt-vätske-syra-bas-störningar. (Se produktinformationen för intravenöst dantrolennatrium för ytterligare information om kontroll av patienten.). Njursvikt kan senare uppträda.


Fall av malignt hypertermi har rapporterats efter marknadsföring. En del av dessa fall hade dödlig utgång.


Perioperativ hyperkalemi

Användning av inhalationsanestesi har i sällsynta fall lett till förhöjning av serumkalium som under den postoperativa perioden resulterat i hjärtarytmi och dödsfall hos barn. Patienter med latenta såväl som kända neuromuskulära sjukdomar, speciellt Duchenne muskeldystrofi, verkar vara mest känsliga. Samtidig användning av succinylkolin har förknippats med de flesta av dessa fall men har ej varit obligat. Dessa patienter uppvisade även signifikanta höjningar i serumkreatininkinas och i vissa fall förändringar i urinen, som vid myoglobuliuri. Trots likheten med malign hypertermi så hade ingen av dessa patienter tecken eller symptom på muskelrigiditet eller hypermetaboliskt tillstånd. Tidig och intensiv behandling av hyperkalemi skall påbörjas för att förebygga en resistent arytmi. En efterföljande utredning av latenta neuromuskulära sjukdomar rekommenderas.

Interaktioner

Samtidigt intag bör undvikas:

Betasympatikomimetika (isoprenalin) och alfa- och betasympatikomimetika (adrenalin, noradrenalin): bör användas med försiktighet under anestesi med isofluran på grund av potentiell risk för ventrikulär arytmi som följd av ökad hjärtfrekvens.


Det rekommenderas att behandling med icke-selektiva MAO-hämmare avslutas 2 veckor före operation. Risk finns för kris under operation.


Kombinationer som kräver försiktighet då de används:

Adrenalin, via subkutan eller gingival injektion: risk för allvarlig ventrikulär arytmi som en konsekvens av ökad hjärtfrekvens, även om hjärtkänsligheten för adrenalin är lägre vid användning av isofluran än halotan.

Adrenalin och sannolikt andra beta-receptorstimulerande sympatomimetika såsom isoprenalin kan vid injektion under narkos med etylklorid, halotan, enfluran, trikloretylen och kloroform ge allvarliga hjärtarytmier.

Isofluran ökar ej känsligheten i myokardiet för effekten av katekolaminer på hund. Begränsade data tyder på att subkutan infiltration av 0,25 mg (50 ml av en lösning 1:200.000) adrenalin till en vuxen person på 70 kg inte medför någon ökning i ventrikulär arytmi under förutsättning att samtidig myokardiell hypoxi ej föreligger. Yttersta försiktighet måste iakttagas för att undvika att adrenalin överdoseras eller absorberas onaturligt snabbt.


Kardiovaskulära kompensationsreaktioner kan försämras av beta-blockare.


Samtidig användning av isofluran och isoniazid kan öka risken för potentiering av levertoxiska effekter.


Kalciumantagonister, speciellt dihydropyridinderivat: isofluran kan leda till påtaglig hypotension hos patienter som behandlas med kalciumantagonister.


Försiktighet skall iakttas då kalciumantagonister används samtidigt med inhalationsanestetika, beroende på risken av den additiva negativa inotropa effekten.


Alla vanligt använda muskelrelaxantia potentieras märkbart av isofluran, varav effekten är mest påtagligt hos icke-depolariserande relaxantia. Dessa medel bör användas i reducerad dos. Neostigmin har en effekt på icke-polariserande relaxantia men har ingen effekt på den relaxerande verkan av isofluran självt.


MAC (minimum alveolar concentration) sänks vid samtidig administrering av N2O hos vuxna.


CYP2E1-inducerare: Läkemedel och ämnen som ökar aktiviteten hos cytokrom P450-isoenzymet CYP2E1, såsom isoniazid och alkohol, kan öka isoflurans metabolism och leda till signifikant ökning av fluoridkoncentrationen i plasma.


Samtidig användning av succinylkolin med inhalationsanestetika har associerats med ovanliga ökningar av serumhalten av kalium. Dessa ökningar har post-operativt resulterat i oregelbunden hjärtrytm och död hos pediatriska patienter.


Följande kombinationer med isofluran kan kräva dosanpassning:

Indirekta sympatikomimetika (amfetaminer och dess derivat; psykostimulantia, aptitdämpande medel, efedrin och dess derivat): Risk för perioperativ hyperkänslighet och hypertension. I det fall då operation är planerad är det att föredra att avbryta behandlingen flera dagar innan operation.


Opioider, benzodiazepiner och andra sedativa läkemedel associeras med andningsdepression, och försiktighet bör iakttas när dessa administreras samtidigt som isofluran.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:3.

Graviditet

Klinisk erfarenhet från behandling av gravida kvinnor är begränsad. Djurstudier har visat reproduktionstoxicitet, se Prekliniska uppgifter .


Tillräckliga data för att fastställa användningen av isofluran vid graviditet eller obstetriska ingrepp utom vid kejsarsnitt finns för närvarande ej och användning till gravida kvinnor skall därför bara ske om nyttan anses överväga potentiella risker.

Isofluran har, liksom andra inhalationsanestetika, en relaxerande effekt på uterus med potentiell risk för livmoderblödning. Klinisk bedömning bör göras då isofluran ska användas vid obstetrisk anestesi. Vid obstetrisk kirurgi bör lägsta möjliga koncentration av isofluran övervägas.


Användning vid kejsarsnitt

Vid kejsarsnitt har isofluran i koncentrationer upp till 0,75% visat sig vara säkert och effektivt för bibehållning av anestesi under ingreppet (se Varningar och försiktighet).


Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Uppgift saknas om isofluran eller dess metaboliter passerar över i modersmjölk. Eftersom många läkemedel utsöndras i modersmjölk ska försiktighet iakttas vid administrering av isofluran under amning.

Trafik

Patienten bör informeras att förmågan att utföra aktiviteter som kräver skärpt uppmärksamhet t.ex. bilkörning eller användning av maskiner kan vara nedsatt 2-4 dagar efter anestesi med isofluran. Som för andra anestesimedel, kan små förändringar av stämningsläget kvarstå upp till 6 dagar efter administrering (se Varningar och försiktighet).

Biverkningar

a. Sammanställning av säkerhetsprofilen

Biverkningar som setts vid administrering av isofluran är i allmänhet dosberoende förstärkningar av farmakofysiologiska effekter och inkluderar andningsdepression, hypotension och arytmi. Potentiella allvarliga biverkningar inkluderar malign hypertermi, hyperkalemi, förhöjt serumkreatinkinas, myoglobinuri, anafylaktisk reaktion och leverbiverkningar (se Varningar pch försiktighet). Skakning, illamående, kräkning, ileus, agitation och delirium har observerats under den postoperativa perioden. Hjärtstillestånd, bradykardi och takykardi har observerats generellt i samband med administrering av anestesiläkemedel, inklusive isofluran. Förlängning av QT-intervallet associerat med torsade de pointes (i sällsynta fall, dödliga) har rapporterats.


b. Biverkningstabell

Följande tabell visar biverkningar som rapporterats i kliniska prövningar och efter marknadsföringstillstånd. Frekvens kan inte bedömas utifrån tillgänglig data, därför är frekvensen “inte känd”.


Sammanställning av de mest frekventa biverkningarna

Organ

Frekvens

Biverkan

Blodet och lymfsystemet

Inte känd

Karboxyhemoglobinemi2

Immunsystemet

Inte känd

Anafylaktiska reaktioner1

Hypersensitivitet1

Metabolism och nutrition

Inte känd

Hyperkalemi2

Förhöjt blodglukos

Psykiska störningar

Inte känd

Agitation

Delirium

Förändrat humör5

Centrala och perifera nervsystemet

Inte känd

EEG förändringar

Konvulsion

Mental försämring4

Hjärtat

Inte känd

Arytmi

Hjärtstillestånd

Brakykardi

ECG: förlängning av QT-intervallet

Takykardi

Torsade de pointes

Blodkärl

Inte känd

Hypotension2

Livmoderblödning3

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Inte känd

Bronkospasm2

Dyspne1

Väsande andning1

Andningsdepression2

Laryngospasm2

Magtarmkanalen

Inte känd

Ileus

Kräkning

Illamående

Lever och gallvägar

Inte känd

Levernekros2

Levercellskada2

Förhöjt bilirubin i blodet

Hud och subkutan vävnad

Inte känd

Svullet ansikte1

Kontakteksem1

Utslag1

Njurar och urinvägar

Inte känd

Förhöjt kreatinin i blodet

Sänkt urea i blodet

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Inte känd

Malign hypertermi2

Bröstobehag1

Frossbrytningar

Undersökningar

Inte känd

Förhöjt antal vita blodkroppar1

Förhöjda leverenzymer2

Förhöjt fluorid1

Förhöjt kreatininfosfokinas i blodet

Avvikande elektroencefalogram

Sänkt kolesterol i blodet

Sänkt alkaliskt fosfatas i blodet

Muskoskeletala systemet och bindväv

Inte känd

Myoglobinuri

Rabdomyolys

1Se Biverkningar(c)

2Se Varningar och försiktighet

3Hos patienter som genomgår inducerad abort. Se Varningar och försiktighet.

4Kan orsaka en liten sänkning i intellektuella funktionen under 2-4 dagar efter anestesi. Se Varningar och försiktighet.

5Små förändringar i humör och symtom kan kvarstå i upp till 6 dagar. Se Varningar och försiktighet.


Leukocytos, hosta, ökat serumglukos, ökad bromsulftaleinretention, hepatit, störd leverfunktion och ikterus har även rapporterats.


c. Beskrivning av utvalda biverkningar

En övergående ökning i blodbilirubin, blodglukos och serumkreatinin med en minskning i serumureanivån, serumkolesterolnivån och alkalin-fosfatasnivån har observerats.


Övergående ökningar i vita blodkroppar har observerats även i avsaknad av kirurgisk stress.


Sällsynta fall av överkänslighet (inklusive kontaktdermatit, utslag, dyspné, väsande andning, obehag i bröstet, ansiktssvullnad eller anafylaktisk reaktion) har rapporterats, särskilt i samband med långvarig yrkesmässig exponering för inhalationsanestetika, inklusive isofluran. Dessa reaktioner har bekräftats via kliniska tester (t.ex. metakolintest). Orsaken till de anafylaktiska reaktioner som setts under exponering för inhalationsanestetika är emellertid oklar beroende på samtidig exponering för ett flertal andra läkemedel, varav många är kända för att orsaka dessa reaktioner.


Minimalt förhöjda serumnivåer av oorganisk fluorid uppstår under och efter isoflurananestesi, beroende på biodegradering av ämnet. Det är osannolikt att de observerade låga serumnivåerna av oorganisk fluorid (medelvärde 4,4 µmol/l i en studie) kan orsaka njurtoxicitet, eftersom de är väl under tröskelvärdet för njurtoxicitet.


Isofluran ökar blodsockernivåerna på grund av minskad insulinsekretion under anestesi. Detta bör beaktas vid administration till diabetiker.


Bronkospams och laryngospasm pga. luftvägsirritation har rapporterats med flyktiga anestetika under inandning.


d. Pediatrisk population

Användning av inhalationsanestesi har i sällsynta fall lett till förhöjning av serumkalium som under den postoperativa perioden resulterat i hjärtarytmi och dödsfall hos barn (se Varningar och försiktighet).

Under induktionen av anestesi kan salivflödet och den trakealbronkiala sekretionen öka och orsaka laryngospasm (se Varningar och försiktighet).


e. Andra populationer


Neuromuskulär sjukdom:

Användning av inhalationsanestesi har i sällsynta fall lett till förhöjning av serumkalium som under den postoperativa perioden resulterat i hjärtarytmi och dödsfall hos barn (se Varningar och försiktighet).


Pediatriska patienter med latenta såväl som kända neuromuskulära sjukdomar, speciellt Duchennes muskeldystrofi, verkar vara mest känsliga (se Varningar och försiktighet).


Tidig och intensiv behandling av hyperkalemi skall påbörjas för att förebygga en resistent arytmi. En efterföljande utredning av latenta neuromuskulära sjukdomar rekommenderas (se Varningar och försiktighet).


Äldre:

Lägre koncentrationer av isofluran krävs normalt för att bibehålla kirurgisk anestesi hos äldre patienter (se Dosering).


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Vid eventuell överdosering skall tillförseln av läkemedlet avbrytas. Säkra fria luftvägar och assistera ventilationen med ren syrgas. Hypotension och andningsdepression har setts. Noggrann övervakning av blodtryck och andning rekommenderas. Stödjande behandling kan vara nödvändig för att korrigera hypotension och andningsdepression till följd av en alltför djup nivå av anestesi.

Farmakodynamik

Induktionstiden är kort och uppvaknandet sker snabbt. Trots att den lätt stickande lukten av isofluran kan begränsa induktionshastigheten verkar ingen excessiv stimulering av saliv- eller trakeobronkialsekretionen föreligga i den vuxna populationen till skillnad mot hos barn (se Varningar och försiktighet). Farynx- och larynxreflexerna dämpas snabbt. Anestesidjupet kan ändras snabbt med isofluran. Hjärtrytmen är stabil.


Under induktionsfasen sjunker blodtrycket men stiger åter mot det normala efter operationsstimuli.


Isofluran förefaller sensibilisera myokardiet för adrenalin. Begränsade data tyder på att subkutan infiltrering av upp till 50 ml av en adrenalinlösning 1:200.000 ej inducerar ventrikulär arytmi hos patienter som sövts med isofluran (se Interaktioner).


Den muskulära relaxationen kan vara tillräcklig vid vissa intraabdominala operationer vid normala anestesinivåer, men om kraftigare relaxation krävs, kan små doser av muskelrelaxerande medel ges intravenöst. Alla vanligen använda muskelrelaxantia potentieras markant av isofluran, mest uttalat med icke-depolariserande medel. Neostigmin motverkar effekten av icke-depolariserande muskelrelaxantia men har ingen effekt på den relaxerande effekten av isofluran. Alla vanligen använda muskelrelaxantia är kompatibla med isofluran (se även Interaktioner).


Farmakokinetik

Biotransformationen av isofluran är minimal hos människa. I genomsnitt återfinns cirka 95 % av administrerat isofluran i utandningsluften. I den postoperativa perioden återfinns 0,2 % av upptaget isofluran som metaboliter i urinen. Toppvärdet av oorganiska fluorider i serum är i medeltal mindre än 5 µmol/liter och uppnås cirka fyra timmar efter anestesins avslutande och nivån normaliseras inom 24 timmar. Inga tecken på njurskada har rapporterats med isofluran.


Hos patienter sövda med isofluran, är vanligen medelnivån av serumkoncentrationen av oorganiskt fluor mindre än 5 mikromol/liter och uppnås cirka fyra timmar efter narkos, återgående till normala värden inom 24 timmar. Detta skall inte påverka njurfunktionen hos patienter med normal njurfunktion.

Prekliniska uppgifter

Publicerade djurstudier (inklusive primater) vid doser som resulterat i lätt till måttlig anestesi tyder på att användning av anestesiläkemedel under perioden då hjärnan har snabb tillväxt eller under synaptogenes, kan resultera i cellförlust under hjärnans tillväxtperiod och som kan associeras med långvariga kognitiva brister. Den kliniska betydelsen av dessa prekliniska fynd är ännu inte klarlagd.


Reproduktionsstudier har utförts på djur efter upprepad exponering för anestetiska koncentrationer av isofluran. En möjlig narkosrelaterad fetotoxisk effekt av isofluran har setts hos möss vid subterapeutiska doser. Studier på råtta visade inga effekter på fertilitet, dräktighet, förlossning eller på avkommans livskraft. Inga tecken på teratogenicitet observerades. Jämförbara studier på kanin gav likaledes negativa reslutat. Relevansen av dessa studier för människa är inte känd eftersom det inte finns några adekvata och välkontrollerade studier på gravida kvinnor.


Innehåll

1 ml Forene innehåller 1 ml isofluran

-

Blandbarhet

Inga kända inkompatibiliteter.

Miljöpåverkan

Miljöinformationen för isofluran är framtagen av företaget Baxter för Isofluran Baxter

Miljörisk: Användning av isofluran har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Isofluran är potentiellt persistent.
Bioackumulering: Isofluran har låg potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

Detailed background information

Due to the prescribed application regime of the medicine and its physical-chemical properties, the parent compound isoflurane (CAS 26675-46-7) is mainly emitted to the air compartment. Indeed, a minor amount of isoflurane and its metabolites fluoride and trifluoroacetic acid (TFA) are maybe emitted down-the-drain. Only the latter releases, parent and metabolite, have been examined in the following risk classification. Thus, only the potential risk to the aquatic compartment is addressed here.


Environmental Risk Classification

Predicted Environmental Concentration (PEC): parent compound

PEC is calculated according to the following formula:

PEC (μg/L) = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100) = 1.5*10-6*A(100-R)

PEC = 0.000075 μg/L

Where:

A = 490.7 kg * 0.1% (total sold amount API in Sweden year 2017, data from IQVIA (2018); reduced by fraction excreted). The 0.1% represents a worst-case assumption; Justification on reduction sees metabolism data below.

R = removal rate (due to loss by adsorption to sludge particles, by volatilization, hydrolysis or biodegradation) = 0 % This value represents a worst-case assumption due to volatilisation; Justification sees data below.

P = number of inhabitants in Sweden = 9 *106

V (L/day) = volume of wastewater per capita and day = 200 (ECHA default) (ECHA, 2016)

D = factor for dilution of waste water by surface water flow = 10 (ECHA default) (ECHA, 2016)


Predicted No Effect Concentration (PNEC): parent compound

Ecotoxicological studies

For isoflurane information on aquatic toxicity is not available

Algae:

Not available

Crustacean:

Acute toxicity

Not available

Chronic toxicity

Not available

Fish:

Acute toxicity

Not available

Chronic toxicity

Not available


Environmental risk classification (PEC/PNEC ratio): parent compound

Based on the fact that for isoflurane information on aquatic toxicity is not available, the phrase «Risk of environmental impact of isoflurane cannot be excluded, since no ecotoxicity data are available» has to be chosen.

However, according to the European Medicines Agency guideline on environmental risk assessment of medicinal products (EMA/CHMP/SWP/4447/00), use of isoflurane is unlikely to represent a risk for the environment, because the predicted environmental concentration (PEC) is below the action limit 0.01 μg/L.

Moreover, the available information for the metabolite TFA (see below), justifies the phrase «Use of isoflurane has been considered to result in insignificant risk.»

Therefore, the use of isoflurane under the prescribed application regime is unlikely to represent a risk for the environment, although, due to the missing of experimentally determined ecotoxicity data for the parent compound, an environmental impact of isoflurane cannot be completely ruled out.

Overall, the distinct difference to the action limit for the parent compound as well as the low risk characterization ratio for the metabolite justifies the phrase «Use of isoflurane has been considered to result in insignificant risk.»


Predicted Environmental Concentration (PEC): metabolite TFA

PEC is calculated according to the following formula:

PEC (μg/L) = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100) = 1.5*10-6*A(100-R)

PEC = 0.000092 μg/L

Where:

A = 490.7 kg * 114.02 g/mol / 184.49 g/mol * 0.2% (total sold amount API in Sweden year 2017, data from IQVIA (2018); reduced by fraction excreted). The 0.2% represents a worst-case assumption; Justification on reduction see metabolism data below.

R = removal rate (due to loss by adsorption to sludge particles, by volatilization, hydrolysis or biodegradation) = 0 %

P = number of inhabitants in Sweden = 9 *106

V (L/day) = volume of wastewater per capita and day = 200 (ECHA default) (ECHA, 2016)

D = factor for dilution of waste water by surface water flow = 10 (ECHA default) (ECHA, 2016)


Predicted No Effect Concentration (PNEC): metabolite TFA

Ecotoxicological studies

Review of effects of TFA on environmental organisms is published by Solomon et al. (2016), which cites effect values based on biomass given by Berends et al (1999). A registration dossier under REACh is available on the ECHA website (ECHA, 2018) describing several aquatic toxicity studies with TFA (studies performed with sodium trifluoroacetate; concentrations re-calculated for TFA). It should be noted that the original study reports could not be evaluated. Instead, only information publicly disseminated on the ECHA website served as basis of this assessment. Therefore, definitive quality and reliability cannot be assessed from this limited information.

However, the registrants regarded the studies as reliable.


Algae:

Green alga (Pseudokirchneriella subcapita (synonym Raphidocelis subcapitata) formerly known as Selenastrum capricornutum) (OECD 201, GLP, including analytical monitoring) (ECHA, 2018)

EC50 72 h (growth rate) = 237 mg/L

EC10 72 h (growth rate) = 5.6 mg/L

Marine alga (Phaeodactylum tricornutum) (OECD 201, GLP, no analytical monitoring, effect values based on nominal concentrations) (ECHA, 2018)

EC50 96 h (growth rate) > 97 mg/L

NOEC 96 h (growth rate) > 97 mg/L

Blue green alga (Anabaena flos-aquae) (US-EPA 540/09-82-020, GLP, including analytical monitoring, effect values based on nominal concentrations) (Smyth et al., 1994)

EC50 120 h (growth rate) > 1997 mg/L

NOEC 120 h (growth rate) = 499 mg/L


Crustacean (Daphnia magna):

Acute toxicity

EC50 48 h (immobility) > 999 mg/L (nominal concentration, OECD 202, GLP, limit test with 1200 mg/L sodium trifluoroacetate, including analytical monitoring)

Chronic toxicity

NOEC 21 days (reproduction rate, survival of adults) > 25 mg/L (nominal concentration, OECD 211, GLP, including analytical monitoring, no effect observed at highest concentration tested)


Fish:

Acute toxicity

Zebra fish (Danio rerio) LC50 96 h > 999 mg/L (nominal concentration, OECD 203, GLP, limit test with 1200 mg/L sodium trifluoroacetate, including analytical monitoring)

Chronic toxicity

No experimental results available


According to REACh Technical Guidance Document, Chapter R.10 (ECHA, 2008) an assessment factor of 50 applies to the lowest of two long term results (e.g. EC10 or NOECs) representing two trophic levels when such results have been generated covering that level showing the lowest L(E)C50 in the short-term tests. NOEC of the most recent study with the green alga Pseudokirchneriella subcapita has been used for this calculation since it is the most sensitive of the three tested species and the most reliable study. This PNEC is regarded a worst case estimate. For comparison, the REACh dossier derives a PNEC of 0.56 mg/L based on the EC10 of 5.6 mg/ L and using an AF of 10.

PNECsurface water = lowest NOEC/50 = 112 µg/L


Environmental risk classification (PEC/PNEC ratio): metabolite TFA

According to the European Medicines Agency guideline on environmental risk assessment of medicinal products (EMA/CHMP/SWP/4447/00), TFA as a relevant metabolite from the use of isoflurane is unlikely to represent a risk for the environment, because the predicted environmental concentration (PEC) is below the action limit 0.01 μg/L.

Moreover, based on the available information for the metabolite TFA,

PEC/PNEC = 0.000092/112 = 0.00000082, i.e. PEC/PNEC ≤ 0.1 which justifies the phrase «Use of isoflurane has been considered to result in insignificant risk.»


Degradation

Biotic degradation

Ready degradability:

For isoflurane studies on ready biodegradability are not available.

For the metabolite TFA biodegradation studies are presented in the REACh dossier (ECHA, 2012):

Test result: 0 % degradation within 28 days (OECD 301D).

These results indicate that isoflurane as well as TFA can be regarded as not readily biodegradable.


Inherent degradability:

Information on inherent biodegradability of isoflurane is not available.

For the metabolite TFA a modified SCAS Test is presented in the REACh dossier (ECHA, 2012) indicating that TFA is not biodegraded.


Simulation studies:

STP simulation studies and test results in water, sediment and total system are not available.

TFA was shown to be persistent in water compartments since it was not biodegraded during a year-long study using laboratory aquatic microcosms and ecosystem sediment-water systems (Ellis et al., 2001).



Abiotic degradation

Hydrolysis:

Information on hydrolysis is not available.

Photolysis:

Information on photolysis in water is not available.

Justification if R is not equal to 0, e.g. modelling results using SimpleTreat:

As isoflurane is not readily biodegradable, and simulation studies are not available, the default value was used for removal rate R = 0. However, this is considered to represent a worst-case approach for isoflurane, as modelling results using SimpleTreat suggest that within STP about 91.5% is emitted to air, 1.11% to sludge, and only 7.43% to water.

As the metabolite TFA is not readily biodegradable, simulation studies are not available, and microcosms/field studies suggest persistence in the environment, the default value was used for removal rate R = 0. Modelling results using SimpleTreat suggest that within STP about 0.01% is emitted to air, 0.238% to sludge, and 99.8% to water.

Justification of chosen degradation phrase:

Based on the information that isoflurane as well as its metabolite TFA are not readily biodegradable, and reliable simulation studies are not available, the phrase “isoflurane is potentially persistent” is thus chosen.


Photodegradation:

In the atmosphere isoflurane could be removed by chemical reaction with radicals, by photolysis and by wet or dry deposition. The degradation time is assumed to be limited by the reaction with the hydroxyl radical (OH•). The following rate coefficients kOH are described:

McLoughlin et al. (1993) < 3E-13 cm3/molecule-sec at 300 K

EpiSuite (estimation): 2.33E-14 cm3/molecule-sec at 298 K

Brown et al. (1989) 2.1E-14 cm3/molecule-sec (at 300 K)

Beach et al. (2001) 1.9E-14cm3/molecule-sec at 293 K

Langbein et al. (1999): 1.7E-14 cm3/molecule-sec at 298 K

Sulbaek Andersen et al. (2012) 1.5E-14 cm3/molecule-sec at 296 K

Sulbaek Andersen et al. (2010) 1.01E-14 cm3/molecule-sec at 272 K

The life-times given in the literature are between 2 and 6 years depending on the rate constant, OH radical concentration, and temperature.

For TFA the estimated rate coefficient kOH is 0.52E-012 cm3/molecule-sec at 298 K corresponding to a half-life of 31 d (EpiSuite, AOPWIN). The major elimination pathway of TFA in air is rainout.


Adsorption and desorption to soil


The soil adsorption coefficient (Koc) of isoflurane was calculated by ACD/Labs to be 338 L/kg. Estimations via EpiSuite show Koc values of 97.54 L/kg (MCI method) and 94.18 L/kg. (Kow method with a logKow of 2.06). Using the logPow and the recommended QSAR of the TGD for non-hydrophobics, results in a Koc of 123 L/kg. Thus, adsorption of isoflurane to soil and sediment is assumed to be low.

For TFA the soil adsorption coefficient (Koc) was estimated via EpiSuite. This estimation results in values of 3.231 L/kg (MCI method) and 2.706 L/kg. (Kow method with a logKow of 0.5). Using the logPow and the recommended QSAR of the TGD for non-hydrophobics, results in a Koc of 19.1 L/kg. However, the logPow and the Koc of this structure may be sensitive to pH, and thus may vary significantly. In a screening test presented in the REACh dossier (ECHA, 2012), no adsorption to three different standard soils was observed. In addition, in soil retention studies on a total of 54 soil samples the Kd were ranged between 0.17 to 20 L/kg for all soil location (Richey et al., 1997). The results indicate that retention of TFA by soil surfaces is dependent upon pH, soil organic matter and mineral surfaces and the presence of other anions in soil solution. Overall, TFA can be considered as a mobile organic compound in the majority of soils.


Volatilisation

Distribution of isoflurane between air and water (Henry’s law constant) was estimated from the ratio of the vapour pressure to the water solubility. The calculated value of 2950 Pa m3/mole at 25 °C, resulting in an air-water partitioning coefficient of 0.596 at 12°C, indicates a rapid and significant volatilization from water.

For the metabolite TFA experimental Henrys law constants are presented in the REACh dossier (ECHA, 2012): the values ranges from 5800 mol/dm3/atm (Kutsuna and Hori, 2008) and 8950 mol/dm3/atm (Bowden et al., 1996) corresponding to a value of 0.00713 and 0.0112 Pa m3/mol at 25 °C, respectively. This indicates a very low volatility potential of the metabolite.


Bioaccumulation

Bioconcentration factor (BCF):

Bioconcentration study for isoflurane is not available.

As well, an experimental bioconcentration study for the metabolite TFA is not available, that would enable the derivation of a reliable BCF. However, results on the incorporation of TFA into freshwater sediment organisms as well as estimation data (EpiSuite/BCFBAF) indicate only an insignificant potential for bioconcentration in aquatic species.

Partitioning coefficient:

An experimental study according to OECD 107 on the logPow of isoflurane determined a logPow > 1.9 (Baxter, 2012). With the analytical method performed in this study it was not possible to detect isoflurane in the water phase, thus no exact value could be determined. However, this experimentally determined lower limit of the logPow is similar to the calculated values of 2.12 at 25°C (ACD/Labs) and 1.51 (EpiSuite/KOWWIN v1.67). Moreover, these values are confirmed by the generally accepted experimental value of 2.06 given by Hansch et al (1995).

Isoflurane: Log Dow = 2.06 at pH 7

For TFA estimated values for logPow of 0.5 (EpiSuite/KOWWIN v1.68) and 1.35 ± 0.38 (ACD/Labs) could be calculated. However, the partitioning is pH dependent as TFA dissociates in water and is expected to exist almost entirely in the anion form (dissociation constant pKa = 0.52); pH-dependence could be calculated using ACD/Labs.

TFA: estimated Log Dow = - 2.4 at pH 7

Justification of chosen bioaccumulation phrase:

Since log Dow < 4 at pH 7, isoflurane has low potential for bioaccumulation. Moreover, toxicokinetic data from humans show that isoflurane does not remain in human bodies but is released back into the air.

Since log Dow < 4 at pH 7, TFA has low potential for bioaccumulation.


Excretion (metabolism)

Isoflurane predominantly leaves the human body via pulmonary exhalation and reaches the atmosphere as the main target compartment. Scientific literature demonstrates that the administered isoflurane is mainly emitted unchanged into the atmosphere. Only a minor fraction of fluranes is excreted unchanged in urine (Saber and Sorig Hougaard, 2009).

The metabolism of isoflurane has been comprehensively reviewed (Kenna and van Pelt, 1994; Saber and Sorig Hougaard, 2009). Isoflurane is metabolized to the stable metabolites fluoride, chloride and trifluoroacetic acid (TFA), which are excreted via urine. It was determined that the postoperative increase of urinary excretion of fluoride and organic fluorine accounted for less than 0.2% (Holaday et al., 1975), which is in alignment to SPC Sweden.


Isofluran

The portion of organic fluorine is < 0.1% (Holaday and Fiserova-Bergerova, 1979). Thus into wastewater, isoflurane is excreted assuming all organic fluorine is unchanged parent – as a worst-case assumption - to < 0.1% as parent compound and to 0.2% as metabolite trifluoroacetic acid (TFA). The pharmacological activity of the metabolite is not known.

A reduction of A (total sold amount API in Sweden 2017) in the PEC calculation is justified based on excretion/metabolism as follows:

Isoflurane (Parent):

A = 490.7 kg * 0.1%

TFA (Metabolite):

A = 490.7 kg * MW(metabolite)/MW(parent) * M

= 490.7 kg * 114.02 g/mol / 184.49 g/mol * 0.2%


PBT/vPvB assessment

As both Isoflurane and its metabolite TFA have low potential for bioaccumulation, they do not fulfil the criteria for PBT and/or vBvP substances and thus should not be flagged.

According to the established EU criteria, the medicine should not be regarded as a PBT/vPvB substance.


References

Baxter, 2012. Experimental study report: Isoflurane, Partition Coefficient n-Octanol/Water (OECD 107), Shake Flask Method. Performed by Siemens AG, Prozess-Sicherheit, Industriepark Höchst, B 596 & B 598, 65926 Frankfurt am Main, Germany.


Beach SD, Hickson KM, Smith IWM and Tuckett RP, 2001. Rate constants and Arrhenius parameters for the reactions of OH radicals and Cl atoms with CF3CH2OCHF2, CF3CHClOCHF2 and CF3CH2OCClF2, using the discharge-flow/resonance fluorescence method. Physical Chemistry Chemical Physics, 3, 3064-3069.


Berends AG, Boutonnet JC, De Rooij CG, and Thompson RS, 1999. Toxicity of trifluoroacetate to aquatic organisms. Environmental Toxicology and Chemistry. 18:1053–1059


Bowden DJ, Clegg SL and Brimblecombe P, 1996. The Henry's law constant of trifluoroacetic acid and its partitioning into liquid water in the atmosphere. Chemosphere, 32, 405-420


Brown AC, Canosa-Mas CE, Parr AD, Pierce JM and Wayne RP, 1989. Tropospheric lifetimes of halogenated anaesthetics. Nature, 341, 635-637.


ECHA, European Chemicals Agency, 2008. Guidance on information requirements and chemical safety assessment. https://echa.europa.eu/documents/10162/13632/information_requirements_r10_en.pdf/bb902be7-a503-4ab7-9036-d866b8ddce69


ECHA, European Chemicals Agency, 2016. Guidance on information requirements and chemical safety assessment chapter R.16: Environmental exposure assessment version 3.0 February 2016. https://echa.europa.eu/documents/10162/13632/information_requirements_r16_en.pdf/b9f0f406-ff5f-4315-908e-e5f83115d6af


ECHA, European Chemicals Agency, 2018. REACH-Registration dossier trifluoroacetic acid (CAS 76-05-1), last modified 2012-06-18. European Chemicals Agency, Helsinki, Finland. Publicly available under: https://www.echa.europa.eu/web/guest/registration-dossier/-/registered-dossier/5203


Ellis DA, Hanson ML, Sibley PK, Shahid T, Fineberg NA, Solomon KR, Muir DC and Mabury SA, 2001. The fate and persistence of trifluoroacetic and chloroacetic acids in pond waters. Chemosphere, 42, 309-318.


Hansch C, Leo A, Hoekman D, 1995. Exploring QSAR. Hydrophobic, electronic, and steric constants. American Chemical Society, Washington, DC (USA)


Holaday DA, Fiserova-Bergerova V, Latto IP, Zumbiel MA, 1975. Resistance of isoflurane to biotransformation in man. Anesthesiology 43: 325-32.


Holaday, DA, Fiserova-Bergerova V, 1979. Fate of fluorinated metabolites of inhalation anesthetics in man. Drug Metab Rev 9(1): 61-78.


IQVIA, 2018. Consumption assessment in kg for input to enviromental classification - updated 2018 (data 2017), Project 1048212


Kenna JG and van Pelt FNAM, 1994. The metabolism and toxicity of inhaled anaesthetic agents. Anaesthetic Pharmacology Review, 2, 29-42


Kutsuna S and Hori H, 2008. Experimental determination of Henry's law constants of trifluoroacetic acid at 278–298 K. Atmospheric Environment, 42, 1399-1412


Langbein T, Sonntag H, Trapp D, Hoffmann A, Malms W, Roth EP, Mors V and Zellner R, 1999. Volatile anaesthetics and the atmosphere: atmospheric lifetimes and atmospheric effects of halothane, enflurane, isoflurane, desflurane and sevoflurane. British Journal of Anaesthesia, 82, 66-73


McLoughlin P, Kane R and Shanahan I, 1993. A Relative Rate Study of the Reaction of Chlorine Atoms (Cl) and Hydroxyl Radicals (Oh) with a Series of Ethers. International Journal of Chemical Kinetics, 25, 137-149


Richey DG, Driscoll CT and Likens GE, 1997. Soil Retention of Trifluoroacetate. Environ Sci Technol, 31, 1723-1727


Saber AT and Sorig Hougaard K, 2009. 141. Isoflurane, sevoflurane and desflurane. Arbete och Hälsa, 43


Smyth DV, Thompson R S, E Gillings, 1994. Sodium Trifluoroacetate: Toxicity to the Blue-green Alga, Anabaena Flos-aquae, and to the Freshwater Diatom, Navicula Pelliculosa, with Cover Letter dated 06/27/94. Brixham Environmental Lab., NTIS report: OTS0557458.


Solomon KR, Velders GJM, Wilson SR, Madronich S, Longstreth J, Aucamp PJ, Bornman JF. 2016. Sources, fates, toxicity, and risks of trifluoroacetic acid and its salts: Relevance to substances regulated under the montreal and kyoto protocols. Journal of Toxicology and Environmental Health - Part B: Critical Reviews. 19(7):289-304


Sulbaek Andersen MP, Nielsen OJ, Karpichev B, Wallington TJ and Sander SP, 2012. Atmospheric Chemistry of Isoflurane, Desflurane, and Sevoflurane: Kinetics and Mechanisms of Reactions with Chlorine Atoms and OH Radicals and Global Warming Potentials. J Phys Chem A. 116(24):5806-5820


Sulbaek Andersen MP, Sander SP, Nielsen OJ, Wagner DS, Sanford TJ, Jr. and Wallington TJ, 2010. Inhalation anaesthetics and climate change. British Journal of Anaesthesia, 105, 760-766.

Hållbarhet, förvaring och hantering

5 år

Förvaras vid högst 25 ºC. Förvaras i originalförpackningen. Tillslut förpackningen väl. Ljuskänsligt.


Forene skall administreras med kalibrerad specialförgasare så att given anestetisk koncentration kan kontrolleras noga. Ånga från detta och andra inhalationsmedel bör lämpligen effektivt evakueras från användningsplatsen.


Vissa halogenerade inhalationsmedel med en CH-F2 substituent, d.v.s. desfluran, isofluran och enfluran, har rapporterats interagera med uttorkade CO2-absorberare under bildande av kolmonooxid. För att minimera risken för bildning av kolmonooxid i slutet system och i cirkelsystem och därvid möjligheten till stigande kolmonooxid-hemoglobinnivåer hos utsatta patienter, bör CO2-absorberare inte tillåtas torka ut (se även Varningar och Försiktighet).

Förpackningsinformation

Inhalationsånga, vätska klar, färglös
250 milliliter flaska (fri prissättning), EF

Hitta direkt i texten
Av