Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Epanutin®

ReceptstatusFörmånsstatus
Pfizer

Kapsel, hård 100 mg
(orange och vit med tryck EPANUTIN100, 15,5×5,5 mm)

Antiepileptikum

Aktiv substans:
ATC-kod: N03AB02
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Läkemedel från Pfizer omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2019-04-24.

Indikationer

Epilepsier, företrädesvis vid epileptiska anfall av partiell typ och/eller vid generaliserade toniska, kloniska anfall (grand mal). Fenytoin är ej verksamt vid absens epilepsi (petit mal).

Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne .

  • Akut intermittent porfyri.

  • Samtidig administrering med delavirdin och telaprevir på grund av risken för avsaknad av virologisk respons och möjlig resistens mot delaviridin eller till klassen icke-nukleosida omvända transkriptashämmare.

Dosering

Dosering

Vuxna

Terapevtiskt plasmakoncentrationsområde för flertalet patienter är 40-80 mikromol/liter

(10-20 mikrog/ml). Den erforderliga dosen är vanligen 4-5 mg/kg kroppsvikt/dygn, motsvarande 200-500 mg dagligen.


Pediatrisk population:

Beroende på en snabbare elimination av fenytoin hos barn kan dessa erfordra en något högre dos, 5-8 mg/kg kroppsvikt/dygn. Uppgifter talar dessutom för att det terapeutiska området hos barn ligger något högre än hos vuxna.


Dygnsdosen fördelas lämpligen på två doseringstillfällen. Vid övergång från annan terapi bör Epanutin insättas i stigande dos, medan den tidigare terapin stegvis avvecklas. Utsättande av Epanutin bör ske gradvis.


Dosering hos särskilda populationer

Nedsatt njur- eller leverfunktion

Försiktighet ska iakttas vid lever- eller njurinsufficiens.


Hos patienter med njur- eller leversjukdom, samt hos patienter med hypoalbuminemi eller hyperbilirubinemi, ska den totala plasmakoncentrationen av fenytoin tolkas med försiktighet och det kan vara av värde att mäta koncentrationen av obundet fenytoin (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Äldre patienter

Fenytoin-clearance är något lägre hos äldre patienter och lägre eller mindre frekvent dosering kan krävas (se avsnitt Farmakokinetik).


Behandlingskontroll

Behandlingen bör styras och kontrolleras med ledning av det kliniska svaret och plasmakoncentrationsbestämningar. Blodprov för sådan bestämning ska tas först sedan jämviktskoncentration i plasma uppmätts. Den optimala plasmakoncentrationen varierar mellan olika individer och troligen även hos samma individ vid olika tidpunkter. Klinisk bedömning avgör alltså vilken plasmakoncentration som är optimal för den enskilde patienten (anfallstyp, anfallsfrekvens, medicinska, psykologiska, sociala följder av anfall, biverkningar). Inställning av optimal plasmakoncentration sker lättast om preparatet används i monoterapi. Plasmakoncentrationen bör första gången mätas efter 2-4 veckors behandling, varefter eventuell nödvändig dosändring genomförs. På grund av den dosberoende kinetiken för fenytoin bör varje dosändring ske i små steg. Nytt plasmaprov bör tas först 10-14 dagar efter dosändring. Jämviktskoncentrationen bör beläggas med två plasmaprover tagna med omkring 1 månads mellanrum. Detta gäller särskilt vid hög dosering.

Varningar och försiktighet

Vid leverinsufficiens, njurinsufficiens

Hos patienter med njur- eller leversjukdom, samt hos patienter med hypoalbuminemi eller hyperbilirubinemi, finns risk för en ökad fraktion av obundet fenytoin. Inom dessa patientpopulationer ska den totala plasmakoncentrationen av fenytoin tolkas med försiktighet och det kan vara av värde att mäta koncentrationen av obundet fenytoin.


Överkänslighetssyndrom eller läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS)

DRESS har rapporterats hos patienter som tar antiepileptika, inklusive fenytoin (se även avsnitt Biverkningar). Vissa av dessa biverkningar är livshotande eller har i något fall lett till döden.

Överkänslighetssyndrom/DRESS debuterar oftast, men inte alltid, med feber, hudutslag och/eller lymfadenopati samtidigt med påverkan på andra organsystem, t.ex. hepatit, nefrit, hematologiska avvikelser, myokardit, myosit eller pneumonit. De första symtomen kan likna en akut virusinfektion. Andra vanliga tecken är atralgi, gulsot, leverförstoring, leukocytos och eosinofili. Tidsintervallet mellan första dos och symtom är vanligen mellan 2 och 4 veckor, men har också rapporterats hos patienter som tagit antiepileptika i 3 månader eller längre. Om sådana tecken och symtom inträffar ska patienten utvärderas omedelbart. Fenytoin ska sättas ut om en alternativ etiologi för tecknen och symtomen inte kan fastställas.


Personer med högre risk att utveckla överkänslighetssyndrom/DRESS inkluderar personer med svart hudfärg av afrikanskt ursprung, individer som tidigare fått detta syndrom (med fenytoin eller andra antiepileptika) samt immunsuprimerade patienter. Syndromet är allvarligare hos tidigare sensibiliserade individer.


Allvarliga dermatologiska reaktioner

Livshotande hudreaktioner av typen Stevens-Johnson syndrome (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN) har rapporterats vid användning av fenytoinnatrium. Patienter ska informeras om tecken och symtom på hudreaktioner och övervakas noga med avseende på dessa hudreaktioner. Det är störst risk att SJS och TEN utvecklas under behandlingens första veckor. Om symtom eller tecken på SJS eller TEN (t ex progressiva hudutslag, ofta med blåsor eller skadade slemhinnor) uppstår, ska behandlingen med Epanutin avbrytas. Tidig diagnos och omedelbart utsättande av läkemedlet som misstänks orsaka symtomen ger bäst resultat för att förhindra progress av SJS och TEN. Ett tidigt utsättande innebär som regel bättre prognos. Om en patient har utvecklat SJS eller TEN vid användning av fenytoinnatrium, får patienten aldrig behandlas med fenytoinnatrium igen.


Kombinationen fenytoin, kraniell strålningsterapi och gradvis utsättande av kortikosteroider har rapporterats kunna utlösa allvarliga dermatologiska komplikationer, främst Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys. Allvarliga hudreaktioner kan uppkomma utan förvarning, men patienter bör också göras uppmärksamma på tidiga överkänslighetssymtom och tecken såsom hudutslag, blåsor, feber, klåda och bör uppmanas att omedelbart uppsöka sjukvård ifall sådana symtom uppstår. Behandlingen bör avbrytas om hudutslag uppkommer. Om hudutslagen är av mildare form, mässling- scharlakansfeberliknande, kan behandlingen på försök återupptas under noggrann kontroll då hudutslagen helt försvunnit. Om hudutslagen återkommer efter återinsättning är fortsatt behandling med fenytoin kontraindicerat. Risken för allvarliga hudreaktioner och andra överkänslighetsreaktioner mot fenytoin kan vara högre hos patienter med svart hudfärg av afrikanskt ursprung.


Humant leukocytantigen HLA-B* 1502 kan hos individer av thailändskt eller hankinesiskt ursprung ha ett samband med en ökad risk för att utveckla Steven-Johnson syndrom (SJS) vid behandling med fenytoin. Om dessa patienter har allelen HLA-B* 1502, ska fenytoin endast användas om nyttan bedöms överväga riskerna.


I den kaukasiska och japanska populationen är förekomsten av allelen HLA-B* 1502 mycket sällsynt, vilket gör det omöjligt att avgöra om det finns ett risksamband. Det finns för närvarande inte tillräcklig information om risksambandet hos andra etniska grupper.


Anfall

Snabbt utsättande av antiepileptika kan medföra risk för ökat antal anfall eller t o m status epilepticus. När det enligt läkarens bedömning finns ett behov av dosreduktion, utsättning, eller utbyte till alternativ antiepileptisk medicinering ska detta ske gradvis. I händelse av allergisk eller överkänslighetsreaktion kan snabb övergång till alternativ terapi emellertid vara nödvändig. I sådant fall bör den alternativa terapin vara ett antiepileptiskt läkemedel ej tillhörande den kemiska klassen hydantoiner.


Fenytoin kan framkalla eller förvärra absenser eller myokloniska anfall.


Självmord

Suicidtankar och självmordsbeteende har rapporterats hos patienter som behandlas med antiepileptika för flera indikationer. En metaanalys av randomiserade placebokontrollerade studier med antiepileptika har också visat en liten ökad risk för suicidtankar och självmordsbeteende. Mekanismen för denna risk är inte känd och tillgängliga data utesluter inte en eventuell ökad risk för fenytoin.


Därför ska patienter övervakas för tecken på suicidtankar och självmordsbeteende och lämplig behandling bör övervägas. Patienter (och deras vårdgivare) bör rådas till att uppsöka medicinsk rådgivning om tecken på suicidtankar och självmordsbeteende uppstår.


Effekter på hjärtat
Fall av bradykardi och asystole/hjärtstillestånd har rapporterats, oftast associerat till fenytointoxicitet (se avsnitt Överdosering).


Effekter på muskler och skelett

Fenytoin och andra antiepileptika som har en inducerande effekt på CYP3A4 enzymer antas indirekt påverka omsättningen av benmineraler genom en ökad metabolism av vitamin D3. Detta skulle kunna leda till en ökad risk för osteomalaci, frakturer, osteoporos, hypokalcemi och hypofosfatemi hos riskpatienter med epilepsi som behandlas under lång tid.


Effekter på centrala nervsystemet

Långvariga serumnivåer av fenytoin över det optimala intervallet och/eller långvarig fenytoinanvändning kan orsaka förvirringstillstånd, s.k. delirium, psykos eller encefalopati, eller i sällsynta fall ge irreversibel cerebellär dysfunktion och/eller cerebellär atrofi. Vid första tecken på akut toxicitet rekommenderas därför att serumläkemedelsnivån bestäms. Om serumnivåerna är för höga ska dosen av fenytoin minskas. Om symtomen kvarstår rekommenderas att fenytoinbehandlingen avslutas.


Kvinnor i fertil ålder

Epanutin kan skada fostret om det ges till gravida kvinnor. Exponering för fenytoin under fosterstadiet kan öka risken för medfödda missbildningar och andra utvecklingsrubbningar (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning).


Information till patienter som använder oral beredning av fenytoin

Rengöring av tänderna

Noggrann rengöring av tänderna med fluortandkräm 2 gånger dagligen är väsentlig för att motverka gingival hyperplasi och tandskador.


Fenytoin har stor interaktionspotential som resulterar i både höjning och sänkning av fenytoins plasmakoncentration. Fenytoin kan också inducera eller inhibera andra läkemedels metabolism (se avsnitt Interaktioner). Kontroll av plasmakoncentrationer, vid insättning samt utsättning, för involverade läkemedel kan vara nödvändigt.


Naturläkemedel som innehåller johannesört (Hypericum perforatum) bör inte användas under medicinering med Epanutin p.g.a. risk för minskade plasmakoncentrationer och minskad klinisk effekt av Epanutin (se avsnitt Interaktioner).


Interaktioner vid laboratorieanalyser

Fenytoin kan orsaka minskade serumnivåer av proteinbundet jod (PBI). Det kan också ge minskade värden än normalt för dexametason- och metyraponanalyserna. Fenytoin kan orsaka ökade serumnivåer av glukos, alkaliskt fosfatas och gamma-glutamyltranspeptidas (GGT). Fenytoin kan påverka kalciumhalten i blodet och blodsockermetabolismen.


Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption.

Interaktioner

Fenytoin binds uteslutande till serumplasmaproteiner och är känsligt för kompetitiv bortträngning. Fenytoin metaboliseras av cytokrom (CYP) P450-enzymer CYP2C9 och CYP2C19 i levern och är särskilt känsligt för hämmande läkemedelsinteraktioner eftersom det är föremål för mättnadsbar metabolism. Hämning av metabolismen kan ge upphov till betydande högre cirkulerande fenytoinkoncentrationer och ökar risken för läkemedelstoxicitet. Metabolismen av fenytoin kan även induceras av andra läkemedel vilket resulterar i lägre nivåer av cirkulerande fenytoin.


Fenytoin är en stark inducerare av läkemedelsmetaboliserande enzymer i levern och kan minska nivåerna av läkemedel som metaboliseras av dessa enzymer.


Det finns många läkemedel som kan öka eller minska serumnivåerna av fenytoin eller som fenytoin kan påverka. Eftersom fenytoin har ett smalt terapeutiskt index i kombination med icke-linjär farmakokinetik så är monitorering av serumnivåerna av fenytoin särskilt användbart vid misstanke om läkemedelsinteraktioner.


De vanligast förekommande läkemedelsinteraktionerna är listade nedan.


Interaktioner som resulterar i kontraindikation

Samtidig administrering med delavirdin och telaprevir är kontraindicerat på grund av risken för avsaknad av virologisk respons och möjlig resistens mot delaviridin eller till klassen icke-nukleosida omvända transkriptashämmare.


Läkemedel som kan öka serumnivåerna av fenytoin

Tabell 1 sammanfattar läkemedelsklasser som kan öka serumnivåerna av fenytoin. Eftersom förhöjda nivåer av cirkulerande fenytoin kan öka risken för läkemedelstoxicitet, kan doseringen av fenytoin behöva justeras i enlighet med detta och/eller serumkoncentrationerna bör följas upp vid samtidig behandling med läkemedel som beskrivs nedan.


Tabell 1. Läkemedel som kan öka serumnivåerna av fenytoin

Läkemedelsklass

Exempela på substanser i varje klass

Analgetikum/Antiinflammatoriska medel

azapropazon
fenylbutazon
salicylaterc

Anestetika

halotan

Antibakteriella medel

kloramfenikol

ciprofloxacinb 

klaritromycin

isoniazid

sulfadiazin

sulfadiazin + trimetoprim

sulfametizol

sulfametoxazol-trimetoprim

sulfafenazol

sulfisoxazol

sulfonamider

trimetoprim

Antiepileptika

karbamazepinb

felbamat

oxkarbazepin

fenobarbitalb

natriumvalproatb, c 

succinimider t.ex. mesuximid

topiramat

valproinsyrab, c

Antimykotika

flukonazol

itrakonazol

ketokonazol

mikonazol

vorikonazol

Cytotostatika/Cytotoxiska medel

kapecitabin

fluorouracil

Benzodiazepiner/Psykotropa medel

klordiazepoxidb

diazepamb

disulfiram

metylfenidat

fenotiazinb

trazodon

viloxazine

Kalciumantagonister/Kardiovaskulära medel

amiodaron

dikumarol

diltiazem

tiklopidin

H2-antagonister

cimetidin

HMG-CoA reduktashämmare

fluvastatin

Hormoner

östrogener

Immunosuppressiva medel

takrolimus

Perorala diabetesmedel

tolbutamid

Protonpumpshämmare

omeprazol

Serotoninåterupptagshämmare

fluoxetin

fluvoxamin

sertralin

a. Denna lista är inte avsedd att vara heltäckande eller fullständig. Se produktresumé för respektive läkemedel.

b. Kan även ge en motsatt effekt, dvs. minska serumnivåerna av fenytoin.

c. På grund av potentiellt minskad proteinbindningsgrad bör tolkning av den totala fenytoinplasmakoncentrationen göras med försiktighet. Koncentration av obundet fenytoin kan vara mer användbart vid samtidig användning av dessa läkemedel.


Läkemedel som kan minska serumnivåerna av fenytoin

Tabell 2 sammanfattar läkemedelsklasser som kan minska serumnivåerna av fenytoin. Eftersom minskade nivåer av cirkulerande fenytoin kan ge minskad klinisk effekt, kan doseringen av fenytoin behöva justeras i enlighet med detta och/eller serumkoncentrationerna bör följas upp vid samtidig behandling med läkemedel som beskrivs nedan.

Tabell 2. Läkemedel som kan minska serumnivåerna av fenytoin

Läkemedelsklass

Exempela på substanser i varje klass

Alkohol (kroniskt intag)


Antibakteriella medel

ciprofloxacinb

rifampicin

Antiepileptika

karbamazepinb

fenobarbitalb

natriumvalproatb

valproinsyrab

vigabatrin

Cytotostatika/Cytotoxiska medel

bleomycin

karboplatin

cisplatin

doxorubicin

metotrexat

Medel vid magsår

sukralfat

Antiretrovirala medel

fosamprenavir/ritonavir

nelfinavir

ritonavir

Bronkodilatorer

teofyllin

Folsyra

folsyra

Glukokortikoider

dexametason

Hyperglykemiska medel

diazoxid

Psykotropa medel

klordiazepoxidb

diazepamb

fenotiazinb

Växtbaserade läkemedel

johannesört (Hypericum perforatum)c

a. Denna lista är inte avsedd att vara heltäckande eller fullständig. Se produktresumé för respektive läkemedel.

b. Kan även ge en motsatt effekt, dvs. öka serumnivåerna av fenytoin.

c. Växtbaserade läkemedel som innehåller johannesört (Hypericum perforatum) bör inte kombineras med Epanutin. Den inducerande effekten kan kvarstå i åtminstone 2 veckor efter avslutad behandling med johannesört. Om en patient redan tar johannesört, ska fenytoinnivåerna kontrolleras, innan behandling med johannesört avslutas. Fenytoinnivåerna kan öka efter avslutad behandling med johannesört. Fenytoindosen kan därför behöva justeras.




Läkemedel vars serumnivåer och/eller effekt kan förändras av fenytoin

Fenytoin är en stark inducerare av läkemedelsmetaboliserande enzymer i levern och kan minska nivåerna av läkemedel som metaboliseras av dessa enzymer. Tabell 3 sammanfattar läkemedelsklasser vars serumnivåer och/eller effekt kan förändras av fenytoin.

Tabell 3. Läkemedel vars serumnivåer och/eller effekt kan förändras av fenytoin

Läkemedelsklass

Exempela på substanser i varje klass

Antibakteriella medel

kloramfenikolb
doxycyklin

Antiepileptika

karbamazepin
lamotrigin
fenobarbitalb
natriumvalproat
valproinsyra
felbamat
oxkarbazepin
topiramat

Antiemetika

ondansetron

Antimykotika

azoler
posakonazol
vorikonazol
itrakonazol

Anthelmintikum

albendazol
prazikvantel

Cytotostatika/Cytotoxiska medel

teniposid

Antivirala medel

delavirdin
efavirenz
fosamprenavir
indinavir
lopinavir/ritonavir
nelfinavir
ritonavir
sakvinavir
telaprevir

Bronkodilatorer

teofyllin

Kalciumantagonister/Kardiovaskulära medel

amiodaron
digitoxin
digoxin

disopyramid

felodipin
mexiletin
nikardipin
nimodipin
nisoldipin
kinidin
verapamil

Kortikosteroider


Antikoagulantia av kumarintyp

warfarinb

Ciklosporin


Diuretika

furosemide

Folsyra


Glukokortkoider

hydrokortison

HMG-CoA reduktas hämmare

atorvastatin
simvastatin

Hormoner

östrogener
p-piller (se avnitt Varningar och försiktighet och Fertilitet, graviditet och amning)

Hyperglykemiska medel

diazoxid

Immunosuppressiva medel


Neuromuskulärt blockerande medel

artrakurium

alkuronium
cisatrakurium
pankuronium
mivakurium
rokuronium
vekuronium

Opioidanalgetika

metadon

Perorala diabetesmedel

klorpropamid
glyburide
tolbutamid

Psykotropa medel/Antidepressiva medel

klozapin
quetiapin
sertralin

Vitaminer

vitamin D

a. Denna lista är inte avsedd att vara heltäckande eller fullständig. Se produktresumé för respektive läkemedel.

b. En ökning av serumnivån och/eller effekten för dessa läkemedel är möjlig.


Övriga interaktioner att beakta


Medel som ökar pH i magsäcken

Administrering av fenytoin med medel som ökar pH i magsäcken (t.ex. kosttillskott eller antacida som innehåller kalciumkarbonat, aluminiumhydroxid och magnesiumhydroxid) kan påverka absorptionen av fenytoin. I de flesta fall där interaktioner sågs, är effekten en minskning i fenytoinnivåer då läkemedlen tas samtidigt. Om möjligt bör fenytoin och dessa produkter tas vid olika tid på dygnet.


Tricykliska antidepressiva 

Tricykliska antidepressiva kan utlösa krampanfall hos känsliga patienter och dosering av fenytoin kan behöva justeras.


Enteral nutrition/näringspreparat 

Litterära rapporter tyder på att patienter som har fått enterala näringspreparat och/eller tillhörande näringstillskott har lägre nivåer av fenytoin i plasma än förväntat. Fenytoin bör därför inte ges samtidigt som enteral nutrition/näringspreparat. Tätare monitorering av fenytoin serumnivå kan vara nödvändig för dessa patienter.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  D.

Risk relaterad till antiepileptika generellt

Om möjligt bör alla kvinnor i fertil ålder få medicinsk rådgivning angående den potentiella risken för fostret, både med avseende på anfall och antiepileptisk behandling. Detta gäller särskilt för kvinnor som vill bli gravida och kvinnor som är gravida. Behandlingen med antiepileptika bör ses över regelbundet, och i synnerhet när en kvinnlig patient planerar graviditet. Abrupt utsättning av antiepileptika bör undvikas hos gravida kvinnor som behandlas för epilepsi eftersom det kan leda till genombrottsanfall som kan få allvarliga konsekvenser för kvinnan och fostret. Generellt sett är monoterapi att föredra för behandling av gravida kvinnor, så långt det är möjligt, eftersom behandling med flera olika antiepileptika kan medföra en högre risk för medfödda missbildningar jämfört med monoterapi, beroende på vilka antiepileptika som är aktuella.


Risk relaterad till fenytoin

Fenytoin passerar placenta hos människa. Liknande koncentrationer av fenytoin har rapporterats i navelsträngen och i moderns blod.

Exponering för fenytoin under fosterstadiet ökar risken för medfödda missbildningar och andra utvecklingsrubbningar. Hos människa är exponering för fenytoin under graviditet associerad med en förekomst av allvarliga missbildningar som är två till tre gånger högre än hos befolkningen i övrigt, där förekomsten är 2–3 %. Missbildningar (såsom ansikts- och mun-spalter, hjärtfel, felaktiga ansiktsformer, underutvecklade naglar och fingrar och tillväxtrubbningar (inklusive mikrocefali) har rapporterats hos barn som fötts av kvinnor med epilepsi vilka tagit fenytoin under graviditeten.

Störningar i den neurologiska utvecklingen har rapporterats hos barn till kvinnor med epilepsi som tagit fenytoin som enda läkemedel eller i kombination med andra antiepileptika under graviditeten. De studier som undersökt riskerna för den neurologiska utvecklingen hos barn som exponerats för fenytoin under fosterstadiet är motsägelsefulla och en risk kan inte uteslutas. Det finns flera rapporterade fall av elakartade tumörer, inklusive neuroblastom, hos barn vars mödrar tagit fenytoin under graviditeten. Man har emellertid inte fastslagit vilken betydelse antiepileptika respektive övriga faktorer har för den ökade risken.


Epanutin ska inte användas av fertila kvinnor, kvinnor som vill bli gravida eller gravida kvinnor, såvida inte ett kliniskt behov föreligger. Kvinnan ska om möjligt göras medveten om riskerna med fenytoinbehandling under graviditeten.

Epileptiska kramper kan öka i frekvens under graviditeten på grund av ändrad fenytoin-kinetik. Regelbundna mätningar av fenytoin-koncentrationer kan vara till hjälp för att styra doseringen till gravida kvinnor (se avsnitt Dosering). Efter förlossningen kan patienten troligen återgå till den ursprungliga underhållsdosen.


Fertila kvinnor

Epanutin ska inte användas av fertila kvinnor, såvida inte annan antiepileptika är ineffektiv eller inte tolereras. Kvinnan ska om möjligt göras medveten om den potentiella risken för fostret och vikten av att planera graviditet. Fertila kvinnor bör använda ett effektivt antikonceptionsmedel under behandlingen. Graviditetstest ska övervägas för fertila kvinnor innan behandling med Epanutin sätts in.


Epanutin kan göra hormonella antikonceptionsmedel ineffektiva, varför fertila kvinnor bör få rådgivning angående användning av andra effektiva antikonceptionsmetoder (se avsnitt Interaktioner).


Kvinnor som vill bli gravida och gravida kvinnor

Kvinnor som planerar graviditet ska i möjligaste mån byta till en lämplig alternativ behandling innan befruktningen sker. Epanutin bör inte sättas ut förrän behandlingen har omvärderats. Om möjligt ska patienten informeras om riskerna för fosterskada. Om behandlingen med Epanutin fortsätter under graviditeten, efter en noggrann utvärdering av risker och nytta, är det rekommenderat att använda lägsta möjliga effektiva dos samt att sätta in specialiserad prenatal övervakning med inriktning på eventuell uppkomst av de missbildningar som beskrivits ovan.


Hos nyfödda

Blödningssyndrom har rapporterats hos nyfödda barn till mödrar med epilepsi som får fenytoin. K-vitamin har visat sig kunna förebygga eller korrigera denna defekt och det är därför rekommenderat att ge det till modern under graviditetens sista månad samt till det nyfödda barnet efter födseln.


Postnatal övervakning/barn

Barn som exponerats under graviditeten bör övervakas noggrant med avseende på störningar i den neurologiska utvecklingen, så att specialistvård kan sättas in så snart som möjligt vid behov.


Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  II.

När fenytoin ges oralt utsöndras fenytoin i låga koncentrationer i bröstmjölken hos kvinnor. Kvinnor som får Epanutin rekommenderas därför att avstå från att amma barnet.


Fenytoin är teratogent hos råtta, mus och kanin.


Fertilitet

I djurstudier sågs inga direkta effekter av fenytoinfertiliteten.

Trafik

Vid behandling med Epanutin kan reaktionsförmågan nedsättas. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs, t ex vid bilkörning eller användning av maskiner.

Biverkningar

Biverkningar, speciellt nedsatt vakenhet och koncentrationsförmåga, är vanliga vid behandling med antiepileptika. Patienten uppfattar dock vanligen inte biverkningarna som störande. CNS-biverkningar är plasmakoncentrationsrelaterade och uppträder hos cirka 50% av patienter med plasmakoncentration högre än 120 mikromol/l. Allvarliga biverkningar är sällsynta vid fenytoinkoncentrationer understigande 100 mikromol/l.


Följande biverkningar har observerats och

rapporterats under behandling med fenytoin med följande frekvenser: mycket vanliga

(≥1/10); vanliga (≥1/100 till <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000 till <1/100); sällsynta (≥1/10 000 till <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000); ingen känd frekvens

(kan inte beräknas från tillgängliga data).


Klassificering av organsystem

Vanliga

(≥1/100 till <1/10)

Mindre vanliga

(≥1/1 000 till<1/100)

Sällsynta

(≥1/10 000 till <1/1 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Immunsystemet



Anafylaktoid reaktion, anafylaxi


Blodet och lymfsystemet



Agranulo-cytos, aplastisk anemi, eosinofili, leukopeni, megaloblas-tisk anemi, trombocyto-peni


Metabolism och nutrition



Hyperglykemi


Psykiska störningar



Förvirring


Centrala och perifera nervsystemet

Ataxi, nystagmus, tremor


Parestesi, somnolens, huvudvärk, smakföränd-ringar


Ögon

Synrubbningar




Hjärtat



AV-block


Muskuloskeletala systemet och bindväv



Artralgi, osteomalaci, SLE


Magtarmkanalen

Gingiva-hyperplasi

Dyspepsi, illamående, kräkningar



Lever och gallvägar



Hepatit, akut leverskada, leverförstoring


Hud och subkutan vävnad

Exanthem, urtikaria, hirsutism


Toxisk epidermal nekrolys (TEN), Stevens-Johnsons syndrom (SJS) (se avsnitt Varningar och försiktighet). Läkemedelsut-lösta utslag med eosinofili och systemiska symtom (DRESS), läkemedelsut-löst reaktion med eosinofili och systemiska symtom.


Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Dåsighet, yrsel

Lymfadenopati (feber, exanthem och lymfkörtel-förstoring)

Överkänslighetssyndrom


Undersökningar

Transaminas-stegring, låga blodfolsyravärden



Avvikande sköldkörtel-funktionstest


Överkänslighetssyndromet (se avsnitt Varningar och försiktighet) kännetecknas av symtom i form av feber, hudutslag, lymfadenopati, artralgi, eosinofili, lymfocytos och leverpåverkan, och inträffar vanligen under de 2 första månaderna av behandlingen. Akuta leverskador såsom akut leversvikt, gulsot, leverförstoring och förhöjda transaminasnivåer har i sällsynta fall rapporterats i samband med överkänslighetssyndrom. Leverpåverkan kan vara övergående men fall med fatal utgång har rapporterats. Vid tecken på akut leverskada ska behandling med Epanutin omedelbart avbrytas och inte återupptas.


Cerebellär atrofi har rapporterats och uppträder troligen vid förhöjda fenytoinnivåer och/eller långvarig fenytoinanvändning.


Det har kommit rapporter om sänkning av benmineraldensitet, osteopeni, osteoporos och frakturer hos patienter som står på långtidsbehandling med Epanutin (se avsnitt Varningar och försiktighet). Mekanismen, genom vilken Epanutin påverkar benmetabolismen, har inte identifierats. Även hypokalcemi, hypofosfatemi, minskade nivåer av vitamin D metaboliter har rapporterats.


Pediatrisk population

Biverkningsprofilen för fenytoin är liknande för barn och vuxna. Gingivahyperplasi inträffar med högre frekvens hos pediatriska patienter och hos patienter med sämre munhygien.



Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Toxicitet: Toxisk dos ca 20 mg/kg. 2 g till 4½-åring respektive 7-åring gav letal intoxikation. 300 mg till 2½-åringar gav måttlig, 600 mg till 4½-åring gav allvarlig, 1,5 g till 6-åring gav allvarlig till mycket allvarlig intoxikation. 1,2 g till vuxen gav lindrig till måttlig, 10 g till vuxen gav allvarlig intoxikation medan 7 g till vuxen gav cerebellär atrofi. Effekten förstärks av flera läkemedel (se avsnitt Interaktioner). Patienter med lever- eller njurpåverkan, hypoalbuminemi eller folsyrebrist utgör särskilda riskgrupper. Koncentrationer: 40-80 mikromol/l terapeutisk nivå (för barn 60-100 mikromol/l). >80 mikromol/l nystagmus, >120 mikromol/l ataxi, >160 mikromol/l letargi, 250 mikromol/l uttalade förgiftningssymtom.


Symtom: Nystagmus, ataxi, tremor, hyperreflexi, dubbelseende, yrsel talsvårigheter, agitation, excitation, förvirring, hallucinationer, ansiktsrodnad, ibland illamående, kräkning. Symtomen försvinner efter 4-5 dagar, nystagmus senare vid seponering eller sänkning av terapeutisk dos. Vid massiv intoxikation dessutom somnolens, koma, eventuellt kramper, atetotiska rörelser, andningsdepression, ögonmuskelförlamning. Irreversibel cerebellär dysfunktion och atrofi har rapporterats. Hyperglykemi. Bradykardi och asystole/hjärtstillestånd har rapporterats (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Behandling: Om befogat ventrikeltömning, kol i upprepade doser. Hypoalbuminemi ökar toxiciteten, eftersträva därför normalt albuminvärde och tillför eventuellt albumin. Vid kramper ges diazepam. Respiratorbehandling på vid indikation. Vid eventuell hyperglykemi ges små doser insulin. Vid blodtrycksfall vätska intravenöst, dobutamin och eventuellt noradrenalin. Vid bradykardi och AV-block atropin alternativt isoprenalin, eventuellt pacemaker. Symtomatisk terapi.

Farmakodynamik

Epanutin innehåller fenytoin som är ett hydantoinderivat med antikonvulsiv verkan.


Verkningsmekanism

Genom att förändra jontransporten har fenytoin en membranstabiliserande effekt, vilket förhindrar spridning av elektriska urladdningar i hjärnan.

Farmakokinetik

Absorption

I Epanutin föreligger fenytoin som natriumsaltet, vilket ger en jämn och hög absorption. Absorptionsgraden varierar dock mellan olika individer, vilket medför att doseringen måste anpassas individuellt. Jämviktskoncentration uppnås vanligen efter omkring 10 dagars behandling.

Distribution

Proteinbindningsgraden är hög, ca 90%.


Metabolism

Fenytoin hydroxyleras i levern av ett enzymsystem, vilket kan mättas. Detta medför att fenytoin har dosberoende kinetik.


Eliminering

Halveringstiden vid peroral administrering, ej beräknad på ren eliminationsfas p g a långsam gastrointestinal absorption, är mycket varierande, men ligger hos flertalet patienter inom intervallet 7-42 timmar. Eliminationen sker nästan uteslutande genom metabolism och metaboliterna utsöndras via njurarna.


Farmakokinetiskt/farmakodynamiskt förhållande

Tillfredsställande effekt uppnås oftast inom koncentrationsområdet 40-80 mikromol/l, men hänsyn måste tas till patientens totala kliniska situation (anfallskontroll och biverkningar). Se avsnitt Dosering.


Särskilda populationer

Nedsatt njur- eller leverfunktion

En ökad fraktion av obundet fenytoin hos patienter med njur- eller leversjukdom, samt hos patienter med hypoalbuminemi eller hyperbilirubinemi, har rapporterats. Metabolismen av fenytoin kan vara försämrad hos patienter med nedsatt leverfunktion vilket orsakar förhöjda plasmakoncentrationer (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).


Ålder

Fenytoin-clearance minskar ofta med stigande ålder (20 % lägre hos patienter över 70 år jämfört med patienter i åldern 20–30 år) (se avsnitt Dosering).


Prekliniska uppgifter

Karcinogen potential

I en transplacentär karcinogenicitetsstudie hos vuxna djur administrerades fenytoin i kosten vid 30 till 600 ppm hos mus och 240 till 2 400 ppm hos råtta. Hepatocellulära tumörer ökade vid de högre doserna hos mus och råtta. I tilläggsstudier fick möss 10 mg/kg, 25 mg/kg eller 45 mg/kg och råttor fick 25 mg/kg, 50 mg/kg eller 100 mg/kg i kosten under 2 års tid. Hepatocellulära tumörer hos mus ökade vid 45 mg/kg. Hos råtta såg man ingen ökning i tumörincidens. Den kliniska signifikansen av dessa tumörer hos gnagare är okänd.


Genetiska toxicitetsstudier har visat att fenytoin inte är mutagent hos bakterier eller däggdjursceller in vitro. Det är klastogent in vitro men inte in vivo.

Innehåll

En kapsel à 100 mg innehåller:


Kapselinnehåll:

laktosmonohydrat 96 mg

magnesiumstearat


Kapselhölje:

gelatin

natriumlaurylsulfat

färgämnen (titandioxid (E171), erytrocin (E127), kinolingult (E104))


Kapselbläck:

svart järnoxid (E172)

shellack

propylenglykol

kaliumhydroxid


Förpackningsinformation

Kapsel, hård 100 mg (orange och vit med tryck EPANUTIN100, 15,5×5,5 mm)
100 styck burk, 118:75, F

Hitta direkt i texten
Av