Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Furosemid Meda

ReceptstatusFörmånsstatus
Meda

Tablett 500 mg
(vita, kapselformade med skåra och prägling FD inom bågar, 8×18 mm)

Högdoserat loop-diuretikum (kortverkande, snabbverkande)

Aktiv substans:
ATC-kod: C03CA01
Läkemedel från Meda omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2018-02-12.

Indikationer

Akut njurinsufficiens eller hotande njurinsufficiens (oliguri/anuri), t ex i postoperativ fas eller vid septiska processer. Kronisk njurinsufficiens i predialytiskt eller dialytiskt stadium, särskilt vid tecken på övervätskning. Nefrotiskt syndrom med starkt reducerad njurfunktion, t ex vid kronisk glomerulonefrit.

Kontraindikationer

Njurinsufficiens (oliguri) som följd av förgiftningar med nefrotoxiska och hepatotoxiska substanser. Njurinsufficiens med samtidig leverkoma. Känd allergisk reaktion mot furosemid och närstående sulfonamider (t ex sulfapreparat, perorala diabetesmedel, tiazider) eller överkänslighet mot något hjälpämne.

Dosering

Individuell dosering beroende på graden av njurfunktionsnedsättning. Peroral terapi kan inledas med 250 mg, som vid behov ökas med 250 mg var 4:e till 6:e timme tills önskad effekt uppnåtts. Denna dos kan användas som riktlinje vid peroral behandling efter initial parenteral dos. Oftast är en dygnsdos under 2 000 mg per dygn tillräcklig.

Behandlingskontroll: Vid högdosbehandling skall plasmaelektrolyter regelbundet kontrolleras.

Varningar och försiktighet

Risken för hypokalemi bör beaktas, särskilt i början av behandlingen, samt hos patienter på samtidig digitalismedicinering. Vid hypomagnesemi ökar effekten av digitalis.

Strikt saltfattig kost bör undvikas under diuretikabehandling.


Särskild försiktighet och/eller dosminskning krävs vid

Symtomatisk blodtryckssänkning som leder till yrsel, svimning eller medvetslöshet kan förekomma hos patienter som behandlas med furosemid, i synnerhet hos äldre patienter, patienter som även står på andra läkemedel som kan orsaka blodtryckssänkning och patienter med andra medicinska tillstånd som medför risk för blodtryckssänkning.


Patienter med som lider av något av följande sällsynta ärftliga tillstånd ska ej använda detta läkemedel: galaktosintolerans, laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Interaktioner

Följande kombination med Furosemid Meda bör undvikas:


Gentamicin

Kombinationen med gentamycin bör undvikas.

Vid samtidig i.v. administrering av gentamicin (80 mg) och furosemid (40 mg) minskar clearance av gentamicin med ca 40% med förhöjda plasmakoncentrationer som följd. Samtidig i.v. administrering av dessa medel bör därför undvikas.


Cisplatin

Det finns en risk för additiva ototoxiska effekter om cisplatin och furosemid ges samtidigt. Dessutom kan nefrotoxicitet av cisplatin förstärkas om furosemid inte ges i låga doser (t.ex. 40 mg hos patienter med normal njurfunktion) och med positiv vätskebalans vid användning för att uppnå forcerad diures under cisplatinbehandling.


Följande kombinationer med Furosemid Meda kan kräva dosanpassning:


ACE-hämmare

Studier på patienter med kronisk hjärtinsufficiens visar att kaptopril (och sannolikt andra ACE-hämmare) minskar den diuretiska och natriuretiska effekten av furosemid.


Antihypertensiva medel eller andra läkemedel med blodtryckssänkande effekt

Antihypertensiva effekten ökar vid kombination med specifika antihypertensiva.


Digitalisglykosider

Inducerad hypokalemi kan förstärka digitaliseffekten (intoxikationsrisk).


Icke-steroida antiinflammatoriska/antireumatiska medel (NSAID)

Antiflogistika av NSAID-typ (indometacin, propionsyraderivat) har visats kunna motverka den diuretiska effekten av furosemid, möjligen via hämning av prostaglandinsyntesen. De kan även motverka den antihypertensiva effekten av tiazider. Denna interaktion förekommer sannolikt ej med sulindak och är möjligen betydelselös för selektiva COX-2-hämmare. Hos patienter med högt salicylatintag kan furosemid genom att hämma den renala salicylatutsöndringen förorsaka salicylatförgiftning.


Litium

Tiazider minskar njurutsöndringen av litium vilket kan medföra stigande plasmahalt vid oförändrad litiumdosering. En aktuell studie talar för att loop-diuretika (furosemid) har ringa sådan effekt.


Nefrotoxiska antibiotika (cefalotin/cefaloridin)

Vad samtidig administrering av furosemid i höga doser och cefalotin/cefaloridin har i enstaka fall en förstärkt nefrotoxisk effekt av cefalotin/cefaloridin rapporterats.


Sotalol

Hypokalemi vid tiazidterapi anses öka risken för sotalolutlöst arytmi (synkope, förlängd QT).

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  C.

Tiazider, tiazidbesläktade diuretika och loop-diuretika kan passera över till fostret och kan ge upphov till elektrolytrubbningar. Med tiazider och tiazidbesläktade diuretika har fall av neonatal trombocytopeni beskrivits. Även vid användning av loop-diuretika såsom furosemid och bumetanid torde denna risk föreligga. Under sista trimestern bör preparat av denna typ ges först efter särskilt övervägande och i lägsta adekvata dos.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  III.

Furosemid passerar över i modersmjölk i sådana mängder att risk för påverkan på barnet föreligger även med terapevtiska doser. Diuretika verkar hämmande på laktationen och är därför olämpligt för ammande kvinnor.

Trafik

Av vissa biverkningar (exempelvis oönskat kraftigt blodtrycksfall) kan vakenhetsgrad och reaktionstid förändras i sådan utsträckning att patienten ej på ett säkert sätt kan framföra motorfordon eller hantera maskiner.

Biverkningar

Merparten av biverkningarna inträffar med höga doser; ca 95% av reaktionerna är dosberoende. Vanligast är elektrolytrubbningar (ca 5%), främst hos patienter med nedsatt leverfunktion samt vid användning av höga doser till patienter med njurinsufficiens. Biverkningarna är listade nedan per organsystem och frekvens. Frekvenserna definieras som: vanliga (>1/100, <1/10), mindre vanliga (>1/1000 <1/100) eller sällsynta (>1/10 000, <1/1000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Metabolism och nutrition

Vanliga:

Hypokalemi, hypokloremisk alkalos, hyponatremi, hypomagnesemi, hypokalcemi, hyperurikemi.

Mindre vanliga:

Illamående, kräkningar.

Sällsynta:

Hyperglykemi

Centrala och perifera nervsystemet

Ingen känd frekvens:

Yrsel, svimning och medvetslöshet (orsakad av symtomatisk blodtryckssänkning).

Hud och subkutan vävnad

Sällsynta:

Hudreaktioner, t ex klåda, urtikaria, erytema multiforme, exfoliativ dermatit och purpura. Vaskulit.

Ingen känd frekvens:

Bullös pemfigoid. Akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP).

Blodet och lymfsystemet

Vanliga:

Hypovolemi vid intensiv terapi.

Sällsynta:

Trombocytopeni, leukopeni, agranulocytos.

Öron och balansorgan

Mindre vanliga:

Dövhet (ibland irreversibel).

Sällsynta:

Reversibel hörselnedsättning och tinnitus. (Vid höga plasmakoncentrationer).

Njurar och urinvägar

Sällsynta:

Interstitiell nefrit

Ett flertal fall av fotosensibilisering har rapporterats.

I enstaka fall har intrahepatisk kolestas, ökning av leverenzymer och akut pankreatit rapporterats.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Toxicitet: 80mg till 1-2 åringar gav lindrig, och 240-320 mg till 2-åring gav måttlig intoxikation. 600-800 mg till 14-åring gav måttlig, 420-500 mg till åldringar gav lindrig till måttlig intoxikation.


Symtom: Vätske- och elektrolytrubbningar, törst, dehydrering, metabolisk alkalos. Initialt polyuri, vid stora vätskeförluster oliguri, anuri. Sekundärt till vätske- och elektrolytförlusterna huvudvärk, förvirring, yrsel, parestesier, muskelsvaghet, ev. kramper och koma, ortostatisk hypotension, synkope, EKG-förändringar, arytmier. Illamående, kräkningar, buksmärtor.


Behandling: Om befogat ventrikeltömning, kol. Rehydrering, justering av elektrolyt- och syrabasbalans. Kontinuerlig EKG-övervakning vid kraftig dehydrering/elektrolytrubbning.

Farmakodynamik

Furosemid är ett kortverkande diuretikum med snabbt insättande, dosberoende effekt. Furosemid är ett sulfonamidderivat, som huvudsakligen verkar genom hämning av kloridabsorptionen i den uppåtstigande delen av Henles slynga, men även i proximala och distala tubuli. Elektrolytsammansättningen i urinen efter furosemid skiljer sig från den som erhålls med tiazider, vid samma diures ger furosemid mindre kaliumförluster samt mindre bikarbonatutsöndring. Furosemid ökar även Na-, Mg- och Ca-utsöndringen.

Vid lungödem ger furosemid, innan diuresen inträder, snabbt upphov till en ökad venkapacitans, som i sin tur åstadkommer en sänkning av fyllnadstrycket i vänster kammare.

Efter intravenös tillförsel startar en diures vanligen inom 10 minuter och varar 1,5-3 timmar.

Den antihypertensiva effekten av furosemid varar längre än den diuretiska. Furosemid påverkar normalt ej njurgenomblödningen.

Farmakokinetik

Efter peroral tillförsel absorberas furosemid vanligen snabbt. Den biologiska tillgängligheten är ca 65%. Maximal serumkoncentration nås efter 0,5-2 timmar och durationen uppgår till cirka 4 timmar hos friska försökspersoner respektive 6-8 timmar hos ödempatienter. Vid uttalade ödem har nedsatt biologisk tillgänglighet noterats, sannolikt som en följd av försämrad absorption i mag-tarmkanalen.

Absorptionen av furosemid kan fördröjas och reduceras något vid samtidigt födointag.

Furosemid är till ca 96% bundet till plasmaproteiner. Halveringstiden är ca 1-2 timmar vid peroral tillförsel och eliminationen är i det närmaste avslutad efter 24 timmar. Furosemid utsöndras huvudsakligen oförändrat via njurarna genom tubulär sekretion och endast en mindre del utsöndras via feces.

Innehåll

1 tablett innehåller: furosemid 500 mg, laktosmonohydrat 130 mg, majsstärkelse, mikrokristallin cellulosa, kroskarmellosnatrium, povidon, magnesiumstearat, vattenfri kolloidal kiseldioxid, natriumlaurylsulfat.

Förpackningsinformation

Tablett 500 mg (vita, kapselformade med skåra och prägling FD inom bågar, 8×18 mm)
100 styck burk, 278:44, F
25 styck burk, tillhandahålls för närvarande ej

Hitta direkt i texten
Av