Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Allopurinol Takeda

MiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Takeda Pharma

Tablett 300 mg
(vita, konvexa, 11,5 x 11,5 mm, prägling Nyco på ena sidan och 300 på andra sidan)

Medel mot gikt och hyperurikemi

Aktiv substans:
ATC-kod: M04AA01
Läkemedel från Takeda Pharma omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Texten nedan gäller för:
Allopurinol Takeda tablett 100 mg och 300 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2018-12-11

Indikationer

Primär gikt, tillstånd med abnormt höga urinsyravärden i serum, särskilt i samband med giktnefropati eller uratsten. Sekundär gikt och sekundär hyperurikemi på grund av sjukdomar med excessiv nukleoproteinkatabolism (akut och kronisk leukemi, polycytemia vera, myelom etc.). Som profylax mot urinsyranefropati under intensiv behandling av neoplastiska tillstånd med radioterapi eller antineoplastiska preparat då snabb vävnadsdestruktion kan förekomma.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Dosering

Vuxna

Allopurinol bör introduceras i låga doser, t.ex. 100 mg/dag för att minska risken för biverkningar och dosen bör endast ökas om serum-urat-responsen inte är tillräcklig. Extra försiktighet ska iakttas om njurfunktionen är nedsatt (se Patienter med nedsatt njurfunktion och avsnitt Varningar och försiktighet).


I lindriga fall ges 100–200 mg dagligen; i måttliga fall ges 300–600 mg dagligen. I svåra fall kan doser upp till 700–900 mg dagligen erfordras. Upp till 300 mg Allopurinol Takeda kan ges som engångsdos. Doser överstigande 300 mg bör delas över dagen.



Pediatrisk population 

Barn 6–10 år: 100 mg 3 gånger dagligen.

Barn under 6 år: 50 mg 3 gånger dagligen.



Äldre

I avsaknad av specifika data ska den lägsta dos som ger tillfredsställande uratreduktion användas. Uppmärksamma dock råden under rubriken Patienter med nedsatt njurfunktion samt avsnitt Varningar och försiktighet).


Akuta giktattacker

När behandling med Allopurinol Takeda inleds kan mobilisering av uratutfällning resultera i försämring av akuta giktanfall. Behandling med Allopurinol Takeda ska därför inte påbörjas i samband med ett akut giktanfall, utan först sedan detta avklingat. När behandlingen ska startas efter en akut giktattack rekommenderas en initialt låg dos (100 mg) med gradvis upptrappning för att undvika en försämring. Man kan också under en månad även ge ett effektivt antiinflammatoriskt läkemedel. Om patienten som behandlas med Allopurinol Takeda får ett akut giktanfall bör behandlingen fortsätta med bibehållen dosering samtidigt som anfallet behandlas med lämpligt antiinflammatoriskt läkemedel.


Då Allopurinol Takeda användes för att ersätta urinsyradrivande medel kan försämring av giktattacker undvikas, om det urinsyradrivande preparat som används utsätts långsamt under en period av cirka en månad efter det att behandlingen med Allopurinol Takeda i vanlig dos påbörjats.



Dosrekommendationer vid nedsatt njurfunktion 

Eftersom allopurinol och dess metaboliter utsöndras via njurarna, kan njurskada leda till retention av medlet och dess metaboliter med påföljd att plasmahalveringstiden förlängs.

Nedanstående doseringsschema kan användas som vägledning vid behandling av vuxna.

Kreatininclearance

ml/min

(normalvärde 60-120)

Dosering vid reducerad njurfunktion

över 20

standarddos

20-10

100-200 mg/dagligen

under 10

100 mg /dagligen eller längre intervaller

Om övervakning av plasmaoxipurinolkoncentrationen kan genomföras bör dosen justeras för att bibehålla plasmaoxipurinolnivåerna under 100 mikromol/liter (15,2 mg/liter).


Dosering vid dialysbehandling

Allopurinol och dess metaboliter avlägsnas under dialysbehandling. Om dialys erfordras två till tre gånger per vecka bör en alternativ dosering övervägas med 300–400 mg Allopurinol Takeda efter varje dialys. Ingen dos ska ges mellan dialysbehandlingarna.


Patienter med nedsatt leverfunktion

Lägre doser bör användas till patienter med nedsatt leverfunktion.


Behandling av tillstånd med hög uratomsättning, t.ex. neoplasi, Lesch-Nyhans syndrom

Existerande hyperurikemi och/eller hyperurikosuri bör korrigeras med allopurinol före påbörjad cytotoxisk behandling. Det är viktigt att säkerställa adekvat hydrering för att upprätthålla optimal diures samt att alkalisera urinen för att öka lösligheten av urat/urinsyra i urinen. Allopurinoldosen bör vara i det lägre intervallet av det rekommenderade doseringsschemat.


Om njurfunktionen har äventyrats av uratnefropati eller annan patologi bör rekommendationerna i Patienter med nedsatt njurfunktion följas. Dessa åtgärder kan minska risken för utfällning av xantin och/eller oxipurinol som komplicerar den kliniska situationen (se avsnitt Interaktioner och Biverkningar).


Råd för övervakning

Doseringen bör justeras med lämpliga intervall genom kontroll av uratkoncentrationerna i serum och urat/urinsyranivåerna i urin.


Administreringssätt

För att undvika gastrointestinala biverkningar bör Allopurinol Takeda intas i samband med måltid.


Allopurinol Takeda 100 mg kan delas i två lika stora doser.

Varningar och försiktighet

Överkänslighetssyndrom, Stevens-Johnsons syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN)

I händelse av att hudreaktioner och andra tecken på överkänslighet uppträder, bör behandling med allopurinol omedelbart utsättas p g a risken för allvarliga överkänslighetsreaktioner (inklusive Stevens-Johnsons syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN)) (även känt som läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom, DRESS) (se avsnitt Biverkningar – Immunsystemet och Hud och subkutan vävnad).


Om hudreaktionen varit av lindrig karaktär kan behandling med Allopurinol Takeda återupptas, men i så fall i låg dos (50 mg dagligen) för att vid behov försiktigt ökas. Om hudreaktionen återkommer bör Allopurinol Takeda utsättas definitivt.


Överkänslighetsreaktioner av allopurinol kan visa sig på många olika sätt, bland annat i makulopapulöst exantem, överkänslighetssyndrom (även känd som DRESS) och SJS och TEN. Dessa reaktioner är kliniska diagnoser och deras kliniska uttryck ska ligga till grund för behandlingsbeslut.

Om sådana reaktioner inträffar på någon punkt i behandlingen, ska behandlingen med allopurinol snarast avbrytas. Återinsättning ska inte genomföras på patienter med överkänslighetssyndrom eller SJS/TEN.


Kortikosteroider kan med fördel användas för att övervinna överkänslighetsreaktioner på hud.


HLA-B*5801-allelen

HLA-B*5801-allelen har visat sig vara associerad med risk för att utveckla allopurinol-relaterat överkänslighetssyndrom och SJS/TEN. Frekvensen av HLA-B*5801-allelen varierar kraftigt mellan olika etniska grupper: upp till 20% i den han-kinesiska populationen, 8-15% hos thailändare, cirka12% hos koreaner och 1-2% hos personer med japansk eller europeisk härkomst.


Screening för HLA-B*5801 bör övervägas innan behandling med allopurinol påbörjas hos patientundergrupper där prevalensen av denna allel är känd för att vara hög. Kronisk njursjukdom kan öka risken hos dessa patienter ytterligare. Om HLA-B*5801-genotypning inte är tillgänglig för patienter med han-kinesisk, thailändsk eller koreansk härkomst bör fördelarna noga utvärderas och anses överstiga de möjliga högre riskerna innan behandlingen startas. Användning av genotypning är inte vedertagen för andra patientgrupper.


Om patienten är en känd bärare av HLA-B*5801 (särskilt personer av han-kinesisk, thailändsk eller koreansk härkomst) bör allopurinol inte startas såvida det inte finns några andra rimliga behandlingsalternativ och fördelarna anses överstiga risken. Extra vaksamhet för tecken på överkänslighetssyndrom eller SJS/TEN krävs och patienten ska informeras om behovet av att omedelbart avbryta behandlingen vid första tecken på symtom.

SJS/TEN kan fortfarande inträffa hos patienter som visat sig vara negativa för HLA-B*5801, oavsett etniskt ursprung.


Nedsatt njur- och leverfunktion

Reducerade doser ska användas till patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion.

Det föreligger kumulationsrisk hos patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt Dosering). Patienter som behandlas för hypertension eller hjärtsvikt och som behandlas med t.ex. diuretika och ACE-hämmare kan få en samtidig försämring av njurfunktionen och allopurinol bör därför användas med försiktighet till dessa patienter.


Kronisk njursvikt och samtidig användning av diuretika, särskilt tiazider, har förknippats med en ökad risk för allopurinol-inducerad SJD/TEN och andra allvarliga överkänslighetsreaktioner.


Asymtomatisk hyperurikemi i sig anses generellt inte vara någon indikation för användning av allopurinol. Tillståndet kan korrigeras med hjälp av modifiering av diet och vätska samt hantering av den underliggande orsaken.


Mycket sällsynta fall av aplastisk anemi med dödlig utgång har rapporterats under behandling med allopurinol. Nedsatt njurfunktion kan vara en riskfaktor och dosering bör anpassas till denna (se avsnitt Dosering). Vid tecken/symtom på blodbiverkningar ska utsättning av allopurinol övervägas.


Akuta giktanfall

När terapi med allopurinol inleds kan mobilisering av uratutfällning resultera i försämring av akuta giktanfall. Behandling med allopurinol skall därför inte påbörjas i samband med ett akut giktanfall, utan först sedan detta avklingat.


I tidigare stadier av behandling med allopurinol, precis som med medel som ökar utsöndringen av urinsyra, kan ett akut giktanfall förväntas. Profylax med ett lämpligt antiinflammatoriskt läkemedel eller kolkicin under några månader rekommenderas därför. Litteraturen ska konsulteras för information om lämplig dosering samt försiktighetsåtgärder och varningar.


Om akuta anfall uppkommer hos patienter som får allopurinol bör behandlingen fortsätta med samma dosering samtidigt som den akuta attacken behandlas med ett lämpligt antiinflammatoriskt läkemedel.


Xantinutfällning

Vid tillstånd då kroppens totala uratmängd är avsevärt ökad (t.ex. vid behandling av maligna sjukdomar; vid Lesch-Nyhan syndrom) åtföljs den minskade uratbildningen under allopurinolbehandling av en relativ stegring av xantin- och hypoxantinfraktionerna. Under sådana förhållanden kan även den absoluta xantinkoncentrationen i sällsynta fall öka och åstadkomma xantinavlagringar i urinvägarna. Denna risk kan minskas genom adekvat vätsketillförsel. Alkalisering av urinen är av utomordentlig vikt vid behandling av uratsten men är av mindre betydelse vid xantinsten. Xantinkristaller har påträffats i muskelvävnad hos patienter under allopurinolbehandling, men den kliniska betydelsen av detta synes vara minimal.


Sköldkörtelrubbningar

Förhöjda TSH-värden (> 5,5 µIE/ml) har observerats hos patienter på långtidsbehandling med allopurinol (5,8%) i en långsiktig, öppen förlängningsstudie. Försiktighet krävs när allopurinol används hos patienter med förändrad sköldkörtelfunktion.


Inklämda uratstenar

I fall av stora uratutfällningar i njurbäckenet leder adekvat allopurinolterapi till upplösning av dessa med risk för symtomgivande uretärstenar.


Laktos- och glukosintolerans

Detta läkemedel innehåller laktosmonohydrat. Patienter med sällsynta ärftliga tillstånd såsom galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption bör inte ta detta läkemedel.

Interaktioner

Ampicillin/amoxicillin

Allopurinol ökar risken för allergiska utslag hos patienter som samtidigt behandlas med ampicillin eller amoxicillin. Orsaken till det rapporterade sambandet har inte fastställts. Ett alternativ till ampicillin eller amoxicillin rekommenderas dock hos patienter som får allopurinol, om tillgängligt.


Azatioprin

Allopurinol kan sannolikt förstärka effekten av azatioprin genom att hämma deras metabolism. Om dessa läkemedel måste ges samtidigt ska cytostatikadosen reduceras till cirka 25% av den normala.


Merkaptopurin

Allopurinol kan förstärka effekten av merkaptopurin genom att hämma dess metabolism via xantinoxidas. Om dessa läkemedel måste ges samtidigt bör cytostatikadosen minskas till cirka 25% av den vanliga dosen.


Vidarabin (adeninarabinosid)

Det finns fallrapporter som tyder på att samtidig användning av allopurinol och vidarabin kan öka risken för toxiska effekter av vidarabin.


Klorpropamid

Om allopurinol ges samtidigt som klorpropamid då njurfunktionen är försämrad kan det finnas en ökad risk för förlängd hypoglykemisk aktivitet p.g.a. att allopurinol och klorpropamid kan konkurrera om utsöndringen i njurtubuli.


Ciklosporin

Fallrapporter talar för att koncentrationen av ciklosporin i blodet kan stiga efter insättning av allopurinol. Risken för ökad cyklosporintoxicitet bör beaktas om substanserna ges samtidigt.


Cytostatika

Vid administrering av allopurinol och cytostatika (t.ex. cyklofosfamid, doxorubicin, bleomycin, prokarbazin, alkylhalogenider) förekommer bloddyskrasier oftare än när dessa aktiva substanser administreras var för sig. Blodvärdena bör därför monitoreras regelbundet.


Samtidig behandling med cyklofosfamid och allopurinol har rapporterats öka risken för benmärgsdepression. För cyklofosfamid innefattar mekanismen sannolikt minskad clearance av aktiva cyklofosfamidmetaboliter. Fynden bekräftades dock inte i en randomiserad studie.


Teofyllin

Höga dagsdoser allopurinol (0,6 g) minskar teofyllinclearance, kontroll av teofyllinhalten i plasma därför tillrådlig.


Salicylater och läkemedel som ökar utsöndringen av urinsyra

Substanser som ökar utsöndringen av urinsyra t.ex. probenecid och höga doser salicylater, kan ge ökad utsöndring av allopurinols aktiva huvudmetabolit, oxipurinol, vilket i sin tur kan medföra minskad terapeutisk effekt av Allopurinol Takeda. Detta måste bedömas från fall till fall.


Fenytoin

Allopurinol kan inhibera hepatisk metabolism av fenytoin.


Antikoagulantia av kumarintyp

Det föreligger sällsynta rapporter om ökad effekt av warfarin och andra antikoagulantia av kumarintyp vid samtidig behandling med Allopurinol Takeda. Patienter som samtidigt behandlas med antikoagulantia av kumarintyp bör följas upp noggrant.


Antacider

Antacider bör inte tas inom tre timmar före eller efter behandling med allopurinol eftersom dessa kan minska absorptionen av allopurinol.


Didanosin

Hos friska frivilliga och hiv-patienter som erhöll didanosin var Cmax och AUC-värdet dubblerade vid samtidig behandling med allopurinol (300 mg dagligen) utan någon effekt på halveringstiden. Därför bör dosreduktion för didanosin övervägas vid samtidig behandling med allopurinol.


Diuretika

En interaktion mellan allopurinol och furosemid som resulterar i ökad koncentration av urat i serum och oxipurinol i plasma har rapporterats. En ökad risk för överkänslighet har rapporterats när allopurinol ges med diuretika, särskilt tiazider, och särskilt vid nedsatt njurfunktion.


Angiotensinkonvertashämmare (ACE-hämmare)

En ökad risk för överkänslighet har rapporterats när allopurinol ges tillsammans med ACE-hämmare, särskilt vid nedsatt njurfunktion.


Aluminiumhydroxid

Om aluminiumhydroxid tas samtidigt kan effekten av allopurinol minska. Det bör vara ett mellanrum på minst 3 timmar mellan intag av dessa båda läkemedel.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:2.

Klinisk erfarenhet från gravida kvinnor är begränsad. Djurexperimentella data är ofullständiga (se Prekliniska uppgifter).


Användning under graviditet ska endast ske då det inte finns något säkrare alternativ eller när nyttan överväger riskerna.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVb.

Allopurinol och dess metabolit oxipurinol utsöndras i bröstmjölk. Allupurinol rekommenderas inte under amning.


Ett beslut ska tas att antingen avstå från amning eller från behandling med allopurinol med beaktande av nyttan av behandling för kvinnan.

Fertilitet

Det finns inga uppgifter om effekter på fertilitet.

Trafik

Dåsighet, yrsel och ataxi kan förekomma vid behandling med allopurinol. Detta bör beaktas när skärpt uppmärksamhet krävs, t ex vid bilkörning eller hantering av maskiner.

Biverkningar

För detta preparat saknas modern klinisk dokumentation som kan tjäna som underlag för säker bedömning av biverkningsfrekvens. Förekomsten av biverkningar är till stor del dosberoende och risken ökar vid nedsatt njur- och/eller leverfunktion.


Biverkningarna är klassificerade i organsystem och frekvens. Frekvenser definieras enligt följande indelning: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000) och mycket sällsynta (<1/10 000).


Biverkningar

Table 1 Biverkningar

Organsystem

Frekvens

Biverkning

Infektioner och infestationer

Mycket sällsynta

Furunkulos

Blodet och lymfsystemet

Mycket sällsynta

Agranulocytos1

Aplastisk anemi1 

Trombocytopeni1

Leukopeni

Leucocytos

Eosinofili

Immunsystemet

Mindre vanliga

Överkänslighet2

Sällsynta

Generellt överkänslighetssyndrom3

Mycket sällsynta

Angioimmunoblastiskt

T‑cellslymfom4

Anafylaktisk reaktion, anafylaktisk chock

Metabolism och nutrition

Mycket sällsynta

Diabetes mellitus

Hyperlipidemi

Psykiska störningar

Mycket sällsynta

Depression

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket sällsynta

Koma

Paralys

Ataxi

Perifer neuropati

Parestesi

Perifer neurit

Somnolens

Huvudvärk

Förändrad smakuppfattning

Kramper

Ögon

Mycket sällsynta

Katarakt

Synförsämring

Makulaförändringar

Öron och balansorgan

Mycket sällsynta

Svindel

Hjärtat

Mycket sällsynta

Angina pectoris

Bradykardi

Blodkärl

Mycket sällsynta

Hypertoni

Vaskulit

Organsystem

Frekvens

Biverkning

Magtarmkanalen

Mindre vanliga

Kräkningar

Illamående

Diarré

Mycket sällsynta

Hematemes

Steatorré

Stomatit

Förändrade tarmrörelser

Lever och gallvägar

Mindre vanliga

Asymtomatiska ökningar av leverfunktionstester5

Sällsynta

Hepatit (inklusive levernekros och

granulomatös hepatit)5

Hud och subkutan vävnad

Vanliga

Utslag

Sällsynta

Granulomatösa eller makulopapulära förändringar, klåda, rodnad, deskvamation

Stevens-Johnsons syndrom/toxisk

epidermal nekrolys

Lyells syndrom, erythema multiforme

Mycket sällsynta

Angioödem6

Huderuption

Alopeci

Missfärgat hår

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mycket sällsynta

Myalgi

Artralgi

Njurar och urinvägar

Mycket sällsynta

Hematuri

Azotemi

Interstitiell nefrit

Xantinstenar

Njursvikt

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mycket sällsynta

Manlig infertilitet

Erektil dysfunktion

Gynekomasti

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket sällsynta

Ödem

Sjukdomskänsla

Asteni

Pyrexi7

Undersökningar

Vanliga

Förhöjt sköldkörtelstimulerande hormon i blodet8

1. I mycket sällsynta fall har rapporter om trombocytopeni, agranulocytos och aplastisk anemi tagits emot, framför allt hos personer med nedsatt njur- och/eller leverfunktion, vilket ökar behovet av särskild försiktighet hos denna patientgrupp.

2. Allvarliga överkänslighetsreaktioner, inklusive hudreaktioner förknippade med feber, utslag, vaskulit, lymfadenopati, pseudolymfom, artralgi, leukopeni och/eller eosinofili (DRESS), Stevens-Johnsons syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN) inträffar i sällsynta fall (se Hud och subkutan vävnad). Relaterad vaskulit och vävnadsrespons kan manifesteras på flera olika sätt, inklusive hepatosplenomegali, hepatit, onormala leverfunktionstester, förlust av gallgångar (vanishing bile duct syndrome) (förstörelse och bortfall av intrahepatiska gallgångar) och njursvikt och i mycket sällsynta fall krampanfall. Andra organ kan också påverkas (t.ex. lever, lungor, njurar, bukspottkörteln, myokardium och tjocktarmen). Mycket sällsynt akut anafylaktisk chock har rapporterats. Om sådana reaktioner uppkommer, vilket kan ske när som helst under behandlingen, ska Allopurinol Takeda omedelbart sättas ut permanent. Återintroduktion ska inte ske till patienter med överkänslighetssyndrom och SJS/TEN. Kortikosteroider kan vara fördelaktiga att använda för att avhjälpa hudöverkänslighetsreaktioner. Fördröjd multi-organ hypersensitivitets sjukdom (även känt som hypersensitivitetssyndrom eller DRESS) med feber, utslag, vaskulit, lymfadenopati, pseudolymfom, artralgi, leukopeni, eosinofili, hepatosplenomegali, onormala leverfunktionstester samt vanishing bile duct syndrome (destruktion och försvinnande av den intrahepatiska gallgången) förekommer i olika kombinationer; andra organ kan även påverkas (exempelvis levern, lungorna, njurarna, bukspottkörteln, hjärtmuskulaturen och tjocktarmen); om sådana reaktioner uppstår, när som helst under behandling, måste behandlingen med allopurinol avbrytas omedelbart och permanent; när generaliserade hypersensitivitetsreaktioner har uppstått har njur- och/eller leverstörningar vanligtvis förekommit och i synnerhet när utfallet varit dödligt.

3. Generaliserat överkänslighetssyndrom omfattar feber, angioödem, lymfadenopati, vaskulit, artralgi, eosinofili, hudförändringar, såsom Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys, och nedsatt njur- och leverfunktion.

4. Angioimmunoblastiskt T-cellslymfom har beskrivits som mycket sällsynt efter biopsi av en generell lymfadenopati, vilken förefaller vara reversibel vid utsättning av allopurinol.

Efter biopsi av generell lymfadenopati har i mycket sällsynta fall angioimmunoblastisk lymfadenopati beskrivits. Denna har förefallit normaliseras efter utsättande av allopurinol.

5. Nedsatt leverfunktion har rapporterats utan klart samband med en mer generell överkänslighetsreaktion.

6. Angioödem har rapporterats förekomma med likaväl som utan tecken på en mer generell överkänslighetsreaktion.

7. Feber har rapporterats förekomma både med och utan tecken på en mer generell överkänslighetsreaktion mot allopurinol (se Immunsystemet).

8. Förekomsten av förhöjda nivåer av sköldkörtelstimulerande hormon (TSH) i relevanta studier har inte rapporterat någon effekt på nivåerna av fritt T4 eller TSH-nivåer som tytt på subklinisk hypotyroidism.



Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Toxicitet

10 g till vuxen gav måttlig intoxikation, medan 22,5 g till 15-åring efter tidig ventrikeltömning ej gav några symtom.



Symtom och tecken 

Symtom och tecken inkluderande illamående, kräkningar, diarré och yrsel har rapporterats hos en patient som intagit 20 g allopurinol. Patienten återhämtade sig efter allmänna understödjande åtgärder.

För tänkbara symtom se avsnitt Biverkningar. Kristallutfällning i urinvägarna tänkbar.


Behandling

Om befogat ventrikeltömning, kol. Sörj för god diures. Eventuell alkalisering av urinen till pH7. Symtomatisk behandling.

Farmakodynamik

Allopurinol är en hämmare av xantinoxidas, enzymet som katalyserar omvandlingen av hypoxantin till xantin och xantin till urinsyra, som är slutprodukt i purinmetabolismen. Allopurinol reducerar urinsyrakoncentrationen i både serum och urin.

Farmakokinetik

Absorptionen av allopurinol är snabb. Allopurinol omvandlas huvudsakligen till oxypurinol som också hämmar xantinoxidas. Proteinbindning förekommer ej för allopurinol eller oxypurinol. Utsöndring sker huvudsakligen via njurarna. Halveringstiden för allopurinol är ca 1–2 timmar, för oxypurinol ca 18–30 timmar. Allopurinol är 5–10 gånger mer potent som xantinoxidashämmare än oxypurinol.

Prekliniska uppgifter

Genotoxicitet

Cytogenetiska studier visar att allopurinol inte inducerar kromosomaberrationer i blodkroppar från människa in vitro vid koncentrationer på upp till 100 mikrogram/ml och in vivo vid doser på upp till 600 mg/dag för en genomsnittlig period på 40 månader.

Allopurinol bildar inga nitrosoföreningar in vitro och påverkar inte lymfocytomvandling in vitro.

Teratogenicitet

En studie på möss som fick intraperitoneala doser på 50 eller 100 mg/kg på dag 10 eller 13 av dräktigheten resulterade i abnormiteter hos fostren.

I en in vitro-studie där man använde kulturer med spottkörtlar från musfoster för att detektera embryotoxicitet antydde resultaten att allopurinol inte kan förväntas orsaka embryotoxicitet utan att även orsaka maternell toxicitet.

Innehåll

En tablett innehåller 100 mg respektive 300 mg allopurinol.


Hjälpämnen med känd effekt: En tablett innehåller 6 mg respektive 18 mg laktos, 5 mg respektive 15 mg flytande glukos, magnesiumstearat, povidon, talk, majsstärkelse, krospovidon (bara i 300 mg tabletten).

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Allopurinol

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av allopurinol kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.
Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att allopurinol är persistent, då data saknas.
Bioackumulering: Allopurinol har låg potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

Environmental Risk Classification


Predicted Environmental Concentration (PEC)

PEC is calculated according to the following formula:

PEC (μg/L) = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100) = 1.5*10-6*A(100-R)

PEC = 0,75 μg/L

Where:

A = 4993,13 kg (total sold amount API in Sweden year 2017, data from IQVIA).

R = 0% removal rate (due to loss by adsorption to sludge particles, by volatilization, hydrolysis or biodegradation) = 0 if no data is available.

P = number of inhabitants in Sweden = 9 *106

V (L/day) = volume of wastewater per capita and day = 200 (ECHA default) (Ref. 1)

D = factor for dilution of waste water by surface water flow = 10 (ECHA default) (Ref. 1)


Predicted No Effect Concentration (PNEC)

Data not available


Environmental risk classification (PEC/PNEC ratio)

Risk of environmental impact of allopurinol cannot be excluded, since there is not sufficient ecotoxicity data available.


Degradation

Data not available


Bioaccumulation

Partitioning coefficient:

The partitioning coefficient was determined in octanol-water or in octanol-0.05 M acetate buffer (pH 5.0) at 22°C. The aqueous phase and octanol were mutually saturated at 20-25°C before use. The compound was dissolved in the aqueous phase and the octanol-water mixture was shaken for 5-30 min to reach a distribution equilibrium. The volumes of each phase were chosen so that the solute concentration in the aqueous phase, before and after distribution, could readily be measured using the reversed-phase HPLC method. Centrifugation was used to separate the two phases.

The partition coefficients (P) were calculated from Eqn. 1:

P=(Ci – CW)/CW x VW/VO

where Ci and CW, represent the solute concentrations in the aqueous phase before and after distribution, respectively; VW represents the volume of the aqueous and VO, the volume of the octanol phase.


Log Pow = -0,55 (Ref. 2)

Since log Pow < 4, the substance has low potential for bioaccumulation.


References

1. ECHA, European Chemicals Agency. 2008 Guidance on information requirements and chemical safety assessment. http://guidance.echa.europa.eu/docs/guidance_document/information_requirements_en.htm

2. Bundgaard H, Falche E; Int J Pharm 23: 223-37 (1985)

Hållbarhet, förvaring och hantering

5 år.

Förpackningsinformation

Tablett 100 mg vita med delskåra, 8,0 x 8,0 mm, prägling Nyco
100 tablett(er) burk, 60:-, F
500 tablett(er) burk, tillhandahålls för närvarande ej
Tablett 300 mg vita, konvexa, 11,5 x 11,5 mm, prägling Nyco på ena sidan och 300 på andra sidan
100 tablett(er) burk, 150:54, F
500 tablett(er) burk, tillhandahålls för närvarande ej

Hitta direkt i texten
Av